Hej! Under åren som gått med ett barn i rulle har vi alltid varit väldigt öppna med att svara på frågor, berätta etc om vår dotters funktionshinder. Det har inte alltid varit helt lätt och ibland har man kanske önskat att man kunde börja ett nytt dagis, gå på ett föräldramöte utan att behöva ta upp varför vår dotter sitter i rullstopl etc. Men, vi är ganska övertygade om att det för alla är bäst att vara just öppna med att svara på frågor etc. Att hon dessutom har ett synligt handikapp gör ju att det blir ganska uppenbart att hon behöver en del hjälp i sin vardag. Jag vet dock att det finns en hel del andra barn som på ett eller annat sätt är i behov av resurshjälp. Att det finns barn som det även inför de andra barnen är ganska tydligt att någonting är lite "annorlunda", kanske i tal eller gång, men där föräldrarna valt att inte säga någonting. En nära bekant vars barn fått en autism-liknande diagnos, där har habiliteringen gett rådet att inte prata med andra föräldrar eller barnet om dess problem. Varför? Är skillnaden så stor på om man har ett synligt eller icke synligt handikapp?? Redigerat 2008-10-27 09:27
Tyvärr så är det sånna skilnader, ibland är det motiverat, ibland inte.
När Hanna fick sin diagnos (ADHD) var hon tillsammans med mig och berättade för föräldrar och kompisar varför hon ibland betedde sig annorlunda, hon var ju aldrig inskriven op hab, men barnpsyk tyckte vi gjorde rätt. Är kanske olika var man bor.
ADHD och liknade är fortfarande kopplat till viss stigma. Äldre generationer eller folk som lever lite mer avsides från samhällets olika sorter av människor har en tendens att kalla personer med neuvropsykiatriska sjukdommar för knäppa och att dom borde låsas in. Så i sånna fall är det enbart information som gäller, det är långt kvar innan dessa attityder försvinner tyvärr.
Till sidans topp
Det känns så....som att våldet mot personer med funktionshinder ökar. Eller är det bara det att det är "tacksamt" att skriva om personer med funktionshinder ur ett offer-perspektiv? Det finns de som hävdar att det inte är VÄRRE för någon med funktionshinder att råka ut för brott än för andra och att media hjälper till att befästa den offer-roll som vi ofta får. Men jag kan nog tycka att det är rent för jävligt att ge sig på någon som är fysiskt i underläge och jag tycker framför allt att det kan liknas vid de hatbrott som invandrare och homosexuella utsätts för! http://www.aftonbladet.se/stockholm/article830370.ab
Alla sådana brott ökar (mot invandrare, funktionshindrade, ensamma tjejer) när andra svaga grupper mår dåligt, dvs. ungdomar med arbetslösa föräldrar med sociala problem som av frustration när de inte får hjälp och ännu sämre med pengar slår ner svagare grupper. Känslan av makt berusar och gör att de känner sig stora. Sen tror jag att alla skriverier om hur mycket pengar vi får och hur bra vi har det (önskar att de fått se verkligheten istället) gör dem avundsjuka.
Varför ses funktionshindrade egentligen inte som en folkgrupp? Vi omfattas ju inte av hetslagen.
Ni som har kunnat gå men av olika anledningar nu använder rullstol. Hur reagerade folk i eran omgivning? Sa ni varför ni börjat använda rullstol? Har ni märkt någon skillnad på vad folk säger, tycker och gör mot er nu när ni inte går längre??
Ja du! När jag sade till mina föräldrar att jag först skulle få rullstol så var min far inte allt för snäll mot mig. Vi kom till och med på kant med varandra att vi ej pratade med varandra på ett bra tag. För han sade att jag skulle komma att växa fast i rullstolen. Men det var ju för att dom där jag då var på Rehabläger hade sagt att för att jag ska orka mer på dagarna och för att spara både på kroppen och krafterna till annat som den behövdes till som dom tyckte jag skulle få den så att all energi ej gick åt till att bara gå en hel dag. Så det blev automatiskt också så att jag vägrade använda den vid vissa tillfällen p g a detta. Men nu sist när jag var på Rehab läger igen så fick jag hjälp av sjukgymnasten där att skriva punkter på för och nackdelar med att använda och inte använda rulle, för att få den närmaste kretsen att förstå situationen. För som sagt man blir ej glad själv ju över att ens kropp börjar säga ifrån med värk och sådant och då måste man ju inse att man måste ta till hjälpmedel som man märker att man orkar göra mer saker av. Plus att jag får med mig mer saker när jag t ex är och handlar eller ska flytta något här hemma.
Var självklart jobbiga att inse att man blir sämre och att samhället blir ännu otillgängligare när man sitter i stol än kan gå med lite hjälp. Däremot var det otroligt positivt att få mer ork och mindre smärta. Attityder och beteende är det ingen skillnad på vad jag har märkt.
Hej Jag har en dotter som sitter i rullstol. Nu är hon 10 år, men jag kommer ihåg att det blev stor förändring när vi slutade med vanlig vagn och började köra henne i rullstol. Folk blev vänligare på bussen och alla flyttade sig direkt. Så är det fortfarande tycker jag när vi är ute. Folk "tycker synd" om och flyttar sig som om det var kungen som kom.....
Jaså, tycker det är tvärtom, de ställer sig mitt i vägen, kliver rakt ut framför hjulen, ser sig inte för osv.
Jamen, du är ingen söt liten unge på 10 år, du är en söt gammal tant i dina bästa år, men sitter i rullstol.
Verkligen diskriminerande. tycker jag!! Att flytta sig för söta små barn men inte sura gamla kärringar..
precis har jag som du problem att folk vill inte se mej blir irreterade jag går ju med min rullstol ibland och det går inte så fort och då suckar och stönar man. Sen har jag en ledsagare som kör mej och då kan det hända att det går så långt att man ser sej inte för och jag är ibland rädd att kanske få nån i knät speciellt då de är mycke folk och man tar väldigt lite hänsyn för man stannar mitt i vägen osv Men omgivningen i övrigt såg ju att jag kunde inte gå längre de sträckor jag gjort, så jag vart uppmuntrad att be att få en rulle för att kunna vara med mina kamrater. De som har haft störst problem med det eftersom jag går ibland är handikpprörelsen vissa hade problem med att jag hade ledsagare oxå finns det en sån avundsjuka bland rörelsen så man har svårt att acceptera detta?
Jag var dansare innan jag blev sjuk o va jätte aktiv, e o va en tjej som syntes ute i vimlet. Nu d senaste har jag varit tvungen att använda min rullstol varje gång jag skall utanför dörren, men om jag har legat inne o vilat i några dar så klarar jag att gå ut nån kväll o ta en drink. Folk stirrar väldigt mycke på mig när jag sitter i stolen, dom hajar till för jag pratar ju normalt o jag e välsminkad o har snygga kläder, då sitter man ju inte i rullstol.Jag får kommentarer som,Du som e så söt vad hemskt att du ska behöva sitta i rullstol. Hm ok så om jag vart ful (vad nu ful e)hade d vart ok. När jag träffar folk jag känner blir dom ofta nervösa o vet inte riktigt vart dom ska kolla eller säga. Vissa låtsas som ingenting som om jag alltid suttit, folk reagerar o hanterar d på olika sett. Men jag hatar när folk pratar bebis språk med mig när jag e ute o handlar eller pratar me den som kör, men va fan jag e inte dum i huvudet d e bara min kropp som inte vill va me. Jag e jäkligt glad att jag e så tuff som jag e o kan säga ifrån om d e nått! Jag förstår inte heller varför vissa tror att d e ok att stirra på mig tror dom att jag inte ser eller, vissa dagar vill jag bara inte synas.D e oxå ganska roligt när jag reser mig upp o går några steg du tappar folk hakan d e oxå en sak som folk verkar tro att sitter man i rullstol då e man helt förlamad. Jag har till och med fått frågan om jag skämtar du sitter väl inte i rullstol, öh nä jag tycker d e skit kul att köra runt i stol jag hyrde den där borta. Oj vad långt d här blev jaja.Skulle kunna skriva hur mycke som helst om detta ämne.
"Du som e så söt vad hemskt att du ska behöva sitta i rullstol." Får också höra den kommentaren ibland... Vad 17 förväntas man svara? Tack? Fortsätt skriva - detta är superintressant!
HAr suttit i rulle sedan mars 07.... innan dess var det rollator och kryckor som gällde, inte ngn brydde sig utan glodde mest stint efter mig som om jag snott en pensionörs hjälpmedel. När jag fick rulle började jag känna en otrolig frihet som jag inte haft på många år, den innebär mkt för mig och är glad att jag inte haft ngr problme i förståelsen av själva valet av hjälpmedel. Min familj kan hantera mina problme bättre, dem och vännerna ser hur mkt mer gladare jag blivit och orkar mkt mera. Folk både går barskt i vägen men finns även många som snällt backar undan och ser till att man kan få komma fram fortare kvickt. Folk dem hälsar tom idag det gjorde dem inte när jag gick med rollatorn. Folk öppnar ganska ofta dörrar för en, flyttar saker om dem står i vägen tex. Har fått många spontana komentarer vilken fin rullstol jag har, va fräsch man ser ut i den. Och då från helt främmande människor. I affärn hadde aldrig ngn intresse av att fråga om man behövde packhjälp...oavsett jag åker i elrullen el manuella så frågar dem i kassan ganska ofta. Jag blir fortfarande förvånad och visar min tacksamhet. Ibland känns det som om min utstrålning även gör dte lättare för andra att läsa av mitt mående, förut med andra hjälpmedel mådde jag dynga och förmodligen måste dem snarare blitt rädda för en....el av ngn annan anledning. En klar förbättring, sen är man med om andra tråkigheter av mindre slag,...ungdomar som slänger spydiga komentarer etc. men en del åker jag bara förbi i rasande tackt gloendes tillbaka med ett smile på läpparna. På besök i större städer har det vart bra bärhjälp av olika slag....är rätt förvånad över alla bra erfarenheterna på kort tid. Spec när man haft funktionshinder större delen av livet. Men rullstolen gjorde visst susen!
Hämtade ut min journal från vårdcentralen, blev ordentligt arg när jag läser i den. En läkare har kommenterat att jag kom i rullstol och att jag hävdade att jag använt det i ca 2 månader men att det vid läkarbesöket en vecka tidigare inte står något om det och då ifrågasätter om jag verkligen satt i stol då. En annan skriver att jag vid besöket ca 5 månader innan inte satt i stol men att jag gör det nu och att han efter diskussion kommer fram till " att det således är en frivillig placering i rullstol" Vad är det för sätt att uttrycka sig? Jag kan inte gå utomhus, kanske 100m. Men villken affär ligger så nära, bussen stannar knappast precis vid dörren och hämtar mig osv. Så finns det ofrivillig placering i rullstol då? Är det när någon binder fast en mot ens vilja? Jag anser att frivillig är när jag tidigare var frisk och spelade rullstolsinnebandy och satte mig i den "bara" för att träna, men att jag lika gärna hade kunnat springa. Nu kan jag inte springa och inte gå. Känns som läkarna tror att man gett upp bara för man satt sig i stol. Jag ser det tvärt om, utan stolen skulle jag bli instängd i lägenheten, kanske kunna handla den mat jag behöver i kiosken ett par hundra meter bort. Skulle bli mjölk bröd och något fryst. Läkarbesök skulle inte gå då det är ca 500m till bussen osv. Då skulle jag ha gett upp. Blir så trött på dem, om dem nu tror att jag vill vara sjuk och åka stol så skriv en remiss till psyk istället, så kan dem få utreda att jag är psykiskt stabil men har problem med nervsystemet.
Ja men hallå, vilken formulering, ifrågasätt vad de menar. Om man inte kan gå så sitter man i rullstol, och det kan man ju kalla frivilligt, det är ju lika frivilligt som att låta bli att gå upp ur sängen och inte använda rullstol. Det finns många sjukdomar där man behöver rulle ibland och inte ibland, det tycker jag att man kan kräva att en läkare vet.
Nu kommer alla att bli jättesura verkligen på mig, men jag står för det jag säger (nej förresten, jag står inte för det xD) Varför säger "ni handikappade" alltid att "VARFÖR KAN INGEN BEHANDLA MIG SOM EN NORMAL MÄNNISKA?? *buhuuuuu*" och sen i nästa sekund så blir ni apgnälliga så fort man GÖR det, typ "ja, det bolaget glömde det och det blablabla" Vad fasen, visst alla har rätt att klaga, det är därför jag gör det nu, men lägg av! "Ni" som ni inte vill bli kallade, (men "ni" säger ändå det.) Ärligt talat, "ni" är inte mer speciella än alla andra jävla människor!! "Ni" säger att "vi vill inte sticka ut" men vad gör ni då genom att hålla på att typ klaga på varenda jäkla sak som existerar!! Eller inte xD! Poängen är... man är inte mer handikappad än man gör sig... Som min kompis sa
Wow journalist, det är precis det yrke du ska ha Någåt annat vore slöseri! Det behövs verkligen fler människor som du, som vågar säga sånt här offentligt, för ojojoj vad det är känsligt... Det är också mycket p g a detta som jag inte är så aktiv i handikapprörelsen. Ni kräver att bli behandlade som alla andra och vill inte bli sedda som menlösa offer. Men det är ju precis den bilden ni förmedlar. Allt är politikernas, arbetsförmedlingen och alla andras fel. Ni kan aldrig göra nånting själva. Vi måste gå halva vägen var. Vi kan inte bara kräva att samhället anpassas till oss, vi måste också anpassa oss till samhället. Det är tyvärr så det ser ut, små människor. Vi måste plugga för att uppnå rätt kunskap och kompetens för att lättare kunna få ett jobb. Och "får" vi inte ett jobb, så kan man typ starta eget eller nåt. Prova olika vägar. Den dåliga tillgängligheten är inte alltid kul. Kan du inte gå och måste sitta i stol KAN du inte komma upp för den där trappan, det är ju självklart. Jo men visst är det mycket som behöver göras, och visst måste vi kunna kräva det också, men vad jag har så svårt för är just detta gap och skrik, och t o m civik olydnad som har förekommit (inte lika vanligt idag, men förr ägnade sig hkp-rörelsen väldigt mycket åt det och visst gav det uppmärksamhet alltid...). Folk kedjar fast sig i bussar, blockerar trafiken genom att parkera sig mitt i gatan... HALLÅÅÅÅÅÅ!!! Moget eller? För att få respekt måste vi också respektera och bete oss lite vuxet. Hajar ni poängen?
Men... det måste väl vara samhället som ska anpassas eft oss, dvs alla människors lika värde Nu pratar jag om tillgänglighet såsom trappor etc.. Jag kommer aldrig att kunna anpassa mig efter att inte kunna vara ute i samhället för att man inte gör det tillgängligt för allla...det är ju att ge upp tycker jag
Saken är faktiskt den att hade inte "vi" börjat organisera "oss", så hade vi inte ens kommit så långt med tillgängligheten och attitydförändringarna i samhället som vi har. Hade det inte varit för dessa handikappföreningar så hade de allra flesta av oss fortfarande bott på institution. Sen finns det visst det gnälliga och ibland rabiata funkisar....men det är väl ingen skillnad mot alla andra i samhället?!
Tror att det är lätt att ta för givet att tillgänglighet löser sig av sig självt, men tyvärr gör det inte det. Upplever mig inte som en gnällspik att jag vill leva ett hyfsat normalt liv... Varför ska jag acceptera att inte kunna söka ett jobb pga av otillgänglighet etc? varför ska jag välja restaurang efter hur jag kommer in med permon eller inte, jag vill som alla andra äta där maten är tillfredställer mig kan tycka att om man anser att jag är en gnällspik så har man kanske accepterat förhållanden som ingen människa ska acceptera vi är inte gnälliga vi vill bara leva hyfsat normala liv
Om vi skulle ställa dessa frågor till ngn som inte är funktinshindrad så skulle de säker häpna om de inte kunde välja hur de ska leva, snacka om att vi är "normala"
Ja alltså, jag menar inte att det inte är jobbigt med att inte alla saker är anpassade, för det ÄR som sagt inte kul att inte kunna komma vart man vill, jag är inte dum. Men jag tycker EXAKT samma sak som MissIndependent, samhället kan inte alltid anpassa sig till "oss". Det är omöjligt. Alla får inte den hjälp de ska ha, och det är himla synd, men vad kan man göra åt saken? Att gnälla gör inte saken bättre, och att hela tiden tycka synd om sig själv gör inte heller saken bättre. Nu menar jag inte att de som inte ALLS kan klara sig själva, nämner inga handikapp, ska skita i samhällets funktioner, MEN, de som "bara" sitter i rullstol och kan leva ett ganska så normalt liv utifrån det kan väl för fasen LÄGGA AV att gnälla. Men alla får ju tycka som de vill, det är därför jag skriver här. Och ja Vejron, jag ÄR handikappad, men jag ser mig inte själv som handikappad!. Jag är också tonåring, vilket gör det lite svårare att kanske umgås med mina kompisar hur länge som helst osv, men jag klagar inte ett skit! Mina kompisar glömmer att jag sitter i rullstol för det mesta och det är jag glad över. Tyck som ni vill, för det gör jag!
Men vad har du för definition på att "gnälla"? Gnäller jag om jag precis som Lotta vill att samhället skall bli tillgängligt så att jag inte behöver lägga ner massa kraft och energi på att gör vad andra är enkelt? Vad är gnäll och vad anser du vara rimliga krav?
Journalist. Jag tycker att du skall skaffa dej lite mer erfarenheter innan du uttalar dej, du är för ung och naiv än.
Jag håller med dig o journalist fulltändigt. det dags att sluta "gnälla" ta tag i saker ting själv
Jag står fortfarande för det som jag skrev, men jag håller såklart med dig Lena K, men inte på det att jag skylle förneka mitt handikapp, för det gör jag för fan inte! Jag gör bara som mina vänner, men med viss begränsning. Och det är ju klart att man ska få klaga, men det vore trevligt med lite omväxling ibland, som t ex att man kan vara glad för att man bor i Sverige t ex, och inte T EX hänga upp sig på dryga människor som stirrar, eller på de som bara är allmänt dumma i huvudet som inte behandlar "oss" med respekt, för det är inte BARA "vi" som blir trackade på det sättet, men jag vet att det är vanligast för "oss" att bli det, och det vet nästan var enda en på FH. Bra att vi bor i ett land där man får tycka som man vill, elr hur?
Det är bra att du inte förnekar ditt handikapp. Det är bara det att sådana där "käcka" ord som att man blir bara så handikappad som man gör sig till inte alltid stämmer med verkligheten. Jag blir lite trött på sådana utalanden, se där nu gnällde jag Kan du räkna ut varför jag blir trött på sådana "Käcka utalanden"? Det är gött att vi har möjlighet att få uttala oss om det som ligger oss på hjärtat. Så häv ur dig bara Hoppas det är konstruktivt för dig och leder någon vart. Att det sedan gnälls mest av personer som har egna funktionshinder på denna sajten är ju inte konstigt. De flesta har väl det
Japp, ni får också tycka som ni vill, och jag behöver inte tycka samma sak, och ni ska inte tycka samma som mig heller om ni inte vill det. Så nu var det sagt.
Fast jag fick inget svar över det som jag kallar "käcka" uttalanden som jag inte riktigt gillar. Vet du varför jag inte gillar dem? Ditt käcka uttalande var följande "man är inte mer handikappad än man gör sig." (Ps. i viss mån håller jag med dig i uttalandet)
Man ÄR inte mer handikappad än man GÖR sig. Kanske lättare för vissa av oss att säga. Jag har ju ingen aning om hur det är att vakna på natten ocfh vara kissnödig men inte kunna gå upp själv t ex. Däremot dras jag, som många av er med viss smärta t ec i ryggen. Ibland har jag så ont i ryggen att jag knappt ken böja mej ner och ta av mig skorna när jag kommer hem. Men jag har lärt mig HUR jag ska hantera den. Jag sätter mig ner en stund och stretchar ut ryggen så blir det lite bättre så kan jag ta av mig skora sen. Och jag vet också att omn jag tränar och stärker ryggen får jag mindre påfrestningar på den och dörmed mindre värk. Så självkart tränar jag den även om jag är lat ibland och glömmer bort det... (höhö... ) Visst finns det vissa grejor som är helt uteslutna för mig t ex bilkörning eller alltför tunga arbeten. Men jag kan en massa saker istället. Många skulle säkert klara av mycket mer själva om de kämpade lite mera (gäller som sagt inte alla det finns ju de som blir sämre av det, det har vi diskuterat tidigare här). Tillgänglighet, jag vet inte hur det är att inte kunna komma upp på ett tåg. Visst är det lite krångligare för mig jag får kämpa lite kanske men jag fixar det utan att gnälla över det. Om jag satt i rullstol och inte kunde ta mig upp med hjälp av armstyrkan, vad skulle jag göra då? Be någon snygging att lyfta upp mig kanske? Men vore jag så funktionshindrad skulle jag förmodligen ha med mig någon på resan... Jag har nedsatt balans och det är jobbigt för mig att ta mig upp eller ner för trappor som inte har något räcke. Finns det en annan väg letar jag upp den, men har jag inget annat val, ja då måste jag ju ta mig ner! Jag kan ju inte stå där tills någon kommer, liksom... Och min synnedsättning gör det svårare för mig att orientera mig ute eller att hitta rätt nummer på bussen. Men jag måste ju ta mig vidare ändå. Så okej jag får kämpa lite mera, men so what? Jag vet ju att jag fixar det, det hjälper inte att sätta sig på en trotoar och gråta liksom, då händer inget. Och gudarna ska vet att jag grinat en hel del, varit förbannad, trött så jag varit spyfärdig. Jo visst. Jag ser ingen anledning att deppa över att jag måste gå i en brant trappa fast hela kroppen säger NEJ. Så här är det i livet. För alla. Man måste kämpa och ge lite själv ibland. Annars kan man lika gärna stanna hemma i sin trygga vrå.
Därför att alla som är handikappade har inte den förmågan, tror det är dit du vill komma. Men jag syftar inte på dem.
Självklart är det så MissIndependent att man måste kämpa men innom rimlighetens gränser och det tycker jag du också menar. Ps. Det finns lyftar på tåg för oss som använder rullstol!
Handikappade kan inte ha kul menar du?
Det är klart att de kan ha kul, men jag är femton? Vi gör andra saker som är kul. Jag kan inte vara med på exakt allt som mina kompisar gör om du så gärna vill veta. Redigerat 2007-09-04 16:34
Nog för att jag är trött ikväll efter några intensiva dagar men faktum är att jag fattar inte det här inlägget???? Den här siten handlar om funktionshinder, eller hur? Här får man ställa frågor, "gnälla" över samhällets otillgänglighet och attityder. berätta för varandra vad man kan göra åt iskalla fötter och AT som inte har mer än två hjärnceller, är det rätt? Här får man inte fråga hur man stickar babysocker, bakar sockerkaker, köper droger eller hoppar fallskärm, såvida man inte undrar ur handikappsynpunkt, också rätt, eller? Är det du inte så att det kan kännas lite som gnäll och tjat när det diskuteras ständigt om dåliga bussar och ramper som inte finns om man faktiskt inte har lust att pratas om just det. De flesta av oss har liksom riktiga liv, precis som du Journalist, där vi umgås med vänner, ser på bio, dansar, har sex och stickar strumpor, vissa hoppar fallskärm och bungy jump men dessa saker varken pratar vi om här eller gör med människorna här, det gör vi i våra privata liv. Och självfallet ska väl alla göra så gott de kan i sina liv oavsett om man har ett funktionshinder eller inte, men det gör de flesta här, men när man blir motarbetad av Af och Fk eller vem det nu kan vara då är detta rätta stället både att få "gnälla" av sig och att få stöttning, tips och idéer på hur man ska gå vidare. Sen finns det gnälliga funkisar, och tråkiga funkisar och knäppa, helgalna skitroliga funkisar men det har ju inte med att göra att de är funktionshindrade det är ju deras personlighet och det finns en himla massa skittråkiga gnälliga icke funktionshindrade med så det har ju inte med det här att göra. Jag är en levnadsglad 50 åring som jämt får höra att jag är galen men det märks ju inte här inne, här pratar jag funktionshinderfrågor.
Självklart är denna sajten till för gnäll och att snacka om funktionshinder. Men det är inte det diskussionen handlar om, utan allmänt, hur man gnäller och skyller på andra för att man inte är lycklig, ungefär. Det är kanon att denna sidan finns så att vi kan gnälla här istället för på andra sajter. Absolut, denna sidan behövs! Men det var inte det som var poängen.
Då får ni förklara vad som är poängen, för jag fattar faktiskt inte?
Om du inte fattar så kanske du inte ska bry dig heller?
Okej, förlåt men jag blir väldigt.... frustrerad för att ingen förstår vart jag vill komma, förutom MissIndependent då...
Vart jag vill komma är att man ska göra det bästa av sin situation och inte BARA tycka att allt är blä. Så end of story.
Jag som är så "ung och naiv" ska väl ha rätten att skriva det. Ungdomar är ju det, bara fel på dem vet ni
Jo, det är bra. Men genom att skriva i ett forum så klagar man ju för andra människor? Eller hur? De kanske är ens kompisar också. Men den här tråden blir bara konstig, ingen förstår ens vart jag vill komma!
Klart att man ska få gnälla, det är ju därför JAG gnällde... :P Men jag tycker att man inte BARA ska gnälla, det är faktiskt inte bara skit att leva. Nu vet jag inte alls hur det är att ha hemtjänst eller så, men jag vet iallafall hur det är att behöva vänta, och att komma för sent pga bussar som inte passar tider. Jag väljer att inte svara mer idag. Jag är inte på humör för att käfta just nu. Men imorgon kan jag det säkert
ursäka men jag måste lägga mig i... någon skrev att man ska gnälla till kompisar och anhöriga! FEL i min åsikt, jag har valt bort den biten, min sambo skulle aldrig stå ut med ett ständigt tjat och gnat om sjukdomen varendaste dag, även om jag kan få grina ut hos han ibland...vännerna orkar heller inte höra om att du mår dåligt hela tiden..då drar dom. Forumets syfte här är att få prata av sig med likasinnade som sitter isamma situation, tillsammans kanske vi kan göra saker bättre? jag som nyligen blivit sjuk kan lära mig så mycket genom att få hjälp av andra som varit sjuka länge, och vart e bästa sättet att få den kontakten? jo här på detta forum.... om journalist anses att det gnälls för mycket kanske du ska överväga att inte läsa dom inläggen? visst jag kan hålla med att vissa anser att handikappet är deras identitet..själv anser jag att min sjukdom är en tragisk del av min vardag som försämrar alldeles för mycket men sjukdomen är inte jag.. och sen är det så att alla mår vi dåligt psykiskt ibland för det är jobbigt att vara sjuk...men även friska människor gnäller...dom har en liten förkylning och hela världen går under, dom missade tunnelbanan med 2 minuter och det e hela 3 minuter till nästa går, kaffet e för dyrt och gu vet allt.... tyvärr e sverige känt för att vara de gnälligaste människorna i världen. men det är stor skillnad på att få prata av sig på ett forum och stå och gnälla i mat kön......
*Lägger mig på knä och bönar och ber om sträck i debatten* Det som var menat som en seriös diskussion har nu utveckats till en massa tjafs och alla säger typ samma saker... *suckar, skakar på huvudet och ler lite*
Öh? Jag ställde ett antal konkreta frågor som hör till debatten...
Ja, DU ja, men allt handlar ju inte bara om dig. Tycker att Journalist har svarat så gott hon kan och ni verkar ändå inte förstå. Många fler här har också sagt bra saker det var inte så jag menade, utan jag känner bara att hur mycket längre kan vi komma i denna diskussionen? Du behöver inte ta allting så personligt?
Jag erkänner att jag var lite för "på" om man säger så, och jag menade inte att alla som har något slags hkp gnäller, det vet jag egentligen själv att alla behöver. Eller, egentligen menade jag det, men nu har jag ändrat åsikt... Svårt att göra bara sådär men... Jag ber om ursäkt för de personliga påhoppen om jag nu har gjort några.
(skrattar lite) Påhopp gör vi väl alla ibland när vi är på dåligt humör och ingen förstår oss, gnäller gör vi med ibland, men inte har du något att be om ursäkt för, du uttryckte vad du kände och vi förklarade vad vi ansåg. Kram till, du växer nog upp och blir en klok ifrågasättande journalist.
JA!! Menar precis så! Men jag erkänner att jag formulerade det helkonstigt tyvärr, men jag var väldigt sur den dagen, förklaring på något väldigt konstigt sätt... Jag kommer nog alltid gilla att debattera här, jag älskar debatter nämligen!
Hejar på dig , journalisten! Härligt med din tonårskraft.Hoppas du finner justa vägar och att du slipper få höra att du bara är tonåring. Lycka till!
oki inte första gången jag blir diskriminerad. men här har man haft en bra dag idag.... iaf så skulle jag ta bussen ner på stan för att möta min ledsagare, så vill inte busschauffören släppa på mig för det var inte ledigt på HK platsen ..den var upptagen av 3 friskt "normala" ungdomar...busschauffören menade att jag och rullatorn kunde ta en annan buss, tårarna började rinna eftersom han var så otrevlig och även fast folk erbjöd sig att låta mig sitta så sa chauffören att jag inte fick eftersom Rullatorn kunde rullaiväg...hursom så sa jag att jag kan inte ta nästa buss..tänk om den heller intevill släppa på mig då? plus att jag har en tid att passa...jag trängde mig in och bad ungdomarna flytta på sig för jag behövde sitta på HK platsen annars fick jag inte åka med bussen..jag sa oxå till busschauffören att jag tänkte anmäla honom och gå ut i media med hans diskriminerig och då sa han: ingen bryr sig om er handikappade iaf! jag ringde dock och skulle anmäla han till bussbolaget och fick då tillsvars: busschauffören har ingen skyldighet att släppa på handikappade personer.....så är Malmös inställning till Handikapp.... Redigerat 2007-08-26 17:45 Redigerat 2007-08-26 17:47
Usch vilka jobbiga människor du råkat utför idag, men anmäl till HO, skriv till tidningarna chauffören har fel, det finns folk som bryr sej. Kanske inte för att dom vill, men för att dom är införstådda med att det han gjorde är FEL.
Snacka om att bli bemött som mindre värd. Tycker aldrig man ska finna sig i att bli diskriminerad. Fortsätt att åka buss oavsett vad chauförerna och bussbolaget säger. Det borde verkligen inte få gå till såhär 2007.
Tycker absolut att du ska anmäla!!!
Tyvärr så verkar det chauffören sade stämma - på alla nivåer. Men anmäl honom och bolaget till HO och skicka en kopia på det du skrev här till närmaste tidning.
Jag åker sällan buss för jag klarar det inte själv med rullstolen och får inte på rullatorn själv heller dom dagarna jag kan gå och just för att det är så här i Malmö..men nu var min permobil sönder och färdtjänst ville jag inte åka för det skulle ta 3-4minuter med bussen dit jag skulle medans färdtjänst e en resa på minst 20 minuter med sammåkninng och sånt...hursom så var dettta bara ett exempel på hur jag blitt bemött under mina 2,5år som sjuk här nere
Men än hur sällan du åker buss så ska det ändå inte gå till på det sätt du beskriver.
var det stadsbuss eller regionbuss du åkte? På stadsbussarna finns det inga ursäkter att inte släppa på dig eftersom det finns 2 rullstolsplatser. Förarna får dock inte hjälpa dig på och av (stadsbussförarna i resten av Skåne ska dock hjälpa). Regionbussarna är ett annat kapitel eftersom det är olika regler för de olika linjerna (både de anpassade och oanpassade). Skippa anmälningen, varken Skånetrafiken någon annan bryr sig och det hjälper inte att HO-anmäla Skånetrafiken eller bussbolaget eftersom det bara blir en i mängden. Det enda som funkar är att ha mål i mun, förarna får inte slänga av dig, inte ens om det börjar bli fullt. Kundcentrens personal har inga kunskaper vad gäller handikappvänlig trafik, det enda de kan är att vifta med broschyren.
tyvärr så är det så här... varför skulle jag hitta på ngt som inte är sant? för att vara ball? hm tror inte det. Malmös bussar har dessvärre inte bara ratat mig, när jag kom till sjukhuset i fredags fick jag höra att mer eller mindre är vardagsmat , läste även i sydsvenskan för ett tag sedna om en busschaufför som vägrat släppa på en kvinna då hon hade sånt hukkle på sig, han menade att det inte gick att identifiera kvinnan...detta var en invandrar kvinna och det var därför det stod i tidningen och därför blev det "krig"....
Jag tycker du skall anmäla det, om inte annat så för principens skull. Om alla tänker att det inte är någon idé att anmäla kan ju inget bli bra i slutändan. Däremot skall du nog inte förvänta dej något av anmälningen.
Nu är det inte jag som tycker det, utan en sjuksköterskeelev! I Norge visserligen men i alla fall.....http://www.expressen.se/nyheter/1.810749/norsk-skoterskelev-vill-doda-barn Det är hemskt att han tycker så och ämnar ha ett sådant yrke han utbildat sig till, men det är lika hemskt den diskussionen som följde på artikeln i Expressen.se...Uppenbarligen är han ju inte ensam om att tycka så och därmed är vi rakt tillbaka till 1930-tal *suckar djupt*
Usch, jag läste just den.. hoppas verkligen att han inte får jobba inom vården.
Villka idioter det finns, och ingen verkar ha märkt något under utbildningen heller, för då skulle den väl knappast fått gå kvar.
Kanske borde vi avliva "såna som han" dock då troligtvis vid vuxen ålder då jag inte kan tänka att man kan få sådan tankar som barn *grr*
Orkar inte ens läsa alla kommentarer. Blir så jäkla arg och ledsen. Undrar om de tänker på¨hur mycket arbete vi alstrar till samhället och att många av oss arbetar, tjänar pengar, betalar skatt osv. Däremot finns det vissa andra sorters människor som jag skulle kunna tänka mig att avliva.
Tycker nästan att personer med sådana åsikter förtjänar att själva bli funktionshindrade. Hur fan kan man vilja döda barn?
Hm... det är en mycket kort artikel, som inte ens behandlar själva händelsen särskilt utförligt. Fakta jag skulle vilja ha fram är: * menar personen att den är för selektiv abort (inte mord i mina ögon, grymt oetiskt däremot, sen så tror jag inte att någon gravid mamma ger upp sitt blivande barn pga att det inte blev som man tänkt - för livet blir aldrig som man tänkt sig i förväg!) * vilka handikappade bäbisar förtjänar att dö? alla som kommer att bära glasögon eller vad? * hur definerar personen handikapp. ?
Individer med dessa extrema åsikter har iregel inte tänkt igen alls.
Pinsamt värre. Finner ingen större mening att kommentera denna tragiska artikel. Det blir bara larvigt ändå.
Låter som 30-talets Tyskland. Enda jag har att skriva är att det är både tragiskt och vedervärdigt att det tänkesättet lever kvar hos vissa trångsynta individer.
- Liknande artiklar från två lokaltidningar: SJ lämnade rullstolsburna Emma kvar på perrongen http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1062336 SJ ber Emma om ursäkt http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1062341 - "Jag känner mig kränkt" -- Emma Johansson kvarlämnad efter SJ:s tågmiss http://www.folkbladet.se/GEN_Utmatning.asp?ArticleID=1602288 SJ: "Det är utomordentligt beklagligt" http://www.folkbladet.se/GEN_Utmatning.asp?ArticleID=1602294&CategoryID=0&ArticleStateID=2&FreeText= - Redigerat 2007-08-11 15:55
Undrar hur länge SJ och liknande skall kunna komma undan med att dom tycker att det är "beklagligt"?
- Jag utmanar samtliga, inklusive mig själv, att visa lite enad front och jävlar anamma. Låt oss mejla till SJ och säga vad vi tycker om detta. Det kan bli intressant att se vad de svarar. Skickar de någon färdig svarsmall eller bemödar de sig om att skriva individuella svar? 1. Använd denna mejladress: kundombudsman@sj.se 2. Bifoga länken till artikeln: http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1062336 3. Försök att använda en hövlig ton (även om det är svårt) 4. Publicera gärna ditt mejl i den här tråden 5. Publicera gärna ev. svar från SJ i den här tråden Det här provocerar mig nästan mest faktiskt: "Hos SJ får du som är rörelsehindrad lite extra hjälp som gör din resa enklare", skriver SJ på sin hemsida. Varför använda sig av såna floskler? Varför inte låta bli att skriva något alls? Varför inte skriva "Hos SJ får du som invalid vara glad om du har tur att ibland få åka med våra tåg. Att du har betalat fullt pris betyder inte att du har rätt att åka med. Att du har bokat rullstolsplats betyder inte ett skit, men det låter bra. Vi på SJ är övertygade om att handikappade människor inte har några tider att passa eller jobb att åka på. Vi ser helst att ni använder färdtjänst istället för att ställa till besvär och orsaka extra jobb och förseningar för vår personal och våra normala kunder." - Redigerat 2007-08-11 17:10
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1137871,00.html Hur kan det bli så fel...
Såååå typiskt s-tälje sjukan råkat ut för "puckade" läkare där oftare än på andra ställen, även flera vänner har råkat ut för ett och annat där så ingen av oss kliver in där igen åker gärna vidare fast de tar mer tid...
Han var ju 20 år och kom in till sjukhuset på helgen så att dom antog att det var droger förvånar mej inte, men det är ingen ursäkt, även unga kan få stroke.
Jag förstår inte vissa människor... Vad fasen gör det att man sitter i rullstol?? Jag får inte träffa min pojkvän för hans mamma, eftersom att jag är handikappad.. Hon tycker att det blir jobbigt... Öhm, ursäkta, jag är självständig? Tacksam för stöd
Ja det är en mänsklig rättighet det är inget snack om den saken!
Det låter hemskt tycker jag. Vissa borde nog skaffa sig ett liv och låta andra människor vara. Försök att inte bry dig om henne.
Det viktiga är vad han tycker, inte hans mamma. Men han bör säga åt henne på skarpen. För är han lycklig med dig, så ska hon vara lycklig för det. /Katastrof
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
