Sängen som blev varm.

- Du har tryckt på larmet?
- Jag vill upp.
Taklampans starka ljus skär i mig. Jag blinkar några gånger och ser på Stina.
Hon tar av täcket och hjälper mig till rullstolen.
- Ska du dricka whisky nu igen?

Jag tittar på henne från min nakenhet i rullstolen. Hon har en röd träningsoverall, jackan är uppknäppt och visar en vit T-tröja. Det blonda håret är nyklippt i page.
- Det blir väl det. Jag gäspar och sätter mig till rätta. Hon lägger händerna på sina höfter och blåser upp en bubbla från tuggummit.
- Du är otrolig du, Kalle. En ilska svider till i mig. Varför ska folk alltid ifrågasätta min vilja?
- Kan jag hjälpa att mina tankar kommer vid den här tiden på dygnet? Hon slår ut med händerna.
-Nej, nej, du vet att det inte var så jag menade. Knäna klickar till när hon böjer sig ner och låser upp bromsarna på rullstolen.
- För mig är det bara ett nöje att ta upp dig och dessutom mitt arbete. Ska du på toa?
Jag nickar ljudlöst och känner lugnet återvända. Ja, tänk om alla som jobbar däruppe bland personalen hade samma syn på mitt liv och leverne som hon. Jag gör ett tecken med huvudet mot toaletten. Hon kör mig ut från sovrummet, genom vardagsrummet, ut till hallen där dörren med Strindberg öppnas. Med en smidig rörelse blir jag hjälpt över till toaletten. Stina går diskret ut. Jag ser fundersamt på den stängda dörren. Plötsligt är jag där på minnets första hållplats. I en grå lägenhet sitter jag liten på en toalett och försöker att hålla balansen.
- Du måste kunna sitta på toaletten själv, säger mamma.
Hon går långsamt mot dörren.
- Du är en stor kille nu. Tårarna kommer på min kind och kroppens okontrollerade rörelser gör allt för att få mig att falla. Dörren stängs och jag är ensam med rädslan.
Golvet är hårt när det träffar. Kisset känns varmt. Det är tur att åren har lärt mig behärska dom flesta av min kropps nyckfullheter. Jag hostar till och ropar på Stina. Hon river av lite papper från toarullen.
- Ska jag torka av den? Något har kommit i hennes ögon som gör att jag undviker hennes blick. Av papperets beröring börjar mitt kön att leva. Jag tittar skyggt upp på hennes omålade läppar.
- Det gör inget. Hon drar på munnen och fortsätter lugnt att torka. Förvirringen kommer som en storm. Vad menar hon? Min tåspets sveper i en halvcirkel och jag vågar åter se på henne.
- Kan du läsa mina tankar, frågar jag och hör hennes skarpa skratt. Jag rycker till när hon river av ett nytt papper. Hon blir stående en stund men till sist viker hennes fingrar papperet till ett flygplan.
- Dina tankar är lätta att läsa, säger hon och går till papperskorgen. Med en min av triumf låter hon planet flyga ner till den eviga vilan.
- Faktiskt, nu drar du dig stolt undan men din kropp skriker. Jag hostar generat och ser ner i golvets rutiga mönster och säger:
- Det är nog dags för min whisky.
- Ska du ha din morgonrock, frågar hon och kör rullstolen närmare toaletten.
- Mmm, bra att någon tänker här, svarar jag och ser i ögonvrån hur hon försvinner in till sovrummet Hon kommer med den gröna morgonrocken. Jag får in högra armen i ärmen och hon tar tag i vänstra handen och hjälper mig trä in den. Golvet känns kallt
under fötterna när hon stöder mig till rullstolen. Under spänd tystnad blir jag körd ut till köket. Jag biter mig i läppen, skrapar armbågen mot köksbordet och hör hur hon tar fram flaskan från kylen.
- Hur mycket ska du ha, frågar hon medan hennes hand hittar ett glas i skåpet.
- Halva glaset, tack, svarar jag och blicken kan inte låta bli att se på henne när hon häller upp.

Med glaset i handen kommer hon fram till bordet och ställer ner det framför mig.
- Du dricker för mycket, säger hon. Jag gör nog det, svarar
jag och rycker slappt på axlarna. Men det är fan så gott. Det
är en flykt, säger hon och går fundersamt till kylskåpet. Att fly dag efter dag är ingen vits. Hon får ta i två gånger för att öppna kylskåpsdörren och flaskan klingar till mot hyllan. Jag böjer mig fram till sugröret och dricker några klunkar. Mina grimaser får ebba ut innan jag vänder mig om.
- Nu är det natt, säger jag och ser hur hon sakta kommer tillbaka. Hon tar tag i ryggstödet på köksstolen bredvid mig
och säger: Onekligen.
- Just det, säger jag och ett seger leende kommer på mina läppar. Och jag är bara en stackars CP som sluddrar när jag pratar.
- Men jag förstår dig, säger hon. Jag nickar och låter lite
whiskyn bränna tungan. Det är sant, på några månader lärde hon sig att förstå mig flytande. Ryser till men känner samtidigt värmen stiga inom mig.
- Det är inte många som behöver hjälp vid den här tiden på natten, säger hon. Dom andra nattvakterna ska också göra något nytta. Hon drar ut en köksstol och ser frågande på mig.
- Får jag sitta ett tag? Borstar bort några smulor från stolen innan hon slår sig ned och pekfingret dras mot en fläck på bordet.
- Jag trodde inte du tyckte synd om dig själv. Det är inte riktigt min uppfattning om dig. Långsamt skakar jag på huvudet och märker att den första vågen berusning ger mig mod.
- Nej, det gör jag bara när jag ser vackra kvinnor, säger jag och tar ett snabbt andetag. Så förstås, när min säng är kall. Sakta för hon resterna av fläcken ut över bordskanten och säger med släpig röst:
- Då är frågan varför din säng är kall. Vad är det med henne i natt? Det är nästan att hon glöder som den goda fen. Jag ser genom fönstret på nattens mörker.
- Du undrar mycket i afton, min kära Stina, säger jag. Vet du inte att natten är en viloperiod. Därför tycker jag om att sitta uppe på nätterna i lugn och ro med en stilla whisky. Jag hoppar till av hennes skratt och känner mig missförstådd. Vem fan tror hon att hon är?
- Man kan vara aktiv på nätterna också, säger hon. Magen snör ihop sig, som en örn dyker jag ner mot glaset och tömmer det. Jag lutar mig bakåt, ser på henne och försöker få morgonrocken att täcka det växande ståndet.
- Vad menar du, frågar jag.
- Samma sak som den där gör, säger hon och hennes blick sänker sig. Driver hon med mig?
- Du har man och ett barn, säger jag.
- Dom är inte här, svarar hon. Jag dras till hennes blick, drunknar nästan, men tar mig sakta upp på land och finner sugröret. Tomheten i glaset gör mig förvirrad. Jag biter i
sugröret och släpper det tveksamt.
- Det har du ju rätt i, säger jag och ett småleende kommer på läpparna.
- Är jag hemsk, frågar hon och tittar på mig. Jag skulle aldrig lämna dom, jag vill bara ha mer av livet.
- Börja leva… Nej, nu ska jag inte sitta här och leka klok gubbe, säger jag. Timmen är sen och jag ska upp tidigt. Gatlyktorna liknar lysande svampar i mörkret. Min blick
återvänder till henne och jag säger:
- Jag kanske ska ta en dusch så slipper jag det i morgon. Hon lägger mjukt sin hand på min axel. Jag tittar förvånat på henne men hon reser sig och tar glaset till diskbänken Det var en god idé, säger hon och sköljer snabbt ur glaset. Med en kvick rörelse torkar hon av händerna på byxbenen. Ska jag köra in dig? En tyst nick och jag känner att färden har börjat. Det som sker det sker. Jag kniper ihop ögonen när toalettlampan tänds. Morgonrocken tas av. Hon ler åt min blyghet och hjälper mig in i duschen. Jag ser hur hon lätt kramar tvålen ur flaskan och låter den rinna ner i den andra handen. Jag ser hur hon med lätta och försiktiga händer börjar att tvåla in mig.
Hon försöker få ögonkontakt, men jag flyr undan. Ryggen, benen och bringan. Hon stannar upp, står tyst, tar tag om min haka och tvingar mig att se på henne och frågar:
- Kan du onanera själv? Jag sliter mig loss och möter trotsigt hennes blick och säger:
- Den är visserligen lång, men…inte så lång att jag kan suga av mig själv.
- Ska jag göra det? Jag sväljer hårt och sätter mig lite högre upp på duschstolen.
Hennes hårtoppar är blöta när hon lugnt kysser min kind.
- Svara på min fråga, viskar hon och ser in i mig. Hennes fingrar vrider av kranen, hon klär långsamt av sig och låter mig se sin kropp. Hon sjunker ner på knä framför mig och låter läpparna snudda min spända buk. Hennes kind känns len som en
persika när hon lägger den mot min mage. Hon låter sin näsa ploga en glödande fåra upp till min mun. Hennes tunga smakar vanilj när den sakta tränger sig in mellan mina läppar. Med kraft trycker hon sina bröst hårt intill och sätter sig i mitt knä. Jag känner hennes naglar borra sig in i mina axlar när hon tar tag, lutar sig bakåt och låter mig glida in i sig. Ritten börjar lugnt men blir allt vildare tills vi exploderar.
- Du får inte säga det här till någon, säger hon och skrattar.
- Nej, jag ska bara skriva en tidning om det, svarar jag. Jag ser med välbehag hur hon torkar mig torr med handduken. Hon tar på sig joggingdräkten och hjälper mig i säng. Jag ser ett leende när hon frågar om det är något mer jag vill ha hjälp med.
Hon ger mig en kyss och är borta.

Gud förlåt mina synder, men skönt var det. Jag vänder mig på sidan och intar fosterställning. Jag tror att hon fick ut nåt av det också. Sängen känns varm när jag sluter mina ögonlock.