Kära assistenter.

Allt som jag vill är att sova
Jag vill lägga mig i min säng,
Dra täcket över mig
Och bara sova
Sova tills ljuset kommer
Ljuset som jag behöver för att orka
Orka leva och andas i den här världen
Tankarna gnager i mitt huvud
Tårarna bränner i mitt hjärta
Och ångesten hugger i min själ
Jag vill inte göra er ledsna
Jag vill inte såra er
Men jag kan inte
Även när jag äter mediciner
Så kan jag inte
Livet är inte anpassat för mig
Varken för min kropp eller själ
Min cp-skada gör djupa sår i mig
Och beroendet av hjälp gör mig förtvivlad
Det är inget fel på er, älskade assistenter
Jag tycker om er
Men jag är så fruktansvärt less på denna situation
Att alltid behöva hjälp, tjugofyra timmar om dygnet
Och att aldrig kunna känna sig ensam och fri
Fri från assistansen, fri från mitt beroende av andra
~
Kära assistenter
Den här dikten är inget illa menat
Det är bara ord,
Ord som kommer ifrån mitt hjärta
Och är skrivna till er, bara er
Mina ord som jag vill säga till er
Dom är inte med ilska
Dom är bara trötta och tunga
Och ni kanske hör gråt i dom också
Men det är inte på grund av er
Jag bara är ledsen
Jag är frustrerad
Mitt liv väger tungt just nu
Det har det gjort i flera år
Även om jag ler emellanåt,
Så önskar jag att jag var i annan värld
För så känns det
När tankarna förstör mitt inre
Och när sorgen tar tag om mig
Så vill jag inget hellre än att försvinna