Jag går sista året på Staggnelius i Kalmar och håller på med ett arbete om funktionshinder.. Jag söker någon att intervju via mail, det kan vara föräldrar som har barn med funktionshinder eller om du själv har något funktionshinder.. Det är bara fem frågor och dom ser ut så här: Vad har du för funktionshinder? Hur är det att leva som person med funktionshinder? Hur är det att leva med denna diagnos? Vilka sociala problem ställs en person med funktionshinder? Hur bemöts personer med funktionshinder? OBS! Ni kommer vara helt anonyma Min e-mail Jesper991@hotmail.com Tack på för hand Mvh Jesper Håkansson Redigerat 2007-12-28 23:22
Vad tror du jag tyckte när jag fick alla dessa frågorna från läraren och han sa " detta är sista uppgiften i kursen, om ni inte klarar detta så blir det heller inget betyg"har faktiskt tagit bort 5 stycken andra frågor för att få det enklare och mer kortfattat så sluta klaga och hjälp till istället Redigerat 2007-12-28 23:15
OBS: Av ngn anledning gpr det inte att redigera texten och jag vill därför här rätt mig själv: "Vad du också då kan utläsa är att människor med funktionshinder inte är en homogen grupp och har olika utgångslägen och olika uppfattnigar om i stort sett allt. Det är nog den viktigaste slutsatsen som du kan drag i detta arbete."
Moon: Du kanske inte vill det (besvara frågorna), men troligtvis rätt svårt att hitta intervjupersoner i någon större skala än här, och får man en uppgift en en lärare brukar iaf inte jag vara den som alltid vågar säga emot. Senast hade vi en stor intervjuuppgift som skulle spelas in, och det är riktigt svårt att hitta patienter (jag pluggar till sjuksköterska) som ställer upp på intervjun i sig, och sedan att den skulle vara inspelad, det var det ingen som ville, först efter 1,5 månad (4 dagar innan den skulle in) gick jag till min lärare och ifrågasatte uppgiftens omfattning och upplägg. Om man besvarar hans frågor utifrån sitt eget funktionshinder så tror jag att, om han får flera svar, han inser att vi inte är någon homogen grupp. Men det är kanske svårt att veta exakt hur man skall utforma frågor om man själv inte har något funktionshinder, lite som att många heterosexuella tror att hela HBT-världen består av fjolliga bögar som lyssnar på schlager och buschar med rakad skalle, och detta enbart för att de själva inte lever nära den världen. Redigerat 2007-12-29 11:53
du m verkar ju frisk på att prata så ta ett snack med honom om frågorna.. så kanske ni kan begränsa dom tillsammans
Tack alla ni som har ställt upp på intervjun, har fått väldigt bra svar på mailen Hoppas det blir fler, Gott nytt år!!
Kom igen nu Moon, ge killen en chans..Tycker han verkar vara en vänlig prick som bara vill ha lite hjälp
Men tar det så mycket tid o kränker erat privatliv så låt bli svara det ju väldigt enkelt. interjuver väldigt bra sätt få information och det gäller allt varsig det handlar om hur det leva med funktionshinder eller leva som muslim i sverige ect Dessutom är väl denna sida till för få information /erfarenheter om funktionshinder? Redigerat 2007-12-29 19:40
Jag tycker det är så tråkigt att det ska behöva bli sådana ilskna och hårda diskussioner så fort det kommer ett inlägg som inte passar vissa personer. Ibland tappar jag lusten att fortsätta vara medlem på funktionshinder.se. Jag menar inte att alla ska vara glada och snälla hela tiden, man har absolut rätt att säga vad man tycker men det blir så himla elakt ibland. Som i denna tråd där en del tolkar denna students fråga på ett sätt som självklart inte var studentens mening att det skulle uppfattas. Och som en del redan har sagt, det är ju faktiskt upp till var och en att välja om man vill hjälpa studenten eller ej. Bättre att göra det valet än att hacka på att det är många och stora frågor och att man känner sig utnyttjad genom att svara på dessa frågor.
Moon ! Du borde inte skriva efter du har druckit det blir bara pinsamt.
Jaha Gullabo! Där hr du fått ett undelag som är betydligt bättre till din lärare! Sammanfatta svaren och lägg därtill din tolkning utifrån svaren och lämna in. Om jag fick föreslå en titel till uppsattsen, "Till den skapande kritiken kring handikapp". Sjölv hde jag på min tid på yrkeshögskolan gett mycket höga betyg, men det hade ju varit jag och ingen snurrig kille. varesgog kopiera och lägg fram för din lärare. MVH Jorm, Skagh
Till sidans topp
Jag har ett tips till ninnie när hon snart ska få barn. fixa ett bord till permon bra att lägga barnet på vid ammning,man lägger barnet på en kudde så att man ej behöver lyfta barnet.
Jag har fått låna en specialsydd amningskudde av en vän. Den är ganska stor, och fungerar typ som en saccosäck (stavas det så???) med frigolitkulor. Man spänner fast den med två olika remmar så den hamnar bra. Vanlig amningskudde funkade inte för mig, gled bara iväg och kändes ostadig...
Hej alla! Jag skulle behöva tips och råd i en fråga ang. min dotter. Jag är gångare men snarare sengångare. Jag går ganska långsamt och med (vissa dagar) mer eller mindre besvär. Min dotter är snart två år och snabbare än en speedad iller. När vi är ute och går så måste hon hålla sig nära mig, eftersom hon inte på några villkor får komma så långt bort från mig att jag inte kan hinna ifatt henne. Detta har fungerat utmärkt, fram tills nu. Nu vill hon ha (och förtjänar) lite mer frihet! Hon vill springa och jag kan inte! Jag måste med andra ord skaffa någon slags sele till henne som ger henne rörelsefrihet men att jag fortfarande har kontrollen. Jag vill definitivt inte att det ska se ut som jag går med henne i koppel dock! Tycker inte om tanken att ha henne i sele men ser ingen annan lösning. Hjälp! Finns det någon här som har något bra tips?
Gammaldags barnsele, det finns nog inte att köpa längre men jag tror att man skulle kunna modifiera de som finns i barnvagnar. jag hade sådana till mina barn, det fanns ju och var normalt på den tiden de var små och inte tar de någon skada av det. Annars kanske du kan hitta någon på loppisar eller second hand affärer.
Hej skalman ! Jag är själv "snabbgångare" men har två små barn som springer snabbt o jag o min man kände oss oroliga om man skulle ut i större folksamlingar eller in till stan med all biltrafik. Började leta efter en gammal traditionell sele - men det fanns inte. Då hittade vi av en tillfällighet en bra produkt som barnen älskar o som folk tycker om ! Den är som en liten käck, färgglad ryggsäck. Det finns ett rejält handtag upptill på ryggsäcken som i en nödsituation funkar att lyfta hela barnet i, den har en kraftig snodd som man kan hålla fast i osv osv Selen/ryggsäcken heter "Baby runner" o företaget som tillverkar heter Pinpon. Hoppas att du kan få tag på den - kan varmt rekommendera den! Hoppas detta kan hjälpa dig. Hälsar AnnaPanna
Tack för tipsen!
Hejsan! Är ny här och hoppas på detta sätt finna personer som är eller har varit i samma situation som vi är i dagsläget.. Jag är gift med en underbar man, mitt livs kärlek och allt är helt perfekt.. bortsett från en sak.. Han har ryggmärgsbråck och efter ca 1,5 års försök att blir gravida på naturlig väg sökte vi hjälp och fick reda på att de inte hittade några simmare alls *suckar* Detta svar fick vi i Januari och har stått i kö sedan dess för att min man ska få göra en testikelbiopsi (tror jag det hette) och väntan är verkligen ooolidlig Mår jättedåligt båda två och vill inget hellre än att detta ska vara över snart så även vi får känna lyckan av att se magen växa.. Innan vi fick reda på provresultatet hade vi iaf hoppet kvar att varje månad längta och vänta på BMI osv.. men så för 10 mån sedan försvann ju även den.. Veckorna och månaderna går så långsamt och vissa dagar känns det bara hopplöst.. Snälla, är det någon som känner igen sig eller känner någon som har samma problem som vi. Berätta gärna, här eller på min mail. Vi behöver solskenshistorier/ någon i samma situation, stötta avarandra osv KRAM
Tror att det är allt för vanligt att vi tjejer har byggt upp en bild av hur det ska vara och i den bilden ryms som inte att det kan ta tid. För man vill ju så gärna bli med barn jag har i varje fall släppt lite på tanken att det ska ske omgånde. Det tar den tid det tar ändå ju och det finns massor med par som det tar jättelång tid för. Varför skulle just jag tillhöra den procenten som faktiskt får barn omgående?Större chans ligger ju tyvärr i sakens natur att det inte skulle ske omgånde, så därför kom jag fram till det ovanstånde hoppas att det hjälpte er lite. Lycka till i alla fall och hoppas att lyckan snart ler emot er!
Jag undrar om de är många mammor som har fött barn genom kejsarsnitt på grund av sitt funktionshinder. Är intresserad av att komma i kontakt med personer som varit sövda under snittet, alltså inte bara ryggmärgsbedövade.
Jag födde min dotter Emmi med sövt kejsarsnitt 11 dagar innan beräknat datum hösten -03. Att det blev snitt beror på min CP-skada och att det blev sövt på att jag har en baklofenpump som går in precis där ryggbedövningen annars brukar läggas. Min upplevelse av detta är tyvärr inte positiv. Jag kände att "jag inte hann med" i huvudet. När jag vaknade var hon bara där liksom. Jag hade hört innan förlossningen att jag kunde "känna mig konstig" efter snittet, få problem med amning osv, men det jag kände var något helt annat. Jag undrade om hon var min.... Efteråt har jag förstått att jag drabbades av en depression, då jag hade svårt att älska henne och knyta an. Jag tror och hoppas dock att mina problem orsakades av låga järnvärden (låg under 100 hela graviditeten), men jag tror att förlossningen bidrog. En annan aspekt är att jag sedan innan är många gånger opererad och har obehagliga minnen från operationer, vilket säkert också spelade in. Känner att detta inlägg blev mycket negativt....Vill därför avsluta med att säga att hur jobbig förlossningen och tiden därefter än var, så tvekar jag inte att göra om det om vi skulle ha turen att lyckas bli gravida igen. Mitt hjärta är värt allt det jobbiga, hon är det finaste jag har! Det finns så mycket mer att berätta kring förlossningen än det jag skrivit här (kanske inte ens det Du undrar över, blev bara ivrig ) Har Du frågor får Du jättegärna maila mig! /Hanna Redigerat 2007-09-23 23:51
Mitt första snitt var jag sövd, kände som Hanna här ovanför, det var inte riktigt verkligt. Hade svårare att få riktiga mammakänslor, men det kan ju bero på att jag var rätt ung med. Har efter de andra två förlossningarna, där jag varit vaken, förstått att de där första sekunderna har betydelse, att man hör babyns första skrik och får upp dem till sig direkt. Kan du välja vaket snitt är det att föredra, kan du inte så oroa dig inte, det är bara lite jobbigare att hitta rätt på sina känslor än om man är vaken. Förlossningsdepp och allmänt knepig kan man bli hur man än föder barn, efter andra barnet (som var min absolut enklaste förlossning) blev jag totalt knäckt tredje dagen och ville adoptera bort honom, skälet - min man kom fem minuter senare än vad han sagt och därmed älskade han vare sig mig eller vår nyfödde, jag grät nog i ett helt dygn men kunde ändå se på mig själv utifrån och undrade vad jag höll på med. Men det är hormoner och går över, oavsett hur de små kommer till världen så är det värt allt.
Jag har förvisso inte p g a mitt funktionshinder fått göra kejsarsnitt men jag hade första barnet en långdragen förlossning så efter 36 timmar fick jag med ryggmärgsbedövning ta snitt så fort hon var ute så sövdes jag och det var som ni sa det är en overklighetskänsla min första fråga när jag vakna upp lever det vad blev det. När jag senare fick min pojke så var det ryggmärgsbedövning och 12 dagar före utsatt datum, honom fick jag när jag låg på uppvak så honom kändes det som att jag hade fått barn med henne tog det ett tag att faktiskt förstå att det var mitt barn.
Hej! Har visserligen inte själv gjort något kejsarsnitt, men har väninnor som har gjort det. Tror att det är stor skillnad på ett snitt som man inte mentalt har hunnit förbereda sig på och på ett som man har kännt till under längre tid. Ingen förlossning är den andra lik och jag personligen är övertygad om att man kan förbereda sig mentalt även för ett snitt med sövning. En del har ju svårt att ta till sig barnet även vid en vanlig förlossning.
Jag födde emelie genom kejsarsnitt o jag va sövd. När jag vaknade talade dom om att jag fått en dotter, jag undrade lite var hon va men hon skulle strax komma med pappa som tog hand om henne under tiden jag sov. Jag kan märka en idag att dom har en speciell relation. Jag har en vännina som fick sin son till kinden när hon sov..dom hade tagit ett kort på när hon sov å hade sonen vid kinden. Så den biten har jag själv missat.
blev sövd,det blev akutsnitt 5 veckor för tidigt. Martin vägde 1700 g och var 44 lång. Hade fruktansvärt ont flera dagar efter. Men inga dep. som tur var. Detta är mammas pojke.
Hej! finns det någon särskild anledning till att du ska vara sövd under förlossningen? Om inte så tycker jag att det allra bästa är att vara vaken, om det går! Jag har en känsla av att vården gärna söver oss med funktionshinder under snitt "för säkerhets skull" Jag var vaken under min dotters födelse (med snitt) och det var en fantastisk upplevelse. Missa inte det om du kan. Om det av medicinska skäl inte går så är det ju förstås en annan sak.
Jag är helt stelopererad i ryggen, så epidural är uteslutet. Försöker förbereda mig mentalt nu, även om det är ett tag kvar.
Har du någon med baby runt omkring dig. Vet att det låter knepigt men att lukta på babyar innan kan förstärka moderskänslor, kroppen förbereder sig på att bli mamma på samma sätt som en förlossning gör. Har jag hört av en gammal barnmorska. Och se till att du får upp babyn på uppvaket direkt, även om du bara orkar titta och pussa en sekund kan det göra skillnad. Nu är du ju medveten om vad som kan kännas och det tror jag gör stor nytta. Och vi förmedlar gärna allt vi vet till dig.
Tack! Fick även tips om att sova med en babyfilt nån vecka innan förlossningen. En filt som barnet sen lindas in i när jag är "väck" för att få min doft.
Något som var viktigt för mig inför min förlossning var att få ha min man hos mig hela tiden, ända tills jag somnade. Vet inte vad de har för rutiner på andra sjukhus, men jag fick ha Robin hos mig fram tills de började snitta, sedan fick han också gå in till mig med Emmi medan jag fortfarande sov. Det tyckte jag var tryggt.
På KS här i Sthlm så brukar männen få vara med även under själva snittet om modern är vaken, vet inte hur det är om hon är sövd, men borde inte vara så mycket andra rutiner då tror jag, mest att anestesipersonalen vill ha mer plats vid en sövning än en EDA/epidrual.
Hmm... jag måste bara fråga... det finns ingen fara för dig att bli sövd då? Iofs finns det väl inte så många fler alternativ...
Nja, bara de inte ger muskelavslappnande medel så... Man är sövd så kort tid.
Jag var nedsövd i nästan 2 veckor en gång utan att ta skada. Fast det kanske inte var lika djupt som vid operation, men min ryggoeration tog 7 timmar och det gick bra det med. Fast då var jag yngre. Men se till att de vet vad de kan ge dig och inte. Redigerat 2007-09-30 15:53
Jag trodde dem var väldigt restriktiva med sövning av muskelsjuka människor. Genom åren har dem använt suxameton (succinylkolin) vid sövning inför alla sorters operationer, narkosläkaren vill även veta om man har ev. andningsproblem, även som icke muskelsjuk.
Finns ni här? Vill veta ALLT, för en kompis räkning... *uhm uhm*
Allt? Du får nog precisera dig lite ....
finns ni här? Jag är ny på den här sidan och söker föräldrar med ryggmärgsbråck för att få tips och råd ifrån då jag och min sambo jobbar på första barnet.
Jag är född med ryggmärgsbråck, har två friska pojkar på 14 o 11 år.
Ja det gjorde dom. Fast vi fick vänta ganska länge . Den ena är född med kejsasnitt och den andra tog rätt väg. Det första barnet är född på en trekvart från det att jag kom till förlossningen, han var snabb hade jag väntat hade han nog kommit hemma.
Du får fråga hur mycket du vill, vi är väl till för att hjälpa och stötta här. Ja, visst fick man gå på extra kontroller, gick på specialistmödrarvården. Men allt flöt på kaonbra, det enda som blev var att jag fick högt blodtryck, men det kan man leva med. Jag blev inte så tjock och det var ju bra när man sitter i rulle. När ag väntade mitt andra barn så var det inte många som såg att jag var gravid. Vet du om att det finns ett nätverk för funktionshindrade föräldrar, där kan dom som har och dom som planerar barn vara med och få tips o råd. Du kan maila mig, så kan jag berätta mer för dig
Hej! Har en liten fråga många utav er här är ju väldigt verbalt självständiga, men om man i sitt funktionshinder har psykiska nedsättningar och ändå vill ha barn jag menar om man behöver hjälp att resonera fram till olika beslut ska då ass gå in och hjälpa till? Jag har nämligen haft en psykos som gör att jag ibland har svårt att tänka i flera steg och förutsäga konsekvenser, hur gör man då?
Jag glömde tala om att det var en hypotetisk fråga alltså inte aktuell fråga i nuläget eftersom jag ej har någon partner än! Men vill gärna ha och tänker mycket på att jag vill ha barn! Men vet inte om jag skulle bli bra som mamma efter som jag både har fysiska och psykiska begränsningar!
Jag tycker personligen inte det är en mänsklig rättighet att bli förälder. Men det säger jag mer generellt och inte som en åsikt om att någon med det eller det funktionshindret inte har rätt att försöka bli föräldrar om man vill det. Med rätt socialt stöd så skulle det kanske funka, det är ju svårt att säga för mig som inte känner dig.
Nu vill jag inte verka elak eller något men tror nog att de sociala myndigheterna anser att en förälder ska klara av det grundläggande anvaret om man har barn o då även kunna "tänka framåt" så ingen fara föreligger för ett barn samt kunna planera o slöta barnet på ett ansvarsfullt sätt men detta rent allmänt eftersom jag inte känner dig o inte vet riktigt hur du menade men en ASS ska väl knappast ta ansvAR för ett ev kommande barn eftersom en ass enbart tjänstgör som en anställd o ingen anställd kan mentalt känna ansvar i den grad som en förälder kan TROR JAG IALLAFALL o ingen ass skulle få överta ansvaret för min dotter iallafall!!!
Hej jag skrev här för ett tag sen om att jag behövede personer att intervjua. Ni som är föräldrar med funktionshinder skulle ni vilja dela med er av era erfarenheter som kan vara bra att ha med i ett arbete som jag håller på med. Jag hittar mest studier som har gjorts och de är lite svårt att formullera om. hade varit väldigt roligt att ha med nått "eget" i stället som ingen annan har skrivit om i böcker och så vidare.
Testa att ställa några konkreta frågor som kan besvaras här i forumet! Enligt min erfarenhet så är det mycket lättare att få bra svar om man är väldigt konkret, tydlig samt att man beskriver vad svaren kommer att användas till väldigt noga.
ja det är nog det. Men jag har redan gjort intervju och jag har så himla svårt att komma på frågor att ställa. Det här med bra frågeställningar är inte min starka sida.
Eftersom du vill intervjua folk så är det nog ganska väsentligt att kunna ställa frågor? Det borde ju vara grunden liksom, eller har jag fel?
Självklart vet jag det. Jag få klura lite på detta.
jag har redan hittat böcker. tack ändå
Pga min muskelsjukdom kommer jag ha stora svårigheter att vara hemma själv med mitt barn under pappaledigheten. Som jag förstått det får inte båda föräldrarna vara hemma samtidigt? Hur sjutton gör man då? Jag har inte assistent...
Familj och vänner kan inte hjälp dig? Det borde väll funka på något sätt att ni båda är hemma. HAr du hört med FK vad det finns för möjligheter? Eller ska din sambo/fru jobba?
Jag har aldrig hört talas om din muskelsjukdom, men du säger att du inte kan vara hemma själv med ditt barn p g a den? Utveckla gärna det. För om sjukdomen ger dig betydande svårigheter med detta så borde du kumma få iaf lite asstimmar!
Jag känner en som fått assistans efter att hon fick barn. Sen tror jag att någon här inne också fått det. Under tråden familjeliv-Förälder med f.hinder, inlägget "söker intervjupersoner" skrev mariep: "jag fick assistans efter jag hade fått barn när han var 2 år nu är han 4".
Frågan är då om det varit enligt socialtjänstlagen och fått namnet "assistans". För enligt LSS-lagstiftningen så kan man inte få personlig assistans om man inte har det innan man får barn, bara pga det faktum att man får barn. Men som mottagare av assistansen så kanske man struntar i varifrån hjälpen kommer, vad vet jag.
Visst kan man kanske se det så, men det är i alla fall ens egna behov som styr - inte att man blir uppmärksammad på att man inte utan assistans av någon annan klarar av att sköta det praktiska med barn.
Jag tänkte på en sak: Om Du har svårt att vara hemma själv med ditt barn, borde Du kunna bli beviljad timmar som du kan lägga på din fru. Alltså hon blir assistent åt dig när Du är pappaledig. Då är ni ju hemma samtidigt. Om Du inte känner att Du vill ta hjälp av en utomstående assistent, vill säga. Kolla med "din" FK.
kan man göra så? Det vore en toppenlösning ju...
Som jag skrev innan, så kan man inte få assistans pga att man får barn, man kan få assistans om man anses ha behov av det för nära och grundläggande behov och därutöver kan man sen få assistans med andra saker också. Han du då ingen assistans sen innan du blev pappa så är det alltså ingen lösning att lägga de timmarna på din fru eftersom du ju då inte har några timmar att lägga på henne. Det lät hårt nu, inser jag när jag läser igenom mitt inlägg, men det är så det ser ut i alla fall, så mitt råd till dig är att kolla upp möjligheten att få hjälp enligt socialtjänstlagen.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
