Tiggaren i Barcelona.

Jag muttrar något om att Janne inte ska vara så jävla kul och förbannar trappan upp till tröjaffären.
- Vänta, det tar bara några minuter.

Jag makar bokstavstavlan tillrätta i knät, blundar, jag sitter i ett gathörn någonstans i Barcelonas gamla kvarter och bara njuter av gårdagens minnen. Vilken arena, ett Mecka för en fotbollsdåre som jag. Vad stort allt var mot mitt fisRåsunda. Okej, man ska och kan inte jämföra Prippsblasket med ölet som kommer från Tjeckien eller England heller, men... Bara att se alla försäljningsstånden som mötte långt före stadion med fotbollsgrejor fick nästan mina ögon att ploppa ur sina hålor. Men F C B-museet var tyvärr en besvikelse med sin ynklighet. En av världens största och framgångsrikaste klubbar med endast några år kvar till tvåhundraårsjubileet tar bara upp dom tio senaste åren, men vad fan. Givetvis blev det några bira efter museet i väntan på matchen. Jag riktigt hörde hur min inbillade unikhet att åka hit till Barcelona för att se på fotboll dunsade ner på uteserveringens golv och gick i miljoner bitar. Svenskar, svenskar, några norrmän och en finne behärskade borden totalt. Vi har intagit det här landet som dom vikingar vi är, kändes det som. Jävlar vilken enorm fotbollsplan, ett hav av grönt, perfekt gräs. Bara sann glädje på läktaren, ingen frustrerad ilska som finns hemma. Okej, värdens bästa lag på plan som vann med 3-0 spelade en viss roll men ändå, WOW! Det rasslar till på bokstavstavlan. Fyra euro ligger där och gumman står och nickar godmodigt innan hon vaggar i väg.
- Duktigt jobbat min CP nu kan vi stanna här några dagar till.

Det var kanske Jannes och mitt hesa skratt som väckte vulkanen till liv så att vi fick stanna ett antal dagar till, men det är en annan historia som det brukar heta.