Idag damp det ner ett brev från en ass som sa upp sig själv. Med i brevet var nyckeln till arbetsplatsen samt tidrapporter för de dagar h*n jobbat denna månad. Enligt avtalet har assarna en månads uppsägningstid. Hur ska jag göra nu? Assen vill ju uppenbarligen inte komma tillbaka alls, så det känns ju knäppt att tvinga att arbeta sista månaden... men jag vill ju inte att denna person om nåt år eller så, söker jobb inom vårt företag och får jobb hos någon annan, som råkar ut för samma sak! Nån som har någon idé? Ska jag tvinga assen att komma hit och om h*n inte gör det anmäla arbetsvägran????
Om man inte iakttar uppsägningstid kan man vara skadeståndsskyldig. Samtidigt kan arbetstagaren har rätt till noll uppsägningstid om arbetsgivaren inte uppfyllt sina skyldigheter, t ex betalat ut lön. Troligen kommer din ass sjukskriva sig om du tvingar denne. Samt ta ut ev. semester.
jag har inte koll på regler, men som du säger så behöver detta anmälas till arbetsgivaren om du har en sådan, så man är uppmärksam om personen söker jobb igen. Sen vet vi inte orsaken men är det en skitorsak så tycker jag man ska fundera på om personen är i rätt branch. Men det är bara vad jag känner spontant.
Det är företaget som är arbetsgivare och dom som måste reda i detta. Det är sedan deras beslut om pa söker nytt jobb hos dom igen, de kan ju anstäla hos ngn annan och då är det deras beslut.
oj!......thohopp det hoppas jag att vi inte kommer behöva vara med om nåt liknande.....
Till sidans topp
Var sätter ni gränsen för önskade ledigheter? Exempelvis åka på jubileum, bortbjudningar, resa kring födelsedag, stresskurs etc.. Jag brukar vara tillmötesgående, men om olika ass vill något var månad blir det rätt mycket pusslande.
Jag brukar också vara tillmötesgående men inga har börjat utnyttja det så att det har blivit problem för mig. De får ju ta av sin semester och då tänker man ju sig för lite. De mister ju pengar också eftrsom de är timanställda. Ett påpekande att "Då blir ju Stina glad att hon får ta dina timmar och tjäna mer pengar denna månad medan du får ut mindre" brukar få ner entusiasmen lite. Skulle det bli så att det blir problem med schema och att täcka upp får man ju ta tag i det och se till att det lugnar ner sig. Det är ju ett arbete de har och då kan man inte räkna med att få ledigt hur som helst.
Har de semesterdagar och säger till i god tid, minst en månad så är det ok om det går att fixa, vad de ska göra struntar jag i. Tjänstledigt får de bara ta vid läkarbesök och andra viktiga familjeskäl, typ mamma har brytit lårbenshalsen, och då löser jag det på studs. Ska väl vara som på andra jobb, arbetstid är arbetstid oavsett hur schemat ligger och den anställde får rätta sig efter det.
Tänker mer att även om det är ok för mig, så stör det assar som är mer stabila med tillfrågningar om inhopp dyl. Eller bara att om någon frågar jämt, så blir ingen månad utan minst en omorganisation. Ofta vill folk ha mer timmar, men för heltidare är det redan mycket så att säga. Tycker tillfrågningen blir jobbig ibland.
De vet när de och resten av familjen fyller rätt lång före så då undviker jag att schemalägga dem. Men akut uppkomna saker, som att en släkting meddelar att de gifter sig om 2 dagar kan gå att lösa om någon annan kan ta passen. Jag försöker lösa sånt. Men visst har någon fått jobba när de ville bli lediga. De får meddela i god tid när och varför de vill vara lediga. Vet jag varför är det lättare att pussla med schemat. Tex: Personen kan kanske jobba någon timme först och sen iväg och så kan den som studerar komma och ta resten när skolan är slut.
Som arbetsledare har man ju ingen laglig tystnadsplikt, men jag känner en viss "moralisk" sådan... Ibland bara måste jag ventilera assistansen, både företeelsen som sådan (enklare) och enskilda assistenter/händelser (svårare). Men... Hur gör man? Vem ska man prata med? Vem ska man ösa ur sig till? Hur gör ni andra?
Ibland pratar jag av mig till mamma men har de senaste åren, efter ett seg läkt sår o depression med ångest knapprandes antideppresiva tabletter, insett att det inte räcker. Har de senaste ett o ett halvt åren gått hos en KBT terapuet o det har faktiskt hjälpt otroligt mycke. Eftersom terapueten står helt utanför ser hon saker med andra ögon o kan hjälpa mig bryta invanda tankegångar mm.
Vilken bra fråga! Vi (jag och assistenterna) diskuterade detta på vårt senaste möte. Assistenterna tyckte att det var bra att man kan bolla med varandra i gruppen, men jag tycker att det kan bli väldigt konstigt att prata om en assistent med en annan. I övrigt pratar jag med min man som är medarbetsledare, men kag tror det skulle vara bättre att prata med någon utomstående.
Eller "suck, nu har hon glömt det där igen, hur svårt är det på en skala!". Sen när den assen kommer har jag glömt det...
Jag och min man pratar mycket men jag talar även med andra som har mkt assistans och själva har samma erfarenhet. Det är ofta liknande upplevelser och känslor som man har även om vi som personer är olika och ser olika på vår assistans.
Framförallt med min sambo, men har även en "handledare" som jag kan prata med vid behov. Hon jobbar som handledae på mitt jobb och jag köper in henne vid behov (har inte behövts än), hon finns med tillgänglig för assistenterna om de mår dåligt av något skäl och det inverkar på jobbet här, samt är med på möten och håller korta men peppande utbildningar. Dvs. hon gör för mig ungefär det jag gör på jobbet.
Hmm... alla svar här är ju bra, ur en synvinkel. Men, de löser ju knappast den moraliska tystnadsplikten. Hur löser man det?
Jag vet inte om jag kan hålla med riktigt. Visst, det går ett tag... men sedan lär man sig se vem som är vem. Träffar jag någon så ser jag också assistenten oftast. Ser, eller kanske snarare känner, hur relationen är mellan dem, osv. Vips, är tystnadsplikten bruten. Om jag vänder lite på det. Assistenten kanske känner samma sak, är det lika ok då? Den skulle ju rimligtvis kunna göra er lika anonyma. Eller?
Märkligt ämne... Brukarna ska få prata av sig utan att PA är med men att PA får mötestid utan brukaren verkar stört omöjligt... Eller har jag missuppfattat det hela?
Man kan ju inte som assistentgå runt och vara bitter för att brukaren får ventilera sig... Det ÄR ju faktiskt en viss sillnad på rollerna som Moon skrev:
Moralisk tystnadsplikt är för mig när en assistent säger att idag mår jag så dåligt för min son blir mobbad i skolan. Det skulle jag aldrig säga till någo eftersom det sägs som ett förtroende till mig. Om däremot samma assistent gör ett dåligt jobb kan jag säga till min sambo att hon har det jobbigt hemma just nu så vi får låta henne ta det lite lugnt ett tag, jag kan även fråga henne om hon vill tala med vår handledare. Om tiden går och det inte blir bättre kan jag prata med handledaren som självfallet har riktig tystnadsplikt och be henne ta tag i det. Vi har ingen riktig tystnadsplikt, istället en skyldighet att se till att arbetsgivaren får reda på sådanrt som missbruk, psykisk ohälsa osv.
Jag gjorde bort mig idag! Blev så himla förbannad på en av mina struliga assistenter att jag skrek rakt ut utan att tänka på att en annan assistent var i närheten och hörde. Känns så himla dumt. Jag brukar inte prata med en assistent om en annan, men denna gång var det på gränsen att jag gjorde det. Vad gör ni när det rinner över. Har ni gjort bort er?
ja. Jag är känslomänniska och det är verkligen grymt jobbigt att "vänta med att reagera" tills assistenten gått hem. Jag klarar inte det alltid. Att hålla tyst om vad olika assistenter säger till mig är inget problem, men som sagt, när det blir strul t ex med vem som ska jobba eller att jag blir indragen i deras privatliv, då har jag svårt att vara tyst (fast jag vill)
Jadå, fullt med bitmärken i tungan.. Fattar inte heller att folk inte fattar hur jobbigt det är att ha assistans och dessutom försöka sköta det så att alla blir nöjda. Försöker att bara ventilera med sambon men ibland vill man onekligen bara skriiiiiiiika.
Saken var den att assistenten sa en sak som jag blev väldigt kränkt av! Man kan säga att våra värderingar krockade. Jag som Hanna har ju inget att göra med vilka prioriteringar folk gör i sitt liv, men som brukare....Ja, då har jag helt plötsligt assen och dennes värderingar (som jag inte bett om) i mitt hem, bland mina saker. Och jag blir utsatt på ett sätt som ibland inte är mänskligt. Exempel på kommentarer jag fått: Jag har bristningar och borde göra bröstlyft/förstoring, det är äckligt att jag spyr, jag är ofräsch, min man får inte gå runt hemma i kalsonger, jag borde inte få vara gift (det gör jobbet tråkigt, då någon tar av min tid). Ibland orkar jag bara inte ta så jävla mycket hänsyn till andra, utomstående människor!
Nej den som sagt så är inte kvar! Jag menar bara att alla kommentarer och allt jafs som varit har gjort att jag blivit känsligare. Det som var nu var en mindre sak, men jag blev arg, arg arg! Jag kände liksom inför assen att "du och dina jävla värderingar måste jag ha uppå mig" fast det är inte hon som sagt de där kränkande sakerna. Men jag har ingen tolerans nu mer.
numera försöker jag verkligen dra en gräns och inte bli personlig! Men det svåra tycker jag är när assar bara snackar och snackar, trots att jag knappt svarar. Måste också säga att de assistenter jag har nu är väldigt bra, jämfört med hur det varit tidigare. Det är just en som har ett struligt privatliv. Tack för att ni skriver och försöker råda
Jag säger ifrån när jag ev. har lust att snacka bort en stund, säger att nu tar vi kaffe och så gör vi det ooch snackar. Det vet alla assar, de vet att jag har ett rätt intensivt liv och behöver ha lugnt när jag är hemma men eftersom de får några stunder då och då nä vi faktiskt har en sorts kompisrelation så respekterar de det och tycker det är bra med tydliga riktlinjer men ändå lite socialt utbyte. Man får försöka tänka sig att de har ett rätt ensamt arbete, vi andra som jobbar skvallrar och slöpratar på lunchen så det försöker jag erbjuda dem. Annars är det tyst och lugnt såvida de inte måste fråga något.
Personligen är jag bra på att koppla bort... ibland inser jag att jag inte hört så mkt vad de sagt...
Jag tror nog att det är jag som anställer konstigt folk ibland alltså! (eller har otur). Det flyter väldigt bra jämfört med tidigare, men det är just detta. För med tre av fyra assar så funkar det som Karin beskriver. Men den fjärde kan inte alltid anpassa sig. Jag får helt enkelt bli ännu tydligare. Tack för rådet!
De flesta av de som jobbar hos mig förstår att jag kan göra vissa saker med händerna om det är exempelvis i knät. Men inte om något står för långt från en kant. Sen finns det en som tycker jag är inkonsekvent. Att jag är ologisk och att min hjälpbehov är svårt Jag har försökt förklara hur jag fungerar flera gånger under ett år nu, men x glömmer snabbt vad som ska göras och jag får lägga mycket energi och tid på att påminna om allt. Visst hade jag varit enklare om jag inte kunnat röra mig alls. Varit mer logisk. Men nu är jag inte så. Jag kan skriva om tangentbordet ligger i knät. Jag kan sms-a om jag har telefonen och slipper sträcka mig efter den. Nu ska personalen gå vissa utbildningar och jag vill inte att x ska gå. De kostar en del pengar och x jobbar inte särskilt många timmar per månad hos mig. Känns fel att behöva välja bort en kurs för att ha råd med x. Är jag hemsk om jag meddelar att utbildningarna är för de som jobbar flera pass per månad? Vet inte om detta ska ligga under utbildning eller här?
Vad är det för fel på människor? Jag skriver i min annans: ” Jag är en kvinna med rörelsehinder som söker en personlig assistent. Notera att arbetet inte innefattar vare sig vård- eller stödinsatser och således är erfarenhet av arbete inom vård och omsorg inte meriterande…….” och svaren blir: ”Under min utbildning har jag också läst kurserna Människor i behov av stöd och Teckenspråk. Vi har under den här tiden samarbetat med en särskola för att få både praktisk och teoretisk kunskap om olika funktionshinder. Jag trivdes jättebra med särskolan och känner att det är någonting som jag vill arbeta med….” eller: ”Kände med en gång när jag läste att det här är en tjänst för mig. Främst för att jag brinner för att hjälpa, stötta och att vara med och utveckla människor. ” Som alltid är det ett ”nöje” *host* att ta del av ansökningarna som kommer in. Det gäller verkligen att sålla och ha tur att hitta en bra tjej bland många mycket konstiga ansökningar. Som arbetsledare är ju denna process, att i annonsen få rätt person att söka tjänste, att sålla ut rätt personer att intervjua för att komma fram till vem som är lämplig att anställa för att både jag och assistnten to be skall bli nöjda. Inget jag har lust att syssla med i jul precis.
Själv fick jag den korta och koncista ansökan: "jag vill jobba, ej språk" Skrev iofs att flytande svenska är ett krav... men om man inte kan läsa så fattar man ju inte det... suck...
Brinner... hjälpa, stötta, utveckla... Fått någon som... En vill hjälpa mig till ett liv... (undrar vad det jag gör nu är?) Men annars är det någon kth-snubbe, musiker... Väntar på brev från en som vill söka. Och sen väntar jag på att en ska komma tillbaka till Sverige (en som blir inhopp)
På min stod det klart och tydligt Kille i 20-35 års ålder icke rökare svaren blev allt möjligt typ kvinnor i 50 års ålder och massa :P fast det är lite kul igentligen ska man spara allt sånt XD
"Felet" är att arbetslösa tvingas att söka alla lediga jobb, oavsett om de är intresserade av tjänsten eller ej. Det faktum att man tydligt skriver att man söker en man mellan 20 och 35 är inte något som arbetsförmedlingen bryr sig om. De tvingar likt förbannat Hulda 62 att söka den tjänsten. Med ett sådant system är det ju inte konstigt att folk skriver ansökningar som de förstår ej kommer att kunna leda till någonting.
Vi får ju många ansökningar via mail till HIL, brukar skicka ett svar till dem att deras meriter inte är vad v letade efter, att vi sökte en PA, inte en vårdare. Önskar dem lycka till i sitt fortsatta sökande efter arbete osv. Är ju korrekt och inte otrevligt men vi hoppas att det får någon att tänka efter. Men visst skulle det vara roligt att intervjua någon men jag tvivlar på att det hjälper, de tycker oftast att de är superbra.
Härliga svar fortsätter att komma in, här är en pärla: "Mina Kompetens är:Autism, Omsorgserfarenhet, Dagcenter;(vårderfarenhet), Demenspatienter; (vårderfarenhet),Gruppbostad; (vårderfarenhet), Hemsjukvård; (vårderfarenhet), Korttidshem; (vårdfarenhet), Psykiskt; (vårdfarenhet), Rehabilitering; (vårderfarenhet), Servishus/Ålderdomshem;(vårderfarenhet); Sjukhem; (vårderfarenhet), Utvecklingsstörda; (omsorgserfarenhet). Genom min erfarenhet av att studera och den träning jag fått, tror jag att jag kan bidra framgångsrikt vid en anställning hos er. Därför hoppas jag ni kan överväga mig vid tillsättande av tjänst"
Många vill inte släppa taken på att i är små virriga invalider som behöver all omsorg, vård och gemenskap vi någonsin kan få. Undras vad ett "bra synsätt" innebär: "..Jag är en person som vill hjälpa, stödja och påverka andra människor till ett bra synsätt och en trivsel här i livet. Jag är en trygg människa som vill dela med mig av allt positivt till behövande...." PS: Hon är 19 år ...
YESSSSS ..... jag är räddad ... (från vad vet jag inte riktigt): "Men jag är otroligt intresserad av att jobba med personer som har nåt slags handikapp,som behöver just mig , hitta på spännande saker och visa att man kan leva livet även om man har ett handikapp. Att ha mig som personlig assistent är att ha en riktigt bra vän som alltid är vid din sida,och hjälper dig så att din vardag blir lättare. Ett plus i kanten är ochså att jag har väldigt mycket humor, och vill hitta på spännande saker med just dig! "
"Jag söker dig, personlig assistent som jag kan ta hand om, stötta och hjälp i livet. Jag har genom åren fått möjlighet att lära många assistenter hur livet fungerar. Jag är pedagogisk och har lätt för att förklara hur livet för assistenter ska vara. Du behöver inte ha tidigare erfarenhet av assistansberättigade."
Hrm... Okej att jag har assistenter som bor i Uppsala och Eskilstuna som pendlar för att arbeta hos mig... men: "bor i skåne, kan tänka mig att pendla och har min mamma uppe i sthlm som jag kan bo hos" Snart dyker väl en australiensare upp...
Just nu har jag dock drabbats av nåt "tycka-synd-om"-syndrom. Precis när jag ska kalla till intervjuer. Stackare... en del vill ju verkligen arbeta, och försöker ju faktiskt... men det funkar ju inte alltid...
Haft medarbetsledare ett tag nu. Jag skrev avtal före jag hamnade på sjukhus för en kolostomioperation. Just för att mina PA skulle ha någon som var ansvarig för schemaändringar och byte av pass. Det flyter på bra. ML får ta alla schemaändringar när jag är för trött, dvs förmiddagar. Resten tar jag. I morse så fick hon reda upp resten av dagen. Och det gick bra. Jag skriver den tiden som utbildning, möte. Så hon får sin vanliga timlön för den tiden.
Min son har nyligen beviljats assistans 20 h/dygn. Han är på specialförskola resten av tiden och behöver ingen ass där. Ni som har en liknande situation (antal timmar, alltså), hur många assistenter har ni? Vårt schema ser ut så här: månd 14.30-08 tisd 14.30-08 onsd 14.30-08 tors 13-18 fre 7-16.30, 14.30-08 lö 8-20, 20-08 sö 8-20, 20-08 I dagsläget har vi tre heltidsanställda (som väl bör gå på 75% eftersom det är så mkt nattpass?) plus min man och jag. Utifrån schemat, mellan tummen o pekfingret... hur många assistenter till behöver vi anställa om jag o min man inte ska ta så många timmar själva!
Nedan skrev G-man i ett annat inlägg, jag tar upp tråden här och undrar varför det är så. "Jag har ibland svårt att förstå varför så många brukare åtar sig en så stor administrativ uppgift oavlönat. Är de månne medvetet vilseledda av sina assistanssamordnare?" För mig handlar det om att jag vill bestämma över min assistans, det funkar liksom inte om någon annan gör schema, det följer ju inte mitt liv. Att behöva jaga en på bolaget för att förklara varför och på vilket vis jag måste ändra 14 dagar framåt i tiden och sen inte veta om de utför det på rätt sätt. Det är alltså mycket lättare att ha helhetsgreppet själv, blir mindre jobb. Sen kan de inte veta vad jag gör i mitt liv och de behöver inte veta, att arbetsleda förenklar. Mina assistenter är tryggare, de behöver inte heller jaga folk för att ta reda på vad som gäller. Om man arbetsleder sjä'lv får man oftast dessutom lägre adm. avg. och har då mer till löner och omkostnader.
Håller med Karin fullt ut. Jag spyr på det ibland, men fördelarna överväger nackdelarna.
Jag håller också med om det ni skriver bara det att mitt bolag tar för mycket betalt för det lilla dem gör
Ja om man som brukare vill sköta schemaläggningen, inringning av personal, det administrativa arbetet vid rekrytering av assistenter osv. osv. oavlönat så är det självklart upp till den brukaren att göra så. Det finns säkert många tillfällen då detta gynnar brukaren. Viljan och förmågan att åta sig dessa administrativa sysslor är dock mycket individuell. Långt ifrån alla brukare kan och vill åta sig detta ansvar men trots att det inte finns något i LSS-systemet som tvingar dem att göra det så blir det i praktiken ofta deras ansvar om assistansen ska fungera. LASS första paragraf säger: 1 § Denna lag innehåller föreskrifter om ersättning av allmänna medel till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans (assistansersättning). Tanken är således att LASS (tillsammans med LSS) skall garantera brukaren assistans. Såvida inte brukaren väljer att bedriva assistansen i egen regi så finns det finns ingenting i lagstiftningen som tvingar på brukaren ett administrativt ansvar för verksamheten. Lagstiftningen ger brukaren rätt till assistans utan någon form av motkrav när det gäller administrativ arbetsinsats. Punkt Det finns dessutom en annan aspekt rörande detta som jag tycker borde få assistansbolagen att vara tämligen restriktiva med att i praktiken överlåta ett administrativt ansvar på brukaren. (utan tydligt avtal därom) Det är att bolagen trots allt är ansvariga för verksamheten. Om brott mot diverse arbetsrättlagar och avtal orsakar stämningar ifrån assistenterna så duger det inte att som assistansbolag komma och skylla på brukaren. Jag begriper ärligt talat inte hur vissa assistansbolag törs bedriva verksamheten på så lösa boliner. Jag har själv upplevt vilka negativa effekter det kan få när en assistanssamordnare ej lever upp till sitt ansvar och därigenom ålägger brukaren, eller dess anhöriga, ett betydligt större ansvar än vad lagstiftarna hade tänkt. Tyvärr sker det nog ofta för att brukarna och/eller deras anhöriga inte känner till sina rättigheter. Att en brukare som slutit att avtal med en assisanssamordnare ändå tvingas att administrera sin egen assistans är lika absurt som om en hjärtpatient på sjukhuset skulle åläggas ett administrativt ansvar för verksamheten, samt (av bolaget) anses vara ansvarig när arbetsrättsbrott begåtts. Assistansersättningen anses räcka till för att täcka upp för de administrativa kostnader som uppkommer vid assistansen. Om en brukare gratis åtar sig administrativa uppgifter för att kunna spara omkostnadsmedel för en semester, eller för att kunna höja assistenternas löner, så anser jag självklart att det är ok/mycket bra. Men i de fall då assistanssamordnare tar ut hög administrationsavgift och sen dessutom ålägger brukaren att ringa in personal vid sjukdom då .... tycker jag att brukaren ska börja faktuera assistansbolaget för detta administrativa arbete.
Jag förstår din syn på saken G-man och kan hålla med. Samtidigt så finns det faktiskt anordnare som fungerar bra och tar ansvar. I mitt fall så flyter det bäst för alla inblandade om jag tar på mig delar av adminstrationen gratis.. jag får tillbaka det genom att anordnaren också ställer upp på mig. Lite ge och ta och personkemin funkar därav bättre anser jag. Men många har nog ett rent helsicke med sina anordnare
1. Anlita det Fröa och sunda bolaget som tar ute en fet adm.avgift så de kan hålla VD:en med 3 miljoner i lön per år. Men du får även en arbetsledare som styr ditt liv enligt schema som passar assistenterna främst sen i andra rummet kommer brukaren oftast. Fördelen är väl att många inte är kapabla att arbetsleda eller styra sitt liv själv. Det betyder inte att alla som väljer det bolaget inte kan det. 2. Anlita en anordnare som tar en mindre avgift kanske 15-19kr för administrationen, få mer över till löner och omkostnader osv. Men du får själv vara arbetsledare och det är ofta en stor fördel för brukarens välbefinnande att kunna styra sitt eget liv. a) gör det gratis, fdu får ju trots allt bestämma själv så var glad! mer pengar åt företaget eller omkostnader beroende på vad de gör med överskott. b) begär LÖN för arbetet, jag har ställt frågan till bolaget men det finns en viss skepsis till det, inte fått några bra svar bara att de skulle kolla upp det. Det är ju ett arbete som utför och ska betalas. Men det finns hos mig en viss moral som säger att det vore lite galet, fast rent konkret helt rätt! c) skaffa en målvakt inom assistansgruppen kanske inte att rekommendera. OT: vad ligger avgiften hos det fröa och sunda bolaget idag? 35kr var det 2006 har jag för mig, så runt 38kr isf idag kanske... Redigerat 2008-10-15 20:52
När är jourtiden? Mellan 24-06? Jag har assistans beviljad 19 tim/dygn utan jour. ska assarna börja redan kl. 5 på morgonen för att det inte ska överstiga jourtiden eller kan dem jobba till 01 varje dag? Hur ska jag få ihop detta? Vad gäller?
Det ser du i ditt beslut från FK, så som du begärt assistans så ligger också jourtiden. Om man aldrig behöver assistans på natten har man 8 jourtimmar, vilket blir 2 arbetade timmar, vilket ger 18 timmars assistans per dygn, det kan man sen lägga ut när man vill, man kan lägga sig 2 på natten eller 21 på kvällen, huvudsaken är att assistenten får sin vila.
Har inte fått någon info från bolaget om vad min uppgift är? Jag förstår att det är min sak att rekrytera, göra scheman, hålla ordning och sådant men jag vill veta mer exakt vad min roll som arbetsledare innebär. Vart går gränsen för det som är mitt ansvar och bolagets/ assistenternas arbetsgivare? Jag har frågat/sagt att jag vill ha mer info. om vad som gäller men dem säger att det är som en arbetsledares uppgifter brukar vara. Hur ska man då få reda på vad som gäller om man inte vet från början?? Någon som vill vara snäll och hjälpa mig? Kanske länkar, listor och på förslag.. Tack på hörhand!!
Att se till att schema ligger enl. arbetstidslagen, kolla upp så de man ringer in akut får jobba enl. samma lag. Ringa in vikarier, lära upp assistenter så de jobbar som man själv vill, kolla så timlistor stämmer och se till att de kommer in till bolaget. Sen är det ju olika vad olika bolag vill eller tillåter en att göra, det finns ju bolag där man inte får arbetsleda själv. Arbetsgivaransvaret har bolaget så gör du fel t.ex, med arbetstidslagen eller arbetsmiljölagen så ligger ansvaret på företaget, aldrig dig så det är ju de som ska lära dig allt som gäller. Du får aldrig anställa eller säga upp, det ska alltid bolaget göra.
Det är klart!!
Ingen som kan hjälpa mig utan att det blir massa onödigt tjat i tråden? En lista på ALLT skulle vara snällt!!
Det kan vara allt ifrån att du bara säger åt vad dina assistenter ska göra under en dag, till att du har ett visst delegerat ansvar för arbetsmiljön. Det varierar som sagt mycket. Men, om jag ska försöka få med alla de bitar som KAN finnas med i rollen så kommer jag på följande: Rekrytering - från kravspecifikation till att fylla i uppgifter på underlag till anställningsavtal. Medarbetar och lönesamtal - minst ett om året Schema - inkl inringning av vikarier och semesterplanering. Personalmöten och andra sammankomster. Budgetering och lönesättning. Arbetsmiljöarbete. Kontroll av timrapporter och kvittoredovisning. Det faktiska samtalet vid uppsägning, även om det är arb.givaren som formellt säger upp. Har jag missat något?
Det fins inga regler som är direkt bestämda för Titel. Det bör vara enligt avtal, om detta saknas så hamnar allt ansvar på den svaga. Byt bolag igen. Nu vet man vad ska man tenka
Jag skulle vilja säga att din fråga är omöjlig att besvara såvida du inte klart och tydligt redovisar hur avtalet emellan dig och din assistanssamordnare ser ut. Om det inte står något specifikt om DITT ansvar i detta avtal så har du heller inga direkta skyldigheter. (Du har som kund hos tandläkaren inte heller några skyldigheter för att den personalen följer avtal osv. ) Det är därför enbart din assistanssamordnare som kan besvara din fråga. Att scheman följer arbetstidslagen o.dy. är inte ditt ansvar. Det är arbetsgivarens ansvar att se till så att deras verksamhet följer svensk arbetsrättslagstiftning. Jag har ibland svårt att förstå varför så många brukare åtar sig en så stor administrativ uppgift oavlönat. Är de månne medvetet vilseledda av sina assistanssamordnare? Men det är kanske något som bör tas upp i en annan tråd.
Jag tror att jag vet. Efter 1 juli 2008, assistans anordnare som för betalade trivlsepengar, nu efter 1 juli betalar arbetsledningen uttan att ha en tydligt avtal på ansvars omrd.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh