Konsertstrul.

Jag och mannen hade införskaffat biljetter till John Fogerty på Sofiero i Helsingborg. Tänkte (dumt nog) att det ska ju numera fungera med anpassade bussar i hela Helsingborg/Ängelholm och numera vågar ingen säga att jag inte får åka med, så sagt och gjort. Vi tog med syora picknick korgen och några öl. Förutseende nog beställde jag färdtjänst hem eftersom jag misstänkte att jag inte skulle orka sitta still så mycket längre när konserten var slut.

Startade resan hemifrån Strövelstorp och det fungerade jättebtra, kom in till centralstation och gick till nästa busshållplats, där dyker det upp en gammal buss, just en sådan som inte längre ska trafikera vägarna. Alltså tvärstopp, och ca 6 km kvar. Hur i hela fridens namn ska de kunna tro att funktionshindrade ska ens överväga att åka buss när det aldrig fungerar!!

Tog oss från centralen och bort mot nästa busshållplats, höll nämligen på att dö av värmeslag på bussterminalen. De två följande bussarna var anpassade men fulla med barnvagnar. Ringde hysteriskt till färdtjänst, nä de kunde skicka en bil 8.00 och konserten började halv. Tjejen på färdtjänst blev skitsur när jag inte villa ha bilen hon offrat sig och letat reda på, suck, får dom inte lön??
Säger åt maken att kränga sig på nästa buss på något sätt och så tar jag och promenerar dit i permobilen, annars kommer vi aldrig att hinna så det blir ett snabbt beslut. Jag hoppas på att inte fastna eller tippa i några hålor och så bär det av.

Vi lyckas hitta varandra utanför ingången och kommer t.o.m. i tid till uppträdandet.Hittar en "scen" (vad kallas det??) för rullstolsåkare och fast jag avskyr att sitta där som en sorts apa i bur väljer jag att köra dit upp för att se bättre, det skulle jag inte gjort.

Efter en fantastisk nostalgitripp och superbra show ska vi ta oss hemåt. Vi har träffat en kompis som också har assistenter och det är en himla tur, för när jag ska ner för rampen så kör jag över med framhjulen och ser avgrunden öppna sig, typ nästan. Rampen är åt helsike för brant, uppåt hade jag ju bra fart och såg var jag var så då tänkte jag inte på det men ner, aldrig.

Fick världens panik och backar tillbaka, då säger min kompis att han suttit och tänkt på hur han skulle ta sig ner, men som den gentleman han är körde han ner först, en ass framför som höll emot och en som bokstavligen hängde sig fast där bak, och sen gled det.
Inga sidokanter och säker 1,70 högt, och rampen var nog ca 6 m lång.

Jag fick låna en av hans assistenter och med Bamse bakom mig och låneassistenten framför tog jag mig ner cm efter cm. Jag brukar aldrig vara rädd men det här var för jäkligt.

Men vi kom ner och även hem.