Hej!

Jag skriver en uppsats som handlar om identitetsskapande för person med fysisk funktionsnedsättning kopplat till funktionshinder som social konstruktion + sexualitet som social konstruktion.

Har du tankar kring detta som du kan tänka dig att dela med dig av i egenskap av intervjuperson?

Läs mer här: http://www.scribd.com/full/26048952?access_key=key
-20wuwiho0aunukxo36o4

MVH/julia

JuliaB skrev: Hej! Jag skriver en uppsats som handlar om identitetsskapande för person med fysisk funktionsnedsättning kopplat till funktionshinder som social konstruktion + sexualitet som social konstruktion. Har du tankar kring detta som du kan tänka dig att dela med dig av i egenskap av intervjuperson? Läs mer här: http://www.scribd.com/full/26048952?access_key=key -20wuwiho0aunukxo36o4 MVH/julia

Du får inte mer respons för att du lägger in detta på FLERA FORUM.

Fast jag tänkte att man kanske har koll på vissa trådar i ett forum och inte andra, så därav att fler kanske ser det. för man läser väl inte allt i ett forum? men jag kanske tänkte fel? ursäkta om det orsakat problem!

JuliaB skrev: Fast jag tänkte att man kanske har koll på vissa trådar i ett forum och inte andra, så därav att fler kanske ser det. för man läser väl inte allt i ett forum? men jag kanske tänkte fel? ursäkta om det orsakat problem!

Ta en titt på forumreglerna:
2. Det är otillåtet att spamma, dvs skicka samma meddelande, eller meddelande med samma syfte, till flera medlemmar eller posta samma inlägg flera gånger.

// A E

JuliaB skrev: Fast jag tänkte att man kanske har koll på vissa trådar i ett forum och inte andra, så därav att fler kanske ser det. för man läser väl inte allt i ett forum? men jag kanske tänkte fel? ursäkta om det orsakat problem!

Låt administratörerna avgöra om du brutit mot några regler.

Jag har haft kontakt med en av dem och det var inga problem.

hej, uppenbarligen finns väldigt många gnällspikar! jag har en fråga, spelar det någon roll om funktionshindret uppkommit senare i livet eller om det är medfött, för din undersökning alltså? jag föreställer mig att det kan finnas viss skillnad.

annsi

Redigerat 2010-03-01 19:20

Redigerat 2010-03-01 19:21

Annsi skrev: hej, uppenbarligen finns väldigt många gnällspikar! jag har en fråga, spelar det någon roll om funktionshindret uppkommit senare i livet eller om det är medfött, för din undersökning alltså? jag föreställer mig att det kan finnas viss skillnad. annsi Redigerat 2010-03-01 19:20 Redigerat 2010-03-01 19:21

Skillnad finns, men allt eftersom tiden går, så minskar den skillnaden.

Sunshine skrev: Skillnad finns, men allt eftersom tiden går, så minskar den skillnaden.

Frågan var ställd till trådskaparen med anledning av den uppsats hon skriver.
Alltså bör trådskaparen svara på frågan eftersom ingen annan vet vad hon vill med sin uppsats.

Sunshine skrev: Skillnad finns, men allt eftersom tiden går, så minskar den skillnaden.

Det är långt i från sanning, att skillnader minskar med tiden. Hur menar du ?? Det beror ju helt och hållet på vad för funktionshinder/skada man har

Anonym skrev: Det är långt i från sanning, att skillnader minskar med tiden. Hur menar du ?? Det beror ju helt och hållet på vad för funktionshinder/skada man har

Både ja och nej.

Sunshine skrev: Både ja och nej.

Låter väldigt intressant att höra mer om det resonemanget.
Förslagsvis i en ny tråd eftersom det är off topic här.

Sunshine skrev: Både ja och nej.

Utvekla tack, det var det som efterfrågades

Anonym skrev: Utvekla tack, det var det som efterfrågades

Jag tycker också ämnet är intressant men känner att diskutera och argumentera mot dig som anonym inte känns lockande. Oftast är du väldigt aggressiv i tonen och det minsta man kan begära är att du står för din avatar.

Hej!

Jag funderade mycket på det innan jag bestämde mig. Jag anser att det kan finnas skillnader, och har läst flera forskningsrapporter där man har valt att inrikta sig på den ena eller andra gruppen.

Men jag har valt att inte göra det, utan fokusera på "här och nu", hur man upplever sin identitet och sin situation nu, och självklart får man jämföra med tidigare upplevelser då man eventuellt inte hade något funktionshinder, och det kan ju också vara intressant. Så självklart kan det finnas massa skillnader i förhållningssätt och identitetsskapande men jag har valt att inte lägga fokus där utan på själva upplevelserna av ett fysiskt funktionshinder, oavsett typ, uppkomst osv.

Hur tänker du/ni?

MVH/Julia

jag tror att upplevelsen av ett funktionshinder, oavsett art, speglar individens självkänsla. det är min grundtes, men sen tror jag att självförtroendet och känslan av att inte klara saker på egen hand kan medföra att även den med god självkänsla kan uppleva frustration, sorg och ilska. där tänker jag mig att det kan vara skillnad mellan en person som har ett medfött handikapp (och därmed inte har haft något annat liv att jämföra med), och en person som plötsligt eller sakta får sin hälsa försämrad. jag tror att det är svårare att hantera en oönskad förändring i sin livssituation än att ha fötts med ett handikapp (obs jag tror inte att det är lätt på något sätt) och förhoppningsvis lärt sig att leva med det.

Annsi skrev: jag tror att upplevelsen av ett funktionshinder, oavsett art, speglar individens självkänsla. det är min grundtes, men sen tror jag att självförtroendet och känslan av att inte klara saker på egen hand kan medföra att även den med god självkänsla kan uppleva frustration, sorg och ilska. där tänker jag mig att det kan vara skillnad mellan en person som har ett medfött handikapp (och därmed inte har haft något annat liv att jämföra med), och en person som plötsligt eller sakta får sin hälsa försämrad. jag tror att det är svårare att hantera en oönskad förändring i sin livssituation än att ha fötts med ett handikapp (obs jag tror inte att det är lätt på något sätt) och förhoppningsvis lärt sig att leva med det.

Man får inte glömma att även den med medfött funktionshinder upplever försämringar, och får väldigt svårt att bli betrodd pga dom.

Till sidans topp

Hej alla!
Jag vill tipsa om en jättebra blogg som alla borde läsa! Det är en funktionshindrad tjej som skriver på http://www.stil.se. Hon skriver både om sitt handikapp och om helt "vanliga" saker, bland annat håller hon på med hästar och jobbar som journalist. Dessutom har hon personlig assistans (dygnet runt tror jag). Den är både rolig och sorglig ibland, och har givit mig massor av inspiration. Läs den!

http://funktionshinder.se/sida.php?aWQ9MTE=

§ 4 – SPAM, reklam och marknadsföring.

1. Det är otillåtet att skriva något i reklamsyfte, eller på något sätt använda siten för någon form av marknadsföring utan administratörernas godkännande. Detta gäller över hela siten på alla ställen där man kan skriva text och gäller även privata meddelanden. I denna punkt inkluderas länkar till andra websiter på medlemsprofilen (förutom rubriken Hemsida).

2. Det är otillåtet att Spamma, dvs skicka samma meddelande, eller meddelande med samma syfte, till flera medlemmar eller posta samma inlägg flera gånger.

Redigerat 2009-11-29 14:46

Camilla Andersson skrev: Hej alla! Jag vill tipsa om en jättebra blogg som alla borde läsa! Det är en funktionshindrad tjej som skriver på http://www.stil.se. Hon skriver både om sitt handikapp och om helt "vanliga" saker, bland annat håller hon på med hästar och jobbar som journalist. Dessutom har hon personlig assistans (dygnet runt tror jag). Den är både rolig och sorglig ibland, och har givit mig massor av inspiration. Läs den!

Jag känner att det ofta är tidslöseri att läsa bloggar och när man själv har en funktionsnedsättning, har assistans och djur - även om det inte är hästar - så vet jag inte varför just denna bloggen skulle vara så viktig att läsa. Den kanske är viktigare att andra tar del av den. Kan du förklara det för mig?

Alla har ju inte assistans och djur (iaf inte samtidigt...)

Men du har rätt, hennes blogg är verkligen bra. Har suttit och läst den nu istället för att gå och sova... men NU ska jag göra det!!! Natti!

Redigerat 2010-01-21 23:18

Till sidans topp

Jag vet inte hur ni har det men jag har varit funktionshindrat i ganska exakt 3 år nu.

En neurologisk sjukdom.
Läkare har talat om för mig att jag måste reagera på ngt sätt men jag har bara accepterat saken och skakat av mig allting och gått vidare.

Ända till nu, jag har tappat bort mig själv helt och hållet.
Visst går jag med värk varenda dag som gör mig sämre men jag vet inte vem jag är längre.

Arg ledsen och allting på en gång.

Hur har ni det?

Låter som du gått från ett paralyserat chock tillstånd, och nu ramlat med dunder och brak in i en sorge period.

Att bli sjuk och få veta att man bara kan gilla läget blir en chock och sen en sorg...
Samma som om man förlorar en nära anhörig. Du har förlorat din hälsa, din styrka.
Klart du måste sörja.

Jag har mina perioder där jag mår skit för att jag inte kan det jag en gång kunde.

Först är det svårt att ta in, själen försvarar sig genom att fatta trögt helt enkelt, men till slut förstår man hela innebörden och då hamnar man i chockfasen. Den kommer och går under lång tid, blir man suggsesivt sämre får man perioder av sorg varje gång man inser att ens kropp sviker en.
Jag har med perioder då jag vill skita i allt och köra rakt in i en bergvägg av frustration att inte kunna göra det jag kunde för något år sedan, men efter någon dag ljusnar det igen och livet är meningsfullt och roligt igen. Tillåt dig att vara ledsen och förbannad men stanna inte kvar i det utan bearbeta det du känner och upplever och gå vidare.

Tack för era svar det är nog sant som ni alla skriver och jag känner igen mig i det.

Det stämmer nog att det går några dagar som allting är jobbigt skillnaden är nog att nu har jag tillåtit mig själv att sörja och gråta massor.
Förut har jag hittat på massor att göra för att slippa känna efter, nu är det semester och jag kan inte bara gömma allting längre.

Hoppas att det blir bättre snart....

Hej!

Jag känner också igen mig i din beskrivning. Fick min diagnos för länge sedan, men dippar fortfarande i perioder. Det värsta för för min egen del var nog när jag tvingades ge upp det ordinarie arbetslivet. All min identitet låg i mina prestationer och det var en ofattbar smäll att inse att det inte fungerade längre. Jämför mig ständigt med andra och ser av någon anledning bara personer med större funktionshinder än jag som orkar/klarar att prestera mer och bättre. Även vid försämringar så tar sorgen fart. Ibland tänker jag att det kanske är bättre att drabbas av en skada, då kan man förhoppningsvis bearbeta och sedan gå vidare. Men så är det ju naturligtvis inte. Alla har sina bördor att bära och hur man reagerar kan man ju aldrig veta i förväg. Men när kroppen gradvis försämras och tappar sina funktioner känns det som om det aldrig tar slut.

Oj, vad det här ser deppigt ut, det var inte meningen. Passade nog på att skriva av mig på kuppen. Men livet har ju sina ljusa stunder också!

Knuttan71 skrev: Hoppas att det blir bättre snart....

"smilar lite" Vet precis hur du menar, på jobb är allt ok, man klarar av det man ska, är duktig och duger men frustrationen kommer ofta hemma för det är där det märks mest hur mycket man tappat. Och man får så mycket tid att tänka, jobbigt.
Men njut istället, tänk vad skönt att verkligen få vila på semestern, hur många gör det. Man får jobba på att tänka positivt men även tillåta sig att vara ledsen.

Knuttan71 skrev: Tack för era svar det är nog sant som ni alla skriver och jag känner igen mig i det. Det stämmer nog att det går några dagar som allting är jobbigt skillnaden är nog att nu har jag tillåtit mig själv att sörja och gråta massor. Förut har jag hittat på massor att göra för att slippa känna efter, nu är det semester och jag kan inte bara gömma allting längre. Hoppas att det blir bättre snart....

Det du känner är alltid legitimt. Att kontrollera sina känslor är omöjligt, och därmed blir det helt meningslöst att söka validitet av sina känslor från andra. Du har tagit ett kliv nu och det bästa du kan göra är att fortsätta stega, i din takt. Vägen kan vara lite konstig och framförallt snårig, men det finns alltid en väg att gå. Att gråta, sörja och fundera är viktigt. Men det är också viktigt att hela tiden försöka inspirera sig, på det sätt som känns bra. Med böcker t.ex., böcker som du tror kan hjälpa dig. Har du ingen i din närhet som kan följa dig och som du på riktigt kan prata med kan det vara bra att söka upp en sådan. Det är inte för inte det finns folk som jobbar med sådant. Vill du att läget ska förändras kommer det att göra det också. Du måste dock inte göra precis allting alldeles själv om du inte vill, kom ihåg det.

Thomas skrev: Det du känner är alltid legitimt. Att kontrollera sina känslor är omöjligt, och därmed blir det helt meningslöst att söka validitet av sina känslor från andra. Du har tagit ett kliv nu och det bästa du kan göra är att fortsätta stega, i din takt. Vägen kan vara lite konstig och framförallt snårig, men det finns alltid en väg att gå. Att gråta, sörja och fundera är viktigt. Men det är också viktigt att hela tiden försöka inspirera sig, på det sätt som känns bra. Med böcker t.ex., böcker som du tror kan hjälpa dig. Har du ingen i din närhet som kan följa dig och som du på riktigt kan prata med kan det vara bra att söka upp en sådan. Det är inte för inte det finns folk som jobbar med sådant. Vill du att läget ska förändras kommer det att göra det också. Du måste dock inte göra precis allting alldeles själv om du inte vill, kom ihåg det.

Jag har underbara mäniskor omkring mig i sjukvården och framförallt min sjukgymnast.
Grejen är att alla har sagt åt mig under 3 års tid att jag borde reagera på allting som händer för jag har bara accepterat och skakat av mig det och gått vidare.
Men nu med nästan all min tid i rullen och i semstertider = att jag inte pratar av mig hos sjukgymnasten varje vecka gör sitt till.

Jag provade att arbetspröva och fick en provanställning men vi hann inte mer än skriva papper så gick jag in i ett skov som gjorde mig så mycket sämre så chefen avslutade min anställning och detta har nog gjort att jag mår ännu sämre och verkligen måste fundera på hur jag vill leva mitt liv som jag är idag och inte som jag var förut.

Jag ser alltid möjligheter i allting jag gör.....bra eller dåligt det skiftar nog kan jag tänka mig.

Knuttan71 skrev: Jag har underbara mäniskor omkring mig i sjukvården och framförallt min sjukgymnast. Grejen är att alla har sagt åt mig under 3 års tid att jag borde reagera på allting som händer för jag har bara accepterat och skakat av mig det och gått vidare. Men nu med nästan all min tid i rullen och i semstertider = att jag inte pratar av mig hos sjukgymnasten varje vecka gör sitt till. Jag provade att arbetspröva och fick en provanställning men vi hann inte mer än skriva papper så gick jag in i ett skov som gjorde mig så mycket sämre så chefen avslutade min anställning och detta har nog gjort att jag mår ännu sämre och verkligen måste fundera på hur jag vill leva mitt liv som jag är idag och inte som jag var förut. Jag ser alltid möjligheter i allting jag gör.....bra eller dåligt det skiftar nog kan jag tänka mig.

Mmm. Du verkar vara über-stressad och osäker på framtiden. Du vill också vara riktigt duktig flicka som försöker övertyga sig om att när huvudet hamnar under vatten kan man fortsätta som vanligt, ja för vatten kan man ju också andas. En sak ska du ha klart för dig; ingen kommer att tacka dig för att du drunknar. Jag ska ställa dig en retorisk fråga som avslutning (för jag tror inte jag kommer skriva mer i denna tråd): Varför svarade du på mitt inlägg och vad var poängen med det du skrev?

Vad konstigt det är med detta forumet för så fort man svarar på ngt inlägg så får jag frågan VARFÖR svarade du på mitt inlägg och vad menade du.

kanske förklarade jag ngt mera för dig Thomas som du inte ser inte vet jag.

Knuttan! Jag förstår vad du menar! !
Jag känner som du ibland här på forumet också!

Knuttan71 skrev: Vad konstigt det är med detta forumet för så fort man svarar på ngt inlägg så får jag frågan ...vad menade du. ...

Det är väl inte konstigt att man vill ha en längre förklaring till ett resonemang som man känner sig främmande inför. Det ökar ju faktiskt chansen att man börjar se saker och ting på ett annat sätt än vad man gjorde från början.

Bra att du har en person, din sjukgymnast, att tala med när det gäller hur du upplever din försämring. Det är ngt jag tror är oerhört viktigt. Att känna hur kroppen - en själv - sviker är en ruggig upplevelse.

Moon skrev: Det är väl inte konstigt att man vill ha en längre förklaring till ett resonemang som man känner sig främmande inför. Det ökar ju faktiskt chansen att man börjar se saker och ting på ett annat sätt än vad man gjorde från början. Bra att du har en person, din sjukgymnast, att tala med när det gäller hur du upplever din försämring. Det är ngt jag tror är oerhört viktigt. Att känna hur kroppen - en själv - sviker är en ruggig upplevelse.

Det var ju just det jag gjorde...en längre förklaring och fick en konstig fråga tillbaka.

Skit i samma.

Nu mår jag bra igen efter en gråtdag och jag har tagit till mig era rader för att förstå bättre vad som händer.

Så tack för det

Till sidans topp

Har i grund och botten varit deprimerad i över ett halvår nu. Mitt liv förändrades för alltid i oktober, nu måste jag gå vidare. Jag behöver hjälp nu! Jag måste gå vidare hitta en egen mening, med mitt liv, hitta glädjen i mitt liv, men hur?

Ett halvår? Nu får du ge dej, du har varit djupt deprimerad ett antal år nu, vi har försökt att få dej att bryta ditt mönster, hur många gånger måste vi säga till dej att söka proffetionell hjälp? Vi kan inte hjälpa dej här.

Redigerat 2009-05-05 11:36

Är helt med Sunshine här, sök proffisionell hjälp! Du kan helt klart inte själv bryta det mönster du är i o du tycks bara skaka av dig de råd som kommit. Det är inget nederlag att få hjälp, går själv i terapi efter en svår depression med djup ångest o skulle aldrig klarat det själv.

Vill inte leva längre, tänker på snabbt sett att dö.

Munken skrev: Vill inte leva längre, tänker på snabbt sett att dö.

Det hjälper väll minst! Sök hjälp, som dom andra säger och gläds för små saker..

Munken skrev: Har i grund och botten varit deprimerad i över ett halvår nu. Mitt liv förändrades för alltid i oktober, nu måste jag gå vidare. Jag behöver hjälp nu! Jag måste gå vidare hitta en egen mening, med mitt liv, hitta glädjen i mitt liv, men hur?

Jag har läst den här tråden, vet hur det är att leva med svåra depressioner, men kan också se att det finns många här som försökt pusha dig i rätt riktning, utan gehör. Det är inte lätt att bryta ett mönster, men att visa att man läst andras råd och uppmuntran, kan vara ett steg i rätt riktning, och dessutom öppnar du då för att dina vänner här kan fortsätta pusha i positiv bemärkelse. Får de inget gehör däremot, så utmynnar det i frustration, hopplöshet och maktlöshet, och vad gör man då? Små steg, baby steps...
Gå in på http://www.netdoktor.se/depression/ och finn andra i samma sits, få stöd och råd... sök fler forum, bara att skriva ett ord på Google och du kommer att finna en uppsjö av forum, jag vet, det är så jag klarat livhanken, me stöd på nätet, då jag inte har IRL vänner som orkar. Om du öppnar ögonen så kommer du att märka att du inte är ensam, garanterat.

Allt gott!//

Sandra

Jag skulle gissa att alla svar du kommer få kretsar kring att du skall söka professionell hjälp alternativt bryta dej loss från dina föräldrar. Några andra tips kommer inte att dyka upp.

Dessa tips är båda bra. Min fråga till dej, Munken, är: Har du följt dessa två tips? Om inte - varför?

Jag har inte följt dessa råd eftersom jag inte vågar bryta med mina föräldrar, vill ha en utomstående person som försvarar mig och professionella kurators och psykologsamtal har jag haft i 30 år även det var länge sedan sist. Det hjälper mig inte eftersom min kurator inte tillåter att jag bryter med mina föräldrar.

Munken skrev: Jag har inte följt dessa råd eftersom jag inte vågar bryta med mina föräldrar, vill ha en utomstående person som försvarar mig och professionella kurators och psykologsamtal har jag haft i 30 år även det var länge sedan sist. Det hjälper mig inte eftersom min kurator inte tillåter att jag bryter med mina föräldrar.

Sen när bestämmer en kurator om man ska stå ut med sina föräldrar?
Om du vill ha ditt liv är det du som bestämmer.

Jag behöver ha en tredje part som går in och hjälper mig med själva brytningen. Det vägrar hon att medverka till, likadant om jag träffat någon flickvän skulle vilja ha med en kontaktperson som skyddar oss i mötet med mina föräldrar. Därför är självmord min enda utväg.

Munken skrev: Jag behöver ha en tredje part som går in och hjälper mig med själva brytningen. Det vägrar hon att medverka till, likadant om jag träffat någon flickvän skulle vilja ha med en kontaktperson som skyddar oss i mötet med mina föräldrar. Därför är självmord min enda utväg.

Skit i dina föräldrar, du är vuxen och har rätt att gara som du vill.

Byt kurator då!
Eller skit i kuratorn och sök upp en psykolog istället.

Munken skrev: Har i grund och botten varit deprimerad i över ett halvår nu. Mitt liv förändrades för alltid i oktober, nu måste jag gå vidare. Jag behöver hjälp nu! Jag måste gå vidare hitta en egen mening, med mitt liv, hitta glädjen i mitt liv, men hur?

Dina inlägg får mig alltid att le. De är faktiskt komiska då du på bara några rader alltid lyckas uttrycka den motsägelsefulla och irrationella värld du lever i. Brukar du ens läsa det du skriver? Du menar att du måste hitta egen mening med ditt liv - och du frågar andra om hur du ska göra det. Det är som att i en bön till Gud meddela att man inte tror på Gud. Helt snurrigt.

Du slösar ditt liv, mannen. Mitt tips är att sluta upp med det.

Jag håller med dig. Problemet är att det enda jag kan komma på att göra för mig själv är att ta mitt liv. Jag har förstört mina drömmar ändå, mitt liv är slut.

Munken skrev: Jag håller med dig. Problemet är att det enda jag kan komma på att göra för mig själv är att ta mitt liv. Jag har förstört mina drömmar ändå, mitt liv är slut.

Haha. Dina drömmar och ditt liv är två olika saker. De enda som kan uppfylla sina drömmar är imbecilla människor som bestämmer sig för att "glädas åt små saker". De allra flesta går runt och lider. Ditt problem är just att du lever i en drömvärld. Läs! Se film! Det suger att vara människa. Vad tror du annars vi har en massa knasiga konstruktioner som religion, filosofi och psykologi för? Se dig omkring, läs och le åt alla andra fånar som lider med dig!

"You can't always get what you want, but if try sometimes you might find you get what you need."

Thomas skrev: Haha. Dina drömmar och ditt liv är två olika saker. De enda som kan uppfylla sina drömmar är imbecilla människor som bestämmer sig för att "glädas åt små saker". De allra flesta går runt och lider. Ditt problem är just att du lever i en drömvärld. Läs! Se film! Det suger att vara människa. Vad tror du annars vi har en massa knasiga konstruktioner som religion, filosofi och psykologi för? Se dig omkring, läs och le åt alla andra fånar som lider med dig! "You can't always get what you want, but if try sometimes you might find you get what you need."

Med det resonemanget borde människors mål att ta sina liv. Varför gå runt och lida när själens huvudsakliga existens, utanför kroppen är bättre, trevligare, mer behaglig?

Munken skrev: Med det resonemanget borde människors mål att ta sina liv. Varför gå runt och lida när själens huvudsakliga existens, utanför kroppen är bättre, trevligare, mer behaglig?

Jag får känslan av att du inte vill förstå, men kanske är det så att du inte kan. Du svävar iväg direkt - till din självmotsägande drömvärld. Det är som att du försöker övertyga mig om att din världssyn är den korrekta. Men det är ju du som inte mår bra där du står. Du pratar om själen och om den behagliga existensen efter döden. Argumentation kring sådana irrationaliteter är meningslös!

Kanske hittar du en dag ut ur din labyrint, kanske inte. I nuet spelar det bara roll för dig. I slutändan spelar det ingen roll alls.

Det mänskliga sinnet är oerhört vackert.

Munken skrev: Med det resonemanget borde människors mål att ta sina liv. Varför gå runt och lida när själens huvudsakliga existens, utanför kroppen är bättre, trevligare, mer behaglig?

Du tycks ju vara ett utmärkt exempel själv.
Ditt mål är knappast att ta ditt liv, för isåfall hade du gjort det istället för att sitta och skriva om saken på ett nätforum.

Varför går du runt och lider men fortsätter leva?
Du vet till och med varför du lider och ändå fortsätter du att göra det som får dig att lida.

Du har en massa valmöjligheter,
många har svarat på ditt inlägg och gett dig handfasta råd.
Men du vill inte ta dem till dig.
Du fortsätter att leva, trots att du lider,
trots att du känner till orsaken till lidandet.

Det är för mig den största gåtan av alla.

Två bra frågor och en ELAK fråga. Jag är tveksam till kuratorns råd. Är dina föräldrar snälla mot dig? Om nej, har du sagt till din kurator? Om ja, varför skulle din dålig kurator ge dig dålig råd om att inte bryta kontakt med dina föräldrar?

Jacob82 skrev: Två bra frågor och en ELAK fråga. Jag är tveksam till kuratorns råd. Är dina föräldrar snälla mot dig? Om nej, har du sagt till din kurator? Om ja, varför skulle din dålig kurator ge dig dålig råd om att inte bryta kontakt med dina föräldrar?

Jag upplever att mina föräldrar aldrig accepterat att jag är vuxen och det enda sättet för mig att få igenom min vilja har alltid varit att ha med en tredje utomståenmde part i samtal med dem eller att att hålla tyst inför dem helt. Jag vill således få hjälp att bryta med dem för att våga leva mitt eget liv, jag kan förmodligen nästan leva mitt eget som det är i dag men vågar inte eftersom jag är väldigt känslig för kritik.

Munken skrev: Jag upplever att mina föräldrar aldrig accepterat att jag är vuxen och det enda sättet för mig att få igenom min vilja har alltid varit att ha med en tredje utomståenmde part i samtal med dem eller att att hålla tyst inför dem helt. Jag vill således få hjälp att bryta med dem för att våga leva mitt eget liv, jag kan förmodligen nästan leva mitt eget som det är i dag men vågar inte eftersom jag är väldigt känslig för kritik.

Munken skrev: Jag upplever att mina föräldrar aldrig accepterat att jag är vuxen och det enda sättet för mig att få igenom min vilja har alltid varit att ha med en tredje utomståenmde part i samtal med dem eller att att hålla tyst inför dem helt. Jag vill således få hjälp att bryta med dem för att våga leva mitt eget liv, jag kan förmodligen nästan leva mitt eget som det är i dag men vågar inte eftersom jag är väldigt känslig för kritik.

Vilket ju kan vara skälet till att de inte upplever dig som vuxen. Barn frigör sig från föräldrar från de att de föds och oavset hur svårt det är så bör man kunna stå på egna ben och säga ifrån som vuxen. Du kan ju bara strunta i att träffa dem, varför låter du dem bestämma över dig. Gå inte dit, svara inte när de ringer, flytta till kina. Man är inte tvingad att umgås med föräldrar, finn ingen sådan lag, men du måste faktiskt göra det själv, det ska vara ditt val och något du växer i att göra. Ingen proffisionel kurator eller psykolog kommer att göra det till dig, det ingår int eftersom de då stjälper dig, visar ännu mer att du inte klarar dig själv.

Då förstår jag. Accepterade dina far- och morföräldrar inte dina föräldrar att de var vuxen som du är?

Redigerat 2009-05-26 20:53

Munken skrev: Jag upplever att mina föräldrar aldrig accepterat att jag är vuxen och det enda sättet för mig att få igenom min vilja har alltid varit att ha med en tredje utomståenmde part i samtal med dem eller att att hålla tyst inför dem helt. Jag vill således få hjälp att bryta med dem för att våga leva mitt eget liv, jag kan förmodligen nästan leva mitt eget som det är i dag men vågar inte eftersom jag är väldigt känslig för kritik.

Tror inte det finns någon sån tjänst inom det offentliga.
Men vem som helst kan ju köpa bevakning. Så en säkerhetsvakt som är med när du berättar för dina föräldrar kanske skulle underlätta.

Ja Jacob min mormor och farfar har varit eller är i livet nu som vuxen och de hade lättare se mig som vuxen.

Vill du prata med dina föräldrar om detta?

yea.
i can help you with this.
Find freinds? it helps :P girlfreind? oh yeahaa you will feel good
and dont forget. have faith.

Till sidans topp

Ja, vad menar jag då med den kryptiska rubriken. Jo, under våren har jag genomgått en neuropsykiatrisk utredning och idag kom svaret. Idag fick jag två nya diagnoser. Aspergers syndrom samt ADD, men är det någon skillnad på mig idag då jag kan ge namn åt det jag känt så länge eller. Just nu känns det mesta tämligen förvirrat. Att som 43-åring helt plötsligt få två diagnoser på något jag egentligen har levt med hela mitt liv. Dock inte förstått vad det varit, bara inte förstått varför jag funkat som jag gör. Helt plötsligt är jag en person som ingår i persongrupp ett i LSS. Kan bara hoppas att jag äntligen som sagt kan få adekvat hjälp så mitt liv blir lite enklare att leva och att mina anhöriga äntligen också kan förstå varför jag är som jag är.

Trampe skrev: Ja, vad menar jag då med den kryptiska rubriken. Jo, under våren har jag genomgått en neuropsykiatrisk utredning och idag kom svaret. Idag fick jag två nya diagnoser. Aspergers syndrom samt ADD, men är det någon skillnad på mig idag då jag kan ge namn åt det jag känt så länge eller. Just nu känns det mesta tämligen förvirrat. Att som 43-åring helt plötsligt få två diagnoser på något jag egentligen har levt med hela mitt liv. Dock inte förstått vad det varit, bara inte förstått varför jag funkat som jag gör. Helt plötsligt är jag en person som ingår i persongrupp ett i LSS. Kan bara hoppas att jag äntligen som sagt kan få adekvat hjälp så mitt liv blir lite enklare att leva och att mina anhöriga äntligen också kan förstå varför jag är som jag är.

Där har du svaret på din egen fråga?

Ja du är annorlunda än igår, eftersom du nu besitter en kunskap som du inte hade innan och som, rätt använd, kan hjälpa dig mycket.

En diagnos är bra att ha till mycket, så länge man söker svar för att bli bättre och få bättre stöd och hjälp och inte enbart för att sätta sig ner och tycka synd om sig själv och skylla allt som händer på diagnosen.

Lycka till med livet!

Redigerat 2009-03-30 16:17

Det låter som att du ser diagnoserna som något positivt. Om man kan använda informationen på det vis som du gör, så tror jag man kan undvika många problem.
Alltså, din attityd/inställning underlättar nog för dig och dina nära!

Jo, för mig som anhörig känns det skönt för nu finns andra möjligheter till hjälp för både honom och mig. Det vár jag som tjatade på honom att göra en anmälan för att se om en del kunde falla på plats. Så glad att Robert tog mod till sig och skickade den. Nu är det bara att börja leta hjälp också.

Och Vejron, att han kommer sätta sig och skylla på diagnoserna finns inte på kartan. Jag skulle aldrig tillåta det Däremot finns förklaringar som kommer underlätta en del.

Rydisen skrev: Jo, för mig som anhörig känns det skönt för nu finns andra möjligheter till hjälp för både honom och mig. Det vár jag som tjatade på honom att göra en anmälan för att se om en del kunde falla på plats. Så glad att Robert tog mod till sig och skickade den. Nu är det bara att börja leta hjälp också. Och Vejron, att han kommer sätta sig och skylla på diagnoserna finns inte på kartan. Jag skulle aldrig tillåta det Däremot finns förklaringar som kommer underlätta en del.

Ja då är en diagnos helt rätt använd, om man kan säga så. Anledningen till att jag skrev sådär är för att jag har folk i min närhet som i princip söker diagnoser, inte för att underlätta i livet utan för att ha det som alibi för allt som händer.

Jo, tyvärr används ibland diagnoser som en undanflykt. Slippa ta ansvar, jag kan inte pga det och det mm. Jag varnade min man för att inte falla i den fällan, men är helt säker på att det inte kommer ske. Utan han vill ha hjälp att fungera bättre och förstå sig själv. Att skylla på en diagnos funkar inte hos mig typ..

Eftersom nästan ingenting är konstant, allra minst våra personligheter, så är du absolut annorlunda idag än igår. Denna naturliga "grundlag"gäller för alla varelser.

Redigerat 2009-03-30 16:52

Grattis kanske man får säga då. Själv fick jag min ADHD-diagnos för nästan exakt 2 år sedan. Den dagen var en av de lyckligaste i mitt liv, minns att jag svävade hem till sambon för att berätta. Vi firade tom. med tårta och mys.

För mig har det bara inneburit positiva saker, de negativa har kommit från andra "men du är inte sån" "jag känner en som har det och du är inte likandan du behöver bara skärpa dig" osv. Du har säkert hört detta själv.

För mig så innebar en diagnos att jag fick svar på mina funderingar, jag var inte korkad utan tvärt om. Jag ligger över medel i inteligens men jag fungerar och tänker lite anorlunda. Så länge jag får lösa saker på mitt sätt så fungerar det kalasbra.

Jag ser det inte som något som är en stämpel, ja vissa saker har jag svårare för än många "normala" jag har sämre arbetsminne jag minns inte vad folk heter om de presenterar sig. 2 sek efter att de gått så skulle jag knappt kunna peka ut den personen. Men med små knep så klarar jag av det också och med ett svar så kan jag utveckla dessa små knep ännu mer.

För när folk säger att jag är lat och korkad tex. för att jag har så svårt att komma ihåg att betala räkningar i slutet av månaden så vet jag att det inte är så. Sådant sätter sig inte på mitt självförtroende som det gjorde förut. Diagnosen blir som en sköld, men ändå inget som jag använder för att skylla ifrån mig.

Jag växte flera centimeter och fick mycket bättre självförtoende dagen jag fick min diagnos. Blev ett äntligen kan jag få ledtrådar till att lösa många svårigheter i mitt liv, även om jag fortfarande kämpar för att få viss hjälp.

Lärde mig från ett annat forum att jag är bokstavsberikad, och så försöker jag tänka

DodeN skrev: För när folk säger att jag är lat och korkad tex. för att jag har så svårt att komma ihåg att betala räkningar i slutet av månaden så vet jag att det inte är så.

Jag har också blivit kallad lat och allt möjligt. För mig var det en befrielse den dagen jag kunde skaffa internetbank. Nu har jag alla mina räkningar som e-faktura, så de kommer in direkt på internetbanken. Inga fler borttappade räkningar.

DodeN skrev:Lärde mig från ett annat forum att jag är bokstavsberikad, och så försöker jag tänka

Jag har kontakt med en del annat folk här på detta forum. En mamma som som har en son med Asperger säger att "han har ett funktionstillskott". Jag gillade hennes sätt att uttrycka det. Hon har helt rätt inställning.

Läs gärna också mitt inlägg i denna tråden: http://www.funktionshinder.se/forum.php?Z3J1cHA9bS
ZrdGc9OCZyMT0xMzQmdGJ4PUwyWnZjblZ0TG5Cb2NEOWFNMG94
WTBoQk9XSlRXbkprUjJNNVQwRTlQUT09

Hej Trampe.

Vi ä ri liknande situation. Och ja-du är en annan än igår,delvis-kunskapen om dig själv är större nu än innan diagnosen,eller kanske snarare förståelsen för dig själv. Det är något såm är möjligt att vända och använda till något positivt.

Jag hoppas att du fått bättre stöd av dina närmaste än vad jag fått. Tyvärr har detta använts emot mig av mina närmaste....diagnosen alltså- en diagnos som snarare är grundad i min tidigare hjärnskada. Men jag är np-utredd nyss,fick diagnos förra veckan: autismstörning av organisk natur av aspergerliknande typ. Jag ha rtyvärr inte fått förståelse för det som funnits tidigare i form av hörselnedsättning, vissa motoriska problem samt stresskänslighet som nu fått sin förklaring. Men jag är tacksam att ha fått diagnos för nu förstår jag själv bättre vad som tidigare gått fel-så nu kan det bara bli bättre på sikt.

Som sagt är det viktigt att omgåvningen,ens närmaste förstår dig och du själv förstår dig själv bättre. Det ä r en vinst för de allra flesta-säkert för Dig med. Förändring i form av större självkännedom är alltid av godo!

Grattis till detta och lycka till i Livet.

En diagnos kan lära en otroligt mycket hur man ska hantera sina problem.
Man kan förstå dom på ett helt annat vis och oxå varför man har vissa problem.
Ett väldigt gott tips som fungerat för mig var att umgås med någon som har samma diagnos.
Då föll alting på plats jag förstod hur folk upplevde mitt sätt och reagerade som dom gjorde gentimot mig och har kunnat ändra på det
Jag har fått det mycket enklare med folk efter det.

Till sidans topp

En tänkvärd och cool föreläsning. Se på filmen!

http://www.ted.com/index.php/talks/aimee_mullins_p
rosthetic_aesthetics.html

Errkki skrev: En tänkvärd och cool föreläsning. Se på filmen! http://www.ted.com/index.php/talks/aimee_mullins_p rosthetic_aesthetics.html

Himla bra inslag det där.

Gillade verkligen denna!

Errkki skrev: En tänkvärd och cool föreläsning. Se på filmen! http://www.ted.com/index.php/talks/aimee_mullins_p rosthetic_aesthetics.html

Den var kanon!

Till sidans topp

(Admin fick tips om följande evenemang.)

Homo, halt eller helt normal?

En introduktion till crip- och queerteori, två användbara perspektiv som ger intressanta nyanser på det som ses som normalt. I samarbete med FHOBIT,
Funktionshindrade hbt-personer.

Medverkande: Pia Laskar och Lars Grönvik. Samtalsledare Finn Hellman.

tid: tisdag 17 mars kl. 18.30 - 20.30

plats: Medborgarhuset, Medborgarplatsen 4 i Stockholm

Pris: 80 kr. 40 kr för medlemmar i RFSU, MP eller FHOBIT.

Föranmälan, betalning på plats. Bokade biljetter släpps 18.15.

Anmälan till 08-615 57 00 eller stockholm-gotland@sensus.se.

Att homosexuella har fått status i förhållande till funktionshindrade beror på att de ofta hare goda inkomster och att man kan hitta på saker att sälja till dom - homoklubbar, sexleksaker, schlagerfestivaler och sånt. Den som bara har ett funktionshinder är ofta fattig, och fattigt folk är inget att satsa på.

Till sidans topp

Jag läste på Klotterplanket och såg att en mamma till en liten tjej skrev där och kallar sig CPmorsan. Jag kommer också att tänka på en föreläsning jag närvrade vid som hölls av en anan mamma till ett barn med en cp-skada och den kvinnan kallade sin familj CPfamiljen.

Jag förstår ju att det är en tanke att erövra detta ordoch göra det till sitt iställe för att det skall vara ett skällsord men ....

... jag kan inte låta bli att tycka att det känns fel. Jag hade stypt min mamma om hon hade kallat sig Tetra-mamma. Vad tycker ni?

Moon skrev: Jag läste på Klotterplanket och såg att en mamma till en liten tjej skrev där och kallar sig CPmorsan. Jag kommer också att tänka på en föreläsning jag närvrade vid som hölls av en anan mamma till ett barn med en cp-skada och den kvinnan kallade sin familj CPfamiljen. Jag förstår ju att det är en tanke att erövra detta ordoch göra det till sitt iställe för att det skall vara ett skällsord men .... ... jag kan inte låta bli att tycka att det känns fel. Jag hade stypt min mamma om hon hade kallat sig Tetra-mamma. Vad tycker ni?

Ja, hade min morsa kallat sej för OI-mamma, så hade jag blivit vansinnig.

Sunshine skrev: Ja, hade min morsa kallat sej för OI-mamma, så hade jag blivit vansinnig.

Kan bara hålla med! Vart tog integreringen vägen då? Då vill man ju vara i ett speciellt fack verkar det som.

Moon skrev: CPmorsan. CPfamiljen.

Jag har sett det och ...nej jag gillar det inte.
Min mamma är "Annas mamma" mer är att hon är mamma till nåt cp...

Okej, jag förstår deras andemening - att inte skämmas - men vaddå? Att inte skämmas är inte samma sak som att TOTALidentifiera sig med något.

// A E

_Anna_ Elisabeth skrev: Att inte skämmas är inte samma sak som att TOTALidentifiera sig med något.

Vad är det som säger att de här personerna TOTAL-identifierar sig med epitet som anspelar på en speciell funktionsnedsättning?
De kanske anspelar på sitt eget eller sitt barns diagnos just bara i sammanhang där funktionsnedsättningen är relevant -- t.ex. på ett sånt här forum.

Det här forumet är ju till just för FH-relaterade diskussioner.
I just det här sammanhanget kan det väl vara högst relevant att markera en speciell diagnos.
Att kalla sig för t.ex. CP-mamman kan då fylla en viktig funktion,
nämligen att det är lättare att hitta den gemensamma nämnaren.
Kanske har CP-mamman mer intresse av att ha kontakt med andra föräldrar vars barn har just CP-skador. Hon är förmodligen mindre intresserad av att få kontakt med utvecklingsstörda 65-åringar med reumatism och DAMP.
I andra sammanhang kanske CP-mamman kallar sig något helt annat,
som anspelar på det som är aktuellt i just det sammanhanget.

Att TOTAL-identifiera sig med en diagnos är en sak.
Att låta diagnosen eller funktionsnedsättningen vara en viss del av identiteten är något helt annat.


Jag vet att vissa personer tycker att det är helt irrelevant vilken funktionsnedsättning man har. Men är inte det minst lika konstigt, att förneka sin funktionsnedsättning helt och hållet. Liksom en mängd andra faktorer så är ju funktionsnedsättningen en del av ens vardag.

Om man sedan låter funktionsnedsättningen vara den enda identitet man har,
så är det ganska sorgligt.
Men att se funktionsnedsättningen som en "egenskap" bland alla andra behöver inte vara något negativt.

Anonym skrev: Vad är det som säger att de här personerna TOTAL-identifierar sig med epitet som anspelar på en speciell funktionsnedsättning? De kanske anspelar på sitt eget eller sitt barns diagnos just bara i sammanhang där funktionsnedsättningen är relevant -- t.ex. på ett sånt här forum. Det här forumet är ju till just för FH-relaterade diskussioner. I just det här sammanhanget kan det väl vara högst relevant att markera en speciell diagnos. Att kalla sig för t.ex. CP-mamman kan då fylla en viktig funktion, nämligen att det är lättare att hitta den gemensamma nämnaren. Kanske har CP-mamman mer intresse av att ha kontakt med andra föräldrar vars barn har just CP-skador. Hon är förmodligen mindre intresserad av att få kontakt med utvecklingsstörda 65-åringar med reumatism och DAMP. I andra sammanhang kanske CP-mamman kallar sig något helt annat, som anspelar på det som är aktuellt i just det sammanhanget. Att TOTAL-identifiera sig med en diagnos är en sak. Att låta diagnosen eller funktionsnedsättningen vara en viss del av identiteten är något helt annat. Jag vet att vissa personer tycker att det är helt irrelevant vilken funktionsnedsättning man har. Men är inte det minst lika konstigt, att förneka sin funktionsnedsättning helt och hållet. Liksom en mängd andra faktorer så är ju funktionsnedsättningen en del av ens vardag. Om man sedan låter funktionsnedsättningen vara den enda identitet man har, så är det ganska sorgligt. Men att se funktionsnedsättningen som en "egenskap" bland alla andra behöver inte vara något negativt.

Nu kallar ju hon sig Cpmamman i sin blogg och det har ju knappast så mkt med fh.se att göra. Hur hon annars identifierar sig vet vi ju inte så mkt om men hur skulle man som te x 8 åriga Eva-Lotta med en CP skada känna sig om mamma har en blogg med det namet?

Det är väl knappast någon här som anser det irrelevant vilken funktionsnedsättning man har men det är ju sällan det primära när man talar om tillgänglighet, bemötande, arbetstillfällen etc etc.

Moon skrev: Nu kallar ju hon sig Cpmamman i sin blogg och det har ju knappast så mkt med fh.se att göra. Hur hon annars identifierar sig vet vi ju inte så mkt om men hur skulle man som te x 8 åriga Eva-Lotta med en CP skada känna sig om mamma har en blogg med det namet?

Eva-Lotta kanske inte alls gillar det.
Men hon kan lika gärna inte bry sig, eller tycka det är roligt, eller något annat.

Vid en viss ålder tycker alla att föräldrarna är pinsamma.
Oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte.

Det enda jag vill säga är att man inte automatiskt måste utgå från att det är dåligt och negativt att kalla sig själv för ett CP eller en CP-mamma.

Det beror mycket på hur man själv förhåller sig till sin eller sin anhörigas funktionsnedsättning.

Om jag ogillar min diagnos, eller tycker det är världens största katastrof att mitt barn fötts med en funktionsnedsättning, ja då är det väl ett negativt laddat ord att använda.

Men om man tvärtom tycker att funktionshindret är en positiv sak,
eller man tycker att det faktiskt kvittar, för att man inte går och önskar att man egentligen var "frisk",
kanske kan man t.o.m. skoja om sitt funktionshinder och inte ta allt på största allvar och skylla alla motgångar och svårigheter på funktionshindret...

ja, då kanske man heller inte har några problem med att kalla sig CP eller på annat sätt associera med diagnosen i fråga.

Anonym skrev: Eva-Lotta kanske inte alls gillar det. Men hon kan lika gärna inte bry sig, eller tycka det är roligt, eller något annat. Vid en viss ålder tycker alla att föräldrarna är pinsamma. Oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Det enda jag vill säga är att man inte automatiskt måste utgå från att det är dåligt och negativt att kalla sig själv för ett CP eller en CP-mamma. Det beror mycket på hur man själv förhåller sig till sin eller sin anhörigas funktionsnedsättning. Om jag ogillar min diagnos, eller tycker det är världens största katastrof att mitt barn fötts med en funktionsnedsättning, ja då är det väl ett negativt laddat ord att använda. Men om man tvärtom tycker att funktionshindret är en positiv sak, eller man tycker att det faktiskt kvittar, för att man inte går och önskar att man egentligen var "frisk", kanske kan man t.o.m. skoja om sitt funktionshinder och inte ta allt på största allvar och skylla alla motgångar och svårigheter på funktionshindret... ja, då kanske man heller inte har några problem med att kalla sig CP eller på annat sätt associera med diagnosen i fråga.

Läst och tagit del vill jag skriva..
Ligger mycket i vad du skrev Anonym!
Man kan fantisera mycket runt vad verkligheten/bakgrunden egentligen ligger runt detta..

Anonym skrev: ....Men om man tvärtom tycker att funktionshindret är en positiv sak, eller man tycker att det faktiskt kvittar, för att man inte går och önskar att man egentligen var "frisk", kanske kan man t.o.m. skoja om sitt funktionshinder och inte ta allt på största allvar och skylla alla motgångar och svårigheter på funktionshindret... ....

Så är det såklart ..... *host*

Enligt din logik så om man inte tar sitt/andras funktionshinder på allvar - då skojar man till det och kallar sig CP-Bettan men om man skäms och skyller allt eländes elände på sitt funktionshinder kallar man sig bara för Bettan.

Alla andra identiteter som jag, du andra har då? Skall vi kallas oss vid dem också för att visa att vi inte skäms? Eller är det bara funktionshindret som anses så känsligt?

Moon skrev: Jag läste på Klotterplanket och såg att en mamma till en liten tjej skrev där och kallar sig CPmorsan. Jag kommer också att tänka på en föreläsning jag närvrade vid som hölls av en anan mamma till ett barn med en cp-skada och den kvinnan kallade sin familj CPfamiljen. Jag förstår ju att det är en tanke att erövra detta ordoch göra det till sitt iställe för att det skall vara ett skällsord men .... ... jag kan inte låta bli att tycka att det känns fel. Jag hade stypt min mamma om hon hade kallat sig Tetra-mamma. Vad tycker ni?

Mmm, jag tycker det är ett dåligt sätt att kompensera.

Håller med om att det är ett dåligt sätt att kompensera. Men det är ju rätt vanligt, "jag är allergiker/reumatiker/valfritt" istället för "jag har allergi/reumatism/valfritt".

Louise skrev: Men det är ju rätt vanligt, "jag är allergiker/reumatiker/valfritt" istället för "jag har allergi/reumatism/valfritt".

Att det är vanligt kan ju också bero på att man själv inte bryr sig om skillnaden mellan att "vara något" eller "ha något".

I handikappolitiska kretsar är det ju tydligen "fel" att säga att man är CP, eller ryggmärgsskadad eller amputerad.
Det politiskt korrekta är istället att säga att man är en person som har en CP- eller ryggmärgsskada.

Vi är dock ganska många som skiter i vad som är politiskt korrekt att säga.
För oss är det inte laddat att förknippas med våra funktionshinder.
Vi fokuserar på andra saker än det exakta ordvalet.
Kanske fokuserar vi på saker som inte har ett dugg med funktionsnedsättningar att göra. Alltså spelar det mindre roll om vi är eller har det ena eller det andra.

Anonym skrev: Att det är vanligt kan ju också bero på att man själv inte bryr sig om skillnaden mellan att "vara något" eller "ha något". I handikappolitiska kretsar är det ju tydligen "fel" att säga att man är CP, eller ryggmärgsskadad eller amputerad. Det politiskt korrekta är istället att säga att man är en person som har en CP- eller ryggmärgsskada. Vi är dock ganska många som skiter i vad som är politiskt korrekt att säga. För oss är det inte laddat att förknippas med våra funktionshinder. Vi fokuserar på andra saker än det exakta ordvalet. Kanske fokuserar vi på saker som inte har ett dugg med funktionsnedsättningar att göra. Alltså spelar det mindre roll om vi är eller har det ena eller det andra.

Visst kan man säga så och det tror jag också många av oss gör men det är inte det som är intressant ... vad vi säger utan hur andra uppfattar "oss".

Det är tyvärr fortfarande mkt vanligt att alla personer med funktionshinder klumpas ihop i en stor opersonlig homogen gröt där vare sig kön, ålder, yrke, civilstånd, intressen. Då är det bra att tydligt markera detta.

Det är över huvud taget förkastligt att använda en beteckning på ett funktionshinder som beteckning/beskrivning av en person. Om man identifierar sig med det ser man mest problem och minst möjligheter

Rosetta skrev: Det är över huvud taget förkastligt att använda en beteckning på ett funktionshinder som beteckning/beskrivning av en person. Om man identifierar sig med det ser man mest problem och minst möjligheter

Man kanske inte ser sitt funktionshinder som ett problem med lite möjligheter?
Man kanske inte tycker det är laddat eller negativt alls att använda epitet som är kopplat till sitt funktionshinder?
Man kanske accepterar sitt funktionshinder och ser det som en utmaning.

Jag tycker inte att man ska generalisera.
Var och en har rätt att kalla sig vad som helst utan att andra ska bestämma vad JAG lägger in i begreppet.

Anonym skrev: Man kanske inte ser sitt funktionshinder som ett problem med lite möjligheter? Man kanske inte tycker det är laddat eller negativt alls att använda epitet som är kopplat till sitt funktionshinder? Man kanske accepterar sitt funktionshinder och ser det som en utmaning. Jag tycker inte att man ska generalisera. Var och en har rätt att kalla sig vad som helst utan att andra ska bestämma vad JAG lägger in i begreppet.

Oavsett hur man ser på sitt funktionshinder måste man ha en otroligt liten syn på sig själv m det utgör ens signatur. Är jag bara AMC-Karin så är jag inte mycket alls, det är ju bara en liten del av det som är jag och att presentera det som mitt jag skulle aldrig falla mig in, och jag bryr mig inte så mycket eller stör mig på mitt funktionshinder, snarare tvärtom, det är en del av mig men det är inte mitt JAG.

Anonym skrev: Man kanske inte ser sitt funktionshinder som ett problem med lite möjligheter? Man kanske inte tycker det är laddat eller negativt alls att använda epitet som är kopplat till sitt funktionshinder? Man kanske accepterar sitt funktionshinder och ser det som en utmaning. Jag tycker inte att man ska generalisera. Var och en har rätt att kalla sig vad som helst utan att andra ska bestämma vad JAG lägger in i begreppet.

Klart att man har rätt att kalla sig vad som helst, vill man presentera sig som CP-Bettan, Damp-David eller MS-Nicklas så skall man naturligtvis också göra det.

Men vad du och alla andra som gör det måste räkna med att detta kommer att tas emot av mottagaren och tolkas av denne. Det är ju så vi människor kommunicerar med varandra. Vi visar genom hur vi klär oss och hur vi har håret, målar oss, talar, vad vi heter - vem vi är eller vem vi vill vara. En man med kostym, slips och kort hår blir sedd på ett sätt medan en man i trasiga jeans, piercing och mohawk, blir sedd på ett annat sätt. Troligen är de bägge medvetna om vad de vill sända ut för budskap och problem blir det väl först när mannen i kosym vill spela galen rock med de andra svartklädda kidsen.

Du kan ju fundera på vilket budskap Elisabet sänder ut när hon presenterar sig som CP-Bettan istället för sitt förnamn.

Moon skrev: ... problem blir det väl först när mannen i kosym vill spela galen rock med de andra svartklädda kidsen...

Om man ser ett problem med att en kostymklädd man vill spela "galen rock"
så säger det mer om allmänna fördomar än om mannen i fråga.
Måste man vara svartklädd för att gilla rock?

Anonym skrev: Om man ser ett problem med att en kostymklädd man vill spela "galen rock" så säger det mer om allmänna fördomar än om mannen i fråga. Måste man vara svartklädd för att gilla rock?

*ler lite* Ja visst borde vi ha ett samhälle där alla är öppna för alla utan fördomar och förutfattade meningar.

Jag uttryckte mig kanske klumpigt ovan men min tanke var att kallar man sig eller sin familj för t ex CP-familjen eller Damp-Lars så ger man signaler till andra att uppfatta en som just som man presenterar sig. Sedan spelar det nog mindre roll om man ser sitt funktionshider som en härlig utmaning eller ej. Utan det är vad man ger för intryck på personerna man möter.

Men det är klart att man gör som man vill men man skall vara medveten om konsekvenserna och inte klaga på att man får ett konstigr bemötande.

För mig är det lika provocerande i sånt fall att kvinnan som trådstartaren syftar på kallar sig CPmorsan.

Det stör mig kopiöst när någon som händelsevis råkar vara mamma, titulerar sig som det och sen är det stopp.
Jag vet par, där de kallar varandra inför varandra(alltså inte bara inför barnen) för mamma och pappa.
Man är lika lite sitt föräldraskap som man i så fall är sitt funktionshinder(UTAN vidare jämförelser i övrigt).

Jag tycker också att det går till överdrift ibland. Att det känns som om en del skriker ut sina funktionshinder och gör det till sin identitet. Visst är det en del av ens personb, men det är inte HELA personen! När man gör på¨det här sättet så avdramatiserar man inte orden, tvärtom!

Jag tycker det är mycket tragiskt när en förälder kallar sig för cpmorsan eller handikappförälder. För det ger bilden av att de har identifierat sig som just det, ochg inte bara som förälder. Att de gör en jättestor grej av att deras barn är funktionshindrade och att det är så synd om dem. Det påverkar barnen negativt också när de gör så! Jag har ju en morsa som säkerligen utan att blinka skulle kunna kalla sig för handikappförälder elle cpmorsa, och det känns inte kul!

Redigerat 2009-03-26 16:28

Till sidans topp

Jag är en snäll och omtänksam man som lever för göra någon annan glad, utan vänner eller en kvinna i mitt liv är jag ingen. Andra människor är så egoistiska, lever för sin egen skull vill gynna sig själva, detta hatar jag. Fler som tänker som jag: Sätter andra människors behov före mina egna, bryr mig inte om lilla mig själv.

Jag gjorde så förut, sen blev jag bränd och var där du är nu. Då hittade jag dels mitt livs älskling och bröt helt med de som skadat mig tidigare.

Nu lever jag för andra och mig själv. Sätter inte alltid andra före mig själv men är inte så egoistisk som vissa kan vara. Tänker så att om jag inte tar hand om mig själv kan jag inte ta hand och hjälpa andra. Mår inte jag bra kan jag inte stötta andra på ett bra och långvarigt sätt.

Har tagit upp kontakten med de som sårat och skadat mig, men nu är det en helt annan kontakt. Jag är starkare och låter inte dessa personer hindra och styra mig.

Hoppas du hittar rätt du med, och ta hand om dig, det är inte egoistiskt att göra det. Att bara leva för andra är inte bra det heller, det orkar nog ingen förevigt.

Mår inte du bra mår inte de runt dig som du bryr dig om bra heller.

Jag har också varit där. Flera gånger dessutom. Jag har skrivit privat mail till dig, som jag tycker att du borde läsa. Jag bryr mig om dig. Här har du en vän.

Om du vill komma bort från allt därhemma, så är du välkommen att bo hos mig ett tag. Vi är nog flera på forumet som skulle sakna dig om du försvann. Det är svårt när allt är nattsvart, och man ser ingen annan väg ut än den du gör nu.

Dock vet jag att det finns andra vägar. Du behöver bara någon som lyssnar OCH förstår. Psykologer kan ofta vara bra på det första, men att förstå är betydligt svårare om de själva aldrig varit i en liknande situation.

Jag kan både lyssna OCH förstå, för jag har själv varit med om så mycket. Jag vet att jag kan få dig att må bättre, om du bara tar steget att kontakta mig.

Jag är inte utbildad inom psykologi, och har ingen annan "expertis" än mina egna erfarenheter, men jag anser att mina erfarenheter är min styrka på detta område. Den väger tyngre än de kunskaper som psykologer bara läst ett par kapitel om ur en bok.

Det sägs att vi med Asperger ska ha svårt för empati. Det där är ju inte direkt sant. Jag känner många med Asperger, och många av dem är mycket känsliga människor som inte ens kan se Lassie-filmerna utan att fälla en tår.

Vad vi däremot ofta har svårt för är alla dessa ritualer kring empati, som t.ex att man ska hålla en tyst minut för vissa, som t.ex vid tsunamikatastrofen för några år sedan. Det dör människor varje dag utan att någon håller en tyst minut för dem. Varför ska det hållas en just för en viss grupp människor då?

Jag arbetade t.ex på en skola vid tidpunkten för elfte september-attentaten. Hela skolan skulle hålla en tyst minut för offren. När min mormor dog så höll inte resten av världen en tyst minut för henne. Det var bara de närmast sörjande som gjorde det. Varför ska jag då hålla en tyst minut för människor på andra sidan jordklotet, som jag inte ens känner? De kommer ju inte att komma tillbaks till livet i vilket fall som helst.

Det verkar som att det ska hållas tysta minutrar bara för att många dör på samma gång. Varför? Varje dag svälter tusentals barn ihjäl runt om i världen. Vem håller en tyst minut för dem? Bara för att alla dessa barn inte råkar befinna sig på samma plats så är de inte värda en tyst minut eller?

Missförstå mig inte. Jag har inget emot tysta minutrar. På en annan arbetsplats så var det en arbetskamrat som dog. Alla hade vi ju arbetat tillsammans med den killen, och där hölls en tyst minut. Det har jag inga problem med. Det blir mer konkret när det är så nära inpå. Det som däremot hände i Twin Towers blir mer abstrakt. Dels för att det är på andra sidan jordklotet, och dels för ingen av de på arbetsplatsen jag jobbade på kände en enda av de som drabbades eller deras anhöriga. Då känns det bara fånigt med en tyst minut.

De drabbade och deras anhöriga får ju ändå aldrig veta att personal och elever på en svensk skola i Stockholms läns utkant har hållit en tyst minut för dem.

Jag blir inte bara ledsen om det är en nära anhörig eller kamrat som råkat illa ut. Jag känner empati för människor jag inte alls känner, om det t.ex händer en svår olycka i min närhet.

Vi är inte störda. Vi har bara olika abstraktionsförmåga, jämfört med andra människor.

Munken: Jag hoppas att du hör av dig till mig. Här känns det inte alls lika abstrakt som elfte september, eftersom vi ändå har en viss kontakt via forumet. Även om inte så många av oss har träffats i verkliga livet, så är det nästan som om vi känner varandra ändå. Många delar med sig av sina svåra problem i vardagen och sina innersta tankar. Det känns väldigt konkret när någon på det här forumet mår så dåligt som du gör, så snälla hör av dig. Jag försöker verkligen besvara dina rop på hjälp, och jag sträcker ut min hand.

Jag kan inte tvinga dig att ta den. Det är helt upp till dig om du vill ta emot den utsträckta handen eller inte, men jag hoppas verkligen att du gör det. Du är verkligen värd det.

Ja det må jag kalla för ett fint inlägg från en vän Mizhou!
Håller med dig i vad du nämner i inlägget ang. tysta minuter och olika ritualer.
Lycka till vill jag önska dig!

Om du inte vill åka till Stockholm, så kan vi åtminstone prata på telefon, eller höras av på MSN. I mailet jag skickade dig står min MSN-adress. Hör gärna av dig till mig. Om du behöver någon att prata med så kan du också ringa mig.
Jag skickar dig gärna mitt telefonnummer, om du bara besvarar mitt mail.

Snälla, hör av dig! Jag vill inte att du går och mår så här dåligt.

Hööru Du Munken!

Vem skall städa upp efter dig?
Vem skall plocka upp resterna efter det att du slutat försöka?
Hur tror du det går för han som kör tåget eller halar upp dig på båren?

Jag tror att det inte kommer att gå så bra.

Så sluta att ta avstånd, spela inte ge upp!
För det har du inte gjort, egentligen eller hur.

Ive been there done that, så jag vet vad jag talar om.
Du som jag är en mild och förstående person som blivit överkörd, oförutsett och oförhappandes.

Förbiseendes allt som hänt och vad du tycker just nu så är det så att all den livsglädje du har som får dig att skriva här, om inte annat så för att få hjälp.

Mitzho sträcker ut handen. Ta den, det var ju det Du behövde och frågade efter. Ovant kanske, men vad spelar det för roll?

Jag förlorade mitt livs kärlek för jag trodde inte att jag var "värdig", i backspegeln, löjligt och dumt. Alla kvinnor sedan dess, med något av henne. Orättvist men tyvärr sant.

Nu sitter jag och vårdar "vår" största antagonist, min mor. Senil och för en gångs skull sanningspratande, det är inte roligt att höra vad hon hittade på för att sära oss.

Efter 33 år har vi hittat tillbaka till varandra "min" kvinna och jag, och det är mer så att jag tar hand om henne än hon om mig, jag är sjuk och hon klarar sig inte utan mig. Dessutom är vi 300 mil från varandra.

Länge leve telefon och data!(och ett o annan handskrivet brev)

Min mor har jag just nu var dag, skrytande om sin "duktighet"att sära på oss, så patetiskt och tröttsamt.

Börja om, och ta den hjälp som erbjuds dig istället för att sitta med dina tankar.

Du har säkert en uppgift att fylla, om inte för Dig så för de andras skull.
De som kommer att komma i Ditt liv utan ditt görande eller låtande, friska som sjuka. De du inte har träffat än, och de eller den som kommer tillbaka. Små kusiner och sånt, som retas, inte för att de föraktar dig utan för att de vet att du tål och leker med dem.

Det min vän är den största uppgiften en människa kan få, eller hur?

Å andra sidan.
Hämnd min vän är så kort att den upplever man inte. Flyktig och ointressant, mest oförskämd mot de man inte tänkt på.

Men att vara med om, att värdera och vårda de man lär känna och träffa, även dem man kanske inte uppskattar, det är så stort att det överträffar allt. Både som kärlek och hämnd.

Kramar och med mycket djup förståelse, och en förhoppning om att åtminstone du skall ha ett gott nytt år, ett sånt som du skapar själv så att andra känner uppskattning och värme både från och för dig.
Jorm

Visa ord Jorm, ska fundra över detta men jag behöver någon som hjälper mig med uppbrottet och går in och tar striden mot mammas i mitt ställe. Min mamma kommer leva någonstans mellan 25 och 45 år till ( hon är 61 idag), och jag kommer att sitta fast i hennes garn så länge hon lever.

Även det har jag varit med om Munken. Jag har tagit den striden själv mot min dominanta mamma. Hör av dig så ska jag hjälpa dig med det också.

Dock bör vi nog åtminstone tala med varandra per telefon, eller lite mer privat än på forumet. Det tar också väldigt lång tid mellan svaren här. Tyvärr har bredbandsbolaget gjort rejäla tabbar, så min hemtelefon funkar inte just nu, men jag har mobiltelefon med Comviq Kontant Kompis. Har du Comviq så kan vi snacka i timmar utan att det kostar en massa. Jag hoppas att min telefon blir fixad snarast.

I vilket fall som helst så hör av dig till mig. Jag finns här om du behöver hjälpen.

Munken skrev: Jag är en snäll och omtänksam man som lever för göra någon annan glad, utan vänner eller en kvinna i mitt liv är jag ingen. Andra människor är så egoistiska, lever för sin egen skull vill gynna sig själva, detta hatar jag. Fler som tänker som jag: Sätter andra människors behov före mina egna, bryr mig inte om lilla mig själv.

Jag nästan förundras över hur du kan beskriva dina problem så klart utan att se vad du ska göra åt det. Du säger att du söker bekräftelse utifrån, att du är osjälvständig och osäker. Samtidigt så dväljs du inom dig själv, för det är tydligt att det bara är din egna inre värld du ser. Dessutom skriver du rakt ut att du inte bryr dig om dig själv, vilket förmodligen innebär att du inte har ordentlig kontakt med dig själv - om någon alls. Du är en fjäder i vinden utan att veta det själv. Klart som sjutton att du mår dåligt! Innan du bestämmer dig för att börja försöka ta dig ur detta tillstånd tror jag det är väldigt svårt att säga eller göra något för att du på lång sikt ska må bättre. Jag tror jag känner empati för dig, men jag tycker inte speciellt mycket synd om dig - dessa två saker är inte desamma. Om du får för dig att jag skrivit detta inlägg för att såra dig eller skada dig bör du tänka igen...

Till sidans topp

Jag har ingen möjlighet att påverka något i mitt liv. Mannen som indirekt
förstörde mitt förhållande och knäckte mig psykiskt ger mig ångest. Vi
arbetar tillsammans och ska enigt planerna fira nyår tillsammans. Härom
dagen hade jag ett samtal om min praktik, eller snarare chefen och
handläggaren, jag hade ingen funktion i samtalet. I styrelsen är jag tyst
och känner inte frågorna engagerar mig och i det nätverk inom den
organisation där jag är förutsättningarna sådana inför nästa år att jag
inte ser någon framtid. Mitt livs stora kärlek lämnade mig den 12 oktober
som ni alla vet. Jag behöver starta om i livet, ta en lång paus, resa
bort, hitta mig själv och koncentrera mig på att hitta den stora kärleken.
Som det nu är springer jag bara runt i en bur och den enda vägen ut är
döden!

Jag har erbjudit min hjälp i ett MAIL till dig, men du läser det ju inte ens, trots att jag skrivit i ett par trådar att du ska läsa det. Jag både KAN och VILL hjälpa dig, men det går ju inte om du inte tar emot hjälpen.

1. Reality-check
2. Reality-check
3. Reality-check
4. Reality-check

Han kan och vill inte påverka ditt liv på det sätt du beskriver. Detta är ett stort hjärnspöke hos dig. Ta tag i det, titta på det och stick hål på det. Tacka nej till Nyårsfirandet.

När du har träff med din arbetsgivare, se till att ta någon med dig så att du inte är ensam för att sortera upp intrycken.

Förtsättningarna finns visst för ett forsatt arbete 2009.

..... och så beställer du en resa med all inclused till Thailand ......

Jag satsar mer på att:

1 Gå under jorden
2 Hitta en kvinna på annan ort
3 Om det fungerar flytta

Moon jag har alltså fortfarande dagliga självmordstankar efter det som hänt. För mig finns EN kvinna utan henne vill jag inte längre någonting.

Jaja men ta nu en resa till Thailand så får du tänka på något annat.

Munken skrev: Jag har ingen möjlighet att påverka något i mitt liv.

Ingen annan kan. Bara du kan!

Det är sant! Jag vill ta en lång paus, hitta mig själv, nya vänner och en ny kvinna.

Munken skrev: Jag vill ta en lång paus, hitta mig själv, nya vänner och en ny kvinna.

Gör exakt det då!
Ingenting blir bättre av att du fokuserar på det du är missnöjd med.

Redigerat 2008-12-19 06:56

Jag saknar mitt ex varje dag, varje minut och sekund. Tänker på allt vi skulle gjort och upplevt tillsammans, analyserar vad jag gjorde fel., hur jag skulle agerat situation för situation.

Till sidans topp