Assistanslösa får noll livskvalitet.

Cecilia bor i Sundbyberg utanför Stockholm, hon har en Cp-skada sen födseln. Hon har en permobil som hon egentligen måste använda på dagarna på grund av muskelspänningar men otillgängligheten i skolan gör att hon saknar möjlighet att bruka den. Cecilia har också inkontinens vilket gör att det ganska ofta sker olyckor när hon är hemifrån, hon har stora svårigheter att framförallt ta sig till toaletten själv men också att duscha, städa och laga mat. Ändå anser inte kommunens handläggare att Cecilia är i behov av assistans. Kommunen ger henne istället personligt stöd i hemtjänstliknande form. Den hjälpen kan hon nästan inte vara med och kontrollera hur, var och när hon behöver.

Cecilias toalettsituation präglas idag av ständiga och krångliga toalettbesök, eftersom hon inte får den assistans som hon ska ha. Förbundet NHR (Neurologiskt handikappades riksförbund) har ställt sig bakom henne och har också en speciell folder för diagnoserna som Sundbybergs kommun har fått ta del av. Tydligt är att handläggarna i det här fallet valde att strunta i hennes behov av att vara en självkontrollerande och självbestämmande vuxen individ.

”Medlemsländerna ska garantera utvecklingen och tillgången till stöd och service. Det innefattar sådana hjälpmedel som bidrar till att människor med funktionshinder kan bli mer delaktiga i det dagliga livet och utöva sina rättigheter.”


Ett vanligt fel som kommuner gör är att man placerar äldre och funktionshindrade i samma fack, antagligen för att man inte ser någon skillnad. Men - olikheterna är markanta!

Cecilias behov av service är alldeles för stora för att kunna jämföras med dem som klarar av att ha hemtjänst och, det inser vem som helst. Men för de som inte har så omfattande behov skulle hela ”hemtjänstformen” istället göras om till hemtjänst under eget självstyre. Assistans är också viktigt för att Cecilias rehabilitering skall kunna fortgå med goda resultat som leder till att hon får ett liv med livskvalitet, istället för ett liv i förvaring.

Arbetslivet.
Om hon skulle få ett jobb som hon klarar av och en egen familj, skulle inte det vara en vinst för både henne och samhället? Detta är en fråga jag ställer mig.
Varför godkänner då inte kommunens handläggare henne personlig assistans som de ska göra? Svaren är otydliga som alltid, men spekulationerna är många. Klart är i varje fall att när makten över ens egen livskvalitet ligger hos någon annan än hos sig själv, så har man väldigt lite att säga till om.

Vad skulle kunna hända om hon skulle bli stärkt i tron på sig själv och samhället av att ha ett självbestämmande liv? Idag ges inte Cecilia ens chansen att orka med livskvalitet, eftersom hon tvingas att göra för många ansträngande grundläggande saker på egen hand...

Information om LSS saknas.
Vad som är ändå mer anmärkningsvärt är att det inte finns någon speciell information för LSS- berättigade på Sundbyberg kommuns hemsida, annat än för de som är i behov av speciella boenden. Cecilia har fått ett godkännande av kammarätten i LSS- beslut om att få tillhöra personkrets tre, vilket innebär att hon tillhör den grupp funktionshindrade som är berättigade assistans. Men inte ens det har handläggarna tagit någon hänsyn till.