funktionshinder.se logotyp

 

En kvinna får en puss av en delfin.
Australien - en upplevelse!

Reseskildring av: Vicki Wedin
Publicerad: 2006-04-14

Att överhuvudtaget komma på att åka med ett luftgevär, permobil och två assistenter till Australien i 6 veckor borde betraktas som idiotiskt.
Att sen komma på det hela 2 månader innan avresa är ännu mer idiotiskt. Det vimlar inte av biljetter till down under i jultider.

Assistanskontot tömdes o pappa fick skjuta till det sista på min resa (annars hade vi aldrig kommit iväg, det är inte billigt att åka dit).
Men vi kom iväg. På nyårsafton lyfte planet med destination London, Singapore, och slutligen Brisbane. Trodde vi... Men se engelsmännen ville annorlunda, man fick inte åka med ett luftgevär via Singapore (det problemet hade vi stött på redan på Arlanda men efter ett samtal kom vi iväg därifrån) men nu var det stopp, det gick bara inte. Efter mycket strul lyckades vi få åka via Bangkok istället och några timmar försenade landade vi så i ett mycket varmt Brisbane.

Brisbane
Vi hade hyrt en 2- rumslägenhet på ett lägenhetshotell i centrala Brisbane med en kanonutsikt över floden och centrum. Brisbane visade sig vara en helt suverän stad för rörelsehindrade, det gick att åka tåg, vissa bussar samt båtar (de fungerade som stadsbussar), man kom in på nästan alla affärer och restauranger och överallt möttes man av australiensare som sa att "det här fixar vi", och till skillnad från många andra länder där de orden används så var det faktiskt så här.

Den första veckan tillbringade vi i skjuthallen då det var ju därför vi var där. Sen tyckte vi att vi borde försöka se lite av landet då vi ändå tagit oss dit.

Den 26/1 är det Australiens nationaldag. Det firar man i Brisbane med kackerlacksrace, detta missade vi!!! Sorg….Däremot fick vi se ett enormt fyrverkeri på kvällen.
2 timmars bilfärd öster om Brisbane ligger surfers paradise, dit skulle vi en dag på kasinot. Vi tog vår lilla Ford som vi hyrt på ”rent a bomb” och gav oss iväg. Halvvägs möttes vi av ett kollosalt oväder, regnet vräkte ner och stora träd blåste ned över vägen, vår lilla bil var inte gjord för detta så det regnade in en del… Vi kom i alla fall fram till sist, åt jätteräkor på en mysig hamnkrog och sedan gav vi oss iväg för att spela upp lite pengar. Kom hem 5 på morgonen.
Kl 10 skulle vi vara i skjuthallen för en liten tävling mot Australien, jag var den ende som var pigg nog att ta mig dit. Sköt till och med riktigt bra, kände mig såå stolt.

Vi var till Stewe Irwins Australien zoo, där vi såg en krokodilshow och jag lyckades få klappa en minikrokodil. Tyvärr var han inte själv på plats så showen blev lite tam.

Delfiner
En dag tog vi båten till Morton bay. En av världens största sandöar, där är det också ett av de få ställen i världen man har chans att mata vilda delfiner. Vi hade kollat att det gick att ta sig fram med rullstolen för att se detta, det gick, men dagen innan ringde en kvinna från ön och frågade om jag inte vill mata delfinerna då??? Klart jag ville, men gick det? Jodå, inga problem.
Väl ute på ön drabbades vi av regnväder, ett tag trodde jag taket på restaurangen skulle blåsa bort. Det var de delfinerna tänkte jag, men så 5 minuter innan det skulle starta sprack det upp.
Två starka killar bar ner mig till havet satte mig i en plaststol och bar ut den i det varma vattnet, två delfiner simmade nyfiket runt mig. Jag som trodde att de bara skulle bli rädda, de kom till och med fram och tog fisken ur min hand.

Efter att de andra i landslaget begett sig hem åkte vi iväg en vecka, vi tog tåget till surfers paradise, för att sen ta en långfärdsbuss till Baron bay (Australiens östligaste punkt) tillbaka till surfers och avslutade resan på Sea-World. Överallt lyckades vi få med permobilen, vi var länge skeptiska till att det verkligen skulle gå på långfärdsbussen, de fick visserligen bära in mig men permon kom med. Något för Sverige att ta efter kanske…
På Sea-World gick en av mina livs drömmar i uppfyllelse, jag fick bada med en delfin. Det var härligare än jag någonsin föreställt mig.

De sista dagarna tillbringade vi i Brisbane, vi tog det lugnt, var ut på skjutbanan någon sväng och sen shoppade vi upp de sista pengarna på en massa souvernier till vännerna hemma.

Faktaruta:
Tidigare publicerad på: http://www.lanternan.nu

Om Vicki Wedin:
Jobbar som handläggare för personliga assistenter och håller på med sportskytte på elitnivå.