Politiker, tjänstemän och socionomer skall EJ ha hand om barn! Dessa grupper är ju samhällsfarliga, och farliga för ungarnas uppväxt.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=609250

ytterligare en stackars grabb med autism som inte får komma till skolan för att kommunen har tagit bort hans skolskjuts!

när skall man har hårdare krav på myndighetsperosner än socionm utbildning och juridisk utbildning?

Macco skrev: Politiker, tjänstemän och socionomer skall EJ ha hand om barn! Dessa grupper är ju samhällsfarliga, och farliga för ungarnas uppväxt. http://www.expressen.se/index.jsp?a=609250 ytterligare en stackars grabb med autism som inte får komma till skolan för att kommunen har tagit bort hans skolskjuts! när skall man har hårdare krav på myndighetsperosner än socionm utbildning och juridisk utbildning?

Du menar att du är förvånad? Det är uppenbart idag att funktionshindrade kanske speciellt av mental art inte är önskvärda i samhället.

Jag är inte förvånad utan förbannad!

Krav på soc

1är högt utbildade i det som ska tjänas, tex funktionshinder/bist¨nd mm.
2 SKAL ha några års arbete i fält! dvs skall ha varit assistent elelr liknande


socionomer går direkt från skolan till tjänsteman utan någon som helst erfarenhet hur vi gör på fältet, det är bara antal timmar som räknas, elelr ska i säga sekunder om vissa tjänstemän!

Macco skrev: Jag är inte förvånad utan förbannad! Krav på soc 1är högt utbildade i det som ska tjänas, tex funktionshinder/bist¨nd mm. 2 SKAL ha några års arbete i fält! dvs skall ha varit assistent elelr liknande socionomer går direkt från skolan till tjänsteman utan någon som helst erfarenhet hur vi gör på fältet, det är bara antal timmar som räknas, elelr ska i säga sekunder om vissa tjänstemän!

I Lund och Malmö är det faktiskt svårare att komma in på socionomprogrammet än på AT-programmet. Det är mycket populärt, så för att komma in krävs det ju bra betyg.

Du kanske själv ville satsa på att bli socionom?

Många är underbara. Kom ihåg att alla kuratorer har socionomutbildning igrunden. Att socionomer är de stackarna man ofta läser om i tidningen som utsats för kniv/pistol/dödshot av desperata människor, men som ändå vågar gå till jobbet igen. Många av de människorna borde vi beundra istället för att se ner på. Även om de ibland nekar en människa bidrag eller hjälp, så är det sällan för att de själva vill bestraffa personen ifråga, men för att de helt enkelt inte har tillräckliga resurser för att kunna ge alla den hjälp de behöver.

Redigerat 2006-06-13 23:27

Ogillar verkligen den typen av sammanklumpning av folk. Diskriminerande!
Jag känner ett stort antal socionomer som gör ett fantastiskt jobb på olika plan!
Vi ska nog passa oss för att generalisera - det är alltid otrevligt!

Kan hålla med Ninnie.
Trots min privata kaos med några socionomer.

Kommuner och FK ställer föga prestationskrav. Vissa av dessa kraven är självklara. Kontrollera intyg, läsa handlingar etc. Men när dom viktiga kraven tvingas stå tillbaka för dom för klienten mindre viktiga kraven.

Ex.
Tiden per klient är låg. Tar ärenden för lång tid så hinner personalen inte mer. Och det blir högar av ärende. Och läsningen blir slarvig. Och besluten slarviga.

Lösning. Något fler som läser ärenden.

De må ha en bra utbildning (hur mycket av den utbildningen är för barn med funktionshinder?)
MEN de har INGEN erfarenhet av att vara på fält! För om de skulle vara på fält så skulle de vara mer generösa med tider. Man kan inte lägga ett barn prick Xtid och sedan sluta jobba aktivt och gå i sovande-jour, utan ett barn lägger sig dynamiskt!

Socionom är mer beteendevetenskap och familjerådgivning, jag vet itn ehur de kan jobba med funktionsinder.


Edit: rätta rmig lite, det finsn en liten del "handikapp-lära" i programmet:
"Specialisering 121-140 p eller 121-160 p: Barn och familj, Funktionshinder och handikapp, Ledning, organisering och förändring av socialt arbete, Socialpedagogik, Den äldre människan. Om du väljer att läsa 160 poäng ingår en magisteruppsats i socialt arbete inom specialiseringen du valt. Vilka specialiseringar som ges beror på antalet sökande."

Men detta är ju inte mycket!

och definitivt inte hur barn fungerar!

Edit 2: funktionshinder delen var på 5p och innefattar endast förhållande och rellationer till funktionshindrade, inte vad det edicinskt är.
http://www.tema.liu.se/socionom/kursplaner.htm


Redigerat 2006-06-14 01:06

Redigerat 2006-06-14 01:11

Macco skrev: De må ha en bra utbildning (hur mycket av den utbildningen är för barn med funktionshinder?)

Jag får väl kontra med denna länken:
http://www.mah.se/templates/Page____2274.aspx
Observera att dessa 20p är under huvudutbildningen.

Socionomutb. är en mycket bred utbildning jämfört med många andra, kom ihåg det innan du klagar över att de inte är specialiserade när de precis tagit examen. Inte heller läkarna är specialiserade eller allvetande efter 5 års studier.

Den där såg helt annorlunda ut än den jag länkade till men iaf, det spelar igne roll om det rä en bred utbildning, de ska inte få jobb som handläggare som ansvarar för ett barns liv, inna de har erfarenhet nog av jobbet! dessutom är de inte i fält!

Macco skrev: Den där såg helt annorlunda ut än den jag länkade till men iaf, det spelar igne roll om det rä en bred utbildning, de ska inte få jobb som handläggare som ansvarar för ett barns liv, inna de har erfarenhet nog av jobbet! dessutom är de inte i fält!

Hur får man erfarenhet om inte genom att öva sig? Handläggare kan utmärkt göra hembesök, men ofta finns det inte tillräckligt med tid och resurser för att kunna göra det, så därför går det lättare att sitta bakom skrivbordet och hoppas att ha agerat åtminstone så gott man kunnat.

Jag tror varken att socionomerna på biståndshandläggningen på kommunen, arbetsförmedlingen, FK m.fl. är sadister som älskar att se sina klienter plågas (även om vi ibland inbillar oss det i vår vrede över ännu ett avslag). Jag tror att många tar jobbet med sig hem och mår psykiskt dåligt av arbetet (en trolig orsak till varför handläggarna byts ut så ofta).

Jag har läst tråden och visst kan jag förstå Maccos reaktion likväl som jag anser Ninnie ha helt rätt, man ska aldrig "dra alla över en kam".

Det finns mindre lämpade biståndsbedömmare, kurratorer, lärare, kassabiträden osv precis som det finns lämpliga och duktiga.

Jag har egen erfarenhet av riktigt usla biståndsbedömmare Det är mycket sällan jag blir dåligt bemött men det blev jag med råge. Jag anmälde naturligtvis bemötandet direkt till Socialchefen. Man ska aldrig acceptera dåligt bemötande!

Vi kan aldrig kräva att alla som arbetar med frågor som berör oss som har olika funktionshinder exakt ska kunna förstå hur vi upplever saker och ting. Inte ens vi med funktionshinder förstår ju varandras behov till fullo. Vi kan däremot kräva ett gott bemötande även om handläggare själva inte kan styra över alla deras beslut. De har lagar och paragrafer att rätta sig efter liksom kommunernens budgetram.

Jag har ju arbetat på soc, dock inte med funktionshinder utan med ek. bistånd och missbrukare. Tyvärr är det så att man blir avstängd många gånger och inte använder hjärtat utan paragrafer och hjärna. Det var ett av skälen till att jag började jobba med missbrukare istället för med ekonomi, jag orkade inte bry mig och då kände jag att jag gjorde ett dåligt arbete. Det är vanligt bland de som arbetat några år dels för att de skyddar sig själv mot allt hemskt de hör och ser, men även för att man blir avtrubbad. Sen finns det totala rötägg som jag aldrig kommer att förstå varför de skaffat en sådan utbildning när de alltid försöker göra andra illa.

Inte alls förvånad. Min mamma är socionom ochn se hur mitt liv har blivit. Överberskyddande, instängdhet, självmordstankar och total avsaknad av framtidstro för min personligadel. Dessa yrkesgrupper borde ha grundlig utbilning om funktionshinder innnan de fick befatta sig med f-hindrade på något sätt.

Munken skrev: Inte alls förvånad. Min mamma är socionom ochn se hur mitt liv har blivit. Överberskyddande, instängdhet, självmordstankar och total avsaknad av framtidstro för min personligadel. Dessa yrkesgrupper borde ha grundlig utbilning om funktionshinder innnan de fick befatta sig med f-hindrade på något sätt.

Utan att känna varken dig eller din mamma så dristar jag mig till att påstå att din erfarenhet inte härrör från det faktum att din mamma är utbildad socionom, utan från helt andra saker. Det är oerhört svårt för många föräldrar att ta beskedet om att ens barn inte blev som man hade tänkt sig. Alla föräldrar vill ju sina barns bästa och får man dessutom ett barn som inte har samma förutsättningar som andra så är det inte speciellt konstigt om man som förälder till ettt sådant barn skulle bli mer överbeskyddande än annars. Nu säger jag inte att jag tycker att det är ok att vara överbeskyddande, detta gäller ju även föräldrar till icke-funktionshindrade barn, jag pekar bara på att det med största sannolikhet hade ytterst lite med det faktum att din mamma är socionom, att du under barndomen kände dig överbeskyddad, instängd, hade självmordstankar och total avsaknad av framtidstro.

Till sidans topp