Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Identitet (1464 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Sorg
Av: Yoni 2008-04-15 Kl 22:13
huvudinlägg

Det pratas om en sorgeprocess när man hastigt och plötsligt blivit funktionshindrad och beroende av hjälpmedel samt praktisk hjälp...
och jag sitter i denna gyttja, det är en viss "tröst" att veta att många genomgått denna fas, även om man såklart inte önskar ngn ett sådant liv.
Jag sörjer nästan det mesta som identifierade mig och mitt liv, det mesta är bortdraget likt en matta under fötterna.

Jag har accepterar rullen och gillar den väldigt mkt, på ett positivt sätt. Kan acceptera att mer hjälpmedel behövs i framtiden, fastän man snart kan öppna prylmarknad med allt man har fått av HC.

Men den där biten inom en, där det finns en längtan ja nästan ett krav att få ha en uppgift i livet...är den som ställer till så mkt för mig. Jag vill kunna göra mig nyttig i olika avseenden, vill att mitt liv skall få¨ngn mening.

Jag försöker tills jag kräks, men alltid hamnar man tillbaka i sängen gråtandes över att allt man försöker göra så misslyckas man. Om det bara gäller att få hem mat + att klara duschen på en å samma dag.

Har förlorat nästan allt som jag kunde, mina förmågor som jag kunde skriva en bok om. Idag sitter jag med tomma händer och känner mig såklart fruktansvärt eländig och misslyckad. Vissa dagar kan ngn glimt av lyckokänslor komma åter då man kanske lyckats dricka kaffet i sängen utan att spilla....eller när man tom. kunnat njuta av en varm dusch. Men det är så grundläggande att det inte räcker i längden....
Vad kan få mig att känna mig nöjd och lycklig med mig själva trots mina handikapp och alla svårigheterna jag måste tampas med på egen hand....det är säkert en svår fråga, men finns det något sätt man kan återfå sin självkänsla på?

Ligger man i sängen 24/7 och tankarna far till dem tider man jobbade heltid, reste världen över, jobbade som konstnär och en massa annat så får det en att känna en så intensiv sorg och saknad att jag knappt ens kan fälla tårar.....allt blir tomt i en.
Har tappat hoppet på att få ett värdigt liv, känner att inget jag gör spelar ngn roll. Blir så fort sämre nu och tanken på att jag inom ngr år kan bli totalt okapabel att göra ngt alls det skrämmer mig ofantligt.

Vädjar till er som förmodligen genomgått ngt liknande, finns det ngt tänkande på detaljnivå som kan få en att känna sig nöjd med sina bedrifter oavsett det är litet eller stort?
Finns det ngr tipps alls gällande att börja leva sitt nya liv utan att känna sig misslyckad hela tiden, eller är det tiden man får vänta in för att se om man klarat övergången el ej?
Har min livsfilosofi eller sätt att handskas livet på genom att vara glad för det lilla, för detaljerna i livet. Men börjar långsamt mista det med....försöker förbrillt behålla det positiva tankesätt...men dag för dag sinar orken att glädja sig.
Jag kan spela glad utåt men inuti försigår ngt helt annat, å visar jag den mer sårbara sidan så blir anhöriga och vännerna så rädda.

Även om råden är få, men kan ha fel..så ger det lite iaf att bara skriva av sig i vetskapen att det finns så många som har det ännu svårare och jäckligare än en själv.
Önskade man hadde ett barns oskuldsfullhet och ovetande om allt som händer...så man fick slappna av lite då och då.

/Li

Redigerat 2008-04-15 22:16

Redigerat 2008-04-15 22:17

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: KarinSch 2008-04-16 Kl 00:06
 

Visst är det tungt ibland, att inte orka, att känna att man blir sämre, att alltid ha ont, och visst är det sorg man känner och måste bearbeta.
Jag kommer ibland på mig själv med att titta på en trappa med räcken och kan tänka att en sådan kunde jag gå i för 10 år sedan, så skönt det var att inte vara beroende av folk och hiss.
Just nu är jag på väg att skaffa en sjuksäng, hemska tanke, men jag behöver kunna ändra höjden och ha bättre stöd vid vändningar men huga vad jobbigt det är. Mannen planerar att köpa en ennkelsäng och så bygger vi gavlar runt om så det liknar en dubbelsäng.
Men hur man kommer över sorgen vet jag inte riktigtm man får låta bli att se sig som den man var och lära sig acceptera den man är, hitta andra intressen som ens kropp klarar, innan älskade jag att måla möbler och möblera om (inte helt konstigt att jag förstörde mig), sticka, baka, konservera och laga mat och alltid fyllt med ungar i huset. Idag är mitt liv annorlunda och jag får hitta nya vägar, orkar inte baka men lagar mat med lite hjälp, konservera orkar jag inte så det räcker ett år men några burkar för att det är så kulm resten får köpas. Kan absolut inte måla och greja med möbler eller annat tungt så då övergick jag till scrapbooking och cardmaking, datan har blivit min bästa vän, där kan man göra mycket utan att röra mer än några fingrar.
Man måste hitta ny livskvalitet, nya saker som engagerar och som dövar smärta. Att läsa för mig bort till andra världar, att stötta andra och kämpa för andra gör att jag känner mig nyttig och behövd, men sorgen slår en i huvudet varje gång man kommer på en sak som man inte längre kan göra utan hjälp.
Så jag vet inte om det är någon tröst men du är inte ensam med din sorg, ibland vill den kväva en totalt men då får man aldrig glömma att det trots allt varje dag finns något att vara glad åt, att solen skiner, att kaktusen blommar, att man trots allt inte har maginfluensa, att hitta ljusglimtar är så viktigt. Och att man försöker ha humor, när man skrattar gör det mindre ont.
Kram till dig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Yoni 2008-04-16 Kl 00:59
 

Tack för omtanken....absolut det lilla är det som räknas.
Vissa stunder är jag en genomlycklig människa utan att förstora upp det....
men är ju att få den värdefulla känslan att hålla i sig mer än fem minuter...men förstår att det inte är lätt för ngn.

Man har fått gett sig in på en tuff väg, in på nya livsvägar men ack så mkt kullar att ta sig upp för.
Jag lever själv, och har ingen hjälp hemma....väntar orologt på besked ang PA....om jag inte blir beviljad kommer min värld å rasa ihop. Inte för jag vill det utan det redan är så genomrutten situation som den är....vill över lag inte leva såhär. Men varje morgon man vaknar och fortfarande andas så är man ju tvungen att möta allt det tuffa.

Jag är så otrygg på egen hand i en lgh där allt kan hända. Kan inte lita på mig själv då jag är så rädd för att ngt allvarligt skall hända och ingen märker att jag inte hört av mig i en vecka....där bottnar mkt i att jag känner mig så värdelös. Eftersom jag inte kan klara av att leva själv och samtidigt ta hand om alla bestyren hushållet kräver.

Känner igen mkt som du beskriver, dock har det bara tagit 2 år från det att jag kunnat byta gardiner och kunnat måla och ögna tid åt min enormt stora kreativa förmåga.
Det har gått så fort samtidigt som hälsan havererat och ngn sympati el förståelse eller det viktigaste -hjälpen, har jag inte fått från vården.

Det känns verkligen som världens ände, även om det inte är funktionshindren som utgör det största orsaken. Jag kan leva ett liv och jag ser framemot att starta ett liv som den jag är idag men jar har inga förutsättningar för det och inte haft på så länge.

Som du säger, ibland kan man genomföra små saker och man känner sig nöjd å belåten....jag har lyckats sänkt ribban såpass ändå. för ett år sen kunde jag leva på den lyckokänslan att ha klarat ngt i flera dagar, men nu kan jag inte blåsa liv i förnöjsamheten att jag egentligen inte är helt värdelös och misslyckad.

Det jag klarar idag är att ligga i sängen, knappt vända mig. Knappt ens tömma kateterpåsen....laga mat som jag älskar, påta med växter, måla....även på liten skala är nöstan omöjligt idag och det skrämmer mig så innerligt. KAnske är det ngn utomstående som måste visa mig vägen för det jag kan klara en stund å även lära mig igen att vara glad för just det.

Önskar så innerligt jag hadde människor i ens närhet som brydde sig och orkade med en....men jag står ensam. Och det gör mig oerhört ledsen....att dem ger mig signaler att jag inte duger som vänn längre gör att jag känner mig ännu mer värdelös som människa oavsett jag kan stå på benen eller ligga i sängen....är så arg med men orkar inte ens ge mina forna vänner ett par tankeställare på vägen...har gett upp där med.

Ska inte låta för bister nu, men tankarna far och känslorna väller fram....måtte man bara finna livet igen. KÄnna sig levande och även leva praktiskt....det är min största önskan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Eken74 2008-04-16 Kl 14:37
 

Visst är det lätt att säga att tiden kommer att lösa allt och det är en fas man måste ta sig igenom. tycker nästan att det var ett standard svar från vården när man var nyskadad. Känner igen massor av det du beskriver och något super svar har jag inte. Just det med otrygghet är nog bland det värsta man kan känna tycker jag själv. Det som hjälpte mig mycket var faktiskt min katt hon behövde mig kändes det som i alla fall. Nu kan inte alla skaffa djur det fattar jag också men det kan hjälpa vet jag... Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2023 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh