Ja, vad menar jag då med den kryptiska rubriken. Jo, under våren har jag genomgått en neuropsykiatrisk utredning och idag kom svaret. Idag fick jag två nya diagnoser. Aspergers syndrom samt ADD, men är det någon skillnad på mig idag då jag kan ge namn åt det jag känt så länge eller. Just nu känns det mesta tämligen förvirrat. Att som 43-åring helt plötsligt få två diagnoser på något jag egentligen har levt med hela mitt liv. Dock inte förstått vad det varit, bara inte förstått varför jag funkat som jag gör. Helt plötsligt är jag en person som ingår i persongrupp ett i LSS. Kan bara hoppas att jag äntligen som sagt kan få adekvat hjälp så mitt liv blir lite enklare att leva och att mina anhöriga äntligen också kan förstå varför jag är som jag är.
Det låter som att du ser diagnoserna som något positivt. Om man kan använda informationen på det vis som du gör, så tror jag man kan undvika många problem. Alltså, din attityd/inställning underlättar nog för dig och dina nära!
Jo, för mig som anhörig känns det skönt för nu finns andra möjligheter till hjälp för både honom och mig. Det vár jag som tjatade på honom att göra en anmälan för att se om en del kunde falla på plats. Så glad att Robert tog mod till sig och skickade den. Nu är det bara att börja leta hjälp också. Och Vejron, att han kommer sätta sig och skylla på diagnoserna finns inte på kartan. Jag skulle aldrig tillåta det Däremot finns förklaringar som kommer underlätta en del.
Jo, tyvärr används ibland diagnoser som en undanflykt. Slippa ta ansvar, jag kan inte pga det och det mm. Jag varnade min man för att inte falla i den fällan, men är helt säker på att det inte kommer ske. Utan han vill ha hjälp att fungera bättre och förstå sig själv. Att skylla på en diagnos funkar inte hos mig typ..
Eftersom nästan ingenting är konstant, allra minst våra personligheter, så är du absolut annorlunda idag än igår. Denna naturliga "grundlag"gäller för alla varelser. Redigerat 2009-03-30 16:52
Grattis kanske man får säga då. Själv fick jag min ADHD-diagnos för nästan exakt 2 år sedan. Den dagen var en av de lyckligaste i mitt liv, minns att jag svävade hem till sambon för att berätta. Vi firade tom. med tårta och mys. För mig har det bara inneburit positiva saker, de negativa har kommit från andra "men du är inte sån" "jag känner en som har det och du är inte likandan du behöver bara skärpa dig" osv. Du har säkert hört detta själv. För mig så innebar en diagnos att jag fick svar på mina funderingar, jag var inte korkad utan tvärt om. Jag ligger över medel i inteligens men jag fungerar och tänker lite anorlunda. Så länge jag får lösa saker på mitt sätt så fungerar det kalasbra. Jag ser det inte som något som är en stämpel, ja vissa saker har jag svårare för än många "normala" jag har sämre arbetsminne jag minns inte vad folk heter om de presenterar sig. 2 sek efter att de gått så skulle jag knappt kunna peka ut den personen. Men med små knep så klarar jag av det också och med ett svar så kan jag utveckla dessa små knep ännu mer. För när folk säger att jag är lat och korkad tex. för att jag har så svårt att komma ihåg att betala räkningar i slutet av månaden så vet jag att det inte är så. Sådant sätter sig inte på mitt självförtroende som det gjorde förut. Diagnosen blir som en sköld, men ändå inget som jag använder för att skylla ifrån mig. Jag växte flera centimeter och fick mycket bättre självförtoende dagen jag fick min diagnos. Blev ett äntligen kan jag få ledtrådar till att lösa många svårigheter i mitt liv, även om jag fortfarande kämpar för att få viss hjälp. Lärde mig från ett annat forum att jag är bokstavsberikad, och så försöker jag tänka
Hej Trampe. Vi ä ri liknande situation. Och ja-du är en annan än igår,delvis-kunskapen om dig själv är större nu än innan diagnosen,eller kanske snarare förståelsen för dig själv. Det är något såm är möjligt att vända och använda till något positivt. Jag hoppas att du fått bättre stöd av dina närmaste än vad jag fått. Tyvärr har detta använts emot mig av mina närmaste....diagnosen alltså- en diagnos som snarare är grundad i min tidigare hjärnskada. Men jag är np-utredd nyss,fick diagnos förra veckan: autismstörning av organisk natur av aspergerliknande typ. Jag ha rtyvärr inte fått förståelse för det som funnits tidigare i form av hörselnedsättning, vissa motoriska problem samt stresskänslighet som nu fått sin förklaring. Men jag är tacksam att ha fått diagnos för nu förstår jag själv bättre vad som tidigare gått fel-så nu kan det bara bli bättre på sikt. Som sagt är det viktigt att omgåvningen,ens närmaste förstår dig och du själv förstår dig själv bättre. Det ä r en vinst för de allra flesta-säkert för Dig med. Förändring i form av större självkännedom är alltid av godo! Grattis till detta och lycka till i Livet.
En diagnos kan lära en otroligt mycket hur man ska hantera sina problem. Man kan förstå dom på ett helt annat vis och oxå varför man har vissa problem. Ett väldigt gott tips som fungerat för mig var att umgås med någon som har samma diagnos. Då föll alting på plats jag förstod hur folk upplevde mitt sätt och reagerade som dom gjorde gentimot mig och har kunnat ändra på det Jag har fått det mycket enklare med folk efter det.
Till sidans topp
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh