Rättighet, möjlighet, skyldighet?

Saga Rosén skriver på sin blogg att hon ifrågasätter att Liberala UngdomsFörbundet ställer sig bakom Marschen för tillgänglighet och ”deras vidriga aktioner”, för att citera ordagrant. Saga anser att varje enskild företagare själv ska ha rätt att avgöra graden av tillgänglighet för personer med funktionshinder. Hon opponerar sig mot att Marschen förespråkar en lagstiftning som klassar det som diskriminering att utestänga dessa personer från exempelvis krogar, barer, restauranger, biografer och butiker. Hon tycker inte att det är en självklar rättighet att hela samhället ska vara tillgängligt för alla.

Denna inställning ger mig en del huvudbry…
Kort och gott, Saga; passa på att leva och njuta nu när du kan! För det är nu det är lätt att säga att det är klart att det inte är en rättighet att ha alla privilegier i samhället som alla andra, unga, friska och normala har!

Men visst vore det trevligt att som t.ex. normal, nybliven, ung, frisk mamma känna stor iver över att knata runt på stan och ha möjlighet att kunna välja var man vill inhandla små babykläder åt sin lilla knodd. En liten gullig, ännu inte röstberättigad, människa som kanske under några års tid under dessa utflykter inte har någon möjlighet att bli uppfödd på något annat än Happy Meal, eftersom att det självklart inte är en rättighet att kunna komma in överallt med barnvagn och att man därför, lika självklart, inte heller behöver ges den möjligheten.

Är du mamma förresten? Jag ska snart bli pappa.

Kanske vill man avsluta shoppingrundan med en fika med några vänner. Men va fan, det är väl ingen som har dött av en kopp automatkaffe á la tjära på stående fot, ensam? Jag menar, det skulle ju se ut det, om alla hade rätt att kunna gå på café och fika med sina vänner.

Har du några vänner? Det har jag. Många.

Nä, man ska leva i nuet, det är säkrast. Då slipper man fundera över hur livet skulle te sig om man händelsevis upptäckte att man inte är odödlig, och tillika osårbar. Jag menar, det skulle helt klart bli mycket mer obehagligt att tänka tanken om vad som skulle hända om jag skulle råka ut för en olycka och kanske bli beroende av att kunna ta mig fram med hjälp av en rullstol. För då skulle jag behöva hålla reda på vad som faktiskt är mina rättigheter och vad som endast är önskvärda möjligheter.
Skönt att det inte är så!

Är du odödlig, och tillika osårbar? Det är inte jag i alla fall!

Ja, tacka vetja den dagen man blir gammal. Då du och jag är riktigt gamla. Då kanske allt vad skatt och pension heter är historia!
Men om vi slipper betala skatt nu, då har du och jag råd att köpa oss varsin rullator, som gamla, normala, och relativt friska, äldre människor ändå förr eller senare får behov av.
För det är ju absolut inte någon rättighet att få en rullator när man blir gammal och skröplig, och utan skattemedel är det dessutom en omöjlighet.
Då har jag precis samma möjlighet som du att köpa mjölk till katten, även om det inte är en direkt rättighet att kunna ta sig fram till kyldisken. Problemet med mjölken ligger i att alla pengar gick åt vid rullatorinköpet och vi då tvingades flytta från stan till en liten norrländsk by där endast en privat handlare bedriver sin verksamhet, och han erbjuder inte möjligheten att komma in i butiken med rullator.

Ska du bli gammal, Saga? För min del… Det vette faan om jag vill…

*ironi*