Handikapprörelsens identitet och förtroende skadat.

Onsdag den 13 maj hade HSO årsmötet som skulle välja ny styrelse och verksamhetsplan för handikapprörelsen de kommande åren. Den mest intressanta punkten på dagordningen för många inom rörelsen var valet av ny ordförande. Valet står mellan två personer; Lars Lindberg som har funktionshinder och lång bakgrund i handikapprörelsen, och Ingrid Burman som är en icke funktionshindrad fd riksdagskvinna för Vänsterparitet. Till min stora förvåning blev hon valberedningens förslag och valdes på HSOs årsmöte som ordförande.

Frågan är vart handikapprörelsen på väg? Hur det kommer sig att handikapprörelsen år 2009 väljer en icke funktionshindrad person som ordförande? Det som är förvånar mig ännu mer är att ingen protesterar mot detta! Det ser ut som att handikapprörelsen är på väg tillbaka till 30-talet där man valde olika riksdagsmän för att kunna driva deras frågor på dagordningen. Det verkar som att handikapprörelsen går ett steg framåt och tio steg bakåt.

Kan en icke funktionshindrade kvinna vara representant för en handikapprörelse? Vilken erfarenhet har hon av funktionshindrades diskriminering, förtryck och utanförskap? Kan man ha förtroende för en handikapprörelse med en icke funktionshindrade ledare? Kan jag och många andra med olika funktionsnedsättningar identifiera oss med handikapprörelsen längre? Dessa och många andra frågor ställer jag mig...

Mitt svar blir naturligtvis: NEJ! Våra erfarenheter av förtryck, diskriminering och utanförskap skiljer sig från en icke funktionshindrad persons och därför borde hon själv ha avstått från att bli vald till ordförande. Hon är inte en del av rörelsen, och kan därför varken leda eller identifiera sig med funktionshindrades erfarenheter i mötet med ett samhälle som är förtryckande. Jag och flera andra med mig kan inte längre identifiera oss med handikapprörelsen och mitt förtroende för den breda handikapprörelsen är lika med noll. Detta val har skadat handikapprörelsens identitet och förtroende för lång tid framöver.

Var är de radikala ungdomar med rörelsehinder? Varför ni är så tysta och accepterar det? Kan ni identifiera era organisationer och era medlemmar med den nyvalda ordföranden för HSO? Det finns bara ett sätt att rädda handikapprörelsens ansikte, identitet och få förtroendet tillbaka - att byta ut den icke funktionshindrade ordföranden mot en funktionshindrad och genom det så får personer med funktionsnedsättning ta tillbaka makten och kontrollen över organisationen. Det måste vara merit att vara funktionshindrad för att leda handikapprörelsen.

Vi behöver reflektera över vad Paulo Freire säger:
”Vem är bättre förberedd att förstå den fruktansvärda innebörden av ett förtryckande samhälle än de förtryckta? Vem lider mer av förtryckets följder än de förtryckta? Vem kan bättre förstå nödvändigheten av befrielse?”