Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

 

Egoismens nya ansikte.

Krönika av: Ante Blomberg
Publicerad: 2009-11-07

Skylt med texten Platsen får användas av människor med funktionshinder men är framför allt till för barnvagnar.
En blogg om barnvagnsmaffior, latte-morsor, att komma fram och att hinna först.

Vad är det frågan om egentligen? Vad är det som har hänt med människorna i Stockholms stad? Det verkar som att folk inte längre respekterar varandra och har glömt något som kallas för hänsyn. Jag har länge funderat på det här och har inte riktigt kommit fram till vad jag ville säga och vad jag var arg på, men igår rann bägaren liksom över och jag kände att nu är det nog. Det var dags att börja formulera vad jag länge tänkt.


Det känns som om jag är en kvarleva från en tid för mycket länge sedan. Där det förvisso var stressigt och människor hastade fram för att klara av det som skulle göras men det fanns ändå något slags hänsyn till andra och andra gav den tillbaka. Det första tecknet på att någonting inte var som det skulle, var i mina ögon när barnvagnsmaffiorna dök upp och på senare tid latte-morsorna som med sina fullpackade barnvagnar där barnet ändå går bredvid ska kunna gå sitta och stå med sina take-away muggar vart de än behagar. Kaffetermos som var ett måste på min tid finns inte i deras föreställningsvärld kan jag tänka mig. De måste gå, inte bara två och två i bredd utan det värsta jag har sett är SJU i bredd. Hur fan ska man komma förbi på en normalbred trottoar om bara två latte-morsor med sina barnvagnar prompt måste gå bredvid varandra?

När jag var småbarnsförälder för sådär en tio år sedan, visste man att man fick gå efter varandra om man var ett sällskap eller flera i familjen för att andra skulle komma förbi och för att man inte skulle ta för mycket plats. Det sistnämnda har man som rullstolsbunden förövrigt lärt sig sedan modersmjölken.


Den blinda föräldragenerationen som inte ser sina barn

Kan det vara så att de inte klarar av att låta någon annan förälder gå före för att de själva får mindervärdeskomplex, eller är det så att de är så jävla upptagna av sig själva i sin nyblivna föräldraroll att de glömmer bort barnet och världen omkring? Jag får direkt förnimmelsen av en berättelse som Astrid Lindgren skrivit och som blivit filmatiserad. Kortfilmen heter ”Hoppa högst” och handlar om grabbarna Albin och Stigs mammor som försöker bräcka varandra i deras barns förträfflighet. Susanne Reuter och Lena T Hansson gestaltar mammorna.

Nu ska du veta att det inte bara rör sig om mammor i 25 årsåldern utan de kan lika gärna vara 35+. Barnen sitter ofta ifrånvända i sina nya fina sulkys och tvingas översköljas utav intryck. Mammorna är så uppe i sig själva och i sin s.k. föräldraroll att de inte ser att barnen faktiskt blir utanför. Detta oavsett ”mammaenergi”, barnvagnsjogging eller mammabio, som bara är anpassat efter föräldrarnas egoistiska ”ha begär”, och vad som eventuellt är inne. Allt detta finns självklart i Hammarby sjöstad som är meckat för den här nya tidsandan Jag har till och med sett morsor med nyfixade naglar och hår sitta och dricka vin eller öl med barnvagnen bredvid på någon klatchig uteservering. Nu är det avslöjat! Dom har inte läst Anna Wahlgrens bok om barnuppfostran. Kan det vara därför boken säljs på bokrean varje år?

När jag var småbarnsförälder och ville gå på bio såg jag till att jag hade fixat en barnvakt och vad gäller krogen hade jag fan inte råd med det. Alla pengar gick till blöjor och mat De enda som fortfarande använder den gamla tekniken och visar hänsyn är barnvagnsgrupper med reflexvästar och mor- och farföräldrar som gör som de alltid har gjort. Dessutom ler den äldre generationen och väjer undan utan en sur min när man möter dem. Det är inte bara latte-morsorna som har fått hjärnsläpp utan hela familjer går med barnen tultande på en radie av tio meter så att man är livrädd för att barnen ska bli överkörda eller snubblar mitt framför en. Dessutom pratar många av föräldrarna i mobiltelefon, fullt upptagna med att prata om den senaste ipoden eller semestern, vilket gör att de inte har någon som helst koll på vad barnen gör. Om jag kom emot en sådan gruppering brukade föräldrar tidigare dra barnen i armen och bryskt ropa stå still så farbrorn i rullstol kan komma förbi, men idag stirrar de bara dumt och blir jättesura om man ber dem hålla lite koll på sina barn. Förr blev jag sur över att kallas farbrorn men det är åtminstone mycket bättre än att vara livrädd för att skada någon av deras ungdjävlar. Tror de på fullaste allvar att de kan bete sig hur som helst och att alla andra ska rätta sig efter deras behov?

Valmöjligheten finns inte i vår värld

Som de flesta vet sitter jag i stol och kan inte bara skutta ner på gatan för att komma runt dem utan jag har försökt att hålla mig så nära husväggen eller trottoarkanten som det går för att visa hänsyn, men tillslut sa min tjej att varför ska du visa hänsyn när de inte gör det? Och efter det har det faktiskt blivit värre. Det är sju meter långa köer till hissarna fast minst hälften av dem skulle kunna ta rulltrappor. De anser att de har rätt att välja att åka hiss, men problemet är att jag inte har någon valmöjlighet, varken till hiss eller till trottoarkant.

Samma sak är det i tunnelbanevagnarna då småbarnsföräldrar bara ställer sin vagn lite nonchalant framför mig eller min sambo och går och sätter sig någon annanstans. Här uppkommer det två frågor. Den ena är givetvis hur fan ska jag ta mig av på nästa station om det är då jag ska kliva av. Den andra är om de överhuvudtaget har tänkt på att plånbok och kläder ligger lättåtkomliga för en förövare. Det finns också de som gnäller över att vi i rullstol åker tunnelbana när vi har färdtjänst. Å ena sidan försöker färdtjänstnämnden få oss att sluta åka specialfordon för att det blir billigare för landstinget, å andra sidan tycker vanligt folk att vi är i vägen.

Man blir alltid behandlad som mindre vetande

På Djurgårdsfärjan eller på fjärrtåg uppkommer ett annat problem. Det är att föräldrar och andra gärna bygger en mur omkring oss i rullstol av lämnade barnvagnar och stora väskor som de bara tycker kan placeras där.
Här har de inte tänkt på att vi kanske inte alls vill sitta inklämda i bajsblöjlukt och klåfingriga småungar. Nej just det, jag glömde en sak, jag är ju rullstolsbunden och kan inte tänka själv. Jag har fått en känsla av att de redan bestämt sig för att jag inte kan prata och därför inte heller tänka eller känna. Och eftersom de inte tror det behöver de inte heller fråga, eller?

Det händer även ganska ofta att folk tycker att de har rätt att ställa sig själva eller sin jävla barnvagn så tätt intill fotplattor och fotbågar att de puttar undan våra tår så hårt att man tillslut måste dra in dem, eftersom att de har bestämt sig för att där stolen slutar är luften fri att ta i anspråk. Man kan i detta sittande läge, d.v.s. i ansiktshöjd, både få ryggsäckar och laptopväskor i ansiktet, men även få se deras stora håriga arslen eller annat som man helst skulle vilja slippa se. Andra tycker att de kan kliva över benen, det är ju inte så noga med folk i rullstol, de är ju inte riktigt lika mycket värda, eller hur var det nu? Plötsligt kränger båten eller tåget till och en del hamnar då i knäet. Jag vill inte ha någon objuden gäst i knäet, som ibland luktar svett ibland stinker som ett helt parfymeri. Är det så svårt att förstå?

Jag tycks även stå i vägen på konserter och där dyker det där problemet upp igen med att luften tycks vara fri någon millimeter framför fotplattans slut. Hur nära jag än försöker komma utan att stå i vägen för andra tycks det alltid bli så att folk tycker att de kan ställa sig väldigt nära och framför. Där vi sitter ser man bra och folk runt omkring är inte sena på att säga att du kan sätta dig där borta istället, där ser du ännu bättre.

Access eller inte access

Åker man fjärrtåg så tar både SJ och andra människor förgivet att man som funktionshindrad inte har några problem med att klumpas ihop med andra som sitter på hjul, det vill säga småbarn. På tågen finns det cirka två handikapp platser och det har nästan blivit en regel att trots att det står handikappskylt och att jag har köpt billjett att jag måste slåss om platsen med föräldrar som inte tycker att de ska behöva fälla ihop sin barnvagn, därför att platsen oftast är tom och att det såg ut som att den var till för stora resväskor och barnvagnar. Kan det vara så att när folk ser handikappskylten idag så tänker de automatiskt barnvagn?

Det där med blöjlukt är också en grej som jag har tänkt på. Det måste vara samma sak med handikapptoalett med skötbord, som med handikapp plats på tåg, eftersom att småbarnsföräldrar blir sura över att vi behöver använda handikapptoalett. De tänker verkligen inte att man måste lämna plats för den utpasserande, utan står där helt i vägen vilket leder till att hela kön måste backa upp till fem meter. Detta har hänt både på Skansen och i Sickla köpcenter. Dessutom har både jag och min sambo blivit utskällda då vi varit tvungna att köra över både en och tre tår. Väl inne på toaletten är skötbordet aldrig uppfällt och det stinker värre än på en riktigt ingrodd pissoar, vilket jag hellre hade gått till om jag kommit in. Det är inte heller undanplockat och man undrar om det är en lodis som varit här.

Att kedja fast cykeln i övergångstolpen så att den står eller i värsta fall ligger rakt över nedfasningen tycks inte heller vara något som ger huvudbry. De tycks inte förstå att man då måste ta den högre kanten, vilket leder till trafikfara och att en funktionshindrad inte kan ta sig upp för trottoarkanten. I mitt fall till att jag får ont i ryggen efter tusende gången av fallet som blir.

Tillbaka till tunnelbanevärlden och dess dråpliga situationer Den nyaste problematiken är de nya spärrarna som endast är avsedda för funktionshindrade och barnvagnar som är enklare för alla att komma igenom vilket har lett till att alla vill använda dem. Det har blivit långa köer som jag aldrig har upplevt förut. Detta hände inte när järngrindarna fanns. Om Connex bara skulle installera sådana överallt, skulle det inte finnas några problem, eftersom man ändå måste använda access-kortet.

Folk tycker att det är jättejobbigt när jag och min sambo splittrar på oss och agerar självständigt Hon tar rulltrappan med sin manuella och jag hissen med min permobil. De frågar henne när hon kommer till rulltrappan varför hon inte tar hissen? Men var det inte så att hissen var till för barnvagnar och för nyblivna föräldrar och deras valmöjligheter?

Det tycks vara som om det gäller att ta sig så fort som möjligt ifrån en plats till en annan samtidigt som man ska ha möjlighet att strosa bekymmerslöst. Kan det vara krisen, eller alliansen som skapat denna blinda egoistiska jakt? Det handlar inte om politisk färg eller klasstillhörighet utan mer om någon sorts övergripande skiftning i folks mentalitet och beteende gentemot varandra.

Om Ante Blomberg:
Tvåbarnsfarsa med förflutet som punkare och anarkist. Intresserad av rockabillykulturen, drömtydning, tarot m.m.


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Kommentar:
Jättebra text!

Inskickat 2009-10-15 Kl 19:24 av:Madelen
Kommentar:
Det var en bra blogg du skrev

Inskickat 2009-09-23 Kl 17:04 av:April72
Kommentar:
Välformulerad text som jag ler åt. Jag var på
konsert med min son, som sitter i rullstol, och
fick glo på arslen och ryggar och knacka och peta
på folk som bara flyttade sig en liten stund innan
de körde upp sina bakdelar i ansiktet på oss igen.
Å ena sidan vill man bara köra över dem, å andra
sidan vill man vädja till vanligt hederligt
bondförnuft och vett och etikett. Hur svårt kan
det vara att tänka på andra än sig själv? Ett
tillgängligare och vänligare samhälle för alla nu!

Inskickat 2009-09-22 Kl 22:04 av:Solskensbarn
Kommentar:
Till er antra Tack

Inskickat 2009-09-21 Kl 00:32 av:Läderjackan
Kommentar:
till AngelOHarem
jag är förvisso man och född med kuk, men jag är
varken bitter eller trångsynt. Jag hade din
svartröda hårfärg redan på åttiotalet och är en
gammal punkare som idag är aktiv anarkosyndikalist
som tolererar mycket mer än vad de flesta här på
FH gör Jag har rent handkripligen slagits med
Nassar och propagerat för femInism i TV Men att
bli kallad bitterfitta för att man tröttnat på att
bi ignorerad och behandlad som luft från en
kvinnlig borgelig jävla övre medelklass är fö
mycket

Sitteer du själv i stol? har du nåt handikapp? om
inte, vet du inte hur det är. prova innan du säger
nåt

Självaste Johan Johansson, trummis i det
legendariska punkbande KSMB gillar min text som
jag laggt ut på ett annat sställe o han säger så
här:

Ord och inga visor. Jag har också blivit surgubbe
vad gäller KMBIG (kvinnor med barnvagn i grupp).
Ibland känns det mindre farligt att gå på gatan är
på trottoaren. Dessutom är påminner nyare vagnar
med om stadsjeepar än något man transporterar
ungar i.
Nej, samla ihop alla KMBIG och ställ dem vid
brofästet till Torne älv. Då kan vi lägga ner hela
försvaret, för jag skulle vilja se den ryska
pansardivision som lyckas ta sig förbi dessa
lattestänkande och kedjerökande monster!

Inskickat 2009-09-21 Kl 00:29 av:Läderjackan
Kommentar:
Mycket bra text.

Inskickat 2009-09-18 Kl 23:24 av:Sunshine
Kommentar:
Räcker att byte från T-banans blå linje till gröna
vid Fridhemsplan för att känna igen sig. Nästan
slagsmål om att komma först till rullbandet, sen
rulltrappan. Det ingår att man får någon vuxen i
knät. Det ingår att man blir slagen av väskor,
inte bara ryggsäckar utan stora hockeyväskor. Det
ingår att man får arga kommentarer om varför man
inte rullar uppför rullbandet, som om det är så
lätt, det är trots allt en backe och hjul drar sig
helst neråt... Längtar till de slutat spränga för
citybanan, 4 veckor kvar...

Inskickat 2009-09-16 Kl 14:55 av:Morticia
Kommentar:
Tänk så olika man kan tolka den här texten. Jag
anar då ingen bitterfitta i manlig förklädnad,
utan snarare andas den här krönikan den
uppgivenhet som de flesta av oss som varit med ett
tag, kan känna till och från. Vi måste alla ta
vårt ansvar för visad hänsyn, med eller utan
funktionshinder.

Inskickat 2009-09-16 Kl 14:27 av:Lise
Kommentar:
Hellre lattemorsor än bitterfittor i manlig
förklädnad.
Den här texten kändes spretig och bara arg. Inte
alls genomtänkt. Sen har du vissa poänger men...
Fick anstränga mig för att orka läsa hela. Sorry
men det är en ängels hårda omdöme.

Inskickat 2009-09-16 Kl 13:07 av:AngelOfHarlem

 

Artikelpush, rubriklogo

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk – tio år senare
Livet fullt ut!
Inbjudan till konferens 12-13 mars 2016 på temat Livet fullt ut!
Läs mer--> 4293 läsare


Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 13260 läsare


Vad hände sedan?
I januari kommer den, "Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk - tio år senare"!
Läs mer--> 5907 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 14398 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 11853 läsare

 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh