Linus, 7, placerades i en "bunker"

"Det finns inget alternativ för Linus" sade kommunens handläggare och erbjöd en plats på Tamburinen. Att han skulle sitta inlåst på en sluten avdelning var inte något som föräldrarna hade förväntat sig."

"Snart insåg Lars och Eva att miljön var helt fel för Linus. Allt de hade tränat upp riskerade att raseras.

- Det var hemskt, säger Eva.

Men någon förståelse hos kommunen fick de inte. Till slut fick de ett tips som gav familjen hopp. Och i veckan fick de besked att Linus var välkommen på Skarphagsskolan. I fredags gick Linus sin första skoldag.

- Det känns jätteskönt, vi har fått ett sådant positivt bemötande där. Men hur kunde kommunen säga att det inte fanns något alternativ? undrar Eva.

De är lättade men funderar mycket på vad som hade hänt om de inte hade varit så envisa och kämpat.

- Det finns ju de som inte orkar. Hur går det för dem? säger Eva."

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=71
54643

Jag vet naturligtvis inte hela bakgrunden efter att ha läst artikeln. Jag tycker dock att det är lite storm i ett vattenglas. Det hela löste sig ju. Att man får ta ansvar för att ens barn hamnar på rätt skola mm är väl ett ansvar som åligger alla föräldrar att undersöka. Även de med friska barn, det finns ju massor med valmöjligheter nuförtiden. Som man själv får undersöka. Det behöver dessutom inte alltid vara det bästa alternativet för barn med tex utvecklingsstörningar att gå i vanlig klass. Ibland fungerar det jättebra, ibland blir det negativt för barnet. Att kommunens handläggare ska vara allvetande och kunna veta vad som är bäst nog lite för mycket begärt, enligt min mening...

Om barnet blev så illa omhändertaget på det första stället så tycker jag att man ska göra en anmälan om det. Då slipper man kanske bekymra sig om att andra barn ska hamna där. Nu vet vi ju iofs inte om det var så illa för de andra barnen, det kanske var fel för just deras barn...

Till sidans topp