Kan man söka mer assistans om man behöver assistans på sitt arbete?
Det borde man kunna. Jag tar upp saker jag behöver hjälp med när jag är på arbetet. Det kan ju dessutom vara lite trixigare med saker man behöver hjälp med när man är på annan plats än i hemmet som är väl anpassat efter mina behov.
Till sidans topp
Jag vill köpa någon julklapp till mina assistenter som tack för det gångna året. Blommor, choklad, biocheckar och sånt känns väldigt opersonligt. Jag tänkte att det ska få kosta ca 100 kr. Någon som har något tips?
En Edamerpst är julig
Om du vill att det skall vara personligt, skall du inte fråga oss här på forumet. Då får du ju tänka dig in i varje assistents intressen och köpa därefter. Själv går jag en mellanväg och ger dem presentkort i en affär där jag vet att var och en gilar att handla. Ta upp julklappen som omkostnader så du inte bekostar den själv. Då kan du också lägga mer än en hundalapp på person.
Jag som kör LCHF (vilket arbetsledaren visste om) fick år 2010 ett knippe sockerspäckat godis... Kunde hellre ha varit utan då...eller tagit pengarna. Respektlöst tycker jag, som att ge grisfötter till en kosher eller vad de kallas? I fjol fick jag inget alls, det var bättre. Tänk bara på att inte såra
Mina PA får inga julklappar. För att julklappar ska vara befriade från förmånsbeskattning ska alla anställda inom ett företag få samma. Men de bjuds på ett julbord med massa gott...
Gåvor upp till 450 kr är där ingen förmånsbeskattning på. Det står inte någonstans på skatteverketshemsida att det ska vara lika för alla.
Jag försöker fördjupa mig om förutsättningarna för personlig assistans. Ni som har personlig assistans dygnet runt, har ni beslut 24h/dygn eller är natt timmarna när ni sover bemannade med jouranställd personal? Typ 1 assistanstimme = 4 jourtimmar? Hur många faktiska assistanstimmar blir det per vecka och per månad för er?
Det är ju olika för alla, normal natt är 8 timmar enl norm, vilket är 2 assistenttimmar, men sen kan man ju ha akiv tid, ända upp till 24 timmar. Dessutom kan man ju ha dubelassistans, vilket kan ge mer än 24 timmar per dygn.
Hur kan man tro att yrket personlig assistent handlar om; att organisera en tillvaro, påverka personen så att det händer saker, hjälpa till med att göra saker som att inreda, skapa ordning och reda, när det bland annat står i annonsen att jag jobbar i ett vanligt yrke och är rullstolsburen, att man ska fungera som mina förlängda armar och ben?! - I´m about to give up. Det enda som stämde är att ansökan var skriven utan stavfel, och att tjejen varken rökte eller var allergisk mot pälsdjur. - Jippie! (not) Ge gärna tips på hur jag borde formulera en annons i framtiden för att inte få ansökningar som den ovan, tack. Redigerat 2012-08-17 13:32
Ofta verkar de sökande inte läsa annonsen utan ha ett standardsvar de skickar ut till alla jobb de söker. Så det behöver inte vara din annons det är fel på. Men annars är väl rådet att vara lagom tydlig. Jag brukar skriva ngt sådant här typ: Jag är en xxx med rörelsehinder som söker en personlig assistent. Notera att arbetet INTE innefattar vare sig vård- eller stödinsatser och således är erfarenhet av arbete inom vård och omsorg inte meriterande. Jag bor och arbetar i xxx. Det kan före¬komma resor under arbetstid. Du som söker är xxx, rökfri och kan stanna minst ett år på tjänsten och din bakgrund kan vara skiftande. Du bör tycka om djur, att xxx och xxx. Du skall vara punkt¬lig, ärlig och pålitlig. Körkort är inget krav men en fördel. Tjänsten är xxxx % med xxx schema uppdelat på xxx. Lite mer om arbetstiden xxxxx. Jag ser fram mot din ansökan riktad di¬rekt till mig med meritförteckning via xxxxx. Vänligen endast seriösa svar. På en sådan annons får jag skiftande svar, bra och dåliga. Har varierat annonsen med jämna mellanrum men det verkar inte påverka i så hög grad.
TACK Moon
Jag brukar surfa runt på platsbanken ibland för att samla in kloka formuleringar att ha den dag jag själv ska rekrytera.
Jag vet inte riktigt vad som gör mig så rädd för att stöta mig med människor, varför jag blir livrädd av bara tanken att behöva "kritisera" mina assistenter Jag löser alla problem med att unvika att problemen uppstår Exempel från det senaste halvåret... Problem: Jag har irriterat mig på att assistenter är kvar i rummet när jag fixar själv vid påklädning Lösning: Jag inbjuder inte till samtal då jag vet att annars stannar assistenten kvar i rummet och pratar med/tittar på mig, då är det bättre att de tror att jag är trött eller sur Problem: Jag irriterar mig på att assistenter flyttar på köksmaskinerna på diskbänken, särskilt micron vilket medför att jag får kämpa med att få in maten och värma Lösning: Jag gör om hela diskbänken så att micron stannar på samma ställe och jag slipper ont i nacke/axlar/armar Problem: Assistenter flyttar på soffa/fåtölj/köksbord antagligen helt oavsikligt men när soffan och fåtöljen flyttar sig för mycket åt vänster i vardagsrummet så medför det att jag når inte "gardin-snöret" så jag kan öppna/stänga/vinkla dem Lösning:Jag möblerar om hela vardagsrummet, nu kan väl ändå inte assistenter misstolka var soffa och fåtölj hör hemma?!? Köksbordet måste däremot vara kvar på samma ställe, det är ett runt bord som inte går att trycka längs med en vägg så det får jag fortsätta flytta det till rätt plats Problem: Assistenter flyttar om mina saker på sängborden när de "dammtorkar" dagligen vilket medför att jag har svårt att nå dem om jag ligger i sängen OM jag inte ber assistenter flytta sakerna närmare mig eller om jag inte flyttar om sakerna innan jag lägger mig i sängen Lösning: Jag förbjöd assistenter att torka mina sängbord, jag torkar dem när det behövs och trots att det inte är särskilt lätt så gör jag det bara för att jag ska slippa vara irriterad Det känns som att jag behöver "tuffa" till mig men samtidigt känns det så dumt att jag helt plötsligt ska komma med en massa order till assistenter som har arbetat länge hos mig. Jag börjar känna mig ganska utmattad, jag är irriterad hela tiden och jag blir så trött av att vara irriterad. Jag skulle önska att jag slapp de här problemen-alltså assistenter men jag behöver ju hjälp Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, allt känns så j*vla hopplöst bara...
Ja du, det känns som du har fått alla råd man kan komma på. Ta ett djup andetag och tala med dina assistenter vid dessa problemtillfällen. Ta stöd av en anhörig eller vän när du talar med assistenterna. Ta stöd av förtaget eller låt dem tala med dina assistenter men du är närvarande. Skriv instruktioner och kräv att assistentena följer dem. Avsluta deras anställning om det är så eländigt som du skriver och börja på ny, bättre kula med ny personal. Gör inget och lev med det.
Ok. Ja, det låter ju inte kul. Men ta det lite i taget och det verkar du ju gjort. Så kanske både du och dina assistenter till slut kan få ordning på det hela.
Det som kändes så bra... Känns inte alls bra! Har en vikarierande Ass, (ska ha henne 6-8 veckor) först krånglade hon med busstider & ville jobba 9.00-17.00 VARJE PASS!!! Då fick jag påpeka, jag har sommarlov & när Du jobbar ska ske på mina villkor! Jag vill ha sovmorgon då & då... Vi fick ihop det att hon börjar 9 3ggr/vecka & de andra 2dagarna kl 10... På helgerna jobbar hon inte. Nu när hon gick hem från sitt andra pass mådde hon illa... Hörde sen att HELA hennes familj är kräksjuk... Roligt om jag hade fått det... Blir så förbaskat trött på allt vad assistans heter så jag kan spy... Tack för mig!
Men det här verkar ju inte funka. Ta tag i det och försök reda upp det och se till att få en annan assistent. Det verkar ju vidrigt. *kräka*
Orkar inte... Får stå ut de veckor som är kvar...
Ok men hur hamnade du i denna situation? Hur vade du ut den här kvinnan?
Jag hade henne på Intervju & hon verkade okej. Men hon är ung... Har precis gått ut gymnasiet. Det kan vara därför hon är lite "knölig"...
Att hon blev kräksjuk är ju otur men inget som hon kan rå för? Jag tänker tillbaka på mitt första jobb efter gymnasiet, man var väldigt ovan vid arbetslivets villkor. Hon behöver lära sig att assistenter inte har flextid...
En totalt ansvarslös person. Självklart skulle hon inte gått till arbetet när familjen var kräksjuk. Har du assistans antar jag att du också är ganska svag fysiskt och en omgång med kräksjuka kan i värsta fall döda en. Det är syd att du inte orkar ta tag i detta. Hur löste du det när hon gått hem efter 3 timmar? Kan du inte använda dig av vikarien till vikarien och sedan hävda att hon inte funkar på sitt arbete. När du sedan hamnar i en intrvjusituation, gör klart från början att det schema, arbetstider du nämner är de som gäller och gå aldrik med på att de börjar ändra i sitt schema. Börjar det så, så bara fortsätter det men sätter man ner foten direkt så kan det funka.
Jag är inte så svag, att jag skulle dö av en maginfluensa. Men det är jobbigare än för "normala" personer... Jag hade en vän som skulle sova över hos mig. Som känner mig utantill, så det fixade sig helt problemfritt (för en gångs skull!), hon fick agera assistent. Dock obetald eftersom hon är minderårig & därför inte får jobba som ass... Vi har ju anställt henne som vikarie för en ordinarie ass. Jag har bara 1 vikarie & det är hon. Vi påpekade att det var viktigt att hålla tiderna & att säga till iaf kvällen innan eller tidigt på morgonen om hon inte kunde jobba, eller mådde dåligt. Så det tog hon inte in... Jag orkar i te ta tag i detta för Redigerat 2012-06-24 23:13
Ta bort sista meningen. Det blev fel.
Håller på att vara ett tag sen jag själv hade personlig assistans men känner verkligen igen mig i vad du säger, låter som vi använder assistansen ungefär samma sätt! Jag hade min assistans genom kommunen och kunde faktiskt anställa en av mina minderåriga kompisar som assistent under sommaren när min ordinare hade semester. Jag behöver inte så mycket lyft hjälp dock och det var just så vi kunde få dispans för min kompis. Var som inte särskilt inblandad när det gällde assistansen förutom när det gällde att välja assistenter så har lite dålig koll på exakt hur det gick till, men som jag kommer ihåg det hade de några speciella "regler" då bla de som jobbade skulle vara 16år och inte göra tunga lyft. Har ingen aning om hur det är idag med såna regler och det kanske beror på från kommun till kommun, men det kanske går att kolla upp? För min del var det väldigt smidigt att kunna kalla in min kompis som kände mig, jag var bekväm med och som "fanns i lönerullarna" när det krisade sig med assistent som var sjuk och liknande, istället för att ta in nån helt okänd vikarie som kanske inte hade inskolat sig hos mig innan
Hejhej, Det låter inte så kul! Jag skulle ringa till ditt assistansbolag och berätta hur det är. Den vikarierande assistenten måste ju ändå vara där på dina premisser, och inte efter sin egen agenda! Hoppas det löser sig! Glad sommar!
Det börjar funka bättre nu... Men saknar min "riktiga" ass! Allt gick verkligen på rutin då. Kunde slappna av. Det kan jag inte nu. Måste va alert hela tiden så inget glöms eller missas... DET TAR ENERGI JAG INTE HAR :'-( Det snurrar så ofantligt mkt tankar i huvudet nu så jag bryter snart ihop... Glad sommar på er allihop!
Hej! Jag har panik... Världens bästa ass har gått & brutit båtbenet i armen... Det betyder alltså sjukskrivning i ca 6-8 veckor eller mer, beror på hur lång tid det tar att läka... Så måste fixa en vikarie... INTE ROLIGT!!! Ska antagligen sätta in annons i tidningen/annons på internet m.m för att kolla möjligheterna med en ass.vikarie.. (detta va ingen fråga, kände att jag va tvungen & gnälla lite!) Redigerat 2012-06-09 20:46
hejhej, Trist men hoppas att det löser sig för dig! Du kanske kan kolla med din anordnare om de inte kan hjälpa dig att skaffa en korttids-vikarie. Lycka till!
Hej! Jag vill komma i kontakt med någon som är i åldern 15-24 som har assistans! olika funktionshinder än vad jag har. Helst ingen med psykiska funktionshinder... (ta inte illa upp!!!) då är vi i samma "sits"... MVH Malinkanalin
hej! Vet inte om det här är rätt ställe att skriva detta på.. Om det är så, säg till isf! Nu till saken, jag har 3 assistenter, (21,47 & 45) h*n som är 21 känns ibland mer som en kompis.. Ibland kan det vara lite jobbigt när h*n jobbar, för det känns som att eftersom vi är vänner så måste jag ta hänsynt till h*n om jag vill göra nåt. T.ex. träffa andra kompisar, då tycker Jag att det känns konstigt om inte h*n ska få vara med & prata & skratta... Och att h*n kanske sitter 4-5 bord bort & "inte finns"... Det tycker jag är jättejobbigt... Men ibland finns det tillfällen då jag inte vill att h*n ska "finnas".. Men då vågar jag inte säga till h*n, vet inte hur jag ska formulera mig... Till saken hör att h*n är i princip LIVRÄDD för att göra nåt fel... Hjälp tack!
Hejsan! Det är du som har assistans, och det är du som väljer hur just du vill ha det. Dina assistenter måste respektera ditt önskemål, och du kan i princip inte göra något fel så länge som du vill ha det på det viset. Hoppas du hängde med
Rak kommunikation är det bästa. Snurra inte in dig i ursäker utan säg som det är.
Du kan få hjälp med detta av mentorer som är kunniga i just hur man hanterar sin assistans. Läs här och klicka dig vidare: http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/mento/
Tack ska kolla!
Hejhej, Jag tycker håller med om att det ska vara på dina villkor. Assistenterna arbetar faktiskt för dig, men förstår att det kan bli jättejobbigt när man hamnar i en kompissituation. Därför tycker jag också att du bara ska prata med assistenten i fråga direkt och säga hur du känner. Viktigt att han/hon förstår att detta är ett arbete och inte fritid; men att ni ändå kan vara vänner. Lycka till!
När jag var 21 och flyttade hemifrån så blev assistenterna väldigt mycket kompisar till mig. Det fanns inga tankar om ett professionellt förhållningssätt eller att hålla distansen, utan vi umgicks när de jobbade. Efter några år började jag känna mig helt socialt uttömd och märkte att jag inte hade så många andra kompisar kvar. Efter att ha funderat ett tag kom jag på att det berodde på att jag inte hade behov av kompisar eftersom mina assistenter hade samma funktion. Det är nog en fälla som är lätt att trilla i, just det där att bli isolerad med sina assistenter. Vid ett möte med assistenterna förklarade jag detta och att relationen behövde förändras. Vissa blev kvar och några fick sluta hos mig, eftersom det blev en för stor omställning. Efter ytterligare några år blev jag sambo med Stefan och då blev situationen på nytt helt annorlunda, och jag behövde ännu mer distans till assistenterna. Rent praktiskt innebar detta att de aldrig var vid min sida när de inte behövdes praktiskt. Allting ställdes naturligtvis på sin spets när vi sedan fick barn...
Ärlighet varar längst! Säg precis vad du känner även om det är jobbigt. om han är en bra assistent kommer han förstå dig. Lycka till!!
Tack alla! Tips på hur jag kan formulera mig??
Tycker du ska ta hjälp av assistenternas arbetsgivare.
Ahapp ni kör eget bolag asså. Hmm. Kanske ta in nån handledare?
Nej, men bolaget använder vi oss inte så mycket av. Blir bara konstigt.. Men har pratat med den berörda assistenten, dock pratade vi bara lite allmänt. Så har lite koll på vad h*n tycker nu
Jag brukar säga till mina assistenter att de ska ta som vana att jag alltid vill vara ifred med mina vänner om vi sitter och pratar. Om jag vill att de ska vara med så säger jag till eftersom det är lättare att bjuda in än att säga att nån ska gå iväg. Du kanske kan säga nåt sånt här till din assistent: Jag tycker det är lite svårt att prata om det här men ibland skulle det vara så skönt att få sitta och prata själv med med mina kompisar. Du kan gärna hjälpa mig genom att fråga mig om jag vill vara själv en stund.
Om det är helt snett på en assistansarbetsplats, om det inte finns ngn plan för hur brukaren ska må bättre snarare tvärtom, man gör ingenting, vilket blir det bekvämste för alla. Brukaren är med assistenterna hemma över helgerna, åker med assistenternas familjer på semester (vilket ger betald semester för PA) Annars tillbringa all vaken tid framför tv´n, få all mat lagad, all disk diskad, all städning utförd för att man inte pallar. (Funktionsn. är neuropsyk.) Finns det ngn som kan gå in och kontrollera kvaliteten hos brukare? Detta är INTE bra för personen men det känns som om det är ganska kört? Har bolaget ngt ansvar/ngn möjlighet att göra ngt??
Din beskrivning känns väldigt mkt igen. Egentligen så är det väl som du skriver att det är en mognadsfråga, att man tillslut tröttnar och tar tag i sitt liv? Känns så sorgligt bara att det dåliga läget som underhålls av assistansen, den föder det osunda som det är nu. Och naturligtvis är det inget fel i att vilja vara hemma, är svårt ibland att förklara nyansen när det istället är destruktivt så att man förstår.. Det handlar ju egentligen inte om att vara ute utan om att komma ur ett osunt beteende. Jag vet inte vad bolaget skulle göra.. Men man skulle vilja att det skulle finnas ngn typ av kvalitetssäkring eller genomförandeplan ssom var till nytta om kunde följas kanske
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh