Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Attityder / Bemötande (3659 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Kränkande
Av: Anonym[1] 2010-06-24 Kl 16:37
huvudinlägg

Jag tycker inte att man ska tas emot på detta sätt på ett kortis, mötas av att ni är lite väl tidiga o sen direkt tas in o läggas på en brits, kläs av o duschas, dessutom medan assistenten fortf är kvar o personalen pratar över huvudet på personen om personen och assistenten på ett nedlåtande sätt.
Tyckte detta lät så vidrigt när jag hörde det.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkande
Av: Sunshine 2010-06-24 Kl 16:56
 

Anonym skrev:
Jag tycker inte att man ska tas emot på detta sätt på ett kortis, mötas av att ni är lite väl tidiga o sen direkt tas in o läggas på en brits, kläs av o duschas, dessutom medan assistenten fortf är kvar o personalen pratar över huvudet på personen om personen och assistenten på ett nedlåtande sätt.
Tyckte detta lät så vidrigt när jag hörde det.


Känns om att denna berättelse är lite kort?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkande
Av: Ninnie 2010-06-27 Kl 20:52
 

Oj, svårt att förstå helheten. Vill du beskriva vidare?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkande
Av: Berghman 2010-06-28 Kl 12:41
 

var skedde detta?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Funktionshinder skällsord?
Av: Astrid-S 2010-05-31 Kl 18:27
huvudinlägg

Jag undrar en sak. Ni som har cp-skada, ADHD, damp eller något annat funktionshiner som många använder som självsord. Vad har ni för åsikter om detta? Tar ni åt er? Blir ni arga/ledsna? Eller bryr ni er inte? Skämtar ni om det själv?

Skulle gärna vilja veta hur ni tar det?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Funktionshinder självsord
Av: Sunshine 2010-05-31 Kl 19:40
 

Personligen så hänger det på situationen och hur det sägs, jag till hör den andra kategorin av funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Funktionshinder självsord
Av: DodeN 2010-06-04 Kl 13:37
 

Håller med, det beror på hur det sägs. Om det är i en situation där man kan prata med vederbörande brukar jag fråga på villket sätt den menar, har adhd och vet om alla fördelar det ändå finns att ha den diagnosen. Så då vänder jag på det och frågar om de menar att personen de kallar för "adhd-unge" eller liknande är för att den är otroligt kreativ osv. Brukar tysta de flesta.

Men sägs det på ett elakt sätt så kan jag bli ledsen, fast då hade det inte spelat någon roll egentligen villket ord som använts.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Funktionshinder självsord
Av: Garnet 2010-09-13 Kl 15:07
 

Sunshine skrev:
Personligen så hänger det på situationen och hur det sägs, jag till hör den andra kategorin av funktionshinder.


Jag håller med dig att det dels beror på vem som kommenterar och vid vilket tillfälle det sägs. För ofta kan man ju skämta själv om situationer i ens liv vad gäller funktionshindret.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Funktionshinder skällsord?
Av: Mika 2010-06-08 Kl 22:51
 

Jag kände en tjej med cp som använde cp som skällsord. Lite komiskt, kanske! Själv tycker jag att det spelar ingen roll.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Funktionshinder skällsord?
Av: Heahog 2010-09-09 Kl 11:54
 

JAg kan bli irriterad om andra tonåringar bråkar med min dotter & gapar om att jag har ADD & därför är störd i huvudet osv. Hon skämdes mkt i våras, strax efter att jag fått min diagnos, men nu är det inte så farligt. Däremot är hon inte intresserad av att läsa om ADHD/ADD, vilket jag önskar att hon skulle vara, för det skulle nog underlätta för oss båda, om hon visste varför jag är som jag är. Fast jag misstänker att hjon är rädd att hon ska känna igen sig i problematiken & att hon själv kanske har ADD.. Om hon nu har det, tror jag att hon skulle bli kallad för många idiotiska saker av andra tonåringar & hon har haft så mycket problem med vissa ungar redan, så jag låter nog henne säga till när hon är redo att veta mer eller testa sig själv...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: DodeN 2010-05-12 Kl 12:18
huvudinlägg

Nu var jag hos sjukgymnast, har fått ett känselbortfall i vänster lår. Det kom efter att vi flyttade och jag hade kört på med Tens en massa för att överleva flyttdagen, så vi misstänkte att det kunde vara Tensen. Jag pratade med min sjukgymnast på mödravården men hon hade inte tider denna vecka så jag blev hänvisad till primärvården. Kommer därifrån nu.

Något diskbråck har jag inte i alla fall, det var skönt att höra, men de vet inte varför jag tappar känseln på låret. Jag har googlat och hittat endel andra som också fått samma sak när de varit gravida men ingen får svar på vad det beror på.

Fick samma föreläsning som vanligt "du ska stå och gå mycket det är bra, det är dumt att sitta så mycket"

Jaha... men INGEN frågar hur mycket jag sitter om dagarna, visst det är endel men troligen inte mer än någon som jobbar på kontor. Jag går nästan alltid inomhus, eller släpar mig fram i alla fall. Kröp endel innan jag blev gravid, försöker stå och laga mat, men sitter och vilar emellanåt och ligger för att sträcka ut ibland.

Min kropp orkar inte att stå och gå hela tiden, tar mig lång tid att gå så det funkar inte utomhus.

Jag börjar bli ritkigt trött på det här tjatet nu, känns som om jag nedvärderas till en idiot utan eget tänkande. Klart jag fattar att det är bättre att gå och stå än att sitta, speciellt för ryggen. Är ju därför jag försöker, ibland har jag så ont eller är så trött att tårarna rinner samtidigt som jag lagar mat men ingen verkar fatta det.


Tror vården att vi är idioter allihopa som ljuger om vad vi gör och inte gör? För mig är det lättare att gå till köket även om det tar tid och gör ont, för att hämta något än att rulla och försöka få med mig saken tillbaka. Så ja, jag är lat i den bemärkelsen, det tar längre tid men är lättare än om jag ska behöva rulla med ett glas vatten till vardagsrummet igen.


Har lust att vråla "ja men jag gör ju precis som ni tjatar om nu" men inte f-n blir jag bättre... tvärt om...

Påminns varje gång nu varför jag tackade nej till rehabbehandlingen som bestod i ännu mer sånt tjat, jag skulle tydligen hjärntvättas till att tro att jag var frisk så blir jag frisk. Men när de omkring mig ser hur dåligt jag mådde och avrådde då är något fel.

Bara att hoppas att känselnedsättningen inte blir värre utan går över, för nu ska jag iväg på "semester" och tänker ta det jättelungt. För när jag står och går blir känselnedsättningen värre, ligger jag eller sitter så är det nästan normalt igen... den logikgen fattar jag mig inte på, varför jag då ska trigga igång det som förvärrar för att bli frisk Tunguträckande smiley Frågande smiley


Upplever ni andra samma saker eller är det jag som är konspiratorisk, börjar ju tvivla emellanåt.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: Sunshine 2010-05-12 Kl 12:55
 

Ischias?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: DodeN 2010-05-13 Kl 12:01
 

nope, tydligen inte för det slutar innan knäet. Ischias ska tydligen påverka hela vägen ner till foten.
Får se om det blir värre eller bättre den närmsta veckan, tänkte se till att inte göra sånt som faktiskt triggar igång det hela. Blir ju rädd när känseln försvinner bara sådär.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: Sunshine 2010-05-13 Kl 12:23
 

DodeN skrev:
nope, tydligen inte för det slutar innan knäet. Ischias ska tydligen påverka hela vägen ner till foten.
Får se om det blir värre eller bättre den närmsta veckan, tänkte se till att inte göra sånt som faktiskt triggar igång det hela. Blir ju rädd när känseln försvinner bara sådär.


Att det skulle påverka ända ner i foten är nog väldigt individuellt. Kan ju vara några nerver som ligger i kläm.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: KarinSch 2010-05-13 Kl 17:39
 

Är troligen en nerv som kommit i kläm, man svullnar upp och det trycker på både bäcken och rygg när man är gravid. Hade ischias vid de två sista graviditeterna och ingen av gångerna gick det ner i foten, inte ens ner till knät. Att det släpper när du lägger dig tyder ju på att det trycker på någon nerv och att belastningen blir mindre när du ändrar läge.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: DodeN 2010-05-15 Kl 15:15
 

jo, nu har jag märkt ännu mer att det kommer när jag sitter på toa, soffan eller står upp. I rullstolen eller i bilen med rohodynan så kommer det inte.

Så det måste vara en nerv som kläms. Tänker se till att inte belasta så det kläms i onödan, om inte annat för att det är rätt obehagligt när benet domnar.

Magen verkar ha växt en massa den senaste tiden så det är kanske inte konstigt om saker svullnar i ryggen och hamnar fel.

Hur som hellst så mår jag mycket bättre nu när jag inte har gått och stått en massa. Åkte bil länge igår och har mest tagit det jättelungt. Jag tror det är tecken på att jag inte ska ränna runt som en tok.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: Anonym[1] 2010-05-24 Kl 18:52
 

Det hela är välbekant på något vis....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: DodeN 2010-06-01 Kl 22:29
 

Nu har jag fått svar på varför det domar på mitt ben. Hittade en tråd på ett annat forum där en tjej skrivit en fråga, var så lika mitt så jag var tvungen att dubbelkolla så det inte var min tråd. Hon hade fått svar från en kvinna som var sjukgymnast som själv hade detta problem under sin graviditet och ihop med en smart kollega hade grävt lite i vad det är.

Enkelt beskrivet så är det en sensorisk nerv som kommit i kläm i ljumsken. Så därför tappar jag känseln när jag står och går och strechar. Endel får smärta av det andra bara brännande/kylande känsla.

Så jag har gjort helt rätt som gått på kroppens signaler och gett f-n i att lyssna på sjukgymnasten om att jag ska gå och stå så mycket som möjligt, för sånt förvärrar allt och man kan få svåra smärtor istället. Fick det en kväll men då såg sambon till att jag vilade.

Stretcha höfböjarna ska jag absolut inte göra då kan nerven komma ännu mer i kläm. Så vila och lyssna på kroppen är rätt och hoppas att det ger med sig när bebis kommit ut och foglossningen börjar läka.

Ska meddela sjukgymnasten på mödravården om detta, hon var riktigt intresserad men hade inte tid att träffa mig, tydligen är det inte helt ovanligt när man är gravid. Så kanske inte fler förvärrar allt genom att skita i kroppens signaler och överanstränga sig ännu mer.

Meralgia Parasthetica heter det. Tur att det finns folk som inte ger upp utan gräver vidare. Glad smiley

Så än en gång har jag lärt mig att inte gå stenhårt på vad de sk. specialisterna säger utan lita på kroppen. Ska se till att få in diagnosen i min journal nu så det inte blir en massa tjafs om det blir långvarigt, kan nämligen bli det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vet de att de tjatar om samma saker
Av: Modestyblase 2010-07-02 Kl 13:10
 

Kolla in sidan http://www.ryfs.nu där finns det mycket intressant att läsa och man kan också ställa frågor till specialister. Det jag har lärt mig om min smärtsituation är att helt enkelt lyssna på min kropp vad som är bra och dåligt att göra. Bästa positionen för mig är att bulla upp kuddar i soffan så jag halvligger, då gör det som minst ont. Jag har visserligen ishias men det kanske funkar för dig också Blinkande smiley . Pröva en vecka med att bara göra som värken vill så får du se om du känner dig bättre. Skit i vad alla andra säger för det är du som ska leva med det!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Intervjuoffer ang. fördomar.
Av: Halvan 2010-04-09 Kl 13:49
huvudinlägg

Hejsan!

Jag är i slutskedet av ett projektarbete som handlar bl.a om fördomar om framförallt cp-skadade människor.
Det skulle vara intressant att få höra olika perspektiv från olika människor och undrar därför om någon kan tänka sig att ställa upp på en personlig intervju via mail?
Jag garanterar er att man får vara anonym om man vill.

Tack på förhand!

... Och jag är fullt medveten om att jag redan har skapat denna tråd i forumetom arbeten, men tänkte attjag även kunde skapa den här då arbetet handlar om detta. Så jag är inte ute efter att spamma ned forumen!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Intervjuoffer ang. fördomar.
Av: Anonym[1] 2010-04-22 Kl 20:18
 

Jag har ju ett annat finktionshinder & osynligt handikappad men blir illa bemött p.g.a. det


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Trevlig
Av: Snowwhite 2010-04-04 Kl 17:02
huvudinlägg

Jag var på en kryssning för ett atgs en & mötte ett äldre par & kvinnan hade rollator! Jag sa att jag ahde en likadan hemma. Och de förstod fast jag är ung & gick utan hjölpmedel just då kunde ha ett ahndikapp som inte syntes! Så pratade jag men en kvinna som satt i permobil som också förstod. Inte ifta det händer & de var trevliga mot mig!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Trevlig
Av: Rooto 2010-05-09 Kl 21:59
 

Va trevligt! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Rosetta 2010-03-18 Kl 10:38
huvudinlägg

För några år se var jag på rehab på Vintersol. Tog en promenad tillsammans med en kvinna i min egen ålder som hade en lättare reumatisk sjukdom. Hon ville gå hem eftyer ett tag, men jag sa att jag skyulle fortsätta en bit till. Då fick jag ett snett leende med kommentaren: "Nej, nu är vi så nöjda". Jag lät naturligtvis henne gå hem ioch fortsatte själv. Kvinnan hade varit förskollärare. Undrar om yrket hade påverkat hennes attityd? Hade hon sagt samma sak om jag också hade haft ett osynligt funktionshinder? En bekant som bor på ett äldreboende säger att han råkar ut för samma sak. Personalen kommer in och säger "ska vi gå och kissa nu herr Johansson?"
Om detta läses av någon icke-funktionshindrad kvinna 50 plus skulle jag gärna vilja veta vad det är som triggar er att tilltala funktionshindrade och äldre på det där sättet . Inser nu hur nedlåtande det förefaller?

Redigerat 2010-03-18 10:41

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: MissIndependent 2010-03-18 Kl 11:53
 

Hehe, ja et känner man ju igen!!! Att någon annan ska bestämma över vad som gör oss nöjda, vad vi behöver och när vi behöver det, låter bekant. Fick plötsigt en flashback till dagis- låg- och mellanstadietiden. Usch!!!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Sunshine 2010-03-18 Kl 12:32
 

MissIndependent skrev:
Hehe, ja et känner man ju igen!!! Att någon annan ska bestämma över vad som gör oss nöjda, vad vi behöver och när vi behöver det, låter bekant. Fick plötsigt en flashback till dagis- låg- och mellanstadietiden. Usch!!!!


Min flashback: Hemtjänst, Bräcke Östergård, släktingar och familj, samt sjukvård. Färdtjänst, bank, bilstöd, bostads anpassning, ingen vet så lite som jag om vad min situation innebär.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: MissIndependent 2010-03-18 Kl 14:37
 

Nää, vi vet ingenting, vi är ju funktionshindrade... Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Sunshine 2010-03-18 Kl 16:32
 

MissIndependent skrev:
Nää, vi vet ingenting, vi är ju funktionshindrade... Osäker smiley


Så det är så alltså?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: MissIndependent 2010-03-20 Kl 13:47
 

Ja många verkar ju ha den inställningen iallafall.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: DodeN 2010-03-20 Kl 14:47
 

Sunshine skrev:
Så det är så alltså?


Japp, innan jag fick min diagnos och sjukdom så har ingen sagt så till mig i vuxen ålder, men nu har jag hört det några gånger. Så helt klart måste jag ha tappat allt vett. Skönt att veta att sånt hänger ihop med om man kan springa eller inte.

Tur att humorn inte sitter där också Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: SingingMe 2010-03-21 Kl 14:10
 

Känner igen detta alltför väl! Enligt många vet vi funktionshindrade ingenting alls om vad vi behöver/vill etc. Lite läskigt att tänka sig att många ser sina medmänniskor som viljelösa robotar. Vad kommer härnäst...?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: MissIndependent 2010-03-29 Kl 12:56
 

Och det läskigaste är att många "får lära sig" det här i grundskolan eller ännu tidigare, men framförallt i skolan med alla resurspersoner hit och dit som ska ha åsikter och bestämma vad man ska ha för hjälpmedel, de vet bättre hur ens funktionshinder fungerar än vad man själv gör (tror de). Och har man några som helst invändningar är man ett besvärlig barn. Och även om man i vuxen ålder inte blir behandlad såhär så har man då lärt sig att andra vet bäst, att man bara ska vara glad, tyst och tacksam och göra som andra säger åt en.

För att knyta an till Rosettas första inlägg, så måste jag säga att jag föredrar att göra aktiviteter ihop med personer utan funktionshinder just av denna anledning. Den här "hänsynen" som folk ska visa hela jävla tiden kan stå mig upp i halsen. Många med fh har måhända mindre ork p p a detta, men det känner inte jag igen mig i. Man måste ju våga utmana sig själv också, inte pressa sig men testa sina gränser. När man tränar, öka på vartefter och sådär. När jag börjar känna mig nöjd så fortsätter jag en stund till.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Nilla 2010-05-02 Kl 20:27
 

Ja som sagt-man vet inte vad man vill,inte vad man kan,inte vad som är bäst för en själv om man är funktionshindrad. Jag måste ju ha allt tillrättalagt efter mitt funktionshinder för hur skulle det annars se ut????*observera att jag i det sista är ironisk*. Allvarligt talat-detta är väldigt bekant. Jag har dock tidigare gjort just det du pekar på MissIndependent-jag har testat mina gränser genom att pressa mig över dem och förneka funktionshindret. Nu när jag valt en annan strategi-att inte förneka men arbeta på strategier,knep och organisera livet på annat sätt för att orka med mer, för att det inte ska bli mer hindrande än det behöver vara (det går ju inte att bli hörande och uppfatta tonfall om du är döv,eller se färger om du är fullt blind från födseln-men det går att kompensera delar av funktionshindren och resten får man göra på sitt sätt om ni förstår hur jag menar). Tyvärr har jag fått människor omkring mig-arbetspsykologen på af är absolut värst- som inte tror jag kan tala för mig själv eller vet med de erfarenheter jag fått på senare tid,vad som är konsekvenser av mitt dolda funktionshinder respektive konsekvenser av dålig självkänsla och självförtroende. Dessvärre är det ett elände när just denna arbetspsykolog hela tiden fått för sig att komma med (mot min vilja!arbetsförmedlaren verkar kräva detta....) vid jobbintervjuer inför arbetsträning-senast tror jag hon sabbade en möjlighet jag arbetat på i tre månader på egen hand....

Det är märkligt att jag blivit idiotförklarad bara för att jag har en lindrig personlighetsstörning av aspergerliknande typ beroende på hjärnskada i barndomen. Ojämn begåvning -i allra högsta grad!Men inga värden i närheten av gränsen för begåvningshandikapp-dessutom högskoleutbildad och akademiker. Men jag vet inte mitt eget bästa och kan inte föra min egen talan. Det tror myndighetsfolket på AF i allafall. Märkligt att jag kunnat föra min talan med bravur förr,än märkligare att detta ansetts vara min styrka -även av utredaren av hjärnskadan!Visst blir man omyndigförklarad mer eller mindre,oavsett funktionshinder.Mycket märkligt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Anna 2010-05-02 Kl 23:11
 

Rosetta skrev:
För några år se var jag på rehab på Vintersol. Tog en promenad tillsammans med en kvinna i min egen ålder som hade en lättare reumatisk sjukdom. Hon ville gå hem eftyer ett tag, men jag sa att jag skyulle fortsätta en bit till. Då fick jag ett snett leende med kommentaren: "Nej, nu är vi så nöjda". Jag lät naturligtvis henne gå hem ioch fortsatte själv. Kvinnan hade varit förskollärare. Undrar om yrket hade påverkat hennes attityd? Hade hon sagt samma sak om jag också hade haft ett osynligt funktionshinder? En bekant som bor på ett äldreboende säger att han råkar ut för samma sak. Personalen kommer in och säger "ska vi gå och kissa nu herr Johansson?"
Om detta läses av någon icke-funktionshindrad kvinna 50 plus skulle jag gärna vilja veta vad det är som triggar er att tilltala funktionshindrade och äldre på det där sättet . Inser nu hur nedlåtande det förefaller?

Redigerat 2010-03-18 10:41


Förlåt mig men lägger man inte ibland för mkt värde i vad andra säger.....? Kan det inte bara vara ett uttryck?? Att säga "vi" är för vissa människor bara ett uttryck. Kan det inte vara så att hon menade att hon var nöjd men använde sig av detta uttryck??? Och varför bli så upprörd???


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Kusin 2010-05-03 Kl 02:28
 

Anna skrev:
Förlåt mig men lägger man inte ibland för mkt värde i vad andra säger.....? Kan det inte bara vara ett uttryck?? Att säga "vi" är för vissa människor bara ett uttryck. Kan det inte vara så att hon menade att hon var nöjd men använde sig av detta uttryck??? Och varför bli så upprörd???


jag uppfattar nog så att förskollärarinnan helt enkelt bara av gammal vana uttryckt sig med vi när hon velat föra fram sin egen begränsning.
yrket har säkert påverkat hennes ordval.
oavsett vilket, känner man inte varann är det bra att i förväg komma överrens om vad alla parter väntar sig av en tur tillsammans


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: "Nu är vi så nöjda"
Av: Moon 2010-05-03 Kl 07:58
 

Anna skrev:
Förlåt mig men lägger man inte ibland för mkt värde i vad andra säger.....? Kan det inte bara vara ett uttryck?? Att säga "vi" är för vissa människor bara ett uttryck. Kan det inte vara så att hon menade att hon var nöjd men använde sig av detta uttryck??? Och varför bli så upprörd???


Samtidigt så är det ju inte bara ordvalet som Rosetta syftar på utan hela situationen. Ett "vi" eller annat uttryck som i en situation känns fel kan kännas kul om det sägs på ett annat sätt. Upplevs situationen fel och obekväm - är den troligtvis det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Undras om det funkade?
Av: Moon 2010-02-25 Kl 12:48
huvudinlägg

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6674671.a
b


"På gruppboendet i Torsby hade den funktionshindrade kissat på sig. En anställd klädde då ut sig till liemannen, gick in på mannens rum och hotade att skära av honom snoppen."

Påhittig och kreativ personal må jag säga!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Undras om det funkade?
Av: Sunshine 2010-02-25 Kl 13:16
 

Moon skrev:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6674671.a
b


"På gruppboendet i Torsby hade den funktionshindrade kissat på sig. En anställd klädde då ut sig till liemannen, gick in på mannens rum och hotade att skära av honom snoppen."

Påhittig och kreativ personal må jag säga!


Med vissa psykopatiska inslag, få se här nu, vem borde vara "intagen" egentligen?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Undras om det funkade?
Av: Rooto 2010-05-09 Kl 22:07
 

Låter som ett dåligt skämt, som gått helt fel :P


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: U2light 2010-02-07 Kl 20:58
huvudinlägg

Bor i en mindre stad Där många butiks adresser har 2-4 trappor. Men det jag vill diskutera är dom handikappakerings platser. Några ligger direkt på en gata med trotoar. Ofta har man plogat väl på själva pakerings rutan men lämnat en snövall 1-2 dm eller mer. Där man skall ta sig ut med sin stol. Då blir det svårt. Eller så på många pakeringar har man lämmnat halva P-platsen med snö flera dm höga. Finns det inga lagar för vad repektive kommun har att rätta sig efter. När det gäller dessa saker? Visserligen har jag fått ett väldigt bra bemötande och åtgärdat när jag påpekat detta. Men man orkar ju inte ringa jämt. Då kan man bli en tjatig gubbe./U2light

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tillgänglighet
Av: Skånecaroline 2010-02-19 Kl 10:48
 

Hjärta Hej!
Jag heter Caroline och studerar kandidatprogrammet i Mänskliga Rättigheter i Lund. Just nu sitter jag faktiskt och letar information till ett arbete som handlar om det du skriver.
Jag undrar hur du uppfattar "en dag på stan"? Som du nämner, att alla butiker ligger 2,3 trappor upp.. löser du det genom att be om hjälp eller struntar du helt enkelt i att gå in? Sen om du är inne i en butik, känner du att butikernas inredning är planerad på ett sådant sätt som underlättar för er att ta er fram?
Jag ser det som ett stort problem att allmänheten inte är till för alla och att stadsbyggnadskontoren inte gör mer för att underlätta för rullstolsburna. ALLA, KOMMENTERA GÄRNA DETTA då jag verkligen vill sätta mig i detta så jag kan uppmärksamma detta ämnet genom min avhandling!
Tack på förhand Glad smiley / Caroline

Redigerat 2010-02-19 10:49


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: KarinSch 2010-02-19 Kl 13:17
 

Jag har personligen slutat med att be om hjälp, finns liksom ingen anledning att gynna otillgängliga affärer me mina pengar. Känns dessutom förnedrande att inte kunna ta sig in för egen maskin, då får det hellre vara.
Men förbannad och ledsen blir man ju när man inte kan välja affär eller välja restaurang utan oftast är hänvisad till de större men tråkigare köpcentrumen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: Moon 2010-02-19 Kl 14:50
 

KarinSch skrev:
Jag har personligen slutat med att be om hjälp, finns liksom ingen anledning att gynna otillgängliga affärer me mina pengar. Känns dessutom förnedrande att inte kunna ta sig in för egen maskin, då får det hellre vara.
Men förbannad och ledsen blir man ju när man inte kan välja affär eller välja restaurang utan oftast är hänvisad till de större men tråkigare köpcentrumen.


Ja, det skall verkligen till om man gynnar en sådan butik som inte är tillgänglig. Man måste vilja ha deras vara v ä l d i g t mycket och då brukar jag skicka en bulvan och inte stå själv som ett fån utanför affären. Trist såklart och mycket provocerande att man år 2010 inte kan lösa tillgängligheten på ett smidigt och enkelt sätt.

Redigerat 2010-02-19 14:50


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: Anonym[1] 2010-02-24 Kl 13:22
 

Skånecaroline skrev:
Hjärta Hej!
Jag heter Caroline och studerar kandidatprogrammet i Mänskliga Rättigheter i Lund. Just nu sitter jag faktiskt och letar information till ett arbete som handlar om det du skriver.
Jag undrar hur du uppfattar "en dag på stan"? Som du nämner, att alla butiker ligger 2,3 trappor upp.. löser du det genom att be om hjälp eller struntar du helt enkelt i att gå in? Sen om du är inne i en butik, känner du att butikernas inredning är planerad på ett sådant sätt som underlättar för er att ta er fram?
Jag ser det som ett stort problem att allmänheten inte är till för alla och att stadsbyggnadskontoren inte gör mer för att underlätta för rullstolsburna. ALLA, KOMMENTERA GÄRNA DETTA då jag verkligen vill sätta mig i detta så jag kan uppmärksamma detta ämnet genom min avhandling!
Tack på förhand Glad smiley / Caroline

Redigerat 2010-02-19 10:49




Jag struntar i att gå in i butiker med trappsteg.
Det skulle aldrig falla mig in att be butikspersonalen om hjälp.
Att hjälpa någon med rullstol upp för trappor är INTE att rekommendera.
Skaderisken är alldeles för stor, både för dem och mig.

Även om all butikspersonal var utbildad i att dra rullstolar upp för trappor så skulle jag ändå inte låta dem. Jag vill inte börja min shopping med att bli dragren som ett jävla kolli och dessutom vara tacksam.

Det finns tillgänglighetslösningar men kunskapen är dålig och de flesta är ovilliga att investera.

Tyvärr så tror jag att den enda lösningen är blockader.
Om folk i rullstol blockerar ingången kommer ingen in och då först då blir det kännbart för butikerna.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: Reka 2011-05-15 Kl 19:56
 

Jag sitter inte i stol, men jag tycker att det kan vara trångt och bökigt i butiker ändå. Jag vill inte ens föreställa mig hur det ska vara att försöka ta sig fram där i stol...

Jag tycker det är jobbigt när det är stökigt och rörigt i butiker.
Ibland verkar det som att de tror att de säljer mer ju mer de pressar in i lokalerna. Inte till mig i alla fall... Jag blir bara trött och går ut.

Lyfta stolar uppför trappor skulle jag inte gärna ge mig på. Jag har fått "putta" kompisar ibland och det är svårt nog att parera trottoarkanter och gupp då man är ovan som jag Rodnande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tillgänglighet
Av: Gunbo 2011-10-09 Kl 20:03
 

Man kan ju göra som några gjorde i Höör och anmäla varenda affär, café m.m för diskriminering. Nu har det byggs om på ett torg och trottoarer har höjts så att det går att komma in. Jag har själv inte testat men hört andra säga att det fungerar.

Själv har jag genom att jag suttit ute på trottoaren och bankat på butiksfönster när jag skulle handla fått en butiksägare att bygga ramp.
Vanligtvis utesluter jag att handla i affärer med trappor men ibland är det bra att demostrera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: MissIndependent 2010-01-31 Kl 20:22
huvudinlägg

Jag började ju må lite bra nu äntligen... jag har fått ett bra jobb och de är kanonnöjda med mig där, jag har det bra ,ed vovven min, jag har tagit tag i mina skulder på allvar och börjat en projektledarutbildning på distans för att genomföra ett konstprojekt jag länge velat göra.

MEN...

Så ska den där jävla kärringen (min morsa) förstöra allting!!!
Alltså jag hatar henne! Hon gör verkligen allt hon kan för att få mig ledsen. Både hon och pappa är elaka men det är hon som är värst eftersom det är henne jag pratar med för det mesta, det är hon som ringer. Hon måste hela tiden säga till mig hur jävla handikappad jag är, att jag inte klarar av nåt och att jag inte har ett riktigt jobb (det har jag, okej det är lönebidrag men vafan, det är ett bidragsfinansierat projekt!), att jag är fet mm.

Så jävla handikappad (ja hör, kärringen säger handikappad fortfarande fast det numera heter funktionshindrad eller funktkonsnedsatt, säger ju allting om hennes syn på sånna som mig...) är jag inte. Jag har bara nedsatt syn men ser ganska bra, jag har enb lätt cp-skada men jag går helt själv och klarar mig själv å allting. Men mina föräldrar har alltid förstorat upp detta och mobbat mig genom hela min uppväxt och fortfarande, de kommer inte sluta förrän de slutar andas (dör).

De har huvuddelen i att jag mår dåligt men det fattar de inte vad jag än gör eller säger. De påstår bara att jag ska lära mig ta kritik!!! JAG ORKAR INTE HA DET SÅHÄR LÄNGRE VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Efter ett samtal idag där hon psykade mig som vanligt kom jag på tanken at anmäla dem. De har ju ända sedan jag var liten misshandlat mig psykiskt och pappa har flertalet gånger hotat mig med visserligen orimliga och korkade hot som jag inte blev rädd av men ledsen! Men jag har ju inga bevis, inga ljudupptagningar av våra samtal eller något sådant, och om jag anmäler dem kommer säkerligen mina syskon att bli lidande vilket jag inte vill för det är inte deras fel.

FAN!!!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: Sunshine 2010-01-31 Kl 21:36
 

Det är polisens sak att hitta bevisen.

Har du ingen nummerpresentatör på/till din telefon? Om du har tjänsten för ID caller, så kan du ju låta bli att svara när dina föräldrar ringer.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: Rosetta 2010-02-12 Kl 16:53
 

Det är enormt svårt att bryta med en sån här familj, men det är vad du måste göra. Om det inte går att prata med dem och om du inte har något syskon eller annan som kan stötta dig - skriv ett brev där du förklarar att du inte orkasr med deras sätt att blanda sig i ditt liv, och att du sm vuxen har rätt att få vara i fred. Har du ingen- syrra, moster, kusin, kompis, som kan medla och få dem att fatta att de ska låta dig vara. Byt telefonnummer och öppna inte dörren för dem.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: Anonym[1] 2010-02-24 Kl 05:39
 

MissIndependent skrev:
Jag började ju må lite bra nu äntligen... jag har fått ett bra jobb och de är kanonnöjda med mig där, jag har det bra ,ed vovven min, jag har tagit tag i mina skulder på allvar och börjat en projektledarutbildning på distans för att genomföra ett konstprojekt jag länge velat göra.

MEN...

Så ska den där jävla kärringen (min morsa) förstöra allting!!!
Alltså jag hatar henne! Hon gör verkligen allt hon kan för att få mig ledsen. Både hon och pappa är elaka men det är hon som är värst eftersom det är henne jag pratar med för det mesta, det är hon som ringer. Hon måste hela tiden säga till mig hur jävla handikappad jag är, att jag inte klarar av nåt och att jag inte har ett riktigt jobb (det har jag, okej det är lönebidrag men vafan, det är ett bidragsfinansierat projekt!), att jag är fet mm.

Så jävla handikappad (ja hör, kärringen säger handikappad fortfarande fast det numera heter funktionshindrad eller funktkonsnedsatt, säger ju allting om hennes syn på sånna som mig...) är jag inte. Jag har bara nedsatt syn men ser ganska bra, jag har enb lätt cp-skada men jag går helt själv och klarar mig själv å allting. Men mina föräldrar har alltid förstorat upp detta och mobbat mig genom hela min uppväxt och fortfarande, de kommer inte sluta förrän de slutar andas (dör).

De har huvuddelen i att jag mår dåligt men det fattar de inte vad jag än gör eller säger. De påstår bara att jag ska lära mig ta kritik!!! JAG ORKAR INTE HA DET SÅHÄR LÄNGRE VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Efter ett samtal idag där hon psykade mig som vanligt kom jag på tanken at anmäla dem. De har ju ända sedan jag var liten misshandlat mig psykiskt och pappa har flertalet gånger hotat mig med visserligen orimliga och korkade hot som jag inte blev rädd av men ledsen! Men jag har ju inga bevis, inga ljudupptagningar av våra samtal eller något sådant, och om jag anmäler dem kommer säkerligen mina syskon att bli lidande vilket jag inte vill för det är inte deras fel.

FAN!!!



Bryt med dem!
Det finns ingenting som säger att man måste ha kontakt bara för att man är familj.

Jag tror inte du kommer någon vart med en polisanmälan.
Om du ändå vill göra en polisanmälan så kan du möjligtvis få det till ofredande eller olaga hot.
Men om du självmant tar kontakt med dem så lär inte polisen ta din anmälan på allvar.

Jag menar inte att förringa din upplevelse men så ser verkligheten ut.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: Adams family 2010-03-05 Kl 10:31
 

Det är tufft att bryta med sina föräldrar men någonstans kommer man till insikt. Somliga människor har förmågan att alltid se fel och brister hos andra och de själva är "gudasända" och kan inte göra fel..
Krav som ställs som är orimliga eller icke uttalade, hur man än vrider och vänder på sig kommer det alltid ngt nytt, när man försökt leva upp till ett krav så är det inte gott nog för då är det nästa sak som inte är till belåtenhet. Osv.. osv..

Man kommer till en punkt när man inte längre orkar och då får man ta ett beslut ska jag fortsätta med detta som äter upp mig innifrån elelr ska jag bryta för en period för att få andrum och sedan försöka återuppta kontakten.. Eller har man kommit så långt att man känner att jag kan vara nöjd med mitt beslut att bryta kotakten för gott, skulle jag kunna stå för mitt beslut om personen ifråga som jag bryter med gick bort..

Jag har själv tagit ett beslut och känner mig nöjd med det även om det inte varit lätt jag är inte färdig och funderar på att i framtiden ta upp kontakten men klarar inte av fler nederlag så jag funderar fortfarande.. En stor sorg är det att ens förälder inte kan acceptera kravlöst stödja och stå bakom en i ens beslut men den sorgen är bättre för mig att leva med än att leva i ett osunt förhållande där jag själv mår fruktansvärt dåligt över att alltid bli förminskad förlöjligad och där inget är gott nog.

Jag hoppas du kommer vidare och når den punkt där du inte längre känner att du hatar utan istället kan se de bakomliggande faktorer som säkerligen finns där hos din mamma. Hat är destruktivt och leder inte till ngt bra. "Acceptera det du inte kan förändra förändra det du kan och ha förstånd att inse skillnaden.."


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: JAG ORKAR INTE!!!
Av: Anonym[2] 2010-03-24 Kl 08:55
 

Jag håller med de andra som skriver här-bryt med den förälder som inte stöttar dig. Jag har gjort samma sak-men tog sen upp kontakten efter att vederbörande bestämde sig för att ändra på sig,enligt egen utsago. Samma person har nu börjat om med krav,press, att ingenting jag gör är tillräckligt bra i jämförelse med syskon osv. Detta är det sista jag behöver nu och har därför inga som helst problem att bryta kontakten nu igen.
Att ta skit rent ut sagt, för ett funktionshinder-det ska man bara inte behöva göra från någon i ens familj. Bryt!
Du kommer må bättre av att inte ha den kontakten på sikt.

Stå på Dig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Jag är visst galen!
Av: Doris 2009-12-25 Kl 19:55
huvudinlägg

Pga ärftliga orsaker både gnetiska och sociala är jag psykiskt funktionshindrad, jag blir lätt trött och behöver vila offta men det räcker offtast att luta sig i soffan 30min utan att sommna, jag har torgskräck social fobi och går sällan ut på bio cafeer och simhallar krogar mm för jag anser främmande männskor otäcka jag är tex rädd att träff alkoholister har det i familjen och väljer själv att vara nykterist. Jag får yrselanfall och vågar därför inte promenera ensam och jag handlar sällan mat och kläder ensam utan har då boendestöd som hjälp eftersom jag är rädd att svimma i affären och få fel hjälp. Jag är inte bra på att stava samt att min koncentrationsförmåga är dålig och även synen då jag ser dubbelt. Jag påvisar ibland psykotiska symptom och detta sökte jag för som 18åring och har nu medecienering och om jag ber om det så får jag slutenvård för att hitta orsaken till de ökade symptomen offtast är dessa orsakade av felinställda medeciner, jag har även tinnituss och behöver både lugnande och insommningstabletter för att sova, detta beror även på oro för mprgondagen. MIna psykotiska symptom är hallucinationer både syn och hörsel dock ej röst styrning, det är även paranoia som dels beror på manodeppressiv, jag har även självskade beteende när jag får för små doser lugnande och kan då skära mig eller kräkas med vilje.

Vad jag vill ta upp är folks syn på detta? Ifall jag säger att jag är psykotisk så tänker fol på galna yxmän och andra vansinnes dåd. Det mest vansinninga jag gjort utåt är att jag vält mitt vardagsrummsbord två gånger. Jag har även använd mig av verbala försvarsmetoder men då blir jag kallad feminist eller egocentrisk. Men vad ska jag göra då? Att jag skadar mig själv både fysiskt och psykiskt genom att tiga om hur jag mår och blir behandlad är ju inte heller accepterat eftersom jag då anses fortsätta må dåligt, men ändå vill folk att jag inte står på mig. Jag har många gånger sökt vård och hjälpmedel både via soc Lss och psyk men har då fått höra: Bra att du har insikt om dina svårigheter men sedan inte fått nån hjälp för jag är ingen fara för mig själv eftersom jag inte är självmordsbenägen och ingen fara för andra eftersom jag inte är utåt våldsam. så då blir jag utan hjälp. Jag har sökt och fått medecinering, vissa gånger har jag fått slutenvård gruppterapi och individuella samtal och diakon, och jag har även fått boendestöd har beviljad kontaktperson men inte funnit nån än, har oxå en kontaktperson till min son vid sociala omständigheter för att han och jag skall komma ut. jag har hafft dagligversamhet och kortidsboende med. All hjälp jag får har jag själv sökt för och bett om, och det gäller även den hjälp jag inte fått.

¨Så varför är jag då galen? Om jag ber om hjälp när jag visar symptom och om det är nått jag inte klarar, när jag ber om vård och vårdpersonal och även ber om slutenvård.

Det att psykpatienter är galna leder till att jag knappt får träffa min son, hans pappa anser att jag är en dålig mamma för att jag är trött och för att jag som jag beskrivit för min son, blir trött ledsen och rädd lätt, min son är 8år och har under 6år fått det intalat att hans mamma är sjuk och inte kan ta hand om honom. Men vaddå inte kan ta hand om, visst jag orkar inte mycket till stor del pga medeciner, men jag kan la får göra vad jag klarar av? Jag klarar att laga god/nyttig mat, baka, spela sällskaps spel, titta på film, leka med lego, ta hänsyn till andras känslor, parata i tel, skoja och skämta, sköta städning och ekonomin. Men nej nej, jag får höra av min sons pappa att jag är en dålig mamma för att vi bara sitter i soffan när han är hos mig, och att jag är dålig när jag behöver vila även ifall jag inte sommnar. Jag får inte vara trött coh jag får inte vara ledsen, gäller dom reglerna alla mammor? Jag berättar inte smakskiga detaljer om varför jag inte mår bra för min son, jag berättar mina framsteg för honom och lär honom att man skall göra så gott man kan och att man inte skall reta någon för något den är dålig på eller hur den ser ut mm, jag är även konsekvent, jag släpper inte in några leksaksvapen i hemmet och han får inte allt han pekar på i affären och om han tjatar så får han inget alls, jag låter honom argumentera och om han har rätt så tillåter jag även detta, Jag ber om ursäkt ifall jag gjort något fel som tex höjt rösten vid dåligt tålamod, och be om ursäkt och säga förlåt gör inte många föräldrar och erkänna misstag gör inte månag föräldrar!
Om jag skulle få psykotiska symptom och detta inte reder ut sig så avvisar jag att ha min son tills jag mår bättre, så ja jag förstår att en psykiskt sjuk mamma inte alltid är bra för ett barn, men jag kan la få ha honom när jag mår bra även ifall jag är trött och även ifall jag inte är överlycklig och älskar o snacka med främmande folk, jag har aldrig skadat mig inför min son och jag tackar även nej till att ha honom om jag har sår så han inte behöver se, mina sår är på mage och fotleder och detta döljer jag för alla. Men nej jag är en fara för både fysisk och psykisk hälsa och det säga tom att jag inte älskar min son och att jag är sjuk för att slippa ha honom. Varför är man automatiskt oansvarig och oföärståndig och aggressiv mot omgivningen bara för att man har psykdiagnoser, varför?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Jag är visst galen!
Av: Baralillamig 2009-12-26 Kl 08:43
 

Jag tycker det e jætte bra att du faktiskt vill ha din son så mycket du klarar av och jag e sæker på att det bæsta før honom e att du får lov att ha honom!

Min mamma e psykiskt sjuk och vi tappade kontakten, det har jag mått dåligt av.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 6 7 [8] 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh