Jag har bara blivit rakad av min man men nu skulle jag vilja överraska honom Blir ni rakade av era assar? Hur säger man? Dem som inte har gjort det på dig har dem kommit med kommentarer? Alla tips, erfarenheter och tankar är välkomna!!
Faktum är att jag tycker det är jätteintimt och jobbigt och låter min man sköta allt sådant, fegt kanhända men det fungerar bäst för mig. Hade jag inte haft en karl hade det ju varit annorlunda då måste man ju få det gjort på något vis.
AHH !!! Nu fattar jag! Ni snackar inte om skägg i den här tråden! ...
Mina ordinarie assistenter rakar mig, men det har även hänt att nån vikarie som jag har förtroend för får göra det, det är en intim sak o visst kan det vara jobbigt ibland, men ofta ser vi det komiska i situationen o bara skrattar åt det, För att svara på din fråga Jessma om vad som är bäst jag mer eller mindre måste raka mig närmast jumskarna annars kliar det o blir rött. Ett knep som jag fick lära mig för ett tag sen är att smörja sig där man rakat med glidmedel, då slipper man de röda prickarna som brukar uppstå.
Bra tips, måste testa... undrar om det funkar på andra delar av kroppen också...
På benen föredrar jag epilator eller vax... då blir det ingen stubb... men det gör ju fasligt ont där så... nej, någon annanstans vågar jag inte.
Just nu är det en som fixar detta. Ett tips är använd hårbalsam istället för raklödder både som tjej och kille mycket smidigare och mindre risk för skärsår oxå.
aloevera gelé efter känns bra.
Irriterande att jag inte kan se hela tråden.. Men jag menar inte att raka benen eller skägget och inte heller under armarna eller endast bikinilinjen.. Någon som har blivit helrakad av asse? Hur frågar man? Hur reagerar dem andra assarna(dem som inte har varit med under själva rakningen)?
Enklast är väl att inte göra en grej av det själv... säg bara "nu ska jag raka bort allt, gör si och så..." om de andra kommenterar så svara bara "ja... och... det är min ensak". Sen kan jag lugnt säga att om du har assar som är under 30-40 så har nog de flesta gjort det själv... iaf om jag relaterar till mina ass (sen att de ibland blir arga på sig själva att de håller på med sånt är en annan sak).
Jag är nog konstig... bara jag som bara rakar under armar o på benen? Jag sköter oftast under armarna själv, sen får dem kolla om det är bra, o benen sköter assistenterna. Skulle dö om jag var tvungen att ha assistenterna som rakar på det mera intima delen. Jag har försökt att raka själv med spegel nån gång men går inge bra så jag struntar i det. Blir rött o jobbigt ofta om jag gör det, kanske beror på att jag är väldigt stor... blir tätt under "volangerna" som Mia Törnberg kallar det. *skratt* Jag har löst både detta problem o att jag inte gillar att visa upp mina feta lår... när jag är på bassängträningen, genom att ha en baddräkt med kjol http://www.missmary.se . Som en vanlig baddräkt fast med stöd, som en inbyggd BH o den är det en klojbaddräkt ovanpå. Sen är jag gift sen ett bra tag tillbaka så jag bryr mig inte så mycket . Men skulle nog bry mig mer om jag klarade av det själv.
Inte är du konstig Anonym3 har själv heller inte förstått varför man ska raka den intimare delen? Jag vaxar ben o jumskar, dvs mina assar, o rakar mig under armarna. Resten har jag aldrig förstått behåringen finns ju där av en anledning.
Vore bra om du kunde göra det.. Jag skickar dig redan nu pengar om du ger mig kontot ditt.. skriver dig ett PM nu
Till sidans topp
Nu när sambon börjat skolan så vill han ha någon som stöd i början, tills han träffat lärarna och eleverna så han ser att det dels fungerar att gå i stor klass och dels att han faktiskt klarar av att förflytta sig runt i skolan och till skolan. I brist på ledsaning eller hjälp från komunen så har jag som sambo agerat PA. Vi har pratat om det och gemensamt kommit fram till att jag ska agera assistent och inte sambo i skolan. Ingen av oss har svårt att skifta roller i vissa situationer, så än så länge har det fungerat. Idag var första mötet med läraren... som sen visade sig vara fel, han hade fått fel schema och skulle inte alls varit där idag. Men vi visste inte om läraren kände till hans funktionshinder och han önskade att jag pratade lite kort med läraren innan lektionen och presenterade mig. Så vi var där i god tid och när jag hjälpt honom på plats och allt sådant så gick jag fram och sa att jag var assistent till honom och skulle vara med på lektionen i början av terminen så vi ser att allt fungerar och assistera honom med de saker han behöver hjälp med. Läraren såg lite ifrågasättande ut men sa bara "jaha". Så jag satte mig igen brevid sambon, när det visade sig att flera andra elever frågade vad det var för kurs de hade kommit till så upptäckte vi att hälften av eleverna fått fel schema, jag frågade då sambon om jag skulle gå ut där läraren befann sig för att ta reda på hur det låg till och han ville det. Det var fel lektion och när vi gick sa läraren inför hela klassen "jaha, men då får du återkomma imorgon till rätt lärare och lektion och presentera dig då" Tänkte på det i efterhand, det är ju inte jag som ska läsa utan sambon, hon visste inte att vi var ett par för det sa jag inte. Men var det inte bra att jag presenterade mig? Hur gör ni andra om ni har PA med i skola, jobb eller andra ställen. Presenterar ni den personen eller gör dem det själva eller låter ni helt enkelt bli? Visst beror det på situation, men själv skulle jag vilja att min assistent presenterar sig för läraren om jag skulle gå i skola. Kanske blev det kas för läraren eftersom jag själv satt i stol och parkerade den vid dörren för att hjälpa sambon att ta sig fram till en bänk. Kan gå inomhus korta sträckor så det var smidigare att parkera stolen vid dörren än att försöka knö sig fram bland bänkarna... Eftersom hans stora behov av hjälp i skolan handlar om anteckningshjälp så borde inte det spela någon roll om jag kan hoppa höjd som holm eller inte röra fötterna själv. Imorgon är det en ny lärare, hoppas den är mer öppnare till mig och sambons behov. För det är ju inte lätt att som funktionshindrad elev första dagen fråga någon om denne kan anteckna och hjälpa till att kolla villka böcker mm som behövs. Jag tycker i alla fall att det är bättre att jag säger att jag är hans assistent trots att jag inte är anställd någonstans än att börja dra upp alla orsaker till att han inte kan klara första dagarna själv och att komunen är korkad och inte beviljar LSS förrens alla utredningar är klara och det är långa köer på utredningarna osv. eller är det fel att kalla sig assistent om man inte är anställd? Skolledningen förstår att han behöver extra stöd första dagarna så den punkten är inget problem. Men hur beter ni er?
Lätt att vara efterklok.. men efter att ha läst ditt inlägg så skulle jag säga:
jo, är så vi tänker, för rent teoretiskt så skulle vi säkert kunna ha fått ledsagning till honom genom SOL och övertygat dem om att anställa mig i avvaktan på hans utredning där han bör få LSS. Så varför "lida" i några månader i väntan på att hans utredning ska bli klar. Eftersom det är en sådan situation där jag kan assistera honom på samma sätt som en frisk gående assistent så tycker inte jag att lärarna eller någon annan ska bry sig. Åker som ledsagare på bussen åt honom så för oss spelar det ingen roll om man är anställd av någon eller inte det är 2 olika roller ändå. För i skolsituationen behöver han ingen sambo eller anhörig han behöver någon som kan assistera, och vill han att jag säger att jag är assistent så gör jag det. Tycker det är viktigt att läraren och eleverna vet att jag inte är en klasskamrat, hur ska de annars kunna förhålla sig till mig?
Jag säger aldrig något. Sen har väl mina ass fått en o annan konstig blick när det verkat ointresserade o suttit o läst i en bok. Eller fått svara på någon fråga. Då brukar de svara att de är assistenter. Men... detta är ju på universitetet måste jag säga. Där bryr de sig rätt lite vem som kommer in på lektionerna...
Brukade aldrig säga något om det inte kom upp. Pluggade på universitetet då o beroende på storleken på kursen så var det ibland ingen mening, ca 100 - 150 elever då märker de inte ed liten asse, eller mindre grupper då det kan va bra att säga det om folk undrade el frågade. Mina lärare har aldrig tyckt det varit något konstigt. Har fått väldigt bra support från dem, allt från att de fixat speciella tenta rum(måste skriva på dator) till förlängda tenta tider. Fick faktiskt tenta muntligt en gång när jag hade skadat ena armen o inte kunde skriva, detta utan knusel
jo, ni har rätt det är nog stor skillnad ändå på universitetsstudier där man är mer självständig och folk kommer och går, speciellt i stora grupper. Nu när det är en "liten" klass, antar att det handlar om ca 25 elever och man syns mer i en sådan klass så kändes det bättre att säga något så läraren i alla fall inte börjar fråga varför jag inte blivit uppropad osv. Läraren ska ändå senare när det finns tid få en kort instruktion i hur man ska agera om han får ett krampanfall, villket är en av de orsaker till att jag måste vara med tills lärarna fått den informationen. Sen är det kanske skillnad om man är på en tillställning där andra har PA eller vet om att den personen som går efter, sitter och läser en bok och ser allmänt uttråkad är en PA som jobbar och inte en elev som har somnat eller bara sitter av tiden, om det nu är en intimare sal
Vi körde på samma taktik idag också, när läraren kom in så pratade jag kort med henne och fick ett leende och "jaha, vad bra" tillbaka. Se gick hon runt till alla och småpratade och då frågade hon lite om min sambo har assistent med hela tiden och vad som gäller. Hon var jättepositiv och det var inga problem alls, saker fick vara som dem är. Hon tom. pratade till min sambo under samtalet trots att jag råkade hamna inklämd emellan de 2. Stort plus till den läraren på alla punkter.
Hur gör ni inför det första toa-besöket tillsammans med nån i toan när man ska kissa eller skita. Jag klarar ej av detta känner för generat. Nu håller jag i mig tills man kommer hem. Jag spårar ur om jag blir för nödig o det gör så ont så jag knapptt kanm röra mig och alla säger att det är bättre att göra det än att lida av det. Assistenterna säger att det är helt ok för dem att hjälpa mig men jag klarar helt ej av detta. Tänk om de hör mina ljud tex gaserna osv....Hoppas ni kan svara på min fråga
Men de är väl inte med dig inne på toa, när de hjälpt dig på plats med kläder och överflyttning kan de väl gå ut. Jag tycker med sådant är jobbigt, är det ute på offentliga toaletter så får de kolla först och om det inte går får de väl ställa sig så långt bort
Måste de vara med inne på toa då?
Mina ass är inte heller m inne på toan, de hjälper mig dit o sen går ut o sen kommer tillbaka när jag är "färdig"
Jag behöver praktisk hjälp under tiden. Hålla min arm när jag för in tappningskatetern. Och sen öppna medicinförpackningarna så jag kan lokalbedöva efteråt. Så jag pratar om mobilens funktioner, vad jag ska äta, om tillgänglighetsproblem, om vad som helst... Och sen lite om hur jag vill hatt personen ska hjälpa. Det svåraste är när assistenten är mer nervös än vad jag är. Då blir det som hos de flesta andra. Och så får jag äta och dricka mindre tills den känner sig säker. Någon gång har jag lyssnat på musik och låtsat att assistenten är i vardagsrummet... Fungerade faktiskt rätt bra. Men då måste jag veta att den som jobbar inte behöver fråga något under tiden.
Det är ju individuellt hur man känner. Men alla måste ju skita. Alla har gaser i magen eller diarre. Det är ingen idé att dölja det. Vad gör det om det plumsar lite? Så måste dom ju göra också. Ett tips om du tycker det är så jobbigt, det är att sätta på vattenkranen.
Saken är att jag knappt kan sitta kvar på siten om det är fel handtag utanför hemmet. När jag sitter är jag mer spastiskt i höften och jag vill bara speringer upp typ ofrivilliga rörelser. Kan knappt byta bindor på anndra toa än hemmet.. Så ett vacker dag kommer att att behöva hjälp i toan om jag inte ska förstör min dag med andra när vi göt ngt roligt. Nu håller jag i mig men det ä ju inte vra o jag blir jättespända o det gör så ont yill slut. Mernhur ska jag övervinna.. Själv kart skla vi hitta på alla medel fördt innan assen blir tvyungen att gå in. Jag är döv så jqag vet ej hur det låter inbillar mig . extersom jag redan spänner mig så r ljudet nog redan högre än normalt kan jämföras med en ballong som släpte luft....ähh nu jar jsag skrattanfalll vet ej vad jag prarar om där med assistana är verkligen förvirrad är p väg på en assistansperiod i huvudet tänker konsdtans på det
så det e normalt att folk ej bryr sig för det hörs ändå långtifrån toan?
Om du behöver deras hjälp under tiden du sitter på toa så ingår det ju i deras arbete, du ska inte känna dig generad, de är ju där för din skull och vi låter alla när vi sitter på toa, dina assistenter med. Det känns jobbigt för oss eftersom det inte är ett normalt beteende att ha någon med på toa, men tänk på alla tonårstjejer som hänger med varandra in på toa, de är inte generadem utan tycker det är hur naturligt som helst. Men jag höll mig med i början, kissade bara när min sambo var hemma, föredrar fortfarande att han hjälper mig men nu går det med de andra assarna med. Det blir lättare när du vant dig och när du märkt vilken nytta du har av assistenten, du kommer att märka att fördelarna överväger det jobbiga. Där det fungerar kan du ju be dem gå ut och bara ha de inne hos dig när du måste.
Jag kan förstå din oro eftersom du faktiskt är döv! Men jag kan garantera att dina assistenter inte bryr sig...alla människor gör ju ljud på toan om man säger så! Skulle det kännas bättre för dig om din assistent väntade utanför toaletten och du knackar på dörren när du är klar...? Eller om assistenten måste vara inne med dig på toaletten, att hon helt enkelt vänder sig om med ryggen mot dig och du påkallar uppmärksamhet med rösten när du är klar...?
Jodå ditt förslag var bra. Har redan gjort så typ kracka på dörr där jag klarar av att sitta själv på siten men vissasitsen när det är föe kort handtag så klaarar jag ej alls att sitta själv pga odrivilliga rörelser vill bara upp o springa av sifgfg själv spå jag skadar ju bara mig själv om jag föesöker att sitta kvar för jag kan ej bromsa rörelserna. Så länge har det räcktr att jag krackat på dörren så hjälper hon mig med klädetna. Att duscha med hjälp går ju bra...det är bara där man gör på toan som är lite pinsamt.....o assen har sagt att det är helt ok och det stör ej henne så det är jag.....som har den spärr....
Ibland kan jag tycka att det hjälper att uttrycka att något känns jobbigt. Alltså säga till assistenterna, att just denna situation är jättejobbig och det har inte med dig att göra utan själva företeelsen att behöva hjälp i en intim situation är tuff. Det outtalade är ofta svårare än det man satt ord på, enligt min erfarenhet...
Har redan haft den diskussion. Hon drog upp det själv så det blev ett jättebra samtal. Ssken är jag är mest rädd för att råka släppa mig typ gaser. Hur hgör ni som bhar ass duygnt runt när kan ni släppa er. Jag är ju van att vara ensam härhemma så det gör inget om jag måste släppta mig utanför toan,. Gör ej det offentligt men nu har jag ju ass nära mig......hmmff
Jag förstår att hela situationen kan vara besvärlig på väldigt många olika plan. Mitt råd är att avdramatisera det så mycket som möjligt. Vad är det absolut bästa sättet att avdramatisera något? Jo, humor! Jag har ingen erfarenhet ifrån brukarperspektivet, utan bara ifrån den anhörigas perspektiv. Jag har kunnat konstatera att vågar man bara skämta om situationen (eller situationer som kan uppstå) så blir allt så mycket enklare. För alla parter.
Men jag hör ju inte när folk gör det....så de kan ju göra det utan att jag hör det.
Jag har jättelätt att få skrattanfall när man pratar om sådana så det smittar av på andra....
Mitt bästa tips är att inte tänka så mkt på att ass är där.. lättar sagt än gjort jag vet... Men jobbar man m människor så får man räkna m att toa situationer uppstår o ta det naturligt Tycker personligen att toa o dusch e jobbigt när man ska ha en ny ass,men brukar säga lite "ironiskt" ATT MAN E SOM MAN E O HAR SAMMA BEHOV ALLIHOP VARE SIG FUNKTIONSNEDSATT ELLER INTE
Har jobbat lite som PA och brukar fortsätta snacka helt vanligt med brukaren och inte göra någon stor sak av detta, då går det bra är min erfarenhet. Kan dra en annan paralell eftersom jag själv inte har någon PA så jag vet inte hur det är men har varit med på många kurser med försvaret. Första dagarna så går man verkligen på tå, man lever så nära varandra och alla är okända. Efter ett tag så småfiser man trots att andra är i rummet, man kan sitta och pissa och bajsa trots att andra sitter brevid på toa och hör allt. Många gånger är det bara bås så alla andra som är på toa hör allt. Ute i skogen så kan man sitta brevid och pissa, precis som killar kan stå och pissa ikapp. Det är en jobbig situation till en början men sen tror jag det blir mer normalt, vad som är normalt och inte beror ju helt på situationen. Tänk på alla fjorisar som inte kan gå ensamma på toaletten och visserligen väljer att ha någon med men för dessa är det inte pinsamt utan det har blivit naturligt och normalt. Du verkar ha gjort och tänkt helt rätt med att ha tagit upp det med dina assar, klart att du har funderingar vem skulle inte ha det när allt är så nytt.
Hur normalt är det egentligt att folk fiser inför varandra+ Urs mina funderingar fjag hör ju inte och har ingen aning ghur ofta folk kan råka attt släppa sig. Jag går runt med rädslan att jag ska råka men händer mycket sällan inför folk men då var det inför okända folk. Lättare hänt när jag rycker till så förlorar jag kontroll över ändmusklerna. Jag har en hel del gaserså det är stor betydwelse att jag får släppa där det passar tex nöär jag är ensam.
Jag tycker det är normalt. Vad ska gaserna i magen ta vägen annars? Det är ju väldigt individuellt, vissa tycker att det är jättepinsamt och håller sig tills dom blir ensamma. Men det är inte bra. Som sagt, jag bryr mig inte. Men det beror nog på assistenten och hennes/hans filosofi om ämnet. De flesta tycker nog det är normalt. Tänk inte så mycket på det, men jag vet att det kan vara svårt.
Tack för svaret...får väl ta upp och berätta om min rädsla för assistansen flör det är inte själva toabesöket som jag är rädd för utan det är där med gaserna. Kunde ej sätta på ordet tidigare innan jag stöällde upp frågan här på formumet. Tack alla som har svarat!!!
Kan jag verkligen välja bort vissa vanliga saker i livet och göra som jag vill, är van vid, mår bäst av? Är det okej att jag vill tvätta mitt hår/hårbotten med lera eller fast tvål istället för schampo? Är det okej att jag vill använda rapsolja från mataffären istället för lotion från apoteket? Är det okej att jag tillverkar (med hjälp av assistansen) egen salva, kroppsolja, lotion? Baka mitt eget bröd, storkok? Passa grannens lilla barn? Eller min brors sköldpadda? Ska jag fråga assistenterna om lov? Eller bara leva? Jag anser att jag bara ska leva. Så länge jag inte utsätter assistenterna för saker som är farligt, olagligt eller direkt olämpligt. Han som jobbade i onsdags kväll fick bära ett skåp (jag håller på att möblera om) Hans första pass... Men det behövde flyttas, och att använda en stark vältränad kille passade bäst. Hur tänker ni andra? Försöker ni vara "lagom"?
Tja, det gör jag nog får jag erkänna. Kanske mest beroende på att jag i mig själv är överernergisk, ska det göras något ka det göras nu, på studs och snabbt ska det gå. Mitt stackars ex som levde ihop med mig under de åren jag mådde rätt bra och orkade mycket fick ofta starta en ommöblering kl. 23 på kvällen. Så kan jag vara mot sambon nu men inte mot de andra assarna, där försöker jag lugna ner mitt tempo så de orkar och har en bra arbetsmiljö. Säremot så gör jag som jag vill i mitt liv även om det skulle handla om lera i håret o tvätta fötterna med ättika. Det blir lättare ju längre man haft assistans, i början tänkte jag mer på vad de skulle tycka och tro om mig, idag skiter jag i sånt.
Det är väl knappast några speciella krav/önskemål som du har på dina assistenter. Grubbla inte så mkt på det.
Under alla de år jag hade hemhjälp så existerade jag helt på andras villkor. Kunde inte göra något som jag inte hade lov till. Att dammsuga bakom sängen var inte tillåtet. Att äta mat som tog för lång tid att laga var helt omöjligt. Att ha gäster likaså. Ville jag ut och göra ärende så skulle det planeras 10-14 dagar i förväg (alla ärende, inkl akuta läkarbesök, hade tur någon gång och kunde få med en bra hemhjälp istället för ledsagning. Men det åt ju upp timmar som var tillför hjälp hemma) Att plötsligt få PA är en stor omställning. Att jag redan från början låtsat att PA S var min PA och pga bristande arbetsledning i de två företag jag hade som utförare fått arbetsleda gav mig viss frihet. Men de allra flesta som kom hade ju en massa "det där gör jag inte". Skillnaden mellan Personlig Assistans och hemhjälp i assistansliknade form är mycket stor. Om man sen jämför hemtjänst och hemhjälp så är det ofta också skillnader. De under 65 år har andra behov. Och i en del kommuner så är det olika beslut. Men samma som gör jobbet. Så skillnaden suddas ut. Nu när en del får sin LASS indragen och får hoppas att kommunen beviljar Personlig assistans enligt LSS så kommer en del att få hemhjälp-hemtjänst istället. Och det blir en stor omställning. Både i vad man får hjälp med och antal timmar. En som haft 17 timmar LASS per dag kan få 3 timmar hemtjänst-hemhjälp. Det är den tid det tar att fixa med de grundläggande behoven. Något annat får man sällan beviljat.
Jag gjorde om texten till en krönika istället... Redigerat 2008-06-18 22:37 Redigerat 2008-06-18 22:41
Vad tycker ni är rätt? Jag och sambo vill gå ut en promenad själva. Är det då rätt eller fel att låta assen vara kvar hemma? Hur tänker ni? Redigerat 2008-06-08 18:07
Jag skriver så som jag och min vän gjorde. Hon hade assistans dygnet runt, jag var där på besök lite då och då och sov över. Om vi ville gå en promenad eller köpa mat mm och vara själva så antingen sa vi till PA:n att den kunde sluta tidigare och gå så klarade vi oss själva, dvs. jag hjälpte henne med det som hon behövde hjälp med. Eller om det var långt kvar på passet och hon behövde hjälp så sa vi som det var. Att vi ville gå en tur själva så PA:n kunde antingen vara kvar själv hemma eller gå iväg denne med och komma tillbaka en tid vi bestämt eller så ringde vi. Var det saker som vi ville göra själva men ändå behövde PA senare så fick dem stå stand-by någonstans. Antingen hemma eller om vi tex. skulle till en galleria så sa vi det så fick PA:n ta sig dit själv och vara i närheten tills vi ringde och denne kom dit. Så det berodde helt på om det var en lång promenad eller vad som skulle göras eller vem det var. Ofta så var det så att vi sa att dem kunde gå hem så hjälpte jag till med det som behövdes. Det var under en period då det var mycket turbulens kring hennes assistans så många gånger behövde hon vara själv med mig och ville komma bort. Så att PA sitter hemma tycker jag inte är fel, men jag tycker man ska vara ärlig och säga som det är. Kanske vill PA:n gå till en kiosk och köpa ett äpple undertiden ni går iväg och sen komma tillbaka och vänta, eller göra uppgifter i hemmet om det är så att personen vill det. Beror helt på hur relationen med PA ser ut, men som sagt fel tycker jag itne det är.
Ibland är det enda sättet att få vara riktigt ifred. för egen del är det två saker som spelar in, dagsformen, hälsan; om min karl är hängig måste assistenten vara i närheten. och i andra hand, vilken assistent det är som jobbar. om det är en assistent som inte kan sitta sysslolös och vänta, eller en vikarie, så går vi nog inte iväg ensamna.
Rent spontant så skulle inte jag vilja lämna en vikarie ensam hemma i mitt hem, pga. risken att den gör något korkat. Personal man känner och litar på skulle jag kunna lämna, men knappast någon ny. Många som jobbar som PA verkar ofta tro att det går ut på att aktivera brukaren och göra saker stup i ett, dem blir förvånade när dem upptäcker att det inte är så alla gånger. Har varit med om flera som efter första provdagen ringt återbud dagen efter för att dem inte klarade av att bara sitta och vänta. Om jag hade sådan personal så skulle jag nog anpassa saker efter dem, i alla fall tills jag hittat andra som fungerar bättre. Klart att man inte ska behöva anpassa sig efter vem som jobbar, men det är inte så lätt att hitta rätt folk alla gånger och då kanske det är enklare för en själv att anpassa sig. Är bara vad jag skulle känna. Har bara hemtjänst än så länge, och kommer en tjej jag inte tycker är bra så skulle hon nog få göra det som är måste och sen gå igen, det är inte så kul att han någon med tråkig attityd kring sig. Med andra kan man göra andra saker.
Vill fråga hur ni andra med assistans tänker. Är det ok att låta en assistent sitta i ass.rummet i flera timmar och inte ha något att göra och bara komma när jag behöver handräckning? Har nämligen fler timmar nu och då finns det ju inte att göra hela tiden. Rätt eller fel att låta en ass sitta i ass.rummet?
Nä det behöver du inte men jag förstår att det kan vara stressande för dig och långtråkigt för assen. Om inte hab/hon är en studerande som är tacksam för möjligheten att läsa på jobbet och ledigt på fritiden. Det kan också vara att du inte är van att göra grejer, jag menar uppgifter som du sätter i händerna på assen. Det finns alltid skåp att städa, fönster att putsa, grejer att fixa med och .... ja, kan man inte göra dessa saker fysiskt så kanske man inte tänker på dem.
Assistenter får vara uppfinningsrika. Man kan läsa, handarbeta, skriva brev... Hur har du inrett assrummet? Finns det TV och så?
Som du märker så är du inte ensam om att tycka att det kanske är jobbigt när man inte kan aktivera assen. Jag jobbade extra som assistent åt min kompis i början när hennes assistans skulle komma igång. Var flera assistenter som tyckte att det var så jobbigt att inte ha något att göra. Dem satt framför tv:n och surade. En vet jag slutade för hon tyckte inte alls om att min kompis inte var ute varje kväll och festade och gick på stan. Hon hade ju miljoner saker att ordna med assistansen och sånt man måste fixa när man kommer till en ny stad. Vi pratade mycket om hur jobbigt hon tyckte det var att inte kunna aktivera assistenterna. Dem ville inte städa och sådant utan vara på stan, och då har man nog hamnat hos fel brukare. Så dåligt samvete ska du inte få. Men det kanske finns saker du behöver få hjälp med som dem kan göra annars får dem ta det lungt. Jag jobbade en sommar natt på ett gruppboende och det var helt underbart att sitta ensam på nätterna och kunna plugga och samtidigt få lön. Men alla klarar inte av det och då kanske man ska jobba hos någon annan. Men jag måste erkänna att jag får lite dåligt samvete jag med, nu har vi fått igång hemtjänsten och förra gången var det bara att ta ut soporna och fixa diskmaskinen... då tyckte jag det var jobbigt att jag har en timme och allt blir klart på 5 minuter. Visserligen så går hemtjänsten till någon annan då men ändå. Fast dem är ju där för oss, vi är inte där för dem.
Doden; Man bör iså fall vara öppen från början med att tjänsten innehåller massor med dötid,att de får vara beredda på att situationer kommer att uppstå där de måste kunna sysselsätta sig själva.På så sätt vet de ju om vad som förväntas av dem redan från början och de kan själva säga om det inte kommer att fungera för dem,yrket passar inte alla och det bör man vara öppen med många tror nämligen att yrket är på ett visst sätt och sådana personer vill man ju undanröja snabbast möjligt. Sen kan jag också tycka att det är inte vår uppgift att vara lektant eller farbror åt våra assar, utan våra assar har ett jobb och det är att hjälpa oss med att få vår vardag att fungera. Redigerat 2008-06-07 13:49
Självvklart är det nödvändigt att alltid ha dem i närheten, men att leva med assistans är inget man väljer det har man för att man måste. Politiker som utalar sig så om assistans har nog aldrig levt med assistans? Man skulle sätta dem själva i den positionen att leva med dygnet runt assistans i två månader och inte få vika en tum från assen under hela den tiden, jag försäkrar att det skulle bli andra bullar bakta.
det kan ju vara svårt att veta hurvida PA får räkna med att kanske sitta en hel dag och vänta, eller om det blir massor att göra. Speciellt om man inte haft PA innan. En PA kanske man inte alls fungerar bra med på stan utan den är bättre på "hemsaker", då antar jag att den personen kanske får mer "dötid" än en som man har med när det är aktiviteter man ska göra. Självklart ska man fördela arbetet anser jag men själv så när jag jobbade så var jag expert på att vara osynlig och vara stand-by. Då fick lades många av mötena tex. dem på Bosse när jag jobbade, för brukaren kände att det var lättare för denna att ha långa möten när hon visste att jag inte hade något emot det. Men man kan inte hålla på att planera vad som ska göras efter vem som jobbar eller inte. Som PA måste man förstå att det troligen kommer bli både stressigt och tusen saker att göra och stunder eller dagar när "inget" händer. För villken "normal" person gör saker stup i ett. Det handlar inte om dötid utan ett vanligt liv. Så man ska nog vara tydlig med vad det innebär att jobba som PA, dem som aldrig jobbat eller kanske inte sett olika brukare tror nog att dem ska göra saker hela tiden. Är den uppfattningen jag fått av mina vänner som pratat om att bli PA, för då får man göra massa roliga saker och få lön samtidigt. Dem inser inte att mycket av jobbet ibland handar om att stå stand-by. Precis som det är i många andra yrkesgrupper. Jag ser det inte som dötid utan tid där jag står i standby. När jag jobbade natt var det vissa nätter inget hände jag satt verkligen i soffan och pluggade, men andra nätter så var det fullt upp med boende som behövde hjälp. Så det handlar nog mycket om att se yrket på ett annat sätt, det är jobb att sitta och vänta på att brukaren ropar. Precis på samma sätt som det är jobb när läkarna har jour och sover för att vänta på larm.
Jag har överrörliga fingrar. De går att böja på de flesta håll. För att kunna fila måste man antingen hålla stadigt i fingret samtidigt som man filer. nästan omöjligt. Så när jag ska få naglarna filade så får jag först få yttre leden tejpad för att PA ska kunna få bra grepp om varje finger. Jag använder snällt plåstertejp (sånt vitt som finns på apoteket) som lätt lossnar när jag blött upp händerna. Tål man sporttejp är det helt klart starkare.
Det är väl inte så svårt att hålla i fingret när man filar? Jag har också jätte överrörliga fingrar men det räcker nästan om man håller i fingertoppen stadigt. För då sträcks ju resten av fingret ut vare sig det vill eller inte! Prova och berätta om det gick!
Det går inte att lägga något under fingret så det inte böjs, tex. glasspinne eller likande som dem kan hålla i tillsammans med ditt finger? Har liknande problem fast med tårna, är skitsvårt att klippa naglarna för tårna viker sig som dem själva vill och så ska man hålla i dem med ena handen och saxen med andra. Var smart med tejpning, kanske ska testa det, har ändå taskig känsel i tårna så det gör nog inte så ont när jag tar bort tejpen. Drar mig för att fila naglarna där utan klipper massa istället för det är så svårt att fila.
Kanske denna http://www.varsam.se/shop/?artnr=R9863
Tips är också att köpa en riktigt bra fil. En glasfil är mycket mer effektiv än metall och sandpapper, och tar ordentligt på varje drag utan att den fastnar i. Alla som provar går och köper en själv. Har säkert sålt 10-20 st vid det här laget... Jag tycker bäst om märket Claudia som finns på Åhlens. Kostar runt en hundring men håller för evigt, bara att skölja under kranen. Ja, om man inte tappar den i golvet eller om en assistent få för sig att klia sig på ryggen med den. Då har den en tendens att gå av.
Morticia. Ursäkta min nyfikenhet men funkade det med glasspinnar?
Imorgon kommer F's barn X (4 år) att vara med en stund. X är skeptiskt till att F behöver jobba konstiga tider. Så jag sa att X kunde hälsa på och se att F behövs här. Jag var med mamma och pappa på jobb när jag var i den åldern och det gjorde att jag fattade läget. Jag har förberett en liten uppgift till X att göra medan jag är på toa. Hur har ni andra gjort?
Jag vill inte ha PA:s barn här, de får inte komma in när de sitter ibilen när mamma ev.skjutsas hit av pappa. Ngn frågade en gång om det var ok om barnet var i ass rummet pga av man inte hade barnvakt, absolut nej! Jag är en person som inte vill bli för nära mina assistenter, vill inte umgås med vare sig deras make eller barn. Men jag vill alltid poängera att assistansten är PERSONLIG och så länge allt känns bra för var och en så är det ok, men det är också lätt att vara för snäll och involvera sig i assistenter för mycket också.
Ser man på andra arbetsplatser, så händer det ju att barnen är med nångång, när det verkligen har kört ihop sig och om arbetet tillåter det. Så kan man ju välja att förhålla sig här också. Prata med assistenten om att detta är en speciell situation och inget som kommer att funka om det sätts i system, men jag tycker inte det är nån katastrof om det innebär att barnet är med vid nåt enstaka tillfälle, det behöver inte betyda mer än just att det har kört ihop sig med barnpassningen för henne just den dagen. Det viktigaste är ju att det inte sätter käppar i hjulet i ditt liv.
Om det handlar om att barnet vill se hur eller var mamma eller pappa jobbar så kan de få komma och hälsa på någon gång när mamma/pappa inte jobbar. Likaså kan de få vara med om det skulle bli totalkris på barnvaktsfronten och ingen annan ass kan hoppa in. Men aldrig bara för att det är kul och aldrig så det stör mig. Däremot hade min ena assistent sin 9 åriga dotter med när vi anordnade marschen förra året eftersom hon jobbade extra för den ordinarie var sjuk, och då fick hon hjälpa till, dela ut lappar, och hålla ett plakat, hon fick dessutom en tackgåva för att hon hjälpt till precis som de andra funktionärerna och hon är idag mycket stolt över det och har dessutom blivit lite klokare poå hur viktigt det är med tillgänglighet.
Tycker det är helt ok när det är på ditt eget initiativ! Det är ju du själv som bjuder hem X!
Bara undrar hur ni gör när ni har mens om man inte klarar det själv.....får mabnn välja tampong el bindor om mabn får hjälp av PA? är Tampong vanligt? Tampong kanske är känslig för den som ska hjälpa till?
Jag väljer att äta minipiller så jag slipper röda veckan, skulle kännas jobbigt att få hjälp med intima denna period varje månad
Går man ej upp i vikten när man käkar minipiller? MVH Marie
Det mest naturliga i världen är att tjejer varje månad får mens. Vid en anställningsintervju så talar man väl om vad det är man behöver assistans med, utan att för den skull gå in i alltför grafiska detaljer. Själv har jag binda och får assistans med den vid behov, inget konstigt med det. Det borde det inte vara med tampong heller tycker jag. Det viktiga här är ju att det är du som ska välja och inte din assistent.
Jag använde tampong eller binda... Måste erkänna att det faktiskt berodde lite på vilken PA som jobbade! Hur bekväm jag kände mig, och hon... I övriga situationer anpassar jag mig oerhört sällan efter olika PA, men det där är ju intimare än intimast (hittade jag på ett nytt ord nu???).
Hmm... använde binda, och det berodde det på att JAG då kände MIG mer bekväm med det. Idag skulle jag nog växla mellan det beroende på assistent... faktiskt. Som tur är funkar Depo-Provera så bra att jag slipper det...
Finns det biverkningar? Kan man gå upp i vikten?
Det finns biverkningar av alla läkemedel, inte minst hormoner. För mig funkar det bra. Läs mer http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=25228
Hur är det med blodproppsrisken? Pga den kan jag inte äta p-piller utan minipiller.
Jag får inte äta p-piller pga blodproppsrisk men en hormonspiral gick alldeles utmärkt!
Jo... har kontakt med endokrinologen pga att jag är lite benskör. Tog upp det med den läkaren och hon medgav att det ledde till det, men att hon förstod att fördelarna övervägde och att benskörhetsmedicinen väger upp för detta. Visserligen är det jobbiga biverkningar av benskörhetsmedicinen, men då jag tar den en gång per år intravenöst spelar det inte så stor roll. Sen att den är svindyr är en annan sak...
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh