Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Livihop Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Identitet (1464 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Anonym[1] 2008-05-30 Kl 18:16
huvudinlägg

Som en spin-off på tråden om hur jobbigt det kan vara att vänja sig vid sitt handikapp, så vill jag här starta en tråd som handlar om positiva bieffekter.

Jag är nämligen övertygad om att en funktionsnedsättning i vissa fall kan vara en tillgång snarare än ett hinder.

Min funktionsnedsättning har t.ex. gjort att jag fått ett övermänskligt mått med tålamod. För att inte bli galen på allt som inte funkar så har jag varit tvungen att träna upp mitt tålamod. Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Andz 2008-05-30 Kl 19:15
 

Jag har aldrig upplevt mitt funktionshinder som ett hinder mer som en tillgång till den jag är. Jag skulle inte på långa vägar vara som jag är allstå inte bara utseende mässigt utan mer hur jag tänker om saker.
Jag skulle nog inte vilja välja bort att varit med om allt jag varit med om tack var mitt funktionshinder. För det mesta har ngt positivt med sig.

Så Jag är stolt över den jag är med allt det innebär och det borde fler vara.

Och jag håller med om att man betraktar andra saker som en del tycerk är särskilt tycke rjag är mer skitsamma.

Det var skit bra att du tog upp det som är positivt o inte allt negativt Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Moon 2008-06-02 Kl 14:08
 

Oj, så oerhört positiv kan inte jag vara när det gäller min funktionsnedsättning - utan där ser jag endast hinder och problem som inte hade funnits annars.

Men om man skall rota fram något positivt så tror jag att man genom att man redan har brutit mot normalnormen i vårt samhälle bara genom att existera - så tror jag att jag (och många andra som jag träffat med fh) kör ett eget race utan att snegla på vad och hur Svensson gör. Detta på gott och på ont.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: DodeN 2008-06-02 Kl 15:14
 

Jag har en hel del positiva saker med mitt funktionshinder, både adhd:n och rörelsehindret, fast där går det upp och ner beroende på dag...

Jag är en jävel på att planera saker åt andra, skriva scheman, organisera upp aktiviteter och vara "spindeln i nätet" Tycker det är skitskoj med. Kan använda mig av min hyperfokusering och glömma allt utom det jag ska göra just då och då är jag fokuserad länge och intensvit. Kan även använda mig av mina hyperperioder och få massa gjort. Förut så brukade jag storstäda lägenheten eller möblera om allt eller sortera upp alla kläder på en kväll, för jag var så hyper så jag hade energi och orka att sitta 5 timmar och sortera strumpor.

Sen finns det ju massa negativa saker, men efter att jag fick min adhd diagnos så har jag upptäkt mer och mer positiva saker. Är väligt lekfull och barnslig av mig, och älskar att busa runt med ungar, och dem älskar när någon vuxen brusar med dem så det har jag haft stor nytta av i mitt föredetta jobb.

Rörelsehindret har nog nu mest lett till att jag träffat massa kul och trevligt folk som jag troligen inte annars skulle ha träffat. Ska få vara med att starta upp rullstolstennis i stan och tror stenhårt på att det kan bli något jag får massa positiva saker ifrån.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: DirtyDiaana 2008-06-02 Kl 19:05
 

Efter olyckan har jag blivit jävligt mycket mer ödmjuk! Man får ta vara på livet!

Och så kanske det är positivt att jag blir sjukt provocerad av typ Jackass och såna som gör stunts där man riskerar kroppsfunktioner. Innan tyckte jag det var ganska kul att kolla på.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Eken74 2008-06-10 Kl 15:22
 

Har helt klart fått mycket positiva bieffekter av min skada när det gäller humöret, se framåt , ta tag i saker o skita i alla strunt saker som ändå ordnar sig.

Men sen har ju mycket annat blivit sämre också ska man ärligt erkänna men det hör ju inte hit ..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Anonym[1] 2008-06-12 Kl 05:24
 

Eken74 skrev:
Men sen har ju mycket annat blivit sämre också ska man ärligt erkänna men det hör ju inte hit ..



Nej, det hör verkligen inte hit.
Jag skapade den här tråden just för att slippa allt vad negativa synpunkter heter.
Du får gärna vara så snäll och redigera ditt inlägg och radera sista meningen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Moon 2008-06-12 Kl 12:59
 

Anonym skrev:
Nej, det hör verkligen inte hit.
Jag skapade den här tråden just för att slippa allt vad negativa synpunkter heter.
Du får gärna vara så snäll och redigera ditt inlägg och radera sista meningen.


Jag noterade att du skrivit följande i trådstarten:

".... Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig...."

Kul att det fungerar i verkligheten också .... inte. Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Wheelchair-biatch 2008-06-12 Kl 20:32
 

Moon skrev:
Jag noterade att du skrivit följande i trådstarten:

".... Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig...."

Kul att det fungerar i verkligheten också .... inte. Jätteglad smiley



Ja det skrev jag eftersom det är så -- för mig.
Tråkigt om du inte känner igen dig.

Det här är som sagt en tråd som bara ska belysa de positiva effekterna av ett funktionshinder.
Det betyder inte att allt är bra alltid,
det betyder bara att det som är dåligt och jobbigt och störigt ska tas i en annan tråd.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: CHBL 2008-06-13 Kl 07:50
 

Wheelchair-biatch skrev:

Det här är som sagt en tråd som bara ska belysa de positiva effekterna av ett funktionshinder.
Det betyder inte att allt är bra alltid,
det betyder bara att det som är dåligt och jobbigt och störigt ska tas i en annan tråd.


För att få en belysning av de positiva effekterna så måste man även i någon mån titta på de negativa. I annat fal tappar man helhetsbilden som är nog så viktig.
Att enbart se sakers positiva sida ger inget annat än ett glättat reklamintryck.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Anonym[1] 2008-06-13 Kl 18:49
 

CHBL skrev:
För att få en belysning av de positiva effekterna så måste man även i någon mån titta på de negativa. I annat fal tappar man helhetsbilden som är nog så viktig.
Att enbart se sakers positiva sida ger inget annat än ett glättat reklamintryck.




Det finns tusentals andra trådar på funktionshinder.se som belyser de negativa effekterna av funktionshinder.

Alltså finns det ingen anledning att dra in de negativa aspekterna även i den här tråden. De negativa aspekterna är redan överrepresenterade i ALLA sammanhang som har med funktionshinder att göra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Nietzsche 2008-06-15 Kl 01:50
 

Jag tror eller är personligt övertygad att ett funktionshinder bär med sig fröet till det som filosofen Nietzsche kallar övermänniskan. Och att hos oss eller hos alla människor som accepterar sina negativa öden eller livsituationer finns de så s k kroppensfilosofer som Nietzsche kallar dem.

Adryan Linden


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Anonym[1] 2008-06-15 Kl 04:44
 

Nietzsche skrev:
Jag tror eller är personligt övertygad att ett funktionshinder bär med sig fröet till det som filosofen Nietzsche kallar övermänniskan. Och att hos oss eller hos alla människor som accepterar sina negativa öden eller livsituationer finns de så s k kroppensfilosofer som Nietzsche kallar dem.

Adryan Linden



Kan du berätta lite kort vad s.k. kroppensfilosofer betyder?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Alwa 2008-06-15 Kl 06:50
 

tja, när jag väl "fastnar" för nånting så gör jag det bra... då tar det upp all min tid
(tyvärr innebär det att jag inte fixar mycket annat som tvätt mat städning och andra människor, suck :P )


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Nietzsche 2008-06-15 Kl 12:15
 

I Nietzsches texter står det inte exakt utan måste läsas mellan raderna. Då han är revalitist, dvs det finns inga sanningar bara tolkningar.

Men det jag misstänker är att de kommande filosoferna är s k livsfilosofer som kommer bygga sin filosofi helt baserat på vad de är och inte tror sig vara. Där deras moraliska rättesnöre kommer styras av deras kroppar, dvs personer som jag som faktiskt tänker helt utifrån min kropp som Duchennare. Vidare är en kroppensfilosof styrd av inställningen att älska sitt öde, något som Nietzsche refererar till som Amour Fati.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: MissIndependent 2009-01-12 Kl 00:46
 

Alwa skrev:
tja, när jag väl "fastnar" för nånting så gör jag det bra... då tar det upp all min tid
(tyvärr innebär det att jag inte fixar mycket annat som tvätt mat städning och andra människor, suck :P )


Där satte du huvudet på spiken! Dvs, så är det för mig. OBS dett har inget att göra med mina fysiska funktionshinder, utan att jag mår psyksikt dåligt, och DET har sin grund i de fysiska funktionshindren, eller rättare sagt att jag blivit mycket dåligt behandlad och råkat ut för mycket skit som jag nog skulle sluppit om jag varit ickefunkis.

Nej neggo skulle v INTE vara i denna tråden, så varför tar jag upp detta? Jo, för att de här sakerna säkert har gett positiva saker med sig! Som att jag förmodligen är mer ödmjuk och engagerar mig mer i livsviktiga frågor, jag ser inte all skit som andra ser, därför bryr jag mig inte lika mycket, t ex. Finns ju inget som säger att jag inte skulle varit likadan om jag varit ickefunkis men det kan jag ju aldrig få veta för jag har alltid varit såhär.

En annan positiv sak jag bara måste ta upp här är att man som funkis har möjligheter som inte andra har. T ex så har jag fått åka gratis eller väldigt billigt utomlands och uppleva spännande saker. Det kan man ju göra annars också men detta har jag fått genom hkp-organisationer (i detta fall synskadeorganisationer) som ofta får mycket bidrag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Lilleman 2008-06-30 Kl 02:06
 

Anonym skrev:
Som en spin-off på tråden om hur jobbigt det kan vara att vänja sig vid sitt handikapp, så vill jag här starta en tråd som handlar om positiva bieffekter.

Jag är nämligen övertygad om att en funktionsnedsättning i vissa fall kan vara en tillgång snarare än ett hinder.

Min funktionsnedsättning har t.ex. gjort att jag fått ett övermänskligt mått med tålamod. För att inte bli galen på allt som inte funkar så har jag varit tvungen att träna upp mitt tålamod. Förutom tålamodet har jag blivit mer optimistisk än jag var tidigare. Jag betraktar fler saker som "struntsaker" nu. Jag kan skaka på huvudet och skratta åt saker som förut irriterade mig.


Jag tror att frågan är mycket viktig. Jag som har en medfödd funktionsnedsättning har sedan barnsben fått höra vad jag inte klarar av. Detta måste ju fram så att jag får den hjälp jag behöver. Jag tror att alla dessa upprepningar av vad jag inte kan riskerar att försämra tron på mig och skada min identitet.

Därför tror jag att det är viktigt att fråga sig vad man faktiskt har vunnit på det - inte bara vad man TROTS sin funktionsnedsättning klarar av.

Tålamod är redan nämnt här och det stämmer jag helt klart in på. Som en extra dimension av detta vill jag tillägga en högre smärtgräns (även fysiskt).
Problemlösning är också något som kommit naturligt för mig. Humor och att vara social tror jag mycket också beror på funktionsnedsättningen. Sen finns det ju också de materiella vinsterna där jag fått resa mycket genom idrotten och mitt engagemang i ideella organisationer.

Jag har inget jobb just nu men jag är mycket ideellt engagerad och det känns faktiskt väldigt viktigt det också. Många av mina gamla klasskompisar som jag träffar nu vet inte vad de ska göra med sina liv. Jag har ganska klara mål som dessutom är lagom realistiska då jag under hela mitt liv fått lära mig om mina begränsningar.

Det påminner mig samtidigt om självkännedom och egenvård. Jag har "tvingats" att tänka på hur jag lever och vad jag gör, vad som är bra för mig och hur jag gör för att bli så lite beroende av andra som möjligt. Det hjälper mig hela tiden framåt.

Jag har också en ganska god psykiskt självläkande där jag egentligen någonstans vet vad jag bör göra och vad jag kan göra för att må bättre. Detta är även om min omedelbara reaktion är att må dåligt. Sen är det kanske inte alltid så lätt men om jag går till någon för att "prata ut" och den personen ger mig ett råd, så har jag förmodligen redan tänkt på det.

Jag har också en bra förmåga att selektera vad jag ska lägga energi på. Jag engagerar mig endast ytligt i andra människors problem när jag själv mår psykiskt dåligt. Om jag själv mår bra kan jag tillåta mig själv att känna mer empati.

Jag är också väldigt bra på att tajma mina ardagssysslor. Det har jag alltid fått lära mig så att jag har hunnit i tid till skolan eller taxin som väntar.

Det finns som sagt en hel del positiva aspekter som man, åtminstone delvis, kan tillskriva sin funktionsnedsättning. Jag tror problemet är att det finns så många andra i vår omgivning, både personer och företeelser, som får oss att fokusera på det negativa kring oss själva.

Redigerat 2008-06-30 02:07


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: POSITIV påverkan av sitt handikapp
Av: Thoker 2008-06-30 Kl 09:05
 

Som förälder till funktionshidrade barn, 6 av våra sju... (egna o andras) Hjärta kan jag bara säga att livet är riktigt kul ibland när allt inte går på räls. massor av tålamod, ödmjukhet mm har vi lärt oss i livet. Jag bryr mig inte om att det bullrar, låter, skrattas o skramlas när vi kommer - vi trivs Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: DodeN 2008-05-27 Kl 14:28
huvudinlägg

Nu kanske det blir massa svammel, vet inte om det har disskuterats innan men jag har ett tag gått och funderat.

Jag har varit sjuk i över 1.5år, fortfarande ingen diagnos och måste slåss med näbbar och klor för att få hjälp, men troligen är hjälpen nära nu.

Tack vara (om man nu får säga så) att sambon också blivit sämre i sin neurologiska sjukdom så ska vi nu få lite anpassningar i lägenheten så att han ska klara sig bättre, men om man ska vara ärlig så är det jag som kommer ha mest nytta av anpassningarna.

Vi har påbörjat hjälpinsats från hemtjänst och tagit en fajt med dem, verkar som om vi har stöd från chefshåll så det ska nog bli bra. Själv så börjar jag komma över den där tröskeln att det är fult att be om hjälp, att itne klara sig själv osv.

Igår när hemtjänsten hjälpte till med att bära sopor till återvinningen så kändes det inte alls jobbigt utan rätt skönt att slippa vara helt utmattad när återvinningen var kastad.

Fick en badkarsstol så jag ska klara av att duscha själv, samtidigt som det är kanonjobbigt att se det stora härket stå på badkaret, och den lilla brädan jag hade förut stå brevid. Att jag inte klarar mig utan ryggstöd osv, att börja inse att jag är väligt funktionshindrad om jag jämmför med livet innan.

Funderar en hel del på hur allt detta påverkar mig som person. Jag har hela mitt liv varit den snälle, som hjälper andra. Min bästis sen grundskolan har en Cp-skada så många av mina andra vänner har diverse funktionshinder, så det har blivit naturligt att om vi umgås så hjälper jag till lite extra.

Satt igår och tittade på gammla bilder, bla när jag åkte med min bästis och hennes familj till paris och disneyland, tror vi var 12år ungefär. Nu slog det mig att hennes föräldrar troligen hade baktanken att jag dels följde med som assistent och dels som vän. Min kompis behövde hjälp med att köra stol, bära saker osv, allt sådant hjälpte jag till med, men för oss var det normalt, inget vi tänkte på direkt.

Nu är det jag som behöver extra hjälp, jag kan inte göra allt jag gjort innan. Men ändå så känner jag inte att jag är värdelös, gjorde det ett tag faktiskt.

Numera så sitter jag på diverse forum och pratar med andra som har det svårt, många gånger får jag höra att dem tycker jag har det mycket jobbigare än dem, men jag är en sån person som är stöd för andra. Har visserligen endel personer som jag pratar med för att få stöd. Men det jag gör nu för andra har ändrat karaktär, är inte praktiskt hjälp längre som innan utan samtal och tips.

Det känns superskönt att jag har lyckats behålla den delen, nu är jag ingen moder teresa men jag är en hjälpare och lyssnare. Inte för att få någon hjältegloria tillbaka, många gånger får jag mest skit från andra för att jag blandar mig i.

Kom bara att tänka på allt detta nu, vet inte om det är att jag har landat i mig själv och min situation. Kanske är det en bit av processen, har ingen aning.

Men jag har andra prioriteringar och är en annan person nu än förut, visst påverkas jag av att ha flyttat hemifrån, hittat en kille och allt sånt.

Kom att tänka på igår när jag var på stan och glodde lite allmänt att jag är mer intresserad av kläder nu. Jag är en pojkflicka som gillar kläder som är funktionella, har aldrig sminkat mig och brytt mig om mode. Nu när jag är sjuk så är jag mer mån om att se ok ut... kanske är det lite pga. den bild man ger till omvärlden. Förut så syntes man ju inte på stan, nu tittar ju folk på en och då kanske man vill signalera att man inte ser ut som en luffare... har ingen aning.

Jag tror inte jag skulle varit den jag är idag om jag hade varit frisk och inte gått igenom det här helvetet. Har ni andra kommit på något liknande?

Man är ju inte sitt funtkionshinder men i mitt fall så hindrar det mycket av dem sakerna jag gjorde förut. Funderar tom att prova på nya aktiviteter, ska testa ridning, jag som innan varit rädd för hästar. Så det både hindrar och öppnar nya möjligheter.

Vet inte riktigt vad jag vill med tråden, har som sagt fillosoferat en hel del, och gått från att hata rullstolen och allt som har med hjälpmedel att göra till att inte skämmas för det, hade tom handortosen på mig igår och tröjan uppdragen så alla såg den.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: KarinSch 2008-05-27 Kl 16:30
 

Känner igen mig jättemycket i det du skriver, man blir någon annan på något sätt när man inte längre kan göra samma saker som förr. Har man varit en som hjälpt till och tagit i där det behövts så hittar man andra vägar att stötta och göra nytta, fast kanske inte fysiskt. Man hittar en annan plats i tillvaron.
Jag har med svårt att acceptera nya hjälpmedel, inte för att de är hjälpmedel utan för att de säger att jag blivit sämre, men man får ju försöka vända det till något positivt, om jag inte fått hjälpmedel hade jag troligen mått ännu sämre och klara mig sämre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Lise 2008-05-27 Kl 18:26
 

Känner också igen mig i det här med att det tar tid att acceptera hjälpmedel. Nu har jag sådan tur att jag har haft samma arbetsterapeuter i snart 18 år och jag har nästan aldrig behövt be om något, utan det har snarare varit de som föreslagit. Det brukar ta ca 1-2 år för mig att acceptera ett nytt hjälpmedel och jag hade väldigt roligt åt att jag hörde arbetsterapeuten viska det till en elev som hon hade med sig när jag skulle prova ut en rullstol. Dvs det brukar ta ungefär 2 år från förslag till handling. Givetvis beroende på vad det gäller, det är ju inte lika svårt att acceptera en griptång som en rullstol. Men som du säger Karin, hjälpmedlen signalerar ofta försämring och det är väl det som gör att det är så svårt att ta till sig det nya. Du har också rätt i att hjälpmedlen hjälper till i att bevara kraft och ork till annat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Journalist 2008-05-27 Kl 19:34
 

Jag är en pojkflicka som gillar kläder som är funktionella, har aldrig sminkat mig och brytt mig om mode. Nu när jag är sjuk så är jag mer mån om att se ok ut... kanske är det lite pga. den bild man ger till omvärlden. Förut så syntes man ju inte på stan, nu tittar ju folk på en och då kanske man vill signalera att man inte ser ut som en luffare... har ingen aning.

Jag tror inte jag skulle varit den jag är idag om jag hade varit frisk och inte gått igenom det här helvetet. Har ni andra kommit på något liknande?

I just de orden vet jag hur du menar, eller på ett ungefär.. Jag föddes ju med RMB, men jag tänker samma sak ändå. Jag är inte som alla andra tonåringar. För dom är det självklart att kunna sova hos någon, utan problem, dock inte för mig, och jag är mer van att "inte kunna" ta mig överallt, det är inte dom. Det tror jag har förändrat mig, för jag är inte lika....ehm...*letar ord*... För givet tagande. Eller nåtBlinkande smiley!
Mina kompisar tror att jag skulle vara en s.k fjortis om jag kunde gå, och nu tkr dom att jag är mer självständig än alla andra, för "vi" måste ju faktiskt bli mer självständiga än andra, ellerhur?

Sen det med kläder och så... Jag klär mej som mina kompisar, och jag sminkar mig, och jag tror att jag inte är precis som de flesta handikappade tonåringar pga det. (Kommer få skit för detta men det tar jag:P) Jag försöker synas som CISSI, inte som "hon som sitter i rullstol", för det vill jag inte!!!

Hoppas jag fick ur mig ngt vettigt, kram!Glad smiley<3


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Vejron 2008-05-27 Kl 20:56
 

Jättebra skrivet och mycket insiktsfullt tycker jag.

Du genomgår just nu det jag alltid har kallat "dubbel pubertet".

Jag gick igenom den och jättemånga andra personer med funktionshinder som jag känner har upplevt samma sak.

Det jag menar med "dubbel pubertet" är att vi som antingen är födda med våra funktionshinder eller fått dem som väldigt små, först måste frigöra oss från funktionshindret, som du sa; du vill vara Cissi och inte "tjejen som sitter i rullstol".

Steg nummer 2 i vår dubbla pubertet är att hitta oss själva som individer och det är ju något som alla tonåringar, på väg in i vuxenlivet går igenom.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Journalist 2008-05-27 Kl 21:53
 

Tack för att du förstod vad jag menade, precis dit jag ville komma!
Det är dubbelt så svårt att vara tonåring för egentligen får man aldrig tid med att ha sin "revolt" som handikappad (även om min fungerar utmärkt genom att tycka tvärt emot vad läkarna tycker) och jag blir lite mer fundersam kring vem jag är egentligen, troligen mer än andra iallafall. Okej, kanske låter egoistisk, men det är så jag tänker.

Förlåt om jag snodde din tråd lite DoDenHjärta


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: DodeN 2008-05-27 Kl 22:05
 

helt ok journalist, är dem här frågorna jag funderar på. Även om jag är vuxen så det en process att gå igenom.

Vet bara alla samtal jag hade med min bästis under vår pubertet. Att hon blev arg på sina föräldrar och ville göra saker hon inte fick, och sen minuten efter fråga om dem kunde hjälpa henne på toaletten. Det är svårt att göra revolt när man är så beroende av andras hjälp. Andra vet vad som är rätt för en och ofta så verkar det vara svårare för folk runt omkring att släppa ltie på tyglarna när man har ett handikapp, även om man skulle klara sig.

Tycker det räcker med det som kan hända här. När jag ibland blir sur på sambon men senare kanske behöver hjälp med något, det är ingen lätt situation.

ang. hjälpmedel så kommer jag nog sparka och hata dem snart igen, tror det är en process, speciellt när man måste få mer saker för att kompensera den förmåga man inte har längre.

Just nu så önskar jag att jag hade en permo, om ett tag kommer jag säkert tycka att det är bara muppar som har det. Förstå mig rätt nu, inget fel i att ha permo men man har det ju av en orsak, att man inte klarar allt själv utan hjälpmedel.

Som säljaren på permobil sa. att många funderar på permo försent, när dem är så sjuka eller dåliga att det gör ont, och man har skaffat sig förslitningsskador osv. Han önskade att man skulle se permo och liknande som en hjälp, för att spara på den kropp man har. För man har ju bara en, och jag åker heldre permo och sväljer min stolthet om jag slipper mer smärtor och har ork kvar om 30 år.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Anonym[1] 2008-05-27 Kl 22:08
 

asg
Det skulle minsann rekryteringsgruppen icke hålla med om. Med Hulting i spetsen...

DodeN skrev:
Som säljaren på permobil sa. att många funderar på permo försent, när dem är så sjuka eller dåliga att det gör ont, och man har skaffat sig förslitningsskador osv. Han önskade att man skulle se permo och liknande som en hjälp, för att spara på den kropp man har. För man har ju bara en, och jag åker heldre permo och sväljer min stolthet om jag slipper mer smärtor och har ork kvar om 30 år.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: DodeN 2008-05-27 Kl 23:23
 

jo, innan jag blev mycket sämre så hade jag den inställningen, RG och andra påverkade mig massor om att det enda är att kämpa, men tack vara det här forumet så har jag insett att det inte är fult på något sätt att inse i tid att man inte orkar. Som sagt, om jag kommer vara sjuk resten av livet så vill jag veta att jag själv gjort allt för att hålla kroppen hel.

Pajade tummen tidigt i sjukdommen men tyckte att det bara var att bita ihop, villket jag nu får lida för. Tror inte att axlar och händer tycker det är så kul att man dagligen rullar och sliter, för hur många kommer inte bli sämre som äldre och kanske behöva mer hjälp än vad som hade behövts om man tagit det lite lungt.

Inte håller gående på så... är sällan man ser någon som istället för att ta kundvagn på ica envisas med att bära alla varor i famnen...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: KarinSch 2008-05-28 Kl 11:31
 

DodeN skrev:

Som säljaren på permobil sa. att många funderar på permo försent, när dem är så sjuka eller dåliga att det gör ont, och man har skaffat sig förslitningsskador osv. Han önskade att man skulle se permo och liknande som en hjälp, för att spara på den kropp man har. För man har ju bara en, och jag åker heldre permo och sväljer min stolthet om jag slipper mer smärtor och har ork kvar om 30 år.



Hade nu bara AT också förstått det hade det varit utmärkt. Jag ville faktiskt ha en permo (eller eg. enklare elrulle) när barnen var små, men se det gick inte, permo fick man bara om man inte kunde gå alls. Det är därför jag inte kan gå alls nu, totalt felbelastad och förstörd i muskler och leder och ont alltid. Hade jag sluppit gå långa sträckor och kunnat avlasta ibland när vi var ute hade jag troligen fortfarande haft lite krafter kvar. Jag har ju aldrig kunnat köra manuell rulle så det var inget alternativ såvida ingen annan puttade på, så jag fick gå så länge det gick sen fick jag en elrulle.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Atetos74 2008-05-28 Kl 12:36
 

Jösses jag är som du just nu fastän med ofrivilliga rörelser. Jag fick både el-moppe o manuell rullstol medan jag fortfarande kunde gå utomhus lite grann typ fr möbel till möbel el längs väggar. Eftersom jag inte klarar av att köra manuell rullstol själv så tvings jag gå med rullstol som stöd ibland när ingen kan kör mig. Så jag är jätteglad att jag inte behövs kämpat om e-rullstol el manuell rullstol för idag kan jag ej gå med rollator alls så jag hade andra alternativ att ta till tex manuellrullstol. Idag blir jag allt bättre på att köra själv när jag använder demn mycket mer nu. Tråkig att detta är inte självklart för många., Det borde det vara ju så man har hjäpmedel när man försämrat så krafter slipper gå åt att söka hjäklpmedel typ.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hur påverkas man av sitt handikapp?
Av: Lise 2008-05-28 Kl 12:58
 

Måste göra ett inlägg också när det gäller det här med rullstol/permo. Argumentet att man bara får permo/rullstol när man inte kan gå håller inte. Vid många muskelsjukdomar är det direkt olämpligt att röra sig för mycket, för då kan sjukdomen faktiskt försämras. "friska" människor får starkare muskler av att röra på sig, vid muskelsjukdomar är det en oerhört känslig balansgång. Mao så måste utskrivningen av en rullstol/permo bedömas från fall till fall. Att som hjälpmedelskonsulent/AT hävda att man helt måste mista gångförmågan först är ju absurt! Problemet ligger nog också i att det finns för lite kunskaper om olika diagnoser.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: DAMP
Av: Damptjejen 2008-05-24 Kl 19:16
huvudinlägg

Jag undrar om man har lite drag av autism om man är:
blyg, tycker inte om alltförmycket folk, måste ha fasta rutiner?? har svår DAMP
skulle vara tacksamm för svar

Redigerat 2008-05-24 19:17

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: DAMP
Av: DAMP-ohoj 2008-05-25 Kl 20:22
 

Det är alldeles för vag anamnes men om andra indikationer föreligger, så kan även det du skriver, stämma bra överens med autism. Hälsar Philip (med ADHD, autism).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: _Anna_ Elisabeth 2008-05-26 Kl 08:17
 

DAMP-ohoj skrev:
Det är alldeles för vag anamnes men om andra indikationer föreligger, så kan även det du skriver, stämma bra överens med autism. Hälsar Philip (med ADHD, autism).

Varför så högtravande - detta är inget måndagsmöte vårdkollegor emellan!!

Tala med bönder på bönders vis.

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Gnillot 2008-05-26 Kl 09:19
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Varför så högtravande - detta är inget måndagsmöte vårdkollegor emellan!!

Tala med bönder på bönders vis.

// A E


Att ha ett språk som uppfattas som högtravande eller ålderdomligt är mycket vanligt vid neuropsykiatriska diagnoser. Det har inget att göra med att vara pretentiös eller högttravande, utan är det sätt på vilket man uttrycker sig. Enligt vissa teorier har det att göra med perceptions- och kommunilkationsproblem som hör till problematiken, ett sätt att kompensera. Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Anonym[1] 2008-05-26 Kl 15:51
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Varför så högtravande - detta är inget måndagsmöte vårdkollegor emellan!!

Tala med bönder på bönders vis.

// A E



Varför inte låta folk uttrycka sig som de själva vill?
Det finns inga forumregler som reglerar hur inläggen ska skrivas,
förutom att det inte är tillåtet att kränka någon.

Om man absolut måste ha synpunkter på hur någon formulerar sig kan man använda en trevlig ton. Kanske t.o.m. skicka ett privat meddelande istället för att mästra och tillrättavisa i forumen.

Alla har rätt att använda vilket språk de vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: _Anna_ Elisabeth 2008-05-26 Kl 17:28
 

Anonym skrev:
Alla har rätt att använda vilket språk de vill.

Självklart! Glad smiley
Men det är ju ett val mellan att låta alla läsare förstå, eller bara låta vissa läsare förstå.

Observera att jag menar inte att man nödvändigtvis skriva "8 Dagar"-svenska (Centrum för Lättläst), men facktermer och kanslisvenska är ju klart onödigt på ett diskussionsforum!

Ordvalet ÄR viktigt - det är ett faktum, oavsett vilka åsikter ni har.

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: _Anna_ Elisabeth 2008-05-26 Kl 17:35
 

Gnillot skrev:
Det har inget att göra med att vara pretentiös eller högttravande, utan är det sätt på vilket man uttrycker sig.

Intressant. Glad smiley
Du menar att man pratar lika högtidligt också, dvs det är inte bara i skrift?

Vad jobbigt det måste vara om man från början har problem med sociala kontakter, och sen pratar på ett sätt som är allt annat än vardagligt. Frågande smiley Svårt att kallprata på kanslisvenska utan att diskussionen dör ut... (eller att mottagaren tyvärr börjar skratta)

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Gnillot 2008-05-26 Kl 20:10
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Intressant. Glad smiley
Du menar att man pratar lika högtidligt också, dvs det är inte bara i skrift?


Tja, för vissa är det så, helt klart. Det finns små barn som låter som små proffessorer. Men människor är naturligtvis olika, även de som har samma diagnos. Jag kan exempelvis inte alls uttala mig om skribenten här ovan.

_Anna_ Elisabeth skrev:
Vad jobbigt det måste vara om man från början har problem med sociala kontakter, och sen pratar på ett sätt som är allt annat än vardagligt. Frågande smiley Svårt att kallprata på kanslisvenska utan att diskussionen dör ut... (eller att mottagaren tyvärr börjar skratta)
// A E


Tja, jobbigt och jobbigt. Alla människor kommunicerar väl efter bästa förmåga. Men nog blir det begripligt att vissa istället blir mutister. Blinkande smiley Men det som känns viktigt här är att det inte alltid är en fråga om att välja att prata "snobbigt" eller normalt, utan valet kan stå mellan att prata kanslisvenska eller inte alls... Alla har vi våra olika förutsättningar Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Thomas 2008-05-27 Kl 02:11
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Självklart! Glad smiley
Men det är ju ett val mellan att låta alla läsare förstå, eller bara låta vissa läsare förstå.

Observera att jag menar inte att man nödvändigtvis skriva "8 Dagar"-svenska (Centrum för Lättläst), men facktermer och kanslisvenska är ju klart onödigt på ett diskussionsforum!

Ordvalet ÄR viktigt - det är ett faktum, oavsett vilka åsikter ni har.

// A E


Jag undrar lite grann vad du pysslar med alltså. Detta är ett FH forum. Man skulle ju kunna tänka sig att toleransnivån för olika hinder var högre än normalt. Speciellt när det tydligt framgår på skribentens medlemsprofil att hans sätt att uttrycka sig kan härröra från funktionshinder. Det är väl på inget sätt hans fel att folk inte begriper svenska och att anpassa sig till bönder när man själv inte är det har inte speciellt ljusa utsikter. Dessutom är det helt bakvänd logik att föreslå att man ska sänka sig till en lägre nivå än den man är på. Använder man svåra ord är det upp till läsaren att ta reda på vad de betyder om denne inte redan vet det. Åsikter från de som inte ids begripa är ju föga värda ändå. Wth alltså.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Anonym[1] 2008-05-27 Kl 02:51
 

Thomas skrev:
Jag undrar lite grann vad du pysslar med alltså. Detta är ett FH forum. Man skulle ju kunna tänka sig att toleransnivån för olika hinder var högre än normalt. Speciellt när det tydligt framgår på skribentens medlemsprofil att hans sätt att uttrycka sig kan härröra från funktionshinder. Det är väl på inget sätt hans fel att folk inte begriper svenska och att anpassa sig till bönder när man själv inte är det har inte speciellt ljusa utsikter. Dessutom är det helt bakvänd logik att föreslå att man ska sänka sig till en lägre nivå än den man är på. Använder man svåra ord är det upp till läsaren att ta reda på vad de betyder om denne inte redan vet det. Åsikter från de som inte ids begripa är ju föga värda ändå. Wth alltså.



Du formulerar dig bra, Thomas.
Jag håller med dig.
Jag förstår inte heller varför man ska sänka sig till en lägre nivå.

Jag uppskattar att läsa inlägg med olika stilnivåer. Om jag inte förstår så konsulterar jag med glädje Svenska Akademiens Ordlista. Det finns väl inget bättre än att lära sig något nytt varje dag.
Varför ska man utgå från att medlemmarna på funktionshinder.se har svårt att förstå vanlig svenska? Funkisar är väl inte sämre på svenska än övriga befolkningen?
Nu syftar jag alltså inte på dyslektiker utan på funkisar i allmänhet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: DAMP
Av: DodeN 2008-05-26 Kl 09:28
 

Hej damptjejen, som jag skrivit i mailen till dig, dessa saker är väldigt vanligt att ha svårt med när man har ADHD och damp som du och jag har.

Men min psykolog sa att jag har drag av asperger och autism men det ingår i min adhd-diagnos eftersom jag inte har så stora och många svårigheter att det är tillräckligt för en diagnos. Men jag har alltid fått höra att jag är blyg, och jag måste ha fasta rutiner och hatar när det är mycket folk. Jag har fåt hjälp att hitta lösningar på detta på psyk där jag går hos en arbetsterapeut, så man kan få hjälp. Det fungerar inte på alla, men för mig så är det nu lättare med stora folksammlingar.

Men många jag känner med ADHD och damp har stora problem med dem sakerna du skriver om. Så det är svårt att säga vad som är drag av autsim och vad som "bara" är damp/adhd.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Damptjejen 2008-05-28 Kl 21:08
 

Herregud. jag hade skrivit ett inlägg om DAMP o autism men inte fick jag mycket till svar. jag tycker att om det inte har något med varken damp, adhd eller autism att göra så vill jag be er att sluta skriva ursäkta me jag är uprörd


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Gnillot 2008-05-29 Kl 10:11
 

Svaren hade i och för sig med autism att göra, men var kanske inte så mycket svar på din fråga.

Jag tycker att din fråga är lite svår att förstå.
Det du beskriver kan vara en del av autism, men det kan också bero på annat.

Enligt din info så har du diagnos atypisk autism (bland annat).
Undrar du vad den diagnosen innebär?
Vilka symptom som hör till just den diagnosen?
Eller är du tveksam till att den är rätt?

Förklara närmare vad det är du undrar och varför så kanske svaren blir bättre. Hoppas jag. Det är inte säkert, för ett forum är ett samtal, och ett samtal slutar inte alltid där det börjar. Människor talar om det de kommer att tänka på och det de kan något om.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Damptjejen 2008-05-30 Kl 10:44
 

Jag undrar vilka symptom man har när man har atypisk autism? är det att man är lite tillbaka dragen, tycker inte om stora grupper, är tyst.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: DAMP
Av: Vejron 2008-05-30 Kl 11:37
 

Damptjejen skrev:
Jag undrar vilka symptom man har när man har atypisk autism? är det att man är lite tillbaka dragen, tycker inte om stora grupper, är tyst.


Denna länken hittade jag om atypisk autism:

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar
_autism/autismliknande_tillstand/


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Tyck till om mitt Designförslag!
Av: Designmannen 2008-05-06 Kl 13:46
huvudinlägg

Hjälp med Examensarbete!

Jag har gjort en ny deisgn på chassie och kåpor till en El-rullstol och behöver respons/kommentarer från er användare.

Jag vill att du:

Jämför din egen El-rullstol och designförslaget.

Svarar korfattat på vilken du föredrar och varför?

Jag skickar bilder på designförslaget till dig om du är intresserad.
Jag kommer att behöva en bild på din egen modell för att kunna visa skillnaderna.

Mail: atte80@hotmail.com Tel: 070-3517440

jag behöver besked senast 12/5. Hör av dig!

Mvh Arturo Thorsell. Industridesign

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tyck till om mitt Designförslag!
Av: MissIndependent 2009-06-12 Kl 12:28
 

Intressant, men nur har du tänkt att man ska kunna jämföra, det finns ju ingen länk till någon bild eller beskrivning av produkten? Dessutom bör du lägga sådana här inlägg under hjälpmedel lämpligast, så att de hamnar i rätt kategori för då har du större chans att få svar också. Lite sent nu (du kan inte lägga detta inlägg i en ny tråd nu), men tänk på det till nästa gång!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Sorg
Av: Yoni 2008-04-15 Kl 22:13
huvudinlägg

Det pratas om en sorgeprocess när man hastigt och plötsligt blivit funktionshindrad och beroende av hjälpmedel samt praktisk hjälp...
och jag sitter i denna gyttja, det är en viss "tröst" att veta att många genomgått denna fas, även om man såklart inte önskar ngn ett sådant liv.
Jag sörjer nästan det mesta som identifierade mig och mitt liv, det mesta är bortdraget likt en matta under fötterna.

Jag har accepterar rullen och gillar den väldigt mkt, på ett positivt sätt. Kan acceptera att mer hjälpmedel behövs i framtiden, fastän man snart kan öppna prylmarknad med allt man har fått av HC.

Men den där biten inom en, där det finns en längtan ja nästan ett krav att få ha en uppgift i livet...är den som ställer till så mkt för mig. Jag vill kunna göra mig nyttig i olika avseenden, vill att mitt liv skall få¨ngn mening.

Jag försöker tills jag kräks, men alltid hamnar man tillbaka i sängen gråtandes över att allt man försöker göra så misslyckas man. Om det bara gäller att få hem mat + att klara duschen på en å samma dag.

Har förlorat nästan allt som jag kunde, mina förmågor som jag kunde skriva en bok om. Idag sitter jag med tomma händer och känner mig såklart fruktansvärt eländig och misslyckad. Vissa dagar kan ngn glimt av lyckokänslor komma åter då man kanske lyckats dricka kaffet i sängen utan att spilla....eller när man tom. kunnat njuta av en varm dusch. Men det är så grundläggande att det inte räcker i längden....
Vad kan få mig att känna mig nöjd och lycklig med mig själva trots mina handikapp och alla svårigheterna jag måste tampas med på egen hand....det är säkert en svår fråga, men finns det något sätt man kan återfå sin självkänsla på?

Ligger man i sängen 24/7 och tankarna far till dem tider man jobbade heltid, reste världen över, jobbade som konstnär och en massa annat så får det en att känna en så intensiv sorg och saknad att jag knappt ens kan fälla tårar.....allt blir tomt i en.
Har tappat hoppet på att få ett värdigt liv, känner att inget jag gör spelar ngn roll. Blir så fort sämre nu och tanken på att jag inom ngr år kan bli totalt okapabel att göra ngt alls det skrämmer mig ofantligt.

Vädjar till er som förmodligen genomgått ngt liknande, finns det ngt tänkande på detaljnivå som kan få en att känna sig nöjd med sina bedrifter oavsett det är litet eller stort?
Finns det ngr tipps alls gällande att börja leva sitt nya liv utan att känna sig misslyckad hela tiden, eller är det tiden man får vänta in för att se om man klarat övergången el ej?
Har min livsfilosofi eller sätt att handskas livet på genom att vara glad för det lilla, för detaljerna i livet. Men börjar långsamt mista det med....försöker förbrillt behålla det positiva tankesätt...men dag för dag sinar orken att glädja sig.
Jag kan spela glad utåt men inuti försigår ngt helt annat, å visar jag den mer sårbara sidan så blir anhöriga och vännerna så rädda.

Även om råden är få, men kan ha fel..så ger det lite iaf att bara skriva av sig i vetskapen att det finns så många som har det ännu svårare och jäckligare än en själv.
Önskade man hadde ett barns oskuldsfullhet och ovetande om allt som händer...så man fick slappna av lite då och då.

/Li

Redigerat 2008-04-15 22:16

Redigerat 2008-04-15 22:17

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: KarinSch 2008-04-16 Kl 00:06
 

Visst är det tungt ibland, att inte orka, att känna att man blir sämre, att alltid ha ont, och visst är det sorg man känner och måste bearbeta.
Jag kommer ibland på mig själv med att titta på en trappa med räcken och kan tänka att en sådan kunde jag gå i för 10 år sedan, så skönt det var att inte vara beroende av folk och hiss.
Just nu är jag på väg att skaffa en sjuksäng, hemska tanke, men jag behöver kunna ändra höjden och ha bättre stöd vid vändningar men huga vad jobbigt det är. Mannen planerar att köpa en ennkelsäng och så bygger vi gavlar runt om så det liknar en dubbelsäng.
Men hur man kommer över sorgen vet jag inte riktigtm man får låta bli att se sig som den man var och lära sig acceptera den man är, hitta andra intressen som ens kropp klarar, innan älskade jag att måla möbler och möblera om (inte helt konstigt att jag förstörde mig), sticka, baka, konservera och laga mat och alltid fyllt med ungar i huset. Idag är mitt liv annorlunda och jag får hitta nya vägar, orkar inte baka men lagar mat med lite hjälp, konservera orkar jag inte så det räcker ett år men några burkar för att det är så kulm resten får köpas. Kan absolut inte måla och greja med möbler eller annat tungt så då övergick jag till scrapbooking och cardmaking, datan har blivit min bästa vän, där kan man göra mycket utan att röra mer än några fingrar.
Man måste hitta ny livskvalitet, nya saker som engagerar och som dövar smärta. Att läsa för mig bort till andra världar, att stötta andra och kämpa för andra gör att jag känner mig nyttig och behövd, men sorgen slår en i huvudet varje gång man kommer på en sak som man inte längre kan göra utan hjälp.
Så jag vet inte om det är någon tröst men du är inte ensam med din sorg, ibland vill den kväva en totalt men då får man aldrig glömma att det trots allt varje dag finns något att vara glad åt, att solen skiner, att kaktusen blommar, att man trots allt inte har maginfluensa, att hitta ljusglimtar är så viktigt. Och att man försöker ha humor, när man skrattar gör det mindre ont.
Kram till dig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Yoni 2008-04-16 Kl 00:59
 

Tack för omtanken....absolut det lilla är det som räknas.
Vissa stunder är jag en genomlycklig människa utan att förstora upp det....
men är ju att få den värdefulla känslan att hålla i sig mer än fem minuter...men förstår att det inte är lätt för ngn.

Man har fått gett sig in på en tuff väg, in på nya livsvägar men ack så mkt kullar att ta sig upp för.
Jag lever själv, och har ingen hjälp hemma....väntar orologt på besked ang PA....om jag inte blir beviljad kommer min värld å rasa ihop. Inte för jag vill det utan det redan är så genomrutten situation som den är....vill över lag inte leva såhär. Men varje morgon man vaknar och fortfarande andas så är man ju tvungen att möta allt det tuffa.

Jag är så otrygg på egen hand i en lgh där allt kan hända. Kan inte lita på mig själv då jag är så rädd för att ngt allvarligt skall hända och ingen märker att jag inte hört av mig i en vecka....där bottnar mkt i att jag känner mig så värdelös. Eftersom jag inte kan klara av att leva själv och samtidigt ta hand om alla bestyren hushållet kräver.

Känner igen mkt som du beskriver, dock har det bara tagit 2 år från det att jag kunnat byta gardiner och kunnat måla och ögna tid åt min enormt stora kreativa förmåga.
Det har gått så fort samtidigt som hälsan havererat och ngn sympati el förståelse eller det viktigaste -hjälpen, har jag inte fått från vården.

Det känns verkligen som världens ände, även om det inte är funktionshindren som utgör det största orsaken. Jag kan leva ett liv och jag ser framemot att starta ett liv som den jag är idag men jar har inga förutsättningar för det och inte haft på så länge.

Som du säger, ibland kan man genomföra små saker och man känner sig nöjd å belåten....jag har lyckats sänkt ribban såpass ändå. för ett år sen kunde jag leva på den lyckokänslan att ha klarat ngt i flera dagar, men nu kan jag inte blåsa liv i förnöjsamheten att jag egentligen inte är helt värdelös och misslyckad.

Det jag klarar idag är att ligga i sängen, knappt vända mig. Knappt ens tömma kateterpåsen....laga mat som jag älskar, påta med växter, måla....även på liten skala är nöstan omöjligt idag och det skrämmer mig så innerligt. KAnske är det ngn utomstående som måste visa mig vägen för det jag kan klara en stund å även lära mig igen att vara glad för just det.

Önskar så innerligt jag hadde människor i ens närhet som brydde sig och orkade med en....men jag står ensam. Och det gör mig oerhört ledsen....att dem ger mig signaler att jag inte duger som vänn längre gör att jag känner mig ännu mer värdelös som människa oavsett jag kan stå på benen eller ligga i sängen....är så arg med men orkar inte ens ge mina forna vänner ett par tankeställare på vägen...har gett upp där med.

Ska inte låta för bister nu, men tankarna far och känslorna väller fram....måtte man bara finna livet igen. KÄnna sig levande och även leva praktiskt....det är min största önskan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Eken74 2008-04-16 Kl 14:37
 

Visst är det lätt att säga att tiden kommer att lösa allt och det är en fas man måste ta sig igenom. tycker nästan att det var ett standard svar från vården när man var nyskadad. Känner igen massor av det du beskriver och något super svar har jag inte. Just det med otrygghet är nog bland det värsta man kan känna tycker jag själv. Det som hjälpte mig mycket var faktiskt min katt hon behövde mig kändes det som i alla fall. Nu kan inte alla skaffa djur det fattar jag också men det kan hjälpa vet jag... Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DirtyDiaana 2008-03-18 Kl 17:51
huvudinlägg

Paket, grönsak, invalid...
Är det okey att använda sådana uttryck? I så fall när och till vem?
Är det okey att säga det hemma, till varandra?

För mig är det lixom aldrig okey. Varken att säga sådana saker eller bli kallad det.

Kan man kalla någon "ett paket" på ett kärleksfullt sätt? Frågande smiley

*Jättenyf på vad ni andra tycker*

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: KarinSch 2008-03-18 Kl 18:30
 

Aldrig någonsin, man kan kalla sig själv och nära för miffo och säga CP-truck om rullstolar, skröppel går med bra, men bara i nära relationer och med humor, att däremot kalla någon för paket eller grönsak är för mig att helt ta bort deras människovärde.
Ordet invalid känns omodernt och som något man använde på 50-talet men hellre det än paket.
Korrekt är väl funktionshindrad, eller om man vill förklara närmre en diagnos helt enkelt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-18 Kl 19:03
 

Jag var in tidigare och svarade.. men måste ha tryckt på "Gå tillbaka utan att skicka".
Igen då:
Paket, grönsak, invalid kan jag visst använda men inte i nervärderande syfte.
Att nervärdera folk är fel, det har jag ingen rätt till.

Sedan när man använder dessa ord i text.. så försvinner undertoner och övertoner och får en annan nyans än vid samtal där orden får en annan mening.

Ja mer har jag inte att säga om det.. ha en trevlig påsk


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-18 Kl 19:18
 

Sm2aye skrev:
....Paket, grönsak, invalid kan jag visst använda men inte i nervärderande syfte.
Att nervärdera folk är fel, det har jag ingen rätt till.
....


... och hur i hela friden går det ihop? Menar du att jag kan kalla dig pucko, tok och grönsak (naturligtvis utan att på något sätt nedvärdera dig) och du tycker att det är helt OK?

Att kalla en anhörig - eller vem som helst - för "paket, grönsak och invalid" ger reaktionerna hos den som får höra det:
1. Så som vi känner - avsky för den som uttrycker sig på detta sätt och stor sorg över den drabbades situation.
2. Tappar respekten totalt för "paketet" ifråga och han/hon reduceras till intet, förlorar människovädet.

Vilket av detta vill du uppnå? Dessutom skall dig hustru känna tacksamhet över dig *slår mig för pannan*. Illamående smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Garnet 2008-03-18 Kl 19:26
 

DirtyDiaana skrev:
Paket, grönsak, invalid...
Är det okey att använda sådana uttryck? I så fall när och till vem?
Är det okey att säga det hemma, till varandra?

För mig är det lixom aldrig okey. Varken att säga sådana saker eller bli kallad det.

Kan man kalla någon "ett paket" på ett kärleksfullt sätt? Frågande smiley

*Jättenyf på vad ni andra tycker*


Jag kan bara hålla med dom andra som skrivit inlägg på detta att om man har en viss jargong vänner emellan så kan man ta en del ord, som vi som går/gått på kryckor blev av vänner och kamrater i stol kallade för "lyxinvalider" men det var ju med glimten i ögat och man visste vem som sade det. Men det där med "paket" tyckte jag inte om! Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Ninnie 2008-03-18 Kl 19:28
 

Garnet skrev:
Men det där med "paket" tyckte jag inte om! Ledsen smiley


Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-18 Kl 19:36
 

Ninnie skrev:
Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Beror nog hur och när det sägs och var.
Att man använder det för att beskriva en persons situation i vissa fall är ok tycker jag.. men tydligen så finns det gränser.. just ordet "paket" då har man passerat gränsen.. i morgon eller om tio år finns gränsen på annat håll.. kanske vid "gå på kryckor"

Kanske man skulle testa på folk? Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sunshine 2008-03-18 Kl 19:44
 

Ninnie skrev:
Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Paket uttrycket likställer jag med personer som har noll respekt för den funktionshindrade personen som är i beroende ställning. Ett exempel är ju färdtjänsten, dom ser ju oss som paket och behandlar oss därefter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Garnet 2008-03-18 Kl 20:24
 

Ninnie skrev:
Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Jag tycker bara det låter lite väl hårt. För jag tycker ingen är ett paket! Om du förstår min tanke!? Hjärta Osäker smiley Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-18 Kl 22:00
 

Ninnie skrev:
Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Reduceringen av människovärdet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: KarinSch 2008-03-18 Kl 22:47
 

Ninnie skrev:
Jag håller med, helt och fullt, er som ogillar det uttrycket. Men jag undrar vad som gör att just DET uttrycket är så provocerande?


Paket/grönsak är för mig döda ting, dvs. om man benämner människor med dessa ord pratar man om dem som saker, något utan känslor och tankar.
Det beskriver något utan hjärnfunktion, används ibland stax innan man kopplar bort livsuppehållande maskiner när människor är hjärndöda, det har inget med sjukdom och funktionshinder att göra.
Att orden är provocerande i det här sammanhanget är väl att en anhörig pratar om sin hustru som drabbats av stroke och har afasi som om han anser henne vara just hjärndöd när man vet att de flesta med stroke kan tänka men inte uttrycka sig och har svårt att röra sig. Alltså är det då ok att säga paket om de av oss som har talsvårigheter eller som är förlamade.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-18 Kl 23:02
 

Sunshine skrev:
Paket uttrycket likställer jag med personer som har noll respekt för den funktionshindrade personen som är i beroende ställning. Ett exempel är ju färdtjänsten, dom ser ju oss som paket och behandlar oss därefter.


Du måste ju bo på ett fruktansvärt ställe.. Där jag bor så får jag inte den uppfattningen. Jag är med i Referensgruppen för KHR (Kommunens Handikappråd) där vi har kraft och makt att få ordning på hur färdtjänst beter sig.
Ta kontakt med din förening som via sin representant går upp i ditt KHR och kräv ordning på hur färdtjänsten uppträder..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 10:15
 

Sm2aye skrev:
Du måste ju bo på ett fruktansvärt ställe.. Där jag bor så får jag inte den uppfattningen. Jag är med i Referensgruppen för KHR (Kommunens Handikappråd) där vi har kraft och makt att få ordning på hur färdtjänst beter sig.


Med dina uttalanden om din fru, så är du ju inte mycket bättre! Jag kan respektera att ni sinsemellan har en viss jargong och att hon kanske accepterar att bli kallad paket etc. av dig. Men du måste också förstå att reaktionen på ett öppet forum som detta, blir starka, eftersom vi inte har nån insyn i ert liv och ert samspel.
Rent objektivt kan jag tycka att "paket", sagt om en människa, är vidrigt, oavsett om det sägs av en make om sin fru eller om det sägs av en färdtjänstchaufför.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 10:19
 

Sm2aye skrev:
Du måste ju bo på ett fruktansvärt ställe.. Där jag bor så får jag inte den uppfattningen. Jag är med i Referensgruppen för KHR (Kommunens Handikappråd) där vi har kraft och makt att få ordning på hur färdtjänst beter sig.


Har din kommentar här nedan något att göra med min kommentar här ovan

Vejron skrev:
Med dina uttalanden om din fru, så är du ju inte mycket bättre! Jag kan respektera att ni sinsemellan har en viss jargong och att hon kanske accepterar att bli kallad paket etc. av dig. Men du måste också förstå att reaktionen på ett öppet forum som detta, blir starka, eftersom vi inte har nån insyn i ert liv och ert samspel.
Rent objektivt kan jag tycka att "paket", sagt om en människa, är vidrigt, oavsett om det sägs av en make om sin fru eller om det sägs av en färdtjänstchaufför.


Redigerat 2008-03-19 10:28


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 10:31
 

Sm2aye skrev:
Har din kommentar här nedan något att göra med min kommentar här ovan


Ja, för om man inte kan begära att en ledamot i KHR ens uttrycker sig värdigt gällande sin egen hustru, så kan man knappast ställa det kravet på en yrkeschaufför!
"Man ska inte kasta sten i glashus" finns det ju som bekant ett uttryck som heter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Jessma 2008-03-19 Kl 12:26
 

Jag bryr mig inte så mkt om ord när jag vet den bakomliggande tanken. Så om en assistent säger "kom nu din jävla invalid" så vet jag ju att det är på skämt. Precis som jag kan kalla dem för t ex bitch på skämt. Detta är personer som jobbat åratal hos mig och vi känner varandra.

Men paket och grönsak... där går nog min gräns, och det är väl mest för att paket och grönsaker inte har några känslor. Muppar, invalider, skröppel, miffon är trots allt levande varelser.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 15:15
 

Vejron skrev:
Ja, för om man inte kan begära att en ledamot i KHR ens uttrycker sig värdigt gällande sin egen hustru, så kan man knappast ställa det kravet på en yrkeschaufför!
"Man ska inte kasta sten i glashus" finns det ju som bekant ett uttryck som heter.


Försök att se sakfrågan Vejron!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 15:17
 

Sm2aye skrev:
Försök att se sakfrågan Vejron!


Det är väl det jag gör! Du däremot verkar ha villat bort dig. Är det så att folk som inte håller med dig i dina argument, per automatik inte "ser sakfrågan" eller gäller det bara vissa somliga?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 15:20
 

Vejron skrev:
Det är väl det jag gör! Du däremot verkar ha villat bort dig. Är det så att folk som inte håller med dig i dina argument, per automatik inte "ser sakfrågan" eller gäller det bara vissa somliga?


Gäller alla utifrån hur jag resonerar


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 15:26
 

Sm2aye skrev:
Gäller alla utifrån hur jag resonerar


Vilket alltså torde tolkas som att alla som inte håller med dig, "inte ser sakfrågan".
Men nu kom vi vääääldigt långt ifrån just den här sakfrågan, så jag lägger ner och konstaterar att det inte är fruktbart med vidare diskussion.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 16:36
 

Vejron skrev:
Vilket alltså torde tolkas som att alla som inte håller med dig, "inte ser sakfrågan".
Men nu kom vi vääääldigt långt ifrån just den här sakfrågan, så jag lägger ner och konstaterar att det inte är fruktbart med vidare diskussion.


Jag var otydlig.. Jag skiljer ej på någon som du fråga om.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DirtyDiaana 2008-03-18 Kl 19:30
 

Men hur vet man om det är med glimten i ögat? Svårt på nätet iallafall...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DodeN 2008-03-18 Kl 19:31
 

Jag tycker det beror på situation och hur man säger det. Här kallar vi sambons rullstol för cp-truck, på ett skämtsamt sätt. Både han och jag säger det. Ingen har någon baktanke och ingen av oss tycker det är jobbigt. Sen skulle jag troligen inet gå fram till vem som hellst i stol på stan och säga "men villken fin Cp-truck du har"

Han kallar mig för invalid men på samma sätt som när han kallar mig för snuttis och likande.

Paket tror jag inte jag skulle säga, kanske för att beskriva ett tillstånd för någon. Men inte använda det direkt till personen, men den situationen har jag aldrig varit i så jag vet inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-18 Kl 19:39
 

DodeN skrev:

Paket tror jag inte jag skulle säga, kanske för att beskriva ett tillstånd för någon.


Precis.. det var så jag gjorde och åkte på pumpen här på fh.se


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DodeN 2008-03-18 Kl 19:51
 

Sm2aye skrev:
Precis.. det var så jag gjorde och åkte på pumpen här på fh.se


Jo, såg det och i den situationen skulle jag också kunna använda det ordet. Vet inte om det är rätt i din situation det vet nog bara du och din fru.

Som jag har beskrivit mitt sätt att gå nu som att jag går som en CP-skadad. Dem flesta i den stora almänheten har en uppfattning om hur man går och rör sig med en CP-skada. Dem jag har pratat med har förstått i alla fall. Och då är det lättare att använda ett annars kanske laddat ord för att beskriva än att försöka beskriva hur jag rör mig.

Men här tex. är det lättare att försöka beskriva eftersom många här har lite mer koll på rörelsemönster som inte är "normala." Säger jag spactisk så förstår nog fler här inne än om jag skulle säga det till den stora massan allmänheten.

Kanske därför vi reagerar lite hårdare på ord som tex. paket.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-18 Kl 22:03
 

DodeN skrev:
Jag tycker det beror på situation och hur man säger det. Här kallar vi sambons rullstol för cp-truck, på ett skämtsamt sätt. ....


Men varför CP-truck? Varken du eller din sambo har CP, så varför CP-truck? Varför har "invalid" som ett uttryck jämfört med "snuttis"?

Jag häpnar! Förvånad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Jorm 2008-03-19 Kl 00:14
 

Moon skrev:
Men varför CP-truck? Varken du eller din sambo har CP, så varför CP-truck? Varför har "invalid" som ett uttryck jämfört med "snuttis"?

Jag häpnar! Förvånad smiley


Du Moon, jag tror att det är ett uttryck för generationsspråkbruk.
Jag vegeterar gärna utan att för den skull acceptera, att vara en grönsak i i ordets invalidiserande uttryck. Jag vegeterar gärna med älsklingsrosen i knät och hon är ingen djävla planta
Jag är invalidiserad men inte invalid (eller minusvalid)
Jag är handikappad inte funktionshindrad (språkligt politiskt slarv och sånt lånar jag mig inte till)
Los Invalidos skulle kunna under rätt sammanhang vara ett underfundigt nam på en underhållningsband (men var ett internt smeknamn på ett bar o resturangrullandes gäng i Lund på tidigt 80-tal)
Ordbruket avgörs av tillfället och gruppen
J Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-19 Kl 14:07
 

Jorm skrev:
Du Moon, jag tror att det är ett uttryck för generationsspråkbruk.
...


Köper det inte. Det är inte ord som använd av de yngre generationer som jag hör tala.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Anonym[1] 2008-03-19 Kl 16:01
 

Men det är ord som jag hör mina vänner säga.
Dem är själva funktionshindrade. Fanns ju tom. en idrottsklubb i göteborg som hette Invalidos, tror dem bytt namn nu. Att du inte hör orden i din omgivning betyder ju inte att det inte är så.

Språkkultur är olika beroende på vart man bor och villka man umgås med. Själv så växte jag upp i en miljö där man inte svor eller inte kunde tänka sig att säga "bitch" eller likannde. Men invalid användes, bla. min farmor säger så om alla som har funktionshinder. Hon menar inget elakt utan det är ordet hon lärt sig.

Alla har vi våra gränser. Hora skulle jag inte säga till en okänd person, medans ungarna där jag bor ropar det efter vem som hellst på gatan.

Själv så säger jag spädbarn om sambons tillstånd när han krampat ibland och är helt borta både fysiskt och mentalt. Kunde nog lika gärna sagt paket eller grönsak men det blev inte så. Tror inte jag hade någon tanke bakom.

Paket för mig är inte så laddat, en människa som är som ett paket är inte känslolöst eller ej kan tänka själv, inte i mina värderingar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-19 Kl 16:17
 

Anonym skrev:
...
Paket för mig är inte så laddat, en människa som är som ett paket är inte känslolöst eller ej kan tänka själv, inte i mina värderingar.


Så skönt att vi alla är olika. Självklart skall man kärleksfullt kalla sin icke fysiskt funktionshindrade pojkvän för invalid omväxlande snuttis, om man känner för det - och jag tar mig rätten att häpna inför det. Detta är inte att jämföra med klubben Invalidos - det är två helt olika saker.

Sedan skall du självklart kalla din sambo för "spädbarn" eller "paket" och "grönsak" - kör på bara. Det låter .... sunt ... och ... fint.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 16:19
 

Anonym skrev:
Men det är ord som jag hör mina vänner säga.
Dem är själva funktionshindrade. Fanns ju tom. en idrottsklubb i göteborg som hette Invalidos, tror dem bytt namn nu. Att du inte hör orden i din omgivning betyder ju inte att det inte är så.

Språkkultur är olika beroende på vart man bor och villka man umgås med. Själv så växte jag upp i en miljö där man inte svor eller inte kunde tänka sig att säga "bitch" eller likannde. Men invalid användes, bla. min farmor säger så om alla som har funktionshinder. Hon menar inget elakt utan det är ordet hon lärt sig.

Alla har vi våra gränser. Hora skulle jag inte säga till en okänd person, medans ungarna där jag bor ropar det efter vem som hellst på gatan.

Själv så säger jag spädbarn om sambons tillstånd när han krampat ibland och är helt borta både fysiskt och mentalt. Kunde nog lika gärna sagt paket eller grönsak men det blev inte så. Tror inte jag hade någon tanke bakom.

Paket för mig är inte så laddat, en människa som är som ett paket är inte känslolöst eller ej kan tänka själv, inte i mina värderingar.


Problemet med ord är att det alltid ligger en värdering bakom och om vi accepterar och kanske t om själva börjar använda dessa ord om oss så signalerar ju det till alla andra att orden är helt ok - man kan ju inte villkora ord och säga att de är ok i detta sammanhanget men inte i ett annat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DodeN 2008-03-19 Kl 18:04
 

Moon skrev:
Så skönt att vi alla är olika. Självklart skall man kärleksfullt kalla sin icke fysiskt funktionshindrade pojkvän för invalid omväxlande snuttis, om man känner för det - och jag tar mig rätten att häpna inför det. Detta är inte att jämföra med klubben Invalidos - det är två helt olika saker.

Sedan skall du självklart kalla din sambo för "spädbarn" eller "paket" och "grönsak" - kör på bara. Det låter .... sunt ... och ... fint.


Tycker din attityd är lite sådär. Jag säger att han är som ett spädbarn för att förklara för folk hur han är när han krampat. Varför får man jämföra vissa saker men inte andra. Så länge man säger det på ett bra sätt så är det knappast "farligt".

Att jag kallar mig eller honom för invalid är det värre än att en idrottsklubb kan heta invalidos. Där om någonstans borde det väl vara neutrala ord. Det var jag som skrev anonymt, tryckte på fel knapp.Min sambo ÄR funktionshindrad, gör det skillnad då? Vad vi kallar varandra hemma är självvalt, om man går med i klubben så måste man bära en tröja där det står invalidos etc.

Om 10 år så lär vi tycka att funktionshindrad är lika laddad, eller inte. Allt beror på när och hur man säger det, anser jag.

Ingen annan kan göra den bedömningen om man inte är omtänksam eller älskar den andra. Ingen utan dem som det handlar om. På ett skrivet forum kan ingen läsa av alla nyanser.

Jag har beskrivit sambons tillstånd som att han är som ett spädbarn till bla. hans kurator. Hon reagerade inte alls, och visst det kan bero på att hon också är nedtryckande och inte omtänksam. Eller så kan det vara att hon förstod hur våran situation är. Att jag måste vara som en mamma och passa honom mm. hela tiden. Ibland är det lättare att använda andra ord, och beskriva. Alla har olika uppfattningar och värderar ord olika så det kommer alltid bli problem när man har med det skrivna ordet att göra.

Dem vänner jag har pratat med om den här frågan som inte har funktionshinder anser att paket, spädbarn mm. KAN vara en bra beskrivning på en situation. Men det gäller att känna av vem man frågar, i villken situation osv.

Alla ord har olika laddningar för olika personer. Ta bara diskussionen kring "negerboll"...
Självklart ska man kanske tänka en gång innan man vrålar "öh, du min lilla invalid" på stan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-19 Kl 19:47
 

DodeN skrev:
Tycker din attityd är lite sådär. Jag säger att han är som ett spädbarn för att förklara för folk hur han är när han krampat. Varför får man jämföra vissa saker men inte andra. Så länge man säger det på ett bra sätt så är det knappast "farligt".

Att jag kallar mig eller honom för invalid är det värre än att en idrottsklubb kan heta invalidos. Där om någonstans borde det väl vara neutrala ord. Det var jag som skrev anonymt, tryckte på fel knapp.Min sambo ÄR funktionshindrad, gör det skillnad då? Vad vi kallar varandra hemma är självvalt, om man går med i klubben så måste man bära en tröja där det står invalidos etc.

Om 10 år så lär vi tycka att funktionshindrad är lika laddad, eller inte. Allt beror på när och hur man säger det, anser jag.

Ingen annan kan göra den bedömningen om man inte är omtänksam eller älskar den andra. Ingen utan dem som det handlar om. På ett skrivet forum kan ingen läsa av alla nyanser.

Jag har beskrivit sambons tillstånd som att han är som ett spädbarn till bla. hans kurator. Hon reagerade inte alls, och visst det kan bero på att hon också är nedtryckande och inte omtänksam. Eller så kan det vara att hon förstod hur våran situation är. Att jag måste vara som en mamma och passa honom mm. hela tiden. Ibland är det lättare att använda andra ord, och beskriva. Alla har olika uppfattningar och värderar ord olika så det kommer alltid bli problem när man har med det skrivna ordet att göra.

Dem vänner jag har pratat med om den här frågan som inte har funktionshinder anser att paket, spädbarn mm. KAN vara en bra beskrivning på en situation. Men det gäller att känna av vem man frågar, i villken situation osv.

Alla ord har olika laddningar för olika personer. Ta bara diskussionen kring "negerboll"...
Självklart ska man kanske tänka en gång innan man vrålar "öh, du min lilla invalid" på stan.


Ni gör självklart som ni vill och känns det bra för er, så kör på bara. Vill man kalla sin partner för paket, så gör man såklart det ...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 18:27
 

DirtyDiaana skrev:
Kan man kalla någon "ett paket" på ett kärleksfullt sätt? Frågande smiley

Tvivlar på att man kan det !
Skulle isåfall vara intressant att "titta in" till dom det gäller och se med egna ögon hur dom klarar av den grejen!

Ja det skulle isåfall vara om ordet paket associeras till något som vi här på forumet inte gör.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 18:31
 

Sm2aye skrev:
Tvivlar på att man kan det !
Skulle isåfall vara intressant att "titta in" till dom det gäller och se med egna ögon hur dom klarar av den grejen!

Ja det skulle isåfall vara om ordet paket associeras till något som vi här på forumet inte gör.


NU är jag väldigt förvirrad!! Var det inte DU som var själva källan till att vi ens diskuterar detta!!?? Det är ju DU som kallar DIN FRU för paket för att andra ska förstå vad hennes situation innebär!

Hur kan det helt plötsligt INTE vara ok då?! *jag fattar ingenting*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 18:59
 

Snälla Vejron! Gå tillbaka till första inlägget i denna tråd och läs vad DirtyDiaana ställde för fråga/frågor.
En av dom var, vad jag kommenterade här och som du tydligen inte förstår.
Jag har aldrig använt ordet "paket" till min fru i någon situation där en kärleksförklaring varit på tapeten!
Vejron skrev:
Hur kan det helt plötsligt INTE vara ok då?! *jag fattar ingenting*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Vejron 2008-03-19 Kl 19:13
 

Sm2aye skrev:
Snälla Vejron! Gå tillbaka till första inlägget i denna tråd och läs vad DirtyDiaana ställde för fråga/frågor.
En av dom var, vad jag kommenterade här och som du tydligen inte förstår.
Jag har aldrig använt ordet "paket" till min fru i någon situation där en kärleksförklaring varit på tapeten!


Nähää så då är det fullt ok att referera till henne som ett "paket" när du pratar med andra om henne, men till henne skulle du aldrig komma på tanken att säga nåt sånt?! Måste ju kännas betryggande för henne att veta...

Men vet du, jag släpper det där nu. Lev väl och fortsätt med ditt, du verkar ha framgång med det ju.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-19 Kl 21:12
 

Vejron skrev:
Nähää så då är det fullt ok att referera till henne som ett "paket" när du pratar med andra om henne,

Då jag pratar med andra om henne så brukar jag tala om att hon är ovan moln.. även jag är ovan moln.. tack vare skattebetalare som betalar skatt så vi har LSS åt henne.

men till henne skulle du aldrig komma på tanken att säga nåt sånt?!

Nog har jag talat om för henne vad jag säger om henne.. öppenhet är något jag tror på. Men att använda ordet "paket" till henne i en förälskelsens stund.. gör jag inte. I ett sådant ögonblick så tar jag nog till hur jag beundrar henne i sådan människa jag ser i henne!
Jag kan även kasta tankarna tillbaka under de 40 åren som gått och som satt sina spår.. Spår som säger att vi två känner varandra tusenfallt mer än vad andra tror sig känna oss.

Måste ju kännas betryggande för henne att veta...

Hon är väldigt trygg vill jag påstå

Men vet du, jag släpper det där nu. Lev väl och fortsätt med ditt, du verkar ha framgång med det ju.

Tack för dina önskningar till framgång.. jag hoppas du får rätt.. Du är välkommen att fortsätta ifall du ändrar dig.
Tack för den information du gett mig som är en tillgång i min erfarenhet


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: G-man 2008-03-19 Kl 23:51
 

Intressant diskussion...

Jag känner till ett fall där en far har två barn. Ett är svårt handikappat och det andra är friskt. Han kallar båda två för "skithög" med jämna mellanrum. Det finns dock ingen som någonsin skulle få för sig och tro att han jämför sina barns värde med en riktig skithög. Alla vet hur mycket han älskar dem båda.

Annie the Miffo (hej Annie! Glad smiley ) kallar sig själv för ett miffo! Betyder detta att hon verkligen är ett miffo i ordets mest negativa bemärkelse?

Något som jag upplevt är mycket viktigt för att hantera svårigheter i livet är ett sinne för humor. I många fall är också svart humor mycket förlösande. I en äkta stark relation som baseras på gemensam kärlek och respekt är benämningar på våra medmänniskor därför ofta totalt irrelevanta.

Det råder ju ingen tvekan om att fadern ovan skulle springa in i ett övertänt hus för att försöka rädda sina.... skithögar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-20 Kl 08:28
 

G-man skrev:
Intressant diskussion...

Jag känner till ett fall där en far har två barn. Ett är svårt handikappat och det andra är friskt. Han kallar båda två för "skithög" med jämna mellanrum. Det finns dock ingen som någonsin skulle få för sig och tro att han jämför sina barns värde med en riktig skithög. Alla vet hur mycket han älskar dem båda.
....


Så är det naturligtvis, från pappans sätt att se. Men hur ser pojkarna på det? Barn ser helt annorlunda på saker och ting och har inte alls den plattform som vuxna utgår ifrån. Hur tar omgivningen pappans ord? För som någon har skrivit, ord är ju laddade och ger olika upplevelser.

Om Annie kallar sig själv miffo, är det naturligtvis hennes val men det speglar ändå hur hon ser på sig och på sin nya situation och i förlängningen på andra i liknande situation.

Svart humor är ett bra och vanligt sätt att hantera t ex sitt funktionshinder men här är det oerhört viktigt vilka som säger vad, om vilka och i vilka situationer. Idrottsklubben Invalidos är ett kul namn som jag gärna hade varit medlem i om jag lagd åt det hållet - men jag vill inte bli kallad invalid av Bengt Svensson på Gatan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-20 Kl 09:19
 

Ja livet är komplicerat.. efter jag läst G-man och Moon inlägg så kommer tanken upp hur vi kan såra varandras känslor enbart på det sätt vi nu skriver i ett forum.. att välja det rätta ordet så att det passar 100% alla är kanske omöjligt.
Sunt förnuft brukar man ta till som då ska hjälp i alla situationer.. men inte ens det ordet och uppförandet hjälper mig igenom situationer att ingen ska reagera snett eller ta illa upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: KarinSch 2008-03-20 Kl 13:45
 

Jag kommer nu att vara väldigt privat om min dotter för att förtydliga vad ord kan göra.

Som de flesta vet har hon AHHD och hade en otroligt jobbig skolgång, från första klass fick hon höra av lärare att hon inte fattade, att hon var jobbig, av pappa (mannen jag skilde mig från) fick hon höra att hon var dum och trög.
Av sina syskon att hon var stökig och jobbig.
Jag som då jobbat med ungar under många år visste att det var fel och försökte peppa och stötta.

Vad som hände med henne när hon fick byta skola och träffade lärare som SÅG henne, som puschade och som så att hon var duktig, då gick hon därifrån. Varför? Jo, för hon trodde att de ljög, hon levde i förvissningen om att hon var dum och jobbig eftersom alla sa så utom jag, och jag var ju partisk för jag var mamma.

Det tog många år att få tillbaka hennes självförtroende, som idag är på gränsen till för stort. Men här hemma kan vi skoja och säga men hallå, nu fick du väl en ADHD släng, eller dämpa hjärnan för hon vet nu att det är med kärlek och värme och humor, men ingen skulle säga att hon är dum, aldrig någonsin. Hennes bröder är nu vuxna och ser vad det skadade henne, de har bett om förlåtelse och förklarat att de gjorde det för att de var barn och inte begrep bättre. Hennes pappa pratar hon inte med och har inte gjort på flera år.

Ord är makt, och sårande ord är som knivar och självfallet är olika ord olika laddade för olika människor.
Men det finns ju någon ordning i världen så borde man kanske ta till sig vad folk säger. Om jag nu var den som kallade någon paket och jag fick en massa mothugg från människor som jag i min värld tyckte var som paket så skulle jag tänka efter och försöka ändra mig.
Om jag beskriver någon som dum så betyder det att jag säger att den människan fattar inget, om jag beskriver någon som ett paket så säger jag att man kan skita i henne förutom kroppsliga behov för hon fattar inget och känner inget.

Däremot har min sambo en bra paket kärleksförklaring varje gång jag deppar ihop och undrar varför han är ihop med ett skröppel som jag, han säger: - Det är inte paketet jag vill ha utan innehållet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Sm2aye 2008-03-20 Kl 14:25
 

Bra skrivet Karin!
Lyssnade på P1 på morgonen där ett tabu som sex togs upp.. och där pappan till barnen verkligen kunde tas med dom, utan att dom efteråt fick fel uppfattning runt sex.

Att barn har en sexualitet är något som de flesta idag är överens om. Men så har det inte alltid varit. Länge ansåg man att barnet var som ett tomt, oskrivet blad, utan egna känslor.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?prog
ramID=787


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: G-man 2008-03-20 Kl 16:49
 

Moon skrev:
Så är det naturligtvis, från pappans sätt att se. Men hur ser pojkarna på det? Barn ser helt annorlunda på saker och ting och har inte alls den plattform som vuxna utgår ifrån. Hur tar omgivningen pappans ord? För som någon har skrivit, ord är ju laddade och ger olika upplevelser.



Pojkarna?

Shithög sägs inte i negativa sammanhang utan i likande situationer.

- God natt älskade skithög.

- Kom nu skithög så går vi och fiskar.

Du kan nog gissa hur barnens svar låter... Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Moon 2008-03-20 Kl 17:06
 

G-man skrev:
Pojkarna?

Shithög sägs inte i negativa sammanhang utan i likande situationer.

- God natt älskade skithög.

- Kom nu skithög så går vi och fiskar.

Du kan nog gissa hur barnens svar låter... Glad smiley


Det låter jättemysigt .... Det lär säkert också barnen att uttrycka sig till vänner de tycker om på ett bra och fint sätt.

Alla blir saliga på sitt sätt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: KarinSch 2008-03-20 Kl 19:47
 

Nu börjar jag förstå varför många ungdomar mår som skithögar........Inte konstigt att de vare sig kan uttrycka sig eller uppföra sig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Elwah 2008-05-27 Kl 03:37
 

Kan man kalla nån något egentligen?

Ord är relativt, något som man uppfattar helt olika, från person till person. Man kan aldrig veta hur en okänd person reagerar på vissa ord.

Jag tycker man ska vara oerhört försiktig med vilka ord man slänger sig med bland människor man inte är supertight med.

Jag har inga problem med ord som invalid, miffo, freak och liknande.

Däremot blev jag kallad kolli av en okänd fylletant på stan och då blev jag jävligt förbannad. Jag tog inte personligen åt mig, jag tyckte bara det var oförskämt att säga så. Men jag VET ju att jag inte är ett kolli. Kanske är det därför jag inte är så kinkig med ord egentligen. Jag vet vem och vad jag är.

Men jag är också vuxen och har sluppit namecalling under min uppväxt. Hemma hos oss var det t ex aldrig tillåtet att säga att någon var dum.

Men jag tror som så, att säger man att ens unge är dum i huvudet hela tiden så kommer ungen bli dum i huvudet, iaf kommer barnet uppföra sig som om det var det. Kallar man sitt barn för grönsak hela dennes uppväxt kanske det slutar med att han/hon som vuxen är övertygad om att han/hon är en levande paprika.

Nej jag skulle inte slänga ur mig sådana saker hur som helst, jag skulle inte slänga ur mig några ord jag misstänkte kunde vara stötande till människor jag inte känner helt och fullt. Sen kommer man säkert säga nåt ogenomtänkt som sårar nån gång och då får man bara hoppas att personen säger ifrån så man kan be om ursäkt och lägga det på minnet sen.

Men om min bästa vän kallar mig invalid så vet jag att ingen ondska ligger där bakom utan bara kärlek. Hon kunde lika gärna kallat mig "älskade vän". Jag hör i hennes röst vad hon menar och orden i sig spelar ingen roll då. Men vi har ju känt varandra hela livet.

Jag kallar mig själv invalid och ser det som ett positivt ord. Invalid betyder för mig nuförtiden "handikappad men tuff ändå" ungefär. Sen aktar jag mig för att säga det till utomstående för jag vet att det kan ha en negativ klang för andra.

Men jag tycker aldrig någon kan döma ut vad andra kallar varandra. Ord är som sagt relativa och betyder helt olika saker för olika människor. Miffo kan vara negativt för nån och positivt för en annan.

Själv tycker jag väl "paket" och "grönsak" inte är så mysiga ord, men det får stå för mig. Om någon annan smälter av att höra dessa ord får det stå för dem. Men det är inget jag skulle kalla nån annan så vidare inte nån bad om det (men det skulle kännas lite konstigt).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: DAMP-ohoj 2008-05-27 Kl 22:54
 

Intressant ord du skriver. Tyvärr tror jag att jag kan uttrycka mig på ett sätt som ibland kan inge social inkompetens. Det är tyvärr ngt. man får leva med. vill dock poängtera att jag inte har trotssyndrom eller direkta verbala tics (jag vokal-ticsar mest hemma). Därmed uppnår jag ej kriterierna för trotssyndrom eller tourettes. förlåt att jag nu inte skriver i klartext - är så trött att jag inte orkar anstränga mig, så varför skriver jag då? kanske för att jag eg. bara ville framföra att du, genom det du skrivit, verkar ha en förståelse och tolerans för personer som ibland uttrycker sig "socialt inkorrekt". Det är skitsvårt att veta NÄR, HUR man ska agera i OLIKA situationer. Jag gör dock mitt bästa, ty jag är verkligen inte empatilös (vilket har framkommit av mina tidigare journaler).
Ja, det var kanske inte nån större kvalitet i mitt svammel. MVH /Philip


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: Ninnie 2008-05-28 Kl 07:13
 

DAMP-ohoj skrev:
Intressant ord du skriver. Tyvärr tror jag att jag kan uttrycka mig på ett sätt som ibland kan inge social inkompetens. Det är tyvärr ngt. man får leva med. vill dock poängtera att jag inte har trotssyndrom eller direkta verbala tics (jag vokal-ticsar mest hemma). Därmed uppnår jag ej kriterierna för trotssyndrom eller tourettes. förlåt att jag nu inte skriver i klartext - är så trött att jag inte orkar anstränga mig, så varför skriver jag då? kanske för att jag eg. bara ville framföra att du, genom det du skrivit, verkar ha en förståelse och tolerans för personer som ibland uttrycker sig "socialt inkorrekt". Det är skitsvårt att veta NÄR, HUR man ska agera i OLIKA situationer. Jag gör dock mitt bästa, ty jag är verkligen inte empatilös (vilket har framkommit av mina tidigare journaler).
Ja, det var kanske inte nån större kvalitet i mitt svammel. MVH /Philip


Det är otroligt viktigt att människor får större insikt i dessa frågor. För några år sedan hade jag ingen aning om att vissa Neuropsykiatriska diagnoser kan påverka hur någon uttrycker sig, till "det bättre". Alltså, just detta med lite högtravande språk.
Jag är jätteglad att den här typen av frågor lyft i forumet, så att vi kan lära/lära av varandra! Ja-smiley, med tummen upp

(Philip... Ditt inlägg var inte alls svamligt, jag fattade iaf precis!)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Paket, grönsak, invalid...
Av: MissIndependent 2009-06-12 Kl 12:24
 

DirtyDiaana skrev:

Kan man kalla någon "ett paket" på ett kärleksfullt sätt? Frågande smiley



Ett litet rött paket med vita snören Jätteglad smiley

Nä men alltså. jag håller med dig om att dessa ord känns kränkande, men det kan vara okej ibland att använda det i skämtsituationer och i ironiska situationer, om någon skulle säga så till mig å jag känner personen väl och vet att det är dennes jargong, då tar jag inte illa vid mig, men om någon vilt främmande människa skulle säga så till mig utan att jag vet vad h*n har för syfte med det, då skulle jag bli vädligt förolämpad och det säger jag också.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: NÅGON FLER SOM HAR DAMP?
Av: Damptjejen 2008-03-09 Kl 12:07
huvudinlägg

skulle så gärna vilja ha nya mailvänner som har DAMP. om du har det så vill jag att du skriver antingen ett mail eller i min gästbok här på funktionshinder.se.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Damp och autistiska drag.
Av: Damptjejen 2008-03-05 Kl 20:18
huvudinlägg

Jag undrar om, DAMP och autistiska drag har något gemensamt?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: *Inget ämne*
Av: _Anna_ Elisabeth 2008-03-05 Kl 20:51
 

Snälla du, nu kan jag inte vara tyst längre: skriv rubriker på dina inlägg!! Du verkar göra det till en vana att bara låta bli? Frågande smiley Osäker smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: *Inget ämne*
Av: Admin 2008-03-05 Kl 22:51
 

Vi lägger till rubrik där det saknas efterhand... Det bästa är dock givetvis om var och en gör det själv! Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Damp och autistiska drag.
Av: MissIndependent 2008-03-06 Kl 12:44
 

Till det vesäntliga då: Jo, jag har förstått att många med DAMP eller annan bokstavsdiagnos även har autistiska drag. Hör ihop gör det väl inte dirket, men man kan väl ändå säga så, eftersom en del av de autistiska symtomen även är samma som vid DAMP, t ex att man lätt blir arg. Har jag för mig... är ingen expert men har chattat mycket på forum där det är många med denna dubbeldiagnos. Bäst är om du frågar någon på hab.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Damp och autistiska drag.
Av: DodeN 2008-03-06 Kl 13:23
 

Ja, det hör ihop men ändå inte. Jag har ADD, liknande diagnos som du men utan motoriska störningar. Min sambo har asperger, som räknas under autism. Vissa autistiska drag har även jag, lite mer än vad man räknar att "normal poppulationen" har. Men jag har inte tillräckligt många och grava "svårigheter" för att det ska räknas som autism eller asperger eller likande.

Dem flesta människor även dem som räknas som friska och normala har autistiska drag, men dem har inte tillräckligt mycket för att det ska räknas som en diagos.

Så troligen har även du Damptjejen vissa autistiska drag, det är inget konstigt när du har en Damp-diagnos. Det kan vara lite svårt att få grepp om alla olika diagnoser.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Tänka positivt om sitt fh.
Av: Damptjejen 2008-03-03 Kl 13:11
huvudinlägg

Jag kan vekligen inte accepterda att jag jag har svår DAMP fast jag vt att jag kommer att ha det livet ut. skulle vilja tänka posetivt om mitt funktionshinder.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tänka positivt om sitt fh.
Av: MissIndependent 2008-03-05 Kl 13:57
 

Hmmmm ja det där är knepigt...
När jag var liten kunde jag inte acceptera mina fh, framförlalt inte synskadan. Och än idag har jag svårt att acceptera att folk stirrar och behandlar mig annorlunda (t ex säger elaka kommentarer och är knäppa mot mig), men det är fel på dem, inte på mig.

Däremot har också faktiskt mina fh fört gott med sig. T ex att folk känner igen mig, att de frågar något och det har givit upphov till spännande möten och kontakt med människor som jag kanske annars inte skulle inlett. Det är den sidan jag fokuserar på.
Samt att jag med mina fh och erfarenheter (ja även om de inte alltid har varit positiva så hade jag inte haft dem utan fh) kan bidra till att inspirera och hlälpa andra med fh, föräldrar till funktionshindrade barn etc.

Jag kan ju inte säga att jag är stolt över mina fh eller att det är praktiskt alla gånger, men jag har blivit utvald till det här livet, och min livsuppgift är att medverka till funktiomshindrades och andras livsinställning. Det hjälper mig att vara stolt över den jag är!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: DodeN 2008-02-25 Kl 00:31
huvudinlägg

Jag har börjat inse att jag kanske måste leva med att vara funktionshindrad, stolen har blivit en del av mig och det har ibland varit svårt jag har svurit sparkat och lagt saker över den för att slippa använda den. Jag är envis och har gått istället för att använda stol och då fått jätteont eller blivit sämre.

Nu har det varit en skittuff period, jag får inte någon sjukgymnastik för att sjukgymnasten är rädd att jag ska bli sämre, villket jag blivit när vi testat att träna.

När vi åkte till norrland på bröllop så satte jag på handtagen och tippskyden som innan bara legat och dammat. Handtagen fick jag mycket nytta av då jag inte kunde rulla i snön utan var tvungen att få knuffhjälp. Det gav mig en bild av hur det kan vara om jag blir sämre, jag kände mig så isolerad.

Tippskydden hade jag inte mycket nytta av men provade ändå eftersom jag har tippat och fallit ett par gånger den senaste tiden, dem var bara ivägen nu. Så dem åkte av direkt när vi kom hem, extra tyngd behöver jag inte på stolen.

Nu satt jag och sambon och pratade taktik inför mötet med arbetsterapeuten. Jag MÅSTE få en stol i rätt storlek som inte är halvtrasig. Han tycker jag ska ha något där jag kan ha handtag och tippskydd på, jag hatar tippskydden och vägrar ha på dem, det är bara extra vikt.

Visst dem dagar jag är jättesvag och behöver knuffhjälp kan det vara bra med tippskydd och handtag för säkerhtesskull, men att bli knuffad och att ha dessa saker på känner jag gör mig så jättehandikappad. Att inte klara sig själv längre.

Jag har tränat och idrottat hela mitt liv, varit ute i skogen med scouter och hemvärn. Inget av detta går längre, dåliga dagar är jag glad om jag orkar rulla inomhus. jag har tappat massa vänner eftersom jag inte kan delta längre.

Ni som blivit skadade/sjuka eller blir sämre hur accepterar man det? Jag vet att sambon bara vill mitt väl, men jag blir nästan arg på honom. Jag vill inte tänka tanken att jag inte kan ta mig ner på stan. Hans tanke om att ha stol där man kan sätta på tippskydd och handtag om jag behöver vill jag inte ens tänka. Det kommer inte hända.

Ta det inte fel nu, men jag vill inte vara så handikappad, jag kan själv.

Om jag fick bestämma själv skulle jag ha en stol med inga tillbehör och en med allt på, eller elstol att ta dem dagar jag inte kan köra själv. Min dröm just nu är att kunna ta mig upp i skogen här och köra i joggingspåren för att få lite egen tid och få se lite träd. Nu kan jag ta mig några hundra meter från busshållplatsen...

Sambon kallar det jag har för "nyskadedepression" han kanske har rätt. Önskar bara jag hade någon att snacka med som fattar hur det är att inte kunna göra det man gjort innan. Hur ska man inse att man blir sämre?

Hoppas ingen tar sig illa vid det jag skriver, jag har många vänner med funktionshinder som klarar sig sämre än mig men ändå har bra liv. Men för mig är det en jättekris nu.

Jag vägrade tom att åka pensionärsstol från planet till bagaget dit min stol hamnat, jag gick trots att jag var skittrött och hade ont. Orkar inte se mig som så handikappad att jag behöver knuffas.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: KarinSch 2008-02-25 Kl 10:51
 

Det du går igenom är en sorgeprocess, done that been there, det blir bättre. Jag blir sådan, rädd, ledsen och förtvivlad varje gång jag märker att det är ytterligare en sak jag inte klarar.
Sist var hos AT när vi hämtade glidlakan, är ju ingen stor grej precis, men för mig innebar det att jag inte längre kan vända mig i sängen själv överhuvudtget.
Efter ett tag har man vant sig och lärt sig leva med det och LIVET får ta plats igen, ett tag till nästa sak händer.

Att du sen måste slåss med näbbar och klor för din överlevnad i den här situationen är fruktansvärt, du skulle fått det du behöver och få ha tid att ta hand om din sorg.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: Lotta 2008-02-25 Kl 11:22
 

Det är verkligen en sorgeprocess när funktionerna försvinner , man måste ha mer hjälpmedel mer assistans osv

Det underlättar ju jättemkt då när man har myndigheterna på sida får man slåss mot dem oxå så blir man ju helt knäckt emellanåt

Jag trodde nog aldrig att jag skulle klara av att leva mitt liv som jag gör i dag när jag klarade mig bättre själv typ för flera år sen, men sorgearbetet pågår hela tiden men för min del så har lösningar på problemen gått att lösa som tur är


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: DodeN 2008-02-25 Kl 14:20
 

jag är bara så rädd att vården ska säga att allt är psykiskt om jag visar och berättar hur jag mår nu. Att det är fördjälvigt att inse att jag kanske aldrig mer kan gå i skogen eller öva med hemvärnet eller idrotta på den nivå jag gjorde innan.

Dem har redan bitit 2 gånger för jag har kontakt med psyk pga. min sprutfobi, som nu är behandlad och pga. min ADHD-utredning. Dem ser i datorn att jag gått på psyk... JAg tror inte att läkarna och arbetsterapeuten har någon som hellst förståelse för det jag går igenom nu.

Vågar inte ta diskussion om hjälpmedel på ett bra sätt med at:kärringen. Då kommer jag få tunga klumpiga saker när jag väl får något.

Det jobbigaste är nog allt stul med hjälpmedlen, jag var så glad när jag fick badbrädan och handtagen. Så självständig jag kände mig. Men nu när jag behöver mer stöd och inte får det så blir det en rädsla istället. Tänk om jag blir ännu sämre osv...

Jag måste vara självständig, när sambon har krampat så finns det ingen som kan hjälpa mig. Nu har han haft en tung period med anfall varje dag i ca 1 vecka och sover mest på dagarna. Igår ville jag duscha men valet var att testa själv, kanske ramla och bli liggandes, eller skita i det... jag sket i det. Tog bussen till statoil och köpte färdigmat istället. Det var 2 trevliga chafförer den här gången.

Skönt att höra från andra att det är normalt, som sambon sa igår när vi pratade det spelar nog ingen roll vad han säger att det är ok osv. Han kommer aldrig förstå vad det är jag går igenom på samma sätt som andra som blir sämre eller skadade.

Hela min identitet har varit den där som springer runt och fixar saker, kör folk till grejer, idrottar som en tok, fixar hajker och annat i skogen. Hjälper ungar med funktionshinder att känna sig "normala" och kunna var med på saker utan sina föräldrar osv. Så blir jag själv beroende av andra...

Vi snackade igår om att kolla up möjligheterna att flytta tillbaka till min barndomsstad där jag har alla mina vänner, där det finns handikappidrott även för sånna som inte spelar basket på elitnivå, där jag har kämpat så att folk i stol kan delta i scouting osv.

Tror att det stödet är viktigt nu och i framtiden. Här har jag knappt några vänner, alla jag hade var inom aktiviteter jag inte längre kan delta i. Vi ska åka ner någon vecka och träffa folk snart, tror jag behöver det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: Anonym[1] 2008-02-25 Kl 16:17
 

Hej!

Tycker att du blir så märkligt bemött! Vad är det för människor som inte vill kännas vid dig, om du nu har blivit så dålig så snabbt? Som jag förstått det så har du ju gått från fullt frisk till helt beroende av rullstol och hjälpmedel på bara något år och det är ju alarmerande om något. Du kanske har något som går att behandla och då kanske du vare sig behöver rullstol eller hjälpmedel i framtiden. Mötet som dina vårdgivare skall ha borde väl egentligen handla om att skynda på utredningen av vad som är fel? Har aldrig hört talas om något liknande! Varför vill inte neurologen kännas vid dig? Kan du inte få någon annan?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: DodeN 2008-02-26 Kl 21:21
 

Anonym skrev:
Hej!

Tycker att du blir så märkligt bemött! Vad är det för människor som inte vill kännas vid dig, om du nu har blivit så dålig så snabbt? Som jag förstått det så har du ju gått från fullt frisk till helt beroende av rullstol och hjälpmedel på bara något år och det är ju alarmerande om något. Du kanske har något som går att behandla och då kanske du vare sig behöver rullstol eller hjälpmedel i framtiden. Mötet som dina vårdgivare skall ha borde väl egentligen handla om att skynda på utredningen av vad som är fel? Har aldrig hört talas om något liknande! Varför vill inte neurologen kännas vid dig? Kan du inte få någon annan?


Neurologen är inte expert på svåra fall, på hans hemsida står massor om stress och migrän, gissar att det är sådant han jobbar med oftast, och lite med företag. Han beklagade sig för mig att han alltid får massa konstiga fall ingen annan vill ha. Kul att höra det, jag ville inte heller vara där men blev remitterad dit från Universitetssjukhuset dit jag hade remiss.

Jo, på mindre än 6 månader blev jag så mycket sämre att jag i perioder inte kunde gå mer än 200m, vissa dagar inte ens till toa hemma. Men eftersom jag fått träffa olika läkare varje gång så är det ingen som ser hela bilden eller har tid att lyssna på min historia. Det är lättare att remittera vidare än att ta ansvar.

Jag ska skriva ner allt och söka till neurologen på mitt hemsjukhus och hoppas att dem vill ta emot mig. Dem kanske har tid att lyssna. I journalen hos neurologen står ca 4 rader om mina symtom. Förstår inte hur läkaren ska kunna ta rätt beslut om det är vad han går efter.

Hoppas på mötet nu, svärfar ska ringa och skälla på arbetsterapeuten så det händer något. jag har inte träffat henne sen juni och hon kan över telefon säga att jag inte får hjälpmedel alls, för att jag är ung och dem inte vill att jag ska bli passiv.

Har haft jätteont och varit svag den senaste veckan... gissa om jag varit stillasittande... har bott i soffan för jag orkar inte röra på mig, speciellt inte ute, blev en tur till kiosken 200m bort, mer funkar inte. Om man ändå fick prata och förklara för dem...

Blir jag frisk kan jag sätta igång med rullstolsbasketen igen och ha ett kul liv. Mitt liv just nu är inte kul alls så jag fattar inte hur dem ens kan tänka tanken att dem tror att jag vill sitta i stol, vara sjuk och få medlidande eller vad det är.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: Loulou 2008-02-27 Kl 00:06
 

Jag brukar ge de som har svårt att förstå hur det är att sitta i en stol som inte passar bra en liknelse med att ha ett par skor i fel storlek och sedan gå en hel dag med dom! Be din At att prova det!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: Lilleman 2008-02-26 Kl 20:35
 

DodeN skrev:
Jag har börjat inse att jag kanske måste leva med att vara funktionshindrad, stolen har blivit en del av mig och det har ibland varit svårt jag har svurit sparkat och lagt saker över den för att slippa använda den. Jag är envis och har gått istället för att använda stol och då fått jätteont eller blivit sämre.

Nu har det varit en skittuff period, jag får inte någon sjukgymnastik för att sjukgymnasten är rädd att jag ska bli sämre, villket jag blivit när vi testat att träna.

När vi åkte till norrland på bröllop så satte jag på handtagen och tippskyden som innan bara legat och dammat. Handtagen fick jag mycket nytta av då jag inte kunde rulla i snön utan var tvungen att få knuffhjälp. Det gav mig en bild av hur det kan vara om jag blir sämre, jag kände mig så isolerad.

Tippskydden hade jag inte mycket nytta av men provade ändå eftersom jag har tippat och fallit ett par gånger den senaste tiden, dem var bara ivägen nu. Så dem åkte av direkt när vi kom hem, extra tyngd behöver jag inte på stolen.

Nu satt jag och sambon och pratade taktik inför mötet med arbetsterapeuten. Jag MÅSTE få en stol i rätt storlek som inte är halvtrasig. Han tycker jag ska ha något där jag kan ha handtag och tippskydd på, jag hatar tippskydden och vägrar ha på dem, det är bara extra vikt.

Visst dem dagar jag är jättesvag och behöver knuffhjälp kan det vara bra med tippskydd och handtag för säkerhtesskull, men att bli knuffad och att ha dessa saker på känner jag gör mig så jättehandikappad. Att inte klara sig själv längre.

Jag har tränat och idrottat hela mitt liv, varit ute i skogen med scouter och hemvärn. Inget av detta går längre, dåliga dagar är jag glad om jag orkar rulla inomhus. jag har tappat massa vänner eftersom jag inte kan delta längre.

Ni som blivit skadade/sjuka eller blir sämre hur accepterar man det? Jag vet att sambon bara vill mitt väl, men jag blir nästan arg på honom. Jag vill inte tänka tanken att jag inte kan ta mig ner på stan. Hans tanke om att ha stol där man kan sätta på tippskydd och handtag om jag behöver vill jag inte ens tänka. Det kommer inte hända.

Ta det inte fel nu, men jag vill inte vara så handikappad, jag kan själv.

Om jag fick bestämma själv skulle jag ha en stol med inga tillbehör och en med allt på, eller elstol att ta dem dagar jag inte kan köra själv. Min dröm just nu är att kunna ta mig upp i skogen här och köra i joggingspåren för att få lite egen tid och få se lite träd. Nu kan jag ta mig några hundra meter från busshållplatsen...

Sambon kallar det jag har för "nyskadedepression" han kanske har rätt. Önskar bara jag hade någon att snacka med som fattar hur det är att inte kunna göra det man gjort innan. Hur ska man inse att man blir sämre?

Hoppas ingen tar sig illa vid det jag skriver, jag har många vänner med funktionshinder som klarar sig sämre än mig men ändå har bra liv. Men för mig är det en jättekris nu.

Jag vägrade tom att åka pensionärsstol från planet till bagaget dit min stol hamnat, jag gick trots att jag var skittrött och hade ont. Orkar inte se mig som så handikappad att jag behöver knuffas.


Jag har inte själv skadat mig genom en olycka eller har någon negativ sjukdomsbild. Men vi med medfödda funktionshinder kan också relatera till det du skriver om. Men för oss händer det i åldern runt 9 år. Det kallas, eller kallades åtminstone när jag var barn, för 9-års krisen. Det var då man började inse att man kommer att ha funktionshindret livet ut. Jag förnekade mitt funktionshhinder och tjatade om hur jag skulle bli brandman eller astronaut (av alla möjliga yrken). Som förälder kan man ju se denna period som lika sorgsen som du gör nu men jag skulle vilja hävda att den är nödvändig. Genom att du kanske inte riktigt har accepterat ditt funktionshinder ännu så utgår du fortfarande vad som är normalt. Visst, du kanske misslyckas ibland med vad du vill göra men jag tror att vi måste utgå från det "normala" för att nå så långt som vi bara kan. Värre vore om vi jämförde oss med andra funktionshindrade.

Så jag tycker definitivt att du själv ska få avgöra om du vill ha tippskydd eller inte. Fråga din arbetsterapeut om du får bestämma klädsel på hennes bilsäte. Blinkande smiley
Antagligen får du inte det.

Du är ju inget barn. Visst, du kanske trillar ur stolen några gånger och antingen så ger du upp så småningom och accepterar att du behöver tippskydd och förlikar dig med den tanken eller så kanske du lär dig att hantera din rullstol bättre.
Det finns dessutom andra lösningar om du har svaga armar och inte vill ha handtag för andra som knuffar på. Det finns hjälpmotorer som är till manuella rullstolar. Jag pratar alltså inte om en elrullstol utan om en vanlig rullstol med en liten motor på.

Jag tycker att man ska få ha rätt att vara lite fåfäng om sin rullstol. Hur vi ser ut i vår rullstol påverkar ju ofta andras inställning till oss och deras bemötande. Då vill ju jag som kille gärna inte rulla runt med en rosa rullstol.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: DodeN 2008-02-26 Kl 21:12
 

tack lilleman, så underbart du skriver och så rätt du träffar. Ska fråga Atn om hon verkligen behöver ha luft i sin bil eller om hon måste ha skor på sig osv.

Det är så svårt att acceptera när jag inte vet om jag kanske kan bli frisk, jag har inte gett upp den tanken, vet inte vad som är fel än. Men jag måste börja tänka tanken att jag kanske bara blir sämre.

Jag har ändå kommit fram till att jag ska tjata och bråka så jag inte får massa extrasaker på stolen eller att jag får en tung sak.

Ronny på panthera sa en vettig sak när vi träffade honom vid sambons utprovning. Att varje liten sak man sätter på ger flera ton i längden när man ska lyfta grejerna in och ut ur bilen. Kände idag när jag rullade att tom min U2 är väldigt tung, var en liten uppförssluttning från statoil och jag fick ta i massor.

Tror att ger jag mig och låter dom köra över mig med fel saker så kommer jag ge upp. Låg och tänkte på mötet at, sjukgymnast någon läkare och så ska ha om mig. Om det ens nämns att jag antingen får klara mig utan hjälp eller att jag ev. kan få prova en 18kg stol så kommer jag bli rasande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Leva med sitt funktionshinder
Av: Garnet 2008-02-27 Kl 16:30
 

DodeN skrev:
Jag har börjat inse att jag kanske måste leva med att vara funktionshindrad, stolen har blivit en del av mig och det har ibland varit svårt jag har svurit sparkat och lagt saker över den för att slippa använda den. Jag är envis och har gått istället för att använda stol och då fått jätteont eller blivit sämre.

Nu har det varit en skittuff period, jag får inte någon sjukgymnastik för att sjukgymnasten är rädd att jag ska bli sämre, villket jag blivit när vi testat att träna.

När vi åkte till norrland på bröllop så satte jag på handtagen och tippskyden som innan bara legat och dammat. Handtagen fick jag mycket nytta av då jag inte kunde rulla i snön utan var tvungen att få knuffhjälp. Det gav mig en bild av hur det kan vara om jag blir sämre, jag kände mig så isolerad.

Tippskydden hade jag inte mycket nytta av men provade ändå eftersom jag har tippat och fallit ett par gånger den senaste tiden, dem var bara ivägen nu. Så dem åkte av direkt när vi kom hem, extra tyngd behöver jag inte på stolen.

Nu satt jag och sambon och pratade taktik inför mötet med arbetsterapeuten. Jag MÅSTE få en stol i rätt storlek som inte är halvtrasig. Han tycker jag ska ha något där jag kan ha handtag och tippskydd på, jag hatar tippskydden och vägrar ha på dem, det är bara extra vikt.

Visst dem dagar jag är jättesvag och behöver knuffhjälp kan det vara bra med tippskydd och handtag för säkerhtesskull, men att bli knuffad och att ha dessa saker på känner jag gör mig så jättehandikappad. Att inte klara sig själv längre.

Jag har tränat och idrottat hela mitt liv, varit ute i skogen med scouter och hemvärn. Inget av detta går längre, dåliga dagar är jag glad om jag orkar rulla inomhus. jag har tappat massa vänner eftersom jag inte kan delta längre.

Ni som blivit skadade/sjuka eller blir sämre hur accepterar man det? Jag vet att sambon bara vill mitt väl, men jag blir nästan arg på honom. Jag vill inte tänka tanken att jag inte kan ta mig ner på stan. Hans tanke om att ha stol där man kan sätta på tippskydd och handtag om jag behöver vill jag inte ens tänka. Det kommer inte hända.

Ta det inte fel nu, men jag vill inte vara så handikappad, jag kan själv.

Om jag fick bestämma själv skulle jag ha en stol med inga tillbehör och en med allt på, eller elstol att ta dem dagar jag inte kan köra själv. Min dröm just nu är att kunna ta mig upp i skogen här och köra i joggingspåren för att få lite egen tid och få se lite träd. Nu kan jag ta mig några hundra meter från busshållplatsen...

Sambon kallar det jag har för "nyskadedepression" han kanske har rätt. Önskar bara jag hade någon att snacka med som fattar hur det är att inte kunna göra det man gjort innan. Hur ska man inse att man blir sämre?

Hoppas ingen tar sig illa vid det jag skriver, jag har många vänner med funktionshinder som klarar sig sämre än mig men ändå har bra liv. Men för mig är det en jättekris nu.

Jag vägrade tom att åka pensionärsstol från planet till bagaget dit min stol hamnat, jag gick trots att jag var skittrött och hade ont. Orkar inte se mig som så handikappad att jag behöver knuffas.


Jag har varit i samma sits som dig. Väldigt jobbig process!

Redigerat 2008-02-27 16:32


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 [6] 7 8 9 10 11
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2022 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh