Som en spin-off på tråden om hur jobbigt det kan vara att vänja sig vid sitt handikapp, så vill jag här starta en tråd som handlar om positiva bieffekter.

Jag är nämligen övertygad om att en funktionsnedsättning i vissa fall kan vara en tillgång snarare än ett hinder.

Min funktionsnedsättning har t.ex. gjort att jag fått ett övermänskligt mått med tålamod. För att inte bli galen på allt som inte funkar så har jag varit tvungen att träna upp mitt tålamod. Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig.

Jag har aldrig upplevt mitt funktionshinder som ett hinder mer som en tillgång till den jag är. Jag skulle inte på långa vägar vara som jag är allstå inte bara utseende mässigt utan mer hur jag tänker om saker.
Jag skulle nog inte vilja välja bort att varit med om allt jag varit med om tack var mitt funktionshinder. För det mesta har ngt positivt med sig.

Så Jag är stolt över den jag är med allt det innebär och det borde fler vara.

Och jag håller med om att man betraktar andra saker som en del tycerk är särskilt tycke rjag är mer skitsamma.

Det var skit bra att du tog upp det som är positivt o inte allt negativt

Oj, så oerhört positiv kan inte jag vara när det gäller min funktionsnedsättning - utan där ser jag endast hinder och problem som inte hade funnits annars.

Men om man skall rota fram något positivt så tror jag att man genom att man redan har brutit mot normalnormen i vårt samhälle bara genom att existera - så tror jag att jag (och många andra som jag träffat med fh) kör ett eget race utan att snegla på vad och hur Svensson gör. Detta på gott och på ont.

Jag har en hel del positiva saker med mitt funktionshinder, både adhd:n och rörelsehindret, fast där går det upp och ner beroende på dag...

Jag är en jävel på att planera saker åt andra, skriva scheman, organisera upp aktiviteter och vara "spindeln i nätet" Tycker det är skitskoj med. Kan använda mig av min hyperfokusering och glömma allt utom det jag ska göra just då och då är jag fokuserad länge och intensvit. Kan även använda mig av mina hyperperioder och få massa gjort. Förut så brukade jag storstäda lägenheten eller möblera om allt eller sortera upp alla kläder på en kväll, för jag var så hyper så jag hade energi och orka att sitta 5 timmar och sortera strumpor.

Sen finns det ju massa negativa saker, men efter att jag fick min adhd diagnos så har jag upptäkt mer och mer positiva saker. Är väligt lekfull och barnslig av mig, och älskar att busa runt med ungar, och dem älskar när någon vuxen brusar med dem så det har jag haft stor nytta av i mitt föredetta jobb.

Rörelsehindret har nog nu mest lett till att jag träffat massa kul och trevligt folk som jag troligen inte annars skulle ha träffat. Ska få vara med att starta upp rullstolstennis i stan och tror stenhårt på att det kan bli något jag får massa positiva saker ifrån.

Efter olyckan har jag blivit jävligt mycket mer ödmjuk! Man får ta vara på livet!

Och så kanske det är positivt att jag blir sjukt provocerad av typ Jackass och såna som gör stunts där man riskerar kroppsfunktioner. Innan tyckte jag det var ganska kul att kolla på.

Har helt klart fått mycket positiva bieffekter av min skada när det gäller humöret, se framåt , ta tag i saker o skita i alla strunt saker som ändå ordnar sig.

Men sen har ju mycket annat blivit sämre också ska man ärligt erkänna men det hör ju inte hit ..

Eken74 skrev: Men sen har ju mycket annat blivit sämre också ska man ärligt erkänna men det hör ju inte hit ..

Nej, det hör verkligen inte hit.
Jag skapade den här tråden just för att slippa allt vad negativa synpunkter heter.
Du får gärna vara så snäll och redigera ditt inlägg och radera sista meningen.

Anonym skrev: Nej, det hör verkligen inte hit. Jag skapade den här tråden just för att slippa allt vad negativa synpunkter heter. Du får gärna vara så snäll och redigera ditt inlägg och radera sista meningen.

Jag noterade att du skrivit följande i trådstarten:

".... Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig...."

Kul att det fungerar i verkligheten också .... inte.

Moon skrev: Jag noterade att du skrivit följande i trådstarten: ".... Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig...." Kul att det fungerar i verkligheten också .... inte.

Ja det skrev jag eftersom det är så -- för mig.
Tråkigt om du inte känner igen dig.

Det här är som sagt en tråd som bara ska belysa de positiva effekterna av ett funktionshinder.
Det betyder inte att allt är bra alltid,
det betyder bara att det som är dåligt och jobbigt och störigt ska tas i en annan tråd.

Wheelchair-biatch skrev: Det här är som sagt en tråd som bara ska belysa de positiva effekterna av ett funktionshinder. Det betyder inte att allt är bra alltid, det betyder bara att det som är dåligt och jobbigt och störigt ska tas i en annan tråd.

För att få en belysning av de positiva effekterna så måste man även i någon mån titta på de negativa. I annat fal tappar man helhetsbilden som är nog så viktig.
Att enbart se sakers positiva sida ger inget annat än ett glättat reklamintryck.

CHBL skrev: För att få en belysning av de positiva effekterna så måste man även i någon mån titta på de negativa. I annat fal tappar man helhetsbilden som är nog så viktig. Att enbart se sakers positiva sida ger inget annat än ett glättat reklamintryck.

Det finns tusentals andra trådar på funktionshinder.se som belyser de negativa effekterna av funktionshinder.

Alltså finns det ingen anledning att dra in de negativa aspekterna även i den här tråden. De negativa aspekterna är redan överrepresenterade i ALLA sammanhang som har med funktionshinder att göra.

Jag tror eller är personligt övertygad att ett funktionshinder bär med sig fröet till det som filosofen Nietzsche kallar övermänniskan. Och att hos oss eller hos alla människor som accepterar sina negativa öden eller livsituationer finns de så s k kroppensfilosofer som Nietzsche kallar dem.

Adryan Linden

Nietzsche skrev: Jag tror eller är personligt övertygad att ett funktionshinder bär med sig fröet till det som filosofen Nietzsche kallar övermänniskan. Och att hos oss eller hos alla människor som accepterar sina negativa öden eller livsituationer finns de så s k kroppensfilosofer som Nietzsche kallar dem. Adryan Linden

Kan du berätta lite kort vad s.k. kroppensfilosofer betyder?

tja, när jag väl "fastnar" för nånting så gör jag det bra... då tar det upp all min tid
(tyvärr innebär det att jag inte fixar mycket annat som tvätt mat städning och andra människor, suck :P )

I Nietzsches texter står det inte exakt utan måste läsas mellan raderna. Då han är revalitist, dvs det finns inga sanningar bara tolkningar.

Men det jag misstänker är att de kommande filosoferna är s k livsfilosofer som kommer bygga sin filosofi helt baserat på vad de är och inte tror sig vara. Där deras moraliska rättesnöre kommer styras av deras kroppar, dvs personer som jag som faktiskt tänker helt utifrån min kropp som Duchennare. Vidare är en kroppensfilosof styrd av inställningen att älska sitt öde, något som Nietzsche refererar till som Amour Fati.

Alwa skrev: tja, när jag väl "fastnar" för nånting så gör jag det bra... då tar det upp all min tid (tyvärr innebär det att jag inte fixar mycket annat som tvätt mat städning och andra människor, suck :P )

Där satte du huvudet på spiken! Dvs, så är det för mig. OBS dett har inget att göra med mina fysiska funktionshinder, utan att jag mår psyksikt dåligt, och DET har sin grund i de fysiska funktionshindren, eller rättare sagt att jag blivit mycket dåligt behandlad och råkat ut för mycket skit som jag nog skulle sluppit om jag varit ickefunkis.

Nej neggo skulle v INTE vara i denna tråden, så varför tar jag upp detta? Jo, för att de här sakerna säkert har gett positiva saker med sig! Som att jag förmodligen är mer ödmjuk och engagerar mig mer i livsviktiga frågor, jag ser inte all skit som andra ser, därför bryr jag mig inte lika mycket, t ex. Finns ju inget som säger att jag inte skulle varit likadan om jag varit ickefunkis men det kan jag ju aldrig få veta för jag har alltid varit såhär.

En annan positiv sak jag bara måste ta upp här är att man som funkis har möjligheter som inte andra har. T ex så har jag fått åka gratis eller väldigt billigt utomlands och uppleva spännande saker. Det kan man ju göra annars också men detta har jag fått genom hkp-organisationer (i detta fall synskadeorganisationer) som ofta får mycket bidrag.

Anonym skrev: Som en spin-off på tråden om hur jobbigt det kan vara att vänja sig vid sitt handikapp, så vill jag här starta en tråd som handlar om positiva bieffekter. Jag är nämligen övertygad om att en funktionsnedsättning i vissa fall kan vara en tillgång snarare än ett hinder. Min funktionsnedsättning har t.ex. gjort att jag fått ett övermänskligt mått med tålamod. För att inte bli galen på allt som inte funkar så har jag varit tvungen att träna upp mitt tålamod. Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig.

Jag tror att frågan är mycket viktig. Jag som har en medfödd funktionsnedsättning har sedan barnsben fått höra vad jag inte klarar av. Detta måste ju fram så att jag får den hjälp jag behöver. Jag tror att alla dessa upprepningar av vad jag inte kan riskerar att försämra tron på mig och skada min identitet.

Därför tror jag att det är viktigt att fråga sig vad man faktiskt har vunnit på det - inte bara vad man TROTS sin funktionsnedsättning klarar av.

Tålamod är redan nämnt här och det stämmer jag helt klart in på. Som en extra dimension av detta vill jag tillägga en högre smärtgräns (även fysiskt).
Problemlösning är också något som kommit naturligt för mig. Humor och att vara social tror jag mycket också beror på funktionsnedsättningen. Sen finns det ju också de materiella vinsterna där jag fått resa mycket genom idrotten och mitt engagemang i ideella organisationer.

Jag har inget jobb just nu men jag är mycket ideellt engagerad och det känns faktiskt väldigt viktigt det också. Många av mina gamla klasskompisar som jag träffar nu vet inte vad de ska göra med sina liv. Jag har ganska klara mål som dessutom är lagom realistiska då jag under hela mitt liv fått lära mig om mina begränsningar.

Det påminner mig samtidigt om självkännedom och egenvård. Jag har "tvingats" att tänka på hur jag lever och vad jag gör, vad som är bra för mig och hur jag gör för att bli så lite beroende av andra som möjligt. Det hjälper mig hela tiden framåt.

Jag har också en ganska god psykiskt självläkande där jag egentligen någonstans vet vad jag bör göra och vad jag kan göra för att må bättre. Detta är även om min omedelbara reaktion är att må dåligt. Sen är det kanske inte alltid så lätt men om jag går till någon för att "prata ut" och den personen ger mig ett råd, så har jag förmodligen redan tänkt på det.

Jag har också en bra förmåga att selektera vad jag ska lägga energi på. Jag engagerar mig endast ytligt i andra människors problem när jag själv mår psykiskt dåligt. Om jag själv mår bra kan jag tillåta mig själv att känna mer empati.

Jag är också väldigt bra på att tajma mina ardagssysslor. Det har jag alltid fått lära mig så att jag har hunnit i tid till skolan eller taxin som väntar.

Det finns som sagt en hel del positiva aspekter som man, åtminstone delvis, kan tillskriva sin funktionsnedsättning. Jag tror problemet är att det finns så många andra i vår omgivning, både personer och företeelser, som får oss att fokusera på det negativa kring oss själva.

Redigerat 2008-06-30 02:07

Som förälder till funktionshidrade barn, 6 av våra sju... (egna o andras) kan jag bara säga att livet är riktigt kul ibland när allt inte går på räls. massor av tålamod, ödmjukhet mm har vi lärt oss i livet. Jag bryr mig inte om att det bullrar, låter, skrattas o skramlas när vi kommer - vi trivs

Till sidans topp