Imorgon börjar jag att arbeta som PA och det ska bli en mycket intressant och spännande resa. Har ingen tidigare erfarenhet så jag tar gärna emot tips jag kan få för att bli en bra PA. Orsaken till att jag börjar som PA är att jag känner detta är något jag verkligen vill och tycker om att arbeta med människor men vill känna på om det är rätt innan jag lägger ned tid på utbildning och nu har jag fått chansen. Mvh/Maria
Jag kanske formulerade mig fel
Ingen fara! Fast jag är så nervös bara. Vill inte bli någon hemsk PA. Har läst skräckexempel...*hujeda mig*
Hur man blir en bra PA beror bland annat på vad man ska göra. En del saker kräver erfarenhet. Andra saker att man är lyhörd. Lyssna på brukaren, fråga vad brukaren förväntar sig av bra PA.
Tack för svaret.
Va lyhörd, se brukarens behov som det primära. Hjälp denna människa att få ett så bra och fungerande liv som möjligt. Slarva inte, va nogrann, glad och ärlig.
Hoppas att det har gått bra! Mitt råd är att se till att du får det stöd och den utbildning du behöver från arbetsgivaren. Övrigt har andra redan sagt.
Tack för alla svar. Nu blev detta inte mitt men jag är en erfarenhet rikare av provjobbat två dagar...
Till sidans topp
Diskussionen går het på personligassistent.com. Det vore intressant att höra era åsikter, assistenter och brukare. Är det viktigt eller helt oviktigt med utbildning för pa? Vilken form av utbildning skulle vara positiv? Är det negativt med utbildning och varför i så fall? I vilka lägen kan vård eller omsorgsutbildning vara positiv?
Jag anser att det är viktagare med personkemin detta trots att jag har respirator dygnet runt och trach som måste sugas. Denna utbildning ger min distriktsköterska. Förresten går man undersköterskeutb. kan man inte mer om respiratorer än outbildad. Vist finns det fördelar med vårdutbildad assistenter som vet grunderna i vård. men erfarenhet är bättre. Bästa är att assistenter lär varandra med mina instruktioner blir bäst så. Tycker det är bra med en blandning och olika livserfarenheter och intressen. Själv har jag två utbildade av 8. Jag har haft från mäklare till bartender och vidare.
Kom precis hem efter att ha jobbat och känner att jag behöver få feedback och lite åsikter kring följande händelse: Började jobba vid 16.00 och mitt pass slutar normalt vid 22.30-23.00 då nattassistenten börjar. Min brukare sitter i permobil och kan inte tala men kan kommunicera på annat sätt. Denna dag drack min brukare och blev full. Vi hade kul och satt och tittade på Simpsons m.m. Assistenten som ska ha nattpasset har sagt upp sig samma dag (jobbade morgonpasset) då denne ska flytta till annan stad. När jag precis går på mitt pass så nämner min brukare att h*n vill dricka ikväll. Assistenten som precis ska sluta säger då typ: Men gör inte det, du vet att jag tycker det är skitjobbigt när du dricker och jag har nattpasset. Nu vet ni lite bakgrundsstory för det som komma skall. 22.15 kommer assistenten åter (börjar 22.30) och vi sitter alla 3 och tittar på TV och inväntar ca 22.35 då sängprocceduren normalt börjar. Vanligtvis hjälper eftermiddags-pass-assistenten till med läggningen och runt 22.45 brukar det vara OK att eftermiddagsassistenten går hem. Men ikväll utvecklar det sig helt annorlunda. 22.30 förmedlar brukaren till mig att jag kan gå hem. Nattassistenten protesterar och säger att h*n behöver hjälp med sängläggningen och säger till mig att brukaren gör detta bara för att retas, för att brukaren vet om hur jobbigt nattassistenten tycker det är med sängläggningen när brukaren druckit (Underförstått också att h*n sagt upp sig tidigare). Eftersom jag har betalt till 23.00 så frågar jag om det är OK att jag stannar till 23.00. Detta är helt Ok enligt brukaren och jag stannar därför. Det som sker nu är att brukaren inte tänker lägga sig utan beslutar sig för att invänta 23.00 innan sängläggningen sker. Nattassistenten och jag får även detta bekräftat av brukaren. Nattassistenten tycker detta är skitjobbigt men brukaren verkar inte bry sig om detta utan börjar leva "rövare" nu. I full karriär åker brukaren ut ur lägenheten och fastnar i skyddsgrinden med permobilen i trapphuset. Jag går efter och försöker hjälpa brukaren loss men det verkar som permobilen har gått in i nåt specialmode och slutar fungera. Jag blir tvungen att stänga av permobilen och sätta på den igen för att den ska gå igång. Trapphuset är trångt och det finns ytterligare 2 lägenheter på planet. Brukaren åker nu in i en vägg och vidare mot en lägenhetsdörr. Väl där fastnar permobilen och jag försöker lugna ner min brukare men denne är inte intresserad utan början nu skrika. Det märks att brukaren inte kommer att kunna ta sig ut ur hörnet och kör på en främmande lägenhetsdörr flertalet gånger. Jag beslutar mig för att hjälpa brukaren ut ur hörnet. Jag tar nu tag i brukarens arm och flyttar den från styrspaken, brukaren protesterar men jag kör ändå mot brukaren vilja ut ur hörnet. Efter detta är gjort vilket bevisligen inte uppskattades kör brukaren med full fart mot samma hörne och dörr. Jag lyckas precis stoppa permobilen innan den far in i dörren igen. Jag försöker återigen lugna brukaren men detta funkar inte utan brukaren vill fortsätta köra mot dörren. Jag stänger då av permobilen och börjar prata med brukaren. Denne är fly förbannad och är inte det minsta intresserad av min hjälp. Nattassistenten befinner sig under tiden inne i lägenheten och pratar med en erfaren nattassistent om situationen. Jag gör nu beslutet att köra in min brukare in i dennes lägenhet. Trots protester och motstånd så kör jag in brukaren i lägenhet. Nattassistenten säger att h*n vill prata med mig och tar ut mig i köket (brukaren är nu ensam i hallen med avstängd permobil) och säger: Kristina(fingerat) säger att det är bara att köra in brukaren i sovrummet, stänga av permobilen och vänta på att brukaren somnar. Jag tycker det låter grymt men om Kristina säger så, så stämmer det säkerligen(jag har ingen erfarenhet av nattpasstjänst). Så vi hjälps åt att köra in brukaren in i sovrummet och vi lämnar brukaren där och går ut i köket. Nattassistenten är väldigt upprörd och vill inte/ kan inte jobba nu. Nattassistenten ringer nu den som har jouren och förklarar hur situationen är och jourpersonalen säger att h*n är där om ca 30 min. Dessa 30 minuter är fruktansvärda för mig. Jag mår väldigt dåligt av att ha stängt av permobilen och jag känner mig som ett riktigt svin som har tagit bort permobilen från brukaren. Jag går in efter ett par minuter för att titta till, men brukaren vägrar att ta ögonkontakt med mig. Jag går åter ut i köket och jag förklarar för nattpersonalen att jag verkligen inte gillar att vi förhindrar brukaren från att använda permobilen. Klockan är nu långt efter att jag ska ha slutat men nattassistenten vill gärna att stannar tills jouren kommer. Det märks tydligt att nattassistenten mår dåligt av situationen och jag väljer att stanna till jouren kommer. Under tiden gnager det här med att tagit bort permobilen från brukaren. Jag går in i sovrummet och jag ser nu hur brukaren kämpar med att försöka dra till sig styrplattan (som jag dragit åt sidan) och det skär i mitt hjärta att se detta. Jag försöker prata och få feedback men ögonkontakt är inte välkommet. Jag vågar inte sätta på permobilen eftersom vi har lossat fötterna från fotplattan och fötterna nu lätt skulle brytas/skadas allvarligt om brukaren åker in i något. Så jag beslutar mig för att spänna fast fötterna igen. Detta får jag inte göra, brukaren spänner emot för kung och fosterland så det är omöjligt att spänna fast dom. Jag förklarar att jag inte kan sätta på permobilen om inte fötterna är skyddade men brukaren vägrar lyssna. Så jag går ut i köket igen. Efter fem minuter så går jag in igen och försöker prata men ingen ögonkontakt accepteras. Jag sätter då på permobilen för att se vad som händer. Brukaren kör då ut ur sovrummet i full karriär och jag får precis stopp på permobilen innan den kör in i en vägg. Jag kan efter detta spänna fast fötterna. Jag lämnar nu styrplatan i sån position att brukaren själv kan sätta på permobilen och går ut i köket. Nu vet jag att brukaren inte kan skada sig allt för allvarligt. Efter ca 2 minuter hör vi hur brukaren får igång permobilen och 3 sekunder senare så hörs hur ytterdörren öppnas och en smäll några sekunder senare. Nu har brukaren fastnat med permobilen i dörröppningen och jag vet inte vad jag ska göra. Nu kommer även jouren som är på gott och skämtsamt humör. Dörren är blockerad och jouren hjälper brukaren att köra ut i trapphuset igen. När jag gick därifrån befann sig jouren och brukaren i trapphuset. Vet inte vad som skedde efteråt. Så nu till mina funderingar och frågor. Vad skulle ni gjort annorlunda? Vad är era tankar om att ta bort permobilens funktioner från en människa som är helt beroende av denne och inte gett sitt samtycke till det i en sån här situation? Nattassistenten förklarade att vi bägge lär bli av med jobbet i morgon. Stämmer detta, kan vi bli det? Finns det situationer där en assistent går rakt emot brukarens vilja och det är Ok trots att det inte är nåt olagligt som brukaren vill? Skulle jag ha gått hem 23.00 och lämnat över allt ansvar till nattassistenten?
Detta låter precis som dom situationer som jag själv som är funktionshindrad hade med en "kompis", som drack åt h---l--t för mycket. Men även jag såg till att sätta h*n elstol ur funktion, mest för min egen säkerhet men också för andras. Det är livsfarligt när en tung el-stol eller permobil kör på både m,ej och andra. Vid andra tillfällen när vi varit ute och h*n druckit förmycket, så har jag sagt till vederbörande att skärper du dej inte så går jag hem. H*n är vuxen och måste ta ansvar för sitt eget drickande och handlande, jag går hem helt enkelt eller nån annan stans. Grejen är ju att man måste tala om för dom som är där att dom får ringa polisen, om man själv inte gör det. Jag tänker inte bli utskämd bara för att den man gått med ut inte kan måtta sitt drickande. Ja, ni kan få sparken.
Det är maktmissbruk att: Ta bort armen så att h"n inte kan köra sin el-stol, oav typ. Man har inte rätt att kräva att brukaren skall gå och lägga sej en viss tid, bara för att det skall bli lättare för assistenterna. Vad eventuellt alkohol missbruk gäller, så kan man ta upp detta med brukaren för att komma fram till en lösning. Men vill h*n inte låta bli att dricka sej så berusad så kan ni inte hindra h*n. Det handlar om en myndig person. Skulle han fara ut och utgöra en fara för sej själv och andra, då kan ni ringa polisen.
Är det även maktmissbruk att hindra en berusad person att köra bil? Vilket mordredskap kan inte en tung permo vara i händerna på fel person? För att inte tala om hur dåligt en assistent måste må i en sån här situation och dessutom behöva vara rädd för att mista jobbet. Skulle någon här vilja vara anställd hos en person som beter sig så här? Säkert trampar jag någon på tårna nu, men funktionshindrad eller inte - en person som uppträder farligt för omgivningen måste hindras, må det sedan ske av polis eller annan. Givetvis så skall man få bestämma själv är man vill gå och lägga sig, men vad jag förstod så handlade det inte om att underlätta för assistenterna i det här fallet, utan för att avvärja det som hände. Visst var han en myndig person, men för att räknas som det, anser i alla fall jag att man tar ansvar för sina egna handlingar.
Jag sitter själv i rullstol, och har tänkt mycket på hur jag skulle vilja att mina assistenter reagerade i samma situation. Och jag måste nog säga att jag skulle varit tacksam om de hade reagerat som du gjorde. Super man tills man inte länger har koll på vad man gör, kan det behövas lite hjälp. Och även om jag kanske skulle bli arg för stunden, så skulle jag vara oerhört tacksam dagen efter. Det kunde ju gått riktigt illa. Speciellt eftersom jag har en stenhärd lång trappa ner från min våning, det skulle inte vara kul att åka nerför den kullikull med rullstolen. Som jag ser det gjorde du alldeles rätt, lite civilkurage är inte av vägen, även om man "bara" jobbar som assistent, och egentligen inte har något att säga till om när det gäller vad brukaren får eller inte får göra. Man går ju inte bara förbi någon som man ser är i färd med att göra sig själv illa. Jag skulle i alla fall försöka stoppa denne personen, helt automatisk, utan att ens fundera på hurvida denne personen egentligen hade rätt att göra sig själv illa eller inte. Men sån är jag, och sån var du, och det tycker jag du skall vara stolt över
Jäklar vilken sits du hamnade i! Avundas dig inte... Principiellt tycker jag absolut inte att man kan frånta någon rätten att vare sig vara full eller köra sin Permo. Men - hur gör man när nån riskerar att skada sig själv och andra? Å andra sidan, om personen inte haft sitt fh hade han kunnat ställa till men vilket jävelskap som helst utan att nån hindrat honom. Har man den rätten även om man sitter i Permo? Vems problem är det att han bryter en fot? Eller blir polisanmäld av grannen? Kanske kan du testa att vända på steken - om du var han, hur hade du velat att assistenten gjorde? Jag tror inte att ni kommer få sparken... Men ta upp det till diskussion (när han är nykter,givetvis) och fråga hur han vill ha det nästa gång. Kolla också med arbetsgivaren vad ni förväntas göra sett ur deras synvinkel...
En gående som är asfull stoppar man oftast om han tänker slåss eller förstöra något, nu brukar ju oftast icke funktionshindrade ha assistenter med sig när de super, men kompisar ser ju oftast till att det inte går överstyr. Självfallet har ni rätt att skydda er själv från att bli påkörda och skadade, däremot är det mer tveksamt om ni skulle hindrat honom/henne från att köra in i grannens dörr, där borde det vara grannens beslut att ringa polisen. Ni har verkligen haft en natt som man absolut inte ska behöva stå ut med som assistent, men även brukare kan ha dåligt ölsinne och flippa ut. Tycker att ni ska ta upp det nu, omgående med brukaren, prata om att det handlar om arbetsmiljö för er, men förklara också att ni är rädda att brukaren ska skada sig eftersomn permobiler inte är att leka med, de kör in i saker med otrolig kraft och att ni inte vill få det på ert ansvar. Det är ju så att Arbetsmiljöverket kan stänga arbetsplatsen om sånt här händer ofta, det får ni förklara för brukaren och så begär att få skriftligt på att h-n själv tar fullt ansvar för vad h-n gör när h-n är berusad, och kontakta arbetsgivaren om det inte är h-n själv och be om hjälp.
Jag förstår mycket väl att den situation du hamnade måste ha vart hur skum som helst men jag måste ändå säga att på det sätt du handlade var bland det jävligaste jag har hört. Jag förstår också att det inte kan vara kul att se på om någon riskerar att skada _sig själv_ m.m, men som någon sa, så är inte det ditt problem. Att personen körde runt som en tok ute i trappen, att han riskerade att skada andra är i första hand personens eget ansvar, om han förövrigt är helt klar i huvudet. Personligen så skulle jag aldrig aceptera att en assistent "bakband" mig på det sättet. Jag kanske missar något nu men detta är min spontana reaktion.
Oj, vilken situation... Rent krasst så kan man ju se det som att man som PA ska tänka att man inte är där, för en ickefunktionshindrad hade ju knappast haft en person som hindrat denne från att hitta på dumheter. Men... alla är ju människor, och att bara titta på medan en annan person skadar sig, andra och omgivningen, kan man ju liksom inte göra. Permobil räknas som ett fordon mig veterligen, och jag trooor att man kan åka dit för rattfylla (joystick-fylla??). Samtidigt kan man ju se det som att hugga av benen på en gående tillfälligt när man hindrar någon att köra den, full eller inte. Din brukare såg väl sin chans att få ut sina aggressioner mot PAn som sa upp sig... eller om det var tillsägelsen att inte dricka som retade. Nåja... mina tankar... Fötterna - om din brukare var medveten om att detta kan hända så tycker jag att h*n själv måste ta det ansvaret. Visst, det blir troligen ett helvete både för er och h*n, men bara för att man är funktionshindrad ska man inte behöva slippa konsekvenser av sitt handlande... Grannens dörr - grannens sak att ringa störningsjour eller polis tycker jag. Drickandet - ska alla människor ha rätt till, men det får ju inte påverka er arbetsmiljö negativt för mycket. Ta upp det när brukaren är nykter. Uppsägning - beror väl delvis på vilken anställningsform ni har. Men visst... det kan nog hända. Stanna kvar eller ej - tycker det var schysst att du gjorde det, mot din kollega. Du hade all rätt att gå hem. Fast, nog tycker jag att du ska ha betalt för det åtminstone. Hindra brukare - generellt sätt, om brukaren är fullt mentalt frisk, så nej... ansvaret ligger hos denne. Men, om allt inte står riktigt rätt till så ja... då måste ju assistenten agera hjärna också.
MIn undran i denna debatten är: skulle du binda en kompis till händer och fötter om h*n betedde sej på det viset, men istället för att köra på med ett"fordon" sparkade på dörrarna i trapphuset och skrek och hade sej?
Frågan är väl om man inte hade satt sig på en kompis som hade fått ett tokspel. Om inte annat än att han/hon inte skulle bli vräkt. Det ÄR jobbigt med folk som inte tål sprit och när det gäller detta + att man från början inte kan ta hand om sig är det ju oerhört svårt och jobbigt. Är personen sedan dessutom lite elak och beräknande måste det ju bli helt omöjligt hur man skall agera som assistent (eller som kompis - men som kompis hade man ju bara dragit) och det kan ju inte en ass göra. Här får man väl titta på det individuella fallet. Tala med killen/tjejen när han/hon är nykter om hur assarna skall agera. Funkar inte detta får assfirman träda in och dra upp riktlinjer. Men att sätta stolen ur funktion, känns oerhört fel, vilken panik och ångest det måste skapa. Låt knäppskallen köra sönder i sitt eget hem, det måste väl kännas dagen efter ......
Har idag haft intensiv epostkontakt med brukaren. Det hela slutar förmodligen i att jag säger upp mig frivilligt då det idag har framkommit att min brukare ser det som svårt att fortsätta vårt samarbete. Jag vill inte att min brukare (och arbetsgivare) ska behöva arbeta med någon h*n inte vill. Det som känns extra jobbigt är att jag följde råden från dels nattassistenten och dennes samtal med den erfarne nattassistenten som alltså menade på att "det är bara att köra in permon i sovrummet och vänta på att h*n somnar" och att allt blev så fel trots aatt mitt syfte inte var att jävlas. Många intressanta tankar och åsikter i tråden måste jag säga. Det verkar iaf som att de flesta anser det vara fel att agera så jag gjorde angående permobilen. Jag anser det också vara fel men samtidigt så är beslutet byggt på instruktionerna från den erfarne nattassistenten, det är väl ingen ursäkt men en delförklaring till mitt agerande.
Den erfarne assistenten borde nog få en lektion i maktmissbruk och hur lätt det faktiskt är att "köra över" en brukare som är i beroende situation.
En sådan här extrem situation har jag aldig hamnat i. Men däremot har jag förstått att nya assistenter gärna tror att de gamla vet bäst. De ser t ex vilket förhållande jag och den erfarne har under ett intropass, och tror att det är så det ska vara. Vilket inte alls stämmer i vissa fall. Nu, när jag och mina ass är medvetna om problet, är vi noga att påtala det. "Lita aldrig på en gammal ass!" Och detta är exempel på det...
