Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

 

Bildkollage.

Att få folkhemmet med modersmjölken.

Krönika av: Ante Blomberg
Publicerad: 2007-01-10

Vad är det som gör att samhället ser ut som det gör? Vilket inflytande har historia, kultur och politiska filosofier? Vad är det som formar oss till svenskar? Finns det någonting svenskt? Vad är den svenska normen? Har den bidragit till den s.k. ”handikappvänligheten”? Vad har vi fått med oss från de förra generationerna, och vad ger vi den kommande? Hur välkomnar vi invandrarna? Vad möter de?

När jag växte upp fick jag lära mig grundtankar om hur samhället skulle vara, och hur man skulle bete sig, med modersmjölken. Jag kan inte direkt säga att jag fick det med modersmjölken eftersom jag själv aldrig blivit ammad, utan jag blev omhändertagen, omhuldad av den stora modern samhället och så småningom mina adoptivföräldrar.

Jag fick, som sagt, lära mig vissa grundläggande saker. En av dem var ”alla människor har ett lika värde”. I Söndagsskolan fick jag lära mig sången ”Röd, gul, vit och svart gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Och när vi dansade kring midsommarstången eller granen sjöng vi ”Allihopa, allihopa, jag med och du med.”.

Landet styrdes av en koalitionsregering av olika aktörer från centern, moderaterna och folkpartiet, men samhället hade ändå socialdemokratiska värderingar som att alla som lever inom rikets gränser ska ha möjlighet till skola, sjukvård, daghem och äldreomsorg. Med det menas att oavsett kön, ras eller sexuell läggning har alla samma grundrätt.

Ugglan i Fablernas Värld.
Från det liberala hållet som i vår släkt var det rådande synsättet kom nästa bidrag till detta allmänna synsätt: ”eftersom alla ska ha ett lika stort värde, måste vi se till att samhället skapas därefter.” Eftersom den socialliberala idén hade uppkommit, dök aktiva föräldrar upp som skapade RBU (Rörelsehindrade barn och ungdom) och genom dem har dagens rådande syn på handikappfrågor levt vidare.

Alla var snälla och goda och ville ens bästa och jag kände mig som ett av barnen på Bråkmakargatan eller i Saltkråkan och var fullständigt nöjd med det. Vi gick i kyrkan varje söndag, man hjälpte grannarna om det var något. Jag drack min O boy och åt mina kaviar- och prickig korv-mackor, tittade på Beppe, Fablernas värld och Drutten och Krokodilen, man läste sina läxor, man var hel och ren. Både pojkar och flickor bar byxor, tajta T-shirts och hade träskor. När släkten träffades, så var det fest och stor samhörighet. Vår släkt var småländsk till på köpet.

Illusionen rasade och världsbilden fick sig en smäll
När jag var lite äldre kom ”älgarna demonstrerar” och ”hur länge ska jag stå har och vänta för att komma över vägen” med James Hollingworth vilket kändes som fortsättningen på den snälla världen. Men så hände något som gjorde bilden grumlig.

Jag märkte till min sorg att andra åsikter gällde i omvärlden: ”Alla människor har ett ungefärligt lika värde”. Med det menades att det fanns en underförstådd rangordning där det fanns de som står lite högre på skalan. Dessa var den snälle lokale polisen (han kallades i vår lilla by för Roffe Batong), tandläkaren och farbror doktorn och så idrottsstjärnorna förstås. Vi får inte heller glömma kungafamiljen. Gud nåde den som gjorde det.

Om man kom som invandrare till detta rike, skulle man genast sättas in i samhällets kulturella värderingar och tankesätt, men utan att kritisera personens egna sätt och bakgrunder. Fast ändå inte riktigt, för där fanns ju också denna rangordning och värst var det ju då med zigenarna. Trots att människor smålog när de läste Katarina Taikons ”Katitzi” så märkte jag att zigenarna fortfarande inte var riktigt rumsrena och det tisslades och tasslades om vissa tattarfamiljer i kommunen som fanns eller hade funnits under åren.

Detta stod då som motpol till det jag hade lärt mig och med fasa och kalla kårar insåg jag att min adoptivfars och andras fascination för gymnastik och idrott bottnade i att svenska barn och ungdomar blivit indoktrinerade med raslära och ungdomskult som kom ifrån den nationalsocialistiska filosofin. Hela samhället var färgat av detta. Man kan tycka vad man vill om det, men det var så det var

Ingmar Stenmark.
Färgade av idrott, tecknat och efterkrigstid
Så därför framstod ju idrottsmän som den fotbollskickande Nacka, den boxande Ingemar Johansson och den hockeyspelande Tumba som hjältar i det dåvarande Sverige. När jag gick i skolan avbröts undervisningen för att alla ville titta på Ingmar Stenmark.

Dessa barn som växte upp under kriget och efterkrigstiden kom att älska amerikanska tecknade serier och kortfilmer som: Familjen Flinta, Fantomen, Musse Pigg, Kalle Anka och Disneys alla underbart söta långfilmer. Det var inte så ofta som man fick se dessa tecknade pärlor. TV:n var på frammarsch och 1960 tog Sverige in ”From All of Us to All of You” som på svenska blev ”Kalle Anka och hans vänner önskar God jul”. Detta blev en jättesuccé och har sedan dess visats varje år kl. 15 på julafton i svensk TV. Deras barn, dvs generationen före mig och min generation lärde oss att älska samma sak även om det för oss var en aning lättare att få tag i tecknat. En svensk variant som blev väldigt älskad var givetvis Bamse ”världens starkaste björn” som i en amerikansk tecknad känsla, men i en helsvensk helyllestil tog oss med storm, vilket barn från 60-talet fram till idag blivit matade med.

Hur kommer det sig då att dessa är så älskade och aktade så att det blir ett ramaskri i Sverige om Kalle skulle försvinna från rutan kl. 15? Jo, för att förutsägbarhet är trygghet. En slags blandning av den borgerliga kärnfamiljen och någon slags kompromissocialism, som är så typiskt Sverige.

Sverige är fascinerande
Jag har med en god vän diskuterat detta spörsmål och vi har under en mycket lång och trevlig eftermiddag under livliga former skrattat och diskuterat. Han har en lite annorlunda syn än vad jag har, dels för att vi har olika åsikter och dels för att han är invandrad. Han är mycket fascinerad av svenska äktenskapet mellan kapitalism och socialism, svenskens oreserverade stöd för folkhemmet och den socialdemokratiska dominansen.

Denna kittel av olika kokande ingredienser har självklart bidragit till den s.k. handikappvänligheten, på gott och ont. Människor har fått offra sina liv i olika s.k. medicinska experiment, men om de inte gjort det och annan grymhet inte hade funnits, skulle varken samhället eller du som individ ha kommit så långt. Alla har vi på ett eller annat sätt stått precis som Lotta på Bråkmakargatan på tramporna till en alldeles för stor cykel och efter ett eller flera skrubbsår lärt oss någonting. Minnena och de underbara stunderna finns där, precis som alla de jobbiga, smärtsamma och hemskt otäcka. Men vad som än händer kommer jag alltid tänka: ”Röd, gul, vit och svart gör det samma har jag sagt” eller som antirasistlåten ”det här är ditt land det här är mitt land – landet det tillhör dig och mig”.

Om Ante Blomberg:
Tvåbarnsfarsa med förflutet som punkare och anarkist. Intresserad av rockabillykulturen, drömtydning, tarot m.m.


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Kommentar:
är det ingen som har nån åsikt?

Inskickat 2007-01-19 Kl 08:54 av:Läderjackan

 

Artikelpush, rubriklogo

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk – tio år senare
Livet fullt ut!
Inbjudan till konferens 12-13 mars 2016 på temat Livet fullt ut!
Läs mer--> 4304 läsare


Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 13275 läsare


Vad hände sedan?
I januari kommer den, "Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk - tio år senare"!
Läs mer--> 5918 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 14408 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 11866 läsare

 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh