Undrar hur ni andra får beviljat när ni åker riksfärdtjänst men har PA. Enligt min biståndshandläggare så får man inte ledsagarbiljett då utan bara medresenär. LASS ska gå till detta. Förutom fullt biljettpris så får man 200 kr i bokningsavgift. Har aldrig varit med om detta förut.
När jag kollade upp vad som gäller med sådant i min komun så var det att om man inte fick beviljat ledsagning på riksfärdtjänsten, och för att få det var man tvungen att knappt kunna blinka själv, var svårt att få det, då räknades alla man tog med, om dem var PA eller vän som medressenär och får betala deras taxa. Kollade för vi skulle göra en resa men nu löste det sig med privat bil. Har för mig att om man gör riksfärdtjänsten på tåg så var det lättare att få PA eller liknande som ledsagare och inte medressenär men när det var taxibil så var det nästintill omöjligt.
Vad jag begrep av en diskussion kring färdtjänst med en handläggare var att om man hade ledsagarbiljett (eller kort) så skulle färdtjänsten tillhandahålla en sådan. Hade man en egen införskaffad hjälpperson som en vän, eller en PA, som skulle med på resan bara så var denne en medresenär. På mitt färdtjänstkort står det således att jag får ha med mig medresenär då det inte är färdtjänst som fixar fram någon som åker med mig när det behövs. Jag tyckte också det där var oklart i början.
Jag har då alltid haft med mig två ledsagare utan snack...
Jag anser att detta är fel, vad säger att det alltid är en pers ass som är ledsagare? Jag talar aldrig om vem som är ledsagare, jag får 2 st ledsagare utan problem vid resor med riksftj som jag åker med specialfordon
På den vanliga ftj har jag bara en ledsagare m på riksftj blir jag beviljad 2 då jag troligtvis måste göra ett toabesök under resans gång o då måste det vara 2 personer som hjälper mig
Olika överallt som vanligt, jag får inte ledsagare på vanlig FT hemmavid. däremot en på riksfärdtjänst, har aldrig tänkt tanken två för det är nog mer än omöjligt, vet ingen som får det. Redigerat 2008-06-26 10:57
På vanlig färdtjänst har jag ju två ledsagare, har jag alltid haft. Undrar om det har att göra med att biståndshandläggaren är ung och egentligen inte vet så mycket (hon sa åt mig att boka biljetterna på SJ och anslutningsresan på vilket taxibolag som helst...) Försökte även få ett trygghetslarm efter att en av mina ass svimmade på natten. Men det gick inte heller eftersom jag har PA. Och den assen skulle jag säga upp enligt henne... öh... en tjej som arbetat som ass i tio år och som aldrig tidigare svimmat. Det kan liksom hända vem som helst och då ligger jag ju där utan att kunna göra ett endaste skit. Så hennes favoritmotivering är "Du har ju PA och det är inte vårt ansvar, LASS ska räcka."
Ja, hade man inte dygnet runt assistans så kunde man få det, men mitt behov var tillgodosett. Men, finns det någon lag om detta egentligen?
Med tanke på att jag inte ens kan klia mig på näsan så behöver jag ju rätt mycket assistans under en resa på 4 timmar.
ja, hur har dem tänkt sig det? Ska chaffören stanna varje gång det kliar... För vad är det som säger att dina PA inte möter upp på resans mål. Trodde det var meningen med ledsagning, att man får hjälp under resan så chaffören kan göra det den är bäst på, om det nu är tågchafför eller vad som. Hittade riktlinjerna för stockholm "Den som har behov av personlig assistans på resan, har rätt att ha en ledsagare. Med ledsagare avses den person som följer resenären för att hjälpa till under resan. Kommunens riksfärdtjänst ersätter ledsagarens samtliga resekostnader i samband med ledsagningen. Det är dock inte kommunens skyldighet att inom ramen för lagen om riksfärdtjänst anordna ledsagare till resan. Om den enskilde har statlig assistansersättning enligt LASS så ska det prövas om kostnader för assistentens resa helt eller delvis kan ingå i assistansersättningen. Om resan, helt eller delvis, inte täcks av assistansersättningen beviljas assistentens resa inom ramen för den kommunala riksfärdtjänsten. Om den enskilde behöver åka taxi eller specialfordon med sin personliga assistent ska riksfärdtjänsttillståndet inkludera ledsagaren." Så du får väl skaffa intyg på att assistansersättningen inte betalar för din ledsagare... Är ju helt mysko. Så om du hade haft en anhörig som åkte med dig på resan så skulle det ha ingått, men för att det är PA så gäller det inte O_o http://www.stockholm.se/PageFiles/95011/Funktionsnedsättning/Riktlinjer%20för%20riksfärdtjänst.pdf Redigerat 2008-06-26 18:49
och i uppsala gäller "Resenär som har beviljats personlig assistans med stöd av LSS eller LASS beviljas ledsagare för resa med riksfärdtjänst" Så där verkar det inte vara något snack om saken. Så sjukt att du ska behöva ta assistansersättningen till det men om du bott i tex. uppsala så hade du inte behövt... Så troligen finns det ingen lag som reglerar detta utan det är upp till varje komun
Jag bor också i Stockholm (Södermalm) och fick samma besked som Jessma. I och med att jag har LASS så ska assistansersättningen betala mina assistenters resor när jag reser med riksfärdtjänst. Och när man bokar sin resa hos riksfärdtjänsten så tar de 200 kr i adm.avg. för att boka assistentens resa också.
Grejen är ju den att de flesta kommuner ser LSS och LASS som ett "get- out -of- jail -freecard" när det gäller insatser som de själva ska stå för.
*suck* försöker få ledsagning åt sambon på färdtjänsten så han kan börja åka och ta sig ut själv sen som mål. Men nu när han har sin epilepsi så kan inte chaffören stanna och börja hjälpa honom vid ett anfall... Pratade med en handläggare och oj så svårt det är att få ledsaning, hon frågade villka assistenter som följer med till och från skola nu, om de är komunala för då åker de ändå gratis... försökte förklara att än så länge är det jag som är ledsgare och så lär det bli ett bra tag till. Då blev det jobbigt för handläggaren. Imorgon är det möte och då ska hon ta upp det, och sen ska vi få läkarintyg läkaren ska skriva på om att hans anfall är värre och han har det oftare. Men FFS, hur svårt kan det vara. Han kan få anfall när som hellst och ofta när han är trött... lång dag i skolan+ ätit dåligt= trött och stor risk för anfall. Om sambon ska åka till skolan så inte tänker jag betala 40kr för enkel resa bara för att han ska känna sig trygg så han kan ta sig hem och dit. Hon frågade om han åkte buss och jo det gör han ju när någon är med, men som idag så körde chaffören så vårdslöst att han fick skitont och började gråta på bussen. Blir så trött... är ju som om handläggarna tror att man ska ta pengar från deras lön för att få åka. jag vill inte åka gratis bara för att jag vill att han ska kunna ha vem som hellst med som åker för HANS skull. Bläää... tur att hans läkare är vettig, ska se så hon skriver ett bra intyg.
Till sidans topp
FK ska ompröva handikappersättningen. Enligt förslaget från 53 % till 36 % fr.o.m. juli. Jag trodde de skulle sänka till 36 %, men jag fick noll. Att stoppa utbetalningen helt slog hårt. Så jag förlorad en ordentlig del av min inkomst idag... Suck. Ska ringa och fråga när jag får pengarna. Vad gäller mina merkostnader så blir det mindre än 25 % som det täcker. De tolkade intygen som det var frivilligt att äta mat jag tål. Kommer att få nya intyg om mat senare i år. Och då ska jag be läkaren vara övertydlig.
Överklaga, tydligen har dom all tid i världen att hålla på med sånt
Kära Morticia En gång för länge sedan blev jag förbannad ( i ofs. är det inte så ovanligt, det går oftast över på en sekund och kortare tid) men denhär gången så tog det tid. Naturligtvis var det efter ett möte med kommun och fkassa. Det är inte nyttigt eller hälsosamt att ha dem båda på en gång, men jag hade tjaffsat och tjatat så det blev så. Det tyckte att jag inget behövde, så jag tog mig för att sammla alla kvitton och papper på inkomster under ett helt år. På våren när jag var färdig satt jag mig ned med min ICA-kasse med papper och gjorde en sammanställning på exakt hur mycket jag var tvungen att lägga på vanliga saker som kläder, tvätt , resor osv in i det mest detaljerade (typ blommor, vin och kondomer). Med min litania i handen(A-4 pärm helt full) sökte jag upp en socionom jag hade haft att göra med och bad henne att fylla i vad som ansågs extraordinärt. Till en början såg hon frågande ut, sedan bläddrade hon runt och blev mer och mer upprörd, skrev en liten kria och tog alltihop och sände det. När jag tackat henne och skulle gå fick jag den första av en lång rad av papper avsedda för socionomer om vad HK-ersättningen går ut på och till vilken grad den gällde. Spar allt det som du gör, köper och har hjälp med för, detta är kanske inte så men jag lever i en övertygad tro att det är så att Du och många andra kanske mer underdriver dina kostnader istället för att ta upp dem. Som ett exempel tror jag att Du tar upp alla medikamenter den lille exprimentatorn till läkare ordinera, men allt det Du i verkligheten köper skall räknas in(det betyder att en vannabe skulle få handikappbidrag på aspirin eller hus, det är därför FK har sin spärr) Angående intygen och tiden faller det inte på DIG, utan på samhället(stat,landsting och kommun) det är bara att vispa ihop en klagoskrift och bifoga till Din litania till FK (dessutom är det så att om Du inte kan komma till de av samhället utsedda läkarna skall den sk vårdgarantin gå in och den är i grunden ekonomisk, så kan Du vända dig till privatläkare eller annant landsting där det kan ta emot dig till den vårdkostnad som de ersätter i Hk bidaget) Kriga min vän kriga och Du hjälper långt fler än Dig själv! Jorm
Jag lämnade in kvitto för ett år 2004 (över 35000 kr i merkostnader) Jag ska skriva ihop något ihelgen. Fk vet att jag ska opereras, så att de vill utreda innan är slöseri. Men men... Mer rätt intyg så ska jag ha 69 %. Diet, omkostnader blir 4500 kr per mån. Pratade med en PA om det hela. Innan hade jag råd att äta nästan rätt, men hade inte PA så jag kunde göra det. Nu har jag PA och praktisk möjlighet, men inte råd...
Läste igår att FK har något dataproblem så vissa pensioner inte betalades ut innan midsommar, det kan inte vara något sådant du råkat ut för sunshine? Att det ska bli utbetalning men pga. deras datakrångel så blev det försenat. För dem har inte meddelat personerna som berörs av förseningen, stod visserligen att det gällde pensioner men för aftonpressen är ju päron samma sak som apelsiner. http://www.forsakringskassan.se/privatpers/index.php?nyhetsid=1007 Redigerat 2008-06-20 12:57
Har inte heller fått hk-ersättning, tror att det beror på att det inte räknas som pension, dvs. om utbetalningsdagen är den 19de så betalas pensioner och aktivitetsersättning ut den 18 men andra ersättningar efter helgen. De som inte fått pensioner är de som fortfarande får via postanvisning läste jag. Avvakta till på måndag annars får vi ut oich jaga FK.
Jag sitter just nu i telefonkö till FK (plats 174 i kön) Ska se om jag får något svar...
FK har haft problem... Men pengarna ska komma, någon gång...
Men idag kom pengarna!
Mina är inne nu! Så de har kommit i kväll! bra!
Nu har det hänt igen... jag var och handlade och när jag kom hem så låg sambon på golvet och krampade. Han hade tappat ut allt vatten från vattenflaskan så han och golvet var dyngsurt. När han väl vaknade upp så hade han väldigt ont i bröstkorgen så han tog sig inte upp själv. Lanstinget säger nej till larm som kopplas vidare för dem säger att det är en annan huvudmans ansvar, dvs. komunen. Komunen har inga sådana aktiva larm och han har inget sådant stöd från komunen utan det är jag som sköter hans anfall. Precis som vi vill, det är bäst för alla. Jag vägrar acceptera att han ska vara livrädd för att vara själv, jag vägrar att acceptera att jag en dag kan hitta honom på golvet i en stor blodpöl istället för vattenpöl som det var idag. Att han "bara" har slagit i revbenen, stukat händer och fötter är ett under. En dag kommer han skada sig värre och inte kan han larma heller. Jag ska kontakta arbetsterapeuten igen, men dem har redan utrett och sagt nej till larm som kopplas vidare, komunen har ingen hjälp att få och det är fel för honom med. Någon som kan ge tips, är det tidningen nästa eller? För det kan inte vara kostnadseffektivt någonstans att han ska behöva skada sig allvarligt eller att han inte ska våga vara hemma själv. Jag är själv sjuk och ska troligen på dagrehab till hösten, är det meningen att jag ska tacka nej till det pga. landstingets ovilja att göra specialbeställningar av hjälpmedel? Jag är så förbannad, ledsen och rädd nu så jag vet inte hur vi ska gå vidare om arbetsterapeuten säger nej och hänvisar till andra.
Mailade AT:n inatt när jag lugnat ner mig, ville egentligen skriva andra saker än det jag skrev, men var väldigt diplomatisk. Fick mail på morgonen om att hon hade läst, reglerna står fast men att hon skulle kontakta hjälpmedelskonsulenten igen och prata med denne. Hon hade tom gått i och tittat på vad det var för lösning vi efterfrågar. Så nu får vi hålla tummarna, men AT:n verkar inte omöjlig. Är bara så fruktansvärt att dem inte förstår att man ska bli tvungen att hamna på botten och lida för att man ska få hjälp. Sambon mådde väldigt dåligt i går, han grät mycket och var rädd att bli lämnad själv. Han vågade inte somna själv så jag fick sitta och hålla om honom. Tycker det borde räcka med att han har grand-mal anfall och måste vara medveten om att han när som hellst kan tappa all kontroll av kroppen och falla handlöst till golvet. När han faller så faller han verkligen, inget "lägga sig ner försiktigt" utan det är som att tappa en säck potatis, låter så med när han landar. Måste iväg och storhandla idag med svärmor, får se om han vill vara hemma och ha telefonkontakt eller om han orkar följa med. Sa på skämt igår att om vi inte får larm så får vi väl skaffa en hund och träna den att larma, för kaninen vi har satt och tittade på honom när jag kom hem. Hon förstod nog inte vad som hände.
Hej! Förstår att ni har det jobbigt! Men vad säger sambons läkare som har hand om hans EP? Om han/hon skriver ett starkt intyg, så kan väl inte en arbetsterapeut i världen neka? Sedan måste ni väl få ytterligare trygghet än ett larm? För vad händer om du får larmet och är 30 minuter hemifrån? Då kan han ju i alla fall skada sig. En hund kanske inte alls är en så dum idé. Har hört talas om epelepsihundar som varnar husse/matte när ett anfall är på gång och som även kan larma. Trygghet och mysig närhet får man på köpet. Kan kanske vara värt att kolla?
jo läkarna kan skriva intyg men det hjälper inte säger AT:n, men jag har tagit kontakt med hans läkare och förklarat. Även kuratorn på neuro vet om hur det är och hon var övertygad om att han MÅSTE ha ett larm för att någonsin få trygghet. Vi har turen att hans svärmor bor på andra sidan gården, hon jobbar bra tider med så på eftermiddagar och kvällar är hon oftast hemma, då jag har aktiviteter. Så larmet kan man koppla vidare att om jag inte svara så går det till henne eller i nästa steg någon annan vän. Har tänkt att prata med hemtjänsten när larmet är fixat så dem kanske kan ha en nyckel och som sista lösning kunna ta sig in och se så han lever i alla fall. Han vill inte ha dem där springandes, komunen sa även att dem inte har kunskaper för sådant, blir ju olika varje gång, men dem kan ju ta sig in och se hur han mår och ringa mig eller svärmor och få instruktioner. Och om det behövs larma ambulans. Så vi har tänkt på dem möjligheterna med, och hemtjänsfolket är så trevliga att dem säkert kommer att kuna prata om den lösningen. Finns några vänner samt hans far som jobbar i närheten med som kan kolla till honom om vi inte är hemma och han inte svarar i telefon. Jag har sett lite på tv om Ep-hundar och faktiskt tänkt tanken flera gånger. Han har ju även ett rörelsehinder och aspergers så det skulle vara helt kanon. Ska kanske kolla lite mer på det. Kan ju vara något i framtiden om inte annat. Tack för tipset
Nu fick vi svar på ansökan om larm, såndär specialförskrivning. Det blev ett stort fett NEJ. "Landstinget ansvarar inte för larm som kopplas vidare, dem har bara larm där man kan larma anhörig i lägenheten för att kunna få snabb hjälp ex. nattetid eller vid behov av medicinering. Larm av mer trygghetskaraktär ligger utanför landstingets ansvarsområde. " Jag är så fruktansvärt förbannad och ledsen. Sambon är skiträdd att han ska få anfall falla och inte ta sig upp, sist han föll så hade han så ont i bröskorgen som han landade på att han inte kunde röra sig alls. Så inte ens ett passivt larm runt handleden hade hjälpt. Nu har jag mailat vår SOL-handläggare på komunen och berättat hur det är och frågt om dem kan göra något. Det här skapar sån otrygghet att han inte ens vill att jag ska lämna lägenheten för att åka och handla. Nu har vi inte tillgång till bil på en vecka så antingen måste jag få med honom på något sätt eller så får jag skynda mig och ringa var 5:e minut och se om han svarar. Det här innebär troligen att jag måste tacka nej till den utredning jag ska påbörja i linköping, kan inte han följa med alla gånger utan mår dålig måste jag stanna hemma. Det är åt helvete. Som sagt hade vi bott i stockholms landsting så hade det inte ens varit ett problem, där skriver man ut larmen och ifrågasätter inte om det går att koppla vidare eller inte. Nu är vi nära att kontakta en hög tidningar och politiker för det här ska bli dyrt för dem.
Testa att söka fonder till ett sådant larm, man får aldrig för hjälpmedel som kommunerna ska stå för men andra brukar gå bra att söka pengar till. Både kommun och landsting samt banker brukar ha fonder som är enkla att söka i.
Tack, ska se om jag hittar några fonder. Situationen är ju ohållbar så vi gör vad som hellst nu.
Fick svar från den vikarierande arbetsterapeuten igår. Hon sa att vanligt larm som larmar i lägenhte/personsökare som känner av vibrationer i säng finns att få. Larm som registerar fall har de inte i sortimentet men "utvecklingen går så snabbt framåt inom detta område" så finns behovet går det att ordna. Är knappast utvecklingen av larm som är problemet det är ju landstinget som är sniglar... Men nu var det tydligen så att för att få fall-larm måste det utredas hurvida han behöver ett larm eller kanske en person närvarande istället. Så jag antar att det blir stopp igen. Komunen som anser att han inte behöver "övervakare" utan larm och landstinget som anser tvärt om... Väntar på svar från komunen, de skulle ringa i veckan och säga vad de kommit fram till. Så synd att dessa 2 inte kan prata med varandra istället för att gå genom mig. Men det vägrar de göra. Har kollat upp lite fonder och är påväg att fixa ansökan som en backup.
Pratade med läkaren lite snabbt på fredagen. Jag ringde för jag behövde mer Ardniex. Läkaren vill skicka mig på npf-utredning och eds-utredning! *yes* Det som jag försökt få till sen jag först träffade läkaren 2002 juni! Jag behöver hjälp med min överrörliga kotpelare. Arbetsterapeut och sjukgymnasten på vårdcentralen kan inte, vill inte, då i deras värld är det bäst att vara rörlig. En korsett + nackkrage är helt fel. Trots att det är det enda som kan hjälpa mig. Så en remiss till reumatologen vore toppen.
Jag har som dem flesta vet krigat fullt med min arbetsterapeut i 1.5år nu, hon säger nej till all hjälp och anser att mina problem beror på att jag är lat. Ska nu få komma till neurorehab istället, men så slog jag upp min skada i tummen jag fick för ett år sedan när jag föll ur rullstolen. Då fick jag ingen hjälp från vården så nu när jag pajade den igen sökte jag privat vård, fick det och frågade läkaren om jag inte kunde få remiss för att göra en handortos med tumstöd. Tummen kommer aldrig bli bra igen, men som ett stöd. Fick papper igår på tid hos min idiot-AT, jag vägrar träffa henne hon är ingen trevlig person mot mig. Tummskadan har inget med min sjukdom att göra förutom att jag föll. Vet att dem har handspecialister på rehab, dit fick jag komma och få handortoser utprovat första gången. Så sambon ringde och sa att jag ville byta, kan tänka mig att vänta bara jag slipper träffa den AT jag står listad hos. Dem var skitirriterade över det, han fick redogöra varför jag inte ville träffa henne mer. Att byta gick inte för sig, för så fick man inte göra, nu skulle dem ha ett möte och se om det överhuvudtaget gick att byta för dem har så mycket att göra och så få tider osv. Och sen sa dem till sambon att det är ju viktigt att jag får tid snart så jag inte går med tummen för länge utan stöd. Självklrt är det viktigt, tejpar i dagsläget, men får jag ingen annan så tänker jag inte gå dit alls, och då dröjer det ännu längre. Så nu ska dem ha möte om detta och se om jag kan byta för sånt gör dem inte. Visst ska jag ha rätt att få träffa någon annan, jag kan tänka mig att träffa en babian eller gå in själv och hämta det jag behöver, bara jag slipper träffa den AT:n som jag står listad hos. Hon har terroriserat och mobbat mig så mycket, sist så började jag gråta när hon sa att jag inte får tex. dyna för att orsaken till att jag har ont är för att jag tog ansvar för mitt liv och satte mig i rullstolen när jag snubblade konstant på fötterna osv. Mår skit nu, jag trodde att dem i alla fall skulle kunna fixa tid åt tummen, ni vet ju alla hur beroende man är av hänerna när benen inte fungerar. Orkar inte tvingas fajta om detta också, och ska det vara möten så kommer det bli ännu värre om jag hamnar där igen. Snälla säg att jag har rätt att få träffa en annan at.
Man har rätt att välja vem i vården man vill träffa, detta gäller både läkare, AT, Sjukgymnast mf.
Dem ringde och sa att det gick att jag fick träffa en annan den här gången. Men det var ingen självklarhet, fick höra en massa om att det inte var bra, "men du har ju träffat den här AT:n en annan gång, och så är hon handspecialist" Var ju därför jag ville träffa den personen också, förutom att min AT inte funkar ihop med mig. Får man en remiss från en ortoped så varför ger man inte den remissen till den delen av rehab som har handspecialister... nu när det var så viktigt att jag fick träffa en sådan när jag fick mina handortoser. Men den här personen var supertrevlig och kunnig sist, så jag hoppas att hon är det nu med så jag inte får höra massa kommentarer pga. att jag bytte. Tror sambon får följa med som extra öron. Tack för svaret att man har rätt att välja, jag tänker inte ha något mer med den gamla AT:n att göra, har tillräcklgt med folk som säger att jag fejkar och bara ska skärpa mig. Den här gången verkade dem ändå fatta, men det lär bli värre om jag måste dit igen för allt annat än händerna. Då kan jag inte komma med argumentet att jag vill träffa en handspecialist.
Är tillbaka på primärvårdens rehab igen, fick inte komma till sjukhuset som jag ville och specialistvården har avsagt sig allt ansvar. Så jag är lika missnöjd som rehab verkar vara. Kontaktade dem i juni om att jag behövde få snacka ny rullstol, har gått ner i vikt senaste året så den jag har fått är för stor. Men då hänvisade man till ett möte 3månader senare. Nu är detta möte avklarat, orkade inte vara med själv men hade 3 ombud på plats. De ifrågasatte den ickebehandling jag fått men AT brydde sig inte alls, hon förnekade att jag hade haft början till trycksår. För det visste hon för hon har jobbat så länge och kan sånt... hon tog inte ens emot mig när jag hade det, och inte vårdcentralen heller... så vi fick tag på distriktssköterskan som hjälpte till. Men det vill inte AT kolla på. Ombuden tog upp hjälpmedel hemma också, glidlakan och vårdarbälte tex. men även där blev det nej, men efter tjat och min man som sa att han inte kan lyfta mig från golvet så skulle de fundera på saken. Nu mailade jag igen och bad snällt och trevligt om att få en riktig utprovning av ny stol, förra blev ingen utprovning utan man kom hem och fyllde i papprena hemma hos mig. Men sist tog det 2 månader innan jag fick svar. Är så trött på det här, sambon ska börja jobba och kan inte tacka nej till jobb. Har sagt till flera gånger nu att jag inte vill träffa den där AT:n längre, jag kan ta nästan vem som hellst bara inte hon. Men ändå så skiter dem fullständigt i det. Var det jag misstänkte och hon är en orsak till att jag inte orkade vara med på mötet. Förra mötet med henne så krossade hon mig totalt. Nu när det är jobbigt redan innan så orkar jag inte förnedras igen. Det kan inte vara tillåtet att hålla på så. Ska bli intressant att se hur lång tid det tar den här gången innan någon hör av sig. Rullstolen jag har fått förskriven har jag inte använt sen juni, den är så stor och helt hopplös. Är så sugen på att åka till hjälpis och lämna tillbaka den och säga vad jag tycker om primärvårdsrehab. Pratade om U2 light med en från panthera, men det lär vara helt kört om rehab får bestämma. At tyckte jag skulle ha en Swing och inte en U2, för fotplattor var det som de hade bestämt att jag skulle ha. Förstår inte hur folk som inte ens provat stolarna får sitta och bestämma sånt. Innan jag blev sjuk så tyckte jag inte att det var så stor skillna på en stol på 10kg och en på 8kg, men nu har jag märkt att det lilla kan göra mycket. Önksar att man kunde få dessa människor att prova själva en månad.
Jösses! Jag bytte AT redan i tfn för den första kom jag inte ens överens med över tfn. Jag ringde helt enkelt upp en annan av dem och pratade lite och tyckte hon verkade bra, talade om att jag ville ha henne istället och hon pratade med den första och sedan var det klart. Jag träffade inte ens den första innan jag bytte ut henne. När det gäller rullen så måste de väl förstå att det är DU som ska sitta i den och att den ska fungera inte arbetsterapeuten. Verkar vara en helt sjuk enhet där du går. Lycka till med allting men jag vet att du har jobbat länge och mycket med att kämpa mot alla som motarbetat dig på olika sätt. Någon gång måste det väl vända. /Z
Tack, jo jag har också ringt, gjorde det typ efter 3e besöket när vi insåg att AT bara kunde säga "vi avvaktar nästa utredning" som var 3 månaders väntetid och sen lite mer väntetid på dem testerna så det drog iväg många månader. Fick träffa en kille som var helt ny men trevlig och förklarade vad som krävdes för att jag skulle tex. få dyna som det då handlade om. Var läkarintyg... men sen blev det back på det, jag fick inte träffa honom mer och det han sa gällde inte. Nu senast sa man på medicinrehab att jag skulle få dyna oavsett om jag gick där för behandling eler inte... sambon frågade det på senaste mötet när jag inte orkade vara med och då hette det att JAG inte tagit behandlingen dem erbjöd och fick skylla mig själv. Hör jag inget från dem på 2 veckor eller jag inte får tid till den privata vårdcentralen så ska jag bussa svärfar på dem. Men då får han ta det själv, för när han skäller vill man inte vara i närheten. Den jag har nu satt ju och pratade om gardinerna på senaste mötet när sambon läste upp min lapp med vad jag önskade få hjälp med... Det säger enhel del. Håller på att kolla upp om det finns andra kliniker i närheten, för vad jag har förstått så kan jag ioch med vårdvalet även välja andra rehab i landstinget. Åker gärna ett par mil extra för att träffa en människa som i alla fall försöker. Men hon är nog kränkt för att jag vet vad jag vill ha.. bägge 2, både i primärvård och sk. specialist tyckte jag skulle ha rullstol med fotplattor så jag kunde resa mig bättre... ingen tänkte ens tanken på om jag kan få upp dessa fotplattor själv, och hur sånt påverkar resten av körkomforten. Hög rygg och fotplattor var deras mantra.. Dem är säkert jätteduktiga på personer med ryggmärgsskada som precis skadat sig och tanter på 85 som behöver en rullator... men resten verkar det inte finnas någon som hellst kunskap och förståelse för. Kom på att jag måste kriga om nya handtag till toa också, mina är så låga att jag inte kan stå rakt och hålla i mig, tänkte inte på det förrens jag en dålig dag gick på toa hos en vän som har högre handtag... Det är så sjukt att man inte har någon som hellst rätt att överklaga deras beslut eller få vara delaktig... jag är ju inte ensam om att ha så stora problem. Sambon skojade och sa att han skulle ringa sin AT och kräva en ny stol... för han skulle få det direkt, han får allt han pekar på nästan. Hade det inte varit för hans At så skulle jag inte kunnat ta mig utaför lägenheten för dörröppnarna tog vi på honom... jag får inga sådana intyg.
Nu tröttnade jag och ringde patientnämnden, dem sa att det inte står någonstans att man har rätt att byta AT, men att det ju måste finnas ett förtroende och hon verkade förstå. Hon skulle ringa vårdenhetschefen och fråga vad som pågår och be denne att ringa och motivera till mig. Men troligen säger hon att dem inte hunnit eftersom de väntade på stormötet i 3 månader och det var sommar och hon hade skoskav och gräset var grönt osv... Men jag tar vad som hellst bara jag slipper den som jag har nu, det kan inte bli värre. För den jag har nu gör ingenting. Får se om det händer något nu. Har fått en massa feber också så sambon har ännu mer koll på min rumpa så jag inte får början till sår igen. Har ju ingen dyna och nya soffan vi köpte är visserligen vettig men hård och efter 5min känner jag inte rumpan längre, försöker tryckavlasta men det är inte lätt när allt gör ont.
Detta låter helt otroligt. Min AT kunde inte hjälpa mig så hon föreslog själv att jag skulle ta en annan?! Nu blev det inte så i mitt fall - men någon svårighet att byta AT har jag aldrig hört talas om. Är det kanske så att det är din AT som strular till allt för dig. Har du varit i kontakt med hennes chef? Så här ska du inte ha det - helt förskräckligt att du ska behöva jobba i sådan motvind. Det är strängt nog ändå. Klart du har rätt att välja - förstår inte vad patientnämnden pratar om heller!! Lycka till! Ska hålla tummarna för dig!
Jo jag har kontaktat chefen skriftligen så dem inte kan säga annat, men fick till besked att hon skulle kolla saker, tog henne 4 veckor och sen fick jag besked att vänta på stormöte 3 månader senare, de hoppades nog på att rehab i grannstaden skulle ta mig men dem vill inte och jag vill inte heller så där är vi överens. Funkar inte med 2 timmars sjukresa för att träna i en timme och sen 2 timmar hem igen när det finns alternativ 10min bort. Så nu får jag vänta och se om något händer, mailade sjukgymnasten om en annan sak och hintade honom om problemen med at och att få rullstol i rätt storlek. Sist saker hände var när han gick in på at:s kontor och meddelade direkt. Känner mig så ivägen och till besvär i kontakten med At.
Idag fick jag snigelpost om att jag nästa vecka får komma för "översyn av rullstol samt utprovning av dyna" blir så fruktansvärt trött... för då är det både AT från primärvården och den från specialistvården som bägge har sagt saker som sårat mig flera gånger om. Dem anser sig vara så duktiga på sånt att jag inte får komma på rikig utprovning på hjälpis... *suck* sambon fick direkt tid till hjälpis för utprovning av dyna när han behövde en ny, men inte jag... det dem pratar om är en tjockare skumgummidyna med sittgrop eftersom jag i vintras röt åt att jag sitter snett, men det är för att rullstolen är förstor. Med en rullstol i rätt storlek kanske jag inte sitter lika snett för där halkar jag inte runt. En högre dyna än 2.5cm så kan jag inte rulla rullstolen heller, då når jag inte ner ordentligt till drivringarna, men sånt fattar dem inte. Nu ringde patientnämnden... dem hade pratat med enhetschefen. och lösningen från rehab sida var att jag måste träffa samma idiotat som jag inte kan sammarbeta med, men om man tar dit en annan som den AT:n är polare med då tror dem det hjälper. Så nu ska jag maila enhetschefen och fråga vad hon tänker med. Ok om det varit en annan AT med hjärna... men den här är en som min AT är polare med och har samtalat med, och hon säger också att jag absolut inte ska sitta utan ajg ska gå överallt osv. Den personen klarar jaginte för hon är så titta ner på folk och klappa dem på axeln... det klaffar inte. När jag fick besök och dem beställde rullstolen så var sambons AT med hemma eftersom min AT behövde hjälp, det är helt ok. Men en människa som direkt säger att jag måste ha fotplattor på stolen och absolut inte ska ha fotbåge osv... som säger att den är expert på sånt hur ska jag lyckas övertala den om att jag behöver utorpvning på hjälpis med experter från panthera. f-n att det ska vara såhär svårt att få rätt saker. Om jag bara hade fått en riktig utprovning från början så kanske jag hade sluppit en massa skit.
fick svar från enhetschefen, att AT är sjuk men "Jag återkommer så fort hon är åter i tjänst och jag har möjlighet att stämma av med henne." sist hon skulle kolla en sak och återkomma tog det 4 veckor, en annan gång hörde hon aldrig av sig... men fortfarande inget svar på varför jag inte får byta AT.
Idag behagade chefen att svara fast jag får fortfarande inte svar på varför jag inte får byta AT... men ändå "Landstingets arbetsterapeuter/förskrivare har ansvar för att göra en bedömning av brukarens behov , när det efterfrågas av brukaren. Landstingets Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning reglerar vilket ansvar Östergötlands landsting har, när det gäller förskrivning hjälpmedel. Förskrivare i primärvården ska ta hjälp av de specialistmottagningar som står oss till buds inom landstinget i Östergötland. I detta fall är det rullstolsmottagningen på US som är vår specialistklink för bedömning av sittande och rullstolar. Den utprovning du kallats till är vad vi kan erbjuda dig i primärvården för att du ska få ett så bra sittande som möjligt utifrån våra riktlinjer och ditt behov." Så tydligen måste bägge 2 vara med... och denna "specialist" sa sist när jag var där och hon tittade på min stol "Men varför beställdes en sån med fotbåge, du ska ju ha med fotplattor det får vi se till att ändra." Men jag snackade bort det, om dem tvingar på mig en stol med fotplattor då kan jag lika gärna krypa, för jag klarar inte av att få upp fotplattorna själv och en S2 med plattor är längre än en U2 med båge... så det kommer bli ännu svårare för mig att resa mig. F-N!! dem 2 verkar tro att dem kan allt så det är nog stenkört att få light eller en U2... och ingen utprovning på hjälpis heller. Grejen är att det har gått så långt nu med deras övergrepp att jag har mardrömmar på nätterna om att de vägrar mig stol helt och sådant. Vet bara hur jävla jobbigt det var sist när jag träffade dessa 2 personer som slår sig för bröstet och kan allt men lyssnar inte. Dem sa till mig när jag försökte prata dyna att luftdyna får jag aldrig för jag har bara smärta, att det var så för 2år sedan men inte nu skiter dem i. Och då sa dem att alla vill ha en mjuk och skön luftdyna det vill dem också för alla vill sitta skönt. Det finns INGET jag kan sitta på som är skönt, inte ens roho hjälper, jag har konstant smärta och efter några minuter så försvinner känseln. Men får jag då tryckproblem så är det mitt problem. Sambon som har en riktig neurolog som han träffar någon gång om året som faktiskt lyssnade och fixade så han fick komma till sjukhusets rehab fick utorivning av stol och dyna på hjälpis. Han har mycket mindre rörelsehinder än mig, men för att han har epilepsi så har han en neurolig bakom sig... medans jag behandlas som en matta. Enda tryggheten är att jag ändå har en gammal stol som funkar som är egeninköpt så om dem bråkar så kommer jag inte stå utan stol, men jag tror inte ett ögonblick att dem kommer fatta att min 42 stol är förstor... Deras inställning när jag sagt att jag pratat med panthera och liknande har varit att sådär får man inte göra utan man måste gå genom dem, för de är experter och den enda hjäpmedelsgud man ska tillbe... Vet inte om jag ens orkar åka... ska kolla om svärfar kan följa med. Jag går ner i vikt och har feber i flera dagar nu... slutar det här bra så är det ett mirakel. Men fortfarande så svarar ingen på varför jag inte får byta AT.
Nepp det gick åt h-vete... fast nu försökte de vara trevligare än tidigare men det resulterade mer i "klappa på huvudet"-attityd... Dyna pratade vi lite om, fick testa någon skumgummivariant från Bima, sen hade hon med sig en vicair 40x45cm... den fick jag med hem men ja... testade ju sambons när han hade en sån och det funkade inte. Jag sitter snett i alla fall. Men nu var det bara nackdelar med lyftdynor enligt arbetsterapeuterna... så trött. Men det var i alla fall ett steg frammåt, tyvärr är dynan så hög att jag får taskig körstil i stolen. Sen tog vi upp rullstolen, dem tittade och ojade sig och funderade på om jag verkligen behövde byta... men jag stod på mig så en 39 blir det. Jag tog upp det här med större hjul eftersom jag har så korta armar, det bekräftade dem också, så får jag dålig körstil och panthera tipsade om att testa 25" istället. Det blev det toknej på. För andra som testat 25" har bytt tillbaka sen till 24" och dem har tyckt att det blir så stort att lyfta in i bilen... Men de lovade mig att det är så lätt att sänka stolen om det inte funkar nu med 24"... jag hade för mig att det var annorlunda men det var sååå enkelt och hjälpis fixar det utan problem. Sen försökte vi med lightstol, men icke. Är särskilld prövning på det och för att få måste man tex. vara säljare och lyfta stolen i och ur bilen ofta, dagligen. Jag sa att vi har bil som vi delar med svärmor att jag i dagsläget inte kan lyfta stolen i och ur själv. Att vi ska få bil nu själva men icke. Då måste jag först vara självständig och ute på saker hela tiden där jag måste lyfta stolen innan jag kan få light. Sambon tog upp att det ju är ett moment 22 när jag inte kan lyfta in stolen själv utan måste ha hjälp och måste ha en lättare stol för att klara det, men först måste klara mig innan jag kan få stol... deras lösning var att jag skulle ha något att sitta på vid bagageluckan när jag lyfter in stolen... *suck* jag klarar inte av vridningen oavsett om jag sitter på något eller inte. Fick info att om vi ansöker och får nej så får vi inte ansöka igen det kommer vara kört. Men de försöker inte ens hjälpa mig att göra en särskilld prövning, de ville inte alls utan tyckte jag skulle nöja mig. Allt tjat om S2 och fotplattor dödade jag snabbt. Väl hemma så ringde jag panthera och frågade om att sänka stol och fick vet att det går att sänka men då 44mm. Jag behöver sänka någon cm... alternativet är mindre hjul för att sänka stolen men jag behöver ju få större hjul. Speciellt om jag nu ska ha en annan dyna än 2.5cm, för där når jag lagom men de dynorna jag får nu är 6cm... Ska maila igen och förklara för dem hur saker är egentligen och se hur de ställer sig till det nu. Ska försöka få fram papper från min tennistränare om att vi ska börja med träning 5dagar iveckan och sen när bilen kommer på lördag så ska jag dubbelkolla så det fortfarnde är svårt att få in stolen i bagageluckan, men det har varit så tidigare och jag har inte blivit bättre... arbetsterapeuterna sa att man kan få light om man tex har smärtproblematik eller reumatism... jag har smärta och troligen något reumatiskt i rygg och förslitna axlar. Känns så onödigt bara att beställa en U2 för att sen bråka vidare om en light men det är väl deras sätt att försöka få mig tyst ett tag. Känns så onödigt att inte göra en riktig utprovning heller utan bara prata stol och tro att saker funkar. Har visserliten mitt gamla 39 chassi som känns ok, men rygghöjd vet jag inte. *suck* farsen går vidare *edit* efter att ha slitit fram tennisrullstolens hjul som är 25" och jämfört höjden med mina 24" så tror jag mer och mer att arbetsterapeuten inte har en aning om vad hon snackar om. det skiljer 1.8cm i diameter. Jag tror hon tänker på 26" hjul där skilnaden är 3.5-4cm fick jag veta av en vän som mätte sina hjul. Då kan jag förstå om folk har bytt, men 1.8cm är ju inget. Hade 26"hjul till basketstolen ett tag men dem var förstora så jag gjorde mig av med dem... Fint när de vet vad de pratar om. Var precis av den här orsaken jag ville ha en riktig utprovning, nu kommer det bli så att jag får en U2 med 24"hjul och en hög dyna så jag inte kan rulla på ett vettigt sätt, måste till hjälpis som suckar och säger att det inte går att sänka stolen utan man får ta större drivhjul, vänta på beställning på sådana och sen tillbaka till hjälpis för att få det fixat. Kul... varför kan de inte lyssna och spara en massa pengar och jobb som nu måste ske i onödan? Jag skulle tagit med mig mina 25" hjul... Redigerat 2009-09-23 14:14
Skulle googla lite på tips om hur jag ska ställa in dynan och hittade landstinget i värmlands upphandling på dynor... den jag har fått nu är dyrare än tex. roho som jag vet fungerar bäst av det jag har testat, men som jag inte får för att de säger att den är för dyr... Mitt landsting kan väl knappast ha högre inköpskostnader än värmland?
och nu fick jag svar från HMC, "Eftersom U2 stolen har 3" länkhjul så går det inte att sänka den. Inte ens i de 44 mm steg som du skriver, det gäller för modellen S2. En tänkbar lösning är en tunnare dyna som du tidigare haft eller större drivhjul och då får man också justera länkhjul och gaffel." Jaha... så konstigt att den sk. experten visste att det var busenkelt för HMC att sänka stolen, hur skulle det vara om man kollar upp saker emellanåt? Jag mailade arbetsterapeuten och påtalade detta nu, och skrev att jag vill ha 25" hjul för att jag inte alls tror att de blir så mycket större att hantera i och ur bilen, och att jag tror att den sk. experten tänker på 26" hjul. Får se om jag får något svar alls, eftersom de inte verkar gilla mig och nu när jag påtalar felaktigheter så lär de inte bli mer sammarbetsvilliga... Helt sjukt att det är så accepterat att AT får beställa så mycket fel saker, måste ju kosta massor. Samtidigt som de står och säger att jag inte får en light för att kostnaderna för hjälpmedel är så stora och det måste räcka till alla. Om man beställde rätt saker direkt så skulle kostnaderna inte vara så höga. Känns så onödigt att jag ska straffas för att AT inte har vett nog att lyfta luren och ringa tekniker och fråga innan hon lovar saker. Jag är ju inte ensam om att få felbeställningar, är mer regel än undantag att det sker.
Fick svar från hjälpmedelskonsulenten, men bara hänvisning till deras allmänna riktlinjer, inte svar på min fråga. Så jag mailade tillbaka och skrev ännu tydligare. Får se om jag får svar. Idag känns det skit igen, skulle åkt till tandläkaren själv men armarna smärtar fortfarande massor och jag är helt slut i kroppen. Så sambon fick följa mig till bilen och lyfta in stolen. Ut kommer den alltid om jag bara kan ta mig själv ur bilen, om jag så ska ta tag i stolen och låta den rulla ner på backen själv. Tänkte att in i bilen finns det säkert någon snäll på parkeringn som kan hjälpa mig. Och det gick, men väl hemma så passade vi på att prova lite olika sätt att få in stolen och mig i bilen. Försökte lyfta den in i bagaget men jag orkar helt enkelt inte. Högerarmen är med, men vänster är för svag så det går inte jag kommer halvvägs bara. Då testade jag att lyfta in stolen när jag själv sitter i förarsätet. Kollade lite på spinalistips om hur man kan göra. Det gick väl inte sådär jättebra... efter mycket slit så fick jag in stolen men ut gick inte alls. Återigen vänsterarmen som inte kan hjälpa till och jag är inte tillräckligt stark i höger för att klara det bara med den. Så jag fick släpa mig ur bilen så sambon kunde lyfta ur stolen igen. Bestämde mig för att väga min stol och jämföra med de vikter som står på pantheras hemsida... trodde det var fel på vågen. Hjulen väger 2kg var, chassit är på hela 7.4kg, utan dyna men med sidoskydd och handtag. Inte konstig att jag inte kan lyfta in stolen då. En light visserligen utan sidoskydd väger 7kg totalt, och 4kg utan hjul. Tro f-n det var så otroligt mycket lättare när jag provade att lyfta en sån. Totalvikten med hjul är lika som bara mitt chassi... har gamla bakaxeln också som väger enhel del, och AT tyckte jag skulle ha camberaxel på den som väger ännu mer, eftersom de inte tänker ge mig större hjul utan anpassa om den. Fy... jag är helt knäckt, varför ska de bråkas så mycket om en sånhär sak. Nu har jag egen bil, jag kan åka och träna när jag vill men så ska jag hindras av att AT ska säga nej till allt som jag har på förslag. När andra får stolar utan problem så vill inte ens min skriva en ansökan åt mig. Får se om hjäpmedelskonulenten svarar, annars får nog sambon ringa och se om han kan få vettigare svar. Jag får väl låta nya stolen sen bara rulla rätt ner från bagaget i backen och ringa och säga att den är trasig efter ett tag för att jag inte orkar lyfta ner den på ett kontrollerat sätt... så säger de att det ska sparas pengar.
Usch så struligt du har det. Det hade varit bra mycket bättre om du fått byta AT. Förstår inte att hon envisas så. Men jag tänkte på att du kanske skulle få anpassat bilen med en lift för att få in rullstolen i bagaget. Vad tror du om det? Kunde kanske vara bra även om du skulle få en rullstol som väger mindre. Så slipper du de lyften.
Jo en anpassning vore det bästa, men man har sagt att för att få det måste man gå genom FK, och deras krav är ett läkarintyg där det intygas att funktionsnedsättningen är varkaktig i minst 9år. Ingen läkare har velat skriva något sådant. De har inte ens skrivit sjukintyg åt mig eller intyg till handikappersättning där varaktigheten ska vara 1år. Eftersom jag får nya läkare varje gång så har de bollat mig vidare och hänvisat till någon annan. Men nu när jag har en ny läkare som verkar vettig och som jag ska ha kvar även om jag remitteras vidare så finns det chans. Skulle behöva en anpassad bil med mer än bara lift, avstår idag från att köra bil de dagar jag mår som sämst och kör mest korta sträckor. Nya bilen är lite bättre och lättare att köra och rattknoppen hjälper till mycket, men jag blir ju bara sämre och sämre. Fattar inte heller varför jag inte får byta, det verkar vara en principsak för dem. Sambon ska hjälpa mig att maila nya läkaren, den kliniken har arbetsterapeuter som får skriva ut saker fram till nyår. Ska se om de kan ta mig trots den korta tiden och hjälpa mig. Är fler saker jag behöver som jag inte får. På stormötet för någon månad sedan så sa samma AT att de skulle fundera på tex. gåbälte men inte ett ljud om det och de svarar inte på mina frågor. Bostadsanpassning lär jag kunna få genom läkaren i alla fall, han frågade om sådant också igår på mötet, men vi hann inte med allt. Känns bara så hopplöst, att inte kunna sticka iväg akut om det är något för att jag ska hindras av en sån enkel sak. De påtalar att jag lyfter fel, trots att de inte sett mig lyfta men vägrar hjälpa mig med "rätt" teknik. Så jag vet inte riktigt vad som pågår.
Det sket sig totalt. At ringde nu... några 25" hjul får jag inte eftersom jag byter till en smalare stol och då kommer få hjulen närmare och nå... att jag i dagsläget inte använder min 42 stol utan min pensionerade 39 skiter man i. Sen kommenterade hon att jag kanske inte får en vettig dyna utan ändå kommer hamna med 2.5cm höga panteradynan. Den har jag suttit på 1 vecka men efter att jag fick början till trycksår så avrådde distriktssköterskan att jag skulle ha den. Har haft en dyna som jag lånat av en snäll kompis sen dess. Varför lyssnar dem inte på mig??? Nu beställde dem en 5cm pantheradyna för att jag ska kunna växla, den kanske jag kan sitta på kortare stunder men någon jättelåg som 2.5cm finns inte vettig. Inte i mitt landsting. Bad om att få en svart stol och inte en blå. Jag hatar den blåa, jag har bara svarta kläder och gillar inte alls stolen, det känns kränkande att ha något som lyser rullstol och inte jag, när jag klär mig mest i svart. Ingen annan vuxen i min krets som sitter i stol har blå... Men nope, stolen är inte ens beställd men ändå så säger hon att jag inte kan få svar. Känns som om dem inte ens försöker. Sambon ska ringa och fråga hjälpis om det finns någon möjlighet att få svart... Återigen blir det en stol jag hatar, jag har tillräckligt ändå med att acceptera att jag inte kan gå. Lär väl bli ännu en period då jag skiter i stolen och ramlar och skadar mig igen. Ska det beställas nya hjul sen när även de inser att jag inte når ner med 24" hjul och sen byta allt som måste bytas... kul vinter det blir... Jag som inte har någon som kan knuffa överallt och inte kan rulla när jag har en så hög dyna. Fick också veta att jag inte kommer kunna få hjälp av AT på den nya vårdcentralen, för det sa min AT i telefon att de slussar över patienter så jag blir kvar... VARFÖR FÅR JAG DÅ INTE BYTA AT?! Fattar inte varför jag inte kan få en riktig utprovning istället med folk som kan... *edit* sambon ringde hjälpis. Fick svar att en vanlig distriktsAT kan beställa utprovning hos dem... det var inte alls det svar jag fick från enhetschefen när jag frågade. Sen om de har ett svart chassi hemma så ska de välja det åt mig framför ett blått, men de kan inte lova något. Men önska fick man. Min AT hade inte frågat utan som jag trodde inte ens försökt få fram min vilja. Ok att de inte kan garantera något och att man inte kan få välja men när AT inte ens försöker framföra önskan... fy f-n... Är ju så lätt att skriva en kommentar när man ändå skickar in beställningen. Men inte ens det kunde hon göra för mig. Dem knäcker ju mig, eller är det ett av deras knep, jag får stolar jag inte kan rulla och inte ta mig ut med så kanske jag magiskt börjar hoppa och springa igen... Hatar min ADHD också... det gör allt 100 gånger värre, jag mår illa när jag ser stolen jag fått... den som jag haft ett år men skämts för varje gång jag visat mig bland folk... Fixar inte den här orättvisan. Sambon fick en riktig utprovning med säljare från panthera och fick precis det han behövde... jag kan inte ens få provsitta en sån stol jag tror kan passa. Är osäker på villken rygghöjd jag behöver tex... Redigerat 2009-10-01 14:35
Ber om ursäkt för allt i den här tråden, men jag kan bara inte förstå hur man kan behandla andra människor på det sätt som jag råkar ut för, antar att jag inte är ensam. Idag fick jag svar från hjälpmedelskonsulenten som säger att det inte finns några kriterier, utan det är de allmäna reglerna för särskild prövning som gäller. Så det var som vi misstänkte att det hänger på att arbetsterapeuten inte vill hjälpa mig. Att de inte tycker att jag behöver ha något som fungerar utan borde nöja mig med något halvkasst. Är den uppfattningen jag haft hela tiden, för inget har gått smidigt med henne. Det finns altså inte som man sa till mig krav på att man var tvungen att ha egen bil och jobba som säljare för att få en lightstol. Fy fan så arg jag blir. Nu när jag tvingats att försöka lyfta in stolen själv, har tränat massor för jag vill bli självständig så har jag slitit upp min skada i axeln jag fick i sommras. Trolig rehabilitering på den är 1-1.5år... har fruktansvärd smärta och kan knappt rulla stolen själv, men att då lyfta högt är bara skadligt. Ska se om min läkare kan skriva intyg åt dem om det hjälper. Men jag känner mig så motarbetad nu och inte får jag byta AT...
Idag fick vi tag på enhetschefen... jag får inte byta AT för att dem anser att hon har gjort rätt bedömning och "det hjälper inte att du byter för du får inte en annan bedömning ändå" Så arg jag blir, det handlar inte om att jag vill ha mer prylar, ja en annan bedömning vore trevligt men framför allt en annan person där jag kan få föra fram mina behov och ha ett samtal. Som det är nu så spelar det ingen roll vad jag säger, dem säger nej och lyssnar inte. Så jag säger så lite som möjligt. Allt jag säger vänds emot mig. Som när jag sa att jag ibland lyfter in stolen när jag sitter i bilen till passagerarsätet, ja istället för att de frågade när jag gör det och varför så får jag tillbaka "så ska du inte gör för du kan gå och det är bäst om du sätter stolen i bagageluckan och går, för all gåträning är bra" Att jag halkat ute när det var kallt förra vintern och slog mig ordentligt på den korta vägen eller de gånger när jag tränat och benen är spagetti... men visst jag ska väl slå ihjäl mig så länge jag "försöker". Enhetschefen kunde också säga att den bedömning som gjorts är korrekt och något kommer inte ändras. Känns så hopplöst. Som tur är har sambons jobberbjudande förskjutits så det blir inte förrens nästa år, annars hade jag stått med hjälpmedel jag inte kan utnyttja på ett vettigt sätt. Men nu ska jag maila läkaren så får vi se om han kan hjälpa till.
och soppan fortsätter. Jag mailade enhetschefen i helgen och sa att jag vill byta arbetsterapeut, fick svaret att vi kan ha ett möte och det som jag skrivit ovan att enhetschefen sagt är inte det hon sagt utan hennes chef... tydligen har jag missförstått ombudet. Men hur kan enhetschefens chef veta att det är rätt beslut tagna i mitt ärende utan att ens ha träffat eller pratat med mig??? Får se om vi kan få till något möte. Är helt skakig nu... Eftersom inte AT på rehab eller grannstadens rehab svarat sen i fredags så ringde sambon. Nya rullstolen hade vi fått svar efter lite letande att den står sen förra tisdagen på rehab i grannstaden. Ingen har hört av sig till mig. At i grannstaden är på ledighet hela veckan... det förklarar varför hon inte svarat, så sambon ringde min AT, som jag lämnat meddelande till i torsdags men ingen har hört av sig. Jag har tom kopplat hemtelefon till mobil när vi varit ute för att inte missa något samtal. Då fick han svaret att tisdag om 2 veckor ska vi alla till grannstaden på möte för att jag påtalat att jag inte fått någon "riktig" utprovning. Så då har de bestämt att vi ska åka till det rehabet och göra tryckmätning på dynan och titta på stolen. När jag fick veta det så bröt jag ihop... jag klarar inte av den attityden som är från dessa 2 personer försöker få byta men icke. Att då stängas in i ett litet rum med dessa som ska hålla på med sina "klappa på huvudet"-attityder... och sen vänta på stolen ytterligare 2 veckor. Har redan väntat i 5 veckor och den levereras på 3. Blev skitförbannad och jättebesviken, men samlade mod till mig, vet inte vart det kom ifrån. Men sambon ringde upp igen och jag pratade med AT direkt. Fick veta att jag får stolen då om 2 veckor eftersom vi då ska tryckmäta dynan, INGEN har sagt något om detta till mig, jag har inte fått någon kallelse och den var inte ens utskriven... 1 veckas förvarning när de vetat om det länge... urk. Men jag frågade igen varför jag inte kan få hämta stolen själv imorgon, åker dit nu när jag vet att den andra AT inte är där. Så har jag i alla fall 1.5vecka på mig att ställa in, prova och då kan jag ju säga ännu mer vad som inte funkar så man kan ta tag i det direkt. Är tex. väldigt osäker på rygghöjden om det inte blir för lågt som jag valt nu. Men då fick jag svaret att då blir det ju ingen riktig utprovning. VA? fattar inte vad hon menar... men hon tyckte något om att då måste jag kanske köra lite till om de ställer in stolen. *suck* INGEN i hela världen kan ställa in min stol bättre än jag kan, jag vet hur man skruvar och hur jag ska sitta, men jag vet också hur jag sitter... något som de inte har en aning om. För i deras värld så har jag full muskelstyrka osv. villket inte är sant. Men jag vann... så imorgon åker jag och sambon till grannstaden och hämtar min nya stol så jag får en chans att skriva ihop allt som inte funkar. Är väl därför de inte vill ge mig stolen innan... så jag ska hinna sammla argument. Fy urk så de håller på. Lixom om vi ändå ska ha ett möte om 2 veckor varför då inte ge mig nya stolen så jag kan prova lite och sen få ett ännu bättre möte??? Ja fattar verkligen inte, för de sa själva att det är helt ok att jag skruvar själv, har ju gjort det innan och även på sambons stol, och en hel hög andra stolar åt mina vänner. Hur tänker dem egentligen?? Förstår mer och mer att min ADHD gör allt så mycket värre, jag har så svårt när beslut tas över huvudet på mig och jag ska sitta snällt och nicka. JAg vill veta vad som ska ske. Som med dynan, ingen har ens frågat mig om jag tycker den är bra eller inte. Utan nu ska det provas ut ännu mer... tänk om jag varit nöjd. Men nu hinner jag åka till hjälpmedelsmässan i västerås nästa vecka och prata med bla. invacare som säljer den dynan jag har, och prata mer med panthera och få argument för att få det jag behöver. Enda utprovningen jag är intresserad av när det gäller stol är att få på 25 och/eller 26 tums hjul för att testa. Är ju enda sättet att se om det är något som funkar. Att 24tum inte funkar har jag provat i 2.5år... Hoppas att det blir så lite fel som möjligt imorgon, dvs. att det är rätt bromsar, vadband är med, hjulen inte är med lösa ekrar osv. som det var sist. Är så glad att jag har en egeninköpt stol att använda nu när jag lämnar in den gamla och om det ska strula lika mycket med den nya som den förra jag fick. Vet vart landstingets pengar tar vägen i alla fall...
Seriöst hur mycket ska man skada sig pga bristande hjälp? Drog upp skadan i axeln när jag envisades med att lyfta in den tunga stolen i bilen, fick höra att jag ändå inte får en light utan att jag ska träna och lyfta mer. De sa att jag kan sitta på bacageluckan och lyfta in stolen. Provade det och att stå eftersom sambon har sin skada och inte orkade med en dag. Igår gav min rygg upp, att lyfta och vrida samtidigt är ju något man ska undvika när det är tungt. Kan inte sitta eller stå pga smärtan bara ligga i sängen helt stilla i fosterställning. Är övertygad att alla lyft dagarna innan är orsaken det och att jag har små hjul på stolen och inte kan sitta rakt och köra utan måste halvligga. så trött på det här o. Ryggen inte är bättre på måndag måste jag försöka få träffa läkare. Mina sidoskydd ska de göra om så jag inte blir jätteblöt kär jag är ute *suck* det är mitt minsta problem.
Jo läste det i tidningen idag, helt sjukt samhälle det här. Jag får väl gå till tidningen jag med snart, får nog bli ett möte med enhetschefen ändå fast de verkar ju hålla varandra hårt om ryggen. Tänker maila AT och se om hon i alla fall kan fixa plastplatta till fotbågen, eller om det ska försvinna igen blanda alla papper.
och som jag skrev i dagboken... nu har verkar det som om de har ändrat sig. At ringde och sa att sidoskydden har kommit, och undrade hur det går annars. Jag sa att jag fortfarande upplever att jag sitter för högt, eller rättare sagt att hjulen är för långt ner. Då sa hon att hon ska prata med den andra AT men att de tyckte jag satt högt på förra mötet... *suck* varför håller dem på såhär? Nu lät det som om hon skulle beställa 25 tums hjul. Hon erkände också att hon inte hade koll på panthera rullstolar... fick förklara att det var lite mer än att bara sätta på nya hjul, man måste höja gaffeln fram också. Sambons arbetsterapetue från psyk var här när det ringde och jag berättade, hon suckade och fattar inte heller varför det ska behövas krigas så mycket. På psyk har vi fått erbjudande om hjälpmedel och sånt men fått tacka nej för det inte varit rätt. Tänk om vanliga vården kunde vara sånna. Ska åka och hämta sidoskydden så får jag väl se om det inte blir så att jag får åka till hjälpis själv och berätta hur jag vill ha det. Men om jag nu ska byta hjul gissar jag att jag ändå måste byta sidoskydd...
Tårarna rinner igen... mailade enheteschefen för rehab på sjukhuset 2 gånger, fick inget svar. Nu fick jag svar om att jag kan få komma dit på intensivträning... Och de kan titta på hemsituation och ev. dyna ihop med AT på primärvårdsrehab och sjukhuset. Men jag måste ha ett möte ihop med den arbetsterapeuten från primärvården för de har haft så lång kontakt. Vet inte vad jag ska göra längre. Jag har inte träffat henne på nästan ett år, när de skulle prova ut nya rullstolen och jag inte ens fick provsitta en 39cm stol... Innan dess har jag inte träffat henne på nästan ett år igen. Jag fixar inte att prata med den människan, hon trycker ner mig varje gång. VARFÖR får jag inte byta??? Och ska de bara erbjuda träning hur ska jag fixa det? Inte ens för 1.5år sedan när de utredde så mådde jag bra av den fysiska aktiviteten, kom hem och sov i 3 dagar mer eller mindre och sen dit igen. Åt knappt, orkade inte leva. Så mina anhöriga sa ifrån men de fattar ju inte hur dålig jag blir av träning. Nu jobbar sambon dagtid och han kan inte vara hemma och ta hand om mig, och bebis är påväg. Jag vågar inte chansa, ska jag behöva vänta tills bebis är stor nog att vara på förskola så sambon kan sköta allt?? Jag fattar inte varför de inte kan lyssna på mig, det är min kropp. Nya läkaren vill ju utreda för EDS, hård träning då kan förvärra allt har jag fått veta från de som själva har den diagnosen. Jag vågar faktiskt inte chansa med mitt liv igen. Sist tog det mig 3 månader att återhämta mig hyffsat. Ska jag behöva äta starka mediciner för att fixa smärtorna, vem ska ta hand om mig och bebis och vem ska sköta hemmet??? Jag får massa ångest över att behöva träffa den ATn igen. De säger ju bara att jag är lat och "för glad". Jag lär ju knappast få anpassning hemma för deras inställning är att jag ska gå och stå hela tiden. Jag tränar gärna, är träningsnarkoman men det får vara på mina villkor så jag kan leva också.
FK har tydligen kommit med ett nytt internmeddelande ang. ass.ers. Nu ska bara de som är egna arb.giv. få ass.ers. för uppsägningslön vid sjukhusvistelse eller dödsfall. Dessutom ska visst enbart egna få ersättning för en assistents sjuklönekostnader. Jaha... det där med att ge assistenter ok anställningsvilkor ska visst inte gå på något sätt...
IFA har det under sina medlemssidor. Jag vågar inte kopiera utan tillåtelse, men kontakta dem.
IFA kan ju inte åberopa copyright på ett dokument som de själva kopierat. FK's dokument kan ju heller inte vara copyrightskyddat. Jag är inte intresserad av vad IFA skriver om det nu är copyrightskyddat. Men FK's internmeddelande kan jag inte se ett problem med att publicera. Om det fanns ett sådant problem är det ju för övrigt IFA som kommer att åka dit ...
Tror inte Ifa har skickat ut detta IM (Internmeddelande) Dom har fått ett från FK som dom i sin tur kommneterar i samband med att dom skickar ut IfAs Nyhetsbrev tillmedlemmarna. Jag har fått nyhetsbrevet men ser inte Internmeddelandet.. Men jag kan tänka mig vad som står i Internmeddelandet på grund av texten i Nyhetsbrevet. Så FK´s Internmeddelande kan kanske flera organisationer få ifall man ber dom?
Jaha, nu börjar vi se konsekvenserna av nedmonteringen som sker av LASS. Det är ju bara skalet kvar. Fri och rättighetslagen är mer eller mindre H I S T O R I A. Så kan det gå när haspen inte är på. Hur kunde detta hända i Sverige. Jag undrar om inte tiden har backat till 1960 talet. Institutionernas blomstringstid. Jag känner mig som ett rakt sträck inuti konstigt nog. Jag tror att det här är början på en M A R D R Ö M . FK blir maran som rider på oss.
Jag känner flera som har fått reducerat sina timmar. FK har gett de flesta nya handläggare för att det ska bli lättare för personalen att göra dessa förändringar. Gå in och läs på https://www.intressegruppen.info/?page=php-startsidan
Behöver få lite svar om någon vet. Jag har ansökt om nedsättning från csn, vi har soc-bidrag och kan inte betala 500kr varje månad. Sambon ansökte med och fick svar att han inte behöver betala något. Jag fick nu svar att dem kan sätta ned det varje kvartal, så till juli behöver jag göra en ny ansökan, och få intyg från soc. bara det intyget tar ca 2 veckor för dem att fylla i, och sen ska jag gå och vänta på om dem godkänner det och göra om allt igen. Detta slipper sambon, någon annan som är i samma situation och vad gäller för er? Förra året när jag fick nedsättning så tog dem ett halvår i taget. Så får man höra av sig om man får inkomst. Allt detta ökar stressen, det är papper som ska in överallt ändå. Jag kommer glömma att fixa intyget så kommer det strula massor igen. Lär knappast bli magiskt frisk och få jobb innan nyår ändå.
Problemet är väl egentligen litet. Handikappersättningen går ut och jag har sökt ny. Jag har fått en rekommendation på samma belopp som tidigare. Men det har varit svårt och tungt och jag känner mig inte trygg. Det gör mig stressad och ledsen. Januari: Brev med uppmaning om ny ansökan före sista Mars Februari: Försöker fylla i. Mycket svårt. Misslyckas. Mars: Försöker ringa och boka tid för hjälp. Ingen vet hur tid skall bokas. Går ner till kontoret. Kö, orkar inte vänta, mår för dåligt, så jag går efter 1,5 timme. Detta händer två gånger. Ringer igen och är desperat. Efter lång väntetid och flera felkopplingar så ber telefonisten att få återkomma. Denne ringer upp mig och säger att jag skall fylla i ansökan och skicka in den och skriva där att jag vill träffa en handläggare för att få hjälp med ansökan. Jag säger att jag har svårt att fylla i den, att det är därför jag vill träffa handläggare. Hon upprepar att jag skall fylla i den och skicka in, göra mitt bästa och be om en träff med handläggare på ansökan. Aprill: Svår ångest och vånda. Fyller i ansökan. Skriver en mindre roman om min situation och mina besvär. Bifogar en hög intyg. Skriver upprepade gånger att jag vill träffa en handläggare för att få hjälp. Skickar in. Ringer till F-kassan och kontrollerar att ansökan registrerats. Upprepar att jag vill träffa en handläggare, får bekräftelse på att det noteras till ärendet. Maj: Hör inget från F-kassan. Går ner, väntar, kontrollerar att ansökan kommit in och att de vet att jag vill träffa en handläggare. Får bekräftelse. Juni: Får ett förslag från F-kassan om förlängning av handikappersättning med samma summa som tidigare. Dock för delvis andra saker. Vissa saker som godkändes förra gången nekades denna och vissa saker som nekades förra gången godkändes denna. Hjälpbehovet från andra noterades men ansågs inte vara berättigande till någon ersättning. Två veckor på mig att yttra mig. Inget telefonnummer eller e-postadress till handläggaren i brevet. Jag försöker ringa det underskrivande namnet via växeln, men inget svar. Går via växel för att få hjälp. Långa telefonköer. Får träff på någon i Västerås (långt från min ort) som är hjälpsam. Denne söker personer via telefon utan framgång och lovar sedan att skicka e-post till underskrivande handläggare och berätta att jag vill ha en träff för att gå igenom ansökan och rekommendation. Efter två dagar blir jag uppringd av handläggaren. Denne säger att den sett min önskan om möte men att den ansett min ansökan så bra att detta inte behövts. Jag ber att ändå få en träff, eftersom det är mycket viktigt för mig att kunna förstå och känna mig trygg i detta. Vi beslutar ett möte i nästa vecka. Redigerat 2008-06-04 13:28
Jag har fått ett positivt förhandsbesked. De jag pratat med har varit trevliga och tillmötesgående. Så vad är egentligen problemet? Det känns helt enkelt inte tryggt att de skall vara så svåra att få tag på, och att de inte hörsammar min upprepade önskan om hjälp och möte. Det känns inte heller tryggt att så mycket av ansökan hänger på hur skicklig jag är på att framställa mitt privata helvete. Det är mycket svårt att få information om vad det är de vill veta och vad som är skyddsvärda behov. Vad är en rättighet och vad är val eller lyx? Har jag rätt att ha långt hår trotts att jag inte kan tvätta och kamma det själv? Har jag rätt att få tånaglarna klippta? Målade? Har jag rätt att få smör på smörgåsarna trotts att jag inte kan bre dem själv? Borde jag lära mig att äta dem torrt? Har jag rätt att dricka kaffe trotts att jag inte kan få vatten i cisternen, eller borde jag dricka pulverkaffe från mikron? Kan då pulverkaffe vara en merkostnad? Jag har många sådana frågor. Många av de saker jag tagit upp nekas med motivationen att andra kan göra detta utan handikapp. Man kan ha eltandborste utan handikapp. Ja, men för mig är valet eltandborste eller oborstade tänder. Man kan äta halvfabrikat utan handikapp. Ja, men jag kan många gånger inte klaga mat, så då har jag att välja mellan halvfabrikat eller att inte äta. Man kan träna på gym utan handikapp. Ja, men jag kan inte gå, cykla, använda maskiner eller gå i grupp. Jag kan träna i en uppvärmd bassäng. Det är enda sättet jag kan vara fysiskt aktiv på. Jag har många sådana frågor. Jag trodde att handikappersättningen skulle vara en kompensation för att min brist på val, där jag inte kan prioritera ekonomi, preferens eller lust utan får gå på det som är genomförbart, oavsett om det är dyrt, eller helt låta bli. Det som gör mig mest ledsen är att hjälpbehovet inte räknas alls. Det är en enorm påfrestning på min man att alltid vara assistent åt mig. Att åtminstone ge honom någon typ av erkännande för detta, en klapp på axeln och ett litet symboliskt ekonomiskt tack. Det vore något. Att rent ut säga till honom att det han gör av kärlek är just vad man kan förvänta sig i ett förhållande känns respektlöst. Och faktiskt oekonomiskt. Att värna tappra anhöriga och handikappades privata relationer måste ju i längden vara en besparing, såväl socialt som ekonomiskt? Om han inte hjälpte skulle jag behöva ha den hjälpen från samhället. Det skulle bli mycket dyrt. I det perspektivet skulle handikappersättningen vara en struntsumma.
Om någon har tipps eller länkar på vad som kan vara med i en handikappersättning vore det väldigt användbart inför mötet i nästa vecka. Inte för att jag tänker försöka höja summan nödvändigtvis. Jag tänker heller inte säga att jag har behov jag inte har. Men jag vet ju inte vilka av mina behov som är skyddsvärda och berättigade, så jag vet inte vad det är jag borde berätta för F-kassan. Jag vill bara veta. Jag vill så gärna förstå. Det känns grundläggande för att jag skall kunna känna mig trygg.
Snälla Gnillot. Stanna upp och tänk efter... Kaffe, det har alla som vill rätt till efter Hansons regering på 40-talet (folkhemmet) Det HKerstättningen är till för är att se till att de extrakostnaderna Du har för Din typ av Handikapp är tillgodosedda. Det som är normalt (typ tvättmaskin ersätts inte) Det är de "extra" normala kostnadena som skall ersättas. Dina slitna kläder( Du drar som jag gör säkert sönder hällor o linningar o dragkedjor som vanliga personer inte gör) Du som jag spiller och tvättar mer än friska. Jag gick igenom dethära kostnaderna från morgon till kväll ett år igenom, staplade och räknade och redovisade. HK ersättningen räcker inte till, täcker inte mina kostnader för de extrakostnader jag har. Det Du skall söka efter om Du behöver hjälp är en socionom/kurator på ordinationsnivå, Dvs. sjukhuskurator eller så. Det är kostnaderna totalt på årsbasis som räknas, utöver det som kan tänkas att en "normal" person skaffar sig ( djävla skitresonemang egentligen, en stockholmare har mycket litet gemensamt för en person som bor i lappland, med eller utan handikapp) Den drar en god "vinst" som redogör klarast, och sedan får man klara sig på den, men utöver detta kan man faktiskt dra av kostnader i deklarationen för ökade levnadsomkostnader. Några år när jag har haft tunga kostnader utöver HK-bidraget så har jag kunnat dra av de i deklarationen. Lycka till Jorm
Så handikappersättningen kan man tex. få för att man sliter sönder kläder mer när man rullar rullstol? Jag förstör massa tröjor och jackor i ärmarna när jag rullar. Går det att få för tex. däck och slang till rullstolen, sönderslagna glas och tallrikar, andra saker man slår sönder? Vi har stötta kanter i nästan alla tallrikar för jag inte kan koordinera öga-hand så jag oftast lyfter för lågt så grejerna slår i kanter, sen tappar jag glas stup i ett. Så nu har jag köpt plastglas med lock från tupperware som jag anävnder, men jag slår ändå sönder glas väldigt ofta. Nu har vi massor av glas som vi fått av vänner och släktingar men det är tråkigt att behöva använda sådant för att jag inte vågar lyfta finglasen. Och så det sista behöver man diagnos eller räcker det med en snäll läkare som intygar för att man kanske ska ha chans att få ersättning?
Lag (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag Säger följande: Handikappersättning 5 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon 1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan, 2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller 3. i annat fall har betydande merutgifter. Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd. Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från sådan förmån. Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65 års ålder. Lag (2001:491). Läs resten här: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1998:703 Försäkringskassans Vägledning 2003:2 Version 4 om Handikappersättning tar upp några av de kostnader som kan anses vara att klassa som merkostnader p.g.a. funktionshindrer. Ni ska dock komma ihåg att denna vägledning är inte detsamma som lagtext! Om ni har merkostnader p.g.a. av något som inte står upptaget i vägledningen så kan det ändå mycket väl vara så att lagtexten ovan är giltig. Handläggaren på FK kommer dock att hävda att yrkandet inte kan klassas som merkostnad. Handläggarens uppdrag är nämligen inte att följa lagens syfte utan handläggaren måste hålla sig till sin arbetsbeskrivning, d.v.s. vägledningen. Om en handläggare således sätter sig på tvären så är det alltså bara för er att överklaga beslutet så långt det går. Handläggaren har inte rätt bara därför att han/hon kan hänvisa till en liten rad i nån vägledning eller helt enkelt inte kan finna stöd för era yrkanden i vägledningen. Ni hittar vägledningen här: http://www.fk.se/filer/publikationer/pdf/vgl0302.pdf Det finns dock "trappsteg" som man måste kliva över för att kunna få merkostnadsersättning. Det lägsta dylika trappsteget är på 28,5% av prisbasbeloppet. Man måste alltså ha merkostnader på minst 11.500 kr per år för att kunna få ut handikappersättning enbart för sina merkostnader. (Vilket man lätt kommer över om man t.ex. har en större bil då man kör in en elrullstol.) Kom ihåg! Ha inte för stor respekt för vad försäkringskassornas handläggare anser är rätt och fel! Redigerat 2008-06-05 13:44
Handikappersätting kan man få för att man sliter sönder kläder när man rullar. Man kan också få det för t.ex glas som man slår sönder för att man tappar dem.
Precis, andra kostnader som behov av högre värme än 18 grader är ersättningsbara via HK-ersättningar. Det som skall tas upp i deklarationen kan var längre sjukhusvistelser och sådant som inte faller under HK-ersättning men ändå viktiga för livsföringen, det heter fördyrande levnadsomkostnader och godkändes i länsrätten efter nekande av taxeringsmyndigheten. mvh J
Tack för alla svar, det är skönt att få tala om detta. Jag tycker det är mycket svårt. Det gör mig så ledsen att det är så svårt att få tillgång till sina lagstadgade rättigheter, och att mycket av det hänger på att man är driven, verbal och påläst. Det känns inte bra, det känns inte som trygghet och rättvisa. Jag får också känslan av att det emellanåt är godtyckligt, att det beror på var man bor eller vem som handlägger ett ärende. Det borde inte vara så. Jag tycker det är något oärligt i att ha ett trygghetssystem som känns som ett alibi, det finns, men är svårt att hitta, förstå och använda.
Inte bara handikappersättningen då, utan alla olika system som finns hos alla olika myndigheter i stat, kommun, landsting. Ibland känner jag mig som Svartepetter, där ingen vill bli sittande med ansvaret för att jag skall få den hjälp jag behöver och enligt gällande lag anses ha rätt till.
Gör som jag se till att ha papper på allt, var enskiljd detalj är viktig. Hjälp finns att få via det lokala sjukhusets kuratorer, nog så ofta har jag fått kopior av deras interna komihåglistor för de olika saker som gäller. Även kommunala handläggare har skyldighet att i förhand berätta vad som gäller, fast de är de svåraste att ha att göra med, länstyrelsens brukar vara betydligt lättare. Fråga vad som skall stå noterat i det intyg som behövs, det underlättar mycket, många läkare är litet osäkra trotts förtryckta uppgifter! Enligt en handläggare på FK till mig så är det oftast där som det blir problem, otydlighet om vad och hur. Jag till skillnad från andra handikappade tycker att det är lättare att komunicera med FK, AF, och Länsrätten/Regionstyrelsen än kommunen. Jorm
Sjukvård, sjukresor och mediciner upp till högkostnadsskydden. Särskilda hjälpmedel som man haft kostnader för, t.ex. värmefläkt, aircondition, ramper, ändring av kläder för att lättare få på och av sig dem, rullstolsdäck, slangar m.m. Fritidsresor om man måste åka färdtjänst i en liten buss, så blir det dyrare än med vanlig färdtjänstbil. Vet ej kostnaden, Fk har i alla fall haft en norm för det. Larm, hemtjänst om man har.
Jag ska knåpa ihop de sista kostnaderna på min ansökan på handikappersättningen. F-kassan undrar hur mycket jag villl yrka som merkostnader i mina resor till/från skola samt fritid. Dessa resor gör jag nu med egen bil men jag har inte haft bilen så länge så jag vet inte riktigt. Först listar jag förstås ut antal mil, men sedan? Väljer jag dieselkostnaden per mil? Skatteverkets schablonavdraget på 18:- per mil? De 45:- per mil jag fick fram mha konsumentverket? Där ingår skatt, värdeminskning och annat. Hur gör ni andra?
Nu har jag fått svar på hur de räknar med milkostnad, de tar 11:-/mil.
Om de bara godkänner 11 kr per mil så är det ju bara bensin(diesel kostnaden, då måste du ta med försäkring, skatt, däck och service och dela summan i antalet mil du måste köra för att kunna jobba. Sen drar de bort det allmänna avdraget på 5000 (tror jag det är) och så kan du söka resten.
Angående försäkring då är det bara för störrebil som man kan ta upp. Däck, skatt och service fick jag inget för. Nu är de allmänna avdraget mycket högre. För fritids resor räknas när du åker till läkare, behandling och myndigheter "roligt fritids intresse" Om man är medlem i något förbund Nhr eller Dhr kan man ta upp den kostnaden. Sedan beror det nog på när man har sökt hk Lycka till
Jaha, nu gnetar jag på att få ihop synpunkter på FK:s kostnadsförslag. Ganska många saker har de halverat snyggt och prydligt. Nu undrar jag om engångskostnader, främst gällande flytten. Jag var tvungen att flytta, FK säger att det är normalt att ha kostnader i samband med flytt, dvs noll spänn. Jag har begärt ersättning för flytt av telefon, flyttlådor, hyra av flyttbil, bensinkostnad, magasineringskostnader under tiden vi hade dubbla boenden samt ersättning för dubbla hyror. Jag får ersättning för hälften av den ökade hyreskostnaden eftersom vi är två. Jag menar att hela den ökade hyreskostnaden borde ersättas eftersom jag var tvungen att flytta. Jag har snokat lite här och var efter råd och tips men återigen får jag vända mig hit där jag brukar få så bra råd
Jag sökte 4500 i slitage, etc och fick 1500
Lägger det under myndighetstrassel istället för hjälpmedel, känns bäst här ändå. Skriver åt en vän som har fått ut en handdator av sin arbetsterapeut, hon ska få prova den i 2 veckor och sen ska dem ta tillbaka den och komunen ska utreda hurvida hon ska få tillbaka den eller inte. Hon förstår ingenting, varför dem gör så. Jag fattar inte heller vad som pågår, enligt henne så är det inget projekt eller liknande som pågår utan den har skrivits ut som vanligt. Är det någon som kan ge en orsak till varför komunen ska ta tillbaka den och utreda hurvida hon får ha den eller inte. Hon bor inte på någon gruppbostad eller liknande om det kan spela roll. Jag förstår inte varför man först låter henne testa och sen ska besluta om hon får behålla den eller inte.
det e väl inge konstigt? dom vill förstås kolla om hon verkligen behöver den eller om hon behöver nåt annat annars kan dom ju ge den till nån annan.
Var nog lite otydlig, hon ska först få den och testa i 2 veckor, sen tar dem tillbaka den och ska utan att ta hänsyn till vad hon tycker besluta om hon behöver den eller inte. Tycker dem att hon behöver den så får hon själv se besluta om så är fallet. Jag som fått samma sak utskrivet ska testa under en tid och sen ska min At kolla hur det går och vi gemensamt ska ta ställning till om jag behöver den eller inte. Kom att tänka på att det kanske är en provdator hon fått nu, som alla får testa på för att sen få en egen beställd om det finns behov. Jag vet inte, tycker det är mysko att låta henne testa och styra upp sitt liv med den och sen ta ifrån den. Ska komunen ta det beslutet så kan dem väl göra det utan att ta den ifrån henne, så hon slipper vara utan den om dem tycker hon kan få behålla den. Fast det kanske går till så i vissa komuner.
Ja, det kan de med all säkerhet och kommer säkert också att göra. Det är ett nytt regelverk tydligen och nu kollar de upp alla skummisar .... ... jag t ex .... som gammal tetra i 38 år bör jag tydligen kontrolleras extra mycket för en nitisk arbetsterapeut har lagt ner timmar på att förhöra mig om jag verkligen lämnade tillbaka den där Spinnerstolen på 80-talet och om jag gjorde det - hur det i så fall gick till. Något annat som sticker henne i ögonen är att jag har en ca 14 år gammal stå-stol .... "vad har du den till" frågar hon misstänksamt. "Tja, låt mig få tänka .... att stå med så jag inte blir urkalkad i skelettet, inte får njur- och blåssten, att blodcirkulationen blir bättre, att jag avlastar mig, får sträcka ut mig ....... etc etc. "Ja, men det räcker inte", säger hon - det får vi ta upp i hjälpmedelsgruppen. Nu har de gjort det och beslutat att jag inte får ha kvar min gamla väl använda ståstol eftersom jag inte säger att jag använder den till ngt annat. "Vad skall jag ha istället" frågade jag. En tippbräda! Jaha, och var skall den förvaras? I ditt rullstolsgarage. Jaha, men i den får den ju inte plats - då behöver jag ett större. Ja, det kan du få ..... Jag föreslog också att jag ville ha en ny elstol med ståfunktion för att ersätta den gamla häcken. Och det var också helt möjligt ... det är tydligen inte pengar det gäller utanatt följa ett regelverk som är helt utom all sans och vett. Det är underbara diskussioner och jag skrattar och driver med henne. Skall bli kul och se om de tar stolen .... Redigerat 2008-05-23 17:31
moon: helt plötsligt så förstår jag att dem kan bråka med min polare... det där låter ju helt absurt för vem bryr sig om en gammal stol från 80-talet? Det kostar mer att utreda än det ger, för om du hade kvar stolen vad kostar det inte att hämta den och sen kassera den. Blir väl så snart att man får en ransoneringskupong och får välja på 3 hjälpmedel man behöver resten av livet och sen är det tack och hej. Bävar inför måndag när jag ska få min nya badbräda, fast vi ska behålla den gamla, för den ska sambon ha. Hans arbetsterapeut tyckte det var vettigare att dem skrev över den på honom istället för att skriva ut en ny, men det lär inte idioten som kommer hit och lämnar den nya fatta. Dem försökte tom. sno med sig hans gamla rullstol som vi köpt själva. Så bra koll är det...
Väntat på intyg, pratat med läkaren... flera gånger... Läkaren vet att det är bråttom. Att jag måste ha det. Redan i feb var det bråttom. Hade en deadline till länsrätten. Men kunde inte skicka in intyg, för jag fick inget. Nu är det akut igen. Har en knapp vecka på mig. Innan länsrätten vill ha för ansökan jag överklagade i mars. Och snart är min färdtjänst slut. Första gången tog det 5,5 år att fixa intyg. Andra gången 8 månader... *suckar* Försäkringskassan kommer snart att skrika efter intyg för LASS och handikappersättning. Skulle lämnat in vid hembesöket den 12:e (som blev den 8:e ja FK kom 8:e istället för 12:e, jag var säker på 12:e och FK den 8:e) Jag behöver färdtjänst. Vissa delar av mitt liv är utanför tunnelbanenätet!
Jag hade liknande problem som de Du har tills jag fann på följande lösning; En tränande invalid anses försöka att vara frisk och då anses den vara i behov av de hjälpmedel som föreslås av sjukgymnasterna till At. Så jag har främst kontakt med Orups sjukhus där jag regelbundet tränat de sista 20 åren och har mer kontakt med dem än med neurologen på Mas (som jag nu skall lämna till förmån för Lund) Att som inskriven patien få vänta på tid mellan 7 och 16 månader, för att det pågår ett internt ekonomiskt "krig" på sjukhuset är inte godtagbart. Märkligt nog så godtas uppgifterna från fysioterapin, via deras läkare fortare än om de kommer från neurologen och deras specialister. Har Du möjlighet så remitera Dig till en sådan anläggning i trakten och Du skall se att det gör susen. Vad det gäller länsrätten så gäller en överklagan i väntan på medicinsk utredning, om inte får de pisk av kammarrätten. (Typ Det är inte Ditt fel att Stat, landsting och kommun och deras tjänstemänn inte hinner med Dig) Lycka till J
Jag har försökt få rehab. Men de anser inte att jag är rätt för något ställe än. För blandade diagnoser. "Någon-annan" bör vara mer lämplig...
jättesuck, ja visst är det lättare att låta någon annan göra saker, så trött jag blir när jag läser det morticia. Varför ska det vara så svårt för vården att se helheten och inse att det borde vara bättre om du i alla fall får lite rehab än ingen alls. Jag försökte komma till neurorehab, men det fick man inte förrens man har en neurologisk diagnos, trots att jag har massa neurologiska symtom. Nu hade jag tur att min sjukgymnast jobbar på neuro också och tidigare hade jobbat med personer i rullstol, så han hade lite koll. Visst kostar rehab pengar men hur mycket får man inte tillbaka i slutet.
Morticia Har Du försökt med Läkargruppen? J
Här har det varit panik och rabalder sen i november och jag är oxtokig för närvarande. Men mina problem är ju färska... Du har ju haft VRÅLKÄMPIGT i hur många år som helst... Så jag ska då inte gnälla... Men LITE kan jag väl få gnälla i alla fall... *lägger huvudet på sned* Jag hoppas det löser sig!
Det är ingen tävligen! Var och ens problem står i relation till ens egen erfarenhet. Max problem är olika för alla. Att jämföra med andra fungerar dåligt då man inte vet allt om den andres liv. Redigerat 2008-05-28 22:14
Så sant som det är sagt, tänk om biståndshandläggare, tjänstemän och politiker också kunde inse det att man inte kan dra alla funktionshinder över en kam och tro att alla regler och riktlinjer passar alla funktionshinder. Alla borde kunna bedömas efter sina individuella problem, behov, utifrån skäliga regler och riktlinjer...
Om Du söker en privatläkare specialist och förklarar att Du behöver det för att Du skall upp i rätten så kommer det nog fort. Rätten eller överhuvudtaget svensk tjänsteman skall inte ifrågasätta av legitimerad läkare utfärdat intyg. Gör tjänstemannen det skall Hon/Han begära intyg från tredje part och hänvisar Dig då dit. Problemet är att det kostar ett par hundra extra att gå till privatläkare fär ett intyg. Bli inte irreterad på de som tävlar med handikapp eller så, det kan inte hjälpa de problem som de har. Deras sorg går nog fort över den också. Lycka till J
Min husläkare ringde nyss, han hade helt missat att jag hade deadline... Men han ska försöka få ihop intyget idag. Så jag har det i veckan som kommer. Så jag ska ringa/maila länsrätten och fjäska mig till några dagar till.
bra att det verkar lösa sig, jobbigt när man sitter och väntar på att andra ska göra sitt jobb innan man själv kan fortsätta
Skrivit klart brevet till FK och länsrätten Var aningen övertydlig. "I många månader har jag jagat läkarintyg. I går 1/6 ringde min läkare xx. Och ett intyg är på väg. Så jag undrar om det är möjligt att skicka det till er så snart det kommer även om det är lite senare än tänkt? Då jag har flera diagnoser. Fler olika anledningar till att jag behöver hjälp så tar det tid att skriva intyg. Dessutom så har det varit vårdstrejk. Ang. mina hjälpbehov på toaletten så har sjukvården inte någon personal som åker runt och hjälper medborgarna på toaletten. Behöver man sådan hjälp ligger det på kommunen/FK LASS. Det enda som sjukvården kan göra är att operera mig. Antingen så avföringen kommer automatisk hela tiden, vilket kräver blöjor och täta byten då jag har sår i underlivet. Eller kolostomi. Inget av alternativen tar bort mitt hjälpbehov. Det blir i och för sig andra saker jag behöver hjälp med. Blöjalternativet ger betydligt sämre arbetsmiljö än det som är idag (dvs att stötta och hålla min arm under tiden jag tömmer tarmen). Stomialternativet är det som jag kan tänka mig. Men pga strejken så är det kö för den operationen. Men förhoppningsvis blir jag opererad inom några månader. Men jag kommer ju ändå behöva hjälp. Fast med andra saker, få stomibandage på plats, få av, tvätta rent, torka etc."
Nu har jag intygen. Det för hjälp och det för färdtjänst. *pust* Ska ringa FK och kolla så jag har rätt adress. Och posta idag.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
