Att nå halva vägen kan vara värt resan!

En som vet är Stefan Pelc, en framåt, äventyrslysten konstnär på 38 år som är bosatt i Stockholm.

Ett av Stefans många intressen har alltid varit att resa, men eftersom han har ett funktionshinder som gör att han sitter i rullstol var han länge för feg för att våga. Detta har han dock tagit igen nu – och det med besked!

Hans första resa var efter årskurs nio. Han kunde inte följa med sina klasskamrater på kanotpaddling av praktiska skäl, och därför åkte Stefan och hans mamma till New York i stället.

- Det kändes ju inte direkt som någon förlust för min del, säger han med ett leende.

Resan till USA gav blodad tand och under en tid reste han 1-2 gånger per år. Efter ett tag blev Stefans hälsa sämre och han slutade resa, men då han fick assistans 1992 mådde han bättre både fysiskt och psykiskt. Med hjälp av en assistent och sin järnvilja återupptog han sitt resande. Vid denna tidpunkt hade ett nytt problem uppstått, han hade nämligen fått en *ventilator att använda på nattetid.
- Inte visste jag hur man gör för att resa med en ventilator. Hur fraktar man en sån???

Stefan insåg dock snabbt att detta inte var ett olösligt problem, och första resan utomlands efter uppehållet gick till Amsterdam. Han valde just denna stad för att han kände till den efter tidigare vistelser där.

Efter ett tag blev resorna allt mer äventyrliga och han har bl. a. besökt Sydamerika, Kina, Bali och Island för att ge ett par exempel. Stefan reser gärna runt i olika länder, med bil eller flyg. En del biljetter bokar han hemifrån, andra på plats. Likaså med hotellen, där bokningen ofta sker via e-post. Det fungerar mycket bra.

På frågan hur man bäst förbereder en så avancerad resa som de han gjort berättade Stefan att han hittar information via Internet, men även kartor och böcker är bra!
När det gäller packningen så gäller det att fundera rejält. Förbrukningsartiklar måste rationaliseras bort i möjligaste mån. Stefan säger att man lär sig vartefter men att det alltid är svårt att "packa lagom".

- Jag ser det som en befrielse när jag upptäcker hur pass lite saker jag faktiskt klarar mig med!

Resa med assistenter
Ekonomin är en ganska stor del, och i synnerhet när man har assistenter med sig. Stefan är "egen", vilket betyder att han är arbetsgivare för sina assistenter utan inblandning av kommunen, företag eller något kooperativ. Detta innebär att han har full koll på budgeten och på så vis kan planera ekonomin för dem.
- Det är viktigt att ha folk med sig som känner en väl, som man är tight med!

Vilka assistenter som får följa med bestämmer Stefan genom att diskutera med dem. Han är noga med att föra en öppen dialog. Saker som kan tas hänsyn till är om någon jobbar väldigt mycket, kan språket eller har kontakter. Oftast följer två assistenter med, ibland tre. Ur arbetsmiljösynpunkt är det viktigt att ha tillräckligt med folk med sig. Det är dock svårare att genomföra helt p.g.a. den förutbestämda assistansersättningen.

Resa till Indien och Nepal
Nästa resa han gjorde var i februari år 2000. Den gick till Indien och Nepal och han blev borta i 18 dagar. Stefan anser det vara relativt kort tid, men hade valt det av praktiska skäl. Det tar hårt på kroppen att resa och denna gång har han bara med sig två assistenter. Det kan också vara bra om något skulle gå snett praktiskt, såsom en trasig rullstol eller ventilator.Vad driver då Stefan till dessa äventyrliga resor?Varför inte åka på vanlig solsemester? Stefan klurar ett tag, och svarar att han faktiskt KAN åka till Sydamerika eller Kina och att det fungerar! Bara man vågar och är positiv till utmaningen, att sikta mot toppen och nå halva vägen kan vara värt resan! Han konstaterar att vi klagar mycket här hemma i Sverige, men om man reser till andra länder inser man snabbt vad man har!
- Genast börjar man fundera på om man kan göra något för andra? Kan man applicera sin kunskap på folk i andra länder?

Arbeta i Botswana
Som betraktare slås jag av att Stefan är en modig kille, som inte är det minsta rädd för utmaningar. Var ska det sluta, undrade jag, och fick ett överraskande svar. Han berättade att efter resan till Indien och Nepal ska han dra ner på tempot. Han har då avslutat just denna typ av resor, med tuffa och svåra resmål som kan ses som lite överkurs.
Om allt praktiskt löser sig ska Stefan åka till Botswana och arbeta på ett universitet i tre månader. Där ska han utbilda andra inom IT i ett planerat SIDA projekt. Problemet är assistansen, eftersom Försäkringskassan inte stödjer denna typ av arbete.

Det är dock min fasta övertygelse att Stefan kommer lösa detta problem, för en mer driftig och levnadsglad människa har jag aldrig tidigare mött!