Nu tänker jag gnälla, gnälla, gnälla ! Varje morgon när jag lämnar sovrummet, har jag ordnat mina saker där som jag vill ha dem Varje kväll innan jag går och lägger mig i sängen, så ordnar jag köket, vardagsrummet, badrummet, hallen så som jag vill att det ska vara MEN när jag på kvällen ska lägga mig i sängen, så måste jag ordna data/skrivbordet, garderoben, sängborden, för att assistenten har flyttat på alla mina saker, och jag vill att mina saker är på precis "rätt" ställe så jag hittar dem och när jag kommer ut ur mitt sovrum på morgonen så måste jag börja ordna köket, vardagsrummet, badrummet och hallen, för assistenten har flyttat på allt där också Diskbänken, där har allt från kaffebryggare till micro flyttat på sig Soffan i vardagsrummet har man flyttat på, och det är inte minsann lätt att flytta på en tung soffa när man sitter i rullstol och ska göra det sidledes, men jag gör det bara för att det irriterar mig så för j*vligt att soffan inte är på "rätt" ställe Jag VET att jag har tvångstankar om att mina saker ska vara på "rätt" ställe, men nog tycker jag att mina assistenter ska fatta att inte ändra om på hela hushållet när jag inte finns i sikte.. Särskilt när jag ofta säger till om att jag inte vill att man flyttar på mina saker.. Jag går ju inte hem till andra och börjar ändra om, då borde väl inte mina assistenter göra det heller ? Ja, ja, det är en arbetsplats men ändå ! LSS- då ska man ju kunna leva som alla andra, men hur många "vanliga" människor finns det som måste gömma undan papper om sjukhusbesök, provtagningar, post? För råkar jag lämna fram ett papper om provtagning så får jag genast förklara till assen vad det gäller Och telefonsamtal, aldrig får man prata i fred i telefon, utan att assen ska förhöra sig vem jag pratade med.. Nu låter jag värsta bitter, men jag blir bara så less ibland.. Så jag gnäller, så mår jag lite bättre sen
Jag ska först poängtera att mina assar har alla arbetat hos mig i närmare 1 år, och mer Men för ett par dagar sedan, så började jag, med möda, tömma diskstället (Det är ett sånt där som hänger på väggen, ca 20 cm ovanför diskbänken. Eftersom diskbänken är ca 20 cm för hög för mig, så är det alltså inte lätt) För jag anser att man inte behöver låta disken stå framme efter den torkat. Alltså när disken är torr=in i skåpet, igen! Detta har jag även påtalat många gånger till assarna, men se denna gång så frågade min assistent när hon såg på när jag tömde diskstället; -"vill du inte ha framme disken?" Shit, det är visst rymdvetenskap jag försöker lära mina assar, eftersom det tar ett år innan det går fram vad jag säger Jag försöker säga till assarna att alltid lägga tillbaka sakerna, där var de varit, för annars hittar ingen sakerna igen Tex; Jag flyttade i somras, och det var en viss *sak* som jag såg efter jag flyttat in i den nya lägenheten, men så plötsligt försvann *saken* Och jag sa till samtliga assistenter att hålla utkik efter *saken*, och flera gånger satte jag assarna att leta efter *saken* i hela lägenheten, i varje skåp, låda, kartong, hylla, osv. Även jag själv försökte flera, flera gånger leta efter *saken* överallt där jag kom åt att leta.. Men så nu för några veckor sedan så hittade en ass *saken*, efter 8 månader! Och kan ni gissa var denna mystiska *sak* var någonstans? -I ETT GENOMSKINLIGT FACK I MEDICINSKÅP-DÖRREN!! Det där j*vla medicinskåpet öppnas varje dag, dock inte av mig-jag når nämligen inte dit. Varför denna *sak* hade hamnat där har jag ingen aning om?!? Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag sa bara att om jag skulle en enda gång ha öppnat medicin-skåpet, så hade jag sett *saken*.. Men så är jag ju den mest perfekta människan som finns också
Jag säger till assar att ALLTID ställa tillbaka oav vad det är dom flyttat på, men möbler hade jag aldrig accepterat att dom flyttat på om det inte bara är köksstolar vid städning, men dom ska ställas tillbaka.
Precis som i tidigare tråd måste du göra klart för dina assistenter hur du vill ha det. Ta hjälp av din firma att informera dina assistenter - lom det inte fungerar för dig att göra det själv -att det är viktigt att du får ha dina saker på de ställen du vill ha dem på. Varför inte göra som foa skrev, ta ett foto för att visa var du vill ha dena saker. Och återigen är det viktigt att fundera igenom vilken sorts människa man vill ha som assistent, vilka ens behov är och göra en nogrann intervju innan man anställer nya assistenter. Jag tycker att det är enkla självklara saker du skriver om som vilka som helst som assistenter borde kunna klara av att genomföra; hitta beskrivna saker, ställa saker tillbaka på rätt plats,plocka undan disken lyssna på dig och respektera dig.
Jag skrev ett långt inlägg igår, men just när jag tryckte på "Skicka", så loggades jag ut, typiskt Nåväl, jag försöker igen: Jag vill påstå att jag har varit tydlig om att jag är väldigt noga med hur mitt hem ser ut, att jag är väldigt pedantisk, att jag har tvångstankar om var sakerna ska vara. Men jag tror problemet är att jag inte är konsekvent, alltså jag påpekar inte varje gång, utan då och då.. Dåligt exempel men om har du en hund, och du vill inte att hunden ska vara i soffan. Då går det inte att ibland låta hunden sitta i soffan, och ibland bli arg och hindra hunden hoppa upp i soffan, eller hur? Och jag tror även att mina assar är tankspridda, för tänk er detta; I badrummet har jag två krokar med mina handdukar, på den högra har jag alltid den vita handduken, och på den vänstra har jag alltid den svarta handduken MEN, om mina assar har hängt upp rena handdukar så har det inte enda endaste gång hänt att "rätt handduk hänger på rätt krok" Alltså, det är ju inget större problem för mig att flytta handdukarna, men nog ler jag varje gång Det måste ju innebära att de är tankspridda, eller? Och samtidigt är det ju inte lätt för assarna att veta exakt på vilken plats jag vill ha mina saker, men det som stör mig är när de har möblerat om allting.. Nåja, jag hoppas på att få anpassat kök, då är det lättare för mig och diska, tömma diskstället, sätta disken tillbaka i skåpet, ordna bänken.. Och jag förstår om ass dammsuger, och behöver flytta på soffan, mattor osv. Men det har hänt att jag gör världens jobb och flyttar på soffan medan assen är på balkongen å röker. Då är det _väldigt_ irriterande när assen kommer in och flyttar tillbaka soffan...
Varför når inte du upp till där medicinerna finns Aline? Eller.. varför är dom placerade utom räckhåll för dig.. men inte för assarna? Om du är betrodd att handha din egen medicin så borde den flyttas så du når och har kontroll.
Medicinskåpet tillhör lägenheten, och det är placerat högt upp i städskåpet. Jag tror inte det går å flytta på, jag har visserligen inte försökt eftersom det inte varit ett problem för mig att det är där det är.. Jag ansvarar själv för min medicin, jag hämtar på apoteket och delar ut min medicin veckovis, i sju dagsdosetter, och assen ger medicinen till mig på morgonen när de kommer, då ligger jag ännu i sängen. Men annars ligger dagsdosetten på bordet och jag tar medicinen när det är dags.. Mina assar vet inte ens vilka mediciner jag har, jag har varit med om att fd assar har plockat med sig sömntabletter, lugnande, starka smärtstillande, så jag har valt att inte längre informera vilka mediciner, och vilka mängder jag har. Men eftersom städskåpet/medicinskåpet är i köket, och köket eventuellt ska anpassas, så blir det ändring på platsen.. Jag får fundera på var jag ska placera medicinskåpet sedan
Jag gjorde nog min vana trogen, och överdrev en smula När jag skriver att assen "möblerar om", då menar jag att assen flyttat soffan när hon dammsuger, och den hamnar 10-20 cm åt "fel håll" Källa:Alines lexikon Och jodå, jag har sagt till ett antal gånger, om det mesta som irriterar och stör mig, men säga om det dag, efter dag, efter dag- nej tack Förstår inte assen när jag sagt till några gånger, då fixar jag själv så att grejerna är "rätt" Jag tycker väl att det ska räcka att säga till 1-2 gånger, inte mer, men oftast räcker det inte Och som sagt, jag förstår om assen är tvungen att flytta på mina saker, av olika anledningar, men det är bara tröttsamt att jämt behöva påpeka.. Samtidigt är jag extremt envis, tjurig och trotsig, men jag klagar i tysthet, jag skulle aldrig börja skälla på assarna, jag säger snällt och försiktigt till, och hjälper det inte, ja, då får jag väl stå ut med det
raderat Redigerat 2012-03-18 14:39
Jag var tvungen att radera ett inlägg här emellan, var något sur när jag skrev det så.. Jag är extra försiktig med vad jag säger till assarna numera, jag har fått mycket skit när jag tidigare påpekat om något, och samtidigt vill jag inte vara en som hela tiden tjatar/gnäller/upprepar/kritiserar... Och vissa saker som mina assar är och flyttar/ändrar på har jag ju inget problem av att ändra tillbaka. För visst förstår jag att det kan vara svårt för dem att veta exakt hur jag vill ha mina saker, men samtidigt undrar jag lite över deras närminne Alltså jag ser ju om något 5 cm flyttat på, men assarna verkar inte komma i håg ens hur jag har mina handdukar Jag får helt enkelt bara börja säga till om de saker jag INTE vill att assarna ska flytta eller ändra plats på, annars återstår bara Foas exempel med att knäppa foton
Jag kopierar från en annan tråd var jag skrivit, som även passar in här, om det är OK?
Till sidans topp
Vad gör er assistent när ni inte behöver hjälp, tex vid dusch eller påklädning? En av mina (då, nyanställd) assistenter blev jätteupprörd när hon insåg att hon inte skulle vara med i badrummet hela tiden när jag duschade. Varför, undrade jag? Om jag klarar av att duscha håret och överkroppen, då kan jag väl få göra det ifred, eller? Jag är ingen person som tycker om att småprata, när jag koncentrerar mig så måste det vara tyst, jag blir stressad om någon står och väntar å tittar på mig När jag klär på mig i sängen, så klarar jag av en del av det själv, då känns det fel att assistenten är i rummet och "bara är". Jag måste koncentrera mig när jag klär på mig för att få kläderna rätt och att de inte trycker eller drar när jag sedan ska sitta i rullstolen.. Jag har sagt till mina assistenter att det är OK att gå ut ur rummet medan jag håller på, men det verkar inte alltid gå in hos dem, ofta börjar de "låtsas-göra" något i rummet, och jag blir jättestörd på det.. Vad är rätt/fel eller OK egentligen?
Ge dom lite tidningar att läsa, eller säg till dom att ta med en bok, om dom inte kan kolla på TV'n.
Rätt är att dina assistenter skall göra/vara där du vill och där du behöver dem. Ingen vill väl ha sällskap på toa om man inte måste. Vad du måste göra är att från början vid intervjutillfället mycket klart redogöra att det är du som som arbetsleder och att assistenterna skall vara och göra det du säger. En del har kanske erfarenhet från andra brukare, som behövde mer service än vad du gör eller bara tror att arbetet skall se ut på ett visst sätt. Slå fast att det är du som ger instruktioner och att de skall följas. Efter att du klart gett en sådan introduktion vore det ju konstigt att du får ofrivilligt duschsällskap. Fungerar det trots inte, så får du ju ta upp det med ditt företag, att den assistenten inte har förmåga att följa dina instruktioner och då kan de ju heller inte jobba kvar.
Mitt problem är väl att jag är väldigt dålig på kunna säga till och tala klarspråk, jag är rädd för att assistenten ta illa upp om jag säger att jag vill bli lämnad i fred. Jag försöker ibland "skoja" bort det att assen är kvar i rummet för femtioelfte gången.. Jag förstår att vissa assistenter har erfarenhet av brukare som inte kan bli lämnade ensamma av olika skäl. Men samtidigt tycker jag man borde inse efter att ha arbetat hos mig ett tag hur jag vill ha det. Självklart behöver de inte vara tankeläsare, men har jag sagt till några gånger så borde de veta vad som gäller. Jag tror samtidigt att det är en missuppfattning att assen MÅSTE finnas till hands hela tiden, jag tog upp det med en kvinna som arbetade hos mig. Hon hade aldrig arbetat som ass eller inom vård. Jag sa till henne att det känns ganska jobbigt att när jag klär på mig så står hon vid sängänden och tittar, tittar och tittar. Sen när det blir tråkigt att titta på mig så började hon gå igenom mina saker på skrivbordet, tex brev, tidningar, smink Direkt när jag la mig ner och försökte dra till byxorna=alltså inte ännu i behov av hjälp, så ställde hon sig brevid sängen och stirrade ner på mig .... Men hon tyckte att det var ju bättre att hon var kvar i sovrummet och var beredd att hjälpa så slapp jag ropa på henne när jag behövde hjälp.. Jag tycker väl inte riktigt om det där att assen är på vakt att hjälpa, jag tycker de kan sitta i lugn o ro och läsa/göra korsord/lyssna ljudbok etc.. Och när jag behöver hjälp så behöver de inte skynda sig, jag har inget problem av att vänta en liten stund..
Frågan är väl hur du skall få assistenterna att förstå hur du vill ha det om du inte klart och tydligt berättar det. Som brukare/arbetsledare ligger det ju faktiskt på ditt ansvar att leda assistenterna i deras arbete. Kan du mentalt ta detta till dig, så kanske det inte känns fel att ge klara instruktioner. Att skoja kan uppfattas som dubbla budskap och bara skapa förvirring. Jag förstår så väl hur du menar men för att få din assistans att fungera så måste du ta kontrollen över den själv. Funkar detta inte alls så får du gemensamt med någon du har förtroende för, låta den personen tillsammans med dig instruera assistenterna i hur du vill ha det. Det du berättar känns helt främmande för mig och det låter som dina assistenter kommer från en annan planet. Som den kvinnan uppförde sig i ditt sovrum låter jättekonstigt. Men reagerar du inte på det kommer ju hon och de andra att fortsätta att göra som de tror att du vill eller som de tror att det skall vara. Go Girrl, samla kraft och ta en assistent i taget och prata med dem över en fika och säg till hur du vill/inte vill ha det! Redigerat 2012-02-14 17:49
Håller med om det som tidigare sagts att det bara är du som kan tala om hur du vill ha det och att om det känns svårt att prata, skriv ner det på papper. Om inte annat kan det hjälpa att skriva ner det för att kunna formulera alla sina tankar kring det. Allt blev faktiskt mycket klarare även för mig när jag började skriva om hur jag vill att saker ska vara. En del assistenter har sagt att det känns väldigt skönt att det är noga beskrivet i en arbetsbeskrivning - det gör hela arbetet mer konkret och begripligt när man just har börjat, men är även bra att kunna gå tillbaka till. Jag tror att de flesta assistenter blir väldigt tacksamma över att få veta vad just du vill och slipper därmed gissa. Det är ju trots allt ett arbete med väldigt individuella arbetsuppgifter och därför måste vi ju berätta hur vi tänker. Du kan ju i första hand fokusera på hur du vill att det ska vara istället för att säga hur de inte ska göra så slipper du känna att du kommer med direkt kritik eller säga vad de gör fel. T ex "När duschar och inte behöver din hjälp vill vara ifred. Då kan du sitta i vardagsrummet tills jag ropar".
Jag har skrivit en "Arbetsbeskrivning" som det kallas. Och jag tycker personligen att jag har varit klar med från början, med en ny assistent, hur jag vill ha det.. Men jag måste nog skriva en ny ÄNNU tydligare beskrivning, verkar det som Det som jag daligen lägger märke till är; om jag småpratar med assistenten på morgonen, när denne lägger fram mina kläder osv, då stannar assistenten kvar i rummet och tittar på mig, eller "låtsasgör" saker, som egentligen kan vänta att göras.. Men om jag bara rabblar upp vad jag behöver, men i övrigt är tyst, då lämnar assistenten rummet. Tyvärr, har jag hört att assistenten ofta tolkar det som att jag är sur då, vilket jag inte är! Så det är den där balansgången, att vara trevlig men då riskera att bli "uttittad", eller vara tyst men då riskera att assistenten tycker jag är otrevlig.. Så vad är bättre, då? Till saken hör, jag har alltid haft ett behov av att få vara "privat", jag har aldrig gillat gymnastik i skolan pga att man måste byta om och duscha med andra elever. Jag har alltid låst dörren när jag skulle på toa, även om jag var ensam hemma! Så att gå från det, till att ha assistenter är väldigt svårt! Men dessa saker har jag först de senaste året eller två, börjat tänka kring, före det så accepterade jag bara att assistenten stod och tittade när jag klädde på, klädde av osv.. Och i mina ögon är det ett friskhetstecken att jag börjat tänka på detta! Jag var väldigt sjuk psykiskt och hade massor med mediciner i början så.. Och sedan så börjar jag väl förstå att jag kommer klara mig själv i framtiden också..
Ser inte din assistent när du klarar montentet själv och inte behöver assisteras ?
Becca; Precis vad jag tycker! Många har sagt till mig att man ser väldigt tydligt på mitt kroppsspråk och ansiktsutryck om jag inte är nöjd med situationen, så att säga Men mitt vapen verkar inte fungera för tillfället Jag inser att en av tjejerna hos mig (den som jag för tillfället har "problem" med), också arbetar hos en brukare som behöver ständig tillsyn. Men hon har ju arbetat hos mig i över 6 mån! Jag säger väldigt ofta till henne, vi har haft möten osv Jag tycker ju om henne, så jag vill inte säga upp henne, men hur ska jag få henne att förstå? Skrika, eller?
Nej då, hon går och sätter sig i soffan, om jag säger så. Men nästa gång är det samma, hon står kvar och väntar, tittar, småpratar, om jag inte säger att hon kan sätta sig i soffan Och, det är väl inget jätteproblem, men jag tycker väl att hon borde veta vid det här laget vad som gäller... Jag vet att det är löjligt, men jag tycker det är jobbigt att upprepa allt-varje dag
Mitt tips är att du gör en klar och tydlig arbetsbeskrivning som dina assistenter ska läsa och skriva under. Om assistenterna sen inte gör som det står i din arbetsbeskrivning så ber du assistenten läsa den igen och igen. Blir det inte bättre så gå igenom den tillsammans med assistenten.
Detta är inte löjligt alls!! Jag tror att de flesta har dessa problem med assistenter då och då, speciellt när de är nya. Jag är jätterak med mina assar. Jag har lärt mig, var verkligen på allvar rädd för sådana här saker innan.. De uppskattar det och vet vad som förväntas av dem. De säger att de känner sig trygga eftersom att de inte behöver gå och fundera på om de gör saker fel eller inte. Ofta är det så att man kanske gått igenom en sak som inte funkat. Om det gjorts på ett bra sätt så tycker jag att det är ganska lätt att sen säga "Nu gör du sådär.." ofta med ett leende som en påminnelse. Assistenten kommer på sig och "rättar till sig". Det är väldigt lätt hänt att assistenten inte kommer ihåg eller tänker på det där man tagit upp alla gånger och då hjälper det ju mkt om man kan med ngn liten kommentar eller tecken påminna. Jag brukar ofta göra att jag i slutet av dagen eller efter en särskild situation där det inte funkade jättebra välja ut ett lungt tillfälle. Kan vara i bilen hem eller kanske att vi går och sätter oss på ett café. Sen frågar jag min PA hur dom tycker att det gått. Var det ngt som var svårt, var det några situationer de kände sig obekväma och vad tyckte de funkade bra? När jag vet hur de upplevt situationen är det mkt lättare för mig att berätta hur detta blev för mig. Det blir lugna, bra och kontruktiva samtal som slipar assistansen till det bättre. Acceptera för guds skull inte sådana där saker som att de står och tittar på dig i sängen. Det är nog viktigt att du förklarar varför du vill att PA´n agerar på ett visst sätt, hur det påverkar dig. Förstår hen inte då så skulle iaf inte jag ha kvar den PA´n.. Dom är där för dig och ska därmed göra saker på det sätt som du vill!
Så här är läget nu: Jag har börjat smått och säga till, både när jag vill vara själv i sovrummet. Men även när jag vill sitta tyst med datorn/tidning/pyssel, då brukar nämligen min assar tro att jag vill bli underhållen och håller på prata, men nu har jag satt lite stopp för det Det har varit ganska mycket upprepningar från min sida, men det verkar gå åt rätt håll, puh Jag har som mål att klara mig så mycket som möjligt själv, och jag får samtidigt tacka mina assistenter för att jag är en god bit på väg Anledningen; mina assar vill mer än gärna hjälpa mig mer än vad som behövs, de frågar konstant om jag vill ha hjälp osv, och eftersom jag är väldigt envis, så blir jag lite trotsig och tänker att "jag kan minsann själv", och jag blir positivt förvånad varje dag när jag upptäcker mer å mer vad jag faktiskt kan!
Det viktigaste är att man går igenom alla de här sakerna INNAN man får en ny assistent. Ta upp de med ditt assistansbolag...
Jag bröt ryggen för ca fem år sedan, de flesta med samma nivå på ryggmärgsskadan klarar sig själva utan hemtjänst eller assistans Jag hade sämre förutsättningar från start och därför fick jag beviljat assistans för att jag skulle kunna rehabilitera mig i lugn och ro De som jag har pratat med om att lämna ifrån mig assistanstimmar blir upprörda och säger att det kan jag absolut inte göra, för tänk om jag blir sämre igen! Men jag vill inte leva efter det att "OM jag blir sämre", jag vill tänka att jag kommer bli självständig och klara mig. För mig känns det fel att skattebetalarna står för kostnaden att jag ska ha en person hemma som sitter sysslolös. Jag behöver inte lika mycket hjälp, och jag märker å ena sidan att mina assistenter är besvärade över att det inte finns något att göra. Å andra sidan har de ett arbete och får lön hos mig och lämnar jag ifrån mig timmar så förlorar de. Finns det någon annan som överväger att lämna ifrån sig assistans, eller tänker ni att ni ska behålla timmarna vare sig ni behöver det eller inte? (Förlåt om jag gör någon upprörd med detta inlägg, kan vara känsligt..)
Det är precis så jag tänker Jag skulle ju inte själv heller acceptera ett jobb under, säg 75%. Dessutom så tror jag tyvärr inte att jag klarar mig i nuläget med mindre än 10 timmar om dagen heller.. Det som också känns svårt är att vissa dagar behöver jag mindre timmar och vissa dagar behöver jag mer, och det behöver jag tänka igenom innan jag kan avstå mer timmar.. Kan man göra ett schema som säger att dag A används 8 timmar, och dag B används 13 timmar? Vad säger FK om det? Det ska väl vara efter mina behov..
Är du med i IfA Aline? Ja det finns representanter här på forumet för dom också! Dom ska kunna hjälpa dig med de frågor du har! Dom är till för dig! Dom har jurister och allt ska fungera bra att fråga dom. Ja jag såg dom har nått möte i Piteå snart också. Du kanske kan åka dit och öga mot öga så att säga. Har du privat anordnare?
Jag har privat anordnare, men när jag har pratat med arbetsledaren så har de väl inte varit så positiva till att jag lämnar bort timmar. Jag förstår ju att de vill att jag ska ha mycket timmar och förhöjd timpeng på det för att de ska tjäna pengar. Men samtidigt assistansen är ju till för mig.. Ang: IFA, jag vet inte riktigt vad det är för något. En organisation, vet jag men inget mer.. Jag ska försöka kolla upp lite när jag har tid, tack för tipset!!
Det där med arbetsledare, tycker jag är så svårt att definera Tex: *Jag vill inte ta hand om sjukskrivningar, semesteransökningar, schemaläggning, OM det inte är kris- då jag är tvungen! *Men jag sköter inköp till ass, wc-papper, tvål, handsprit osv *Jag bestämmer vad, hur, varför saker ska göras *Jag har skrivit en arbetsbeskrivning och förklarar att som rör mig *Jag sköter tidrapporterna, fyller i det som ska till FK, skickar kvitton osv Är det sådant du menar med arbetsledare? Skulle vara kul att höra Tack för länken
Tack Foa
Jag har en väldigt bra assistansanordnare, och jag tycker det låter mig ansvara sådant som jag klarar och vill ta hand om. Och sedan så ansvarar dem för det som jag inte vill göra.. Jag hade problem med min första anordnare, och när jag väl fick mod till mig att byta så har jag varit tydlig mot den nya anordnaren hur jag vill ha det..
"När rutinerna blir ett fängelse som hindrar all utveckling och framsteg" Den meningen, från en annan tråd, passar in på min situation Jag har den senaste veckan observerat en av mina assar, och det jag lägger märke till är nästan lite skrämmande, det skulle kunna vara en film som spelas upp, likadant varje dag Nu blir det exempel-dags igen, men detta inträffar varje dag med assen: *När jag kommer hem från affären och börjar klä av mig ytterkläderna och hänger dessa in i garderoben, det tar ca 2 minuter. Innan jag har hunnit klart så har assen redan tagit varorna och lagt in i skafferi, kylskåp osv Om jag har köpt något som jag inte gör vanligtvis, så ber assen om ursäkt för att hon inte visste var hon skulle sätta det ? *Innan assen ska sluta på kvällen så brukar jag se till att jag har allt som behövs under natten, för det mesta vill jag bara ha dryck. När jag varje kväll säger att assen ska hämta dryck så frågar assen mekaniskt "Ska det vara något annat?", och jag svarar varje kväll "Nej". Nuförtiden hinner jag så gott som svara innan assen har frågat Assen hämtar dock inte drycken om jag inte säger till om detta, då står hon bara och väntar.. (Jag har lust att säga nästa gång jag får frågan, att jag vill att hon slänger ihop en fem-rättersmiddag, bara för att se hennes min ) Det som hindrar min utveckling är: *När jag försöker göra enkla saker som ta köpkorgen i famnen, istället för att assen ska bära den i affären. *Eller ordna in kläderna i garderoben *föra kaffekoppen,tallriken,glaset till diskbänken *Eller när jag vill torka damm på ytor jag når till, men assen tycker att det är deras jobb att passa upp mig *När jag försöker göra något som är lite svårare, tex hämtar kat.påsar, stomipåsar från klädkammaren (det ser kämpigt ut förstår jag, men jag fixar ju det!) Då blir assen lite "konstig" och säger att jag borde bett henne göra sådant *Eller när jag själv är jättenöjd över att ha fått på mig trosor och byxor, då säger assen något, som jag uppfattar som nertryckande, att jag hade tur som fick på mig dem *Jag har pga skador varit tvungen att använda lift, men för några månader sen bestämde jag att det var dags att börja använda glidbrädan igen. Då tyckte assen att jag skulle fortsätta med lift, för jag skulle bara få ont i kroppen eller skada mig med glidbrädan Jag börjar känna att jag är illamående av vissa rutiner som mina assar har satt i gång med. Och jag känner mig motarbetad när jag försöker ändra på dessa... Jag vill så gärna bli självständig igen, men när assarna slår vakt om att jag inte får göra deras arbete , då kan jag ju aldrig lära mig hur jag ska sköta mitt hushåll. Jag skulle önska att assarna kan glädjas när jag gör framsteg, men jag känner nästan att mina assar vill göra mig sjukare än jag är, de vill ta hand om mig för mycket. Tyvärr fick jag i dag besked om att min ansökan om bostadsanpassning fått avslag, fastighetsägaren ville inte ge tillstånd. Jag vet inte vad jag nu ska göra, det känns som att jag inte heller vill flytta när jag har en ny,fräsch lägenhet på perfekt plats. Dessutom har jag målat, tapetserat som jag vill ha det i lägenheten.. Jag sa till bostadshandläggaren att hela min plan nu plötsligt ändrades, jag hade ju planerat att jag skulle avsäga mig timmar när jag fick anpassningen färdig Det som ändå känns rätt betryggande är att jag har handläggaren på min sida, hon sa att hon går inte i pension innan jag fått min anpassning Hon har ett år kvar till pensionen, så jag hoppas hon håller vad hon lovat
Har du fått beskedet om avslag muntligt eller skriftligt. Skriftligt är det bara att överklaga. själv håller jag på med överklagning gällande bostads anpassning. Kämpa på.
. En fråga till er som använder rullstol och är ute "på stan" med PA: Får ni vara ifred eller blir ni ändå "överfallna" av människor som vill hjälpa er? Jag är inne på mitt 10:e år i rullstol och har aldrig haft assistans. Att acceptera skadan och rullstolen har aldrig varit ett problem. Det jobbiga har varit (och är fortfarande!) att man ALDRIG får vara ifred. Det spelar ingen roll att människor "bara vill väl". Jag anser att jag har lika stor rätt till min personliga sfär som gående människor men det verkar vara jävligt svårt för gemene man att fatta. Den bästa lösningen för mig är att lyssna på musik och ignorera alla dessa välvilliga främlingar som står och stör med sitt tröttsamma "Vill du ha hjälp? Det där ser svårt ut." etc Redigerat 2012-01-13 20:42 Redigerat 2012-01-13 20:48
Jag svarar utifrån att vara assistent. Min brukare som alltid har assistent, och är inne på sitt 5:e år får vara ifred, inga problem.
Samhället idag är en blandning mellan en oerhörd ego-fixering och sköt-dig-själv attityd till medias uppiskade välgörenhetskrav. Man skall ge bort en get i julklapp och skänka 50 kronor till musikgalan för De Hemlösa/Ensamma/Fattiga/Whatever. Då tror jag risken blir stor att man agerar konstigt när man möter en livs levande Handikappad på stan. För några av dem ingår vi inte i deras föreställningsvärld och andra är goda PK:are och måste agera på något sätt ... Då blir också reaktionen kraftig när vi inte vill eller behöver deras hjälp/pengar/glass - vi är förbannat otacksamma. Likadant krockar dessa människor inställning med "vår" när det gäller t ex personlig assistans. För vilka ramaskri det blir när det är personen som har assistans som också styr över den. Det blir problem när hackordningen ändras och när vissa inte tiger still.
Här hemma i Rinkeby så är det lätt att få hjälp vid behov. När det är snö så kör jag fast och då kommer alltid någon för att fråga om vi (jag + PA) behöver hjälp. Unga killar, tjejer kan gå ifrån kompisarna för att knuffa på lite, eller skotta... En satte ner pizzakartongen i snön och hjälpte oss i 5-7 minuter... = svinkall mat!
Nu var det ju några år sedan jag var ute själv med manuell rullstol eller oftast rullator, då boende i Malmö. Det har aldrig hänt att någon tagit tag i rullstolen men att de frågat om jag behövde hjälp vid höga trottoarer eller vid trappsteg och då har jag ju behövt hjälp så det har varit ok. Tror inte någon frågat mig när jag tagit mig fram på vanligt sätt. Att man öppnar dörrar för människor i rullstol, med barnvagnar eller människor med mycket packning kallas god uppfostran och det hoppas jag verkligen inte försvinner, om man inte kan ta det utan att bli sur så får man bli hemma, det tycker jag bara är tramsigt. Ingen har, vad jag minns just nu, börjat packa varor utan att fråga, ingen blev heller sur när jag vänligt förklarade att jag hellr packade själv eftersom jag behövde ha sakerna på ett visst sätt för att kunna få den från kundvagnen. Kanske har många frågat om jag behöver hjälp men jag har inte retat mig på det och därför inte märkt det. Om någon däremot skulle ta tag i mig eller göra saker utan att fråga eller bli sur om jag sa nej, skulle jag bli vansinnig och aldrig acceptera det.
Själv har det hänt alldeles för ofta att folk hjälper mig utan att jag blivit tillfrågad. Om jag tillexempel ska upp för en backe, buss eller spårvagn är det folk bara puttar på rullstolen. Självklart är det jobbigt att få frågan, speciellt när man har en dålig dag och inte vill prata med någon. Men jämfört med att bli påprackad hjälp utan att få frågan så tycker jag det är rena paradiset att få frågan. Har förövrigt ingen assistent.
Där håller jag med dig. de gånger jag tar stolen till affären, och sen åker upp för backen med matkassen på ryggstödet . har det hänt ett antal gånger att någon bara kommer bakifrån och börjar rejsa upp för backen med en utan att jag bett om hjälp eller antytt att jag beövt det. Personen har bara tagit det på sig att "hjälpa" en stackars invalid. Ofta får jag frågan om jag behöver hjälp, Jag säger nästan alltid "nej tack", Antingen för att jag inte anser mig behöva den eller att ajg inte vill prata med någon, eller helt enkel slippa förnedringen att pli knuffad. Jag har heller inga handtag på mitt ryggstöd, det är dessutom kapat och lutar i lombalryggen, Vilket de upptäcker efter att de frågat.. "Hmm hur ska jag göra här?, jag får ta tag i axlarna och trycka?"
En assistent som snart skulle sluta pga av att hon inte fick ihop sin träning med arbetstiderna sms:ade mig kl 16,15 på torsdagen ang sitt passpå redagen och och skrev helt sonika att hon inte kunde jobba så hon skulle inte komma imorgon. Hon var inte sjuk utan hade blivit tillfrågad om att jobba på sin nya arbetsplats. Jag kunde inte få in ngn annan utan fick sålunda "ställa in" min dag. känner mig helt maktlös när de gör så här. Jag kan väl inget göra? Har de inga skyldigheter? De ställer ju till det ofantligt..
En som jobbade här en del förra året brukade sms-a någon timme innan. Om hen fått något "bättre" för sig. Allt ifrån fest till annat jobb... (ljög för mig och sa att barnet var på akuten eller att någon släkting behövde hjälp) Dessutom tjatade hen om fler pass... behövde pengarna... Men till slut så gick det inte. Så hen får inga fler pass. Är man anställde "så länge assistansuppdraget varar" så har man förbundit sig att jobba de pass man fått på schema. Ingen skillnad mot tillsvidare-anställning eller timanställd (dvs bara anställd för de timmar man jobbar).
Men vad gör man då när de struntar i att de ska jobba och bara inte kommer. Det kan ju bli riktigt allvarligt?
Jag hade medelat mitt bolag, sett till att hon fått avsked, skrivit ett betyg där jag beskrivit hur hon fungerat på arbetsplatsen och hur hon valt att avsluta sin tid hos mig. Dvs ett betyg som hon aldrig kunat använda och referenser som var urusla.
Kan försäkringskassan säga något om att man har sin assistent med på arbetet? Är det något man måste fråga försäkringskassan om ifall man får? Har hört både och om detta.
Jag tror att det hänger ihop med vad du blivit beviljad assistans för. Om du ansökt om och beviljats assistans för att du behöver det för att kunna sköta ditt arbete, så ska det inte vara några problem som jag ser det. Du kan dock inte använda dina assistenter hur som helst. Det finns vissa regler och det har som sagt att göra med ditt assistansbeslut. Vill du ändra något i det för att du har ändrade behov, så får du helt enkelt göra en ny ansökan. Tyvärr så är det rätt krångligt och inte helt lätt att få igenom. Man kan behöva hjälp av en jurist ibland tex. Det har väl blivit svårare pga att en del har missbrukat assistansen och man vill komma tillrätta med det...
Nej. Du får använda dina timmar som du vill, såvida det handlar om "riktigt jobb" och inte daglig verksamhet eller så. Om du t ex är beviljad jour med omvandlar det till aktiva timmar så är det upp till dig.
Assistentens arbetslats är där du befinner dig, oavsett om du är på jobb, hemma eller bio. Endast när du vistas på sjukhus eller inom annan statlig eller kommunal verksamhet där hjälpen förväntas komma från någon annan krävs särskilda skäl att få ta med assistenter. Vad du tänker på, tror jag, är att det blivit svårare att få assistans för att kunna arbeta, men har du redan assistans får du ta med dem överallt.
Detta står i Försäkringskassans vägledning som finns att hämta på deras hemsida.
http://www.forsakringskassan.se/omfk/lagar_regler/vagledningar mer exakt. Den ligger under 2003. Inte helt enkel att hitta, faktiskt. Men detta är den senaste.
Oj då! Värst vad jag blev utskälld. Ber om ursäkt om jag fått allt totalt om bakfoten. Jag upprepar bara det jag fått lära mig av Pär, G-man och vad heter h*n nu? Just det ja, Asterix mfl på PA.com. De uttalar sig ju ofta tvärsäkert och hänvisar ibland till en massa lagtexter, däribland LSS. Hur ska jag kunna vara säker på att ni har mer rätt? Bara för att ni säger så på ett forum? Olika assistansbolag tycks ju också svara olika. Vem vet säkert... PS. Inte kommer jag åt att leta på PA.com vad jag menar heller, eftersom de stängt av min IP-adress från att läsa. Attans... PPS. Jag uttalade mig iofs så här i mitt tidigare inlägg: "Jag tror att det hänger ihop med vad du blivit beviljad assistans för." Redigerat 2011-10-31 22:37
Jag anser att den här typen av frågor, som handlar om rätten till assistans, enbart ska besvaras om man är säker på sin sak. Vad någon tror är faktiskt helt ointressant, och kan snarare skrämma trådstartaren och leda till ännu större förvirring.
Vet du Lotta, om du är så intresserad av LSS och vad som gäller så sätt dig och läs både lagen, förarbeten och propositionerna samt FKs vägledningsskrift. Då behöver du inte förlita dig på vad andra tror.
Det verkar rätt meningslöst med ett diskussionsforum där man inte vågar diskutera. Det är väl en av poängerna med diskussionsforum? Eller har jag missuppfattat det helt, nu igen...
Jo diskutera ska man på ett forum.. men då bör man även ta till sig den kritik som uppstår utifrån den diskussion man för. Jag har frågat xxxx (xxxx är en av ni som svarat i denna tråd) att förklara sig i en tråd för en vecka sedan. Hon har säkert läst mitt inlägg men inte besvarat. Och det är precis vad vi pratar om nu... Att hon inte tror... hon påstod sig veta.. men vart vetandet finns med en länk.. väntar jag på. Jag får en känsla av att många tror saker om dig här på forumet.. men bäst vore att VETA om dig. Då skulle det bli andra bullar. Redigerat 2011-12-03 12:13
Det är obehagligt att skriva och ha diskussioner med folk som inte existerar, utan bara uppfunnit en identitet. Det tycker jag, och jag tror att många håller med mig. Vill man spela rollspel så finns det ju massor med olika siter och spel för sådant. Man kan lätt få uppfattningen att de som gör på det här sättet, vill just "leka" med riktiga människor. Medvetet för att skada dem. Jag drar mig ur den här diskussionen nu. Den handlar inte om mig. Huvudrubriken är dessutom Arbete och assistans. Vi har blivit hänvisade till att läsa lagtexter när det gäller det...
Jag arbetsleder om och om igen om hur JAG vill att saker ska göras och när det ska göras. När en assistent har arbetat hos mig ett tag vill jag att arbetsuppgifter som händer dagligen utförs på rutin utan att jag ska behöva säga till allting och i minsta detalj hur det ska utföras. Jag har även en arbetsbeskrivning som assistenterna har tillgång till hela tiden men ändå fungerar inte rutinerna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Tacksam för tips.
Vilka rutiner är det som det gäller? Du får testa på någon du har förtroende för om det går fram det du vill ha sagt. Är det klart och redigt så är det ju inte dig det är fel på. Likadant med din texte, funkar den eller är den oklar? Om den är ok, sätt dig med assistent efter assistent och fråga vad det är som är oklart för just henne/honom. Vill de "säga något" med sin obstruktion? Är de missnöjda med arbetet hos dig? Har de talat ihop sig om detta tror du? Hur rekryterar du? Hur är din utvalsprocess? Att följa enkla rutiner klarar ju vem som helst även de med lättare utvecklingsstörning. Så du får väl vara lite tuffare och faktiskt .
Ta hjälp av din anordnare att hitta lösningar. Kanske en utbildningsdag, inlevelseövningar osv?
Jag har ett problem. Kanske inte så allvarligt men ändå jobbigt. Hur jag än försöker "informera" om hur JAG vill ha det så gör assistenten ändå inte som jag vill. Jag känner mig på något sätt "överkörd". Att man inte behöver lyssna på mig. Huvudsaken är ju att jag får assistans. :/ Nu vet jag inte vad jag ska göra eller hur jag ens ska få assistenten att göra som jag vill att assistenten ska göra. Kanske jag som är känslig?
Jag har också erfarenheter av detta. Du är inte känslig, det ska helt enkelt göras som du vill och vad du vill. Det krävs en viss empati för att tänka som en assistent, och om hon/han inte förstår kanske hon/han inte ska vara personlig assistent. Med min förra assistent så tog jag upp samma problem ca 4 gånger, men hon bättrade sig inte. Då sa vi upp henne, eftersom det helt enkelt inte funkade. Jag är av den åsikten att man inte ska anställa någon assistent för att han/hon duger. Eftersom det är mycket tid ni ska tillbringa ihop så måste kemin funka, plus att hon/han är medveten om vad jobbet går ut på. Jag kan inte säga vad du ska göra, men magkänslan är bra att gå på. Går det inte, så går det inte.
Jag blir tokig snart. Assistenten frågar inget utan gör som assistenten tror saker o ting ska göras och givetvis blir det fel. Jag blir irriterad för allt tar extra tid och ork (från mig) och sen så hittar jag ju ingenting när assistenten ställer saker där assistenten tror den ska vara. Jag blir trött på detta men vet inte hur jag ska kunna lösa situationen. Det är väl bara att låta det vara och inte bry sig, så känns det just nu Känner mig ledsen och orkeslös och längtar varje gång assistenten jobbar att arbetspasset ska ta slut. :/
Ta kontakt med din anordnare som i sin tur tar kontakt med din assistent och be anordnaren diskutera arbetsvägran. Be även anordnaren ta kontakt med sin Företagsorganisation för att diskutera situationen runt arbetsvägran.
Assistenter behöver mer iformation och det bästa är att han/hon får det från dig. Ta en sak i taget. Det som rör tillexempel köket, säg att du vill instruera och berätta hur du vill ha det i de olika situationerma. Förklara att det är viktigt att det utförs just på det sättet och att grejerna placeras just här och där. Fortsätt så i de olika delarna av dina hjälpbehov, där assistenten behöver instrueras. Assitenten kan ju inte läsa dina tankar och behöver dina instruktioner.
Funkar inte detta så får du ett tokspel och läter henne välja mellan att göra som du säger eller gå hem och vänta på att företaget kontaktar henne.
Jag är väldigt tydlig med hur jag vill ha det och var saker o ting ska vara, ändå fungerar det inte med just denna assistent. Jag blir väldigt frustrerad när jag gång på gång ska behöva instruera precis allt och sen är inte sakerna på det stället de ska vara eller gjort på det sättet jag sagt iaf.
Jag funderar mycket på om jag gör fel om jag inte är social med assistenten utan att assistenten bara utför arbetsuppgifter och om det inte finns någon arbetsuppgift för tillfället så får assistenten sysselsätta sig själv med bla att läsa tills det att jag behöver assistans igen. Känner mig inte bekväm men vill ändå inte behöva vara social, jag känner att jag inte orkar det iaf inte just nu. Vad tänker ni andra om detta?
Mina assistenter sitter och läser eller framför privat laptop ständigt när de inte behövs. Visst händer det att jag är social, men enbart om jag själv känner för det. Så jag skulle inte ha dåligt samvete för att assistenten inte har något direkt att göra.
Assistenterna vet var de ska vara om jag inte aktivt behöver assistans men ändå får jag känslan ibland att assistenterna tycker jag är tråkig som inte är social med dem.
Jag har en assistent som tycker det är tråkigt att jag inte är så mycket social. Försökte förklara på ett bra och lugnt sätt att jag har inte valt att leva med assistans och jag vill vara social med min sambo, familj och vänner och att det räcker för mig. Tycker ni att det var för hårt av mig att säga så?
Nu har jag inte assistent i nuläget, men hoppas att få. Har bara hemtjänst nu och för min del är det viktigt att det är minsta möjliga prat. Jag har sagt till dem på hemtjänsten och förklarat varför det är viktigt. Att min begränsade ork innebär att om jag babblar med dom en massa så orkar jag inte babbla med mina nära och kära. Det räcker liksom inte till till allt. Jag förstår helt din känsla och för mig var det jobbigare innan jag förklarade detta. Tyvärr är det så att väldigt många ändå försöker babbla en massa. Det är väl det som är vana vid och kanske vana vid personer med ett stort socialt behov. Jag vill helst att det ska vara tyst och att de ska sköta sig själva utan att hela tiden försöka få igång en dialog eller så. Men tycker absolut att du ska ta upp på mötet. Och egentligen tror jag att dom kan förstå. Inte orkar man väl babbla med folk heeela tiden
Enkelt... Det kan ingå i arbetet att vara passiv. Du måste vara tydlig på intervjuer och i din arbetsledning! Basics.... Räkna inte med att folk fattar själva!
Jag skriver det i annonsen, säger på intervju och även skriver i arbetsbeskrivningen om detta men ändå går det inte in hos vissa assistenter :/
Är det ok att en assistent träder in och hjälper en brukare med något som brukaren klarat innan? Är det ok att assistenten ifrågasätter brukarens behov av assistans? Får assistenten själv avgöra vad assistenten ska assistera brukaren med? Hoppas få hjälp att reda ut dessa frågor.
Hmm... det har varit så mkt prat om forumet p-ass.com och här har vi tydligen fått äran av en av deras skribenter dvs Anonym 3. Är det ok att en assistent träder in och hjälper en brukare med något som brukaren klarat innan? Självklart. En brukares ork och förmåga kan skifta och det är bara han/hon som kan avgöra vad han/hon behöver och vill ha assistans med. Är det ok att assistenten ifrågasätter brukarens behov av assistans? Nej, assistenten är ingen förmyndare och skall inte ifrågasätta sina arbetsuppgifter så länge de inte är brottsliga eller kränkande. Att som brukare behöva förklara, be och redogöra sina behov för sina assistenter är bara dumheter. Sker detta behöver brukaren en arbetsledarutbildning. Att gå till FK för varje variation av vad man använder sin assistans till är ju bara dumheter. Gäller det att ifrågasätta brukarens assistansbehov öht bör nog assistenten söka sig nya arbetsuppgifter för i sådat sällskap kan ju en brkare inte tillbringa sina dagar. Får assistenten själv avgöra vad assistenten ska assistera brukaren med? Jag förstår inte riktigt frågan. Det finns ju alltid rutinuppgifter som assistenten kan utföra utan direkta instruktioner av brukaren. Men om assistenten på eget bevåg börjar göra "större saker" så är det ju fel.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh