Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats

 
expertpanelen - frågor och svar

Här hittar du frågor och svar.

Frågor
<- Föregående sida Nästa sida ->
Behandlingsmetoder/ -modeller.
För att förstå olika alternativ letar jag efter någon typ av sammanställning över olika "behandlingsmodeller", främst när det gäller mjukdelsoperationer.
Från ortoped får vi höra ett de jobbar efter ...... och så säger de ett namn, som då kan innebära operation/förlängning av ljumskmuskler på ett visst sätt eller operation/förlängning av vadmuskler.
 
Att förstå sjukvårdspersonalens fikonspråk är inte alltid så lätt. Ofta används latinska namn för olika saker när personalen pratar med varandra och med andra "experter", då det går fortare att säga namnet på operations- eller behandlingsmetoden än att förklara vad den går ut på. Tyvärr slinker ofta dessa svåra ord med även i samtalen med patienterna.

Det är svårt att hänvisa till någon sammanfattning då det inte finns någon sådan, inte vad jag känner till som är skriven för att patienterna själva ska kunna läsa. Det finns en hel del böcker för ortopeder, men språket där är ofta svårförståeligt. Hur en viss operation görs kan också skilja väldigt mycket mellan olika kroppsdelar och vid olika former av problem, och det är lätt att missuppfatta allmän skriftlig information.

Det jag tycker du ska göra i första hand är att fråga och fråga igen vad ortopeden menar tills du förstår. Det är viktigt att du som patient eller anhörig förstår vad operationen innebär, vilka konsekvenser den får för dig när du är nyopererad, hur mycket du behöver träna och vilka resultat som förväntas - och hur stor resultaten beräknas bli. Det är ortopedens uppgift att förklara så du förstår, och du behöver inte känna dig dum för att du frågar om och om igen. Om det är svårt att förstå ortopeden, tala gärna med sjukgymnasten som är kopplad till kliniken. De har ofta en god bild av olika operationsmetoder, kanske inte hur de går till i detalj eftersom de inte är med vid operationen, men hur resultatet och konsekvenserna blir efteråt.

Du får också gärna skriva igen och precisera din fråga lite mera, så ska jag försöka svara. Berätta vilken diagnos det gäller, varför operationen behöver göras och vad operationen heter.

 

BMI vid förtvinade muskler.
I en fråga här i din spalt, gav du ett mycket intressant svar, som jag skulle vilja att du utvecklade. Du sa till frågeställaren att man vid musklernas förtvinande inte kan räkna BMI på samma sätt som "normalt". Jag har ett väldigt högt BMI och därmed en kraftig övervikt, som jag jobbar stenhårt med nu. Saken är den att jag och maken samtidigt är under utredning för barnlöshet och läkaren säger att jag måste ner till ett BMI på 31 - och då har alltså läkaren enbart gått på Stockholms läns landstings bestämmelser för IVF-behandlingar.
Jag har ryggmärgsbråck, Th12, och är totalt förlamad från midjan och neråt och har så varit sen födseln. Hur räknar man BMI på en sån som mig?
 
Jag har varit i kontakt med Rehabstation och Spinalis för att få ett så korrekt svar på din fråga som möjligt. Vad jag har förstått så finns det inga generella riktlinjer för BMI och personer med ryggmärgsskada. BMI är från början framtagen för fullt friska individer med "normal" kroppssammansättning och går t.ex. inte att använda på elitidrottsmän eller bodybuilders.

De jag har varit i kontakt med har arbetat utifrån sina egna framtagna mallar där det dras av vikt i förhållande till den beräknade avsaknaden av muskelmassa. Exempelvis dras 7,5% bort vid paraplegi och 12,5% bort vid tetraplegi. Normalvikt hos normalbefolkningen beräknas som ett BMI på 18,5-24,9. Enligt Rehabstations mall är normalvikt för en paraplegiker 17,1-23,0 och för en tetraplegiker 16,2-21,8. Så ju större och mer omfattande skada desto lägre BMI.

Den "normala" BMI-tabellen ser ut som följer:
Undervikt: Mindre än 18,5
Normalvikt: 18,5-24,9
Övervikt: 25,0-29,9
Fetma: 30,30-34,9
Svår fetma: 35,0-39,9
Mycket svår fetma: Över 40

För paraplegi dra bort 1-2 i BMI och vid tetraplegi dra bort 3-4 från listan ovan.

Den tabell jag fått ta del av är inte vetenskapligt testad och inget allmängiltigt, och det är mycket viktigt att ta hänsyn till andelen muskelmassa när man räknar BMI. En paraplegiker med betydande muskelmassa kan utan problem räknas till normalt BMI, omräkningen gäller när det finns muskelatrofier (vilket är vanligt vid ryggmärgsskada).

Ta gärna kontakt med Spinalis om du har fler frågor om din vikt utifrån ditt rörelsehinder så kan de svara direkt på dina frågor.

Lycka till med barnlöshetsutredningen och viktminskningen.

 

Balansfrågor vid Neurofibromatos typ 2.
Jag är drabbad av Neurofibromatos typ 2, dvs tumörer på det centrala nervsystemet.
Denna sjukdom har indirekt lett till dövhet, samt borttagande av all balans. Det till trots kan jag fortfarade cykla, gå utan större svårigheter, säkerligen köra motorcykel i sakta fart etc. MEN, jag kan inte simma längre. Vad kan detta bero på?
I yngre år var jag verkligen som en fisk i vattnet, men tvingades sluta simma pga oförmåga helt enkelt.
 
Jag har ingen erfarenhet av just din diagnos, utan svarar allmänt utifrån den beskrivning du givit. Jag har även varit i kontakt med specialistläkare Christian Geisler vid Yrsel- o balansmottagningen på Sabbatsberg i Stockholm. Han svarar själv på frågor om yrsel- och balansruddningar på ww.netdoctor.se, om du har ytterligare frågor utöver de svar du får här kan du ställa dem direkt på sidans "fråga läkaren".

För att vi ska kunna hålla balansen behöver vi information från vår syn, vår känsel och balansorganen som finns i örat. Synen hjälper hjärnan att orientera oss i rummet genom att vi helt enkelt ser om vi ligger eller står upp. Känseln, ffa. känslan av tryck, hjälper hjärnan att veta vilken del av kroppen som har kontakt med resten av rummet - om det är tryck på ryggen och inget under fötterna så vet hjärnan att vi ligger ner, om vi har tryck enbart under fötterna så vet hjärnan att vi står fritt i rummet osv.

Du beskriver att din sjukdom har påverkat din hörsel och även balansorganen i örat. Detta gör att du måste förlita dig på hörsel och känsel, och dessa två informationskanaler kan väldigt bra kompensera för ett dåligt fungerande balansorgan. Men, så fort hjärnan inte längre får information från dessa, t.ex när man blundar eller är i ett mörkt rum - alternativt förlorar känseln, så försämras balansen.

När du befinner dig i vattnet blir det inget tydligt tryck någonstans på kroppen, vattnet sluter kring kroppen lika mycket på alla sidor. Detta gör att känselintrycket försvagas. Om du dessutom blundar när du simmar, t.ex. dyker eller crawlar, så har hjärnan ingen informationskälla kvar som beskriver var den befinner sig eller om kroppen står, ligger eller är upp och ner.

Så svaret på din fråga är, tror jag, att när du går och cyklar så kompenserar din syn och din känsel för den nedsatta funktionen i örats balansorgan. När du simmar får kroppen inte samma information, känseln kan inte längre kompensera för balansorganet. Om du dessutom blundar, t.ex. när du dyker, så finns ingen informationskälla kvar till hjärnan.

Christian Geisler tipsade om en patientbeskrivning som lite påminner om det du beskriver. Den hittar du på http://www.yrsel.com/portal/content/view/106/27/

 

Varför slutar muskeln att öka sin volym?
Jag tränade väldigt frekvent i ca ett och ett halvt år tidigare, 4-5 ggr/vecka. Jag tappade motivationen då jag inte kunde lägga på tyngre vikter efter ett par veckors träning (alltså öka belastningen på den muskel jag tränade upp), så jag slutade träna. Kan du som sjukgymnast förklara varför detta sker?
 
När man börjar styrketräna tar det minst 6 veckor för kroppen att vänja sig vid den nya typen av träning och belastningen. De första 6 veckorna är det främst nervsystemet som utvecklas och tekniken för träning lärs in. Om man startar träningsnivån med en låg belastning och övar in tekniken kommer man ganska snart att kunna lägga på mer vikt då hjärnan lärt sig rörelsen. Om man däremot startar på maxvikt redan från början finns det ingen marginal för ökning de första 6 veckorna.

Det är först efter dessa första 6 veckor som muskelutvecklingen börjar, så det kan dröja upp till 10 veckor innan det är dags att öka belastningen.

En annan orsak till att du inte kände någon förbättring är din träningsdos. Jag vet inte vilken kondition du var i från början men om du var ganska otränad innan är det väldigt mycket med 4-5 styrketräningspass i veckan. Det är möjligt att din kropp blev övertränad och därför inte utvecklades.

Det tredje misstaget som är lätt att göra är att glömma bort vilan. Under styrketräning bryts musklerna ner och det är först när musklerna vilar som de byggs upp igen. En muskel behöver vila ca. 48 timmar mellan varje styrketräningspass för just den muskeln. Om den inte får den vilan så byggs den heller inte upp.

Ha långsiktiga mål med din träning, inse att det kommer ta tid att se resultat. Smyg igång träningen med ca. 2 pass i veckan och öka sedan successivt antalet övningar, repetitioner och träningsdagar i veckan. För att öka styrkan behöver varje muskelgrupp tränas minst 2ggr/vecka och det ska vara minst 48 timmar mellan varje pass.

 

Viktminskning, ryggmärgsskada på C7.
Jag har en ryggmärgskada på C7, och har jättesvårt att gå ner i vikt . Jag har tidigare bantat med VV, det har gått sådär, visserligen har jag minskat i vikt, men det har alltid kännts som att jag svultit mej smal! Jag är konstant hungrig och sugen med deras recept, fast dom är nyggiga och bra. Jag tror jag väger 68 kg och är ca 167 lång, jag har vid ett tillfälle gått ner till 57 kg med VV, men då var jag jämt hungrig. Vad gör jag för fel? Kan jag överhuvud taget gå ner i vikt igen? Jag har en gammal skada, gjorde illa mej -77 och sitter i rullstol, jag är 47 år. Finns det hopp om en smalare kropp iaf?
 
Först vill jag säga att jag inte tycker det låter som om du är i så stort behov av att gå ner i vikt. Du har ett BMI på 24 vilket anses vara normalt (25 är översta gränsen). Nu har jag ju inte sett dig och vet inte hur du ser ut, om du har spasticitet som gör att dina muskler hålls igång eller om du har delar där musklerna förtvinat. Om du har minskad muskelmassa kan man inte gå efter BMI på samma sätt, men jag tror ändå inte du har någon direkt övervikt.

Jag respekterar ändå om du vill gå ner i vikt för att få ökad rörlighet av någon annan anledning. Men se över din målbild, 57 kg är på gränsen till undervikt för din längd. När man har ett rörelsehinder och sitter i rullstol är det extra viktigt med vikten. Vid övervikt blir förflyttningar svårare och tyngre, det är svårare att röra sig och självständigheten försämras. Men en för låg vikt är heller inte bra, det är viktigt för kroppen att ha reservkrafter om man blir sjuk och sittsårsrisk samt frakturrisk ökar när vikten börjar närma sig undervikt.

Varför du känner dig hungrig när du går ner i vikt kan ha flera orsaker. Antagligen har du verkligen svultit dig och gått ner för mycket i för snabb takt. Max 0,5 kg i veckan är att föredra när utgångsvikten är så låg som din. Det är också jätteviktigt att se till att kroppen verkligen får alla näringsämnen den behöver och att maten du äter är av "hög kvalité". Dvs föredra rent kött eller fisk framför korv och köttbullar, undvik generellt halvfabrikat och försök äta färska grönsaker och färsk frukt som innehåller mycket fibrer. Se till att du har ett regelbundet fettintag, det påverkar mättnadskänslan.

Ät mat som ger mycket mättnad för kalorierna. De livsmedel som gör oss mättast är de som innehåller mycket proteiner, fett och fibrer. Se därför till att din kost innehåller en stor andel av detta (öka fiberintaget succesivt så du inte blir förstoppad). Se till att du hela tiden har ett stort intag av frukt och grönsaker, ät frukt och grönsaker till du är mätt helt enkelt.

Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med en dietist som är duktig på ryggmärgsskador. Om du inte känner till någon i din närhet kan du kanske ringa till Spinalskliniken här i Stockholm. De är väldigt duktiga och kunniga och kan säkert slussa dig vidare till någon duktig person.

Slutligen - banta inte! Försök istället tänka att du ska hitta sunda och varaktiga matvanor som du kan leva med resten av livet. Och höj din målvikt, 57kg tycker jag låter väldigt lite. Nöj dig med kanske 4 kg mindre än vad du väger idag och låt det ta tid att gå ner dessa kilon. Gör små förändringar i din vardag, ät nyttigt och följ tipsen ovan. Läs gärna gamla svar där det står mer om viktminskning vid rörelsehinder.

 

<- Föregående sida Nästa sida ->
Bild på Linda Larsson
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh