Det är uselt i Invalidsverige!

Läste i senaste numret av NHR’s medlemstidning Reflex en intervju med Ylva Johansson, fd vård och omsorgsminister i förra regeringen som i nuläget är viceordförande i socialutskottet. Hon hade inte den minsta koll på handikappsverige, även om hon sa att hon hade bra insikt i det liv som gäller människor med rörelsehinder. Hon undrar om inte handikapporganisationerna kan ta större ansvar, lite som facket och i nästa mening "förresten, är det så viktigt med handikappolitik"? Det gäller väl att anpassa på alla områden, allmänt i samhället och alla funktioner. Det gäller ju allt, barn, arbete och det dagliga livet.
Även den personliga assistansen sågas vid fotknölarna genom hennes uttalande om att alla är oeniga om ifall det ska vara statligt eller kommunalt.

Det skrämmer mig att ingen stoppat henne under åren hon hade makten över invalider och gamlingar, utan att det först blir så tydligt när de kämpar om att få makten igen. Det enda positiva med sossemakt är att det inte skärs i bidragen och stödet till dem som inte har på banken. Tyvärr avslöjade nån sosse att det skulle vara för riskfyllt att peta i a-kassan vid ett färgbyte och det blir väl precis lika känsligt att peta i sjukförsäkringen.

Jag skulle inte ha något emot att kasta tårta på henne eller som den enhedslistensympatisör* jag är, så hellre en burk färg.

Nu är inte Ylva Johansson ensam skyldig till allt skitsnack och fördomar som spridits från riksdagshuset mm.

Moderaternas satsning på att förstöra för de sjukskrivna genom att tvinga dem att leva på socialbidrag utan att hjälpa med att få fram arbeten som passar visar på att det även hos dem saknas kunskaper om grupperna deras åtgärder gäller, att det även blivit skattehöjningar för grupperna som inte arbetar och att mat och transporter blivit dyrare medan aktivitets- och sjukersättningen sänks. De även pratar om att rehabilitera sjuka och skadade, men på vilket sätt? Är rehabilitering det att FK genom att hänvisa till socialbidrag om man inte tillfrisknat efter det antalet månader som riktlinjerna säger (vilket är max ett år) utan behandling? Jag har nu lärt mig en hel del annat om vad rehabilitering är och passivitet är ett okänt begrepp där.

Sen är moderatbratzen ju så smarta att de vägrar att föra in tillgänglighet som ett diskrimineringsområde (det är ju ett sätt att se till att arbetsgivare inte förlorar på att först ge jobb och sedan när det kommer fram vad som krävdes ur tillgänglighetssynpunkt för att personen skulle kunna jobba där få skicka arbetstagaren direkt ut i arbetslöshet igen, de ville ju gärna anställa men lokalerna var inte tillgängliga).

Det nästa jag förväntar mig kommer från moderaternas munnar är påbud om att alla som inte kan arbeta ska dödas så att det finns pengar till att serva fler av de rika med pigor och skattesänkningar.

Kristdemokraterna gör ju inte heller livet lättare för oss invalider, vårdnadsbidraget som ska få föräldrar att stanna hemma och ta hand om sina barn verkar ju inte direkt riktat till föräldrar med friska barn utan till dem med resurskrävande barn som inte kan placeras på vilken förskola som helst. Dessutom stoppar de alla försök att tillåta giftermål för homosexuella och det är ju inte precis få invalider som inte haft homosexuella relationer eller upplevelser pga svårigheter att hitta en partner.

Hur lyckas man få en riksdag som varken innehåller moderatbratz, svenska kyrkans armé (kd), eller sossediktatorer? Måste starta ett eget parti och muta halva svenska folket för att få ett samhälle med kunniga makthavare, rättvisa beslut och en verklig satsning på det som alla pratat om nämligen vård, skola, omsorg och arbete?

*) Enhedslisten är ett danskt politiskt parti, där en folketingsmedlem (Pernilla Rosenkrantz Tegl) låste upp dörren för de ungdomar som kastade färg på statsministern.