Weekenden 15-17 augusti står Norrköping Dolphins som arrangör för en fyrnationsturnering i rullstolsbasket. I turneringen, som är en del av lagens uppladdning inför Paralympics i Beijing i Kina i början av september, deltar landslag från Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Sverige. http://www.dolphins.se/news_show_four_nations_in_norrkoping.html?id=795263 Pris: vuxna 50kr, ungdom 20kr, gäller för en hel dag i taget, dvs. 2 matcher. Så alla ni som vill se bra basket och heja på vårat landslag inför OS ska ta sig till Norrköping 15-17augusti.
Mässhallen, Himmelstalund http://kartor.eniro.se/query?what=map_adr&geo_area=norrk%F6pings%20m%E4sshall&mapstate=7;16.146948812584615;58.58681488262188&mapcomp=;;;Norrk%F6pings%20m%E4sshall;;;60236;NORRK%D6PING;;;;;16.146948812584615;58.58681488262188;;;;NORRK%D6PING;maps_place.369656.21;0 Redigerat 2008-08-05 11:44
Till sidans topp
Kan man räkna med att ta sig fram med tunnelbanan i Sthlm med permobil?
Det skulle inte jag räkna med, men jag är kanske en dålig informatör eftersom jag bara använder manuell rullstol.
Inga problem alls visst ibland måste man ta lite sats men ej så farligt att ramp behövs...
Visst går det på alla stationer utan ramp, men just fridhemsplans grönalinje (den blå är perfekt) är bland de uslaste (blivit stående, fast mellan perrong och tåg med länkhjulen), kan även vara svårt på röda och gröna längre ut från stan, där behövs mer sats. Centralen har jag aldrig haft problem med, se mest till att du har möjlighet att ta sats Redigerat 2008-08-02 09:24
Jag använder alltid ramp, men det beror mer på att jag har en släng av T-banefobi (ramlade ut vagnen när jag var liten, hjulet fastnade, och det sitter i) samt att jag har svag nacke så jag vill undvika att huvet slängs (gör ont). Rampen är så smidig att använda... Men det behövs egentligen inte förutom vid vissa stationer. Globen hade också ett högt och bredd avstånd.
Kan hålla med övriga talare här. Att åka Tunnelbana med Permobil är inga större problem. Vid T-centralen som någon har sagt är det lite högre och längre avstånd mellan vagn och plattform, men inte så att man behöver använda ramp eller liknande. Vad som däremot irriterar mig är att folk har hissarna ett synonym med toalett. I övrigt är det som sagt inga större problem.
Funkar utmärkt fast vissa behövs ramp och det har folk svårt att ta hänsyn till när man lägger ut den utan de börjar bara gå och är i vägen. Man ska dock tänka på att var beredd att lägga ut rampen (har erfarenhet av att det tog tid och assen blev klämd idörrarna)
Ni som är rullstolsbundna och inte kan gå, hur överlever ni en långflygning? Ni måste ju bli kissnödiga, eller ännu värre, skitnödiga. Jag håller mig alltid och det har funkat bra, men när jag åker till Thailand (som jag gjorde i februari) så är det ju drygt 12 timmar. Planeringen börjar på morgonen då jag inte dricker någonting och i planet dricker jag ingenting heller. På resan så får jag ganska ont i huvudet som beror på att jag har druckit för lite. Jag vet att det inte är bra men jag ser ingen utväg (än att ha typ en blöja) Men hur kul är det? Killar har det ju lättare som kan kissa i en sådan där behållare... Men för tjejet är det lite knepigare. Har ni några tips? Hur brukar ni göra?
Läs inläggen "Förbättringar, assistans vid flyg" i kategorin "Länkar/Mediabevakning" Att hålla sig så länge måste vara en mardröm. Vad är problemet? Svårt att ta sig till toan, eller att det är för trångt på toan?
Jag brukar oxå försöka hålla mig, har klarat 14 timmar på väg hem från Nya Zeeland, men det är absolut inget att rekommendera, Jag har märkt att man gör av med en del vätska uppe i luften (ung som på sommaren när man svettas en del) så jag dricker lite utspritt under flygningen, det funkar även att suga på en isbit, stillar törsten en del men ger inte så mycket vätska. Sen har jag varit med om att det finns handikapptoalett på enstaka flyg, dessa har funkat riktigt bra. Sen tror jag att det skulle funka med dom så kallade flaskorna som finns för tjejer, kommer inte ihåg vad de heter. om man sitter på nått som gör att man kommer upp en bit från flygplansstolen, har hört en som testat o det fungerade hjälpligt. Krävs iofs att man flyger i nått som är lätt att ta av o på. Typ kjol istället för jeans.
Bra tips, värt att kolla upp. Jag brukar i och för sig ta lite att dricka när det bara är några timmar kvar och känner att jag klarar det. Vet du vilka flygbolag som har haft handikapptoaletter? Jag har inte hittat något flygbolag med handikapptoaletter. Förutom ett som hade handikapptoaletten nedanför trappan. Goddag yxskaft, liksom !
Eftersom jag inte kan gå på toa utan lift, eller en väldigt stark karl, så blir det än värre för mig. Då måste man lägga på timmarna från hemma till man är framme på hotellet. Smådrygt... Jag använder dock en medicin som koncentrerar urinen. Finns i tablett- och nässprayform. Minirin heter den. Är receptbelagd. Men 13-14 timmar funkar, om jag minimerar drickandet. Man blir slö, och får ont i huvudet... och mår inte alls bra.
Nu är ju jag kille men, En tjejj som jag är bekant med har ett hjälpmedel som ser ut som ett litet rör med skedmed hål i, i andra änden sitter en slang till behållare eller ut i luften. Hon sitter som jag i en elrulle och klarar av att sittande i sin fixa det hela i flaska! Någon här vet nog vad det hjälpmedlet heter. J
Pipinette Travel kit Ett handtag som du trär en tillhörande plastpåse över. Plastpåsen innehåller en kudde som löses upp och absorberar urinen vilket gör att urinen blir i fast form. Fungerar sittande om du hasar ut lite på kanten av stolen. Går att köpa lite här och var... Se mer info: http://www.pipinette.se/start.php?pid=travelkit Trevligare resa i framtiden! //Josefine
Ja jag köpte också min nu i somras och har testat den ett par gånger och den funkar! Toppen om man inte har tillgång till toalett någonstans! Bara knyta ihop och slänga i närmaste papperskorg... Testa gärna på hemmaplan första gångerna så du vet hur du skall bete dig innan du kommer ut bland folk. Väl värd att testa! Lycka till!
Verkar väldigt bra men hur lyckas man kasa ner kläder och annat i en trång flygplansstol? Jag måste liksom upp först och få av mig innan jag kan kissa?
Ska bara försöka få på min sambo en av mina kjolar först... *s* Hon använder aldrig kjol annars!
Familjen åker till gotland på måndag å då yngsta sonen (10 år) sitter i rulle, helst permo så skulle jag vilja ha lite tips på vad som är helt otänkbart att göra och vad som man kan göra. Planen är väl följande, Lumelunda på tisdag, kolla in raukar och kolla in fårö. ta en dag i visby och göra lite shopping. inget bad är direkt inplanerat utan mera åka runt och kolla. Ge mig massor av tips, har ni gjort några misstag, så behöver ju inte vi göra om dom...
http://www.kneippbyn.se/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=1&lang=sv-SE Kneippbyn har både vattenland med massa rutchkanor, äventyrsgolf. Hur anpassat det är nu vet jag inte, var några år sedan jag var där. Men det kan vara ett alternativ om man inte vill bada i havet. Bra att tänka på är att det är kullersten och massa backar i visby, permo är ett bra alternativ om ni ska gå runt lite, är väldigt jobbigt att knuffa stol. Men så man vet innan att det blir mycket hoppa runt. Många affärer är även små och trånga med trappa så det kan vara svårt att ta sig in överallt, kan vara vettigt att ta med egen ramp om ni har en sån. Går tåg som man kan åka med runt i visby, ett av dem vet jag har ramp och plats för rullstol. Hittar inte villket nu, men det är ett enkelt sätt att få se lite mer av stan. Hittade den här länken med massa tips http://www.barnsemester.se/index.php?option=com_content&task=view&id=64&Itemid=149 Ta en glass vid kajen och titta på båtar i solen är inte helt fel det heller. Hoppas ni får en kanonsemester, gotland är så underbart.
Jag och maken åker till Fårö nästa lördag, för tredje året i rad. Jag har min Minicrosser med mig och maken cyklar. Det begränsar såklart en del att vi inte har bilen med, men jag känner mig jättefri i med Minicrossern. Det vi gör, förutom att vara vid huset och sola är att cykla runt och kolla på naturen bara och alla vägar funkar med el-rulle, minicrosser, m.m. Visby är nästan ett måste att ha el-drivet eftersom det är kullerstenar överallt och många, långa backar. Det finns en galleria man kan besöka men i övrigt är det nog ganska kört att komma in i affärer. Alla restauranger och fik har uteservering så det borde funka ändå.
Jag är sambo med en man som för två år sedan fick en ryggmärgskada genom en olycka. Vi har tre barn, som vid olyckstillfället var 10 månader, 3 år och 7 år. Min sambo fick ett helt lag omkring sig med läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, kuratorer m.m Jag stod helt ensam med tre små barn, hus, gräsmattor som behövdes klippas, tvåor på bilarna med en stor sorg att bära. Jag fick ingen hjälp. Min sambo försvann från en dag till en annan och hela det liv man hade tänkt sig raserades. Han är tillbaka hemma nu, men det är ändå inte han. Han har alltid varit den starka, men sedan olyckan vilar allt ansvar på mig, barn, disk, tvätt och städning, trädgård. Sen han hamnade i rullstol får inget ligga på golvet, inga leksaker, skor eller kläder. Dessutom är han arg och naturligtvis ledsen över det som har hänt också. Jag är så utsliten och jag känner mig fångad i mitt eget liv. Jag har fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte räcker till. Vad kan man göra? Finns det någon som har hamnat i samma sits som jag?
Han var på rehab länge . Först i Uppsala 2 mån, sedan ytterligare 4 månader på rehab i vår kommun. Då blev det lite närmare att åka och hälsa på honom. Men det Var inte lätt med barnen.- De höll på och riva stället varje gång vi var där så det var jättejobbigt, både för han och mig. Tyvärr tyckte min sambo att han blev utskriven för tidigt, han hade gärna varit kvar på rehab pga deras expertis om ryggmärgsskador. Sjukgymnasterna är inte lika duktiga, tyvärr. Redigerat 2008-07-16 00:22
Er situation är givetvis ohållbar i längden. Om man börjar med det praktiska, så är det ju inte så att du ensam skall behöva dra hela lasset med 3 barn, hus, städning osv. Har han ansökt om personlig assistans? Visserligen finns det något som heter äkta makeansvar, men det finns gränser! Be att träffa en kurator för din egen del, så att du kan få det stöd du behöver. En kurator kan också hjälpa till med ansökan om assistans och andra praktiska saker. Ytterligare ett tips är kolla på NHR:s hemsida under ryggmärgsskador. Där kan du hitta mer info om anhöriggrupper och annat matnyttigt. adressen är http://www.nhr.se Lycka till!!
Tack för tipset. Tydligen är han inte skadad nog för att få personlig ass. Vi har fått hjälp genom ledsagare, men dessvärre är den hjälpen till för honom... Men jag ska kolla upp adressen du angav, tack för din omtanke.
Det är ju bra, i och för sig, att han inte är väldigt allvarligt skadad. Men vem säger att han inte kan få assistans? Det finns väl ingen absolut gräns för hur funktionshindrad man måste vara. Tyvärr är det ju ofta ett krig med försäkringskassan och det gäller att skriva en genomtänkt ansökan. Gå och hälsa på en assistansfirma eller kooperativ och se vad de tycker. Om de tror att det finns möjlighet hjälper de nog till med en proffsig ansökan. Men om han inte är berättigad till assistans så är han ju "rask" nog att jobba hemma och exempelvis plocka upp saker som du nämner som ett problem. Efter två år borde hans situation stabilisera sig och han bör komma tillbaka till ett någorlunda rimligt liv. Han kanske kan få hjälp av rekryteringsgruppen eller liknande att träffa någon som varit skadad en längre tid och se hur denne lever och klarar av saker. Jag tänker på dig och hoppas att det ordnar sig.
Jag tror inte att din man kan få hemhjälp för att utföra sin halva av hemarbetet, jag fick det inte (det är jag som är skadad) eftersom min sambo kan utföra det arbetet. De sade att det kan verka orättvist men beslutet gick inte att komma runt. Det kan kanske variera från kommun till kommun? Min sambo hade möjlighet till viss hjälp via rehaben men han klarade sig utan, men vi har inte barn heller. Fortsätt gärna och skriv hur det går för dig/er.
Jag tycker att du ska kräva att få psykologhjälp. När en sån här sak händer så drabbas ju inte bara den som är direkt inblandad utan även hela familjen.
Alla som drabbas som din man genomgår en period av handikappdeppresion, jag vet för jag har varit där själv och i det mer eller mindre krossat ett äktenskap. Min fd och jag har diskuterat igenom det hela efteråt, med barn och allt (typ villa volvo o vovve) Ta inte vid dig! Låt inte ditt liv komma i kläm. Det är så att när han(mitt uttryck)surfar upp till ytan, så är han samma gammla vanliga person(under förutsättning att det bara är fysiska skador) och han behöver att Du är Du hela tiden(för att komma tillbaka till sig självt) Sedan är det en massa saker som drabbar er som familj hjälpmedel som rullstolar osv. Det är synd om Dig, mer än om honom av flera anledningar. Främst däfrör att Du står utanför skadan och har hela anvaret för familj och funktion. Hans skadedeppresion drabbar Dig hårdare som är utanför (det kan i värsta fall få dig in i en depp själv) (Det som sker med ert privatliv får Dig att stå ensam. Det som sker och måste förklaras med och för barnen måste Du ta hand om som inte är skadad. Mycket är det! Han är troligtvis långt bort i sig själv och skulle tillsammans med Dig behöva hälp, Kan Du så ta den för såvitt jag vet så blir det bättre så för alla inblandade. (typ hantera aggresioner och besvikelser) De flesta skillsmässor i Sverige sker därför att någon kontrahent i ett äktenskap brutit en arm eller så. Ta er igenom det hela (deppfaserna)och se sedan vad som händer. Precis som i ett oskadat äktenskap. Lycka till och vet att Du alltid har förståelse att hämta här. MVH J Redigerat 2008-07-27 02:28
Tack Jorm, för ditt svar. Du lyckas sätta ord på det jag känner. Det känns som om vi famlar i mörkret och jag väntar bara på att se en ljusning nångång. Han har förändras. Han är arg och bitter över det som hänt och jag får ta mycket av hans ilska. Han är missunsam och väldigt svartsjuk. Jag försöker göra saker ändå, för barnens skull, men det är så jobbigt när han blir så arg. Jag vet ärligt talat inte hur länge jag står ut. Kommer det bli någon ändring, tror du? Om, i så fall, NÄR? Mvh S.
Det komer en ändring, var så säker, för inte ens fan orkar att vara arg i flera år och inte Din man heller, även om Du känner så. Det är en naturlig och riktig reaktion dels av sorg och dels av rädsla att bli arg, den ökar adrenalinet och därmed förmågan att finna lösningar på problem. Därefter kommer en "avtändning" om det är för att kroppen slutar att stressa eller därför att den vant sig vet jag inte. Det som händer då är en djup depp som kan vara upp till 5 år innan den läker ut. (det är relativt ovanligt att den sitter i så länge men det har hänt. Det enda som hjälper är att prata skämta och ha det så kul som det går. Skämt och skratt är ett utmärkt botemedel (fast det är ytterst inkorrekt att säga det) Sex är även det ett bra botemedel mot det mesta i aggresions och deppväg. Prata med någon kurator på närmaste lassarett och få hjälp. Prata öppet med Din man (var inte snäll o linda in saker så att han kan missuppfatta, tänk först och prata sedan) Visa Dina känslor (besvikelser, oro osv, Han har rätt att känna till dem. Visa honom att han inte är ensam om olyckan) Han kan vara svartsjuk därför att han tror att Du skall lämna honom därför att han upplevr att han inte duger. Han kan vara missundsam därför att han inte tror att han har samma rätt till livet som förut. Ta sånt ur honom fort..... Glöm inte skrattet och leken Lycka till
Tack Jorm, ännu en gång för dina kloka ord och goda råd. Jag vet att det är lättare att vara arg, än att vara ledsen. Jag är det oxå. Samtidigt är jag trött på att vara nån slags slagpåse, man bara kan häva ur sig all sk-t på. Därför har jag distanserat mig från honom. Jag sover tillsammans med barnen och han sover själv. jag vet att det är hemskt, att jag är en hemsk person, men jag kände att jag behövde tid för mig själv. Jag är helt slut på kvällen och vill bara sova. Vi har nu börjat "flytta ihop" igen, men det är jättesvårt. En del av mig vill inte, jag vill ha det lilla andrummet kvar. Och en del av mig vill naturligtvis att vi ska hitta tillbaka till varandra. Det är svårt att skratta när allt är så allvarligt och livet känns så himla jobbigt och orättvist. Det var länge sedan man skrattade... Kanske man ska försöka hitta skrattet igen.. Vi går faktist och pratar hos en familjerådgivning och det är positivt. Det känns som om vi är på rätt spår. Jag tycker verkligen din klarsynthet och förmåga att se saken ur mitt perspektiv har hjälpt mig. Tack än en gång. Och tack alla ni andra som engagerat Er och kommit med goda råd. Redigerat 2008-08-11 23:44 Redigerat 2008-08-11 23:48
Kan någon förklara makeansvar?
Tråkigt att läsa att din man tagit sin skada så hårt och blivit så deprimerad. Jag fick en ryggmärgsskada i en ridolycka för snart 8 år sedan och jag måste säga att livet går vidare med eller utan skada. Det kanske inte känns som att det är möjligt just nu men din man måste börja se det positiva i hans liv! Hela livet hänger inte på om han har en ryggmärgsskada eller inte. Två år har gått nu och han måste börja se att det går att leva trots skadan. Han har ju en underbar fru bredvid sig som hittills dragit hela lasset för att han skall få sörja sitt liv. Men hans liv är inte över, det behöver inte sörjas. Det fortsätter precis där det blev ett avbrott i samband med olyckan. Ni har tre fantastiska barn som han måste se som glädjeämnen i livet, inte en börda. Säkert hade han släkt och vänner omkring sig innan skadan och jag hoppas att de finns kvar runt honom idag och ser honom som samma kille han var innan han skadade sig. För han ÄR samma kille fortfarande. Han måste börja se sig som den person han är och alltid har varit, inte enbart som en person med en ryggmärgskada. Det är bara han som kan styra hur hans liv skall se ut. Om det skall vara fyllt av glädje, hopp och livslust eller om det skall vara tungt, jobbigt och ledsamt. Jag hoppas verkligen att han tar sig ur sin depression snarast för din och era barns skull men framförallt för hans egen skull. Livet blir så mycket härligare att leva om man fokuserar på det positiva. En stor eloge till dig att du hittills tagit ansvar för det stora lasset runt omkring honom. Men nu är det dags att han drar sitt strå till stacken! Det är inte rätt att han använder dig som slagpåse för att han är missnöjd med sin situation. Han får se till att göra något positivt av situationen istället. Be honom skriva ner allt han känner, tänker och tycker. Jag har alltid avskytt att skriva berättelser och liknande men jag har börjat skriva ner mina upplevelser kring olyckan och allt runt omkring för att bearbeta och gå igenom känslorna. Skrivandet är en stor ventil för mig. Jag får ner alla tankar framför mig på papper och det gör att jag kan släppa dem. Som sagt: Livet är inte slut här! Det fortsätter och han kan välja om det skall vara glädjefyllt eller sorgesamt. Varma hälsningar till er båda /Josefine Redigerat 2008-08-12 09:38
Det var bra skrivet Josefin! Själv har jag en sakta smygande förlamning och två äktenskap bakom mig. Mycket har det varit så att den som är frisk i ett äktenskap inte vill se problem och när de är ett faktum hellre bortser från dem tills de blir en flykt. Jag tror att på något sätt ligger det i människans natur och att det är något vi inte kan göra så mycket åt. Kärlek är ett farligt och underligt gift, mina "kontrahenter" har aldrig kännt mina darrningar eller muskelsammandragningar, men bleknar när de ser att jag har svårt att resa mig ur rullstolen.
Hej! Undrar om någon här har varit på resande fot med exempelvis Waxholmsbolaget och Blidösundsbolaget och som kan ge bra tips på ställen att besöka med rullstol. Är särskilt intresserad av exempelvis Landsort. Visserligen finns det en hel del info att hämta på ett antal hemsidor, men har lärt mig att den bästa informationen kommer från någon som själv har ett funktionshinder. Tacksam för tips!
Hej Jag kan hjälpa dig en bit på väg på din fråga. Kolla in på Vaxholmsbolagets hemsida http://www.waxholmsbolaget.se och en direktsida på en PDF-fil http://www.waxholmsbolaget.se/webroot/pdf/skargardforalla2007.pdf Lycka till!
Hej igen! Har nu tillbringat en toppendag på Landsort. Dock blev det samma tråkiga erfarenhet en gång till. Dvs vi ringer till Waxholmsbolaget särskilt och frågar om tillgängligheten ombord på fartyget. Svaret blir, inga problem med elmoppe/elrullstol. Resultatet? Jo, inga ramper finns ombord (dock väldigt tjänstvillig personal) och givetvis trappor. Eftersom jag tack och lov fortfarande kan gå lite och dessutom hade med mig mina 2 starka killar (man och son) så fixade det sig ändå. Men jag blir ändå så beklämd när informationen inte stämmer. Så...... nu blir det ett nytt argt mail till rederiet. Det förra skrev jag i slutet av maj, efter att ha gjort en tripp till Ängsö i Norra skärgården. I broschyren beskrevs resmålet som lämpligt för rullstol och det var det definitivt inte, såvida man inte gillar motocross!
Hej! Jag älskar att resa, men det är inte så lätt alla gånger. Vet någon nån bra sida med handikappanpassade hotell? Vet en kille som har gjort en lista med handikappanpassade hotell i Barcelona, men det kanske finns några andra?
Kan du lägga ut den listan med barcelonahotellen?
Tyvärr har jag inte adressen, har bara hört att det är en kille som har gjort en hemsida med bra hotell. Det går kanske att söka på Google...
http://www.accessiblebarcelona.com
Bokningssiten hotels.com har ett alterativ "rullstolsanpassat" som man kan kryssa i. Beroende på vilka krav man har kanske det räcker. Om man har mera specificerade frågor om hur det ser ut så är det nog bäst att fråga hotellet direkt. Tyvärr är det nära hopplöst att hitta hotellets egen www man kommer ju bara till hundratals bokningssiter.
Ett tips som jag har gjort massvis med gånger är att söka efter hotellet på Google typ "park soth hotel nyc". (om man hittar nåt) Då brukar man få upp hotellets hemsida.
Pröva med undersökord som minusvalid, descapacidad eller incapacidad.
Hej, jag hjälper dig gärna att hitta hotell på Costa del Sol i Spanien. Jag har en vän som vet alla hotell längs kusten som är handikapp/rullstols anpassade. Soliga hälsn. Kim http://www.c-wide.net
vi har bokat en resa med Stena Line till badhotellet i Fredrikshamn. Kommer med färdtjänst till hamnen i Gbg och har ingen bil med. Kommer det att fungera? Någon som vet?
Vi var där förra sommaren och åkte då bil men man hade lika gärna kunnat gå för det var inte långt. Såklart har man tunga väskor att dra på så är ju 10 meter långt men som jag minns det så var det ingen längre bit. Fredrikshamn är ju ganska litet så vi promenerade runt i stan flera varv ett par dagar.
Vi tänkte vi skulle turista i kringområden nästa vecka och jag undrar om någon av er har varit på Läcklö slott och hur tillgängligheten är där när man sitter i stol? Jag har där när jag var liten och minns det som jättefint men då behövde jag ju inte tänka på sådana här saker. Länk: http://www.lackoslott.se/
.. får gärna fylla på. Detta mejl fick jag på min fråga om hur det funkar där med rullstol: "Hej. Vad det gäller att komma in i själva slottet om man är rullstolsburen så är det svårt - det finns tyvärr ingen hiss eller ramp upp i trappan. Men det finns ju en hel del ändå att titta på i markplan. Man kommer in på alla de tre borggårdarna med rullstol - de är belagda med stenplattor, men det är en viss vinkel/uppåtlutning på vägen in så man kanske behöver någon som skjuter på om man inte är så stark i armarna eller har en permobil. Alla de rum som jag kommer att beskriva framöver ligger i markplan och har inga trusklar alternativt har en ramp. På yttre borggården finns ett speciellt rum som Statens Fastighetsverk har iordningställt som handlar om just arbetet med att göra Läckö Slott tillgängligt för så många besökare som möjligt. Där kan man bland annat på en tv-skärm se en guidad visning av slottets paradvåning. I kyrkan kommer man in i förrummet/vapenhuset men det är en liten trappa ned till själva kyrkorummet. Man har dock ganske god sikt in i kyrkan därifrån. På stora borggården kan man komma in i rustkammaren, som är en utställning om jaktvapen från 1600-talet. Här finns också Slottsboden som är slottets souvenirbutik. På köksborgen finns en utställning om köket och matberedning på Läckö under Magnus Gabriels tid. Trädgården har en speciell rullstolsentré/ramp som är belägen på murens yttersida (österut) ned mot vattnet. Om man bara vill besöka trädgården så kostar detta 35 kr. Entré till slottet inklusive kyrkan, rustkammaren, köksutställningen och trädgården är 80 kr/vuxen eller gratis om man är under 26 år. Biljetterna löses i slottets huvudentré som är på stora borggården. Det finns två matställen som bägge ligger precis i marknivå. Handikapptoalett finns en ny fin precis vid parkeringen och en även uppe på slottet på förborgen (ramp finnes). Det är ett par hundra meter upp till själva slottet från parkeringen med en viss uppåtlutning. Om det behövs så kan man köra fram med sin bil och bli avsläppt nere vid räddningsvägen som är närmare slottet, men vägen upp där mot slottet har å andra sidan en brantare lutning. Med vänliga hälsningar xxxx Läckö Slott"
Låter inte så kul att sitta på borggården och sedan få kika på en storbildstv hur det ser ut inuti. Det är ju en ny syn på tillgänglighet - man får titta på härligheten ....
nej morticia det räcker inte... jag har tex. inte en storbildstv och det är ju jättetrevligt för mig att få komma ut bland folk och titta på en stor skärm istället för att leka med dem 8-bitars pussel jag har hemma. Varför har dem alltid inställningen att personer med olika funktionshinder kan nöja sig med att se en film, titta från en hög punkt ner över något eller bara komma in halvvägs och få sitta och glo bakom en stolpe? Var länge sedan jag var på läckö, men när vi var små så sket vi i att gå runt, minns att det var förjobbigt för morsan och farsan att släpa runt på lillbrorsan i vagnen. Så vi badade bara och fikade.
Min dagbok idag http://funktionshinder.se/minaTexter_visa.php?aWQ9MjUzNg==
ger jag inte mycket för just nu *suckar* och *skakar på huvudet*. Har ju skrivit i en annan tråd att jag och sambon ska åka med Viking Line till Helsingfors från Stockholm. Men för att ta oss dit så tänkte vi flyga med norweigen (de var billigast). Vi bokade flygresan för ca 3 veckor sedan på nätet. Det har alltid funkat att kunna göra så även fast man har rullstol. Har bara ringt sas eller flynordic ( dom hade så man kunde boka in rullstolen på nätet )kundtjänst och berättat om måtten på rullstolen osv. Nu igår kväll så tänkte jag att jag ringer Norweigens kundtjänst och säger att jag vill boka assistans och att jag har rullstol och ska ha den med mig. Då säger killen jag pratar med att om man ska ha assistans så måste man boka biljetten genom deras kundtjänst och att assistans ska bokas minst 48 timmar innan !!! Men det står ingenting om det i deras reseinformation på nätet. Eller jo de kanske det gör men det kallas speciella önskemål. Och sedan står det om elektriska rullstolar när det gäller batterier osv. http://www.norwegian.no/sw28719.asp#7 Kolla in den länken och säg gärna vad ni tycker hur tolkar ni det? Men iallafall så la killen in en sökning så att jag skulle få med mig rullstolen! Annars skulle den skickas på bandet !!! Ringde nu på morgonen och fick bekräftat att rullstolen får hänga med. Den tjejen som svarade var jättedålig på svenska *suck*, det var någon blandning av norska och något annat språk. Är det meningen att som rörelsehindrad ska man inte kunna boka en flygresa på nätet?Det känns så . Jag blir så när det ska vara såhär.
Ja, det är besvärligt att förstå en person som dels pratar norska men också bryter på ännu ett språk som andra/du inte förstår.
Som jag tolkar det borde du kanske ha ringt och bokat biljetten. Det med 48 tim gäller för de flesta flygbolag, iaf de jag rest med, o då vill de ha mått o liknande. Sen tycker jag de är lite otydliga också, det står ju att assistans ska bokas 48 tim innan om man behöver assistans på resan. I mitt eget fall, vet inte hur det är med dig, behöver jag bara assistans ombord på planet..... viss skillnad. Jag blir mest irriterad över att alla har olika regler. Flög med Brithis Airways förra helgen o boka över nätet o ringde sen, inge problem.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
