Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Livihop ledig sponsorplats
 

 

Vem får bli förälder?

Krönika av: Helena Johansson
Publicerad: 2006-04-16

En vuxen hand som håller i ett barns hand.
Vem är lämplig att bli förälder och vem ska bestämma vem som är lämplig? Får ett funktionshinder stå i vägen?

Jag är tillsammans med en kille som jag träffade på en Internetsajt där man kan läsa artiklar som berör ämnet funktionshinder och byta erfarenheter med funktionshindrade. Han är väldigt olik mig om man ser till hans handikapp, han sitter i Permobil och har en respirator som ger honom luft.


Död i samtalet
När jag sedan berättar att vi vill ha barn ihop i framtiden, så blir det en slags total död i diskussionen. Det finns en viktig del i den döden på samtalet. Det finns ett slags osynligt förtryck, och även om det inte uttalas så vet man ändå vad människor ser framför sig. Nämligen allt vi inte kommer att kunna göra med barnet. Det finns vissa funktionshindrade som inte kan skaffa barn den biologiska vägen som bör kunna ha möjlighet att skaffa barn som vem som helst. Det står inget direkt i lagtexten för adoption om att funktionshindrade inte är lämpliga som adoptivföräldrar men däremot står följande:

"De som vill ta emot ett barn för adoption ska ansöka hos socialnämnden om medgivande. Till ansökan ska fogas läkarintyg. Socialnämnden ska enligt socialtjänstlagen i sin bedömning av blivande adoptivföräldrar se till att barnet kommer att få god vård och fostran i hemmet. Den som får medgivande ska ha tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och vara informerad om adoptionens innebörd."


Varje land har sina egna lagar och regler på adoptionsområdet. De auktoriserade organisationerna kan informera om de krav som ställs på blivande adoptivföräldrar i deras samarbetsländer. De flesta utlandskontakter vill ha fysiskt och psykiskt friska föräldrar till barnen, föräldrar som inte är straffade för brott och som är i den åldern att de kunde ha varit biologiska föräldrar till barnet. Utlandskontakterna söker i första hand två föräldrar till de barn som behöver föräldrar.

Tillfredställande kunskaper om barn
Man kan dock fråga sig vad det innebär att ha ”tillfredsställande kunskaper om barn” och vem som anses behöva informationen om adoptionen? Som jag ser det så skyller man i adoptionslagtexten på de biologiska föräldrarnas vilja för att slippa konfronteras med frågan. Jag tror att vi skapar våra egna stereotyper och vår egen illusion av hur saker ska vara och vad som är acceptabelt eller inte. Kan vi påverka dom? Svaret är ett självklart ja! Vissa paralleller går också att dra med diskussionen om homosexuella med barn. Den enda markanta skillnaden är att det diskuteras - men funktionshindrade med barn är det tyst om. Varför?

Det har sin grund i samma förutfattade meningar om saker som man egentligen inte har en aning om. Det är naturligtvis så att om min kille och jag hade varit svårt psykiskt sjuka eller svårt utvecklingsstörda så hade vi fått komma fram till en helt annorlunda lösning. Då hade vi fått ställa oss frågan vilket ansvar vi tar för att barnet kanske mår dåligt eller tar fysisk eller psykisk skada av vår närvaro och det är något helt annat.

Öppenhet för nya lösningar
Men även där måste man se till varje enskilt fall. Jag fick mitt handikapp genom en blodpropp när jag var elva år och det resulterade i en halvsidig förlamning, och självklart kommer våra rörelsehinder innebära massor av vardagliga hinder för min kille och mig. Men lika självklart är att det finns flera lösningar på fysiska problem, som funktionshindrad måste man vara öppen för nya vägar till saker. Det fungerar inte att sätta sig ner och bara acceptera att det inte går att göra vissa saker. Det kanske är så att det tar sjuttioåtta timmar längre tid men man har ju hela livet på sig. Sanningen är den att man klarar mycket mer än man tror, men inte allt. Man blir tvungen att inse att man bara är människa och ta begränsningarna på stort allvar för om man inte gör det…

- Hur ska man kunna leva ett liv där man inte går och tycker synd om sig själv?

Större assistansbehov
Om min kille och jag skulle skaffa barn någon gång i framtiden så skulle vi självklart få ett större assistansbehov eftersom det skulle innebära högre belastning för oss båda. Idag har vi assistans dygnet runt och det kan variera från person till person hur man väljer att ha sin assistans och vad man behöver. Vi försöker att skilja på assistentrollen och vårt privatliv. Det finns vissa som väljer att ha assistenten som kompis men detta fungerar inte i det långa loppet som vi ser det. Det handlar om att ta ställning redan nu för hur vi vill ha det i framtiden. Vilka gränser vi vill visa för barnet mellan mamma och pappa relationen och assistentrollen. Vem ska vara förälder?
Det är lätt att relationsgränserna ligger för nära varandra och därför inte heller uppfattas av barnet. Plus att man får en massa onödiga råd om allt, vilket kan leda till att man förstör det värdefulla känslomässiga bandet som finns emellan föräldrar och barn. Hos oss har assistenten har sitt rum med allt du kan tänka dig, såsom tv, video och säng m.m. Där befinner de sig när vi inte behöver någon hjälp. Nu installerar vi även ett pentry åt assistenterna så att det inte blir så mycket spring mellan köket och assistentrummet. Detta ingår också i privatlivsfrågan och det gör vi för att undvika störande moment både för vår och assistenten skull. Jag tror starkt på oss och jag älskar honom med eller utan hinder och inget är omöjligt så länge man är realist.

Faktaruta:
Länktips: http://www.adoptera.nu, http://www.anknytning.nu, http://www.nia.se

Om Helena Johansson:
Är FH- administratör. Intresserad av att de mänskliga rättigheterna efterföljs och känner starkt för funktionshinderpolitik. Är för ett så tillgängligt samhälle som möjligt!


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Rubrik: Anmärkningsvärt
Kommentar:
Otroligt viktigt ämne, blir sanslöst upprörd!
BRA skrivet!

Inskickat 2006-05-28 Kl 22:57 av:Ninnie

 

Artikelpush, rubriklogo

Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk – tio år senare
Livet fullt ut!
Inbjudan till konferens 12-13 mars 2016 på temat Livet fullt ut!
Läs mer--> 4306 läsare


Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 13276 läsare


Vad hände sedan?
I januari kommer den, "Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk - tio år senare"!
Läs mer--> 5921 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 14410 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 11867 läsare

 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh