Hej! Jag är gravid och är fortfarande tidigt i graviditeten, bara v 14, men inser hur mycket det är som måste klaffa efter förlossningen. Därför skriver jag här redan nu. Jag är heltidsrullist med svaghet främst distalt (vilket gör att själva kroppen är stark men armar och ben inte är det, och händer och fötter är svagast) och är van vid småbarn då jag och mitt ex har en fyraåring. Dock bar hon det barnet och hon har varit den som tagit största fysiska ansvaret. Jag vet ungefär vad som fungerar så fort barnen kan sitta själva eller kan börja dra sig upp med hjälp av stolen, men innan dess är det mycket som skall fungera. Jag bor dessvärre en halvtrappa ner (i vanliga fall ser jag det som vardagsmotion tycker att det är svårt att hitta lägenheter i Sthlm med hiss eller i direkt gatuplan utan någon som helst trappa) och undrar nu över lite tips inför hur jag får ner både mig, rullstol och barn på ett smidigt sätt. Och hur gör jag smidigast vid förflyttning utomhus innan barnet kan sitta själv? Har både min manuella stol som jag alltid använder (en quickie argon titan), min reservstol (panthera U2 m. körhandtag) och en permobil Street (som jag bara har när jag inte tar min egna bil och skall långt). När jag var liten så gick man till HMC och förklarade sitt problem så löste det sig eller så fick en inse att det var lite för höga krav, men hur gör jag idag? Har prövkört vagnar som antingen är för ostabila eller för tungkörda, och det är knepigt att ta backar med vagn och i många rulltrappor är det inte möjligt att balansera både mig och en vagn (och i hissarna ryms inte alltid jag + vagn i, det har vi prövat med vårt nuvarande barn). Hur har ni andra gjort? Sedan under graviditeten, finns det någon mer än jag som lyfter in rullstoler över mig in i bilen efter att ha demonterat hjulen? Hur har ni gjort när magen blivit större? eller med bebis bredvid er? Och ni med antingen reumatiska sjukdomar eller muskeldystrofier (jag har båda), har ni fött vaginalt eller med kejsarsnitt? På spec.MVC idag undrade läkaren om jag verkligen trodde att jag kunde föda vaginalt, och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Är självklart glad också, men det är mycket oro kring just det praktiska just nu. Barnet mådde bra på UL idag, och kommer att följas av barnkardiologen samt specialist mödravården pga mina sjukdomar och det känns som att jag mer blir en gäst hos vården än en gravid person.
Grattis! Vill jag säga men tyvärr har jag inte mycket råd till dig eftersom min problematik är lite annorlunda än din. Men underskatta inte att du kommer att få en annan tyngdpunkt i kroppen så det kan vara lurigt om du tror att du har koll på förflyttningarna. Du verkar stark, så denna tillsats till din rullstol skulle kanske fungera: http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2012/07/09/barnvagn/ Har du tur så kanske den är i produktion nu och som hjälpmedel. Men den lär ju inte gå in i en hiss tillsammans med dig och rullen. Grattis igen!
Tack det känns stort Förflyttningarna bävar jag över redan nu, är fortfarande inte tyngre än tidigare (men mest pga illamåendet som ännu inte gått över och viktnedgång initialt på 5 kg) men märker att min hållning och tyngspunkt börjar förändras ändå. Inser att jag kanske inte ens kan förflytta mig upp för trappan om jag lägger på mig 10-20 kg och min reservplan är att tillfälligt flytta till mina morföräldrars sommarstuga som fungerar bra. Den barnvagnen vore helt fantastisk om den bara var i produktion. Dessvärre är det enbart en prototyp, har redan hittat den och blivit lite frälst. Allt vad jag hittar om den tyder på att den fortfarande bara är en prototyp Har du barn? Hur gjorde du första tiden i så fall? För även om jag är stark centralt så är största funderingen kring förflyttning innan barnet kan sitta själv, och det behöver inte skilja sig för att jag är starkare centralt och har bra bålstabilitet. Alla tips mottages, särskilt då jag inte kan ha någonting som ställer krav på direkt handfunktion och underarmsstyrka/handstyrka vid montering/avmontering om det behövs göras regelbundet. Jag har tänkt på lösningar som http://www.spinalistips.se/tips-barsele-for-smabarnsforaldrar-i-rullstol-56.html men det kräver ju att barnet orkar sitta och det gör de ju inte från början.
Incedium, inboxa mig ditt tfn så kan vi höras, om du vill. Kan berätta hur det varit / är för mig. Är idag också heltidsrullis, blev under graviditeten. är också svagis.... Och, GRATTIS. ha det bra
Tackar, och you've got mail
jag är också svagast "längst ut". När min bebis var liten hade jag henne mest bärsjal (en stadigare variant av trikåsjal). Den kan användas från födseln. Jag kunde vid den tiden inte använda en ergonomisk sele eftersom spännena krävde lite mer kraft i nyporna än jag hade då. Sjalen gick däremot bra och hon trivdes verkligen i den (det var där hon sov dagtid, även om vi var hemma). Jag födde vaginalt och det gick alldeles utmärkt. Det var dock min andra förlossning och det gör ju läget lite annorlunda jämfört med om det är ens första.
Tack för tipset om sjal, jag har sett många olika modeller av sådana. Vilken sort använde du? Jag har pratat med arb.terapeuten nu, och skall få e-motions så att jag kan komma upp för backar trots växande mage
Hej, Nu har du kanske redan fått bebben? Jag använde en mam-eco som är en relativt stadig trikåsjal. Jag tror det är en fördel om man kan stå lite när man tar på sjalen, för det är mycket tyg att hantera, dock kan man ta på bebisen efter att man har satt sig igen.
Hej Mamamu! Såg meddelandet först nu, är beräknad om två dagar och har inte fött ännu så väntar med spänning nu. Har lånat en sjal (mindimus) från en vän, så skall pröva den först och om det verkar gå bra så skall jag satsa på något som jag tror på. Så mam-eco är jättebra tips Tack! Har lyckats få på mig min väns sjal i sittande, så tror att det nog skall gå även när liten kommit.
Till sidans topp
... då är det bra att bolla tankar med andra som är eller har varit i samma situation. Just nu finns denna Föräldracirkel igång i västra Sveriga: http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2012/10/30/foraldrar/
Läs om hur Kristina och Robert får ihop yrkes- och familjeliv med hjälp av personlig assistans. Just nu skrivs det ju så gräsligt mycket skit om oss brukare. vi svärtas ner som fuskare och är vi inte fuskare, så kommer vi nog att bli det om chansen ges. Det är viktigt att lyfta det positiva och hur viktigt det är att ha personlig assistans: http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2012/10/01/personlig-assistans/
Här är det Cindy Sjöblom från Designhögskolan i Umeå som utvecklat en babysitter/barnvagn som man kan koppla till sin rullstol. Här är en länk till ett radioprogram från P4 Västerbotten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4953712 där det tar upp om hennes barnvagnsprojekt. Det är roligt när man får se ett färdigt resultat. http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/07/barnvagn/ Redigerat 2012-07-09 11:38
Ärlig talat jag orkar inte med tröstande ord, jag behöver komma ut situation, jag behöver hjälp. I princip storsta behov i hela det var bur till permobilen, som måste stå nu i något galet föråd i helvetens ende. tilsammans med den kränkande att ".. den funktionsnedsatte skall välja bostad med stor omsorg " (jag vist det ju sopperlätt i storstad med 20 år väntetider), men even "..att det vid tidpunkten för bostadsbytet fanns lämpligale bostäder lediga i område (!!!)samt att de skäl som uppgivits för valet av den aktuella bostaden inte kan anses vara sådana skäl som talas om ... Bidrag kan därför ej beviljas" . Och den after jag har sök byte i flera år ... och i totalt akut tilstånd vi varit mera ett ett år. Dom vil inte titta om ansökan - bara domstol- jag redan har några... det ta minst år jag totalt inlåst hemma nu. Vad kan jag göra Redigerat 2012-06-13 06:31
Jag skulle rekommendera dig att kontakta BOSSE för att få hjälp! http://www.bosse-kunskapscenter.se
Jag tycker att Ninnies text Rätten att få vara en alldeles vanlig mamma är så bra samtidigt som den är så skrämmande. Eftersom den visar på en så oerhörd stor okunskap hos handläggare. Handläggare som bokstavligt har både föräldrar och barn to be lycka i sina händer. Tänk om det vore så enkelt att kunna avgöra om människor kan vara bra föräldrar bara genom att titta på dem och om två friska ben och armar kunde garantera familjelyckan. Läs här: http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/06/mamma/
Tack Moon! Vem är det som har skrivit inlägget? Kan inte se att det står nånstans?
Här diskuterar de på familjeliv. De är tveksamma till om hur det fungerar: http://www.familjeliv.se/Forum-13-247/m65293522.html
Vad kul!
Hej alla. Jag är far till två grabbar, 4 år och en som är 11 månader. Har till sommaren planerat vara föräldraledig, men pga min muskelsjukdom klarar jag inte av att lyfta min lilla kille, inte byta blöja, klä på honom osv. Jag har klarat mig utan personlig assistans tack vare en fenomenal fru men nu för att klara av barnet sökte jag i januari LSS. Nu har jag fått besked att hjälp till att hjälpa mina barn inte är något jag kan tillgodoräkna mig i totala hjälpbehovet. Hur har ni andra löst föräldraledighet och eventuellt hjälpbehov? Eller ska jag som pappa inte kunna få hjälp att vara föräldraledig? //Mattias
Jag tror att det ska finnas nått prejudikat i den frågan.
Du ska söka assistans ifrån SoL. (Soc) Jag har 57 timmar i veckan ifrån LASS för mig själv och 25 timmar i veckan från SoL för min dotter. (Min man jobbar kvällar och nätter.) Det är lättare att får timmar beviljade från SoL men du har inte samma rättigheter att välja utförare (assistansbolag) som vid LSS eller LASS. Det är väldigt viktigt att du vågar säga vad du inte klara själv med barnet. Det är ofta där det faller att man som förälder är rädd att de ska ta barnet eller se en som en opassande förälder så man slätar över sina behov lite i ansökan. Med handläggarens mål ska vara att barnet ska ha det bra hos sina föräldrar. Lycka till!
Jag och min man har en fantastisk dotter och det vore ju helt underbart med ett barn till, samtidigt har vi det så himla bra som vi har det, vi tre. Min man är frisk men jag har progressiv sjukdom och risken finns att en graviditet kan göra min sjukdom sämre. Sedan min jag skaffade mitt barn har det hunnit hända lite. Jag kunde gå bättre då och orkade med att jobba mer men jag kan inte säga att mådde bättre. Jag kämpade som en tok nför att klara mig utan hjälpmedel. Numera rullar jag fram och hushånller med krafterna på det sättet så jag orkar leka och busa med mitt barn. Jag har dessutom assistans nu. Finns det någon mer där ute som går i liknande funderingar? eller som vågade sig på ett till barn? Jag vill gärna utbyta funderingar
Ingen?
Har varit i ganska exakt samma sits. Vägt för och emot, emot och för. Känsla och förnuft... Ja... Det blev ett syskon! Och jag är så evigt tacksam! (Nu får det dock räcka!)
Rent praktiskt, kändes det lättare eller tuffare "andra gången" för er?
Mycket enklare eftersom vi liksom hade lite facit i hand. Vad som funkat bra, vad som funkat mindre bra... Behövde inte komma på alla smarta lösningar igen. Men... Det har medfört att vi inte längre riktigt kan göra saker utan extern assistans. Det blir för roddigt för maken... Känslomässigt är det gigantiskt skillnad för mig mellan barn ett och två!
Sitter du i manuell rullstol och har eller har haft barn i 0-2 års åldern? Mitt namn är Cindy och är student vid designhögskolan i Umeå. Vecka 9 startar mitt projektarbete och jag är nu på jakt efter exempelanvändare. Projektet går ut på att skapa en produkt som underlättar förflyttning av ett barn i 0-2 årsåldern under längre sträckor för personer i manuell rullstol. Som exempelanvändare kan detta innebär personliga möten, observationer, deltagande i kreativ session samt utvärdering av koncept. Antalet möten kan variera beroende på dina möjligheter såväl som mötesplatsen kan komma att läggas även på annan ort, beroende på var ni som är intresserade kommer ifrån. Om du är intresserad av att vara exempelanvändare, har frågor eller bara är nyfiken, hör av dig till mig på cindysjoblom@gmail.com eller 073-945 74 15 Med vänliga hälsningar Cindy Sjöblom
Tack för svar! I första hand är jag ute efter personer med egna barn, men självklart är det bra att få så mycket input som möjligt. Om du är intresserad kan du skicka mig ett mejl så att jag har din mejladress, så skulle vi kunna se hur det ser ut framöver beroende på vilka fler som hört av sig MVH Cindy
Jag hade varit intesserad av någon sorts koppel till tonåringar .... Jag skall reka lite grann, Cindy.
Jasså du, det verkar också som en väldigt intressant produkt ska kanske ta vidare den till nästa projekt MVH Cindy
Hej, undrar om ni som har assistans och har egna barn hur ni förhåller er till era assistenter kontra era barn. Får de ha kontakt med assistnterna, får assistenterna hjälpa er med era barn....har själv barn och funnit vad vi känner är ett bra sätt i frågan. Är bara nyfiken på hur andra gör. Jätte tacksam för svar
Svar ja ... det är en omfattande fråga.
Jättestor fråga, men vi får väl börja i nån ände... För mig har det varierat med barnens ålder. Generellt så säger jag att assistenterna inte ska ta initiativ till kontakt, men inte ignorera barnen. De ska, enkelt uttryckt, göra sig så tråkiga som möjligt. De leker aldrig med barnen, frågar aldrig hur barnens dag varit, osv. Fråga/berätta vidare!
Jag tänker att det alltid finns undantagssituationer, som med glassplitter. Eller som om Liam springer ut i gatan... Det kan vara en reflex hos assistenten, vilket såklart ska undvikas, men som ändå kan vara ovärderligt i vissa sammanhang. Det finns även en diskussion kring detta i "Assistans i familjen".
Glömde... Liam vill också veta vem som kommer och jobbar, och han säger hej då om han är i närheten när de går. Lite beroende på vem som jobbar, faktiskt....
Så måste det ju få vara... Man har ju olika personkemi, även barn. Sen avspeglas nog vilka jag är tryggast/bekvämast med - de får ta något mer plats.
Hur har ni lyckats få assistenterna att förstå det? Mina assistenter har jag pratat med MYCKET men det går ändå inte in Säger ni något speciellt eller på något särskilt sätt? Hur gör ni?
Hur de ska förhålla sig.
Jag har varit enormt tydlig med hur jag vill att de skall förhålla sig till min dotter. Gett tydliga instruktioner, varit enormt fyrkantig i början. Alltid haft en dialog kontinuerlig dialog kring ämnet, varit öppen när de själva ställt frågor och undart när de kännt sig osäkra. Gett dem beräm när jag varit nöjd med deras bemötande gentemot hur de bemöter dottern så att de känner att de gör rätt. Listan kan göras lång hur jag gör. Ninnie W visar i ämnet en lista hon skrivit till sina assistenter hur hon vill att de bemöter sonen. Jätte bra tyckr jag. Har ej någon sådan själv men har ändå varit tydlig muntligen om hur jag vill att de gör och beter sig. Vad anser du är problematiken för dig/er??
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
