Läste just denna länk i tidningen: http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?article=81889
Finns även en artikel i Expressen. Handlar om en undersökning som visar att gravida kvinnor som får urinvägsinfektion i högre utsträckning än andra får barn med CP-skador. Gravida uppmanas att ta uvi och andra infektioner på allvar, alltså se till att få behandling.
siffran 200 barn med CP skador ligger nog snarare på 250 barn per år eftersom man kan rädda fler i dag med den nya tekniken. MVH permobil
Min Pappa upmanade mej att läsa denna artikel då jag är gravid, men de han "inte uppfattat" av de ja har pratat med familjen om detta så viste min barnmoorska från dag 1 att ja hade mycke urinvägsinfektioner som "ung" o de visade sig att när jag var någonstans mellan v8-12 så hade ja unrinvägsinfektion (Vilketja blev väldigt schokad över jag brukar aldrig gå ovetande om den saken ja brukar bli jätte dålig o behöva läggas in men denna gången visa de inga symprom alls) Men men, som de bestämdes fick jag först en lång 15dagars pencilinkur furadantin och nu resten av graviditeten ca 4månader +- Så går jag på något som heter hiprex som tydligen ska minska risken med en högre procent som ja inte har i huvudet nu hur hög den var men de ska minska risken för urivägsinfektion men saken var den att ja viste inte att om man hade haft mycke urinvägsinfektioner tidigare så kunde detta vara en fara när man var gravid så när min far sa detta till mej så blev ja ärligt talat jätte skraj... Jag har själv ryggmärgsbrock. Men ja ser de inte som ett hinder om mitt barn skulle födas med något funktionshinder de skulle ja se som en stor utmaning, Jag sj har inte levt med mitt handikapp för "ingen nytta" liksom förstår ni hur ja menar?
Precis de ja menar. Man kommer ju älska sitt barn oavsett om Hon/Han är frisk elle inte o sen att man har egna erfarenheter ser ja som kanon bra, Nu längtar ja efter mitt pre ska kika ut,
Till sidans topp
Skulle vilja veta hur det ser ut med psykologhjälp numera ute i de olika delarna av landet, för familjer med ett funktionshindrat barn? (förvärvat funktionshinder eller ej spelar ingen roll) Har länge tänkt på att det skulle behövas ett stöd även känslomässigt inte bara till den fysiska delen.Medtanke på alla udda problem som finns i de familjerna, någon som har någon tanke så dela gärna med er Redigerat 2006-08-21 03:14
Jag tvivlar starkt på att det fungerar, jag har själv sett allts för många som behöver psykologhjälp, men som inte har det.
I Halmstad är det obefintligt med stöd. Tycker det är mycket dåligt. Vi fick en lapp med vår dotters diagnos (SMA III)och skickades hem.....Hade detta fungerat annorlunda och med mer stöd så kanske man lärt sig att hantera situationen på ett mer sundare sätt, om det nu är möjligt!
Hej här katrineholm (södermanslän) Finns det hjälp att få på vuxenhab. funkar bra , går själv ditt 1 ggr/v
Jag tror att habiliteringen har psykologhjälp för hela familjen? I alla fall har jag uppfattat att det är så där vi bor. Redigerat 2006-08-24 15:35
Min Mor skulle behöva psykologhjälp ibland, och jag är ju fh så det skulle väl vara helt i sin ordning.
Jag tror att det är undervärderat vilken kris anhöriga hamnar i när deras barn (vilken ålder det än är i) blir skadat eller sjukt. Jag blev skadad när jag var 13 år och mamma och pappa hämtade sig aldrig. Det är oerhört viktigt att barn som växer upp med ett funktionshinder har en bra och sund relation till sin familj och övrig släkt. Uppväxten är ju den som formar oss som vuxna människor.
Nu är ju min mor död sen många år tillbaka men jag vet ju att hon aldrig lyckades lära sig hantera situationen. Hon gav ju upp och lämnade mig till sin mor och far (tack och lov), när jag sen blev tonåring och flyttade hem var vi ju som främlingar för varandra och så förblev det. Hennes överlevnadsstrategi var att inte se mitt funktionshinder, jag var frisk, så var det i hennes värld, det man inte vill ska finnas det finns inte, så när jag bodde hos henne fick jag ingen habilitering eller sjukgymnastik eller något sådant. Om föräldrar fått hjälp att hantera situationen och dessutom fått någon funktionshindrad stödperson så hade det nog varit mycket lättare. Jag vet ju hur svårt jag hade att förstå och ta till mig Hannahs problem i början, men det hade ju alla, eftersom hon var så otroligt verbal och sen hade en IQ som varierade på olika tester från icke bedömbart till 130. Det var en konstig tid, och jag förstår alla föräldrar som hamnar i ett chocktillstånd när något händer deras barn.
Jag anser att varje familj skulle ha rätt till psykologhjälp, oavsett när det visar sig att barnet har/får en sjukdom eller ett funktionshinder, för det ÄR en kris
Hej! jag tycker oavsett om det är barnen som blir funktionshindrade eller om det är/blir föräldrarna så ser sjukvården till den person som är sjuk och behandlar denna. sällan ser man till hela familjen och idag vad jag vet finns inget bra utarbetat stöd för tex funktionshindrade föräldrar med barn (det är här jag har mest erfarenhet). Hur det är för er föräldrar med funktionshindrade barn har jag liten koll på men jag tror både för barnen skull och föräldrarna att det vore bra om möjlighet att träffa en person som är äldre med samma funktionsnedsättning vore bra. Dels för föräldrarnas skull att se att det går å leva med funktionshindret sen har de säkert massa frågor som de kan få svar på. lite vad som händer när barnet växer osv.
Det finns en hel del på nätet om just fixa barn. Om hormoner hit och dit. Här är riktilinjer på hur man ställer diagnos. Dvs det man bör få genomgå innan läkaren sätter in behandling. Nu händer det ju att läkaren tycker det är lättare att testa behandling före undersökningarna... Men om man inte vet om kvinnan kan bli gravid, bära ett foster/barn i 9 månader så är ju all behandling kanske helt onödigt. Massa stress och krossade drömmar... För alla som försöker med sjukvårdens hjälp - se till att kvinnan får genomgå en titthålsoperation, Laparoskopi, om ingen diagnos hittat med andra metoder. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=358&ref=ao
hej har flytat hir för ett år sedan och ännu har jag inte hittat en bra sjukgynbat här. Finns det någon som tittar in här som kan ge ett bra tips --- Hör av er! Redigerat 2006-06-08 08:12
Har funderat på en sak: Varför heter det kejsarsnitt? Ngn som vet historiken bakom just det ordet "kejsar"
Ok, misstänkte nästan det! Tack!
Citat från kejsarsnitthemsidan "Namnet kejsarsnitt antas komma från en lag som rommarna införde ca 700 år f Kr. Den innebar att man inte fick begrava en död gravid kvinna utan att ta ut fostret. Man kallade detta lex caeserea = kejserliga lagen" Det finns verkligen hemsidor för allt. Stefan
Kanon, nu vet jag!
Jag har blivit snittad tre gånger och sista gången var jag vaken. Det var minsan slaskigt så det förslog. Gynekologerna som utförde snittet hade visir och jag förstår varför.
fostervattnet ska liksom ut... Så kladdigt blir det. Men det är en bra metod när vaginal förlossning inte är möjligt!
Jag är med snittad tre gånger, de två sista vaken, vad som var konstigt var att ena gången kände jag ingenting men sista gången trodde jag att de skulle slita mig i stycken.
Enda gången i livet som jag vet om att jag fått panik var när jag var vaken vid snittet. Allt kändes okej tills jag fick bedövningen och jag trodde att jag skulle sluta andas, hjälp!! Jag hade haft problem med hjärtat några gånget före sista snittet och läkarna blev oroliga när mitt hjärta slog hej vilt. - Jag vill inte få barn nu, söv mig, jag vet inte allt jag hävde ur mig. Jag som mycket sällan tappar fattningen....men allt gick till slut bra.
Men det är en hemsk känsla att helt plötsligt mista kontrollen över sin kropp. Jag fick inte panik men rädd var jag, båda gångerna. Man vet ju inte om de sticker fel eller något.
Är det någon som vet hur fertiliteten blir efter man har haft en kopparspiral Jag har hört att det kan bli lite svårare att bli med barn efter man har haft en sprial, gäller inte det bara typen hormon spiraler?
Tja, nu var väl kanske inte den gamla tidens spiraler lika säkra som dagens men jag blev gravid med mitt andra barn ca. en månad efter att jag tagit ut den. Fast detta var på 80-talet och det är nog annurlunda nu.
Hade kopparspiral i 3 år - före mina barn. Jag blev gravid blixtsnabbt båda gångerna så det är inget jag märkt av iaf (eller hört ngt om).
Tack det var skönt att läsa båda era inlägg *Drar en lättnandes suck*
Min fru hade kopparspiral, på 80-talet. Men då informerade de noga. En sak var just hur länge det tar om man tar bort spiralen, 3 månader, får man räkna med, sa de. Om jag inte minns alldeles fel, var det inte någon typ av hormoner i spiralerna?
Vad jag hört, räknar de att en kvinna på 100 blir gravid , även om de har spiral.
Hej Är det någon här som genomgått insemination och använt sig av metoden att stimulera kroppen med hormoner för att styra menscykeln? Balogh
"Att styra menscykeln", betyder det att man kan styra om och när man vill ha mens menar du, och t o m få den att upphöra helt..? Hade jag inte varit så gynrädd så hade jag i så fall gärna genomgått en sådan behandling, jag tycker det är störtjobbigt med mens, får jätteont varje månad i flera dagar o s v....
Använv DepoProvera, p-spruta som skall tas var 3e månad. För mig upphörde mensen helt med den. Så skönt att vara blödningsfri
Sitter defnitivt i rullstol, fast förankrad, haha. Det var barnmorskan som skrev ut den. Redigerat 2006-05-30 22:27
Vi sitter där vi sitter alltså. Jag använder nu spiral, Levonova (aktiv substans, levonorgestrel) tror jag den heter. Funkar utmärkt, har inte haft en enda liten blödning sen den sattes in i januari. Jag kan inte vara annat än helnöjd! Nackdelen är att det var plågsamt att sätta in den. Fast för min del hade det inte vart lätt med p-spruta heller, har sprutskräck.
Hade spiral först, men den försvann! Blev erbjuden en ny, men näääääääää tack.
Precis....det är inget jag vill göra om. Redigerat 2006-05-30 23:04
Givetvis ska man bli undersökt. Det tar jag för givet därför skrev jag inget om det.
Det är för din egen skull du bör göra det gör inte ont och du behöver inte vara nervös, men förstår att det känns obehagligt! Nu utgår jag ifrån att "annonym" inte har varit till gyn tidigare, det är jätteviktigt om du vill ha barn i framtiden och framförallt för att kolla så att du är frisk
Denna avstickaren känns väldigt fel just här. Så jag tar mig friheten att flyttar mensprat till Hälsa under Funktionshinderrelaterat! Jag klistrar in ovan så snyggt jag kan.
Okej det beror säkert på olika smärtgränser, men det är viktigt i vilket fall som helst
Mysigt! Många vänner har genom åren gjort sånt... (och en hel del bevisar har det blivit!) Dom nyare dosorna är trevligare. Mer exakta. Mindre biverkningar.
Om man pga endometrios behöver hjälp att bli gravid finns idag lite andra metoder. Så om någon är på G. Maila adress så skickar jag gärna lite artiklar. En av anledningarna till att dessa kvinnor inte blir gravida är att immunförsvaret attackerar och har ihjäl spermierna. Och det går idag att lösa detta hos en del.
ska nog snart börja hormon behandling vet du om det finns andra tabletter än pergotime?
Du bör helt klart prata med din behandlande läkare om vad som passar just dig. Det finns lite och testa.
Vi, jag och kärestan håller på att försöka skaffa barn men vill i all onaturlighet vara så naturliga som möjligt, konstigt va? ( det räcker med att en av oss tar hormoner) Har du upplevt humörsvängningar eller förändring i personlighet eller liknande på grund av hormonpreparat. Stefan
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh