Assistans och barn?

Jag möts av en glad tjej på 29 år som hälsar mig välkommen. På vägen mot köket ser jag lilla Saga, nästan fyra månader gammal, som ligger och sover i sin vagn. Vi slår oss ner vid bordet och Loke som är tre år tittar nyfiket på mig som bara barn kan göra. Detta är en familj, som vilken annan familj som helst. Enda skillnaden är att mamman i familjen är CP- skadad, och har personlig assistans hela dygnet.

Li ansökte om fler assistanstimmar när första barnet var på väg. Hon mådde då mycket dåligt.
- Jag låg på soffan, mer död än levande, och in klampar två handläggare från Försäkringskassan.
De började ifrågasätta om Li verkligen behövde assistans nu när Johan, hennes man, skrivit sig där. Hennes man skulle alltså bli hennes personliga assistent på heltid utan ersättning. Efter en del bråkande, som tog på hennes krafter, blev Li beviljad tillräckligt med timmar för att kunna klara att ta hand om sig själv och barnet.

Den senaste tiden har Li haft problem att få tag i assistenter.
- Därför jobbar Johan en del nu, men det är ingen bra lösning, säger Li eftertänksamt.
Hon berättar att de inte kan gå ut tillsammans av praktiska skäl när Johan är hennes assistent, då får han gå ensam med barnen.
- Man känner sig lite som "elaka frun" ibland. Jag behöver mycket assistans för att tillgodose mina egna och barnens behov!

Hur fungerar det att ha utomstående assistenter med barnen?
- Jag är väldigt tydlig med hur jag vill ha det, annars skulle en del assistenter tagit över för länge sedan. Det är jag och Johan som ska uppfostra barnen, och det är jobbigt att få en massa oönskade råd, säger Li.
Hon berättar att det är svårast med Loke, han är så pass gammal att han själv tar kontakt med assistenten. Hon tillägger dock snabbt att det inte är något större problem eftersom han vet vad som gäller.
- Jag ser till att assistenterna aldrig är ensamma med barnen. De är inga barnflickor, utan ska bara hjälpa mig fysiskt.
Li säger att många har svårt att förstå förhållandet mellan barnen och assistenterna. För att undvika missförstånd tar hon därför alltid upp den frågan redan under anställningsintervjun.

Anhöriga anställda
För att minimera antalet utomstående för barnen har Li anställt sin mamma och sin svärmor.
- Visst kan det vara lite bökigt ibland, men för det mesta fungerar det utmärkt!
Lis mamma har alltid jobbat som hennes assistent och det går bra eftersom de är så öppna mot varandra. Li och Johans regler gäller för barnen när mamma och svärmor arbetar, men om de är ensamma med barnen är de självklart som vilken mormor och farmor som helst.
Li säger att detta är en bra lösning så länge barnen är små, vad som händer senare återstår att se.

Dum som skaffat barn???
Li ropar på sin assistent när det är dags för amning. Loke hämtar mammas amningskudde, som läggs i hennes knä för att Saga ska ligga bekvämt. Assistenten följer Lis instruktioner och ganska snart är Saga mätt och belåten.
När jag frågar om amningskudden skrattar Li och berättar att det är en lång historia. Hon och Johan har fått bråka en hel del för att få de hjälpmedel som behövs.

- Ibland känns det som om folk tycker att om jag varit så dum att jag skaffat barn får jag klara mig själv. Ingen har sagt det rakt ut, men snudd på, säger Li och det syns hur arg det gör henne.
Förutom kudden har de en spjälsäng och ett höj- och sänkbart skötbord som de hyr från Hjälpmedelcentralen.
- Redan när jag var gravid var det så mycket praktiskt att tänka på att jag inte hann tänka på graviditeten i sig, säger hon trött.

Framtiden
Hon säger att det ibland kan kännas tungt och besvärligt att ha barn - men fördelarna väger över med råge.
- Det är värt det utan tvekan!! Om det inte var för att jag mått så dåligt under graviditeterna skulle vi mer än gärna ha fler barn, säger Li. Men vi får se.