Jag tycker nog ändå man ska ingripa om en person i ens närhet blir för agressiv. Att supa sig full och köra är aldrig en bra kombination. Det mesta kan vara farligt i en påverkad persons händer. Jag tycker det finns gränser för hur man får bete sig. Redigerat 2006-09-06 22:57
Du borde inte bli uppsagd. däremot skulle jag fundera på den erfarne nattassistentens fortsatta anställning pga. dennes åsikter om situationen. Jag skulle prata med arbetsgivaren om jag var du. Så de får veta om situationen Hoppas att du och brukaren kommer överens och kan reda ut vad som egentligen hände. Du verkar vara en klok och omtänksam assistent
Det behövdes bara lite tid. Vi har löst det och gått vidare. Trots det som hände så har jag lärt mig en hel del av denna historia. Värdefulla erfarenheter att ta med mig.
Skönt att höra! Får jag fråga hur du skulle agera om det hände igen? Vet inte hur jag skulle gjort. Man litar ju på vad "äldre" pa säger, men här var nog din egen magkänsla bättre.
Om det skulle upprepas skulle jag göra följande: 1. Gå hem klockan 12, står i reglerna att jag inte får vistas i lägenheten utanför arbetstiderna utan brukarens medgivande. 2. Låta brukaren köra sönder det h*n vill, det är inte mitt problem, inte mitt ansvar och det är brukarens rättighet att göra detta.
Hej! Intressant läsning. Jag förstår dtt problematik. Om vi bortser din brukares funktionshinder, så har han rätt att bete sig som han vill. Personer med alkoholproblem ser inte sitt ansvar. Jag tycker att man inte ska styra upp en sån person utan att se till sitt eget bästa. Det är faktiskt inte ditt problem vad brukaren gör. Själv har jag erfarenheten av miisbrukande anhöriga och har känt ett stort ansvar för dem. Sorg och förtvivlan över att deras supande gör mig maktlös att kunna påverka. I ditt fall arbetar du och ställer till med ytterligare problemställningarsom du redan har fått svar på här i forumet.,
Jag undrar ifall man kan vara 16-17år och arbeta som assistent? Jag undrar därför att jag ska få flytta hemifrån när jag blir 16, och ev. så ska en kompis som är frisk flytta med. Han är då 16år, och några månader ifrån 17... Om inte möjligt, så varför?
Gå in på arbetsmiljöverkets hemsida ich läs brochyren om hur minderåriga får arbeta. Det finns rglerat och förklarat där hur de får arbeta
Lite länkar: http://www.av.se/lagochratt/aml/Kapitel05.aspx http://www.av.se/webbshop/pdfroot/AFS2000_31.pdf http://www.av.se/webbshop/pdfroot/AFS1996_01.pdf http://www.av.se/webbshop/pdfroot/ADI_043.pdf http://www.prevent.se/ Redigerat 2006-08-22 15:17
Tjo, jobbar som ass åt min pojke och nu undrar jag vilket fack ska man tillhöra?? Jag har även jobbat extra som förskolelärare och då vart med i kommunal, men det jobbet har tagit slut och hur gör jag nu?? Är det någon som har ett bra svar.. Tacksam för hjälp.. Assistansia är vår anordnare
Kommunal är vanligast http://www.kommunal.se
Jag tycker att man blir starkare som grupp när man ansluter sig fackligt. Men Assistansia har väl inget kollektivavtal med något fack? Så som de vill behandla sina anställda, så kan de behandla dem, eftersom inget fackförbund kan göra nåt åt det. Jag brukar inte rekommendera någon att inte ansluta sig, men jag tror inte att du kan få någon glädje av din medlemsavgift. Du är skyddslös. Lagarna gäller dig och Assistansias välvilja. De säger att de går efter avtalen eller lite bättre, men om du hamnar i klammeri, så finns det ingen du kan få hjälp av. Du kan inte heller kräva något. De ger dig det om de vill. Vore jag som du skulle jag inte anlita dem, just därför.
Min anordnare har KFO.
Jag har länge funderat över att börja arbeta som personlig assistent. Jag försöker ta reda på en massa saker för att få ett bättre grepp om vad yrket faktiskt innebär. Jag har fått en hel del olika svar. Jag ser yrket som ett serviceyrke och det kanske är fel?! Även om jag vet att det säkert finns lika många svar som det finns människor som har assistenter så vill jag ändå ställa några frågor som ni kanske kan svara mig på: Vilka egenskaper uppskattar ni hos en personlig assistent? Jag funderar ju mycket kring faktumet att man som assistent arbetar i någons privata hem. Hur får ni det att fungera? (Faktumet att ert hem också är någons arbetsplats). Frågorna är många och jag tar tacksamt emot alla svar. Redigerat 2006-07-20 15:47 Redigerat 2006-07-20 15:48 Redigerat 2006-07-20 15:50
Roligt att höra att någon faktiskt funderar igenom om yrket skulle passa innan denna skickar iväg massa ansökningar... Jo, yrket är ett serviceyrket. Den enda vård man som PA får utföra är sådant som du själv gör på dig själv, dvs egenvård. Omsorg kan det knappast heller räknas som, eftersom det är vi själva som tar hand om oss genom våra assistenter. Men självklart varierar detta. Det finns folk som behöver mer omsorg och vård, och jag tycker egentligen det är synd att de likställer dessa personer behov av hjälp och stöd, med oss som enbart behöver assistans med fysiska saker. Egenskaper: Lyhördhet är viktigt, dvs att man kan läsa mellan raderna, tolka signaler och själva andemeningen i vad man säger. Intiativförmåga till viss del. Jag vill inte att PA får för sig att börja dammsuga för att hon ser att det är dammigt. Men samtidigt får hon inte stå som ett fån när nåt oförutsägbart händer. Förmåga att försvinna in i väggarna, det krävs nog att ens ego inte behöver få uppmärksamhet hela tiden. Du ska finnas till hands, men inte märkas av. Förmåga att förstå instruktioner, och att inte visa att man tycker att "brukaren" har helt fel. Vara beredd på att de mesta kan hända. Själv har jag ett assistentrum. Visserligen rätt nytt och det är inte så inrett ännu. De flesta med mycket assistans har nog det. Där är mina assistenter när jag ej behöver dem. Sen så ska man som assistent inte ha så mycket åsikter om personens hem. Om det ej gäller rent arbetsmiljömässiga åtgärder. Fråga, fråga och fråga så fort du ej vet något. Hur du ska vika tvätt, hur du förhåller dig i kassakön osv.
Tack Jessma! Massa intressant info för mig! Idag har jag ett jobb som är inom administration. Jag jobbar inom området funktionshinder och äldreomsorg. Jag "servar" chefer och lite av det du beskriver är lite så jag måste fungera idag. Tänka själv men inte agera utan ett okej. Att finnas till hands och kunna utföra saker med kort varsel, Många gånger finnas till hands men inte "synas" och "höras". Mina åsikter får jag hålla för mig själv. Mitt jobb idag kräver lyhördhet, integritet och framförhållning. Jag tycker om mitt jobb men jag saknar kontakten med människor. Jag kommer helt klart att fortsätta suga åt mig av all info jag får här. Förstår ju att det är viktigt att man verkligen passar för yrket. Finns det utbildning man kan ta del av t ex.
Det finns PA-utbildningar på folkhögskolor. Jag tillhör den skaran som inte tror på någon generell utbildning, utan snarare att den måste anpassas till var och en. Så, det är för mig negativt om någon gått en sådan utbildning. Beroende på vart du börjar arbeta så finns det olika mängd utbildningar. På mitt förra kooperativ fanns inga färdiga utbildningar utan man fick som AL snoka reda på dem själv. På mitt nuvarande bolag ska de precis börja med ett gäng utbildningar, allt från lyftteknik till stresshantering... Det är dock vi kunder som bestämmer om vi vill att assarna ska gå dem eller inte. Och de allra flesta tror jag har ett antal intrpduktionstimmar som man får gå dubbelt. Fortsätt fråga!
Jag får en känsla av att det viktigaste är att man kan anpassa sig utifrån den person man jobbar åt. Kanske utbildning skulle "låsa" mitt sätt att arbeta. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Lyftteknik å sånt förstår jag är viktigt för alla parter så att man kan utföra lyft på ett säkert sätt. Redigerat 2006-07-20 18:22 Redigerat 2006-07-20 18:23
Exakt! Vi är alla olika, och det finns inte ett sätt som passar alla. Även lyftteknik kan variera. Många kurser utgår från att man som assistansberättigad kan hjälpa till lite själv, åtminstone genom att spänna kroppen. Jag är totalt slapp, liknar mest en medvetslös... jag har scolios, och kontrakturer. Man kan inte lyfta mig hur som helst. Så även här måste man kunna anpassa sitt tänkande. Har en ass som gått på det tidigare. Hon har sagt att det enda hon fick ut av det var att hon nötte in att använda benen istället för ryggen. Resten har hon inte nytta hos mig. Hallå alla andra. Snart blir Puman och jag tillsagda att vi för en dialog... fler åsikter tack!
Ang utbildningar så har jar en assistent som gått en assistansutbildning som Lernia körde för ett antal år sedan och enligt henne så fick hon lära sig just att det finns många olika arbetsplatser pga av att vi alla är olika. De fick göra studiebesök hos flera olika funktionshindrade personer och med olika funktionshinder, levnadssätt osv samt praktik i flera omgångar hos olika personer. Jag tror att är man lyhörd, har empati, inser att assistansyrket är ett serviceyrke, kan detta med att inte synas o höras, smällta in i omgivningarna som brukaren är i och vet att behålla åsikter för sig själv (givetvis kan man diskutera) och inte ta med sig jobbet hem så kan nog viss uybildning vara bra. Jag tror det är bra att känna till vad lagarna LSS/LASS o SOL innebär. Sen tror jag på personkemin, det måste fungera mellan mig och mina assistenter. Jag har tre olika assistenter, olika till sättet osv men fungerar bra både med mig och varandra. Jag tror jag har hittat en bra komplettering så att säga. Vi kan prata med blickar och ofta ligger de ett steg före mig hela tiden. De vet vad jag ska göra och kan förbereda hädelsen utan att jag vehöver tala om hela tiden hur det ska utföras etc Tycker det är mycket bra av dig att innan du tänker söka ett assistentjobb å gå ut å fråga vad vi funktionshindrade ser som viktiga egenskaper. JAg tror du kommer bli en bra assistent.
Ja, mitt utgångsläge är att fråga "experterna" om råd och information - och experterna är ju ni som finns här. Jag återkommer säkert med mer frågor.
Det finns också de brukare som inte själva kan styra sin assistans helt eller delvis. Då blir arbetet annorlunda, men det som har beskrivits här i tråden är viktigt att ha med sig som förhållningssätt även där! Man får ta tillvara det som brukaren kan bestämma eller avgöra själv, för att hans eller hennes liv ska bli så mycket ”deras” som möjligt och inte någon annans. Här gäller lyhördhet att läsa av någon, som kanske har ett annorlunda sätt att kommunicera, eller inte kan kommunicera alls, mer än genom känslouttryck. Stor initiativförmåga, men förmåga att anpassa den till brukaren. Man får ju kunna arbeta självständigt också och det är här det berömda ”ensamarbetet” kan bli mer påtagligt, beroende på brukarens funktionshinder. Man kan ha kniviga situationer att lösa själv och ingen att fråga, så uppfinningsrikedom är ju en god talang också. Men det är många gånger det som gör det spännande, stimulerande och roligt! Däremot har man oftare kontakt arbetskamrater emellan, eftersom brukaren inte själv kan informera och vissa saker måste diskuteras, för att assistansen ska bli så bra som möjligt. Så jobben skiljer sig åt väldigt mycket, om brukaren själv tar allt ansvar, eller om mycket ligger på assistenten. Vanligt är nog att det handlar om både och, och då är balansen hårfin.
En annan fråga jag har gäller hur ni gör vid t ex sjukdom. Då menar jag om en assistent blir sjuk och ni måste kalla in en annan. Har ni någon slags "jourschema" - typ "först i tur att hoppa in" eller hur löser ni detta? Jag förstår ju att det måste kunna lösas med kort varsel.
Detta är iaf hos mig, och många andra, ett stort problem. Tidigare har jag haft det lite knappt med assistenter, de täckte passen bra när alla var friska men inte om nån eller ett par blev sjuka. Så, när en heltidare skulle bli grav.ledig i våras anställde jag 5 st nya som skulle dela på passen och hoppa in. Men inte heller det har fungerat. De har andra sysselsättningar vid sidan om, och är därmed väldigt oflexibla. Oftast blir det heltidarna som ställer upp. De gör inget annat och har ett helt annat ansvarstänkande. Men allt strul gör att samtliga få dåligt samvete. Jag för att jag tvingas fråga de som redan jobbat mycket, den som är sjuk för att den sätter både mig och sina kollegor i klistret, och den som jag frågar om denne inte kan. Anhöriga brukar vara lösningen. Min mamma ställer upp så gott hon kan, men ålder och reumatism gör henne svagare så hon orkar inte mkt längre. Nån sambo har jag dessvärre ej... Drömmen vore 24 h beredskap, men det är bara 5 st i Sverige som har fått det beviljat. Nåja, summan av kardemumman är att jag verkligen uppskattar de assistenter som är villiga att hoppa in med kort varsel. Och de som aldrig gör det är väl inte så poppis...
Det är en assistents arbetsuppgift att göra det som brukaren vill göra, men inte klarar. Ska man bädda sängen t.ex. och brukaren inte fysiskt kan delta, så bäddar assistenten naturligtvis båda sängarna om det är en dubbelsäng, på uppdrag av brukaren. Diskussioner uppkommer dock ofta om liknande saker och mängder med exempel gör att jag tycker att det kan vara svårt att ALLTID ge ett entydigt svar på frågan: Ska assistenten alltid, under alla förutsättningar, bädda båda sängarna? (jag skriver medvetet ”assistenten” här, med hänvisning till att assistenten bäddar fysiskt, och det är assistentens arbete jag menar.) Är svaret ja, vad kan orsaken vara till att andra menar nej? Är svaret nej, vad kan orsaken vara till att andra menar ja? Kan du själv se några undantag till din egen åsikt? Vad säger lagen? Kan lagen tolkas olika?
Tycker så här, i normal familjer ska självfallet assistenten göra det som brukaren gör i hemmet. Det är inte i många familjer som man bäddar en säng var eller diskar sin egen disk så självfallet ligger det under assistans. Sen finns det familjer som utnytjar systemet eller anhöriga som utnyttjar assistenter där den funktionshindrade inte själv kan säga ifrån och tyvärr förstör det för alla vanliga familjer och brukare eftersom assistansjobbet då blir ett pigjobb. Så bra arbetsgivare som kan hjälpa både brukare, anhöriga och assistenter är nog det viktigaste, för assistenter som förstår varför de gör saker och som är stolta och trygga med sitt arbete är de bästa assistenterna.
Jag vet att man inte ska lägga sig i när brukaren diskuterar med partnern. Håller fullständigt med! Men hur gör man när brukaren har börjat hamna i underläge, p.g.a. sitt funktionshinder och partnern inte riktigt märker eller vill se det? I min brukares fall har hans / hennes talförmåga försämrats rätt mycket och h*n kan inte tala så högt och tydligt, eller upprepa sig tillräckligt, för att en otålig partner, som ju har en annan åsikt ska uppmärksamma det. Det har hänt att jag har lagt mig i, genom att tolka mellan makarna. Det har också hänt att jag förklarat brukarens handlande, då h*n inte klarat det själv, utan stått där som syndabock. I vissa fall har det känts rätt och som regelrätt personlig assistans. I andra fall har jag känt på mig att nu har jag verkligen LAGT MIG I! Visst kan jag fråga dem själv hur de tycker att jag ska göra. Men jag tror att brukaren tycker att det är ovant men skönt att få hjälp med att göra sig hörd, medan partnern nog tycker att det är lite irriterande att jag kommer där och lägger mig i. Det skulle h*n aldrig erkänna, tror jag, eller så skulle h*n tycka att det borde h*n väl klara själv – att förstå sin äkta hälft! Det skulle t.o.m. kunna bli en otrevlig överraskning att problemet faktiskt finns och att jag har märkt det. Det vore intressant att höra era åsikter och jag tror att jag ska ta och prata med brukaren. De är förresten underbara att jobba hos och de mest positiva man kan tänka sig!
Absolut prata med brukaren. Handlar det, som du säger, om att brukaren inte orkar höja rösten eller göra sig förstådd och blir överkörd av maken i detta läget så är det ju assistans, om h-n vill. Vill brukaren inte så får du acceptera det och lämna dem ifred när de bråkar. Synd att inte partnern förstår, det måste göra ont i brukarens själ.
De bråkar egentligen inte, men brukarens "om" och "men" kommer inte fram riktigt. Den äkta hälften försöker höra, men är en mer rastlös själ och märker inte allt, fast h*n försöker. Visst gör det ont i min brukare ibland, men h*n resignerar mer och orkar inte.
Delikat och känsligt problem. Om det är ett "sunt" förhållande så ... är det ju bra att du hjälper till och tolkar under förutsättning att den du arbetar för vill att du gör det. Sedan har vi ju förhållanden som inte är bra utan att den svaga parten blir utnyttjad psykiskt, fysiskt, sexuellt eller ekonomiskt och då kan ju assisterna vara den enda hjälp som finns att tillgå. Men som sagt här får man ju verkligen veta vad som är önskat att man som assistent skall göra.
Om jag hade haft personlig assistent skulle jag vara en skitjobbig brukare tror jag. Tror inte det finns någon som skulle kunna göra saker exakt på mitt sätt, och jag skulle bli fruktansvärt frustrerad över att behöva kompromissa om min ordning, mina vanor, hur jag vill ha det omkring mig. Det här är förstås bara ett hypotetiskt resonemang, men hur är den perfekta brukaren? Enligt din uppfattning alltså, utifrån just dina personliga erfarenheter.
Svårt att säga vem som är den perfekta brukaren eftersom förutsättningarna skiftar så mycket! En person med begåvingshandikapp, hjärnskada eller kognitiva problem kan vara underbar att jobba med, trots att de kanske bryter mot alla önskmål om den perfekta brukaren! Men om han / hon kan ta ansvar för sig själv, så kan han ju också vara ansvarsfull gentemot sin pa. Respektera min fritid och min rätt till en god arbetsmiljö. Ge mig en ärlig chans att planera in måltider, kisspauser och pauser överhuvud taget. Ha inställningen att det är brukaren som gör. Alltså själv vilja göra allt som han kan och rimligtvis orkar och inte lämpa över det tråkiga till pa, (utan anledning menar jag då.) Inse att saker tar längre tid att göra än att säga dem! Men det är så mycket som gör att brukare kan frångå allt det här av olika orsaker och de kan vara den perfekta brukaren ändå!! Bara välviljan finns där och förståelsen för att vi är människor och inte redskap enbart, även om det är vårt jobb att vara ett redskap.
Om mitt fel skrivande gjort att någon PA blivit kränkt etc ber jag om ursäkt. Det var inte alls min mening. Det har varit natulligt för mig att använda just det ordet. Med det varit i negativt syfte har ordet företaget funnits med i inlägget. Som sagt jag ber om ursäkt! Gäller bland annat: Under forumet Assistans - Övrigt om assistans Och sen tråden med titeln - Att sålla bland ansökningar Redigerat 2006-06-12 02:33
Jag tycker inte att du behöver be om förlåtelse, folk måste inse att man blir frustrerad och då kan man inte fila på varenda ord och mening
Jag ber ev. sårade om förlåt.
Men inte ska du be om ursäkt, det har varit så tydligt att du varit arg på företaget som både misskött sina kunder (dig och andra) sina anställda och även missbrukat förtroendet från kommunen, även om kommunen i sig inte brukar vara så bra så låter de inte folk jobba dygnet runt. Att du sen förstått att deras personal haft en ohållbar situation och vare sig förstått instruktioner eller svenska är väl ingen som helst kritik mot någon här som arbetar utan mot ett system som i alla riktningar missbrukar situationen för att tjäna pengar.
Jag trodde oxå det var rätt tydligt. Ord som läses är lätta att missförstå Man har bara bokstäverna. Inte rösten, inte kroppen och ansiktets uttryck.
Text har en benägenhet att bli vassare än om man säger dem i tal. Jag har inte läst tråden så jag kan inte uttala mig om just den men generellt är det nog så.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
