Hur hårda är ni brukare på sekretessen? Vad får en PA prata om och inte utanför arbetsplatsen? Hur ser ni PA på saken? Vad är okej att säga när man kommer hem efter en arbetsdag eller när folk frågar vad man jobbar med osv? *nyfis*
Det ligger i sekretessens natur att dom inte får prata om jobbet hemma med familj och vänner, men hur många tror på fullt allvar att det kan efterlevas? Inte jag iaf.
För min del tycker jag det känns konstigt att bli behandlad som en hemlig person. Mitt liv ser inte så annorlunda ut mot icke funktionshindrades liv så det är bara intima saker så som vad jag gör på toaletten mm. som jag har sekretess på. Tycker det funkar bra.
Jag har sagt så här man får inte prata om pers saker som typ vad roger o jag har pratat om... men det är ok att man säger. idag har vi varit o badat i jönköping o det var skönt/jobbigt
Är det sekretess så är det. Det blir ju orhört rörigt om olika arbetsledare har olika gränser för tystnadsplikten. Så jag tycker att man som PA säger att man jobbar som PA och att det innebär tystnadsplikt och så är det inte mer med detta.
Allt vardagligt är ok att berätta, typ vi var på Väla och handlade, där var jättebilliga byxor på HM. Eller om vi varit på bio eller konsert. Alltid ok att berätta vad jag heter, om att jag har familj och om allt kul barnbarnet hittar på ibland. Aldrig ok att berätta om vad vi diskuterar om, eller grälar om, inte ok att berätta om privata och intima saker om mig eller min familj, inte om vad vi gör hemma eller om våra åsikter i saker som gäller politik, ekonomi eller annat privat som assistenter får reda på. Ok att säga varför jag sitter i rullstol, men endast ytligt, inga djupa förklaringar om hur mycket jag kan resp. inte kan.
Bra svar Många av mina pa har valt att bara säga typ jag är pa hos lotta o jag är hennes armar o ben, för att undvika att bryta mot sekretessen
Jag tycker det är viktigt att man får tala om sitt arbete men det behöver inte innebära att man berättar intima saker eller nämner namn diagnos osv. Däremot så är det viktigt att PA har en ventil där h*n kan berätta om dagen, svära, skratta och tycka om sitt arbete och sin brukare eller arbetsledare. Många som driver i egen regi glömmer bort att det faktiskt behövs någon som är helt opartisk och som faktiskt har sekretess även gentemot brukaren. Om man inte har en ventil så är risken mycket större att PA börjar berätta för mycket eller att h*n samlar på sig irritation och sen brister det. Men sekretessen är rätt luddig eftersom många arbetsledare och brukare gör sin egen version av den. Man måste ha rätt tråkigt liv om man diskuterar sin brukares privatliv.
Till sidans topp
jag startade förra tråden i detta ämne för ett tag sedan.. Har nu börjat med mitt nya företag som har en bra grund mall om vad gruppledare skall göra. Två av PA vill vara gruppledre tillsammans. Jag tror det kan komma att bli rörigt för övriga PA o jobbigt för mig dessutom känner de varandra sedan tidigare Den av de 2 jag kommer välja(pa1) har jobbat kortare tid än den andra(pa2). Pa2 har tidigare (innan pa1 började) sagt sig villig att ta den rollen och jag är nu orolig över vad h*n kommer tycka. För jag vill gärna ha den PA kvar. Någon som haft liknande funderingar?
Det lät inte som en kul sits du hamnat i. En gruppledare är nog tillräckligt. Förklara för dem att du måste välja, och att du inte vill att de lägger värderingar i vem du du väljer, eftersom det är ett val som du måste göra vare sig du vill eller inte. vad exakt innebär det att vara gruppledare?
samma som arbetsledare se till att schemat fungerar och följs hjälpa mig att hålla möten rekrytering Ringa vikarier och nåra andra saker jag inte kommer ihåg nu
nä. men ja vill ha det så jag slipper göra allt o kan lägga tiden på annat
Det positiva med att ha två som vill vara gruppledare är att dom kan byta av varandra men ca 3 månaders intervaller. Det kan faktiskt vara rätt påfrestande att vara gruppledare, man måste alltid vara redo även när man tycker man är "ledig". Och man kan ha den ena som ordinarie gruppledare och den andra står på tur om det är så att den ordinarie vill ha semester eller något annat.
Jag velade ett tag innan jag valde min. Hade eg valt en, men då hon skulle flytta valde jag en annan. Sen skulle den första ej flytta längre... men 2an fick vara kvar. Inga sura miner. Nog räcker det med en... Fast... jag gjorde misstaget att anställa 2 som kände varann... Den ena sa jag upp... knepig sits... (har även 2 kompisar till min arbetsledare anställda, mkt bra ass... så jag har inget problem... däremot ej så lätt för min AL).
mitt dilemma e att de kom på att de båda skulle va det tillsammans..
Vi kör metoden att dela upp ansvaret. Vi kallar det "ansvarsområden". Vi tycket att det skulle bli en splittring på våran arbetsgrupp. Och vad skulle hända om den som var arbetsledare slutade eller blev sjuk? Då skulle vi stå där utan nån som kunnde det. Nu har vi garderat oss.. Alla assistenter har ett visst område tex. scheman. Vi jobbar två och två på varje område, för att det ska fungera även om någon är borta eller sjuk. Det är då dessa asssitenter som ser till så att det fungarar. Kan vara svårt om man är en liten grupp eller om vissa inte har lika "ansvar".
Jag har det så här, detta har jag helt o hållet bestämt själv Jag är arb led Sen har jag en PA som är arb led också Hon ska : vara m på p-möten gå arb led utb ta emot sjukanm/friskanm/v.b ringa in vikarier vid sjukfrånvaro Sen får hon ta i saker om jag ex är på sem Sen får hon ta i jobbiga saker där jag känner att jag inte klarar detta då man som brukare är i berondeställning vid ev konflikter Detta upplägg passar mig perfekt
Jag har det som Lotta fast min biträdande arbetsledare sköter även timrapportering och annat skrivbordsarbete. Skönt att slippa det som tar lång tid. Att ha många som är hjälparbetsledare tror jag inte på, då försvinner min egen roll som arbetsledare och assistenterna tar över. Det är ju även en kostnadsfråga, min får dels timmar för arbetsledning som tas från omkostnadsdelen dels högre lön just för ansvaret. Sen kan man lära upp en som får rycka in vid semestrar och sjukdom, då gör man ett avtal som säger att h-n är biträdande arbetsledare vid behov.
Jag har det på ungefär samma sätt som Lotta. Jag delar på arbetsledarskapet med min assistent. Hon gör ingenting utan att jag sagt det, eller vi diskuterat det. Hon eller jag håller i möten (antingen är jag med eller inte, detta funkar enbart pga att vår relation ser ut som den gör). Hon hjälper mig även med jobbiga saker. Men... är inte hon kapabel att göra något en tid, t ex är sjuk, då gör jag det. Och vice versa. Tycker det är skönt att ha nån vid min sida. Min ass får 1000 kr extra i månaden för detta.
Hej! Jag har tidigare haft en assistent som gjort typ det ni tagit upp under 4 års tid. Ibland har det uppstått saker för de andra assistenterna när min arbetsledare tex varit på semester, som för dem är främmande i och med de aldrig gjort de sakerna. Det kan vara kolla av behovsmedicin och beställa tex. Därför har jag nu bestämt mig för att lägga ut ansvaret på alla mina assistenter ( jag har tre) och dela arvodet dem emellan. Jag tror det blir bättre speciellt om någon är bortrest eller sjuk.
Hej! Skall hjälpa min mamma att intervjua blivande assistenter nästa vecka. Vi vet i och för sig på ett ungefär vad vi är ute efter, men eftersom vi har blivit brända tidigare av kommunens assistans, så vill vi vara extra försiktiga och noggranna den här gången. Hon byter nu till ett privat bolag och de vi skall träffa har redan gått igenom en intervju med bolaget. Vilka frågor är viktiga att ställa? Finns det något särskilt man bör vara uppmärksam på? Några tips? För oss är det bla extra viktigt med lyhörd personal som kan jobba självständigt, eftersom mamma har svårt att kommunicera och arbetsleda själv. Tacksam för tips!
Nu har jag inte så stor erfarenhet. Hade mina 6 första intervjuer i torsdags. Men, som en flitig läsare på personligassistent.com har jag stött på en hel del assistenter med lite konstiga uppfattningar om yrket. *Det är viktigt att poängtera att assistenterna ska göra allt som din mamma skulle ha gjort om hon inte haft sitt funktionshinder. Det betyder att även om din mamma har svårt att kommunicera, så ska saker ske som ni/hon skulle velat haft det (här är det viktigt med en bra arbetsbeskrivning). Om hon alltid haft nytvättat och välvårdat hår i en fläta ska det vara så nu också (om ni/hon vill) Tyvärr finns det en del pa som tycker att om man blivit svårt funktionshindrad/sjuk, så spelar inte saker som hygien/renlighet/städning inte lika stor roll, och försummas därför. *Samma sak med fritidsintressen. PA ska se till att din mamma erbjuds möjligheten att göra sådant som hon tycker/tyckte om. Även om det mesta är krångligare nu än förr ur praktisk synvinkel, så är det viktigt att PA respekterar din mammas behov av en meningsfull vardag, och gör sitt yttersta för att genomföra aktiviteter som är möjliga. Jag tror att man måste titta efter empatiska assistenter som är säkra i sig själva, som ser din mamma som en "vanlig" människa som råkat blivit sjuk/förolyckats, och förstår att din mamma är inte hennes diagnos, och därför kan tänka sig in i hennes situation. Martina på den här sajten tycker jag verkar vara en toppenassistent, hon verkar också jobba på ett liknande sätt som din mammas assistenter bör göra. Ta kontakt med henne vetja så får du säkert bra tips
Sök på anställningsintervjuer i forumet här på funktionshinder.se. Detta har varit uppe här ganska nyligen samty att Jessma (tror jag det är) har varit bussig att dela med sig av en bra lista på förslag på intervjufrågor Redigerat 2006-07-06 15:21 Redigerat 2006-07-06 15:22
Denna fantastiska sida finns i vårat länkarkiv: http://www.jessma.com/assistans/intervjumall.htm
Ville bara tacka er alla fantastiska människor för alla värdefulla tips jag har fått både här och på andra forum. Har nu skrivit ut mallen och kommer att sitta med den i högsta hugg Ha det så jättebra! Kram! Lise
Kul att den kommer till nytta!
Det här var ju jätte bra! Lite ändringar abra å den passar för oss åxå.. Tack!
Vad bör man tänka på när man skriver en arbetsbeskrivning? gärna tips på bra punkter mm.
Jag har lagt upp min ungefär så här Hur en "vanlig" dag ser ut" ordningsregler: ex ljudlösa mobiler/mess att tänka på när man jobbar här: ex att man inte får göra saker på eget bevåg SEN står det med stora bokstäver: att assistera mig med allt som jag normalt sett hade gjort
Har en info-pärm. Där står det anställningsvilkor, förhållningssätt, ordningsregler (hur saker ska vara i mitt hem), kortfattat om LSS och LASS samt om min sjukdom. Dessutom står där en arbetsbeskrivning som i princip är allt utom kriminella, sexuella och rent farliga tjänster. Detta för att det är omöjligt att skriva ner alla saker man gör när man har dynet-runt-ass...
Jag har inte dygnet runt utan fm och em. Jag har lagt upp det som så att fm tex fixar saker och em vissa det kan vara typ sånt som måste göras hemma tex städa, tvätta, stryka etc. Det står utförligt vad varje pass ska göra sen står även andra saker som jag behöver hjälp med men som kanske inte görs dagligen. Om det kommer en vikarie kan den använda arbetsbeskrivningen så slipper jag arbetsleda hela tiden och assistenten fråga om o om igen. Vissa saker som man har som rutin blir bara jobbigt att arbetsleda om, speciellt jag ska göra det varje dag x antal gånger.
Hej på er alla! Jag är rätt ny här så just nu tittar jag runt lite.Men jag fastnade för det ni har tagit upp bla. beröm. När -hur mycket och ofta eller ofta ofta.Kan man beröma någon för mycket?? Vet inte om man kan det men som någon sa.Man ska ju inte känna tacksamhet utan det ska kännas normalt som om allt vore givet. Jag arbetar som pa.Och det är jag verkligen tacksam för.Det är inte helt lätt.Att ofta vara två steg före(i tanken) men alltid ett bakom. Min brukare tar sig fram med en manuell stol som jag kör och hon har inte talet i hörandes bemärkelse utan talar med sina ögon.Hon använder sällan sin Bliss med oss vana men tar fram den med ny pa.Och när hon ger mig beröm då känner jag att jag växer som både pa och som människa.Även om hon "bara" ger sitt beröm med sina ögon så är hon en stor talare.Jag har mycket respekt för henne och det är just det man måste ha för varandera tror jag,Respekt //Lottentotten
Beröm är väl alltid bra i lagom mängd, men som brukare, idag av PA och tidgare hemtjänst, så får jag säga att jag blir vansinnig när det förväntas i tid och otid framtvingat beröm är inte äkta.
Beröm är livsviktigt för alla. Oavsett jobb. Sen hur man berömmer är väldigt olika. Idag fick min hemhjälp beröm flera gånger. Han kunde komma en timme tidigare. Han fixade lite extra gott med maten. Som jag inte orkat be om pga en tuff dag på sjukan. Och sen när han tog initiativ till att fixa en sak extra som normalt inte ingår i hemhjälp! Sånt känns bra. Och för mig är det viktigt att visa det. Jag vill ju få berömma när jag gör något lite extra...
Beröm .... tja .... Jag är alltid vänlig och artig mot mina assistenter något jag anser vara självklart. Men inte tackar jag dem efter att de bäddat rent i sängen för mig. Gör de ngt utöver det jag ber dem om eller .... fixar till ngt oväntat (t ex tar med en gratis-broschyr från affären) så självklart ger jag beröm. Likaså brukar jag påtala att maten/brödet/efterrätten som de gjort är god eller mycket god.
Som pa ser jag det likadant. Skulle brukaren säga tack hela tiden, skulle det blir tjatigt, ärligt talat! Brukaren ska inte behöva känna sig tacksam! Men mina brukare har stora funktionshinder och bara att se ett glatt ansiktsuttryck är beröm för mig. Att se lättnad eller att man har avhjälpt frustrationen. Jag kan läsa omedveten uppskattning i ansiktet på mina brukare och det är nåt som stärker en mer än "tack". Min ena brukare kan säga med eftertryck "du är duktig" ungefär vartannat år. Eftersom det sker så sällan, så vet jag att han verkligen menar det. Det lever jag på länge! Den andra brukar säga "tack för idag" och det kommer på nåt vis från hjärtat, så det känns som om det innefattar allt jag har gjort under dagen! Det räcker gott, eftersom det är ärligt menat och kommer spontant.
Detta är det ju lag på att man ska ha, även om jag personligen är rätt dålig på att följa den. Nåja, har tänkt bättra mig... Har en mall som mitt gamla kooperativ gav mig, men... jag undrar ändå hur ni andra brukar lägga upp dessa samtal. Har ni någon mall, och hur ser den ut?
Jag har en mall som jag använde lite i början. Men sen så har det mest blivit att jag frågar lite då och då hur det går eller fungerar. Och att jag med tiden blivit mer ärlig och rak på en gång när det inte känns bra. Fast det är bra ändå att ha i alla fall kanske 2 gånger per år, så där mer ordentlig avsatt tid för det.
När, och hur mycket beröm ska man ge assistenter? Och hur tydligt måste berömmet vara? Vad ska man berömma?
Bra fråga! Jag berömmer småsaker i vardagen... Typ "bra att du fyllde på toapapper", "tack för att du uppmärksammade ditten eller datten"... Inga utvecklingssamtal direkt där jag öser beröm, vill få det som en naturlig del. Men hur mycket? Så mycket som de förtjänar.
Själv kan jag slänga ur tack lite när som, i betydelsen "jag klarar mig nu". Tar ju dock udden när jag verkligen menar nåt med det...
Jag gör exakt som du, Ninnie, beröm för småsaker i vardagen. Mina assar får både ris och ros, det tycker de om. De tycker att jag är rak och ärlig i min arbetsledarroll och det tycker jag känns skönt. Jag har hittat mitt sätt. Häromdagen var det en ny ass som skulle byta en glödlampa, och hon är höjdrädd. När hon hade gjort det sa jag "Bra! Du klarade det!" Då blev hon glad Jag kände mig lite som en rehabinstruktör och vi pratade sedan om att även jag blir stolt när jag klarar något tycker är svårt. Och jag sa att man ska tillåta sig själv att vara stolt över det. Med vänlig hälsning Esmeralda Redigerat 2006-06-06 21:42
Tycker att man kan ge beröm ex vid ett utvecklingssamtal, löntesamtal. Visst kan man ge beröm lite då o då men det får inte gå över i att man verkar tacksam
Ger också beröm vid ngt som de gjort för första gången, tex att resa med mig. Brukar säga typ: vad bra det här gick, kul att det funkade för oss båda
Ofta! Så ofta man själv vill få beröm för det man gör!
Brukar ge lite beröm om de ex har ställt upp extra om det har krisat sig, då brukar jag säga när de går: tack för att du räddade min dag genom att du kom på icke schemlaagd tid "typ"
Nu när jag tänker efter efter allt jag skrivit här så ger jag nog en hel del beröm"!
Då är min nästa fråga, uppfattar PA alltid berömmet?
Oftast tror jag, de säger att jag är bra på att ge beröm i alla fall...
Tror att mina uppfattar det, kanske för att de inte får det för... ofta
Lite då och då, framförallt när de ser något själv och frågar om de ska fixa det. När vi haft något jobbigt att göra och de klarat det bra. Men även i vardagssituationer, vi försöker göra så på kanslit med till våra medlemmars assistenter och till kanslipersonalen och människor arbetar bättre då.
Så brukar jag också göra, samt ge beröm lite då o då i vissa situationer. Mina barn brukar tala om att de tycker om assistenten, tacka för hjälp om assistenten hjälper dem med något som jag inte klarar, berömma om de gjort god mat etc. Jag har tre assistenter och de jag har nu fungerar otrligt bra både med mig och tillsammans vilket jag brukar påtala för dem. Jag hoppas att de känner att jag tycker de gör ett mycket bra jobb samt att jag uppskattar dem!
Innan jag fick assistans var jag en sån som kunde tacka för allt. Det gick nästan av bara farten. Nu berömer jag bara om dom gjort något bra eller om jag känner för det. Jag är inte snål men det finns ingen anledning att jag ska tacka någon för att jag fått hjälp på toa.
Okej, tänk dig följande scenario: Du ska intervjua nya assistenter. När personen kommer på intervju får du bara ställa tre frågor för att ta reda på om personen passar. Vad frågar du?
Hur ser du på arbetet som PA? Vem är du? På vilket sätt är du flexibel? Vill ju till att de snackar dock... Du då?
Varför har du sökt detta arbetet? Vad tror du att du är bra på inom assistans? Vad har du för tidigare erfarenhet av funktionshinder? Skälet på fråga 1 är att jag hoppas kunna uttyda om det är en omsorgsmänniska eller en servicemänniska som söker arbetet. Fråga 2 för att se samma sak som på fråga ett men även om jag får fram något praktiskt kunnande som matlagning, bilkörning, hundvana osv. Fråga 3 för att se om de jobbat inom vård, omsorg eller som assistent eller om de (helst) har någon privat erfarenhet som kompis eller släkting med funktionshinder.
Varför vill du jobba som PA? Kan du vara flexibel med arb tider / arb platser? Kan du sysselsätta dig själv dvs inte vara rastlös när du har som arb upp att vara till hands i ass rummet?
Är du rastlös? Har du barn? Vad innebär flexibilitet i rollen som PA för dig?
Vad tycker du om att arbeta som PA? Hur ser du på ansvar? Vad har du för inställning till noggranhet?
Kan du berätta lite om dig själv? Vad har du för erfarenheter av personlig assistans? Vad innebär personlig assistans för dig? (Sista frågan är jag inte säker på om jag hade ställt, eller kanske bytt ut den)
Alltså vart är den där tråden där vi skrev vilka frågor vi brukar ställa på assistentintervjuer? Jag skrev att hellre informerar än ställer frågor. Det var en debatt om exempelfrågor ex "Vad skulle du göra om din brukare gick bärsärkargång på gatan?" Förlåt men jag hittar inte den! Med vänlig hälsning Esmeralda
Alla trådar finns här. Klicka på "Sök på FH" på arket till vänster, så kan du välja att söka i forumen.
Tack! Nu hittade jag den!
Det beror ju också på om din assistent ska jobba mycket kvällar och helger för då tillkommer ju ob och real-lönen kan bli väldigt hög då även om grundlönen kanske inte är så hög och allt dras ju från din 219:- Redigerat 2006-05-31 18:30
Ska nyanställa assistent/er. Ålder 20 år. Tänkte börja lågt med 95:-/h för att sedan öka om de fungerar. Vad tycker ni om denna lön?
Du får ju gå lite på om dom har nån tidigare erfarenhet, men 95:- är nog bra sen kan man ju höja när dom har visat att dom kan sköta sej. Jag hade en här som tydligen hade väldigt höga lönekrav redan från början, och jag var ju tvungen att sparka honom med omedelbar verkan, det visade sej att han hade blivit sparkad från tidgare arbete också. Han hade inga erfarenheter som var rellevanta i ass-yrket.
Tycker att 95 kr är en rimlig lön för en nyanställd
Helt rimligt!
Vi skall inte jämföra oss med hemtjänst personlig assistans skall ha högre status och högrelön mvh lars underbar gunnar
Enligt kommunal ska det inte heller så stor skillnad mellan lönerna. 95 kr i ingångslön är inte superlågt. Vet flera som börjat med 90 kr i år. Som assistens i företag. Om det går ja. Men om den med assistans lever aktivt. Resor, jobbar etc. Kanske det är bättre att kunna leva än ge högsta lön.
Man får inte glömma att lönekostnader även ska innebära lön under utbildning och bredvidgång och ska inte räknas per personlig ass utan efter vad man själv har behov av. Om någon behöver lång bredvidgång så måste man av de 219 kr sätta av pengar även till detta. OBS att detta inte gäller än utan när det nya betänkandet går igenom, då gäller 85% av ass. ers. till alla lönekostnader, man kan inte söka timmar på FK till utbildning och bredvidgång, eller lön till ställföreträdande arbetsledare så allt detta kommer extra som lön, och man ska dessutom ha en till de 15% som man numera själv får betala till långtidssjukskrivna samt uppsägningslöner om man av någon anledning inte kan låta assistenten arbeta kvar under uppsägningsmånaden. Så 90 - 95 är en vanlig ingångslön, för någon ung utan utbildning.
Vad är då rimlig ingångs lön för en i 45 åring utan erfarenhet?
Ja, typ 95 - 98 kr. Man har ju mer livserfarenhet och annat så några kronor mer, men det här är min personliga åsikt. Inte alls säkert att man kan få det eftersom alla företag har sin policy och när brukarna kan bestämma allt själv så måste man ta hänsyn till många saker som pengarna ska räcka till.
Min systerson skulle få över 103:- i timman, minns inte exakt men han är 19 år och snart färdig US och ska jobba som US innom vår kommun.
jag arbetade som verksamhetschef i en kommun i norra Bohuslän för några år sedan och där är assistenternas ingångslöner runt 100-kronor utan erfarenhet. Så det beror på var i landet man befinner sig och hur arbetsmarknaden ser ut just där.
Jag tycker inte att man ens ska eftersträva en generell lön för PA som en del förespråkar i denna tråd. Ens lön ska stå i jämförelse med det arbete man utför. En del har schablon, en del har inte schablon. En del kräver mkt utbildning, en del gör det inte. En del har höga OB-kostnader, andra inte. En del har höga omkostnader, en del inte...En del har timmar utspridda utöver dagen, andra jobbar dygnspass. En del har PA som tvingas pendla långt till jobbet, en del jobb som PA kräver att man är på helspänn på sitt jobb, andra är "softare"...Därför kan lönen variera...tycker inte att det är konstigare än att lön varierar i många andra yrken...
Jag håller med. Jag tror dock det är lättare att motivera individuell lönesättning i privat eller kooperativ verksamhet än i kommunal dito. I alla fall är det min erfarenhet från när jag jobbade i kommunal verksamhet och till nu då jag är egen arbetsledare i kooperativ verksamhet.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh