Jag har en liten fråga, då jag får mig en tankeställare efter att läst forum sida upp och forum sida ner och ser hur mycket vi skriver om att saker och ting inte fungerar. Vi klagar på kommunens handläggare, på polisens okunskap om funktionshindrade frågor (ex. att köra elrulle på fyllan, ang. P-tillstånd) om tjänstemäns handlande och så vidare....
Vilken inställning har vi själva till att det kan bli bra? Har vi förutfattade meningar om att det alltid är dåligt och orättvist??
NÄR ringde vi en handläggare och sa, DET ÄR BRA. Det fukar bra för mig. Tack för att du ordnade det så??

Tänker mycket på det i mitt egna jobb, man får bara höra när det är dåligt....aldrig när det är bra. Jag säger inte med detta att man skall tacka för den hjälp man får, men ibland vore det nog bra att berätta vad som fungerar.... Vad tycker ni andra??

Håller med, och försöker komma ihåg att berömma både assistenter och handläggare när det fungerar bra eller när de tänkt till. Som nu när jag så otroligt enkelt fick byta rullstol och annat, förklarade hur bra det blev för mig och att jag uppskattade att det gick så fort. Tyvärr är det nog snarast så att det inte så ofta finns något att berömma.

Anna - jag tycker att du har en bra poäng! Jag tycker att detta gäller inom flera "områden" än funktionhinder; det känns som att folk i allmänhet lätt glömmer att ge positiv kritik och fokuserar på det negativa. Jag tycker mig se mycket av detta inom skolans värld, till exempel, och det är synd, tycker jag. Jag tror att människor mår bra av att faktiskt få höra att de åstadkommer bra saker.

Anna skrev: Jag har en liten fråga, då jag får mig en tankeställare efter att läst forum sida upp och forum sida ner och ser hur mycket vi skriver om att saker och ting inte fungerar. Vi klagar på kommunens handläggare, på polisens okunskap om funktionshindrade frågor (ex. att köra elrulle på fyllan, ang. P-tillstånd) om tjänstemäns handlande och så vidare.... Vilken inställning har vi själva till att det kan bli bra? Har vi förutfattade meningar om att det alltid är dåligt och orättvist?? NÄR ringde vi en handläggare och sa, DET ÄR BRA. Det fukar bra för mig. Tack för att du ordnade det så?? Tänker mycket på det i mitt egna jobb, man får bara höra när det är dåligt....aldrig när det är bra. Jag säger inte med detta att man skall tacka för den hjälp man får, men ibland vore det nog bra att berätta vad som fungerar.... Vad tycker ni andra??

Jag är en ganska spontan person, så om någonting faktiskt fungerar brukar jag direkt säga "åh vad bra att du ordnade det här"eller "tack för en bra utredning". min fkhandläggare blev för några veckor sen så paff att hon blev helt tyst, det är tydligen inte så vanligt. För mig är det självklart att tala om att något är bra när det fungerar...Det handlar inte om att alltid visa sig tacksam, utan mer om att de som jobbar ska veta när det gör något "bra", så de förstår vad som är "bra" och kan fortsätta göra "bra" grejer. Detta gör jag även med personer jag har haft allvarliga duster med, så att de ska förstå att de tillslut tog rätt beslut.
På denna sajt belyses många negativa grejer. Kanske är det för att i medgång, dvs när alla beslut blir "rätt", kan vi ofta glädjas på egen hand, och i motgång behöver vi både stöd och hjälp...

Jag tycker att när man i kontakt med t ex myndigheter eller sjukvården verkligen har ngt att berömma dem för, så gör man det. Jag blev sjuk för ett par månader sedan och fick ligga på sjukhus. Jag var livrädd för att bli dåligt bemött men det var underbara människor och jag har sällan blivit så fint bemött. Jag åkte upp med en blomma till avdelningen med ett tackkort. När jag träffade läkarna som behandlat mig så sade jag att jag var jättenöjd.

Men .... detta är mer tragiskt än bra. Man är van att bli kasst behandlad och blir nästan gråtmild när man blir bra bemött.

Moon skrev: Men .... detta är mer tragiskt än bra. Man är van att bli kasst behandlad och blir nästan gråtmild när man blir bra bemött.

Så sant så!
Jag har haft en underbar handläggare på FK, hon har visat mig förståelse och respekt trots att mitt ärende inte var det enklaste. Hon ringde mig flera gånger för att berätta vad som hände i processen. "Du kommer att få ett brev i morgon, men jag vill hellre ta det så här per telefon först..." Helt underbar! Hon förstod liksom vad svarta bokstäver på ett papper kan påverka en människas vardag.
Och som Moon säger, man blir nästan gråtfärdig av att få ett sånt bra och välkomnande bemötande...

Förresten:
Förra veckan ringde handläggaren för att meddela att de kommer att ändra beslutet till min fördel! Jag har tänkt att skicka in Dagens Ros till henne i lokaltidningen, hon är ett föredöme för hur myndighetspersoner kan (och bör!) vara.

// A E

Anna skrev: Jag har en liten fråga, då jag får mig en tankeställare efter att läst forum sida upp och forum sida ner och ser hur mycket vi skriver om att saker och ting inte fungerar. Vi klagar på kommunens handläggare, på polisens okunskap om funktionshindrade frågor (ex. att köra elrulle på fyllan, ang. P-tillstånd) om tjänstemäns handlande och så vidare.... Vilken inställning har vi själva till att det kan bli bra? Har vi förutfattade meningar om att det alltid är dåligt och orättvist?? NÄR ringde vi en handläggare och sa, DET ÄR BRA. Det fukar bra för mig. Tack för att du ordnade det så?? Tänker mycket på det i mitt egna jobb, man får bara höra när det är dåligt....aldrig när det är bra. Jag säger inte med detta att man skall tacka för den hjälp man får, men ibland vore det nog bra att berätta vad som fungerar.... Vad tycker ni andra??

Jag tror att det kan vara svårt att se förbättringar i samhället när man under en lång tid levt med problemen. Men där kanske man också är dåliga på att informera om vilka förbättringar man gör.
Jag fick veta av en taxichaufför att jag inte längre behövde beställa riksfärdtjänst för att komma från ena sidan av Skåne till den andra. Man är visserligen konsekvent och utelämnar information om försämringar också.

Jag ger alltid kritik till den jag anser ska ha kritiken. Men om jag sen får veta att jag gått till fel person ber jag om ursäkt. Jag säger också tack till alla människor som hjälper mig. Dock så gör jag mig icke besväret att ringa upp min handläggare för att ge henne beröm. Varför skulle jag? Ringer hon till postverket och tackar varje gång hon får post i sin brevlåda?

Jag har inte valt att hamna i den här situationen. Jag har inte tid eller ork att gå omkring och vara tacksam. Speciellt inte när jag fortfarande har många problem.
Däremot har handläggaren valt sitt arbete. Jag håller med om att det finns gränser för hur man lägger fram sin kritik men har man valt ett sånt arbete får man tåla att folk ibland är missnöjda. Jag vill inte, som jag ofta blir, bli hänvisad till någon annan för att till sist hamna hos en telefonsvarare som berättar att ansvarig verksamhetschef har gått på semester.

Jag tycker egentligen att handläggarna borde vara registrerade på denna sidan. Det hade verkligen varit konstruktivt.

Det är inte konstigt att "vi" allt som oftast "bara" ger dålig kritik när nått inte fungerar, för om vi inte gör det så blir det inte bättre. Men när man ger possitiv kritik så tolkas det ofta som om att allt är super duper bra.

Till sidans topp

Hur viktigt är terminologi för er?
För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man".
Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig?

Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Tycker det är kanon viktigt att man i allafall som arb.giv, PA, myndighetsperson säger "hjälpa ngn att äta " istället för att "mata"

kan säker använda word sför att lså upp några mer synonymer på mata, elel räatt äta. Jag har alltid levt ett ungdmligt cyber liv med allt där till dvs, man struntar totalt i vad man säger för ord och man struntar i hur man stavar, alla förstår ändå!

på mata:
Mata, hjälpa att äta, fylla på, nära, föda, bespisa, förse med material.

på handikapp (obs inte min definition på handikapp):
handikapp, hinder, fördel, belastning, svårgihet, black om foten?, lyte, missbildning, försprång.

Ja tänk hur fel det kna bli att hålla på att peta på synonymer. Detta kommer från word.

det är bara att välja vilket politiskt korekt synonym du vill välja.

Jag ser bara till att skilja på funktionshinder och handikapp, för det ÄR två helt olika ord och betyder två helt olika saker!

Redigerat 2006-06-14 01:44

Macco skrev: på handikapp (obs inte min definition på handikapp): handikapp, hinder, fördel, belastning, svårgihet, black om foten?, lyte, missbildning, försprång. det är bara att välja vilket politiskt korekt synonym du vill välja.

Då kanske vi ska börja säga "Kan du förse mig med material? Jag har nämligen ett försprång." istället fär att säga "kan du mata mig eftersom jag är handikappad"

Macco - jag hävdar bestämt att Microsoft Words språk- och grammatikbehandling inte är pålitlig i alla lägen. Jag skulle inte använda enbart detta program som "rättesnöre".

Macco skrev: kan säker använda word sför att lså upp några mer synonymer på mata, elel räatt äta. Jag har alltid levt ett ungdmligt cyber liv med allt där till dvs, man struntar totalt i vad man säger för ord och man struntar i hur man stavar, alla förstår ändå! på mata: Mata, hjälpa att äta, fylla på, nära, föda, bespisa, förse med material. på handikapp (obs inte min definition på handikapp): handikapp, hinder, fördel, belastning, svårgihet, black om foten?, lyte, missbildning, försprång. Ja tänk hur fel det kna bli att hålla på att peta på synonymer. Detta kommer från word. det är bara att välja vilket politiskt korekt synonym du vill välja. Jag ser bara till att skilja på funktionshinder och handikapp, för det ÄR två helt olika ord och betyder två helt olika saker! Redigerat 2006-06-14 01:44

Terinon skrev: Då kanske vi ska börja säga "Kan du förse mig med material? Jag har nämligen ett försprång." istället fär att säga "kan du mata mig eftersom jag är handikappad"

jaa, vad ska man säga.....? Jo man måste nog vara ganska så precis, när man utrycker sig, så att man slipper en massa onödiga missförstånd!! Man måste nog vara ganska rak och exakt när man talar tycker jag!!

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

T ex tv, journalister och myndigheter där tycker jag terminologi är livsviktigt - men på senare dagar har jag faktiskt, i motsatts till dig, blivit mindre petig inför vanligt folks språkbruk.

Nietzsche skrev: T ex tv, journalister och myndigheter där tycker jag terminologi är livsviktigt - men på senare dagar har jag faktiskt, i motsatts till dig, blivit mindre petig inför vanligt folks språkbruk.

Hur kommer det sig då? Att du blivit mindre petig? *nyf*

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Vissa dar är jag mer petig än andra, men det beror lite på vem det är som uttalar dom fel orden i fel sammanhang, oftast är det när det är personer som kännt mej i stort sett hela mitt liv, men ändå fortsätter dom att vara nedlåtande, har jag fel som känner så?

En känsla är en känsla, och de har man rätt till!

Det är ungefär det samma som min familjs namn på rullen dvs vagnen, för andra kanske det inte känns kränkande, men för mig är det som om man säger "du är inte värd något eftersom du inte går.

Något jag märkt är sättet att tala nedlåtande till funkhindrade. Ex.vis genom att säga bussträna istf att åka buss osv.

Sunshine skrev: Vissa dar är jag mer petig än andra, men det beror lite på vem det är som uttalar dom fel orden i fel sammanhang, oftast är det när det är personer som kännt mej i stort sett hela mitt liv, men ändå fortsätter dom att vara nedlåtande, har jag fel som känner så?

Hej! tycker inte du har fel!! Jag är själv likadan och ibland är man mera tålmodig än andra dagar!! När någon man känt länge eller någon från familjen uttrycker sig "nedlåtande" eller använder felaktiga uttryck kan jag bli jävligt besviken och känna mig påhoppad eller kränkt..........jag menar...lite respekt måste man väl ändå få ha..som funktionshindrad eller??

Liselotte skrev: Hej! tycker inte du har fel!! Jag är själv likadan och ibland är man mera tålmodig än andra dagar!! När någon man känt länge eller någon från familjen uttrycker sig "nedlåtande" eller använder felaktiga uttryck kan jag bli jävligt besviken och känna mig påhoppad eller kränkt..........jag menar...lite respekt måste man väl ändå få ha..som funktionshindrad eller??

Ja, jag brukar säga till dom att jag faktiskt skall visas respekt som dom själva förväntar sej. Men av nån anledning så för står dom inte hur förnedrande dom beter sej mot mej fast jag förklarat om och om igen.

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Jag tycker, som du Ninnie, att terminologi är oerhört viktigt därför att precis som du pekar på så ligger det oftast en underliggande värdering i språkbruk. Sen, som nån annan sa här, så är jag mer petig vissa dagar än andra och jag kan också bli oerhört kränkt om nån som känner mig, använder "fel" ord, medan jag kanske inte alltid reagerar lika starkt om nån utomstående skulle säga samma sak, för jag kan tänka att h*n inte vet bättre och då upplyser jag istället. Min "nya" släkt, dvs min sambos familj har fått höra en hel del av mina åsikter inom detta område, men de har tagit det bra och bara varit positiva när jag har rättat dem. Jag vet också att de tycker om mig för mig och alltså inte lägger nån negativ värdering i saker som de råkar säga "fel".

Jag har varit ute och informerat en hel del, också för blivande proffessionella som vi som funktionshindrade möter på i olika sammanhang. Vid ett sånt tillfälle pratade vi just om terminologi och jag får fortfarande "pytteskinn" (halländska för "gåshud" ) när jag tänker på det. Det var många aha-upplevelser där. Bl.a frågade jag dem varför det hette att min syster flyttade hemifrån, men när jag gjorde detsamma hette det plötsligt att "jag fick eget boende". Varför gick min syrra i skolan, men jag "gick integrerat"....sådana saker, och det blev som sagt en väckarklocka för dem, som jag hoppas de kommer ihåg lika tydligt som jag.

Redigerat 2006-06-13 13:16

Redigerat 2006-06-13 13:18

Jag är väldigt noga med ord som "bli matad" - konta "få assistans med" samma när jag hör någon säga, - i min brukares boende. Sådant får jag direkt kramp av, och när proffs inom funkis arbeten inte uttrycker sig korrekt, däremot bryr jag mig inga när äldre använder ord som handikappade (som sagt jag säger själv fel ibland, svårt att lära gamla hundar sitta) inte heller när mina egna barn glatt skriker flytta CPtrucken, jag ska fram, då är det istället ett bekräftande på att det är ok att driva med funktionshindrade på samma sätt som med "vanligt" folk och de gör det med glimten i ögat. Ingen av dem skulle å andrta sidan säga att de skulle mata mig för det hade tyckt vara så förnedrande.

KarinSch skrev: Jag är väldigt noga med ord som "bli matad" - konta "få assistans med" samma när jag hör någon säga, - i min brukares boende. Sådant får jag direkt kramp av, och när proffs inom funkis arbeten inte uttrycker sig korrekt, däremot bryr jag mig inga när äldre använder ord som handikappade (som sagt jag säger själv fel ibland, svårt att lära gamla hundar sitta) inte heller när mina egna barn glatt skriker flytta CPtrucken, jag ska fram, då är det istället ett bekräftande på att det är ok att driva med funktionshindrade på samma sätt som med "vanligt" folk och de gör det med glimten i ögat. Ingen av dem skulle å andrta sidan säga att de skulle mata mig för det hade tyckt vara så förnedrande.

Jag tycker det är viktigt att vi själva tänker på hur vi uttrycker oss och liksom sätter ribban för vad som är ok och i vilket sammanhang. T ex att inte i en ansökan om assistans eller ledsagare eller ledsagare i färdtjänst eller hemtjänst uttrycka oss i termer som"Jag behöver hjälp med utan istället i så fall "Jag behöver assistans i de här och de här situationerna

Håller med. Hjälp anser jag att jag, liksom andra, behöver när det är något jag inte förstår mig på, t.ex. jag behöver hjälp med att deklarera eller jag mår dåligt och behöver hjälp av en läkare, eller hjälp av en kompis med ett recept på laxgryta. Att leva mitt liv kan jag själv fast med assistans.

Bra poäng, få assistans med. Det tar jag till mig och ska tänka på fortsättningsvis!

Jag försöker använda ordet assistans istället för hjälp, men det är som assistansberättigad istället för brukare. Fasligt mycket svårare att säga. Så hjälp slinker med ibland.

Jag eller Du gör är viktigt för mig. Det är så mycket lättare att säga "Jag ska dammsuga" än "Kan du dammsuga?". Lika så "Ska jag skala potatisen" eller "Ska du skala potatisen?. Jag känner mig mer värd ifall personen ställer den sista frågan.

Jessma skrev: Jag eller Du gör är viktigt för mig. Det är så mycket lättare att säga "Jag ska dammsuga" än "Kan du dammsuga?". Lika så "Ska jag skala potatisen" eller "Ska du skala potatisen?. Jag känner mig mer värd ifall personen ställer den sista frågan.

Mm, inom assistans är det där superviktigt för mig. Även där stämmer, enligt min erfarenhet, påståendet att man säger som man tänker.

Något jag irriterar mig på är när tex. assistenter säger : Ska vi gå på toa? Ska vi gå och duscha? till personen som behöver assistans. Jag tror detta är extra viktigt att tänka på om man arbetar med barn eftersom de kan behöva hjälp att få/behålla en integritet.

Hmm undrar om ditt exemel, jag ha rnog alldrig träffat på någon som säger ska VI gå på toa, unga osm vuxna går väl på toa "själv" (känner fö ratt förklara lite här eftersom att en del är lite ja petiga "" sätter jag för att jag räknar att gå med assistent som själv ockå).

Säger man ska VI gå på toa till ett banr så är man ju nästan på hal is för lex maria? (eller lex sahra? hålle ralldrig reda på de två lagarna) iaf när man inte är förälde rtill ungen.

Macco skrev: Hmm undrar om ditt exemel, jag ha rnog alldrig träffat på någon som säger ska VI gå på toa, unga osm vuxna går väl på toa "själv" (känner fö ratt förklara lite här eftersom att en del är lite ja petiga "" sätter jag för att jag räknar att gå med assistent som själv ockå). Säger man ska VI gå på toa till ett banr så är man ju nästan på hal is för lex maria? (eller lex sahra? hålle ralldrig reda på de två lagarna) iaf när man inte är förälde rtill ungen.

Lex Maria är lag om missförhållande inom sjukvården, Lex Sarah är lag missförhållanden inom äldre- och handikappomsorgen(OBS! INTE mitt uttryck)

Om man säger "Ska vi gå på toa" till sin arbetsledare/brukare/assistansanvändare(välj själv) så tror jag inte att det faller under endera lagen. Dock är det klumpigt uttryckt, men man kan inte bli dömd för det, då skulle många stå vid tinget skulle jag tro.

Klumpighet är inte straffbart.

Man bör ju ta upp det med den som är arbetsledare.

Morticia skrev: Klumpighet är inte straffbart. Man bör ju ta upp det med den som är arbetsledare.

Eller med assisteneten själv, om man har den möjligheten.

Vejron skrev: Eller med assisteneten själv, om man har den möjligheten.

Det är ju bäst.

"Vi- begreppet" används tyvärr allt för ofta på ett märkligt sätt inom vårdyrken. Det är vässentligt att assar från början får lär de ska använda vi och du, för att intekränka brukaren.

Hamaka skrev: Något jag irriterar mig på är när tex. assistenter säger : Ska vi gå på toa? Ska vi gå och duscha? till personen som behöver assistans. Jag tror detta är extra viktigt att tänka på om man arbetar med barn eftersom de kan behöva hjälp att få/behålla en integritet.

Detta har jag varit med om när jag introducerat nya pers. ass, och det är ofta gulliga äldre damer som säger det.
Jag brukar säga att ni får inte plats samtidigt på toa! Eller du får faktiskt dusha hemma hos dig, det blir för trångt med er bägge här...
De brukar komma ihåg det och med ett flin rätta sig själva när de säger fel.

skrattar hjärtligt åt ovanstående diskussion - alla möjliga bilder far förbi synfältet!

Ninnie - jag är olika "petig" beroende på vem som säger vad och i vilka situationer. Men en del av mig är ofrånkomligen språkpolis...

Jag har de senaste åren börjat irritera mig - ganska ordentligt, också, faktiskt - på att folk så att säga objektifierar mig. Jämför exemepelvis "duscha CuslonGodibb" med "assistera CuslonGodibb i duschen". Jag föredrar det senare - i alla lägen.

Skillnaden mellan "assistera" och "hjälpa" har jag inte tänkt så mycket på, faktiskt. Jag skrev nog mest "assistera" eftersom det framkommit tidigare i tråden. Men för mig känns det inte viktigt om någon "hjälper" eller "assisterar" mig. Jag säger nog själv "hjälpa" snarare än "assistera", men det beror mer på att "hjälpa" går fortare att säga än "assistera", och som (tal)språkbrukare vill man ju ta genvägar...

Nej, det är som sagt objektifieringen jag ogillar starkast. Jag vill känna mig som en person med egen vilja och personlighet snarare än som ett objekt som man kan duscha, mata, klä på, lägga eller vad som helst.

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Ja! Det är ju viktigt, ord skapar hållningar! Använder också, framförallt när jag skriver i olika ansökninsformulär, "jag behöver assistans med..." istället för "jag behöver hjälp med...". Brukar till och med stryka över t ex "hjälp" ibland där det är förifyllt. Kan man vara värre språkpolis?
Fast i dagligtal kan "hjälp" slinka ut ändå. Tänker att det finns rätt många uttryck som man bör fundera lite över..

Jag har blivigt mer noga med hur jag uttrycker mig allt efter som jag blivit äldre. Tror inte bara att det beror på personlig mognad utan också att samhället med oss funktionshindrade i täten har arbetat för en bättre terminologi.

Jag skulle också vilja påstå att kvinnor är mera noga med detta än män, har jag fel?

Apropå terminologi finns det ju en uppsjö alternativ vad man kallar sig själv också.
Som amputerad fick jag illa kvickt lära mig att jag var en Ampis, och det lät rätt så kul.

Om man ska vara politiskt korrekt så heter det ju funktionshindrad, men personligen tycker jag att det är den värsta benämningen av alla. Det låter så... kliniskt på nåt sätt. På samma sätt tycker många bögar att "homosexuell" är illa.

Jag har märkt att många i rullstolsvärlden reagerar starkt på "rullstolsbunden" och applåderar "rullstolsburen". Personligen tycker jag inte det spelar någon roll, båda orden är för mig ganska tråkiga. Liksom
- rörelsehindrad
- funktionshämmad

Och så finns det en grupp som gärna säger
- Invalid
- Skröppel
- Miffo
- Mupp
om sig själva.

Jag personligen tycker att det spelar mindre roll vilket ord folk använder, det viktigaste är vad man lägger in i det.
Alltså kan det absolut vara bättre när folk säger "invalid" med glimten i ögat, än "funktionshindrad" med ett tycka synd om-tonfall.


Mitt favorituttryck är rullstolsåkare.
En rullstolsåkare är neutralt på så sätt att det gäller både den som blir skjutsad och den som kör sin rullstol själv.

För mig är rullstolsåkare inte något negativt, tvärtom.
De flesta andra termer är så utslitna och färgade av något tragiskt/negativt/offeraktigt/myndighetsspråk.

Ja just det... glömde skriva att Rulle och Rullis är de mest avskyvärda orden för rullstol. Jag bryr mig inte om ifall andra säger så om sina rullstolar, men jag hatar när någon säger det till mig om min, med ett klämkäckt tonfall. Uääääääh!!!! Men mina syskon tycker förstås det är kul att tracka mig just genom att säga så med överdrivet rrrrrrrr.

Redigerat 2006-06-18 12:19

Redigerat 2006-06-18 12:20

Redigerat 2006-06-18 12:22

Wheelsta skrev: Ja just det... glömde skriva att Rulle och Rullis är de mest avskyvärda orden för rullstol. Jag bryr mig inte om ifall andra säger så om sina rullstolar, men jag hatar när någon säger det om min. Uääääääh!!!!

Vad säger du om din då?

Jag säger bara Rullstol.
Jag tycker det är ett fint ord.

I allmänna sammanhang är ordet rullstol förknippat med något tråkigt. Att vara rullstolsburen är liksom automatiskt en tragisk omständighet.

Utan rullstol är man verkligen handikappad och begränsad. Det skulle vara tråkigt.

Redigerat 2006-06-18 12:07

Wheelsta - jag kan inte heller se vad det skulle vara för "fel" med att använda just ordet "rullstol", och jag håller med dig om att det är utan den det blir "tråkigt".

En gång, när jag klivit ur min rullstol och in i en bekants bil för att vi skulle samåka, kunde jag inte låta bli att kläcka ur mig att "nu känner jag mig faktiskt handikappad". Resultatet blev höjda ögonbryn - inte mina! - och jag förklarade att det är först utan rullstol jag faktiskt känner mig direkt handikappad.

Wheelsta skrev: Jag säger bara Rullstol. Jag tycker det är ett fint ord. I allmänna sammanhang är ordet rullstol förknippat med något tråkigt. Att vara rullstolsburen är liksom automatiskt en tragisk omständighet. Utan rullstol är man verkligen handikappad och begränsad. Det skulle vara tråkigt. Redigerat 2006-06-18 12:07

CuslonGodibb skrev: En gång, när jag klivit ur min rullstol och in i en bekants bil för att vi skulle samåka, kunde jag inte låta bli att kläcka ur mig att "nu känner jag mig faktiskt handikappad". Resultatet blev höjda ögonbryn - inte mina! - och jag förklarade att det är först utan rullstol jag faktiskt känner mig direkt handikappad.

Hahaha, jag brukar också säga att jag känner mig handikappad utan rullstol. Eller nu när min kamera har gått sönder, utan den känner jag mig också fruktansvärt handikappad.

Okända människor brukar alltid se lite förvirrade ut när man säger sånt, ungefär som dom tänker "Hon är ju redan handikappad, att sitta i rullstol och bara ha ett ben måste ju såklart vara värre än att kameran är trasig".

Tyvärr är man ju oftast ensam rullstolsåkare i de där situationerna, så man har ingen att skratta med heller.

Wheelsta - det är just därför jag ibland inte kan låta bli att ge dem lite huvudbry... Ofta leder det ju till "aha-upplevelser", vilket är en bra bonus.

Wheelsta skrev: [---] Okända människor brukar alltid se lite förvirrade ut när man säger sånt, ungefär som dom tänker "Hon är ju redan handikappad, att sitta i rullstol och bara ha ett ben måste ju såklart vara värre än att kameran är trasig". [---]

Wheelsta skrev: Ja just det... glömde skriva att Rulle och Rullis är de mest avskyvärda orden för rullstol. Jag bryr mig inte om ifall andra säger så om sina rullstolar, men jag hatar när någon säger det till mig om min, med ett klämkäckt tonfall. Uääääääh!!!! Men mina syskon tycker förstås det är kul att tracka mig just genom att säga så med överdrivet rrrrrrrr. citat> Jag tycker rulle är en bra förkortning av rullstol som jag ofta använder fast kanske mest i tal.

Jag tycker rulle är en bra förkortning av rullstol som jag ofta använder fast kanske mest i tal.

Jag använder nog inte heller alltid rullstol, jag använder rullis.

Redigerat 2006-06-19 05:44

Wheelsta skrev: Apropå terminologi finns det ju en uppsjö alternativ vad man kallar sig själv också. Som amputerad fick jag illa kvickt lära mig att jag var en Ampis, och det lät rätt så kul. Om man ska vara politiskt korrekt så heter det ju funktionshindrad, men personligen tycker jag att det är den värsta benämningen av alla. Det låter så... kliniskt på nåt sätt. På samma sätt tycker många bögar att "homosexuell" är illa. Jag har märkt att många i rullstolsvärlden reagerar starkt på "rullstolsbunden" och applåderar "rullstolsburen". Personligen tycker jag inte det spelar någon roll, båda orden är för mig ganska tråkiga. Liksom - rörelsehindrad - funktionshämmad Och så finns det en grupp som gärna säger - Invalid - Skröppel - Miffo - Mupp om sig själva. Jag personligen tycker att det spelar mindre roll vilket ord folk använder, det viktigaste är vad man lägger in i det. Alltså kan det absolut vara bättre när folk säger "invalid" med glimten i ögat, än "funktionshindrad" med ett tycka synd om-tonfall. Mitt favorituttryck är rullstolsåkare. En rullstolsåkare är neutralt på så sätt att det gäller både den som blir skjutsad och den som kör sin rullstol själv. För mig är rullstolsåkare inte något negativt, tvärtom. De flesta andra termer är så utslitna och färgade av något tragiskt/negativt/offeraktigt/myndighetsspråk.

Jag kallar mig hjulbent - trivs alldeles utmärkt med det.

Hjulbent är också ett skönt ord.
Men som språkfascist bär det mig emot att använda det om mig själv.
För det betyder redan något annat.
Vad skulle man säga om en hjulbent rullstolsåkare? Dubbel-hjulbent?
Eller vad knasigt det skulle vara med en kobent rullstolsåkare, som blir både kobent och hjulbent.


Redigerat 2006-06-18 12:16

Hjulia skrev: Jag kallar mig hjulbent - trivs alldeles utmärkt med det.

Jag var på en ungdomskonferens en gång där ett gäng ifrån en dansklubb, IK Hjulben, uppträdde! Helcoolt gäng och jätteduktiga dansare!

Wheelsta skrev: Hjulbent är också ett skönt ord. Men som språkfascist bär det mig emot att använda det om mig själv. För det betyder redan något annat. Vad skulle man säga om en hjulbent rullstolsåkare? Dubbel-hjulbent? Eller vad knasigt det skulle vara med en kobent rullstolsåkare, som blir både kobent och hjulbent. Redigerat 2006-06-18 12:16

Dubbel-hjulbent är "gångbart". Eller kanske ko-hjul-bent? Det är kul att leka med ord även om resultaten kanske ibland inte är direkt användbara.

Wheelsta skrev: Eller vad knasigt det skulle vara med en kobent rullstolsåkare, som blir både kobent och hjulbent.

Då är man väl "normal"

Wheelsta skrev: För mig är rullstolsåkare inte något negativt, tvärtom. De flesta andra termer är så utslitna och färgade av något tragiskt/negativt/offeraktigt/myndighetsspråk.

Ja, rullstolsåkare låter bra
Jag brukar säga att jag använder rullstol, eller att jag är rullstolsanvändare

Jag håller med i det här fallet (till skillnad från någon i någon annan tråd). Då detta ´mer handlar om synen på hurvida man är ett objekt som behöver genom gå processer för att överleva, eller en människa som har behov som den behöver hjälp med att uträtta.

Ninnie skrev: Hur viktigt är terminologi för er? För mig har det blivit viktigare med åren och jag tror i allt större utsträckning på att "som man säger, så tänker man". Ett exempel är ordet mata... Att mata någon. För mig är det något man gör med ett barn, men en vuxen person med funktionshinder får hjälp att äta. Samma med att duscha någon, klä på någon... Eller är jag bara jävligt petig? Vill påpeka att jag aldrig (okej, väldigt sällan) går på andra med pekpinne när jag hör uttryck som i mina öron är "fel", men jag reagerar likväl. Och kanske är jag då något fördömande?

Det finns inget bra ord. Funktionshindrad tycker jag låter värre än handikappad. Det enda ord jag tycker passar för mig själv är rullstolsanvändare.
Det enda folk vet idag är att man inte ska säga "rullstolsbunden". Men det tycker jag visst man kan säga. "Bunden" behöver inte betyda att man är fysiskt bunden till rullstolen utan det kan också betyda att man är beroende av den. Jag är bunden till min rullstol eftersom jag är beroende av den även om jag kan gå några steg själv. Jag klarar mig fortfarande inte utan min rullstol till vardags. Och då är jag bunden.

Vi måste börja fundera på rätt terminologi och om det verkligen är så att vi behöver ett namn alls. Det gäller väl bara att inkludera alla människor i alla samhällets insatser från början. Då behöver man inte stämpla folk som handikappade och sämre ställda.
Skillnaden mellan andra grupper i samhället är att det är positiva egenskaper som sammanknyter dem även om de som grupp blir diskriminerade. Att vara indrandrare kan man vara stolt över. Homosexuell likaså. Och definitivt över att vara kvinna. Men funktionshindrad?

Om vi ställer för hårda krav på att vår omgivning ska lära sig att benämna oss på rätt sätt så vågar folk till slut inte prata med oss alls - av rädsla för att säga fel.

Det tycker jag vore mycket värre.

Det bästa folök kan göra, är: Att fråga vad men heter om dom vill tilltala en som en privat person med integritet, och inte som en med obefintlig identitet, eller integritet, som bara är en i "högen".

Lilleman skrev: Det finns inget bra ord. Funktionshindrad tycker jag låter värre än handikappad. Det enda ord jag tycker passar för mig själv är rullstolsanvändare. Det enda folk vet idag är att man inte ska säga "rullstolsbunden". Men det tycker jag visst man kan säga. "Bunden" behöver inte betyda att man är fysiskt bunden till rullstolen utan det kan också betyda att man är beroende av den. Jag är bunden till min rullstol eftersom jag är beroende av den även om jag kan gå några steg själv. Jag klarar mig fortfarande inte utan min rullstol till vardags. Och då är jag bunden. Vi måste börja fundera på rätt terminologi och om det verkligen är så att vi behöver ett namn alls. Det gäller väl bara att inkludera alla människor i alla samhällets insatser från början. Då behöver man inte stämpla folk som handikappade och sämre ställda. Skillnaden mellan andra grupper i samhället är att det är positiva egenskaper som sammanknyter dem även om de som grupp blir diskriminerade. Att vara indrandrare kan man vara stolt över. Homosexuell likaså. Och definitivt över att vara kvinna. Men funktionshindrad? Om vi ställer för hårda krav på att vår omgivning ska lära sig att benämna oss på rätt sätt så vågar folk till slut inte prata med oss alls - av rädsla för att säga fel. Det tycker jag vore mycket värre.

Du har en bra poäng i det du säger!

Men det är ingen ursäkt för att behandla andra på ett nedlåtande sätt där går i alla fall min gräns, det finns folk som inte är intresserade av att ta reda på hur det faktiskt är utan bara antar att de vet hur de är att vara funktionshindrad. Vara stolt över sig själv tycker jag att alla alltid ska vara oavsett kön, hudfärg, sexuellläggning eller funktionshinder

Helna skrev: Du har en bra poäng i det du säger! Men det är ingen ursäkt för att behandla andra på ett nedlåtande sätt där går i alla fall min gräns, det finns folk som inte är intresserade av att ta reda på hur det faktiskt är utan bara antar att de vet hur de är att vara funktionshindrad. Vara stolt över sig själv tycker jag att alla alltid ska vara oavsett kön, hudfärg, sexuellläggning eller funktionshinder

Naturligtvis ska man säga ifrån om man upplever sig kränkt. Men många gånger tror jag att vi funktionshindrade har alldeles för höga krav på allmänheten. De gånger jag känt mig kränkt pga mitt funktionshinder så har det ofta kommit från andra funktionshindrade som tror sig känna till min diagnos, tycker att man klagar för mycket, att man är "lyx-invalid", osv. Om en gammal tant på stan kallar mig handikappad istället för funktionshindrad eller rullstolsbunden istället för rullstolsburen reagerar jag inte ens över.

Jag tror att vi måste inse två saker:

1. Funktionshindrade kan också ha en dålig dag och vara otrevliga mot folk som egentligen inte förtjänar det.

2. Många funktionshindrade tror jag, däribland jag själv, inte har accepterat hela sitt funktionshinder. jag har upptäckt att när någon kritiserar något hos mig som är känsligt t.ex. hur jag går eller att jag går ofta på toaletten så kommer det ofta ett omedvetet försvarstal från min sida. Jag börjar alltså att försvara det jag tidigare själv klagat över och som jag själv upplevt som ett problem.
Det tyder på att behovet att tillrättavisa andra ibland handlar om vår egen osäkerhet inför vårt eget funktionshinder.


När jag ifrågasatte om funktionshindrade är lika stolta som grupp som t.ex. invandrare och homosexuella så var det mest för att få reaktioner. Naturligtvis kan funktionshindrade vara stolta över sig själva. Men det jag menar är handikapp har en negativ klang. Homosexualitet och att vara invandrare kanske har en negativ klang hos medelsvensson men för gruppen så etyder det en stolthet och en samhörighet. Jag själv känner väldigt lite samhörighet med andra funktionshindrade dvs utöver den samhörighet som jag känner med alla människor. Därför anser jag att vi ofta klumpar ihop funktionshindrade i grupp i onödan när det egentligen inte finns så många gemensamma positiva kvaliteter som vi tror. Vi har inte de banden som invandrarna och homosexuella har för att kalla oss en grupp - inte när man funderar över funktionshinder-termen enligt ovan dvs att vi alla är funktionshindrade under olika perioder i livet.

Lilleman skrev: Naturligtvis ska man säga ifrån om man upplever sig kränkt. Men många gånger tror jag att vi funktionshindrade har alldeles för höga krav på allmänheten. De gånger jag känt mig kränkt pga mitt funktionshinder så har det ofta kommit från andra funktionshindrade som tror sig känna till min diagnos, tycker att man klagar för mycket, att man är "lyx-invalid", osv. Om en gammal tant på stan kallar mig handikappad istället för funktionshindrad eller rullstolsbunden istället för rullstolsburen reagerar jag inte ens över. Jag tror att vi måste inse två saker: 1. Funktionshindrade kan också ha en dålig dag och vara otrevliga mot folk som egentligen inte förtjänar det. 2. Många funktionshindrade tror jag, däribland jag själv, inte har accepterat hela sitt funktionshinder. jag har upptäckt att när någon kritiserar något hos mig som är känsligt t.ex. hur jag går eller att jag går ofta på toaletten så kommer det ofta ett omedvetet försvarstal från min sida. Jag börjar alltså att försvara det jag tidigare själv klagat över och som jag själv upplevt som ett problem. Det tyder på att behovet att tillrättavisa andra ibland handlar om vår egen osäkerhet inför vårt eget funktionshinder. När jag ifrågasatte om funktionshindrade är lika stolta som grupp som t.ex. invandrare och homosexuella så var det mest för att få reaktioner. Naturligtvis kan funktionshindrade vara stolta över sig själva. Men det jag menar är handikapp har en negativ klang. Homosexualitet och att vara invandrare kanske har en negativ klang hos medelsvensson men för gruppen så etyder det en stolthet och en samhörighet. Jag själv känner väldigt lite samhörighet med andra funktionshindrade dvs utöver den samhörighet som jag känner med alla människor. Därför anser jag att vi ofta klumpar ihop funktionshindrade i grupp i onödan när det egentligen inte finns så många gemensamma positiva kvaliteter som vi tror. Vi har inte de banden som invandrarna och homosexuella har för att kalla oss en grupp - inte när man funderar över funktionshinder-termen enligt ovan dvs att vi alla är funktionshindrade under olika perioder i livet.

Det har du väldigt rätt i för att har märkt att en del folk inte vet hur man bör beete sig riktigt. Som härom dagen satt jag på ett fik och läste en tidning också satt det en ganska nyfiken tant på andra sidan av den lilla gången, hon inledde med att säga vad duktig du är som klarar dig så bra!

Hmm tänkte jag men jag sa istället tack och fortsatte med att säga att jag har ju haft detta ganska länge så man blir van och fortsatte och läsa min tidning.När hon gick ytterliggare ett steg i sina påståenden och sa att hon hade släktingar som också var handikappade, de var minsann så snälla och att hon trodde att alla handikappade var så snälla

Då sa jag helt lungt NJAE det tror jag inte det finns nog rötägg ibland oss också! Det blev nästan lite små komiskt över det hela för att hon verkade lika sprudlande som ett barn som ville testa var min gräns till allians gick *ruskar på huvudet*

Redigerat 2006-08-06 17:15

Helna skrev: Det har du väldigt rätt i för att har märkt att en del folk inte vet hur man bör beete sig riktigt. Som härom dagen satt jag på ett fik och läste en tidning också satt det en ganska nyfiken tant på andra sidan av den lilla gången, hon inledde med att säga vad duktig du är som klarar dig så bra! Hmm tänkte jag men jag sa istället tack och fortsatte med att säga att jag har ju haft detta ganska länge så man blir van och fortsatte och läsa min tidning.När hon gick ytterliggare ett steg i sina påståenden och sa att hon hade släktingar som också var handikappade, de var minsann så snälla och att hon trodde att alla handikappade var så snälla Då sa jag helt lungt NJAE det tror jag inte det finns nog rötägg ibland oss också! Det blev nästan lite små komiskt över det hela för att hon verkade lika sprudlande som ett barn som ville testa var min gräns till allians gick *ruskar på huvudet* Redigerat 2006-08-06 17:15

Men jag tyckte att du svarade på ett bra sätt. Du gav henne inte falska intryck, försökte säga att alla är olika och trots att hon kanske var lite jobbig så snäste du inte av henne utan förstod att hon innerst inne inte menade något illa. Vi kan ju inte begära att funktionshinder är lika naturligt för den här tanten som det är för dig och mig.

Lilleman skrev: Men jag tyckte att du svarade på ett bra sätt. Du gav henne inte falska intryck, försökte säga att alla är olika och trots att hon kanske var lite jobbig så snäste du inte av henne utan förstod att hon innerst inne inte menade något illa. Vi kan ju inte begära att funktionshinder är lika naturligt för den här tanten som det är för dig och mig.

Just det jag menar! Men däremot så är det inte alltid som jag svarar, jag hade tid och lust. Ogillar när det känns som att man som funktionshindrad är en slags allmän egendom. Hade samma människa sagt samma sak -vad duktig du är att klara dig, till vem som helst hade hon förmodligen fått en högerkänga för det anses vara ett intrång till det privata som hon inte har en aning om.

Hon ser ju givetvis det hon ser men det är ändå ett antagande, jag kanske är pank så att jag inte klarar av att betala hyran och hur bra klarar jag mig då?

Men nu förstod jag att hon menade praktiskt med hennes påstånde och svaret blev därefter

Jag brukar också svara vänligt till äldre tanter 65+, de är uppvävna i ett annat samhälle än vi och vet inte bättre. De vill vara snälla. Är det någon yngre kan jag beroende på humör vara ganska sarkastisk, om någon i min egen ålder påpekar att jag är duktig brukar jag säga - Jag har ju haft 50 år på mig att lära mig saker, menar du att du inte kan "vad det nu gäller" än, eller hur menade du?
Är det en politiker eller myndighetsperson som uttalar sig så mot mig och som absolut ska veta bättre, får de som man säger i Danmarl "en röv full" fast muntligen.

KarinSch skrev: Jag brukar också svara vänligt till äldre tanter 65+, de är uppvävna i ett annat samhälle än vi och vet inte bättre. De vill vara snälla. Är det någon yngre kan jag beroende på humör vara ganska sarkastisk, om någon i min egen ålder påpekar att jag är duktig brukar jag säga - Jag har ju haft 50 år på mig att lära mig saker, menar du att du inte kan "vad det nu gäller" än, eller hur menade du? Är det en politiker eller myndighetsperson som uttalar sig så mot mig och som absolut ska veta bättre, får de som man säger i Danmarl "en röv full" fast muntligen.

Absolut myndihetspersoner borde veta bättre! En del icke funktionshindradehar inte den kunskapen, men då tycker man ju att de borde hålla igen istället för att riskera att göra bort sig. Tror att de människor som gör så här är ganska nyfikna och osäkra på hur det ska beete sig emot funktionshindrade, en slags brist på hur det själva skulle ha känt sig om de var i vår situation och därför så försöker jag svara de som jag inser att de inte menar något illa på hövligt och trevligt sätt. När jag däremot märker att personen ifråga är föraktfull och hemlighetshållande så svarr jag oftast inte alls, jag ignorerar dem totalt även om det känns att jag skulle vilja ställa till ett sjujäkla liv men jag har faktiskt vettigare saker för mig än att läxa upp folk som inte vet bättre.

Och någonstans så tror jag att det är bästa medecinen emot sånt folk, för att vad jag än säger så kan jag ändå aldrig förändra synsättet hos de människorna med att i brott stycke av deras liv säga något som är så långt borta för dem. Förändringav samhället tar tid och mycket mycket arbete som jag gör på annat sätt

Helna - jag håller med Lilleman: jag tycker du svarade bra. Vi kan nog, som sagt, inte vänta oss att alla ska vara lika "insatta" i funktionshinder/terminologi som "vi" är.

Ibland kan jag stöta på "Vad duktig du är!" bland barnen jag träffar, och jag brukar svara ungefär som du. Det behöver ju inte alltid ha med funktionshindret att göra, heller - de kan ju tycka att jag är duktig på något alldeles oavsett mitt funktionshinder, och då bör man väl tacka och ta emot berömmet, tänker jag.

Om jag däremot känner att de egentligen menar "Vad duktig du är fastän du sitter i rullstol!" brukar jag försöka förklara att jag nog egentligen inte är så värst mycket "duktigare" än vem som helst annan. Jag tror också att det är viktigt att påpeka att bara för att X känner en person som sitter i rullstol så betyder inte det att X vet hur alla personer som sitter i rullstol är. Kort sagt: vi är alla olika. Det är jag noga med att understryka varje gång jag pratar om mitt funktionshinder: jag pratar om mig.

Helna skrev: Det har du väldigt rätt i för att har märkt att en del folk inte vet hur man bör beete sig riktigt. Som härom dagen satt jag på ett fik och läste en tidning också satt det en ganska nyfiken tant på andra sidan av den lilla gången, hon inledde med att säga vad duktig du är som klarar dig så bra! Hmm tänkte jag men jag sa istället tack och fortsatte med att säga att jag har ju haft detta ganska länge så man blir van och fortsatte och läsa min tidning.När hon gick ytterliggare ett steg i sina påståenden och sa att hon hade släktingar som också var handikappade, de var minsann så snälla och att hon trodde att alla handikappade var så snälla Då sa jag helt lungt NJAE det tror jag inte det finns nog rötägg ibland oss också! Det blev nästan lite små komiskt över det hela för att hon verkade lika sprudlande som ett barn som ville testa var min gräns till allians gick *ruskar på huvudet* Redigerat 2006-08-06 17:15

Till sidans topp

Jag måste bara få berätta jag var med om något urgulligt nu när jag var i hässleholm: Jag och en klasskamrat var inne i en affär i hässleholm och jag stod och väntade på henne.
Då kom det en liten kille förbi (han var väl ca 3-4 år) med sin pappa som höll honom i handen. Då säger lillkillen: Hej! Ska jag hjälpa dig att putta på eller klarar du dig själv? Jag blev så otroligt förvånad så jag svarade: Nej tack jag klarar mig själv . Men iallafall så lät det så otroligt gulligt så man kunde inte annat än att le åt situationen

Haha, shit vad gulligt och spontant! Tänk och vuxna kunde vara så också...

ja absolut man blev faktiskt lite chockad *s*

Gulligt och väluppfostrat!

// A E

Har ni tänkt på hur lätt man tappar talföret i sånna situationer?

Jag tyckte att den där "Vad heten din katt?" i den andra tråden var på underbar!! Man vill nästan krama ihjäl ungen!

// A E

Naaaeee, snutte va gulligt! *s*

Woman_73 - ungefär samma sak har hänt mig en gång. Jag var på en marknad i sällskap med min mor, och stod och väntade på henne medan hon provade kläder i ett stånd några meter bort. Plötsligt kommer en liten pojke - i sjuårsåldern, gissar jag - förbi mig, stannar, tittar på mig ett kort ögonblick och frågar: "Behöver du hjälp?"
Vad kan man göra, annat än att le? "Nej, jag klarar mig själv, jag står bara och väntar på min mamma, men tack för att du frågade!" sa jag. "Okej", sa han leende och gick vidare, som om det vore den naturligaste saken i världen att (1) möta någon i rullstol, (2) erbjuda hjälp och (3) få veta att ingen hjälp behövs och nöja sig med det.

Nog måste man säga att barn har "kommit längre" än vuxna, i många fall! Många vuxna skulle ha svårigheter med åtminstone (3) ovan, enligt min erfarenhet, men för den här lille pojken verkade allt så naturligt. Bara det att han pratade direkt till mig och med ögonkontakt säger ju en hel del... Sådana här situationer kan verkligen få mig att le inifrån och ut, och jag tror att det är väldigt viktigt att "vi" funktionshindrade bemöter barns artiga i-all-välmening-frågor på ett vänligt, ärligt sätt. Dagens barn är ju framtidens vuxna, och det är lättare att "forma" barn än vuxna.

Woman_73 skrev: Jag måste bara få berätta jag var med om något urgulligt nu när jag var i hässleholm: Jag och en klasskamrat var inne i en affär i hässleholm och jag stod och väntade på henne. Då kom det en liten kille förbi (han var väl ca 3-4 år) med sin pappa som höll honom i handen. Då säger lillkillen: Hej! Ska jag hjälpa dig att putta på eller klarar du dig själv? Jag blev så otroligt förvånad så jag svarade: Nej tack jag klarar mig själv . Men iallafall så lät det så otroligt gulligt så man kunde inte annat än att le åt situationen

Tiderna förändras ju.
Barn har inte så mycket fördomar som vuxna.
Känns också som en generationsfråga.
Dagens barn lär sig att funktionshindrade vill vara som alla andra.

Om nu inte deras föräldrar lyckas förstöra dem!!

HAr hänt mig med några gånger, hmm inte mig direkt men min mentor. Jag har huvudansvaret för två grupper innom min sport. dessa ungar är mellan 5-8 år. I början av tiden med dessa grupper så var det bara "vana" med mig, och en dag så kom min mentor och hjälpte mig. Min mentor är CP-skadad men gångare, och han stapplar in på mattan med halvtaskig balans och "flaggstångsliknande" vajjingar på överkroppen, han presenterade sig och ungarna tog honom som en vanlig tränare, de brydde sig inte ens om lätt så roliga gångstil. De bara lyssnade och frågade ingenting, den enda kommentaren han fick var när han föll när vi skulll springa, och då fick han en frågan från en liten kille om killen kunde hjälpa honom . Min mentor sa bara "att falla tillhör den här sporten" .
Om det skulel vara större ungar eller vuxna skule inte min mentor ens kunna leda en grupp utan 78 frågor om han var läplig för endamålet (har erfarenheter av det också )

Så barn har inte den syn på människor som vi vuxna har helt enkelt, vilket är så skönt, och jag hoppas att det förblir så!

MVH
Macco

Visst är ungar härliga! Idag när jag var inne på en stormarknad med elmoppen, så var det en liten tjej i fyra-årsåldern som glatt ropade att hon också ville köra sopmaskin när hon blev stor

Lise skrev: Visst är ungar härliga! Idag när jag var inne på en stormarknad med elmoppen, så var det en liten tjej i fyra-årsåldern som glatt ropade att hon också ville köra sopmaskin när hon blev stor

Ja ungar är då för goa *skrattar*

Till sidans topp

Hej, vi har en registrerad partibeteckning, länk nedan. Vår erfarenhet är att vi inte når ut till tillräckligt många i och med att vi bara är registrerade för kommun och landstingsval. Därför har vi enats om att försöka få vår partibeteckning registrerad även för val till riksdag.

Framför oss ser vi problem av geografisk natur dvs riksfärdtjänst o. dyl. för att kunna nå vår målgrupp eller dom oss, för att samla 1500 namnunderskrifter, som krävs för en registrering till riksdagsval.

Vår förhoppning är att vårt problem skall lösas genom ett formulär på internet dvs att den som vill stödja vår registrering till riksdagsval skall kunna göra det, i god demokratisk anda från sitt hem. På så sätt är det geografiska problemet undanröjt.

Som det ser ut idag kan man både deklarera, bankärenden, köpa och sälja via internet. Varför vi ser det som odemokratiskt att inte hjälpa oss med att samla namnunderskrifter via internet

Stefan Blom
-------- http://www.alliansen.se --------

Aha41301 skrev: Hej, vi har en registrerad partibeteckning, länk nedan. Vår erfarenhet är att vi inte når ut till tillräckligt många i och med att vi bara är registrerade för kommun och landstingsval. Därför har vi enats om att försöka få vår partibeteckning registrerad även för val till riksdag. Framför oss ser vi problem av geografisk natur dvs riksfärdtjänst o. dyl. för att kunna nå vår målgrupp eller dom oss, för att samla 1500 namnunderskrifter, som krävs för en registrering till riksdagsval. Vår förhoppning är att vårt problem skall lösas genom ett formulär på internet dvs att den som vill stödja vår registrering till riksdagsval skall kunna göra det, i god demokratisk anda från sitt hem. På så sätt är det geografiska problemet undanröjt. Som det ser ut idag kan man både deklarera, bankärenden, köpa och sälja via internet. Varför vi ser det som odemokratiskt att inte hjälpa oss med att samla namnunderskrifter via internet Stefan Blom -------- http://www.alliansen.se --------

Var det inte du som plockade ut 19.000 kr skattefritt pengar som egentligen borde ha gått till assistenter och omkostnader? Vrför skulle man dp vilja gå med i ditt parti?

Läser man på sajten alliansen.se ser man att Nietzsche har rätt...

http://www.alliansen.se/kaliber.htm

Till sidans topp

Killen som jobbar här har ett lite grått förflutit. Och inte världens bästa meritlista.
Men jag valde ändå honom. För han respekterar mig. Och gör ett bra jobb.
Han jobbade här ett ta för 2 år sen, men fick ett riktigt jobb, med schema, lediga lördagar och söndagar, vettig lön så han stack.
Av olika skäl slutade han. Och kom tillbaka hit.

Idag berättade han att sen han började jobba hos mig. dvs synas med mig i centrum några gånger har dom som gömt sig när han gått förbi börjat hälsa.
Är inte jag rädd så behöver ju inte dom vara det?!


Och småkillarna som sett han som coolast i världen har fått lära sig att vara cool är att jobba. Inte sitta på kåken.

Så bra. Jag har ju jobbat på soc i många år med missbrukare och "tuffingar", bland dem finns en massa vänliga och rara människor som själv blivit illa bemötta av andra och som därför visar en tuff attityd. Man ska inte döma utan ge alla en chans.

Visst är det härligt att se hur "värstingar" är innerst inne. Jag brukar ha otroligt bra samtal med de som vanligtvis inte känner sig välkomna i samhället på bussen eller på stan. Det är som om att de börjar ett helt nytt liv när man inte visar nån rädsla gentemot dem. Jag känner vid de tillfällen att jag både ger och får så oerhörd mycket och tror också att de kan känna så.

Lite tankar bara

Hmm... några av mina bästa assistenter har knappast varit guds bästa barn. Men... tror att de på ett helt annat sätt kan förstå svårigheter i livet, även om de inte exakt förstår just min situation.

Stämmer rätt bra med denna killen. Bara allt mitt strul med myndigheterna... Visst är det skillnad att försöka få assistans jämfört med att minska sitt straff... Men kampen är lik. Att hitta bevis för att man har rätt...

Framförallt kampen i sig. De vet att allt inte är så lätt och rättvist som de fina lagarna som finns vill påskina.

Vad menas med ett riktigt jobb?

Jobbet hos företaget han jobbar hos nu kör med 7 dagars arbetsvecka. en enda ska komma när jag larmar etc.

Ett riktigt jobb har schema, lediga dagar, rätt till sömn etc,

De bryter mot alla lagar som finns. Anmäl dem!

Skatteverket bryr sig inte. Arbetsmiljöverket blundar
Dom behöver inte har tillstånd för sin verksamhet av länsstyrelsen Så länsstyrelsen vet inte vad dom ska göra...
Anledning till att dom inte behöver tillstånd är att dom gör kommunens jobb. Och kommunen har tillstånd.

Någon som jobbar måste gå via facket.
Mina försök har varit många men jag har ingen möjlighet att ändra något.

Vadå?? Arbetsmiljöverket blundar, hur kan de göra det??
De brukar ju vara ettriga som små terrier, man ska typ ha bruksanvisning på kaffekokaren så inte assarna bränner sig.
Och egna omklädesrum och toaletter och alla tänkbara och otänkbara grejor, när man läser deras broschyrer.

Kanske för att det är just hemtjänstpersonal, och inte assistenter?
Äsch, jag vet inte men jag har ju hört om detta i ett par år nu och jag tycker det är _helt sjukt_! Inte trodde man att det var tillåtet att arbeta 7 dagar/vecka i 2000-talets Sverige!!

// A E

Dom anser att det är kommunen som köper tjänsterna som ska ha koll!

Men ska inte arbetsmiljöverket skydda alla oavsett anställningsform, de har ju ansvar för byggare, metallarbetare och även hemtjänstpersonal.
Men det fungerar väl lika illa som allt annat.

Jo, visst ska de men i detta fallet kan man lägga ansvaret på nån annan (företaget/kommunen/kommunen/företaget) och då gör man det...

// A E

Jag ser inte problemet? Han har väl ändå valt jobbet?Vad är det att bli arg/förgrymmad över? Det är väl bra att dom jobben finns för dom som trivs med det?

Dom flesta av det aktuella företagets personal kan inte läsa, förstå svenska. Så när dom skriver på ett avtal. Så blir lite svårt att avgöra om det är vilja eller tvång.

Killen som jobbar nu vill inte jobba 7 dagar i veckan, vara tillgänglig 24 h. Men behöver pengarna.

Och eftersom kommunen köper tid från företaget utan att kolla om företaget följer lagar så finns det jobb.

Men om han inte trivs så behöver han väl inte ta jobbet? Hade inte jobbet funnits pga att det hade vart olagligt så hade han väl ändå inte vart där.

A-kasseregler.
Säger man nej till anvisat arbete så blir man av med A-kassan. Samma gäller om man har försörjningsstöd från socialtjänsten.

Genom att avtala bort Arbetstidslagen, och lite annat går det visst (jag trodde inte det) avtala bort det mesta av den anställningstrygghet man tror anställda har.

Så kommunen har ingen aning om hur personalen jobbar.
När jag säger att dom jobbar 7 dagar, tillgängliga dygnet runt med larm så blir jag självklart inte trodd. Det låter ju inte sant.

Och det gör att företaget kan fortsätta. Ingen tror på dom som ifrågasätter.
Och bevisinsamlade tar tid...

Till sidans topp

Mina arbetskamrater ser mig som inte funktionshindrad men ändå tänker dom till när något ska ordnas. Ett par exempel hade fest med jobbet för ett par veckor hos en arbetskamrats hus. Hon hade trappsteg in i huset men då hade dom fixat ramp behövde inte ens be om det. I november var vi ett gäng på hockeyresa och då kollade dom så jag kunde följa med. Sånt känns skönt att se mig före funktionshindret detta gäller alla jag träffar inom jobbet.

Det är samma på mitt jobb! De tänker inte på att jag sitter i rullstol, och ändå "glöms" jag inte bort vid eventuella resor med övernattning och så, utan det tänks på att jag behöver ett handikappanpassat rum o s v. Skönt!

På mitt jobb är kontorsstolen alltid bortplockad där jag ska sitta (det är olika platser varje gång), och jag räknas som vilken som helst i gänget bortsett från att de ibland har svårt att våga bjuda med mig på saker och ting efter jobbet

La_dolce_vita skrev: Mina arbetskamrater ser mig som inte funktionshindrad men ändå tänker dom till när något ska ordnas. Ett par exempel hade fest med jobbet för ett par veckor hos en arbetskamrats hus. Hon hade trappsteg in i huset men då hade dom fixat ramp behövde inte ens be om det. I november var vi ett gäng på hockeyresa och då kollade dom så jag kunde följa med. Sånt känns skönt att se mig före funktionshindret detta gäller alla jag träffar inom jobbet.

Skönt att det är så!

Samma sak gäller med mina kompisar (de flesta...). Dom ser inte att jag sitter i rullstol, utan dom ser bara mig. Allt är så självklart för dom.

Och samma sak gäller även grannflickan. Jag har träffat henne sen hon var ungefär ett år (nu är hon två). Jag märker stor skillnad på henne och en av hennes jämnåriga kompisar. Grannflickan bryr sig inte ett dugg om min stol, tror aldrig hon har gjort det heller, kanske lite i början. Men hennes jämnåriga kompis märker knappt av att JAG är där, utan ser min rullis hela tiden. Så spännande för dom, det förstår jag ju, men grannflickan ser faktiskt mig som vem annan som helst!
När jag, min assistent och hon var i lekparken hade dom åkt rutschkana (assistenten fick åka med flickan för att jag inte kunde), jag stod uppe på backen och väntade på att flickan skulle gå upp igen. Men nej, hon vände sig om och ropade till mig: "Emma åka nu!" Vi förklarade att jag inte kunde, men jag blev så glad! Det var ett bevis på att hon såg MIG!

Till sidans topp

På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Woman_73 skrev: På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Du fixar lite gott i gott gott åt oss då va?

skulle inte tro det *s*

Woman_73 skrev: skulle inte tro det *s*

Okejdå då

Woman_73 skrev: På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Oj! Har det gått _så_ fort?? Jag tyckte nyss att du började! Hur länge har du pluggat?

Jag har varit tjänstledig från jobbet i 2 år. Först så pluggade jag 2 terminer på komvux här i umeå och nu sedan augusti-05 så har jag läst apotekstekniker.

Hoppas du får en bra arbetsplats att jobba på nu och att du kommer att trivas med jobbet sen.

Jo jag hade tänkt försöka få ett apotekstekniker jobb så fort som möjligt. Möjligen att det kan vara lite svårare för mig än andra men jag tänker absolut inte ge mig inte ge mig.

Grattis och lycka till

Tackar

Grattis!

Woman_73 skrev: På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Så roligt! Jag kommer ihåg när du började fundera på att börja studera och nu är du färdig. Man bir jätteglad!

Tackar

Vad härligt att höra någon som blir klar med sina studier!
Grattis och lycka till!

Woman_73 skrev: På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Inlägg som "grattis", "vad bra" osv hör hemma i någons gästbok eftersom de knappast tillför debatten/diskussionen något. Alltså, vi vill verkligen uppmuntra att prata med varann - det är en stor del av syftet här - men diskussionsforumen är som sagt till för just diskussioner. Hoppas ni är med på vad vi menar, och no offense.

Woman_73 skrev: På fredag (2 juni) så är jag färdigutbildad apotekstekniker .

Grattis

*host*

Se vad Ninnie skrivit...

Jessma skrev: *host* Se vad Ninnie skrivit...

ja jag såg att det blev fel ursäkta så mycket det är ganska nytt här nu eller hur så det är faktiskt ganska lätt att göra fel ursäkta igen ska inte göra om det

Till sidans topp

Dock tycker jag ett bättre genomslag vore ifall vi lyten fick vara med i "Vi i femman" - vi behöver ju spöa skiten i de icke-funktionshindrade intellektuellt.

Min lärare anmälde aldrig vår klass! *sur än idag* Vi var några snillen, typ tre st, därbland jag... Synd...

Jessma skrev: Min lärare anmälde aldrig vår klass! *sur än idag* Vi var några snillen, typ tre st, därbland jag... Synd...

Varför inte?

Vet inte. Han sa att han skulle göra det, men gjorde det aldrig. En knepig person. Dock den enda som kunde hålla ordning på vår klass, och väldigt bra på att lära ut (för oss som brydde oss).

Till sidans topp

Hej alla!
På måndag kommer ett nytt nummer av ICA-kuriren ut. Då kan man se våra sötnosar visa sommarkläder. Extra skoj eftersom det inte är var dag man ser ett barn i rullstol i de sammanhangen..
// Anneli

Inte en dag försent

Så himla bra, absolut det bästa som kan hända, att icke funktionshindrade barn får se funktionshindrade barn i vanliga sammanhang.

Vad skojigt! Tycker det är jättebra att dom inte bara "väljer" icke funktionshindrade barn. Särskilt roligt när det är söta Nicole också.
Är Ica-kuriren samma över hela landet? Inte så insatt i det...
//Emma

Emma_Jönsson skrev: Vad skojigt! Tycker det är jättebra att dom inte bara "väljer" icke funktionshindrade barn. Särskilt roligt när det är söta Nicole också. Är Ica-kuriren samma över hela landet? Inte så insatt i det... //Emma

Jag skulle tro att det är samma i hela landet.

Anneli (Lian) skrev: Jag skulle tro att det är samma i hela landet.

Vad bra, så kan jag också titta

Ska köpa och rama in. Jäklar vilket bra initiativ!

Jag oxå!

Jäkla bra initativ tycker jag med

Jätteroligt, Anneli!! Och samhällspolitiskt är mycket bra, inte minst!
Hur kom det sig att Nicole fick vara med i ICA-kuriren? Var det _deras_ initiativ? (jag menar inte att det är fel om det var ditt initiativ men det hade varit kul om det var reaktionen som hade tänkt till - imponerade minst sagt!!)

_Anna_ Elisabeth skrev: Jätteroligt, Anneli!! Och samhällspolitiskt är mycket bra, inte minst! Hur kom det sig att Nicole fick vara med i ICA-kuriren? Var det _deras_ initiativ? (jag menar inte att det är fel om det var ditt initiativ men det hade varit kul om det var reaktionen som hade tänkt till - imponerade minst sagt!!)

De har tidigare haft med en flicka med DS, så jag tog kontakt med dem (och många andra.)
Drömmen vore ju en annons för H&M eller något annat större företag. Många jag har pratat med tycker att det är en bra idé. Men från tanke till handling är vägen lång...
Vet att Benetton hade en annons med barn med DS,men då var det enbart barn med DS.
Jag vill se en annons där barn är blandade.
Kanske kan det här vara en öppning.
Hoppas det i alla fall!

Jättebra initiativ!

Benetton hade ju för några år sedan in sin klädkatalog ett barn med down syndrom på varje sida i katalogen... men det kändes inte bra tycker jag, därför att det var så "arrat" om ni fattar. Det SKULLE vara ett ds-barn med på varje för att det skulle vara så fiiiint och det blev värsta uppståndelsen Oooooj va fiiiiiiiint och barmhääääääärtigt av Benneton, folk grät å allting. Snuttiputtitt-sliskigt!! *Gillar inte*. Nej det ska vara spontant, lika självklart som att det är färgade barn med. Alla ser ju olika ut liksom. Det är naturligt, eller borde vara...

Kan man köpa ICA kuriren i affärer, är det inte bara för prenumeranter??

Benetton hade ju för några år sedan in sin klädkatalog ett barn med down syndrom på varje sida i katalogen... men det kändes inte bra tycker jag, därför att det var så "arrat" om ni fattar. Det SKULLE vara ett ds-barn med på varje för att det skulle vara så fiiiint och det blev värsta uppståndelsen Oooooj va fiiiiiiiint och barmhääääääärtigt av Benneton, folk grät å allting. Snuttiputtitt-sliskigt!! *Gillar inte*. Nej det ska vara spontant, lika självklart som att det är färgade barn med. Alla ser ju olika ut liksom. Det är naturligt, eller borde vara...


Det var precis så jag också kände. // Anneli

Redigerat 2006-05-27 19:44

Ja, man kan köpa den på ICA.

Anneli (Lian) skrev: Hej alla! På måndag kommer ett nytt nummer av ICA-kuriren ut. Då kan man se våra sötnosar visa sommarkläder. Extra skoj eftersom det inte är var dag man ser ett barn i rullstol i de sammanhangen.. // Anneli

Jag är prenumerant på Ica-kuriren å fick tidningen i onsdags... Jättefina bilder

Åh! Då har ju mamma redan fått sin också! Ska kolla senare idag!

Har skickat pappa till affären för att leta nu

Emma - den är inte ute i butik än! Prenumeranterna får ju tidningen några dagar innan utgivning!

_Anna_ Elisabeth skrev: Emma - den är inte ute i butik än! Prenumeranterna får ju tidningen några dagar innan utgivning!

Okej, synd.. Då får han allt leta!

Ja, alternativet är ju att kan köper fel nummer! För jag antar att han inte står och bläddrar i tidningen innan han har betalt den?

_Anna_ Elisabeth skrev: Ja, alternativet är ju att kan köper fel nummer! För jag antar att han inte står och bläddrar i tidningen innan han har betalt den?

Nä, det gör han nog inte.. Men det kanske står nåt annat bra där

Absolut!
ICA-kuriren har blivit en modern tidskrift som vänder sig "till hela familjen". De har ju headhuntat kända mediepersoner till chefredaktörspositionen och dagens ICA-kuriren går inte att jämföra med hur den såg ut t ex på 80-talet. Då riktade den sig till hemmafruar, och enbart det!
Att ha funktionshindrade modeller är ett led i det nya tänket, absolut! (hade nog dessvärre inte kommit på frågan på 80-talet)

Hoppas att fler funktionshindrade kommer med i tidningarna, så som Nicole gjort nu. Skulle nog minska fördomarna lite, eller iaf påverka dom. Barn skulle nog bli mer "vana" att se funktionshindrade också, så att de inte blir så "förvånade" när dom möter någon.

Å vad bra, roligt! Jag ska köpa tidningen och spara på Nicole och Estelle kanske också är med?

Jag skickade ett mail till tidningen Mama, när de i ett reportage om barnmössor bland ca 15 barn hade ett barn med DS med. Jag uppmuntrade deras initiativ att visa BARN istället för funktionshindrade barn eller icke funktionshindrade barn. De nämnde det inte alls i reportaget, vilket annars verkar vara standard. Det har visserligen inte hänt igen vad jag har sett, men ändå..!

Den lilla tjejen som var med i Mama med DS är en kompis till oss.
Just den tidningen känns svår. Har också varit i kontakt med dem.