Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop Besök Humana. Kontaktperson: Johanna S:t Clair Renard, tel. 070-970 36 53. ledig sponsorplats
 

 

Älskade systerdotter.

Krönika av: Stina Palmqvist
Publicerad: 2011-01-18

Stina med sin systerdotter i famnen.
CP-armen var mer olydig än den någonsin varit förut och jag såg oroligt på det sovande pyret i mina armar. Att Molly är min systerdotter glömde jag nästan bort i det ögonblicket.

En mörk oktoberkväll i början på oktober 2008 lyckades jag köra vilse med min permobil. Jag hade ätit middag hos mina föräldrar. När jag åkte dit trodde jag att den kvällen skulle vara som de flesta andra kvällar och flyta förbi utan att det hände något speciellt. Bara det att jag missade att köra in på nästa väg när jag skulle hem var speciellt, för den här gången berodde det inte på mina medfödda orienteringssvårigheter. Det berodde på att mina ögon svämmade över av glädjetårar. Några timmar tidigare hade jag fått reda på att jag skulle bli moster.

Ibland när jag var på jobbet var jag tvungen att gömma mig i kopieringsrummet så att ingen skulle se att jag grät. När jag tänkte på hur stort och underbart det kändes kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag är väldigt känslosam av mig och tiden innan jag blev moster innebar inte enbart att jag nästan sprack av lycka. I bakhuvudet fanns en svag oro som då och pickade lite extra på hjärnan. Jag fick tankar om att en moster i rullstol skulle bli otillräcklig, att jag som barnets enda moster inte skulle duga. Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar och alla de andra kan göra mycket mer än vad jag kan. När jag slogs av den sanningen stack det till i hjärtat och jag undrade om jag ens skulle klara av att hålla bebisen när den kommit.

När jag äntligen hade den fem dagar gamla prinsessan Molly i famnen ville min kropp skaka. Det kändes som att benen var beredda att skjuta upp mig i rymden. CP-armen var mer olydig än den någonsin varit förut och jag såg oroligt på det sovande pyret i mina armar. Att Molly är min systerdotter glömde jag nästan bort i det ögonblicket. Jag var så fokuserad på att hålla kroppen stilla för att det inte skulle hända henne något. När jag hade hållit henne en stund vande den sig. Då ville jag inte lämna ifrån mig henne, för då fick jag tid till att förstå att det faktiskt var min systerdotter jag höll och att jag älskar henne helt galet mycket.

Jag har ett superviktigt uppdrag. Jag är min favoritgummas enda moster och det innebär att jag har många funktioner att fylla. Jag behöver egentligen inte vara ledsen för att jag inte kan kasta upp henne i luften eller springa omkring och jaga henne tills jag bara måste sätta mig ner och vila. Jag glömmer att det allra viktigaste är att just vara moster och att ingen kan vara en bättre sådan än jag. Bara jag tänker på det kommer jag att fixa det mesta. Oftast kan jag koppla bort alla bekymmer om hur min kropp funkar. Det måste jag även göra när jag umgås med Molly och det går bättre och bättre.

Molly är snart ett och ett halvt år och oron över att vara otillräcklig försvinner längre och längre bort. När hon var nyfödd kunde jag inte ana att det skulle komma en dag då hon sträckte fram armarna mot mig och ville upp i mitt knä. Det var dags att läsa pixibok. Jag började nästan gråta av glädje för det fanns ju så många utan rullstol som hon kunde sitta hos, men hon satt hos mig. Att beskriva glädjen jag kände då är omöjligt. Lika toklycklig blev jag när hon sa ”Ina” för första gången . Jag fattar inte hur jag någonsin kunnat tro att jag skulle bli en dålig moster.

Har man världens bästa systerdotter, blir man automatiskt världens bästa moster.

Om Stina Palmqvist:
Stina tycker om att skriva och uttrycker gärna sina åsikter och tankar på det sättet, antingen i sånger eller dikter. Är CP-skadad, men trivs med livet precis som det är.


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Kommentar:
Hej Stina, Jag är lycklig moster till två
underbara vackra barn oc jaf vet precis det du
skriver. Du beskrev det så vackert så hade tårar
under hela läsningen. Njut av den till du har me
lilla miraklet och var stolt över dig själv för
att viktigast av allt du är en kärleksfull moster!
Kram

Inskickat 2015-09-15 Kl 00:05 av:Fatimamma
Kommentar:
JAG FÖRSTÅR DIG JAG BLEV TOKGLAD NÄR MIN
BRORSDOTTER FÖDDES MED VARMA HÄLSNIGNAR CARINA

Inskickat 2013-08-23 Kl 18:40 av:Carina65
Kommentar:
Gläds så med dig! Och vilken fin sann berättelse !

Inskickat 2012-02-28 Kl 06:38 av:Greta i Finland
Kommentar:
Hej, vilken fantastiskt rörande berättelse som du
skrev där du berättade om hur du kände det inför
att bli moster. Mina tårar rann ner för kinderna
och jag blev alldeles varm inombords. Tänker sakta
tillbaka på mina två brorsbarn som är 28,5 och 30
år gamla och jag lovar dig man blir faktiskt
accepterad, älskad och en viktig person i sina
syskonbarns liv. kram och lycka till

agneta

Inskickat 2011-07-18 Kl 20:47 av:Agnetahl
Kommentar:
Riktigt fint! :)

Inskickat 2011-06-25 Kl 04:37 av:Ewe_On_wheels
Kommentar:
Så bra skrivet vännen
Barn är många gånger smartare än vuxna.
Saknar dig på sd
Kramar

Inskickat 2011-03-10 Kl 19:09 av:Gränslandstjejen
Kommentar:
Va fint skrivit fick en tår i ögat.Va kul att allt
funkar bra.Du är den bästa mostern som finns Kram
på er båda 2 Mvh Lena i skåne

Inskickat 2010-10-11 Kl 10:28 av:Mirjam
Kommentar:
Underbar moster vilken lycka för din systerdotter
att ha dig. Är själv stolt mamma till den
underbaraste dotter man kan tänka sig och grät en
skvätt över din fina text, bara av glädje och
igenkännande. Att oroa sig för att inte räcka till
är en del av livet oavsett ens förutsättningar.

Inskickat 2010-10-01 Kl 10:31 av:GunillaN
Kommentar:
Vilken kärlek... Jag fattar precis!

Inskickat 2010-09-28 Kl 10:47 av:Ninnie

 

Artikelpush, rubriklogo

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk – tio år senare
Livet fullt ut!
Inbjudan till konferens 12-13 mars 2016 på temat Livet fullt ut!
Läs mer--> 1208 läsare


Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 8653 läsare


Vad hände sedan?
I januari kommer den, "Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk - tio år senare"!
Läs mer--> 2233 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 11017 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 8629 läsare

 

© Copyright 1999-2018 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh