Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Familjeliv
Syskon (182 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: Helna 2007-02-08 Kl 10:38
huvudinlägg

Några tankar om det Glad smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: Vejron 2007-02-08 Kl 15:20
 

Helna skrev:
Några tankar om det Glad smiley



Nej aldrig! Mamma(som var den som vi växte upp med) har aldrig gjort skillnad på oss. Min pappa däremot hade när jag var liten svårt att förlika sig med att jag hade ett funktionshinder, men tack vare en inkännande och klok mor så fick jag aldrig veta det förrän i vuxen ålder och vid det laget hade pappa ändå ändrat uppfattning totalt om mig, så det har liksom aldrig märkts av tycker jag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: Jack worm 2007-06-05 Kl 14:37
 

Nej det hoppas jag verkligen inte!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: Munken 2007-06-05 Kl 16:54
 

Har alltid känt mig åsidosatt i min släkt och förtryckt av mina föräldrar som aldrig accepterat att jag är vuxen. I andra, skola, universitet, arbetsliv och föreningsliv har har jag oftast kännt att människor haft förtroende och förväntningar, i bland för stora förväntningar på min ledarförmåga. Ingen är profet i sitt eget land som sagt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: _Anna_ Elisabeth 2007-06-05 Kl 17:24
 

Nej, inte jag personligen men min mellansyster däremot. Det var mycket fokus på äldsta systern och på mig, så jag tror att mellansystern blev åsidosatt en hel del tyvärr. Ledsen smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Har ni känt er åtsidosatta?
Av: Lena K 2007-06-06 Kl 00:18
 

Nej inte vad jag kan komma på. Jag har två äldre syskon en bror och en syster och två yngre bröder och jag älskar dem alla Hjärta och umgås gärna med dem alla.

Min skada förändrade inget och den fick jag när jag var 23 år. Vi hjälper ofta varandra och kanske speciellt med att passa varandras barn men även med andra grejer.

Jag är mellan barn men såg det bara som positivt Blinkande smiley När de små fick godis var jag liten, när de stora fick vara uppe längre var jag stor. Vi är iof tre mellan barn och jag är yngsta dottern, kanske spelar det roll, vad vet jag?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Dålig kontakt
Av: Rullputte 2007-01-30 Kl 15:05
huvudinlägg

Jag har 3 syskon på min pappas sida,som är 9,13,15. tyvärr så har jag väldigt dålig kontakt med dem pga att min pappa nog haft problem med att jag har den skada jag har, eftersom mina syskon är "friska" så tror jag han känner att han misslyckades med mig, men jag ha endå svårt att veta, de enda jag känner är att jag glider från mina syskon Ledsen smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Dålig kontakt
Av: Ninnie 2007-01-30 Kl 16:05
 

Vad tråkigt att höra!
Då antar jag att det inte är något du kan prata med din pappa om? Eller syskonen?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Dålig kontakt
Av: Rullputte 2007-01-30 Kl 16:56
 

Ninnie skrev:
Vad tråkigt att höra!
Då antar jag att det inte är något du kan prata med din pappa om? Eller syskonen?


Joo allt för roligt är de ju inte, jag är ju endå storebror man vill ju som va med under tiden dem växer upp..
jag tror att detta beror på att jag ha så pass dålig kontakt med min pappa... visst vi pratar men endå vet han som inget om mej... vi prata typ hockey ihop men inte någe mycke mer, och de är inte de lättaste, för jag älska ju han endå ! som tur är lr va man ska säga så ha jag en "plast" pappa som är hur underbar som helst och som till stor del lagar mina sår lr va man ska säga Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Dålig kontakt
Av: Monkan 2007-02-08 Kl 21:16
 

Hejsan.Hmmm,jag blir nog lite eller mycket förbbb..... på din pappa nu,ursäkta mej, men alla har lika värde i min tanke och värd,har själv en funktionshindrad son,hade även en bror som jag va mycket stolt över,men som inte lever längre.Arbetar idag som personlig assistent.Du måste bara ha det så gott,som det bara går,du är något och någon.Tänk på det,hör gärna av dig om du vill.
Kram
Monica Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Syskonkärlek
Av: Chamar 2007-01-07 Kl 20:18
huvudinlägg

Jag är 3,5 år äldre än min bror. Verken jag eller han har varit avundsjuka på varandra.
Mina föräldrar har inte gjort någon skillnad på oss. Ville han ha hjälp så fick jag vänta och tvärt om.

Min bror har inte heller sett "daltat med mig". Kommer ihåg en sommar, jag kunde väl vara ca 6 år och min bror då 3. Han skulle dra mig i pluka på gräset. Det var tungt så han lämnade mig mitt på en åker. Så jag fick krypa hem. Han hade aldrig gjort det om inte han hade vetat att jag hade klarat mig.

Var det andra saker som jag bad honom om hjälp med som han visste jag kunde så kunde han tex hälla varmt vatten i saften.

Men när det verkligen gäller kan man lita på honom till 1000%.

Ville han ha med mig på saker som att fiska, så hade han noggrant funderat ut hur det skulle gå till att komma dit för mig. Då tog han mig i skopan på traktorn och så körde han så nära båten det bara gick.

Ville han att jag skulle åka fyrhjuling så hade han kommit på att om han ställde fyrhjulingen jämte rampen så kom jag lättare in.

Hur har din rekation till ditt syskon varit?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Syskonkärlek
Av: Darkman 2007-01-07 Kl 22:09
 

Har en 2 år äldre broder som är precis så me och vi håller ihop och gör saker ihop för vi har samma intressen mm + reser oftast tillsammans på allt möjligt även med polare som vi har båda haft sen många år just för vi har umgåtts me folk i vår ålder rättså mixat alltså Jätteglad smiley

Vi har alltid ställt upp för varandra i alla lägen och gör de alltid och de har varit en svår väg som vi har fått vart me om jösses Glad smiley , men va gör man ej för sin broder om de krisar sig Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Syskonkärlek
Av: Sunshine 2007-01-07 Kl 22:16
 

Jag önskar verkligen att mina syskon hade en så öppen syn på mej som era verkar ha, ni har tur, grattisBlinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Syskonkärlek
Av: Carina66 2007-01-10 Kl 11:03
 

Som barn tog vi hand om varandra jag och mina syskon (en bror och en syster båda yngre) men nu som vuxna har vi nästan ingen kontakt alls. Det är oftast jag som hör av mig till dom men har bestämt att inte göra det för att se om dom reagerar på det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Peppe 2006-12-20 Kl 10:34
huvudinlägg

Han hade nån form av muskelsjukdom fick resp för 15 år sedan efter att hans ena lunga kollapasade, på senare år har han åkt in och ut från sjukhuset i omgångar till foljd av flera olika saker..lunginflammationer, propp i hjärnan m.m.Han lyckades alltid repa sig, men inte den här gången, hans hjärta stannade Han blev 44 år gammal.

Hur går man som lillasyster vidare efter ett sånt här besked?

En förtvivlad själ som söker tröst

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: KarinSch 2006-12-20 Kl 11:20
 

Vidare ska du gå, det vill din bror absolut. Kramar dig hårt och hoppas att din familj kan hjälpa varandra genom det här.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Carina66 2006-12-20 Kl 13:22
 

Jag tänker på dig och din familj...Jag säger som KarinSch vidare ska du gå och du kommer att klara det, även om det tar lite tid. Kramar om dig hårt och du får gärna höra av dig om du vill och behöver prata med någon utomstående som kanske ser det ur ett annat perspektiv.... TÄNKER PÅ DIG OCH DIN FAMILJ...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Morticia 2006-12-20 Kl 16:37
 

"Går vidare..."
Jo det gör man... Hjärta

Pappa dog 2001 och jag kan börja gråta när som helst om något påminner mig... Som pipljudet av en backande lastbil...

Berätta om honom, hans liv. Det kan ge stöd.
Säg nej till det du inte orkar närmsta tiden.
Kroppen blir trött av sorg. Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Nina H 2006-12-20 Kl 19:27
 

Tillåt dig att sörja och vara "ego". Du behöver inte vara duktig, trevlig och social just nu. Tänk på att alla har vi olika sätt att uttryck vår sorg - inget sätt är rätt eller fel. Försök att bara göra det du vill och orkar.
Om en tid kommer du orka minnas allt positivt.

När min pappa dog bara 52 år gammal hade jag två små barn och min mamma att försöka stötta och efteråt kände jag att det blev ingen tid och plats för min egen sorg. Vilket varit jobbigt långt efter.

Många tankar till dig Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Squaw 2006-12-21 Kl 07:45
 

Beklagar sorgen och min tanke är hos dig.
Tänk på att det är viktigt för dig att få bearbeta din sorg i din takt, tänk inte på alla måsten just nu, du har rätt att sörja......Och att bearbeta sorgen kommer att hjälpa dig att gå vidare när detta arbete är klart.
Och du kommer alltid att ha din bror med ljusa minnen bevarad...Kram på dig Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Helna 2006-12-25 Kl 15:45
 

Peppe skrev:
Han hade nån form av muskelsjukdom fick resp för 15 år sedan efter att hans ena lunga kollapasade, på senare år har han åkt in och ut från sjukhuset i omgångar till foljd av flera olika saker..lunginflammationer, propp i hjärnan m.m.Han lyckades alltid repa sig, men inte den här gången, hans hjärta stannade Han blev 44 år gammal.

Hur går man som lillasyster vidare efter ett sånt här besked?

En förtvivlad själ som söker tröst


Åhh fy vad hemskt, under julen och allt *kramar om*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Munken 2006-12-25 Kl 19:52
 

Det måste kännas tungt. Nu måste du få sörja i fred under en tid och sedan gå vidare. Hoppas du har många människor runt dig som stöttar idenna process.*kramar om*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Min bror dog iogår 19/12
Av: Monkan 2007-01-02 Kl 19:03
 

Hejsan!!!
Jag är hemskt ledsen för din skull,
Förlorade själv en storebror,som oxå hade en muskelsjukdom,DMD.Der är 20 år sedan,tänker på honom så gott som varje dag,men du,livet måste gå vidare trots allt,det är tufft,det vet jag,har du någon närstående du kan prata med?Jag har både syskon o föräldrar,vi har pratat ältat osv.Ha det så gott du bara kan.Kram från Monkan
Ps.du får gärna höra av dig till mig om du vilL ds


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-08 Kl 20:17
huvudinlägg

Jag undrar lite hur jag ska tänka... Min bror och hans tjej väntar sitt andra barn. Min bror vill absolut göra fosterdiagnostik eftersom min diagnos är ärftlig. Känns ganska mysko eftersom jag och min brorsa är ganska tighta.
Hur skulle ni ta upp det hela? Överraskad smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Sunshine 2006-11-08 Kl 20:21
 

Sånt gör mej upprörd, men det får ju vara din brors och hans tjejs beslut. Min syster säger att hon kommer att kräva att hennes son och hans framtida fru, gör fostervattensprov, för hon vill inte ha barnbarn med till exempel autism som våran brors barn har, eller ens den diagnosen som jag har. Jag har sagt till henne att hon kan inte kräva nått sånt, det måste få vara deras beslut.

Redigerat 2006-11-08 20:22


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Jessma 2006-11-08 Kl 20:22
 

Oj... Vilken skum situation. Jag och min bror är inte alls lika tighta, men jag skulle nog bli rätt paff om han sa det. Man tror ju liksom att de vet att det inte spelar nån roll... Tror faktiskt jag skulle fråga rent ut vad de skulle göra om det visade sig vara positivt. Och skulle svaret bli abort skulle det kännas som en kniv i hjärtat.

Inte för att detta hjälpte dig...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-08 Kl 20:32
 

Men grejen är att de inte tycks se det som nån stor sak... Mera typ "Vet du nån bra diagnostiker?"... Öh? Mycket märkligt.
Gissar att diskussionen tar fart i Indien när vi bor tillsammans i tre veckor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Jessma 2006-11-08 Kl 20:37
 

Frågan är om de egentligen ser dig som "sjuk". Eller mer, syrran Ninnie som jobbar mkt med "såna där" funktionshindrade och som borde veta sånt. Alltså att de inte alls sammankopplar det hela... om du fattar vad jag menar.

Indienresan kan bli... speciell med andra ord... Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Morticia 2006-11-08 Kl 20:32
 

Ninnie skrev:
Jag undrar lite hur jag ska tänka... Min bror och hans tjej väntar sitt andra barn. Min bror vill absolut göra fosterdiagnostik eftersom min diagnos är ärftlig. Känns ganska mysko eftersom jag och min brorsa är ganska tighta.
Hur skulle ni ta upp det hela? Överraskad smiley


Jag skulle undra varför?
För att hinna anpassa huset? eller planera om i livet...?
Eller...?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-08 Kl 20:39
 

Morticia skrev:
Jag skulle undra varför?
För att hinna anpassa huset? eller planera om i livet...?
Eller...?


Precis... Fast jag är rädd för det där sista "Eller..?".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Morticia 2006-11-08 Kl 20:48
 

Ninnie skrev:
Precis... Fast jag är rädd för det där sista "Eller..?".


Svårt sånt här.

"Har ni kollat om det är en SMArt unge?!"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: AnnaBär 2006-11-08 Kl 20:39
 

Är det alla funktionshinder eller just SMA??
Om det är för SMA så bord det väl räcka om din bror och tjejen testar sig. Som jag har fattat det så ska det vara både mor och far som ska vara bärare av anlaget! Om det är ett blodprov eller kanske DNA test: Sma är ju så ovanlig sägs det ju! Du hittar säkert på någor bra att säga din bror!
Lycka till! Anna Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-08 Kl 20:55
 

AnnaBär skrev:
Är det alla funktionshinder eller just SMA??


Jag tror de ska kolla upp det mesta, förutom att göra fostervattensprov.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Morticia 2006-11-08 Kl 21:00
 

Ninnie skrev:
Jag tror de ska kolla upp det mesta, förutom att göra fostervattensprov.


En del tror att allt går att kolla iförväg...

Men förlossningsskador som CP syns ju av naturliga skäl inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Evelina 2006-11-09 Kl 18:44
 

Percis! Jag har blivit testad, (Muskeldystrofi). Och där måste ju bägge vara bärarer. OCh jag är inte bärare, alltså kan det inte hända.

Men jag vet att vi funderade lite på det när min andra syster blev med barn. Men eftersom vi gjort detta test, så "visste" vi att barnen inte hade det. Men hur säker kan man vara?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Sunshine 2006-11-09 Kl 18:54
 

Evelina skrev:
Percis! Jag har blivit testad, (Muskeldystrofi). Och där måste ju bägge vara bärarer. OCh jag är inte bärare, alltså kan det inte hända.

Men jag vet att vi funderade lite på det när min andra syster blev med barn. Men eftersom vi gjort detta test, så "visste" vi att barnen inte hade det. Men hur säker kan man vara?


Säker kan man aldrig vara, mutationer uppstår lite då och då, oav om nån av föräldrarna bär på nån gen som inte är så där trevlig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Anonym[1] 2006-11-08 Kl 21:16
 

Ah, verkligen mysko läge ja. En liten avstickare; tänker lite på en gång när en vän till mig svarade till sitt 5-åriga barn (som ville ha en sån rullstol som jag hade) om att det nog inte är så kul att sitta i rullstol när det är trappor överallt. Alltså, det är ju inte kul att det är trappor, det är det inte. Men att mitt liv skulle vara mindre värt för att jag inte kommer in på vissa ställen? Det kändes som hon sa så, indirekt. Kunde inte få fram nåt svar. Det är inte säkert det var menat så som jag uppfattade det ...men, vad ska man säga?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Lotta 2006-11-09 Kl 07:35
 

Jag hade nog frågat: vad är det man är rädd för?

Sen är det ju upp till dem att göra som de vill, men förstår din reaktion jag hade reagerat oxå o undrat varför?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Vejron 2006-11-09 Kl 09:58
 

Ninnie skrev:
Jag undrar lite hur jag ska tänka... Min bror och hans tjej väntar sitt andra barn. Min bror vill absolut göra fosterdiagnostik eftersom min diagnos är ärftlig. Känns ganska mysko eftersom jag och min brorsa är ganska tighta.
Hur skulle ni ta upp det hela? Överraskad smiley



Jag hade frågat varför och försökt tygla min reaktion tills svaret kom. Jag förstår mycket väl din känsla, samma känsla har jag när man diskuterar fosterdiagnostik - det känns som ett personangrepp på mig, som om jag inte skulle vara berättigad att leva....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Lotta 2006-11-09 Kl 10:11
 

Man tar det onekligen personligt det gör jag med!

Om jag ska försöka.... att se det från andra sidan dvs föräldrar som kollar ang sjukdomar hos barnet så kanske det kan ... vara så här.

De är kanske oroliga att just deras barn inte ska hantera situationen lika bra som "oss", vi kan ju inte sticka under stol med vår situation är helt problemfri!

Vi får inte känna personligt att vi inte är värda att leva men jag har lätt tillhands att känna så med, men jag tror inte att det är syftet!

Sen får man inte som blivande förälder glömma bort att många funktionshinder sker i samband med förlossning eller dyl, så att helt garantera sig fr att få ett barn med funktionshinder kan man glömma


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: EvaJ 2006-11-09 Kl 11:48
 

Mycket knepig sits Osäker smiley
Kollade de även upp första barnet? Om inte kan man ju undra vad det är för skillnad nu...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Errkki 2006-11-09 Kl 12:18
 

Jag kan inte mycket om sånthär, men få barn är ju en stor grej. Jag ser på dem i min närhet att de förbereder sej så mycket de bara kan på alla sätt och vis. Man läser böcker och köper tidningar. Man scoutar barnvagnar och går på kurser.

Många tänker säkert hur ska vi göra om vårt barn får kolik, inte vill amma eller när han/hon får mjölktänder.

Man vill vara förberedd på allt liksom. Inte så att man ska förhindra nåt - utan bara så att man gått igenom eventuella händelseförlopp i huvudet.

Kan detta vara en variant på det? Jag menar - man vill vara rustad till tänderna med information och ibland så kanske det t.o.m. kan gå överstyr.

Att få barn kan nog få många att bli oproportionerligt nervösa inför det mesta. Att läsa böcker och kolla barnvagnspriser får föräldrarna lite mer lugna. I din brors fall kanske en undersökning som denna mest är till för att försöka veta mer innan bebisen kommer.

Alltså; de kanske inte planerar att ändra något i sin graviditet eller så... att ta reda på grejjer - så mycket som möjligt - är ett sätt för föräldrarna att hålla sig sysselsatta och lugna?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Vejron 2006-11-09 Kl 12:30
 

Errkki skrev:
Jag kan inte mycket om sånthär, men få barn är ju en stor grej. Jag ser på dem i min närhet att de förbereder sej så mycket de bara kan på alla sätt och vis. Man läser böcker och köper tidningar. Man scoutar barnvagnar och går på kurser.

Många tänker säkert hur ska vi göra om vårt barn får kolik, inte vill amma eller när han/hon får mjölktänder.

Man vill vara förberedd på allt liksom. Inte så att man ska förhindra nåt - utan bara så att man gått igenom eventuella händelseförlopp i huvudet.

Kan detta vara en variant på det? Jag menar - man vill vara rustad till tänderna med information och ibland så kanske det t.o.m. kan gå överstyr.

Att få barn kan nog få många att bli oproportionerligt nervösa inför det mesta. Att läsa böcker och kolla barnvagnspriser får föräldrarna lite mer lugna. I din brors fall kanske en undersökning som denna mest är till för att försöka veta mer innan bebisen kommer.

Alltså; de kanske inte planerar att ändra något i sin graviditet eller så... att ta reda på grejjer - så mycket som möjligt - är ett sätt för föräldrarna att hålla sig sysselsatta och lugna?



Jag förstår absolut din tanke, men om det varit avsikten att lugna sig själv så finns det ju andra än Ninnie i det här fallet som man kan få info om det av..Förlåt Ninnie, jag menar inte att svara i ditt ställe...om jag tar mig istället då coh det skulle varit min syrra istället för Ninnies brorsa, så hade jag förstått om hon velat ha så mycket kött på benen som möjligt innan barnet kom, men samtidigt hade jag känt mig sårad av det faktum att de ville göra fostervattensprov och inte velat veta om de tänkte göra ett sådant..."det man inte vet har man inte ont av-approachen" liksom...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Evelina 2006-11-09 Kl 18:40
 

Shit vad svårt!

Men jag som syster till en ärftligt sjuk, skulle nog inte göra det. Eller rättare sagt, har jag aldrig tänkt tanken på fosterdiagnostik. Skulle ju kännas väldigt konstigt!

Jag har blivit kollad att jag inte bär på generna, vilket känns konstigt. Hur gör dom det enna? KAn man verkligen vara säker?

JAg skulle helt enkelt försöka prata med honom. Kanska han har en jätte bra anledning ( Om det nu finns såna i detta fall!?) Om itne annat så för att vädra åsikter. Berätta hur du känner dig!

Kanske han ändrar sig, kanske inte. Men då får du iaf framföra din åsikt och han får veta hur du känner dig!

Gjorde dom detta på första barnet? Om inte, kan du ju fråga honom detta. Känns ju konstigare om det är en ide nu, när första barnet inte blev testat! Vad gjoder att dom inte kollade första barnet, men detta? Finns det någon aledning där?

*spånar ideer* Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Lise 2006-11-09 Kl 19:28
 

Hej! Jag har också funderat i dessa banor, men då i första hand när det gäller mina egna barn som är friska. Vi har blivit erbjudna att testa våra barn eftersom jag har SMA III. Både jag och min man var rörande överens om att det inte var ett dugg intressant att få veta, utan vi bestämde istället att det var upp till dem själva att ta reda på om de vill det. Är dock medveten om att de en vacker dag troligen vill börja bilda familj och då kommer ju frågan att bli aktuell. Jag skulle definitivt inte ta illa upp om något av barnen ville göra någon form av kontroll av kommande barn, för jag anser att det är upp till den aktuella familjen att ta ställning till om man klarar av att bli bra föräldrar till ett handikappat barn.

Det är nog viktigt att vi som har ett funktionshinder inte tar åt oss av andras val. Mina barn väljer inte bort mig om de väljer att försöka undvika att deras avkommor får SMA, utan de försöker om möjligt välja bort SMA . Sen är det ju så när det gäller just den här sjukdomen att det räcker att man testar sig som blivande förälder. Om bara en förälder har genen och den andra är frisk, så blir också barnet högst sannolikt friskt. Mao behövs ingen fosterdiagnostik.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-09 Kl 22:00
 

Lise skrev:
Jag skulle definitivt inte ta illa upp om något av barnen ville göra någon form av kontroll av kommande barn, för jag anser att det är upp till den aktuella familjen att ta ställning till om man klarar av att bli bra föräldrar till ett handikappat barn.

Det är nog viktigt att vi som har ett funktionshinder inte tar åt oss av andras val. Mina barn väljer inte bort mig om de väljer att försöka undvika att deras avkommor får SMA, utan de försöker om möjligt välja bort SMA .


Där är vi olika... Jag anser, mycket bestämt, att man inte ska skaffa barn alls om man inte är beredd att välkomna vilket barn som helst.

Angående att inte ta det personligt... Nej, min bror väljer inte bort mig, men jag skulle se det som att mitt liv är värt mindre... Och så ser ju inte jag (eller han) på det. Jag finner inget egenvärde i att välja bort ett barn med SMA.

Vill påpeka att denna diskussion förs av mig som privatperson, inte som fh- administratör!


Redigerat 2006-11-09 22:01


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Lise 2006-11-10 Kl 14:30
 

Hej igen! jag hoppas verkligen inte att jag sårade dig på något sätt. Personligen delar jag dina värderingar helt och fullt! Jag skulle aldrig kunna välja bort ett barn som har valt mig som förälder oavsett vad. Dock respekterar jag i viss mån andras annorlunda val.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Errkki 2006-11-10 Kl 14:44
 

Ninnie skrev:
Där är vi olika... Jag anser, mycket bestämt, att man inte ska skaffa barn alls om man inte är beredd att välkomna vilket barn som helst.


Jag håller med. Absolut. Jag tänkte mer på nån slags förklaring att då man väntar barn så är man så uppe i varv och "inte riktigt sej själv...". Kanske?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Ninnie 2006-11-10 Kl 16:04
 

Erkki och Lise... Jag förstår er båda helt fullt! Ja-smiley, med tummen upp

Vet själv hur "hjärntvättad" jag själv känner mig, slukar allt (allt!!!) kring barn...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Fosterdiagnostik - igen...
Av: Rallyanna 2006-11-10 Kl 21:55
 

Jag ha ju själv samma diagnos som dig Ninnnie och frågade en genetiker om samma sak fast fö min brors räkning och han tyckte att man INTE skulle testa pga att det kan bli försäkringsfrågor av det hela.....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Anonym[1] 2006-10-05 Kl 13:03
huvudinlägg

Läste första delen i DN om syskon till funktionshindrade.

Känner att jag måste ta upp det, eftersom det är ett ämne som berör mig mycket som Mamma till tre fina barn.
Blir bara så ledsen ibland. Att det alltid ska tas upp hur dåligt syskon till funktionshindrade mår. Att syskon alltid verkar glömmas bort och inte få någon som helst uppmärksamhet. Att det enda sättet att synas i familjen är genom att vara hjälpsam och duktig.
Visst, det är inte alltid lätt. Det finns dagar när mitt dåliga samvete gnager. När jag känner att tiden och orken inte riktigt räcker till.
Men, och det är viktigt, jag tror att jag hade känt så ibland även om äldsta dottern inte satt i rullstol. Av den anledningen att tre barn kräver mycket och att man vill ge alla sitt.
Vad som hellre borde tagits upp i artikeln är omgivningens syn på våra barn. Det är så lätt att tro att äldsta dottern inte får uppmärksamhet. Att det är hon som inte blir hembjuden till kompisar etc. Så är icke fallet här. Hon glider runt i sin koala och är kvarterets prinsessa och får hejar-rop från höger och vänster. Bakpå sitter syrran och är inte alltidlika synlig i andras ögon och inte heller lika framåt.
Däremot om hon trotsar eller sätter sig på tvären. Då är omgivningen snabb med att tro att det är för att hon inte får så mycket tid pga att vår familj anses ha så mycket.
Även yngsta dottern är under bevakning av omgivningen. Jaha, har hon inte börjat krypa ännu..är hon inte lite sen..
Läste någon annanstans att ett syskon var så trött på att alla alltid trodde att saker och ting berodde på att hennes bror har ett funktionshinder. Jag är ganska säker på och hoppas verkligen att när mellandottern växer upp, kommer hon att säga att hon alltid gillat sina syskon och att hon inte tänkt så mycket på att syrran sitter i rullstol. Men, att man får tillåtas vara trött, irriterad och tycka att sitt syskon är jobbigt ibland, precis så som de flesta syskon gör emellanåt är någonting som känns viktigt för oss.
Ville mest bara skriva av mig lite..

Redigerat 2008-10-27 09:53

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Morticia 2006-10-05 Kl 14:33
 

Här är det på webben:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=577
322

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=577
716&previousRenderType=6


DN har valt att skriva om problemen...
Inte något annat...
Tyvärr...

Sen kanske man kan bli bättre på att se till att det inte blir direkta orättvisor... Att mormor, farmor och andra inte ger barnet med funktionshinder mer godis, mer paket etc...

Och saker händer även i familjer där inga barn har funktionshinder. Det är bråk där oxå. Pengakris...
Skolproblem etc.
Att syrran sitter i rullstol är inte orsaken...

Även om jag när jag växte upp kostade en del. I gymnasiet fick vi själva stå för mina färdtjänstresor... många pengar... Arg smiley
Och jag satt inte ens i rullstol då...

Sen beror det på om man är äldst, mitt eller yngst. Man får olika roller. Olika liv.
Man växer upp i olika familjer i samma familj. Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: PermoRejser 2006-10-10 Kl 00:25
 

Jaha då var de dags för "tycka synd om" syndromet igen då..
Deras uppgifter behöver tas med en väldigt stor nypa salt

Den artikeln bara måste besvaras!

"Föräldrar till barn med funktionshinder kan vara stressade och oroliga" det kan fan alla föräldrar vara Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Squaw 2006-10-21 Kl 12:16
 

PermoRejser skrev:
Jaha då var de dags för "tycka synd om" syndromet igen då..
Deras uppgifter behöver tas med en väldigt stor nypa salt

Den artikeln bara måste besvaras!

"Föräldrar till barn med funktionshinder kan vara stressade och oroliga" det kan fan alla föräldrar vara Arg smiley


Håller med till 100%....det känns ibland som om dom vill ge föräldrar till funktionshindrade dåligt samvete....klart att man som förälder tar åt sig...man vill ju att barna skall må bra....det gäller att inte ta åt sig för mycket. av artiklar...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Anonym[2] 2006-10-05 Kl 14:35
 

jag håller med dig fullständigt, vilken katastrofartikel! Generaliserande, fördomsfull.
Inte någonstans nämns att det faktiskt finns syskon som faktiskt mår bra, eller inte påverkats alls...

Det här leder otvivelaktigt till att alla grannar, dagisfröknar etc med DN kommer försöka hitta fel hos syskonen till de funktionshindrade.

SUCK.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Ninnie 2006-10-05 Kl 22:21
 

Vilka jävla skitartiklar! Arg smiley

Jag förstår att man som mamma blir upprörd. Jag blir det garanterat!

Tycker du ska skriva en artikel, baserad på ditt inlägg här. Vi publicerar den gärna, och kan hjälpa till att försöka förmedla den till DN.
De behöver få en mer nyanserad bild!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Helna 2006-10-05 Kl 22:52
 

Ninnie skrev:
Vilka jävla skitartiklar! Arg smiley

Jag förstår att man som mamma blir upprörd. Jag blir det garanterat!

Tycker du ska skriva en artikel, baserad på ditt inlägg här. Vi publicerar den gärna, och kan hjälpa till att försöka förmedla den till DN.
De behöver få en mer nyanserad bild!


Jättebra ide gumman!! Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Vejron 2006-10-06 Kl 09:12
 

Ninnie skrev:
Vilka jävla skitartiklar! Arg smiley

Jag förstår att man som mamma blir upprörd. Jag blir det garanterat!

Tycker du ska skriva en artikel, baserad på ditt inlägg här. Vi publicerar den gärna, och kan hjälpa till att försöka förmedla den till DN.
De behöver få en mer nyanserad bild!


Jag har två äldre halvsyskon, varav det ena växte upp med mig tills han var 14 då mina föräldrar skildes och han flyttade med pappa och så har jag en lillasyster som är drygt ett år yngre än mig. Jag är den enda som har något funktionshinder. Jag har ofta pratat speciellt med min lillasyster om hon kände sig åsidosatt eller så av mig och mitt funktionshinder och varje gång jag har tagit upp det så har hon sett oerhört frågande ut och undrat vad jag egentligen har menat. Hon hade sina kompisar, skilda från mina och mamma tvingade inte (som jag vet många föräldrar till fh-barn gör) henne att umgås med mig, trots att jag ibland var en del ensam och så. Jag tyckte det var bra för det fick mig också att våga bli mer utåtriktad och ta tag i min egen sociala situation och inte lita på min systers umgänge. Med mina äldre syskon har det aldrig varit ett problem överhuvudtaget för de är såpass mycket äldre än mig. I övrigt hade jag samma ansvar hemma som min syster, såklart efter mina förutsättningar och det ifrågasattes aldrig. Jag tycker de här artiklarna speglar en oerhörd smetig sentimentalitet och nedtryckande ton som jag inte tror är representativ.

Men jag kan ju kasta ut en konkret fråga till er som har eget fh och som har syskon och har pratat med dessa om barndomen: Har ni upplevt att era syskon har känt sig åsidosatta?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Anonym[3] 2006-10-06 Kl 11:20
 

Vejron skrev:
Jag har två äldre halvsyskon, varav det ena växte upp med mig tills han var 14 då mina föräldrar skildes och han flyttade med pappa och så har jag en lillasyster som är drygt ett år yngre än mig. Jag är den enda som har något funktionshinder. Jag har ofta pratat speciellt med min lillasyster om hon kände sig åsidosatt eller så av mig och mitt funktionshinder och varje gång jag har tagit upp det så har hon sett oerhört frågande ut och undrat vad jag egentligen har menat. Hon hade sina kompisar, skilda från mina och mamma tvingade inte
(som jag vet många föräldrar till fh-barn gör) henne att umgås med mig, trots att jag ibland var en del ensam och så. Jag tyckte det var bra för det fick mig också att våga bli mer utåtriktad och ta tag i min egen sociala situation och inte lita på min systers umgänge. Med mina äldre syskon har det aldrig varit ett problem överhuvudtaget för de är såpass mycket äldre än mig. I övrigt hade jag samma ansvar hemma som min syster, såklart efter mina förutsättningar och det ifrågasattes aldrig. Jag tycker de här artiklarna speglar en oerhörd smetig sentimentalitet och nedtryckande ton som jag inte tror är representativ.

Men jag kan ju kasta ut en konkret fråga till er som har eget fh och som har syskon och har pratat med dessa om barndomen: Har ni upplevt att era syskon har känt sig åsidosatta?


Jag fick mitt fh när jag var tio och min syster var sju, tycker att det är lite olika beroende på om man som jag har fått funktionshindret. Dvs om det blir en traumatisk händelse i familjen och dessutom var min syster bara sju år, givetvis kan man tycka att det är föräldrarnas ansvar att se till så båda barnen får den uppmärksamhet de behöver men man ska också komma ihåg traumatiken som låg över hela familjen just då.

Min syster har utryckt vid tillfällen att hon har känt sig åtsidosatt under peroider och beklagat att hon har fått "ta hand om mig u i vissa situationer" när vi har hamnat i bråk, vi har haft en skakig relation pga av att vi har olika syn på mitt funktionshinder eller mest därför att jag har förändrats med erfarenheterna jag har fått sedan jag flyttade hemifrån och det är visserligen länge sen men ändå.Däremot så upplevde jag att man sällan litade på att jag faktiskt klarade av att ta ansvar om man jämnför med min syster, jag ville visa att jag klarade av att ta ansvar men fick ofta höra hur duktig jag var.Det med bland något helt annat har blivit följden till en låg självkänsla och ett starkt självförtroende, jag kan säga att självkänslan har jag fått arbeta hårt med för att komma till rätta med.


Sen tycker jag också att denna "normaliseringshets" är inte bra för någon, min morsa ville att jag skulle vara som alla andra barn men problemet var att jag aldrig skulle ha den möjligheten därför att jag hade mina förutsättniar som de andra barnen hade sina förutsättningar. Hela mitt yngre liv har gått åt till att försöka passa in någonstans där jag inte gjorde det till vilken nytta då? Osäker smiley

Kanske var det meningen att jag skulle lära mig att vara normal innebär inte alltid rättvisa och jämnlikhet eller var det bara en fas i livet men jag är övertygad om det föst nämda.

Mvh

Anonoym

Redigerat 2006-10-06 11:21


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Vejron 2006-10-06 Kl 11:43
 

Anonym skrev:
Jag fick mitt fh när jag var tio och min syster var sju, tycker att det är lite olika beroende på om man som jag har fått funktionshindret. Dvs om det blir en traumatisk händelse i familjen och dessutom var min syster bara sju år, givetvis kan man tycka att det är föräldrarnas ansvar att se till så båda barnen får den uppmärksamhet de behöver men man ska också komma ihåg traumatiken som låg över hela familjen just då.

Min syster har utryckt vid tillfällen att hon har känt sig åtsidosatt under peroider och beklagat att hon har fått "ta hand om mig u i vissa situationer" när vi har hamnat i bråk, vi har haft en skakig relation pga av att vi har olika syn på mitt funktionshinder eller mest därför att jag har förändrats med erfarenheterna jag har fått sedan jag flyttade hemifrån och det är visserligen länge sen men ändå.Däremot så upplevde jag att man sällan litade på att jag faktiskt klarade av att ta ansvar om man jämnför med min syster, jag ville visa att jag klarade av att ta ansvar men fick ofta höra hur duktig jag var.Det med bland något helt annat har blivit följden till en låg självkänsla och ett starkt självförtroende, jag kan säga att självkänslan har jag fått arbeta hårt med för att komma till rätta med.


Sen tycker jag också att denna "normaliseringshets" är inte bra för någon, min morsa ville att jag skulle vara som alla andra barn men problemet var att jag aldrig skulle ha den möjligheten därför att jag hade mina förutsättniar som de andra barnen hade sina förutsättningar. Hela mitt yngre liv har gått åt till att försöka passa in någonstans där jag inte gjorde det till vilken nytta då? Osäker smiley

Kanske var det meningen att jag skulle lära mig att vara normal innebär inte alltid rättvisa och jämnlikhet eller var det bara en fas i livet men jag är övertygad om det föst nämda.

Mvh

Anonoym

Redigerat 2006-10-06 11:21


Jag kan hålla med om det sista du skriver om normaliseringshets. När man "normaliserar" som förälder i detta fallet då så måste man tror jag tänka efter varför man gör det - är det för att man skäms över att ha fått ett funktionshindrat barn, är det för att man tror att omgivningen kommer att ha svårt för en indivd som växer upp med funktionshinder eller är det för att den funktionshindrade ungen ska ges möjligheter att vara den bästa personen den kan, utefter sina möjligheter och förutsättningar och förmågor. Jag väljer att tro att mina föräldrar arbetade med det sistnämnda och det har funkat på mig i alla fall. Det är livsfarligt anser jag med föräldrar som bäddar in sina barn i bomull och gör dem på det sättet helt handlingsförlamade inför vuxenlivet, det är egoistiskt också med tanke på att föräldrarna troligen kommer att dö flre barnen och vad ska då barnen göra som vuxna, handlingsförlamade när föräldrarna inte längre finns där och kan ta hand om allt?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Hamaka 2006-10-10 Kl 19:06
 

Jag hörde precis att det i morgon, 11/10 kommer att vara en intervju med en tjej som växt upp med funktionshindrat syskon, i GoKväll 18.15 svt2.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: KarinSch 2006-10-10 Kl 19:29
 

Konstig artikel, när jag läste den fick jag en bild av att funktionshindrade syskon måste vara orsaken till allt elände i världen, typ alla missbrukare, uteliggare, barnmisshandlare säkert också socialbidragstagare och arbetslösa.
Det är väl klart att det i vissa familjer blir problem medan andra familjer bara upplever det som deras vardag, men det handlar ju inte om det funktionshindrade barnet utan om vilket stöd föräldrarna får för att kunna leva ett vanligt familjeliv så går det åt he-e med syskonen så anser jag att det beror på att samhället gjort att föräldrarna gått på knäna för att orka kämpa och se till att barnet får bästa möjliga hjälp. Om man som förälder får insikt och hjälp med att ta reda på vad man kan få hjälp med får ju föräldrarna ork till att leva familjeliv med alla barnen. Så om man får assistans tidigt, information om var och vilken hjälp man kan brhöva så hade det inte funnits så många syskon som känner sig åsidosatta.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Josefin 2006-10-16 Kl 18:27
 

Hej på er. Kände bara att jag måste försvara DN:s artikelserie lite. Vet inte om ni läst de följande artiklarna och tyckte att de var bättre? I vilket fall, jag är själv storasyster till en funktionshindrad bror. Jag storgrät när jag läste artiklarna där de intervjuade syskon. Det var så skönt, jag kände igen mig så otroligt väl. Jag trodde verkligen inte jag skulle reagera så starkt. Men det blev på något sätt en bekräftelse på att det är okej att erkänna att det varit jobbigt. Det har naturligtvis inneburit så mycket fint också, men det är klart att det varit jobbigt och det är klart att jag ibland önskat att han inte funnits. Och det är också okej. Och det var så skönt att någon annan skrev att de blivit den duktiga flickan som inte bekymrat sina föräldrar med sina egna problem och som inte tagit tillräckligt med utrymme i anspråk. Min bror är en fantastisk människa, men han har också tagit mycket från mig. Svårt att förklara men det var verkligen jätteskönt för mig att läsa om andras erfarenheter på det sättet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Artikel i DN om syskon..
Av: Helna 2006-10-17 Kl 11:09
 

Josefin skrev:
Hej på er. Kände bara att jag måste försvara DN:s artikelserie lite. Vet inte om ni läst de följande artiklarna och tyckte att de var bättre? I vilket fall, jag är själv storasyster till en funktionshindrad bror. Jag storgrät när jag läste artiklarna där de intervjuade syskon. Det var så skönt, jag kände igen mig så otroligt väl. Jag trodde verkligen inte jag skulle reagera så starkt. Men det blev på något sätt en bekräftelse på att det är okej att erkänna att det varit jobbigt. Det har naturligtvis inneburit så mycket fint också, men det är klart att det varit jobbigt och det är klart att jag ibland önskat att han inte funnits. Och det är också okej. Och det var så skönt att någon annan skrev att de blivit den duktiga flickan som inte bekymrat sina föräldrar med sina egna problem och som inte tagit tillräckligt med utrymme i anspråk. Min bror är en fantastisk människa, men han har också tagit mycket från mig. Svårt att förklara men det var verkligen jätteskönt för mig att läsa om andras erfarenheter på det sättet.


Självklart finns de syskon som känner sig som de personerna i artiklarna. MEN de får aldrig bli en normalitetsbild av att så här är det för alla, för då blir inte helhetsbilden korrekt. Jag tycker att framförallt att det är en orättvis bild som utgör de funktionshindrade syskonet till syndabock, när det inte ens är deras fel att de har ett funktionshinder Glad smiley

Redigerat 2006-10-17 11:26


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Ninnie 2006-08-26 Kl 17:46
huvudinlägg

Tycker det är trist att så få syskon till personer med fh diskuterar här... Måste ju finnas en miljon ämnen?!

Typ, blev man åtsidosatt som liten?

Hur känns det när främlingar ger godis/presenter till ens syskon men inte en själv?

Hur fick mamma och pappa tid till hela familjen?

Finns det skuldkänslor över att syskonet fick fh men inte man själv?


Osv. osv.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2006-08-27 Kl 02:32
 

Jag har 2 stycken syskon men dom lär inte skriva här, dom har ett enormt agg gentemot mej av nån anledning.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Emil 2006-08-27 Kl 06:43
 

Sunshine skrev:
Jag har 2 stycken syskon men dom lär inte skriva här, dom har ett enormt agg gentemot mej av nån anledning.


Samma med mina tre syskon. De vet inte att denna site finns och skulle aldrig bry sig om jag tvingade på dem info om att sajten finns.
Två av dem är gifta och har både barn och barn barn. Den bror som lever ungkarlsliv, ser vi "efter anrop". Övriga ALDRIG. Min svägerska har också någon form av agg till frugan. Gissar att det beror på att hon för 36 år sedan inte fick bestämma hur vi skulle möblera lägenheten och att vi inte heller ville byta alla kontakter till "barnsäkra". Vi har fortfarande (i 60-årsåldern) varken barn (eller barnbarn "hehe"Blinkande smiley, så varför denna kostnad?
Frugans syskon och syskonbarn har vi en underbart fin kontakt med, likaså med frugans brorsons hustru. Helt underbara ungdomar!
Emil


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Idjeli 2006-08-28 Kl 11:10
 

Jag har en bror som är två år äldre än mig. Jag har aldrig märkt på honom att han har upplevt mitt funktionshinder som "jobbigt", det är i varje fall aldrig något han uttryckt. Tvärtom verkar han vara stolt över mig och presenterar mig för sina vänner och bekanta ideligen.
Jag frågade honom för ett tag sen när vi satt och pratade förtroligt med varandra vad han tycker om att vara min bror och vad han har för tankar om vår barndom och mitt funktionshinder. Han satt tyst några sekunder, sen började han himla med ögonen och sa: "Men Jennie, hur kan du ens fråga... Du ska alltid älta allting, det är sååå typiskt dig. Jag har inga problem med att min syrra sitter i stol. " och så kramade han om mig.
Han gör ingen grej av det, för honom är jag lillasyster (tokig, färgglad, lyssnar på "fel" musik osv).
Det är vad jag kan svara...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Kramin 2006-08-29 Kl 10:40
 

Brukar inte vara här, har mest kikat in ibland. Funktionshinder är liksom inte något som intresserar mig, och att min bror har ett funktionshinder är inte något som väsentligen påverkar mitt liv. Eller ens nånsin har gjort. Det som stör mig mest med att ha växt upp med ett funktionshindrat syskon är att så många männsikor TROR att hela familjen kretsade kring det. Som om inte en familj där någon har ett funktionshinder kan fungera bra eller ha problem beroende på familjemedlemmarnas personligheter, intressen, problem åsikter, idéer, osv. Om jag är 15 och osams med mina föräldrar kan det precis som för vilken 15åring som helst ha en massa anledningar, och förstå-sig-på människor som försöker blanda in min bror som förklaring på allt är det jobbigaste.
Som bror är han bara som en väldigt omtänksam och bra bror (med klassiskt usel musiksmak och sånt som bröder har Blinkande smiley ) och jag brukar sällan tänka på honom som funktionshindrad just.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Ninnie 2006-08-29 Kl 11:27
 

Kramin skrev:
Brukar inte vara här, har mest kikat in ibland. Funktionshinder är liksom inte något som intresserar mig, och att min bror har ett funktionshinder är inte något som väsentligen påverkar mitt liv. Eller ens nånsin har gjort. Det som stör mig mest med att ha växt upp med ett funktionshindrat syskon är att så många männsikor TROR att hela familjen kretsade kring det. Som om inte en familj där någon har ett funktionshinder kan fungera bra eller ha problem beroende på familjemedlemmarnas personligheter, intressen, problem åsikter, idéer, osv. Om jag är 15 och osams med mina föräldrar kan det precis som för vilken 15åring som helst ha en massa anledningar, och förstå-sig-på människor som försöker blanda in min bror som förklaring på allt är det jobbigaste.
Som bror är han bara som en väldigt omtänksam och bra bror (med klassiskt usel musiksmak och sånt som bröder har Blinkande smiley ) och jag brukar sällan tänka på honom som funktionshindrad just.


Väldigt bra skrivet. Konflikter och problem finns i alla familjer - och ett fh är alltid lätt att ta till som orsak...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Rosetta 2006-12-08 Kl 14:13
 

min i barndomen icke funktionshindrade bror (nu är han gammal och har haft en liten stroke, så han är välkommen i gänget) - han var nog det bästa som kunde hända mig,eftersom jag är född med ett funktionshinder. Dessutom är jag den äldsta av oss.
Det fanns ingen chans för mig att bli bortskämd och överbeskyddad. Jag skulle hänga med på det som brorsan gjorde, och det gjorde jag. Eftersom jag var äldre var jag tuffare än han när vi var på scoutläger etc. Naturligtvis var det jobbigt när jag inte kunde hänga med rent fysiskt på vad de andra ungarna gjorde. När jag i tonåren började med handikappidrott - detta var på tidigt 60-tal - minns jag att min bror sa: Fy fan vad jag är avundnsjuk på dig som har så många kompisar och som är ute på nåt kul jämt..."


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pluttsan 2008-01-24 Kl 19:58
 

Hej
Jag upplever att mina syskon tyckte att jag tog för mycket plats pga min CP skada. Det gör mig ledsen. Känner också att de inte riktigt räknar mig som vuxen trots att jag har passerat 50 strecket!!
När var liten och bodde hemma så fick jag alltid äta före de andra, de tyckte inte att om att sitta med mig och äta.
Nu när de är vuxna så äter de samtidigt med mig vid släktträffar men jag ser på dem att de inte tycker om det, detta trots att när jag frågat dem så har de nekat.
De tycker också att det är konstigt att jag vill festa ibland, det har de aldrig accepterat.
Att jag sen som alla människor gör av med pengar är tydligen fel,, får alltid höra att jag gör av med för mycket pengar,, detta trots att ingen av dem är "god man" jag är själv ansvarig för min ekonomi men behöver hjälp att betala räkningarna.
De lär knappast titta in på denna sida.. FH är inget som intresserar dem!
Jag förstår att de tycker att det är jobbigt med mig ibland men jag tycker att det är jobbigt att bli behandlad som annorlunda. Jag förstår allt även om jag inte pratar dem utan via bliss.
Har nog varit överbeskyddad av föräldrar och det har kanske mina syskon tyckt illa om.
Vi har inte bara dålig kontakt utan ibland har vi ganska trevligt, det är bara vissa saker som är jobbiga.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Moon 2006-08-29 Kl 12:18
 

Kramin skrev:
Funktionshinder är liksom inte något som intresserar mig, och att min bror har ett funktionshinder är inte något som väsentligen påverkar mitt liv. Eller ens nånsin har gjort. Det som stör mig mest med att ha växt upp med ett funktionshindrat syskon är att så många männsikor TROR att hela familjen kretsade kring det. Som om inte en familj där någon har ett funktionshinder kan fungera bra eller ha problem beroende på familjemedlemmarnas personligheter, intressen, problem åsikter, idéer, osv. .


Intressant det du skriver - och sunt! I samband med H-k mässan i Gbg förra årt var jag på en föreläsning där två mammor med barn med funktionshinder talade. En av mammorna tryckte jättemycket på att de var "CP-familjen" hela tiden. Antagligen med tanken att avdramatisera det ena barnets funktionshinder men ... jag tyckte att det blev så fel. Jag hade inte hjärta att gå i debatt med henne för hon verkade så skör, så jag höll tyst. Jag frågade däremot andra med just den skadan om de hade tyckt om att deras familj kallade sig "CP-familjen" och alla blev både lessna och ganska förfärade.

Vad tycker ni? Hur hanterar man en sådan situation - familjen alltså!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2006-08-29 Kl 12:39
 

Ett handikapp skall varken användas som identifikation av den funktionshindrade eller familjen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Lasse67 2011-01-25 Kl 22:29
 

Sunshine skrev:
Ett handikapp skall varken användas som identifikation av den funktionshindrade eller familjen.


Mycket bra skrivet! Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Josefin 2006-10-16 Kl 18:18
 

hej alla. har en lite yngre bror som är funktionshindrad. själv är jag 24. jag funderade inte så mycket över det när jag var mindre men det har blivit en större grej på senare år, jag har fått mer insikt i hur mycket det verkligen påverkade min uppväxt och hur mycket jag fick offra (även om jag fick en hel del också förstås). Läste i DN:s artikelserie nu om några syskon till handikappade och kände så väl igen mig. Skulle gärna ha lite kontakt med något annat syskon till en funktionshindrad och dela lite erfarenheter. Skuldkänslor, skamkänslor, känslan av att få för lite tid och utrymme, allt det där som verkar vara gemensamt för många. skriv gärna till mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Ninnie 2006-10-16 Kl 18:20
 

Josefin--> Om du blir medlem och gör en presentation så är det lättare för folk att kontakta dig. Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Josefin 2006-10-16 Kl 18:19
 

PS. Min mailadress är josefinfrank@hotmail.com DS.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Wolf 2006-11-19 Kl 22:11
 

Mina barn är för små för att finnas på sådana här forum, men jag hoppas att de kommer att bli aktiva när de blir äldre. Men däremot så kan jag berätta lite hur de hanterar sin lillasyster,
Sonen 10 år ignorerar sin lillasyster, fast vi märker ändå att han intresserar sig lite, men ibland så kan han komma med kommentarer "Fy vad jag hatar autism", eller det där med att bli åtsidosatt "Varför åker aldrig vi på semester som alla andra gör?" Gissa om sådana kommentarer gör ont för en förälder.

Mellersta dottern 8 år bryr sig inte så mycket, hon tar tag i lillasyster och försöker göra saker med henne, fast framgången är ju inte så vidare bra, men att "dansa" tycker båda är kul.

HAB i Uppsala har grupper för syskon med FH syskon så de kan träffas och prata av sig, och märka att de är inte ensamma i sin situation. I Uppsala har viäven en pappagrupp för pappor med autistiska barn, där är vi pappor till barn mellan 5 år och 25 år. Intressant och givande ut flera synpunkter.

Ha en trevlig kväll,

Wolf


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Lise 2008-07-09 Kl 13:05
 

Hej! Detta hör väl egentligen inte hit, men när jag läste ditt inlägg, så kom jag att tänka på en bok (som även finns som film) som heter Bill och Bolla. Den handlar om just om att få ett syskon med autism och är otroligt bra. Men denna kanske ni redan känner till? Tror att det är samma författare som har skrivit Alfons Åberg.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: _Anna_ Elisabeth 2008-07-09 Kl 16:14
 

Lise skrev:
Tror att det är samma författare som har skrivit Alfons Åberg.

Mmm, Gunilla Bergström. Glad smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Wilma 2007-11-27 Kl 15:23
 

Här kommer ett litet ämne till som kanske ingen tänker på. Jag har en bror som p g a sitt funktionshinder kanske tycker att vi behandlar honom på ett, vad ska vi säga, "elakt" sätt. Det är självklart inget vi medvetet gör men eftersom han har AS så tolkar han ganska mycket fel, och vi får inte en chans att förklara för han bara skyller på att "han har minsann AS och varför har vi inte tagit reda på vad det är för någon slags diagnos". Nu är både jag och min syster inom sjukvården, så ingen av oss har svårigheter att ta reda på någonting egentligen som rör sjukdomar, och jag vet mycket väl att han egentligen har problem med att tolka det vi säger och gör. Nu är frågan; Hur mycket ska vi syskon och familj behöva ta från vår bror innan vi egentligen får reagera? Han må vara ledsen men det blir ju faktiskt vi också... Hur mycket ska han få lov att slänga ur sig för att kunna skylla på att "han har minsann AS och då GÖR man så"? Messa gärna om du är syskon och känner igen dig.

Redigerat 2007-11-27 15:24


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: DirtyDiaana 2007-11-30 Kl 11:49
 

Wilma skrev:
Nu är frågan; Hur mycket ska vi syskon och familj behöva ta från vår bror innan vi egentligen får reagera? Han må vara ledsen men det blir ju faktiskt vi också... Hur mycket ska han få lov att slänga ur sig för att kunna skylla på att 'han har minsann AS och då GÖR man så'? Messa gärna om du är syskon och känner igen dig.


Är det brorsan eller nån annan som protesterar om du säger ifrån på skarpen? Hur gammal är han?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Wilma 2007-12-05 Kl 11:06
 

DirtyDiaana skrev:
Är det brorsan eller nån annan som protesterar om du säger ifrån på skarpen? Hur gammal är han?


Han är 44. Alltså, situationen kan vara följande; vi sitter och äter och någon av oss säger något på skämt, de flesta av oss skrattar, men han blir purken, och dukar av sin tallrik och säger att han måste gå. Underförstått att han har blivit sur för att någon skämtade.
Han går dessutom omkring i stan (vi bor inte i någon stor stad) och pratar om hur illa vi behandlar honom, då vi egentligen inte behandlat honom annorlunda. Sedan att han väljer att bo 9 mil härifrån och att han blir sur för att vi inte hälsar på honom så ofta, och att han minsann inte tänker komma in i jul osv osv... jag tror att jag messar resten...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Avundsjuka 2008-07-09 Kl 03:14
 

Måste säga att det jag läser här gör mig riktigt ledsen och chockad. Jag är 15 år, har en syster med SMA som är 20 och en syster som är 3 med autistiska drag. Jag är alltså enda syskonet av tre som inte har något funktionshinder. Jag förstår verkligen inte det här, att så många har blivit mer eller mindre ignorerade av sina syskon pga funktionshinder, tycker det är sjukt.
Jag har alltid sett upp till min storasyster, velat vara som henne och hängt efter henne och hennes kompisar osv, och min relation till henne har verkligen inte påverkats av att hon har suttit i rullstol och behövt hjälp med mer eller mindre allting, om inte det är så att vi har kommit ännu närmre varann. Vi har alltid varit nära varandra trots åldersskillnaden och jag har sett det som helt naturligt.
Självklart har jag haft långt ifrån en "normal" barndom, jämfört med barn som inte haft syskon med handikapp, men den har varit underbar även om det har varit en hel del sjukhusbesök, personliga assistenter (sedan 2001 hela tiden utom nätterna) och konstiga maskiner och apparater. Visst har storasyrran behandlats annorlunda än mig och när jag var mindre kände jag det ofta som att hon fick mest uppmärksamhet, även om det kanske inte var så.
Min lillasyster är ju sladdis, och det var självklart att hon skulle få mer uppmärksamhet än oss stora, och just pga det tror jag känns det inte som att hon får mer uppmärksamhet pga funktionshinder. (måste påpeka att jag skämmer bort henne lika mycket som mor- och farföräldrar etc och att uppmärksamheten inte är ett problem för mig) Hon har ganska nyligen fått sin diagnos och habilitering och sånt har inte börjat än. Hennes beteende frestar en del på familjen, både lite närsomhelst och när man försöker göra något speciellt, mest det sistnämnda, och vi känner allihop att vi är lite av en otursfamilj. För mig i min vardag nu betyder mina systrars funktionshinder mest att jag får hjälpa till mer hemma och måste vara hemma oftare. Det kan kännas riktigt jobbigt i vissa stunder, men tänker jag efter när jag har lugnat mig så vet jag ändå att det är så det måste vara och att jag inte för något i världen skulle byta mina systrar mot några andra. På ett sätt är vi som vilka systrar som helst och bråkar och surar from time to time, men ibland kan vi göra varandra till de lyckligaste i världen.
Det som Wilma skriver tycker jag är helt sanslöst, jag tycker det låter som att han utnyttjar sitt funktionshinder för att kunna bete sig hur som helst. Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Tesslan 2008-09-30 Kl 21:12
 

Hej! Jag skulle gärna komma i kontakt med andra syskon för att kunna diskutera just sådana här saker som du skriver.

Är det någon som vet om det finns det några syskongrupper i stockholm/uppsala-området?

/T


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Lika 2009-03-07 Kl 23:52
 

det du skriver är saker vi tänkt mycket på med syskonen till grabben som vi har med mest behov av hjälp......
Frågade stora tjejen (har ju med F-hinder men helt annan nivå) vad hon tyckte om brorsans assistenter, ochhon hade aldrig sett att v hade några......öh...nähä....de sitter vid vårt matbord varje dag men där drog nog hon gränsen vad som tillhör henne på nåt vis....
TOg en halv eftermiddag med stora tejen på stan och mysfikade och shoppade....tror det är viktigt att få in tid för sådant.
Min lilla flicka som bara är 2 år blir svartis för att grabben har en "egen"...... Så hon försöker sitta lite på assistenten också så ofta det går....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pontus__mamma 2009-12-09 Kl 20:10
 

jag har 6 syskon och ingen av dem har fh bara jag. och jag märker på dem att de behandlar mej annorlunda. min ena bror t ex hånar mej och säger att jag ska uppträda som en annan kille som har fh och i torsdags förra veckan kom min bror till mamma och sa är det muppmöte här Ledsen smiley och de pratar väldigt sällan med mej.

detsamma gäller släkten Ledsen smiley men vad gör man?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2009-12-09 Kl 20:25
 

Pontus__mamma skrev:
jag har 6 syskon och ingen av dem har fh bara jag. och jag märker på dem att de behandlar mej annorlunda. min ena bror t ex hånar mej och säger att jag ska uppträda som en annan kille som har fh och i torsdags förra veckan kom min bror till mamma och sa är det muppmöte här Ledsen smiley och de pratar väldigt sällan med mej.

detsamma gäller släkten Ledsen smiley men vad gör man?


Jag tycker nog att dina föräldrar har misslyckats i att upplysa dina syskon.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pontus__mamma 2009-12-09 Kl 22:32
 

ja och släkten gör likadant de ignorerar mej när vi ses. pratar inte ens med mej. och min pappa ja honom ska vi inte prata om. eller jo förresten. när jag växte upp äldst av 7 syskon och den enda med fh eller hur man förkortar funktionshinder. jag har en lindrig utvecklingsstörning sen 8 månaders ålder då jag fick hjärnhinneinflammation och fick operera in en shunt.

och bråkade mina syskon ja vem fick skiten/skulden då? jo jag för jag är äldst och den som skulle förstå


sen som sagt i somras så sa mina två bröder på ett spydigt sätt du borde uppträda som pontiac

sen i torsdags förra veckan så var jag på ljusparty hos min mamma och då kommer min ena bror dit och säger har ni muppmöte

sen var det min morbrors fru, min brors fru ja de satt i köket och pratade vilket är helt okej men så fort de såg mej där ja vad händer? jo de blir knäpptysta och då hade jag ändå stått där i 5 minuter och lyssnat på deras snack. Ledsen smiley Arg smiley Gråtande smiley

och när jag säger nått t ex till min mamma eller mina syskon så säger de ne så illa kan det inte vara. de i släkten har alltid behandlat dej bra och de vet om ditt funktionshinder *Bullshit*

Redigerat 2009-12-09 22:39


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2009-12-09 Kl 22:55
 

Släkten är tyvärr värst, känner igen detta mycket väl.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pontus__mamma 2009-12-09 Kl 23:23
 

men vad gör jag? de har utsett mej till det svarta fåret som man får sparka på


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2009-12-10 Kl 00:48
 

Pontus__mamma skrev:
men vad gör jag? de har utsett mej till det svarta fåret som man får sparka på


Det enda jag kan råda dej till är väl att ha så lite kontakt med dom som det bara går.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Morticia 2009-12-10 Kl 02:54
 

Sunshine skrev:
Det enda jag kan råda dej till är väl att ha så lite kontakt med dom som det bara går.


Man kan aldrig förändra en annan människa. Det är omöjligt att lära en annan att vara snäll. Så personer upprepat kränker en så kan man själv "bara" låta bli att träffa dessa personer. Om de sen råkar vara släkt så kan det kännas extra jobbigt.
Men man har ansvar för sitt liv. Och ska man själv orka må bra, finnas för sina barn etc så kanske man måste bryta med de som gör att man mår sämre?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pontus__mamma 2009-12-10 Kl 09:58
 

men vad gör jag om jag t ex vid jul ska umgås med dem och de hånar mej??


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Sunshine 2009-12-10 Kl 11:35
 

Pontus__mamma skrev:
men vad gör jag om jag t ex vid jul ska umgås med dem och de hånar mej??


Slå dövörat till, eller säg ifrån, tala om hur du känner. Inte enkelt jag vet, men antingen så får du skapa dina egna jultraditioner eller stå ut.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Anonym[1] 2009-12-10 Kl 14:19
 

Pontus__mamma skrev:
men vad gör jag om jag t ex vid jul ska umgås med dem och de hånar mej??


Jag valde att inte fira jul med de i min familj som inte respekterade mig.
Visst blev det bråk. Men jag firar med de jag trivs med.
Och mår bättre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Pontus__mamma 2009-12-10 Kl 19:23
 

låter bra

tänker åka ner och fira jul med min mamma och säger de andra nått elakt ja då kommer jag gå därifrån för att visa att jag inte accepterar deras sätt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Lasse67 2011-01-25 Kl 22:31
 

Kan nog bero på att en del (men defenitivt inte alla) syskon har känt sig åsidosatta. Jag vet att min bror gjorde det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Jacob82 2011-02-08 Kl 11:24
 

Ni som skrev om syskon är modiga. Jag har 3 bröder, eftersom de ser mig som en bror... Min äldst bror och jag kommer inte överens. Sällan. Men jag vill inte säga om orsaken. När vi var små, så kom vi överens. Min näst yngst bror ser mig som en vanlig människa. Vi brukar "jävlas" med varandra, ursäkta mitt språk. Min yngst bror är 11 år och vill ALLTID hjälpa mig. Ibland busar han med mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det syskon här?
Av: Kaviar 2019-12-15 Kl 14:05
 

Har själv varit i samma tankar och tycke att det fanns en hel del intressant skrivet här. Ska se till att berätta min sida av det hela när jag får lite mer tid!
Mvh
https://xn--hittasmsln-95a.se/


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: flera syskon med olika f-hinder?
Av: Morticia 2006-06-13 Kl 18:48
huvudinlägg

Jag är en av dom som växt upp i en familj där alla barnen hade sjukdomar, en del samma, en del olika.

Mamma jobbade hemma till 1986. Sen kvällar så dagarna kunde hon ringa samtal vid behov.

Pappa hade jobb som gjorde det omöjligt att ringa (på den tiden fanns ju inte mobiler!) Så mamma fick ringa och sånt. Pappa var med där han kunde.

När jag ser tillbaka var det en hel del sjukhus.
Men så fort jag var gammal (beroende på vad det gällde så var jag mellan 12-16) nog att klara sånt själv så fanns det mer tid för mamma till syskonen.
Jag tyckte det var skönt att få den kontrollen.

Både min bror och jag hade ju stor frånvaro från skolan. Vilket även lillasyster ärvde. Så när jag gick gymnastiet så kunde alla tre vara hemma rätt länge...

Det kan inte varit så kul för föräldrarna. Sjuka ungar, lite grann utan diagnoser. Och lite grann där det var periodvis dåligt... Ledsen smiley

Har någon annan växt upp i en skröplig krasslig familj?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: flera syskon med olika f-hinder?
Av: Hjulia 2006-06-13 Kl 21:16
 

Morticia skrev:
Jag är en av dom som växt upp i en familj där alla barnen hade sjukdomar, en del samma, en del olika.

Mamma jobbade hemma till 1986. Sen kvällar så dagarna kunde hon ringa samtal vid behov.

Pappa hade jobb som gjorde det omöjligt att ringa (på den tiden fanns ju inte mobiler!) Så mamma fick ringa och sånt. Pappa var med där han kunde.

När jag ser tillbaka var det en hel del sjukhus.
Men så fort jag var gammal (beroende på vad det gällde så var jag mellan 12-16) nog att klara sånt själv så fanns det mer tid för mamma till syskonen.
Jag tyckte det var skönt att få den kontrollen.

Både min bror och jag hade ju stor frånvaro från skolan. Vilket även lillasyster ärvde. Så när jag gick gymnastiet så kunde alla tre vara hemma rätt länge...

Det kan inte varit så kul för föräldrarna. Sjuka ungar, lite grann utan diagnoser. Och lite grann där det var periodvis dåligt... Ledsen smiley

Har någon annan växt upp i en skröplig krasslig familj?


Jag har väl en hyfsat skröpplig familj.

Som liten var det självklart att jag inte, från 5-årsåldern, inte kunde bli upplyft av vare sig mamma eller pappa - diskbråck. Mamnma opererades tre ggr och pappa 2 ggr.
Ingen av dem blev helt hundra.

Sen uppdagades ju min sjukdom, och de på pappas sida inkl pappa hade ju samma sak. Nu finns bara min farbror kvar, de andra, farmor, pappa och en kusin, har gått bort mer el mindre beroende på "våran sjukdom".

Mormor fick Alzheimers och gick bort ganska snabbt.

Mamma har en hjärntumör som ger epilepsianfall. Det är dock inte samma sorts tumörer som jag har. Hennes är en lågcancervariant medans mina är benigna.
Hon pysslar fram och tbax med mediciner, det är svårt att få bort så många anfall som möjligt.

Som om inte allt det vore nog så dog min mammas svärmor av sin MS förra våren!

Sjuk familkj?? Nänä, inte vi inte!! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: flera syskon med olika f-hinder?
Av: Morticia 2006-06-13 Kl 23:40
 

Jag diskriminerade bort den generationen helt.
Av hälsoskäl. Blinkande smiley

Mormor som fortfarande lever är liten klen. Nu dement och ska flytta till större rum med större badrum till helgen. I samma korridor, Så det blir samma personal.
Morfar när jag gick gymnasiet pga cancer lite va stans. blev sjuk o dog.

Farmor var svårt reumatisk. krokig och kunde gå lite grann. Men vägrade rullstol. Tänk var mycket mer mamma hon hade kunnat vara åt sina barn. Och sen orkat vara mer farmor med hjul?
"Så länge jag lever". Men det blev så länge jag har ben kvar. För hennes sista år blev i en Etac Cross! Utan ben.

Hon tillhör dom som var sjukast i landet i ledgångsreumatism under längst tid. Seg tant. Väldigt envis!

Under hennes sista 15 år var hon död ett antal gång. Vi ett till och med läkaren tog klockan och höll på att skriva när hennes hjärta började igen.
Men tillslut fick hon blodförgiftning. Hon vägrade åka till sjukhuset när hon blev sämre efter en operation. Och kom in för sent... Envis... Ledsen smiley

Hennes make, min farfar lever. Lite nya leder och delar i kroppen håller gubben vid liv.

Om man lägger till föräldrarnas syskon så har vi fått flags på alla sidor i Läkarboken! Äntligen, tog lite tid. Men mostrar kan mycket! Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: flera syskon med olika f-hinder?
Av: Kattis 2006-06-26 Kl 01:23
 

jag har varit sjuk sen jag var 4 år men ingen vet vad jag haft förrän jag blev 25 då trodde de o tror till viss del att jag har SLE kollagenos, reumatisk bindvävssjukdom, jag har haft ledvärk så länge jag kan minnas, min mamma eller pappa gned mina fotleder som värkte så mkt att jag inte kunde somna när jag va liten.
Min farfar hade ledgångsreumatism precis som min faster. Min pappa psoreasis som även jag har.
Min farmor hade binvävsreumatism, men fick lungcancer i slutet. Både farmor o farfar hade grå och grön starr.

Min mormor dog av levercancer när jag va 12 år. Min morfar hade diabetes som även jag har.
Mina mostrar har struma, stroke, blodproppar även jag waranbehandlad sen -93 pga av lungemboli- propp i lungan. kommer alltid behandlas pga av att jag bildar proppar hela tiden det är genetiskt.

Min mamma har något fel på sina muskler först trodde de att hon hade parkinson men det var de inte. Nu är hennes läkare intresserad av mina problem med mina muskler ifall vi kan ha samma.
Min bror har grön starr, hans barn allergiska.

Mina barn är födoämnesallergiker, astmatiker och en av dem troligen adhd. deras pappa, min fd man dog i hjärnblödning 2001.

Det är vad jag har haft omkring mig och har eftersom mina mor-och farföräldrar inte längre finns i livet.

Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: flera syskon med olika f-hinder?
Av: KarinSch 2006-06-26 Kl 12:27
 

Jaha, då tar vi nästa skröppelfamilj då.
Min mormor fick magcancer som 55 åring men klarade sig fram till hon blev 60. Morfar hade dåligt hjärta i många år men var seg som sören och levde till han blev 75, då hade han haft 9 hjärtinfarkter och 2 stroks.
Min mamma dog i cancer, bröstcancer som spred sig till skelettet och hjärnstammem, hon blev bara 47 år.
Eftersom gon nog inte gillade att få ett funktionshindrat barn och dessutom skilde sig när jag var tre år har jag inga syskon. Min äldsta son är frisk förutom att han har dåliga knän, min andra son är otroligt infektionskänslig och sjuk jämt, nyser de på tv så blir han sjuk, typ. Min dotter har ADHD med specifika inlärningsproblem, samt astma.
Jag har då AMC, nedsatt lungfunktion, panikångest och diabetes med de följdsjukdomar man får av att inte kunna röra sig ordentligt, äter 14-20 piller per dag beroende på dagstiullstånd.
Hur man mår på min pappas sida vet jag inte för de har jag inte träffat sen jag var barn.
Tack och lov har mellansonen träffat en tjej som aldrig är sjuk, hon har en årsranson på 2 TREO, och deras 9 månader pojk har bara haft en snuva och en maginfluensa så jag hoppas det blir bra där. Hennes pappa är däremot mycket sjuk i ALS och har nu lagt in om assistans.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Ninnie 2006-05-21 Kl 23:08
huvudinlägg

Jag har ett fh, eller flera, och vet att mina äldre syskon ibland har fått "stå tillbaka" gällande uppmärksamhet från våra föräldrar.

Hur kan man som förälder ge syskonen den uppmärksamhet de behöver? Trots tids- och sömnbist i vissa fall? Hur pallar man att finnas för alla?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Sunshine 2006-05-21 Kl 23:46
 

Det är väl alltid ett problem när det finns mer än ett barn i familjen? Men det är ju viktigt att dom förklarar varför ett av barnen får mer "uppmärksamhet" än dom övriga?
Mina syskon fick inte mindre uppmärksamhet än mej, snarare tvärt om. Dom måst ju nångång förstå att det beror på den situation som det uppmärksammade syskonet får. Att klä sej eller vad det nu är kallar inte jag uppmärksamhet, det är ett nödvändigt ont.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Helna 2006-05-22 Kl 09:00
 

Speciellt svårt är det om syskonen är i en känslig ålder och är barn, då är det inte såå lätt att "acceptera" bara sådär!

Toppen är att nu har alla de berörda familjerna möjlighet att diskutera här Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Morticia 2006-05-23 Kl 16:38
 

Tror det är väldigt viktigt att se och ge alla barnen i syskonskaran lika. Gör man fotoalbum på nätet gör man till alla barnen etc.

Dom allra flesta syskon förstå att det funktionshindrade syskonet har andra behöv, tar mer tid etc.

Men att inte bli sedd är svårare att acceptera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Munken 2006-05-24 Kl 00:53
 

Fotoalbum på nätet åt barnen. Detta bör undvikas generellt med tanke på alla pedofiler och devotees som surfar runt!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Tina.Gustafsson 2006-08-26 Kl 18:02
 

Det var bara ett exempel...Munken.

Redigerat 2006-08-26 18:03


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Uppmärksamhet
Av: KarinSch 2006-08-27 Kl 06:00
 

Har ju inga syskon själv, tror inte min mamma vågade prova att få fler.
Men har ju ett barn med mycket extra behov, och vet idag (när alla är vuxna) att killarna tyckte det var orättvist att Hannah fick dator av skolan, att jag ibland inte orkade göra saker med dem eftersom Hannah varit vaken hela natten.
De förstår ju varför idag och de älskar sin lillasyster och umgås mycket, men nog sitter det en liten tagg i dem, typ kan de säga att hon blev bortskämd och fick mycket mer än vad de fick. Och så var det ju, fast hon behövde sakerna (musikinstrument, konstmaterial, skolprogram som var roliga) för att bli en stark vuxen. Pojkarna klarade sig ju med vanliga saker och hade egna intressen ute, som fotboll och annat. Skillnaden var nog att de faktiskt fick jobba för att uppnå sina saker medan det för dem såg ut som om Hannah gled fram, de har nog aldrig förstått hur mycket blod, svett och tårar det krävdes för att göra henne till den duktiga vuxna kvinna hon är idag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Uppmärksamhet
Av: Vejron 2006-08-27 Kl 06:12
 

Ninnie skrev:
Jag har ett fh, eller flera, och vet att mina äldre syskon ibland har fått "stå tillbaka" gällande uppmärksamhet från våra föräldrar.

Hur kan man som förälder ge syskonen den uppmärksamhet de behöver? Trots tids- och sömnbist i vissa fall? Hur pallar man att finnas för alla?


En bra sak som min mamma gjorde(växte upp med lilllasyster som är 1½ år yngre och min mamma) var hatt hon ALDRIG tvingade min syrra att ha mig i "släptåg". Många föräldrar i samma situation har sett det ensamma funktionshindrade barnet och pushat syskonen att ta med honom/henne med deras kompisgäng och jag tror att det är fel, för kompisgänget är ju det icke-funktionshindrade syskonets "fristad" på nåt sätt. Syrran och jag hade i övrigt samma regler hemma, jag efter mina förutsättningar då. Jag har försökt prata med syrran om hon kände sig åsidosatt under barndomen men hon säger att hon aldrig gjorde det. Hon hade stort intresse i travhästar och hängde i stallet alltid och det var liksom hennes tid, vilket säkert gjorde henne mindre benägen att bli bitter såhär i vuxen ålder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 [2]
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh