Hej alla! Som de flesta här vet så brinner jag som bara den för det här med att funktionshindrade barn och ungdomar ska ha en bra barndom och ungdom med allt vad det innebär, tänker främst på detta med föräldrar som på olika sätt har svårt att hantera barnets fh, som överbeskyddar och är nervärderande ( t ex hela tiden påpekar att du kan aldrig göra det här, du kommer aldirg att få ett jobb) mm. Detta eftersom jag själv varit med om det och fortfarande är det! Är ju vuxen (hm, ja jo...) idag och vet att mina problem med depression och dålig självkänsla och svårigheter med att ta mig för saker odentligt beror på denna psykiska misshandel. Och jag vet att det är så många som är i samma situation. Därför vill jag skriva en bok i ämnet, och istället för att bera tjata om mig och mitt vill jag uppmärksamma hur vanligt detta är, så därför vill jag intervjua personer med dessa erfarenheter, om hur de haft det och hur de lever och mår idag. Självklart anonymt, jag fingerar alla namn och orter och ändrar annat nödvändigt för att undvika någon som helst igenkänning. Har inget färdigt frågematerial ännu men jag vill först och främst bara se om det finns intresse att delta. Söker både tjejer och killar mellan 25 och 40 år. Maila mig på kontakt@lindlife.se Mvh Linda
Låter jätteintressant. Sådana projekt och böcker behöver vi många för att medvetandegöra samhället om hur vi särbehandlas.
Detta ska jag också göra något på, men jag vill inte säga för mycket om det projektet förrän det har tagit mera form... men om man säger så här, institutionstiden i Sverige ska inte glömmas bort, än finns det som sagt folk som kan berätta hur det var. Jag känner en kvinna som bor nära mig och vi har pratat om att göra nåt. Jag har en idé... återkommer som sagt. Nu först och främst vill jag genomföra den här bokidén så att den blir klar. Har en massa projektidéer som aldrig blir av därför att jag inte slutför dem... typiskt mig
Om jag får så ställer jag upp frivilligt!
hade ingen bra uppväxt
Hej igen! Längesen denna tråden var aktiv och idén hade sinat. Tills nyligen när det kom ett mail i min inbox från någon som läst inlägget här. Nu har jag utvecklat idén. Målgrupp: 5 tjejer och 5 killar mellan 25-40 år med olika funktionsndesättningar som haft en dysfunktionell uppväxt med anledning av funktionsnedsättningarna. T ex psykisk eller fysisk misshandel och mobbning riktat mot funktionsnedsättningen, överbeskyddande, man bestämde över huvudet på dig vad du kunde/inte kunde, fick/inte fick göra mm. Funktionsnedsättningen ska inte vara ärflig, eller du ska vara ensam i din familj/släkt om att ha den. Du ska ha haft den sedan födeleln eller fått den i barndomen/tonåren. Syfte: En bok som ska säljas till habiliteringar och andra instanser där föräldrar och personal kan ha nytta av den i utbildningssyfte. Men också att den ska gå att köpa som privatperson. Jag vill att den ska väcka debatt och eftertanke. Vet hur vanligt det är att barn och unga med funktionsnedsättningar blir misshandlade både fysiskt och psykiskt och att så mycket fokus läggs på hjälpmedel, miljö och allt omkring så att själva barnet liksom försvinner. Jag vill visa vlika konsekvenser det får. Jag som ska göra boken har själv funktionsnedsättningar och erfarenheter av dysfunktionell uppväxt och skolgång, med psykisk ohälsa i vuxen ålder som följd. Upplägg: Tanken är att personerna skickar in egna berättelser. Berätta... ... vad du har för funktionsnedsättning ... på vilket sätt du farit illa p g a den ... om du fick någon hjälp utifrån och hur det var ... hur påverkade detta ditt val av gymnasie och efterstudier, val av arbete ... hur ditt vuxenliv är idag ... om du och din familj har kunnat prata om det och om det skett någon förändring ... om du gjort något konkret för att visa att det är du som bestämmer och i såfall vad, om det har hjälpt Jag tar mig rätten att redigera texterna så att den blir så bra som möjligt, sjäkvklart får man läsa efteråt! Slutet av boken kommer innehålla konkreta tips samt statistik. Eftersom jag har ett företag där jag säljer föreläsningar, så tänkte jag även att den här boken skulle vara en öppning till att få uppdrag. De som medverkar aoch vill föreläsa kommer jag också att sälja in. Jag kommer också att marknadsföra den i olika tidningar mm. De som önskar får fingerade namn, ålder och platsbeskrivning, för att undvika att bli igenkända. Skicka till kontakt@lindlife.se. Tyvärr kan jag inte betala ut någon ersättning till dem som blir publicerade.
Hej Linda. Jag föreläser gärna. Det är väl det enda jag är bra på - att prat - och att lyssna, faktiskt icke att förglömma. Jo, vi med fh har mkt att tillföra samhället. det skall ej försummas vilket jag anser att vi gör - försummas. Arbetar GRATIS i form av sk. Praktikplaceringar där arb.givare kan råffa åt sig vår arb-kraft... förlåt. Till saken: Jag har förläst sedan 1999, är utförsäkrad Leg. sjuksköterskas. Jag ställer gärna upp i din bok om du anser att jag kan tillföra den något. Jag är med i 1 eller 2 böcker av Inger Jalakas. Jag bor på Kungsholmen i Sthlm. Är du intresserad, så får du maila mig så kan vi hålla kontakt via vanlig mail - ej vi fh.se men givetvis bara om det är ok för dig. MVH /Philip
Är du ännu intresserad? Är 18 i november i år. Hör av dig!
Till sidans topp
Hej! jag är en kille på 32 år, som har fåttt diagnosen damp i vuxen ålder. sen är jag född blind på ett öga och utan hörsel på ett öra. Jag bor på ett ställe som heter värmdö, 3 mil från stockholm. Jag har rätt blandade intressen men det är mest musik, träna, läsa böcker, se på film, psykologi, umgås med vänner och att träffa nya vänner. Jag skulle vilja ha kontakt med andra med liknande funktionshinder. Om du är intresserad så skriv gärna. Mitt mail och msn är Kristian_229@hotmail.com
Jag är en kvinna på 40 år.Jag har suttit i stol sedan okt.-07. Det är ju`verkligen ett nytt liv att leva och anpassa sig till. Det vore kul att komma i kontakt med andra killar och tjejer i liknande situation!!
Jag sitter ibalnd! Men känner att det är ju en annan sak då för jag kan inte köra den själv så länge
Hej på er är det någon som söker vänner // kompisar eller kanske mer hör av er till mig. har skype eller msn
Följande mail fick en av oss administratörer: Hej Ni har många intressanta debatter här som skulle passa vår tidning DHR Nollåttan. Vore toppen om du/ni ville skriva ihop någon artikel om sommaren i stockholm till vårt nästa nummer som har manusstopp i början på augusti. Gärna om tillgängligheten på gator, torg och transportmedel. Hör av dig! Ingela Mismo ingela.mismo@dhrs.se
Jag skulle villja diskutera Ren intermitent kateterisering
Vad vill du diskutera? Ämnet är ju rätt stort tänkte jag.
Någon som förstorat sin urinblåsa och RIKar via urinröret. Min urolog envisades i januari om den lösningen. En annan läkare tyckte att jag skulle börja banka igen (bankade fram till operationen 1998) men urologen tyckte det var omodernt. Jag har mycket ont i urinblåsan och när det är mer än 100 ml så blir jag yr, svimmningsfärdig (lite som autonom dysreflexi). Så jag tappade 8-10 ggr (max 3 timmar mellan, hela dygnet) per dygn innan jag fick Suprapubisk kateter (cystostomi) kateter genom hål i buken 28/1 -09. Har fortfarande mycket ont och måste lokalbedöva urinblåsa väldigt ofta. Jag vill helst ha en brickers (urostomi) där all urin leds direkt ut från kroppen. Att förstora mina urinblåsa med de olika diagnoser jag har som påverkar alla celler (Ehlers Danlos syndrom) och endometrios som angripit alla organ i nedre bäcken, 1998 opererade de bort endovävnad från urinledarna, urinblåsan och resten av organen. Jag vet att RIKa är näst bästa sättet att kissa.
Hej Jag förstår precis vad du menar. Efter mycket tjat och diskussion så fick jag en nyare variant av Ditrusitol som heter Toviaz. Nu går jag ca 8 ggr / dygn mot 12 innan. Prova den medicinen. Jag använder RIK för att tömma blåsan helt. Annars skriker mina njurar som alla läkare avgudar att jag aldrig haft bekymmer med någon gång.
Halloj. Skulle tycka det vore kanon att bygga på vänskap med förstående individer. Vem jag är kan ni läsa på min profil. Mailvänner, chattvänner och kanske till och med IRL vänner? Quinns och mansfolk, ni är välkomna att tjoa på mig i min låda eller gästbok. Allt gott!//Sandra
jag blir gärna vän
jag söker vänner jag med,men dom är svår hittade men nu kanske min tur kommit.
Hej! Jag är en 26 årig tjej som jobbat som personlig assistent med funktionshindrade i över 8 år och arbetar fortfarande en del men inte i lika stor utsträckning som förut. Nu läser jag på universitet för att utbilda mig till socionom och ska skriva min B-uppsats. Min uppsats ska handla om "Hur funktionshindrade med assistansersättning upplever försäkringskassan" Jag är intresserad av att komma i kontakt med DIG som skriftligen vill berätta om DINA upplevelser av försäkringskassan utifrån bemötande/kontakt, bedömning av hembesök samt om handläggningstider. Jag vore jätte tacksam om jag fick så utförliga berättelser som möjligt. Om DU väljer att skriva till mig är du givetvis anonym i den mening att jag kommer att radera din E-mailadress och ingen kommer att veta att det är du som skrivit berättelsen. Detta är i studiesyfte och innebär att jag får en ökad förståelse och mer kunskap utifrån mitt intresse av funktionshinder. DIN berättelse är viktig för mig! Skicka din berättelse till; elgr0010@student.umu.se Vill ha din berättelse senast 28 april 2009 Tack på förhand Med vänlig hälsning Elin
Det gör de visst, på försäkringskassan så jobbar man som socionom med rehabiliteringsutredningar och försöker hjälpa folk att återgå till arbete. Elin_G: Låter som en väldigt intressant uppsats, jag har inte assistansersättning men har ju hört många historier här och från vänner hur det kan vara, hoppas du får många bra svar.
Tack Moon för din fina skrift om vad socionomer kan arbeta med. Det är många som inte vet vad en socionom kan arbeta med och på hur många ställen man verkligen kan jobba på efter en socionomexamen och jag tycker att det är bra att du tog dig tid att skriva ner allt det där för det kan ge många en ökad förståelse för vad socionomyrket innefattar.
Moon: Jag tyckar iaf att det var bra att du tog fram all den faktan som sagt kan den ge andra mer förståelse om yrket. Kan hålla med dig om att socionomutbildningen skulle kunna utvecklas mer och kanske bli hårdare. Den socionomutbilding jag går nu är omgjord, men om den blivit bättre har jag ingen aning om med tanke på att jag inte vet vilka ändringar som gjorts. Sen skiljer sig utbildningarna åt beroende på vart i landet du läser. Jag tycker även att sunt förnuft gäller när du ska jobba med människor, det kommer man långt på.
Hej, jag arbetar med ett projekt kring gruppboenden för personer med funktionsnedsättning. För att bättre kunna förstå vad detta handlar om skulle jag vilja samtala ca en timme med er som har eller funderar på att placera ert barn eller närstående med funktionsnedsättning på ett gruppboende. Gärna redan denna vecka. Ser fram emot att ta del av din erfarenhet... / Noah
Håller med Vejron! Skulle inte en person som bor på e6tt gruppboende ha några som helst åsikter eller tankar kring sitt liv eller? Kan förvisso vara så att vissa är väldigt svårt utvecklingsstörda eller så och inte bryr sig så mycket men visst har de känslor och tankar ändå! Skrämmande att det finns personal som ser på brukarna som saker man kan placera och flytta på hur som helst... Men å andra sidan så kan man ju anta att du med ditt inlägg menar att du vill förstå hur närstående och föräldrar tänker när de ska välja boende åt sitt barn, varför de ö h t kommer på tanken att personen skulle trivas i ett gruppboende istället för ett eget? Då är det ju en annan sak.
asberger damp adhd som man kan prata med gjäran någon tjej i skåne är så trött att vara anorlunda nu finns det någon så hör av er till mig
Ja, Mizhou. Det låter jättebra; att hitta sig själv, att acceptera och respektera. Men det är ju bara plattityder. Är väl typ som att säga till en ateist att den ska känna Guds värme för att må bättre. Jag förstår att du försöker hjälpa, men utan konkreta förslag är det ingen hjälp. Då kan man lika gärna läsa bibeln. Jag brukar säga ungefär samma sak till alla, inklusive mig själv, som mår dåligt: Hjälp dig själv. När man "är annorlunda" och mår dåligt (vare sig det gäller kropp eller själ) är utbildning viktig. Så, surfa psykologi/psykiatri-avdelningarna på amazon eller dylikt och ta del av vad nuvarande forskare anser kan förbättra din situation. Mental hälsa börjar som alltmer bli något man forskar kring och ohälsa är allt mindre stigmatiserat. Mycket information finns och det är faktiskt bara att börja som är lite svårt. Har man väl börjat går det mesta sen på spår och man hittar bara alltmer godsaker som kan förbättra ens värld. Börja med något enkelt som typ en självhjälpsbok för folk med AS eller något mer allmänt som KBT.
Jag har förstått att folk med AS är mer olika varandra än vad "NT-are" är. Men jag menade inte att man bara skulle ta en bok och låta den styra ens liv. Vad jag menade var att det är viktigt att börja läsa någonstans. NLP kan också vara bra med dess specifika inriktning på kommunikation - något som individer med AS kan ha svårt för. Att acceptera sig själv betyder många saker, och det är inte förrän man verkligen gjort det som man begriper vad det egentligen innebär. De flesta tror att det är samma sak som att förneka att något är fel - så är det inte. Det är därför jag ogillar uttalanden som mest fungerar som klappar på huvudet. Det är ett dåligt stöd i detta fall. Självhjälpsböcker av folk inom psykiatrin och/eller akademin kan vara nyttiga då de kan rikta in en på rätt spår (antingen direkt eller indirekt). Att peka folk i den riktningen ser jag som betydligt mer värdefullt än att slänga ur sig plattityder. Redigerat 2009-04-11 18:39
Jag vill bara förtydliga att det är jag som är G-man, (och har så varit i många, många år på flera olika forum m.m.). Trådstartaren Gman, som är ny här på forumet, är nån annan än jag ... Blanda inte ihop oss. Redigerat 2009-04-12 00:45
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh