Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Livihop ledig sponsorplats
 

 

Rädsla.

Krönika av: Helena Johansson
Publicerad: 2006-04-16

En flicka sitter på ett golv. Bakom står ett antal andra människor och tittar på henne.
När jag gick på lågstadiet var jag en känslig flicka, vilket var mycket tacksamt för mina skolkamrater som hackade på mig. Varje kväll låg jag i min säng och tyckte synd om mig själv och grät.

Varje morgon började med att jag hade ont i magen och inte ville gå till skolan för att jag visste vad som skulle hända. Det står till och med i min skoljournal att jag ofta hade ont magen när jag skulle gå till skolan. Min lärare, som var kristen, sa till mig att vända andra kinden till när jag kom gråtande till henne och praktiskt taget bönföll henne att hon skulle ingripa.

Önskan gick i uppfyllelse
Fylld av ilska hoppades jag och bad till gud att han skulle göra mig rejält sjuk så att mina skolkamrater och min lärare skulle ångra att de hade varit så dumma mot mig.
Det var vinter ute och dagen före dopparedagen. Jag hade just fyllt elva år när det hände - jag fick en blodpropp och ett livslångt handikapp. Jag var då inte medveten vad som skulle följa med det. Alla mina skolkamrater, och till och med min gamla lärare, fick dåligt samvete över att de hade varit dumma mot mig precis som jag hade hoppats på. De kom med presenter och teckningar.

Efter min stroke så väntade många tester, prover och ungefär tre månader senare fick jag börja på rehabilitering där jag inte hade någon direkt skolgång utan mest sjukgymnastik och arbetsterapi. Jag längtade konstigt nog tillbaka till min gamla klass, men det berodde nog mest på att jag var van med min gamla klass och miljö.

Mina skolkamrater tröttnade till slut på min skenpopularitet och jag förblev utanför. Det var inte lika illa som det tidigare hade varit men ändå så var taggen fortfarande kvar. Jag ska också understryka att det fanns snälla kompisar också vid sidan av de så kallade "skenkompisarna".

Positiv vändning
Det var många år senare, på gymnasiet, som jag fick en helt underbar klass att gå i och blev till och med riktigt populär, men då blev jag det på grund av att jag alltid stod upp för vad jag tyckte. Skillnad tyckte jag, eftersom att materiell status alltid varit så viktigt i min gamla klass. Hade man inte rätta märkeskläderna så var man ingenting värd, i alla fall inte i kompissammanhang. Jag var allt utom vacker... Lång, tanig och blek dessutom hade jag föräldrar med lågstatusjobb och som därför inte hade råd att ge mig de märkeskläder och smink som krävdes för att passa in.

Du tycker säkert att jag skulle vara nöjd nu eftersom jag fick min önskan uppfylld! Men jag upptäckte att rädslor har man i olika former. Min rädsla för att möta mina skolkamrater varje dag förbyttes mot en annan rädsla, vad skulle jag nu göra av mitt liv? Många saker i mitt liv fick jag att fundera på, jag slutade gnälla och tycka synd om mig själv och blev istället starkare i min tro på att ingen skulle få sätta sig på mig igen och började aktivt handla därefter.

Jag upptäckte att ju mer jag går emot mina rädslor och ser dem i vitögat, desto mer vinner min självkänsla och mitt självförtroende på det. Jag blir stolt över mig själv och nöjd varje gång jag har klarat av någonting som jag ibland varit livrädd för att göra, även om det alltid kommer nya rädslor så blir det inte lika farligt.

Jag ser inte längre mina rädslor som obemästerliga eller en omöjlighet till att leva, utan som ytterst kontrollerbara därför att jag arbetar aktivt med dem. Jag har upptäckt att mina rädslor ibland bara är rädslor och om jag inte tar reda på om det är det, då gör ingen annan det åt mig. En avgörande fråga som jag har ställt mig:
Vill jag verkligen leva mitt liv fyllt av bara rädslor?

Om Helena Johansson:
Är FH- administratör. Intresserad av att de mänskliga rättigheterna efterföljs och känner starkt för funktionshinderpolitik. Är för ett så tillgängligt samhälle som möjligt!


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Kommentar:
Jättebra!

Inskickat 2006-06-08 Kl 22:17 av:Anonym
Rubrik: Denna e bra!
Kommentar:
Riktigt bra, hemsk men insiktsfull.

Inskickat 2006-06-06 Kl 00:18 av:Legoprinsessan

 

Artikelpush, rubriklogo

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk – tio år senare
Livet fullt ut!
Inbjudan till konferens 12-13 mars 2016 på temat Livet fullt ut!
Läs mer--> 4304 läsare


Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 13275 läsare


Vad hände sedan?
I januari kommer den, "Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk - tio år senare"!
Läs mer--> 5918 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 14408 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 11866 läsare

 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh