http://www.kvp.se/nyheter/1.728761

"Roger Tullgren, 42, älskar hårdrock. Så mycket att han har fått ett intyg på att kärleken är ett arbetshandikapp - som ger honom lönebidrag från arbetsförmedlingen."
"– Tidigare fick jag inte ledigt när jag skulle gå på konsert. Men jag gick ändå, och då fick jag sparken, säger han"

VA?! Helt otroligt, för att han är så fanatiskt intresserad av hårdrock och det påverkar hans arbete så får han det klassat som handikapp. Tycker det är helt fel, tänk så många det finns som har liknande "problem" ska dem också få intyg på att det är ett handikapp?

Finns ju så många som verkligen behöver hjälp, så låt dem få det stöd istället för personer "låssas handikapp". Klarar han inte av att jobba utan att lyssna på hårdrock så skulle han nog behöva lite samtalsterapi istället.

Han skulle ju kunna pröva kognitiv beteende terapi på nätet

Sunshine skrev: Han skulle ju kunna pröva kognitiv beteende terapi på nätet

Varför inte en rejäl spark i baken?

Lise skrev: Varför inte en rejäl spark i baken?

Jag tvivlar på att en spark skulle kunna "fixa" honom.

Jag läste det också - ett hån skulle jag vilja säga bara! Ett hån mot alla oss andra som kämpar med verkliga problem! Get over it!

DodeN skrev: http://www.kvp.se/nyheter/1.728761 "Roger Tullgren, 42, älskar hårdrock. Så mycket att han har fått ett intyg på att kärleken är ett arbetshandikapp - som ger honom lönebidrag från arbetsförmedlingen." "– Tidigare fick jag inte ledigt när jag skulle gå på konsert. Men jag gick ändå, och då fick jag sparken, säger han" VA?! Helt otroligt, för att han är så fanatiskt intresserad av hårdrock och det påverkar hans arbete så får han det klassat som handikapp. Tycker det är helt fel, tänk så många det finns som har liknande "problem" ska dem också få intyg på att det är ett handikapp? Finns ju så många som verkligen behöver hjälp, så låt dem få det stöd istället för personer "låssas handikapp". Klarar han inte av att jobba utan att lyssna på hårdrock så skulle han nog behöva lite samtalsterapi istället.

Jag tror inte vi vet hela historien. Jag tror det ligger en Asperger- problematik bakom men det får inte Arbetsförmedlingen gå ut med och inte FK heller.
Det försvarar givetvis inte att han missköter sitt jobb. Men det kan förklara varför han har lönebidrag.

Lilleman skrev: Jag tror inte vi vet hela historien. Jag tror det ligger en Asperger- problematik bakom men det får inte Arbetsförmedlingen gå ut med och inte FK heller. Det försvarar givetvis inte att han missköter sitt jobb. Men det kan förklara varför han har lönebidrag.

Det ligger troligtvis ngt sådant bakom det hela. Vad som är stötande är när det ligger en psykisk problematik i bakgrunden är att man försöker få det till ett fysiskt problem. Det gör att en stor misstro byggs upp mot oss som har ett rörelsehinder. Vi drivs ju inte heller utav ett behov att visa upp att vi har ett rörelsehinder och kan helt sjukt få stå åt sidan för de som egentligen har problemet någon helt annan stans.

Lilleman skrev: Jag tror inte vi vet hela historien. Jag tror det ligger en Asperger- problematik bakom men det får inte Arbetsförmedlingen gå ut med och inte FK heller. Det försvarar givetvis inte att han missköter sitt jobb. Men det kan förklara varför han har lönebidrag.

Precis vad jag också tror, därför min kommentar om kognitiv beteendeterapi, I morse sa dom på nyheterna att det kan komma att finnas sånna övningar på nätet och dom säger att det funkar bra tydligen.

Ja detta måste nästan vara en hårdrockande asbergare, det är den enda logiska anledningen till att klassa det hela som ett funktionshinder och bevilja lönebidrag, annars är det helt sjukt.

Misstänkte något sådant jag med när jag läste. Men det är helt knasigt att man går ut som tidning och skriver att det är pga. hårdrocken som han får lönebidrag. Det blir så fel i almänhetens ögon.

DodeN skrev: Misstänkte något sådant jag med när jag läste. Men det är helt knasigt att man går ut som tidning och skriver att det är pga. hårdrocken som han får lönebidrag. Det blir så fel i almänhetens ögon.

Det är ju rubriker tidningar säljer mest på. Inte så konstigt med andra ord. Själv är även jag ett riktigt hårdrocksfreak! Men inte till den nivån att jag går på konsert under arbetstid. Helt banalt... Men, rubriken säljer, inte någon tvekan som helst ang. det.

precis, men så tråkigt att dem inte kunde göra förtydligande. För om han nu har AS så är det ju jättebra att få fram det, så den stora massan allmänheten se att även personer med sådana handikapp kan jobba. Men tidningar är ju tidningar.

DodeN skrev: precis, men så tråkigt att dem inte kunde göra förtydligande. För om han nu har AS så är det ju jättebra att få fram det, så den stora massan allmänheten se att även personer med sådana handikapp kan jobba. Men tidningar är ju tidningar.

Jag tror "problemet" är sekretessen. Tidningarna kan se att han har sjukpension men inte varför. Sen har de väl gjort deras egna tolkningar baserat på hans musikintresse (som troligen är hans "specialintresse"
ala Asperger). FK kan sen, förstås, inte lämna ut mannens medicinska historia och antingen är mannen själv oförstående om sin diagnos, vill djävlas eller vill vara tyst om den för att han skäms.

DodeN skrev: precis, men så tråkigt att dem inte kunde göra förtydligande. För om han nu har AS så är det ju jättebra att få fram det, så den stora massan allmänheten se att även personer med sådana handikapp kan jobba. Men tidningar är ju tidningar.

Glömde en sak. Dock så måste man skilja på en sådan diagnos och vanlig bortskämdhet. Man måste givetvis acceptera att han har ett "specialintresse" men det ligger ingenting i aspergares problematik som ska berättiga att han missköter sitt jobb. Det handlar nog egentligen om vanlig bortskämdhet. Jag tror att det är viktigt att omgivningen och arbetsgivaren sätter gränser. Därför är det viktigt att han själv vet att han får lönebidrag (inte sjukpension som jag felaktigt skrev innan) pga av asperger-problematiken och inte hårdrocksintresset. Han får det kanske pga av dålig koncentration, lägre arbetseffektivitet, etc. men inte på grund av ogiltig frånvaro. Det klassas som arbetsvägran. Jag skulle tro att han ändå får sparken om det här fortsätter.

Det är alltså viktigt att man inte använder diagnosen som en ursäkt för att missköta sig eller att man blir "stämplad" som sjukare än vad man egentligen är.

Helt klart så ska man inte använda diagnosen som en ursäkt till att få bete sig som man vill. Vad jag menar med att det hade varit bra att det stått om ev. diagnos är att andra i liknande situation får se att det går att jobba. Sambon har AS och vill inget annat än att få jobba, men han har inte klarat av att plugga klart gymnasie och då är det jättesvårt.


Visst att det finns sekretess, men nu har han ju själv sagt att det beror på att han är hårdrockare. Och så vitt jag vet så är personer med AS medvetana om att dem har det. Så att någon går och säger att det beror på hårdrockandet och sen att tidningen sväljer det känns lite otroligt, men som sagt. Allt för att sälja lösnummer.

Har han nu fått lönebidrag pga. AS och den problematiken så är det synd att ingen hjälper honom med att få en arbetsplats där han kan fungera. Så han får hjälp att inse att man inte kan skita i jobb för att gå på konserer.

DodeN skrev: Helt klart så ska man inte använda diagnosen som en ursäkt till att få bete sig som man vill. Vad jag menar med att det hade varit bra att det stått om ev. diagnos är att andra i liknande situation får se att det går att jobba. Sambon har AS och vill inget annat än att få jobba, men han har inte klarat av att plugga klart gymnasie och då är det jättesvårt. Visst att det finns sekretess, men nu har han ju själv sagt att det beror på att han är hårdrockare. Och så vitt jag vet så är personer med AS medvetana om att dem har det. Så att någon går och säger att det beror på hårdrockandet och sen att tidningen sväljer det känns lite otroligt, men som sagt. Allt för att sälja lösnummer. Har han nu fått lönebidrag pga. AS och den problematiken så är det synd att ingen hjälper honom med att få en arbetsplats där han kan fungera. Så han får hjälp att inse att man inte kan skita i jobb för att gå på konserer.

Jag håller med dig om att det vore bra om folk av alla olika diagnoser visar att de är föredömen och kan klara av ett arbete. Men om det ska stå i en artikel i tidningen så krävs det individens egna tillåtelse. FK får inte själva ge ut den informationen till media. Hur de har fått ge ut hans identitet vet jag inte. Det tyder kanske på att han själv är ganska delaktig i denna berättelsen. Men det faktum att han kanske undanhåller sin AS-diagnos kan bero på skam eller okunskap. Varken FK, Media, du eller jag kan kräva att han ska dela med sig av den informationen till allmänheten. Rockkonserterna kanske var en ursäkt.
Det är integritetskränkande och säkert inte till fördel för individen om informationen skulle komma ut utan individens egna godkännande. I det här sammanhanget är det dessutom bra om en AS-diagnos inte blir känd eftersom det kan tolkas som att AS:are hellre går på konserter än sköter sitt arbete.

Om han nu själv helhjärtat tror att konserterna är orsakan till att han får lönebidrag så har han kanske inte tagit till sig sin AS-problematik eller möjligtvis en lindrig utvecklingsstörning. Vad vet vi egentligen?

Jag håller dock med dig om att tidningarna vill sälja lösnummer. Om diagnoser är den jag tror att den är bör de inte ha exponerats han identitet på det här viset. Hans egen berättelse är inte rationell. FK å andra sidan kan inte bestrida hans egna uppgifter pga sekretessen -vilket media och kanske individen i fråga är mycket medvetna om.

Varför han gör det är svårt att förstå. Kanske är det ett sätt att försöka förstå sin diagnos.

Till sidans topp

Jag tycker vår regegering inte bryr sig om oss svaga i samhälet att inte bli insläpt på lunch resturang vart jag när jag jobbade på björnkulla vårdhem då var vi uta med rullstolar då vart vi nobade så mera attityd att vi blir mera respekterade i svenska samhälet och sjukpantioner det måste vi börja klaga på för oss har de glömt en hel del för bätre pantion tack för ordet nu från kiki

Kiki skrev: Jag tycker vår regegering inte bryr sig om oss svaga i samhälet att inte bli insläpt på lunch resturang vart jag när jag jobbade på björnkulla vårdhem då var vi uta med rullstolar då vart vi nobade så mera attityd att vi blir mera respekterade i svenska samhälet och sjukpantioner det måste vi börja klaga på för oss har de glömt en hel del för bätre pantion tack för ordet nu från kiki

Tycker inte Persson-regeringen var mycket bättre än dagens Reinfeldt-regering.

Själv står jag nånstans i mitten på vänster-höger skalan. Tycker staten ska ge grundläggande trygghet som idag, men inte dalta med människor och göra dem passiva och bidragsberoende. Samtidigt är det väldigt viktigt att inse att alla inte kan arbeta pga t.ex. sjukdom. Vet en massa jobb jag inte skulle klara av för att de är fysiskt ansträngande.

Att genomföra försämringar i välfärden (t.ex. A-kassan) och sänka skatter är inte populära beslut efter S långa tid vid makten.
Regeringen kanske påverkar, men styr knappast samhällets syn på f-hindrade. Att bli nobbad pga
f-hinder borde ingen acceptera längre.

Självfallet ska så många som möjligt jobba och få egen trygg inkomst, men det går ju inte att bita sig i svansen så att säga, först måste jobben fram och vettiga attityder mot de som idag har svårt att få jobb, inte bara vi funkisar utan invandrare, ensammstående föräldrar och folk över 50 år eller yngre akademiker med superutbildningar men utan erfarenhet. Vad som händer när man tar bort och skär ner först och bara säger att nu måste alla jobba så kommer de som får det sämre bli ännu mer utslagna och dessutom kosta mer för samhället.

KarinSch skrev: Självfallet ska så många som möjligt jobba och få egen trygg inkomst, men det går ju inte att bita sig i svansen så att säga, först måste jobben fram och vettiga attityder mot de som idag har svårt att få jobb, inte bara vi funkisar utan invandrare, ensammstående föräldrar och folk över 50 år eller yngre akademiker med superutbildningar men utan erfarenhet. Vad som händer när man tar bort och skär ner först och bara säger att nu måste alla jobba så kommer de som får det sämre bli ännu mer utslagna och dessutom kosta mer för samhället.

Ja visst är det så. Människor behöver komma ut riktiga arbeten, så långt kan jag hålla med "Reinfeldt inc" men det kan inte ske på det sätt det vill. De med sina ständiga hot och nedskärningar och kontrollanter från fk som ringer upp alla personer som ska omprövas i föräkringssystemet och förhör dem om arbetesförmågan, skapar de bara ångest, rädsla och otrygghet. Regeringen person skapade inte heller varaktiga jobb, men man käände sig trygg och kunde i lugn och ro pröva sig fram viaolika praktikplatser. Jag tror att denna modell i längden skapar flera jobb om inte så åtminstone människor som känner att det fått ett fungerande liv och kanske i framtiden ett arbete.

En tidigare bekant till mig vägrar arbeta av ren lathet. Han/hon kan ta vilket arbete4 som helst, men går till arbetet "och får en arbetsförhindrande skada" och blir sjukskriven. Bidragsberoende med andra ord. Nu har personen öppnat en bar/krog, där de enbart spelar gamla skivor/har live-uppträdanden av lokala band på schemat. Allt för att slippa jobba under vardagarna med andra ord. Riktigt synd om personen egentligen...

Att öppna och driva en bar är nog inget man gör med vänsterhanden. Din kompis har kanske hittat rätt i livet.

Moon skrev: Att öppna och driva en bar är nog inget man gör med vänsterhanden. Din kompis har kanske hittat rätt i livet.

Nej, jag vet att det inte är det lättaste att bara "nu kör vi en bar-grej varje helg", men just det att han äre bidragsberoernde är vad jag i huvudsak påpekade, inte sant? Om personen (som du kallar kompis) har hittat rätt i livet i dagsläget har jag inget att säga om.

Håller fullständigt med dig dom tänker som vanligt på sig i första dom så kallade medborgna är bra att ha endast i valtider .Sedan skiter dom totalt i oss svaga grupper som har det jobbigt inget nytt i detta men när ska dom lära sig att det är vi vanliga som har röstat fram dom.En som undrar om det är värt att rösta snart
eftersom dom ändå inte sköter det dom ska göra?Tack
kicki.

Till sidans topp

Jag är så arg!
Min fastighetsslötar verkar ha handikappsfobi! Sen jag fick eget hackar han ner på mig & anklagar mig för saker jag inte gjort! Nu hacjar han ner på min sambo också. En morgon gapade han på mig för ingneting då sa jag ""Ta din handikappsfobi & dra nån annstans". Han gick vilket bevisar att jag hade röätt! Men han sa att han skulle ringa han chef! Jag sa bara "Visst gör det"
Han hot biter inte på mig! För han har hotat mig med massor. Jag & min sambo håller på att få tag på en person som nog kan hjlpa oss & har fått hör att månag klagar på fastighetskötaren här

Vad är det specifikt han klagar på hos dig och din sambo?? *nyfiken* För fortsätter han utan anledning att diskriminera er och jävlas med era grannar så borde ju något göras...vilket ni verkar ha börjat arbeta med, det är bra!

Det är ju inte bara vi som klagar över honom! Han har tydliegn priblem hemma & tar med dom till jobbet & så går det ut över hyresgästerna. Men om han problem är det inte vårat fel! men nu har han hackat ner på mig & snart 3 år fast jag inte gjort nått!

Snowwhite skrev: Det är ju inte bara vi som klagar över honom! Han har tydliegn priblem hemma & tar med dom till jobbet & så går det ut över hyresgästerna. Men om han problem är det inte vårat fel! men nu har han hackat ner på mig & snart 3 år fast jag inte gjort nått!

Jag tycker att du skall kontakta huvudkontoret som ditt bostadskomplex tillhör, han bestämmer inte allt som fastighetsskötare!!!

Snowwhite skrev: nu har han hackat ner på mig & snart 3 år fast jag inte gjort nått!

Du får nog vara mer konret om du söker stöd här.
På vilket sätt har han "hackat ner" på dig? Vad anklagar han dig för att ha gjort?

CHBL skrev: Du får nog vara mer konret om du söker stöd här. På vilket sätt har han "hackat ner" på dig? Vad anklagar han dig för att ha gjort?

Jag blev anklagad att skräpa ner i tbättstugan. Han sa att jag inte kunde läsa för man fick inte grilla på balkongen men jag hade ingen grill enn. Han s sa att man inte fick ställa ut en gallam frys i trapphuset det hade jag inte gjort så har det vrait mer småsaker & så.

Sunshine skrev: Jag tycker att du skall kontakta huvudkontoret som ditt bostadskomplex tillhör, han bestämmer inte allt som fastighetsskötare!!!

Vi håller på men inte fått tag i dom än det ät ju öberalt & ingenstans

Snowwhite skrev: Vi håller på men inte fått tag i dom än det ät ju öberalt & ingenstans

Ett telefonnummer till ett huvudkontor borde ju finnas, vilket borstadsbolag är det, hyr du eller äe det bostadsrätt?

Sunshine skrev: Ett telefonnummer till ett huvudkontor borde ju finnas, vilket borstadsbolag är det, hyr du eller äe det bostadsrätt?

Vi har ju ett nummer! Vi håller på att jaga dom just nu! Jag bor i hyresrätt!

Nu menar jag inte att vara dum, men på vad sätt har han handikappfobi och diskriminerar er?
Han låter mer som en allmänt stökig och olämplig fastighetsskötare, som inte drar sig för att vara otrevlig mot vem som helst, med eller utan fh!
Det är väl något positivt?!

Men har gick ju på mamma också & har har samma handikapp! han är mest på mig 6 min sambo som har handikapp! Vi får ju skulden för sånt vi inte gjort. Han klnakar mest ber på de som har nån typ av handikapp! Det är intea bara vi som har det.

Om han gör så ska ni absolut berätta det för bostadsbolaget, det är diskriminering.

Vi är ju på väg! Men jag ska gå runt med en protestlista! En granne kom med förslaget

Snowwhite skrev: Vi är ju på väg! Men jag ska gå runt med en protestlista! En granne kom med förslaget

Bra förslag tycker jag! Skriv även ner lite vid sidan av och berätta om hur illa ni tycker att ni har blivit bemötta, sånt biter

Helna skrev: Bra förslag tycker jag! Skriv även ner lite vid sidan av och berätta om hur illa ni tycker att ni har blivit bemötta, sånt biter

Jo de ska vi! Namn & klagomål

Snowwhite skrev: Men har gick ju på mamma också & har har samma handikapp! han är mest på mig 6 min sambo som har handikapp! Vi får ju skulden för sånt vi inte gjort. Han klnakar mest ber på de som har nån typ av handikapp! Det är intea bara vi som har det.

Då är det ju klar diskriminering!

Martina skrev: Då är det ju klar diskriminering!

jag vet men u sak det förhoppningsvis bli ändring

Jag tycker att du borde anmäla mannen för trakassserier

Det finns inga bevis eller vittnen! Protestlistan först resten sen

Till sidans topp

Igår stod jag och assistent Cecilia på närmsta stormarknad och lämnade ut brochyrer om Marschen i någon timme. Vi har en stor utgång med dörrar på varje sida och vi stod så vi hela tiden kunde se varandra. Vi startade väl med 50 papper var. På 15 minuter hade jag blivit av med mina, hon knappt hälften. Ingen kunde se vad som stod i pappern genast så man fattade att det handlade om något för funktionshindrade, kunde lika bra varit gratisbiljetter till HIF match.
Hos mig log alla lite lätt besvärat och tog emot pappert, hos henne gick de nonchalant förbi.
En liten tant, kanske 10-15 år äldre än jag själv meddelade mig att jag var söt i min fläta (hade inte haft tid att göra vid håret ordentligt utan flätat det slarvigt och jag är faktiskt 50 bast).
Lite kul att filosofera om, vad vi kom fram till var att assistenten får låna manuella rullen nästa gång så går det fortare att bli av med lapparna.

Minns i typ 4:e klass när vi skulle sälja coccosbollar för en skolresa. Alla parade ihop sig direkt och jag och den busiga killen blev kvar. Visade sig senare att han har adhd/Damp, så det var en "bråkstake". Nu var det så att han var så mycket kortare än mig och såg söt ut. Så trots att han ringde på alla dörrar samtidigt i trappuppgången och bråkade så fick vi sålt mer än alla andra. och många tanter trodde det var min busiga lillebo jag hade med och tyckte så synd om oss. Självklart spelade vi med på det.

Så ser man söt och synd om kan man få fördelar... Just i detta fallet så tyckte vi det bara var jättebra.

Mäkte i veckan att jag slipper betala avgift för försenade böcer på biblioteket när jag sitter i rullstolen. Förra året när jag gick och lämnade dem och var försenad med en dag fick jag betala, nu när det var ett par dagar så slapp jag, och det var andra gången.

Finns ju två sidor, men kul att filosofera om.

KarinSch: men du kanske ser 30 år yngre ut i fläta, ta det som en komplimang

DodeN skrev: .... Mäkte i veckan att jag slipper betala avgift för försenade böcer på biblioteket när jag sitter i rullstolen. Förra året när jag gick och lämnade dem och var försenad med en dag fick jag betala, nu när det var ett par dagar så slapp jag, och det var andra gången. ..

För ett antal år sedan när jag hade en bitande unghund samt studerade Antiken på Högskolan, hade jag lånat en fin och säkert svindyr bok på biblioteket. Hunden hade tuggat ordentligt i kanten på boken och när boken skulle tillbaka kunde jag inte själv lämna den, jag var väl förkyld eller nåt. Så jag utrustade min dåvarande pojkvän med massa pengar för att ersätta dem men ...

... när han kom dit frågade bibliotikarien surt varför jag själv inte lämnade tillbaka boken och han svarade att jag var sjuk, vaddå sjuk tyckte tanten, ja, hon orkar inte komma pga sitt handikapp svarade han. Åhhhh, är hon handikappad - dåååå förstår jag och såklart behöver hon inte betala .........

Bibiotikarie såg väl en "handikappad" sitta hemma och tugga på fina böcker om Antiken dagarna i ända.

Till sidans topp

Nu startade jag nästan en folkstorm.
Jag borde inte använt ordet stirra för det var inte alls så att jag bara stannade upp och stod och stirrade på honom

Men det var precis så som någon skrev här att jag tittade för att se vad eller om han hade några hjälpmedel, hur han tog sig upp för trappan osv.

Många frågar ju mig om Vigor och om hans sjukdom och jag tar sällan illa upp men som sagt så är man ju inte alltid sugen på att vara ambassadör för sin sjukdom. Ibland orkar jag inte förklara och ibland har jag stött på tråkiga kommentarer.
Det känns ju väldigt påfluget att gå fram och fråga om ett handikapp och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan. Men jag inser ju hur otrevligt det är att bara titta på folk (även om man gör det i smyg).

Det var någon som skrev att folk kanske inte tittar på en för fh utan för att man har en snygg jacka på sig eller liknande.
Det är tråkigt om människor inte vågar möta varandras blick för att dem är rädda för att vara "en som stirrar".
Det är väl nästan värre att vända bort blicken när man möter en människa olik en själv på gatan. Oavsett om det är en man i rullstol eller en kvinna i burkha.

Därmed inte sagt att jag tycker det är OK att stå och stirra på folk.
Nästa gång ska jag absolut fråga om det är något jag undrar, och jag respekterar absolut ett NEJ.

Tack för alla inlägg, kram Fia.

Hurlermamman skrev: Nu startade jag nästan en folkstorm. Jag borde inte använt ordet stirra för det var inte alls så att jag bara stannade upp och stod och stirrade på honom Men det var precis så som någon skrev här att jag tittade för att se vad eller om han hade några hjälpmedel, hur han tog sig upp för trappan osv. Många frågar ju mig om Vigor och om hans sjukdom och jag tar sällan illa upp men som sagt så är man ju inte alltid sugen på att vara ambassadör för sin sjukdom. Ibland orkar jag inte förklara och ibland har jag stött på tråkiga kommentarer. Det känns ju väldigt påfluget att gå fram och fråga om ett handikapp och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan. Men jag inser ju hur otrevligt det är att bara titta på folk (även om man gör det i smyg). Det var någon som skrev att folk kanske inte tittar på en för fh utan för att man har en snygg jacka på sig eller liknande. Det är tråkigt om människor inte vågar möta varandras blick för att dem är rädda för att vara "en som stirrar". Det är väl nästan värre att vända bort blicken när man möter en människa olik en själv på gatan. Oavsett om det är en man i rullstol eller en kvinna i burkha. Därmed inte sagt att jag tycker det är OK att stå och stirra på folk. Nästa gång ska jag absolut fråga om det är något jag undrar, och jag respekterar absolut ett NEJ. Tack för alla inlägg, kram Fia.

Ok, först bör jag väl komma med en liten tillrättaviselse. Var det av ren nbyfikenhet tu tittade lite extra på den msannen/killen så kunde du gott och väl ha skrivit det först, istyället för att bara skriva att du "stirrade". För dret är ju otrevligt att stirra, precis som du skrev.

Nu över till en nyfikenhet ang. din son. Vilken sjukdom har han? Ta frågan som förnärmande om du så önskar, men det är ren nyfikenhet. Och allmänt intresse för den delen.

Redigerat 2007-05-27 12:02

Jack worm skrev: Ok, först bör jag väl komma med en liten tillrättaviselse. Var det av ren nbyfikenhet tu tittade lite extra på den msannen/killen så kunde du gott och väl ha skrivit det först, istyället för att bara skriva att du "stirrade". För dret är ju otrevligt att stirra, precis som du skrev. Nu över till en nyfikenhet ang. din son. Vilken sjukdom har han? Ta frågan som förnärmande om du så önskar, men det är ren nyfikenhet. Och allmänt intresse för den delen. Redigerat 2007-05-27 12:02

Han har Hurlers sjukdom (mps1) det är först och främst en dödlig inlagringssjukdom, men nu är han benmärgstransplanterad och kommer inte dö.
Däremot är skelletet skadat pga sjukdomen med skolios och kyfos, svag nacke, stela leder och stort huvud (andra har vattenskalle men inte Vigor). Det kommer krävas många operationer av höfter och rygg. Personer med en mps sjukdom får oxå ett säreget utseende, ungefär som med Downs syndrom så ser man om någon har Hurlers sjukdom.

Idag finns sju personer i Sverige med Hurlers, alla under 12 år. Den äldsta i världen bor i England och är i 20-års åldern.
Så du förstår att det är svårt att fråga en äldre hur han/hon upplever sin sjukdom. Flickan i England har vi alltså ingen kontakt med.

Det kanske vore en bra idé för er att ta kontakt med tjejen i england?

Sunshine skrev: Det kanske vore en bra idé för er att ta kontakt med tjejen i england?

I sommar ska vi på läger och träffa andra barn och ungdomar med olika mps-sjukdomar och då kommer även en engelsk läkare som är världsledande på mps sjukdomar. Han kan kanske veta hur och om vi kan komma i kontakt med den engelska tjejen.

Hurlermamman skrev: I sommar ska vi på läger och träffa andra barn och ungdomar med olika mps-sjukdomar och då kommer även en engelsk läkare som är världsledande på mps sjukdomar. Han kan kanske veta hur och om vi kan komma i kontakt med den engelska tjejen.

Hoppas att han kan förmedla kontakten

Till sidans topp

Häromdagen var jag på ikea och såg där en man med ett uppenbart funktionshinder. Han såg lite ut som min son fast vuxen och jag ville bara titta på honom.
Men så skämdes jag såklart, man får ju inte stirra på folk som ser annorlunda ut- eller?

Vad tycker ni här som säkert blivit utstirrade många gånger? Jag kanske skulle pratat med honom och förklarat att jag har ett barn med ungefär likadan kropp och sagt att jag har så många frågor. Har han ont, är folk elaka, hur klarar han vardagen, ska jag anpassa hemmmet för att göra det så bekvämt som möjligt osv osv.

Förstår ni vad jag menar? Jag stirrade ju inte av ondo utan av igenkännande men hur ska mannen på ikea veta det? Han ser ju bara en tjej som glor.

Hjälp

Ja, alltså, att stirra eller bli stirrad på är inte lyckat. Gå fram och fråga om du får ställa några frågor i stället om du nu kan avgöra att han inte har bråttom, för det är fruktansvärt irriterande och ouppfostrat när folk inte kan respektera att. Man har bråttom, eller inte orkar svara. Funktionshindrade är inga informationscentraler som alltid har tålamod med sånt. Man måste respektera om en person inte vill svara.

Var du nyfiken/frågvis pga likheter hos din son skulle du givetvis ha frågat istäälet fölr att "bara glo". Precis som Sunshine säger så är det varken trevligt eller "passande" att bli utstirrad eller att stirra på någon pga ett visst handiikapp eller så.

Personligen har jag blivit utstirrad ett otal ggr, då av yngre barn i första hand. Allt beroende på dålig uppfostran, men samtidigt pga att barn ALLTID är nyfikna på folk i dess omgivning. Om sedan någon ser direkt vanskapt ut är ju de alltid mer värdefulla att stirra på, skrattade åt osv. Nu säger jag inte att det enbart är yngre människor som ägnar sig just åt stirrande i överlag. När jag ser folk med fh tittar inte extra mycket på dessa, jag noterar att de finns. Stirrande är av ondo.

Redigerat 2007-05-26 11:55

Jack worm skrev: Var du nyfiken/frågvis pga likheter hos din son skulle du givetvis ha frågat istäälet fölr att "bara glo". Precis som Sunshine säger så är det varken trevligt eller "passande" att bli utstirrad eller att stirra på någon pga ett visst handiikapp eller så. Personligen har jag blivit utstirrad ett otal ggr, då av yngre barn i första hand. Allt beroende på dålig uppfostran, men samtidigt pga att barn ALLTID är nyfikna på folk i dess omgivning. Om sedan någon ser direkt vanskapt ut är ju de alltid mer värdefulla att stirra på, skrattade åt osv. Nu säger jag inte att det enbart är yngre människor som ägnar sig just åt stirrande i överlag. När jag ser folk med fh tittar inte extra mycket på dessa, jag noterar att de finns. Stirrande är av ondo. Redigerat 2007-05-26 11:55

Säger som Jack och Sunshine, bättre att gå fram att fråga, och vill han inte prata om det säger han förmodligen det. Och i så fall är det väl bara att be om ursäkt för att man stört, artighet är ju alltid en fördel.

Jag blir mest förvånad när vuxna stirrar och tack och lov så händer det inte allt som oftast. Min mamma berättade dock att hon tittade (lite bättre än att vrålstirra iaf) på nästan alla i rullstol, när jag var liten, för att se vad dom hade för rullstolar, och om någon kunde vara bättre än den jag hade då. Jag sa till henne att det kanske var bättre att gå fram och säga det då, tyckte det var lite pinsamt, men samtidigt kunde jag då tänka när vuxna stirrade, att de kanske hade en egen dotter eller son som satt i rullstol. Det sparade mig mycket irritation faktiskt. Men ja, mitt stående tips är att nästa gång gå fram och fråga om man får fråga.


Men Jack, jag tror inte barn stirrar av dålig uppfostran, utan av nyfikenheten du nämnde, barn stirrar, de kommer alltid stirra. Och det måste dom få göra. Jag råkade ut för att en liten kille tittade på mig och hans pappa blev vansinnig! Och skällde på ungen och bar iväg honom. Då kunde jag inte vara tyst utan sa till pappan att det är bättre att barnet får komma fram och fråga om han undrar. Med pappans inställning, att man absolut inte får titta eller prata med funktionshindrade så skulle barnet få en avig synvinkel på det hela och tro att det är livsfarligt att prata med folk i rullstol. Små barn har nog lite svårt att skilja på "nu stirrar jag och är oartig, pappa blir arg", "pappa släpar iväg mig när jag tittar på tjej i rullstol, hon är farlig".

Små barn måste få titta så de vänjer sig vid att alla inte ser likadana ut. Annars kommer de ju definitivt växa upp med en avig syn på det annorlunda, och med en hel del fördomar.

Elwah skrev: Säger som Jack och Sunshine, bättre att gå fram att fråga, och vill han inte prata om det säger han förmodligen det. Och i så fall är det väl bara att be om ursäkt för att man stört, artighet är ju alltid en fördel. Jag blir mest förvånad när vuxna stirrar och tack och lov så händer det inte allt som oftast. Min mamma berättade dock att hon tittade (lite bättre än att vrålstirra iaf) på nästan alla i rullstol, när jag var liten, för att se vad dom hade för rullstolar, och om någon kunde vara bättre än den jag hade då. Jag sa till henne att det kanske var bättre att gå fram och säga det då, tyckte det var lite pinsamt, men samtidigt kunde jag då tänka när vuxna stirrade, att de kanske hade en egen dotter eller son som satt i rullstol. Det sparade mig mycket irritation faktiskt. Men ja, mitt stående tips är att nästa gång gå fram och fråga om man får fråga. Men Jack, jag tror inte barn stirrar av dålig uppfostran, utan av nyfikenheten du nämnde, barn stirrar, de kommer alltid stirra. Och det måste dom få göra. Jag råkade ut för att en liten kille tittade på mig och hans pappa blev vansinnig! Och skällde på ungen och bar iväg honom. Då kunde jag inte vara tyst utan sa till pappan att det är bättre att barnet får komma fram och fråga om han undrar. Med pappans inställning, att man absolut inte får titta eller prata med funktionshindrade så skulle barnet få en avig synvinkel på det hela och tro att det är livsfarligt att prata med folk i rullstol. Små barn har nog lite svårt att skilja på "nu stirrar jag och är oartig, pappa blir arg", "pappa släpar iväg mig när jag tittar på tjej i rullstol, hon är farlig". Små barn måste få titta så de vänjer sig vid att alla inte ser likadana ut. Annars kommer de ju definitivt växa upp med en avig syn på det annorlunda, och med en hel del fördomar.

Ok, undantag finns förvisso. Men det gäller inte enbart "förmågan av att stirra". Givetvis kan det lätt bli förvirrande för det lilla barnet om det inte vet vad som är rätt kontra fel. "Vågar jag prata med den där personen? Personen sitter ju i rullstol, de är väl farliga?"
Jag vet att du inte är så dum så att du inte förstår, för jag har pratat med dig tidigare.

Hurlermamman skrev: Häromdagen var jag på ikea och såg där en man med ett uppenbart funktionshinder. Han såg lite ut som min son fast vuxen och jag ville bara titta på honom. Men så skämdes jag såklart, man får ju inte stirra på folk som ser annorlunda ut- eller? Vad tycker ni här som säkert blivit utstirrade många gånger? Jag kanske skulle pratat med honom och förklarat att jag har ett barn med ungefär likadan kropp och sagt att jag har så många frågor. Har han ont, är folk elaka, hur klarar han vardagen, ska jag anpassa hemmmet för att göra det så bekvämt som möjligt osv osv. Förstår ni vad jag menar? Jag stirrade ju inte av ondo utan av igenkännande men hur ska mannen på ikea veta det? Han ser ju bara en tjej som glor. Hjälp

Jag har inga problem med att folk tittar på mig. Jag sitter i rullstol ska kanske tilläggas. Jag tycker det är bättre att folk tittar än att människor inte ser att jag finns. Jag känner ständigt blickar på mej när jag handlar, sätter mig i bilen och tar in rullstolen, när jag har ett litet barn i knäet, när jag tränar, osv. Men det är vad man själv lägger in för värderingar i folks tittande som spelar roll. De kanske tycker att man är snygg, att man har konstig frisyr, snygg tröja, eller de kanske tror att de har träffat mig någon annastans. Det behöver ju inte ha med rullstolen att göra. Sen är ju en annan fråga det här med att hjälpa till. Jag svarar faktiskt ofta ja för att inte göra den människa som frågar mig om jag behöver hjälp ledsen. De har samlat mod, tänker jag, och då ska de minsann få göra en insats. Huvudsaken är att jag vet vad jag klarar av. Dock så avböjer jag ibland pga t.ex. matkassor måste packas på rätt sätt annars blir de opraktiska att ha i knäet när man kör rullstol.
jag blir glad när folk frågar om jag behöver hjälp. Det är lika självklart som att jag frågar en person med barnvagn om de behöver hjälp om jag tror så är fallet. I Sveriges näringsliv har vi annars ett problem med att vi tror att tekniken kan ersätta all form av mänsklig kommuniktation och hjälp. Men som tur är är svenska folket fortfarande ett mycket vältänkande folk.
Jag känner mig inte alls kränkt om någon frågar mig om något eller tittar på mig. Om de frågar om jag behöver hjälp tyder det på att de själva har insett att samhället utgör vissa hinder för oss funktionshindrade. Det är en bra insikt tycker jag. Jag tror det här "syndromet" med att man inte vill bli uttitad har med det man gått igenom inom sjukvården. Jag har t.ex. fått ligga naken under undersökningar med slangar överallt och se en städerska komma in genom dörren. Jag har fått stå och förklara för en sköterska på akuten, inför hela väntrummet, varför jag inte kommit till akuten tidigare och vilka symtom jag hade. jag har fått stå ut med att praktikanter följer med sjukgymnasten trots att de bara är ett par år äldre än vad jag själv var då. Alltså den här förflyttningen av ribban som utgör taket för hur mycket integritetskränkande behandling man kan utstå förflyttas hela tiden. Tyvärr har säkert funktionshindrade samma behov av andra att "ge tillbaka" och få utlopp för sin frustration. Och tyvärr kanske det, precis som för andra, ibland råkar gå ut över fel personer. De som kanske blir sura för att du tittar kanske bara har en dålig dag. Men folk har börjat tro att det är ett utmärkande drag för oss. Jag tror att det finns en allmän vilja från icke-funktionshindrade att funktionshindrade alltid ska vara positiva och glada. Så är det givetvis inte.

Sen får man ju kanske vara lite försiktig om man tycker att någon ser "likadan" som ens barn och vill ha tips och råd. bara för att han är funktionshindrad är det inte säkert att han har rätt kunskap eller att han ens vill framstå som en ambassadör för sitt funktionshinder.
Men du kan inte få mer än ett nej. En del växer med chansen att få förklara hur det är.
Det är det som är hela grejen: Alla är olika!

Lilleman skrev: Jag har inga problem med att folk tittar på mig. Jag sitter i rullstol ska kanske tilläggas. Jag tycker det är bättre att folk tittar än att människor inte ser att jag finns. Jag känner ständigt blickar på mej när jag handlar, sätter mig i bilen och tar in rullstolen, när jag har ett litet barn i knäet, när jag tränar, osv. Men det är vad man själv lägger in för värderingar i folks tittande som spelar roll. De kanske tycker att man är snygg, att man har konstig frisyr, snygg tröja, eller de kanske tror att de har träffat mig någon annastans. Det behöver ju inte ha med rullstolen att göra. Sen är ju en annan fråga det här med att hjälpa till. Jag svarar faktiskt ofta ja för att inte göra den människa som frågar mig om jag behöver hjälp ledsen. De har samlat mod, tänker jag, och då ska de minsann få göra en insats. Huvudsaken är att jag vet vad jag klarar av. Dock så avböjer jag ibland pga t.ex. matkassor måste packas på rätt sätt annars blir de opraktiska att ha i knäet när man kör rullstol. jag blir glad när folk frågar om jag behöver hjälp. Det är lika självklart som att jag frågar en person med barnvagn om de behöver hjälp om jag tror så är fallet. I Sveriges näringsliv har vi annars ett problem med att vi tror att tekniken kan ersätta all form av mänsklig kommuniktation och hjälp. Men som tur är är svenska folket fortfarande ett mycket vältänkande folk. Jag känner mig inte alls kränkt om någon frågar mig om något eller tittar på mig. Om de frågar om jag behöver hjälp tyder det på att de själva har insett att samhället utgör vissa hinder för oss funktionshindrade. Det är en bra insikt tycker jag. Jag tror det här "syndromet" med att man inte vill bli uttitad har med det man gått igenom inom sjukvården. Jag har t.ex. fått ligga naken under undersökningar med slangar överallt och se en städerska komma in genom dörren. Jag har fått stå och förklara för en sköterska på akuten, inför hela väntrummet, varför jag inte kommit till akuten tidigare och vilka symtom jag hade. jag har fått stå ut med att praktikanter följer med sjukgymnasten trots att de bara är ett par år äldre än vad jag själv var då. Alltså den här förflyttningen av ribban som utgör taket för hur mycket integritetskränkande behandling man kan utstå förflyttas hela tiden. Tyvärr har säkert funktionshindrade samma behov av andra att "ge tillbaka" och få utlopp för sin frustration. Och tyvärr kanske det, precis som för andra, ibland råkar gå ut över fel personer. De som kanske blir sura för att du tittar kanske bara har en dålig dag. Men folk har börjat tro att det är ett utmärkande drag för oss. Jag tror att det finns en allmän vilja från icke-funktionshindrade att funktionshindrade alltid ska vara positiva och glada. Så är det givetvis inte. Sen får man ju kanske vara lite försiktig om man tycker att någon ser "likadan" som ens barn och vill ha tips och råd. bara för att han är funktionshindrad är det inte säkert att han har rätt kunskap eller att han ens vill framstå som en ambassadör för sitt funktionshinder. Men du kan inte få mer än ett nej. En del växer med chansen att få förklara hur det är. Det är det som är hela grejen: Alla är olika!

Du har inga problem med att folk glor på dig för att du inte ser ut som folk ANSER att man ska se ut? Inte ha rullstol alltså... Du skojar inte nu, eller? Jag tycker det är helt befängt att säga som du gör. Skulle exempelvis jag behöva rullstol för att kunna klara mig i vardagen skulle jag bli rent av förnärmad av att någon skulle titta lite extra på mig. Detta händer givetvis oavsett hur kaxig eller blug man är vid direkt kontrakt med persaonen ifråga. Men jag tycker ändå att det är rent av skamligt det här med gloende och stirrande. Precis som jag nämnde tidigare beror det mycket på dålig uppfostran NÄR BARNET INTE ÄR NÅGOT BARN LÄNGRE.
Dvs när du blivit 18 år, och räknas som myndig. Då bör du ju ha blivit uppfostrad "som man ska". Finns det ungdomar som ofta/alltid glor ogillande på mig? Behöver nog inte kommenera det skulle jag tro. Så är fallet för många av oss med annorlunda utseende. "Nyfikenheten" bör väl ha lagt sig vid den åldern? Frågan riktas i första hand till Elwah, men även ni andra har frågan att svara på. Har jag inte rätt trots allt? "Nyfikenhet" tllhör grundskolan, sen är det orsakat av dålig uppfostran om vad som är rätt och fel.

Jack worm skrev: Du har inga problem med att folk glor på dig för att du inte ser ut som folk ANSER att man ska se ut? Inte ha rullstol alltså... Du skojar inte nu, eller? Jag tycker det är helt befängt att säga som du gör. Skulle exempelvis jag behöva rullstol för att kunna klara mig i vardagen skulle jag bli rent av förnärmad av att någon skulle titta lite extra på mig. Detta händer givetvis oavsett hur kaxig eller blug man är vid direkt kontrakt med persaonen ifråga. Men jag tycker ändå att det är rent av skamligt det här med gloende och stirrande. Precis som jag nämnde tidigare beror det mycket på dålig uppfostran NÄR BARNET INTE ÄR NÅGOT BARN LÄNGRE. Dvs när du blivit 18 år, och räknas som myndig. Då bör du ju ha blivit uppfostrad "som man ska". Finns det ungdomar som ofta/alltid glor ogillande på mig? Behöver nog inte kommenera det skulle jag tro. Så är fallet för många av oss med annorlunda utseende. "Nyfikenheten" bör väl ha lagt sig vid den åldern? Frågan riktas i första hand till Elwah, men även ni andra har frågan att svara på. Har jag inte rätt trots allt? "Nyfikenhet" tllhör grundskolan, sen är det orsakat av dålig uppfostran om vad som är rätt och fel.

Jag håller med dig Jack och har även tidigare hävdat att man måste visa att man kräver respekt (töntigt ord men här tycker jag att det passar) "även" om man bryter av mot mallen på något sätt. Ställer man upp på att bli uttittad och snällt svarar på alla frågor bevisar man bara att om man är funktionshindrad har alla tillträde till en, fysiskt som psykiskt.

Men ... sedan har vi personer som gillar uppmärksamhet och vem är då du och jag att säga till dem att de gör fel?

Jack worm skrev: Du har inga problem med att folk glor på dig för att du inte ser ut som folk ANSER att man ska se ut? Inte ha rullstol alltså... Du skojar inte nu, eller? Jag tycker det är helt befängt att säga som du gör. Skulle exempelvis jag behöva rullstol för att kunna klara mig i vardagen skulle jag bli rent av förnärmad av att någon skulle titta lite extra på mig. Detta händer givetvis oavsett hur kaxig eller blug man är vid direkt kontrakt med persaonen ifråga. Men jag tycker ändå att det är rent av skamligt det här med gloende och stirrande. Precis som jag nämnde tidigare beror det mycket på dålig uppfostran NÄR BARNET INTE ÄR NÅGOT BARN LÄNGRE. Dvs när du blivit 18 år, och räknas som myndig. Då bör du ju ha blivit uppfostrad "som man ska". Finns det ungdomar som ofta/alltid glor ogillande på mig? Behöver nog inte kommenera det skulle jag tro. Så är fallet för många av oss med annorlunda utseende. "Nyfikenheten" bör väl ha lagt sig vid den åldern? Frågan riktas i första hand till Elwah, men även ni andra har frågan att svara på. Har jag inte rätt trots allt? "Nyfikenhet" tllhör grundskolan, sen är det orsakat av dålig uppfostran om vad som är rätt och fel.

Jag kan tycka att det är dumt att ens ha en mall för hur andra "får" se ut. Men jag tror inte att det är därför folk tittar. Varför tolkar du folks blickar automatiskt som att de vill dig något ont? Precis som mamman som startade tråden också säger: "Det är väl värre om folk tittar åt andra hållet".
Jag tror problemet är att många funktionshindrade har svårt att känna stolthet över sig själv. En del funktionshindrade har också svårt att förstå att icke-funktionshindrade som inte har samma naturliga koppling till funktionshinder inte kan motsvara samma krav på bemötande som en anställd på försäkringskassan eller en läkare.
Sänker man kraven på andra människor så inser man att man själv också har sina brister och att dessa är mänskliga. Då tror jag också att man blir mer avslappnad och lyckligare som person.

Om du inte sitter i rullstol idag så tror jag att du så småningom skulle bli förvånad över hur lätt man ändrar sina uppfattningar när man hamnar i en ny livssituation. Varför ska jag göra mig själv illa genom att reta upp mig på varje blick jag får? Det hindrar mig inte om jag inte väljer att bli hindrad av det. Jag tror att man växer ifrån det. Folk tittar på mig hela tiden och det tycker jag är helt OK. Då ser de att samhället inte alltid är tillgängligt men de ser också att jag själv vill vara en del av samhället och vill vara produktiv. Hur ska andra människor kunna förstå detta om du inte tillåter dem att se det? Det är där som det verkliga förändringsarbetet sker - på gräsrotsnivå.


Du pratar också om att ungdomar som tittar har blivit uppfostrad fel eftersom de har tillåts titta. Jag tror precis tvärtom. Jag tror att de tittar för att mötet med mig blir en AHA-upplevelse som de aldrig riktigt fått reflektera över eller fått svar på. Nyfikenheten har inte riktigt fått vara naturlig när det gäller funktionshinder eftersom folk är rädda för våra reaktioner och lever efter nidbilden att vi antingen är offer eller hjältar. Detta är ett problem som har ärvts från generation till generation. Detta vet jag eftersom jag får samma frågor från vuxna som från barn. När man då ser t.ex. mig som handlar själv, kör bil själv, tränar på gym, sköter min trädgård, osv. så tror jag att folk får sig en tankeställare. Jag bjuder på det om jag vet att jag bryter den negativa attityd att människor med funktionshinder skulle vara speciellt annorlunda till sättet än andra människor. Dock måste man skilja på psykosocial och fysisk särbehandling dvs jag kan behöva särbehandling när det gäller att klara mig förbi fysiska tillgänglighetshinder. Men jag vill ju inte bli behandlad annorlunda som person. När folk har fått "titta av sig" så är jag övertygad om att vi kommer dit också. Vi måste också jobba politiskt med att få funktionshinderfrågor under mångfaldstänkandet där det förövrigt mest diskuteras HBT-frågor och invandrarfrågor. Men när jag hör hur vissa funktionshindrade resonerar så tror jag inte att folk tror att vi funktionshindrade vill vara en del av det mångfaldstänkandet.

"Har jag inte rätt trots allt? "Nyfikenhet" tllhör grundskolan, sen är det orsakat av dålig uppfostran om vad som är rätt och fel."

Jo i ovanstående citat har du rätt. Men när det är "locket på" i grundskolan och man inte får svar på sina frågor så får man ingen naturlig relation till den företeelsen. Den måste man skaffa sig på nytt. Att se hur det fungerar är ett första steg till en sådan naturlig relation. Det är mänskligt.

Kollar du själv inte in någon tjej när du är ute? Är detta någon skillnad? Det finns ju många tjejer som troligtvis tycker att det är obehagligt när man tittar. Men vi gör det ju ändå för vi resonerar ju som att det inte är olagligt och är man ute på stan får man räkna med att folk ser på en.

Moon skrev: Jag håller med dig Jack och har även tidigare hävdat att man måste visa att man kräver respekt (töntigt ord men här tycker jag att det passar) "även" om man bryter av mot mallen på något sätt. Ställer man upp på att bli uttittad och snällt svarar på alla frågor bevisar man bara att om man är funktionshindrad har alla tillträde till en, fysiskt som psykiskt. Men ... sedan har vi personer som gillar uppmärksamhet och vem är då du och jag att säga till dem att de gör fel?

Att inte reagera på att folk tittar ser inte jag som negativt. Faktiskt så gör du dig här själv skyldig till en ganska kränkande attityd och mycket motsägelsefullhet när du påstår att jag genom att inte hetsa upp mig över andras blickar överger min egna fysiska och psykiska självbestämmanderätt. Jag tycker tvärtom att det tyder på ganska god självkännedom och kontroll. men jag är inte förvånad att andra funktionshindrade har åsikter om detta.

Lilleman skrev: Att inte reagera på att folk tittar ser inte jag som negativt. Faktiskt så gör du dig här själv skyldig till en ganska kränkande attityd och mycket motsägelsefullhet när du påstår att jag genom att inte hetsa upp mig över andras blickar överger min egna fysiska och psykiska självbestämmanderätt. Jag tycker tvärtom att det tyder på ganska god självkännedom och kontroll. men jag är inte förvånad att andra funktionshindrade har åsikter om detta.

Det är möjligt att det visar på att man har god kontroll över sig själv om man inte bryr sig om andras blickar. När jag talar om att ogilla att folk tittar så menar jag råstirrandet. Dumstirrandet, där man måste be fok flytta sig för att de står i vägen och glor. Eller de som är så föraktfulla att de snörper ihop hela ansiktet. de andra som tittar till automatiskt - de bryr inte jag heller mig om. Men vi har alla våra olika gränser, det få "vi" acceptera och det får även allmänheten inse.

Moon skrev: Det är möjligt att det visar på att man har god kontroll över sig själv om man inte bryr sig om andras blickar. När jag talar om att ogilla att folk tittar så menar jag råstirrandet. Dumstirrandet, där man måste be fok flytta sig för att de står i vägen och glor. Eller de som är så föraktfulla att de snörper ihop hela ansiktet. de andra som tittar till automatiskt - de bryr inte jag heller mig om. Men vi har alla våra olika gränser, det få "vi" acceptera och det får även allmänheten inse.

Ja, här håller jag i princip med dig. Vi har alla en gräns och man kan ju önska att folk själv funderar över var deras gräns går innan de ställer sig och tittar på en. Men jag klandrar ingen för det och jag låter mig inte hindras av det. Jag kan förstå att man blir sur om någon står en meter ifrån mig och tittar och kanske hindrar min väg. Eller någon som följer efter en för att titta. Då skulle nog vem som helst känna att den personliga integriteten kränks. Men det är inte så jag upplever tittandet i det här fallet (av trådstartaren).
Jag tror att vi helt enkelt är olika. En del vänjer sig vid att bli betraktad - andra känner att "bägaren rinner över". Men att titta på folk på några meters avstånd gör jag själv när jag tycker att någon är söt eller gör något roligt eller konstigt. Men jag vet också när det är dags att lägga av. Det faktum att man kan uppleva många som inte har spärren att sluta titta ens när man tittar tillbaka tycker jag tyder på det sjuka i vårt samhälle. Det sjuka som ingen privatperson man träffar på ute på stan bär skulden till utan det sjuka i att man i generationer behandlat oss olika från resten av befolkningen. Vi får inte glömma att när många av de vuxna som tittar på oss varje dag var barn så satt vi på institutioner, ingen visste att vi fanns.

Jag kan tänka mig att någon då säger att man VILL bli särbehandlad om man sitter i rullstol. Det beror på vad man menar med särbehandling. Att sitta på institution eller tvångskastreras måste skiljas från rätten till att få en personlig assistent eller god tillgänglighet. Det ena är positivt och det andra negativt. Syftena skiljer sig åt.
Det ena är menat för att isolera och dölja - det andra är till för att skapa delaktighet och gemenskap.
Allt behöver ju inte vara svart eller vitt.

Lilleman skrev: Jag kan tycka att det är dumt att ens ha en mall för hur andra "får" se ut. Men jag tror inte att det är därför folk tittar. Varför tolkar du folks blickar automatiskt som att de vill dig något ont? Precis som mamman som startade tråden också säger: "Det är väl värre om folk tittar åt andra hållet". Jag tror problemet är att många funktionshindrade har svårt att känna stolthet över sig själv. En del funktionshindrade har också svårt att förstå att icke-funktionshindrade som inte har samma naturliga koppling till funktionshinder inte kan motsvara samma krav på bemötande som en anställd på försäkringskassan eller en läkare. Sänker man kraven på andra människor så inser man att man själv också har sina brister och att dessa är mänskliga. Då tror jag också att man blir mer avslappnad och lyckligare som person. Om du inte sitter i rullstol idag så tror jag att du så småningom skulle bli förvånad över hur lätt man ändrar sina uppfattningar när man hamnar i en ny livssituation. Varför ska jag göra mig själv illa genom att reta upp mig på varje blick jag får? Det hindrar mig inte om jag inte väljer att bli hindrad av det. Jag tror att man växer ifrån det. Folk tittar på mig hela tiden och det tycker jag är helt OK. Då ser de att samhället inte alltid är tillgängligt men de ser också att jag själv vill vara en del av samhället och vill vara produktiv. Hur ska andra människor kunna förstå detta om du inte tillåter dem att se det? Det är där som det verkliga förändringsarbetet sker - på gräsrotsnivå. Du pratar också om att ungdomar som tittar har blivit uppfostrad fel eftersom de har tillåts titta. Jag tror precis tvärtom. Jag tror att de tittar för att mötet med mig blir en AHA-upplevelse som de aldrig riktigt fått reflektera över eller fått svar på. Nyfikenheten har inte riktigt fått vara naturlig när det gäller funktionshinder eftersom folk är rädda för våra reaktioner och lever efter nidbilden att vi antingen är offer eller hjältar. Detta är ett problem som har ärvts från generation till generation. Detta vet jag eftersom jag får samma frågor från vuxna som från barn. När man då ser t.ex. mig som handlar själv, kör bil själv, tränar på gym, sköter min trädgård, osv. så tror jag att folk får sig en tankeställare. Jag bjuder på det om jag vet att jag bryter den negativa attityd att människor med funktionshinder skulle vara speciellt annorlunda till sättet än andra människor. Dock måste man skilja på psykosocial och fysisk särbehandling dvs jag kan behöva särbehandling när det gäller att klara mig förbi fysiska tillgänglighetshinder. Men jag vill ju inte bli behandlad annorlunda som person. När folk har fått "titta av sig" så är jag övertygad om att vi kommer dit också. Vi måste också jobba politiskt med att få funktionshinderfrågor under mångfaldstänkandet där det förövrigt mest diskuteras HBT-frågor och invandrarfrågor. Men när jag hör hur vissa funktionshindrade resonerar så tror jag inte att folk tror att vi funktionshindrade vill vara en del av det mångfaldstänkandet. "Har jag inte rätt trots allt? "Nyfikenhet" tllhör grundskolan, sen är det orsakat av dålig uppfostran om vad som är rätt och fel." Jo i ovanstående citat har du rätt. Men när det är "locket på" i grundskolan och man inte får svar på sina frågor så får man ingen naturlig relation till den företeelsen. Den måste man skaffa sig på nytt. Att se hur det fungerar är ett första steg till en sådan naturlig relation. Det är mänskligt. Kollar du själv inte in någon tjej när du är ute? Är detta någon skillnad? Det finns ju många tjejer som troligtvis tycker att det är obehagligt när man tittar. Men vi gör det ju ändå för vi resonerar ju som att det inte är olagligt och är man ute på stan får man räkna med att folk ser på en.

Oooh no, oooh no.
"Varför tolkar du folks blickar automatiskt som att de vill något ont?"

Det kanske inte alltid är "illa-tyckande" blickar, men i överlag är det verkligen - enligt mig - såna blickar.
Typ "Vafan har du här att göra? Du passar ju inte in hos oss, dra åt helvete är du snäll" Nu är det ju inte ALLTID så, men som sagt gäller den meningen i stort sett hela tiden. Å andra sidan har jag fyra vänsterögon

"Om du nu inte sitter i rullstol idag skulle du bli förvånad över hur lätt man ändrar sina uppfattningar så fort man hamnar i en ny livssituation"

Jag har blvit döv, det om något är väl "en ny livssituation"? Jag känner till vad du menar, vad tror du om oss döva för den delen? Korkade och helt bakom flötet? Mjae, inte gällande mig åtminstone. Finns det något som kallas dövkultur? Det kan du ge dig på!

"Kollar du inte själv in en tjej när du är ute?"
Jo det stämmer förvisso, men jag undviker gärna att "glo" på tjejen ifråga. Det anser jag vara allmän hyffs. Om sedan tjejen ifråga VILL bli tittad på får det vara upp till henne. Jag finner det opassande att titta alltför mycket. (Sedan tänker vi män på det sexuella planet omedvetet. Snygga tjejer innebär snyggare barn, vilket är vad hanar är ute efter idag, och ända från begynnelsens början. "Starkast vinner")

Redigerat 2007-05-29 16:49

Moon skrev: Jag håller med dig Jack och har även tidigare hävdat att man måste visa att man kräver respekt (töntigt ord men här tycker jag att det passar) "även" om man bryter av mot mallen på något sätt. Ställer man upp på att bli uttittad och snällt svarar på alla frågor bevisar man bara att om man är funktionshindrad har alla tillträde till en, fysiskt som psykiskt. Men ... sedan har vi personer som gillar uppmärksamhet och vem är då du och jag att säga till dem att de gör fel?

De som gillar uppmärksamhet får väl göra det. Att dra alla över en och samma kamm är däremot väldigt onödigt enligt mig. Nu har jag inte orkat "kamma över ärren", på samma sätt som jag tidigare gjorde, så inte ens jag har något behov av att "dölja" mina operationsärr längre, men ändå.

Jack worm skrev: Oooh no, oooh no. "Varför tolkar du folks blickar automatiskt som att de vill något ont?" Det kanske inte alltid är "illa-tyckande" blickar, men i överlag är det verkligen - enligt mig - såna blickar. Typ "Vafan har du här att göra? Du passar ju inte in hos oss, dra åt helvete är du snäll" Nu är det ju inte ALLTID så, men som sagt gäller den meningen i stort sett hela tiden. Å andra sidan har jag fyra vänsterögon "Om du nu inte sitter i rullstol idag skulle du bli förvånad över hur lätt man ändrar sina uppfattningar så fort man hamnar i en ny livssituation" Jag har blvit döv, det om något är väl "en ny livssituation"? Jag känner till vad du menar, vad tror du om oss döva för den delen? Korkade och helt bakom flötet? Mjae, inte gällande mig åtminstone. Finns det något som kallas dövkultur? Det kan du ge dig på! "Kollar du inte själv in en tjej när du är ute?" Jo det stämmer förvisso, men jag undviker gärna att "glo" på tjejen ifråga. Det anser jag vara allmän hyffs. Om sedan tjejen ifråga VILL bli tittad på får det vara upp till henne. Jag finner det opassande att titta alltför mycket. (Sedan tänker vi män på det sexuella planet omedvetet. Snygga tjejer innebär snyggare barn, vilket är vad hanar är ute efter idag, och ända från begynnelsens början. "Starkast vinner" Redigerat 2007-05-29 16:49

Ursäkta om svaret kommer sett men jag har inte upptäckt förrän nu att det var ett "nytt" svar till mig.

Men du tolkar blickarna, med vetskapen att du KAN ha fel, till något negativt. Då är det rimligen så att det är DU som har problemet - inte de som tittar.
Oavsett vad man tycker om det går det inte att förbjuda att folk tittar.

Om du har blivit döv förstår jag ännu mindre din negativa syn på andra människors blickar. Dövhet syns inte vad jag vet. Jag tror inte du får samma uppmärksamhet som om du skulle haft ett synligt rörelsehinder. Än mindre tror jag att det verkligen är anledningen till att folk tittar.

Däremot förstår jag problematiken med att man kan framstå som dum om man inte hör. Men det beror oftast på att inte omgivningen har haft chansen att förstå att man har en hörselskada. Jag vet tyvärr många hörselskadade som inte berättar om sina problem. Och då finns inte heller chansen för omgivningen att kunna dra andra slutsatser än att personen är ointresserad eller är trög.

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla det en dövkultur. Dock så tycker jag att det finns en speciell gemenskap bland döva. Men det hör inte till ämnet.

Jag tror nog att män ofta tycker att de "glor" diskret. Om det är besvärande eller inte får väl varje kvinna avgöra i varje enskilt fall men när du använder den omedvetna manliga sexualiteten som ursäkt så gör du dig skyldig till ikonsekvens.
varför skulle en sådan nyfiken berättiga mer till att titta än någon som tittar på mig för att jag sitter i rullstol?
Är det inte bara en annan form av nyfikenhet som ger upphov till exakt samma form av uttittande?

Du är rolig du, lilleman. Rolig, på ett mer eller mindre hopplöst sätt. Vet inte om jag orkar förklara mig ytterligare en gång, på ett sätt som kanske passar dig. Jag låter det bero med tanke på det. Det är dessutom dags att sova snart för min del.

De flesta av oss kan nog ibland komma på oss själva över att vi stirrar på någon ibland, men ingen vill kännas vid det.
Jag vet att jag kollar in hur folk använder sina hjälpmedel när jag är på stan, jag ser det som träning i det arbetsterapeutiska tänkandet, men andra skulle nog kunna kalla det att stirra, men vem bryr sig i längden?

jag har inget emot att folk glor på mig, det är mänskligt, så varför bry sig.

Det är som om ni andra har skyhöga krav på andra, men väljer att gömma er bakom era fh ifall ni vill titta på andra.

Man kan titta/stirra på människor på olika sätt, det märker man. Tittar folk intresserat eller "trevligt" så spelar det ingen roll utan det är det kletiga, oförskämda dumgloendet som jag tycker är obehagligt och fult.

Jag har blivit kontaktad av föräldrar när jag varit ute på stan men tyvärr inte på något trvligt sätt. De började ta på min rullstol, helt ignorerade den privata sfär som vi alla har. Jag frågade vad i hela ... den de sysslade med men de menade att de tog sig den rätten just för att de var förädrar. Då bad jag dem fara och flyga. Så kan man ju inte göra - inte med mig iallafall.

Moon skrev: Jag har blivit kontaktad av föräldrar när jag varit ute på stan men tyvärr inte på något trevligt sätt. De började ta på min rullstol, helt ignorerade den privata sfär som vi alla har. Jag frågade vad i hela ... den de sysslade med men de menade att de tog sig den rätten just för att de var förädrar. Då bad jag dem fara och flyga. Så kan man ju inte göra - inte med mig iallafall.

Tycker man har all rätt att bli arg när folk inte respekterar ens privata sfär och integritet. Låter som höjden av fräckhet och ohyfs. Jag tror ju inte de skulle gilla det själva.

Redigerat 2007-05-26 20:50

Berghman skrev: Tycker man har all rätt att bli arg när folk inte respekterar ens privata sfär och integritet. Låter som höjden av fräckhet och ohyfs. Jag tror ju inte de skulle gilla det själva. Redigerat 2007-05-26 20:50

Jag fick känslan av att de behandlade mig på samma sätt som de såg på sin son eller dotter. Men annars är jag oerhört positiv till att ha en dialog med föräldrar och tror att det är jätteviktigt att föräldrar får träffa vuxna med liknande funktionshinder som barnet har precis som trådskaparen tycker. En männskas förutsättningar skapas ju till stor del i tidiga år och föräldrarnas förhållningssätt kan rädda eller stjälpa en människa för resten av livet. Men just dessa var jag verklige inte intresserad av att snacka med - just då på min privata tid.

Nu startade jag nästan en folkstorm.
Jag borde inte använt ordet stirra för det var inte alls så att jag bara stannade upp och stod och stirrade på honom

Men det var precis så som någon skrev här att jag tittade för att se vad eller om han hade några hjälpmedel, hur han tog sig upp för trappan osv.

Många frågar ju mig om Vigor och om hans sjukdom och jag tar sällan illa upp men som sagt så är man ju inte alltid sugen på att vara ambassadör för sin sjukdom. Ibland orkar jag inte förklara och ibland har jag stött på tråkiga kommentarer.
Det känns ju väldigt påfluget att gå fram och fråga om ett handikapp och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan. Men jag inser ju hur otrevligt det är att bara titta på folk (även om man gör det i smyg).

Det var någon som skrev att folk kanske inte tittar på en för fh utan för att man har en snygg jacka på sig eller liknande.
Det är tråkigt om människor inte vågar möta varandras blick för att dem är rädda för att vara "en som stirrar".
Det är väl nästan värre att vända bort blicken när man möter en människa olik en själv på gatan. Oavsett om det är en man i rullstol eller en kvinna i burkha.

Därmed inte sagt att jag tycker det är OK att stå och stirra på folk.
Nästa gång ska jag absolut fråga om det är något jag undrar, och jag respekterar absolut ett NEJ.

Tack för alla inlägg, kram Fia

Ibland kan det vara jobbigt att folk glor, men jag bryr mig inte. Kan ju glo och stirra själv ibland på andra. Sen om det beror på att dem har en snygg tröja, beter sig anorlunda eller vadsomhelst. Heldre att folk tittar nyfiket och glor än att dem vänder bort blicken varje gång jag tittar på dem. Händer ofta i bussen. Och sen fortstätter glo när jag tittar bort.

Som sambon sa, nu när han träffat mig och lärt sig om hjälpmedel så tittar han inte på en person i rullstol med tanken "stackars den, så duktig den är som kan köra själv" osv, utan mer "vad är det för märke på rullstolen, villka opumpade däck den har". Jag tror att man kan se skillnad i dessa två typer av stirande. För mig är ordet strirra inte negativt i sig. Allt beror på hur man gör.

Men självklart så är det kul när folk kommer och frågar istället för att sitta och stirra. Endel ungar här i området börjar våga fråga. Både på bussen och ute på gården. Har tom blivit erbjuden knuffhjälp uppför den stora backen. Tråkigt nog så stoppar föräldrarna en massa.

Små ungar i vagn som sitter och tittar och kanske rör min stol på bussen för tillsägelse. Vill jag prata med dem så gör jag det, annars så säger jag till. Värre är alla vuxna som råkat titta lite och sen tror att dem måste förklara sig och vara tevliga och prata under hela resan.

Faktum är att jag inte bryr mig, brukar oftast inte ens märka det förren någon av mina barn eller assarna säger - Som h-n glodde, blir du inte förbannad.-
Men nä, jag blir inte förbannad, jag vet att i den här världen är det många som inte vet så mycket om funktionshindrade, de vet inte hur vi fungerar eftersom de aldrig träffat någon och då bryr jag mig inte om att de glor.
Om jag helt plötsligt ser någon som cyklar på en annurlunda cykel eller hjular fram så tittar jag med. Det gör jag för att jag är intresserad av människor och hur sådana varelser fungerar, och jag finner att alla människor stirrar på alla, det kan som Lilleman sa handla om en häftig jacka eller en knepig frisyr. Kom inte och säg att ni inte stirrat i smyg på knepiga ungdomar som ser livsfarliga ut om man själv är över 40 år eller på människor som har ungar som skriker hysteriskt. Jag tittar även på andra funkisar, oftast för att kolla deras rullstolar eftersom jag sett att man i många kommuner är skitdåliga på att ge ut bra hjälpmedel. Vad sen folk lägger in i att bli tittade på måste på något sätt vara deras egen grej.
Men jag glor aldrig eller stirrar "fult".

KarinSch skrev: Faktum är att jag inte bryr mig, brukar oftast inte ens märka det förren någon av mina barn eller assarna säger - Som h-n glodde, blir du inte förbannad.- Men nä, jag blir inte förbannad, jag vet att i den här världen är det många som inte vet så mycket om funktionshindrade, de vet inte hur vi fungerar eftersom de aldrig träffat någon och då bryr jag mig inte om att de glor. Om jag helt plötsligt ser någon som cyklar på en annurlunda cykel eller hjular fram så tittar jag med. Det gör jag för att jag är intresserad av människor och hur sådana varelser fungerar, och jag finner att alla människor stirrar på alla, det kan som Lilleman sa handla om en häftig jacka eller en knepig frisyr. Kom inte och säg att ni inte stirrat i smyg på knepiga ungdomar som ser livsfarliga ut om man själv är över 40 år eller på människor som har ungar som skriker hysteriskt. Jag tittar även på andra funkisar, oftast för att kolla deras rullstolar eftersom jag sett att man i många kommuner är skitdåliga på att ge ut bra hjälpmedel. Vad sen folk lägger in i att bli tittade på måste på något sätt vara deras egen grej. Men jag glor aldrig eller stirrar "fult".

Jag håller med dig. Dock så bör man också påtala att det måste ju vara betraktaren som står för i vilket syfte han eller hon tittar. Det behöver ju inte vara något negativt. Med tanke på en annan diskussion som har funnits här på funktionshinder.se så ang. att inte få någon flickvän så undrar jag om man inte riskerar att skrämma iväg folk som är intresserade av en genom att man feltolkar deras blickar. Tänk om det är en vanlig oskyldig flört!?

Jag brukar också kolla in lite extra om jag ser folk i t ex stol eller om jag ser någon som ser ut i kroppen ungefär som jag gör, för oftast märker man om det är någon med rmbr som man ser. Jag tänker oftast när jag ser någon i stol att det kan vara någon jag känner. Men jag kan även också titta om jag tycker att folk utmärker sig fast dom ej har något funktionshinder. Bara för att dom som sagt sticker ut från mängden. Har aldrig varit med om att någon känt sig uttittad men om jag skulle hamna i den sitsen skulle jag nog bara säga att jag tittade för att jag trodde det kunde vara någon jag kände.

Garnet skrev: Jag brukar också kolla in lite extra om jag ser folk i t ex stol eller om jag ser någon som ser ut i kroppen ungefär som jag gör, för oftast märker man om det är någon med rmbr som man ser. Jag tänker oftast när jag ser någon i stol att det kan vara någon jag känner. Men jag kan även också titta om jag tycker att folk utmärker sig fast dom ej har något funktionshinder. Bara för att dom som sagt sticker ut från mängden. Har aldrig varit med om att någon känt sig uttittad men om jag skulle hamna i den sitsen skulle jag nog bara säga att jag tittade för att jag trodde det kunde vara någon jag kände.

Ja, här tycker jag du slår huvudet på spiken. Ditt inlägg belyser lite det jag hävdar att det många gånger handlar om fördomar från funktionshindrades sida och feltolkningar. Varför blir man annars inte lika sur på en funktionshindrad som tittar på en som en icke-funktionshindrad? Det bör ju vara så att den funktionshindrade borde titta mindre eftersom vi ju inte är främmande inför det. Dock så tror jag, precis som du, att många tittar mer eftersom vi tror att det kanske är någon vi känner. Det känner jag igen mig i.
Så man kan ju fråga sig om det är skillnad på VEM som tittar och om det inte handlar om rädsla, från båda hållen, för vad som kan uppfattas som annorlunda.
Det är lite typiskt för det svenska samhället tycker jag. Alla är rädda för att trampa varandra på tårna. Anledningen är att svenskar inte litar på någon annan än sig själv. Det är spänt i samhället. Genom att vara lite förlåtande och inte ställa en massa krav på andra så kanske andra är lite mer avslappnande och förstående tillbaka.

Lilleman skrev: Ja, här tycker jag du slår huvudet på spiken. Ditt inlägg belyser lite det jag hävdar att det många gånger handlar om fördomar från funktionshindrades sida och feltolkningar. .....

Men visst känner/ser/märker man skillnad på om någon tittar uppskattande eller positivt nyfiket på en eller om det är ett stirrande och föraktfullt gloende. Snacka om att du har fördomar gällande att jag och andra mig mig är så dumma att vi inte klarar av att selektera i vilket syfte folk tittar på oss. Självklart hade väl du själv märkt av skillnaden om en tjej hade flirtat med dig eller om hon föraktfullt sett på dig med äckel i blicken, eller?

Moon skrev: Men visst känner/ser/märker man skillnad på om någon tittar uppskattande eller positivt nyfiket på en eller om det är ett stirrande och föraktfullt gloende. Snacka om att du har fördomar gällande att jag och andra mig mig är så dumma att vi inte klarar av att selektera i vilket syfte folk tittar på oss. Självklart hade väl du själv märkt av skillnaden om en tjej hade flirtat med dig eller om hon föraktfullt sett på dig med äckel i blicken, eller?

Det är sant att man tyda kroppspråk till om en människa är arg på en eller inte. Men du kan inte avgöra om det är din rullstol han stör sig på eller om du gjort något annat. Då handlar det inte längre om ett tittande utan att du träffat på en människa som inte är trevlig mot andra människor. Det finns sådana människor överallt. Det är inget att bry sig om.

Om du däremot påstår att du kan tolka en persons blickar till att han eller hon har något emot dig som funktionshindrad så tror jag att du inbillar dig. Så mycket tolkning kan man inte göra av enbart andras blickar utan att själv kanske vara lite fördomsfull.

Många säger till mig att jag ser arg ut när jag inte är det. Det är mest när jag funderar över något komplicerat som jag kan verka arg. Så att tolka andras blickar är en omöjlig uppgift och dessutom ganska onödig. Vad ska du göra med vetskapen att det finns folk som inte gillar dig för att du sitter i rullstol?

Jag tror definitivt inte att det är så enkelt som du beskriver och jag tror inte heller att de flesta funktionshindrade gör skillnad på att stirra och att stirra. Det har ju tydligt framkommit i den här diskussionen att vissa tycker att det är fel att titta - punkt slut. Ska man då förbjuda de som ínte ser snälla ut när de tittar och hur kan man någonsin bevisa att den som ler mot dig när de tittar på dig inte samtidigt tänker något elakt om dig? Jag tror inte att det är ett speciellt stort problem idag att folk tittar på oss funktionshindrade med äckel i blicken mer än på andra människor. Däremot har jag uppfattningen om att många funktionshindrade som stör sig på det inte gör skillnad på hur folk tittar utan gärna lägger in sina egna tolkningar.

Sen kan man ju påstå att man är bättre människokännare som funktionshindrad men är inte det också en fördom och ett sätt att ytterligare förvärra bilden av oss som annorlunda?

Jag låter folk titta av sig. Det är det enda sättet för dem att själv upptäcka att jag inte är speciellt annorlunda egentligen.

Moon skrev: Men visst känner/ser/märker man skillnad på om någon tittar uppskattande eller positivt nyfiket på en eller om det är ett stirrande och föraktfullt gloende. Snacka om att du har fördomar gällande att jag och andra mig mig är så dumma att vi inte klarar av att selektera i vilket syfte folk tittar på oss. Självklart hade väl du själv märkt av skillnaden om en tjej hade flirtat med dig eller om hon föraktfullt sett på dig med äckel i blicken, eller?

En sak till! Det är inte det att jag tror att ni är dumma. Men jag tror inte att människor, oavsett vem, har en speciellt bra förmåga tolka andras blickar procentiellt sätt.
Att tolka andras blickar och känna sig hotad av dem tycker jag är att ge upp för lätt och kanske visa på en osäkerhet om sig själv. Vet du att du inte gjort något fel så kan du ju antingen anta att de tittar för att du är snygg eller för att de sover med ögonen öppna. Det borde inte spela så stor roll för dig eller någon annan så länge man är trygg med sig själv.

Oj, oj vad många inlägg det var här.

Jag älskar att sitta och titta på människor och det vet jag många som gör. Fast nu vad det väl inte direkt det du funderade på. Det händer då och då att folk frågar mig saker och oftast kan jag ge den som frågar en kort stund men inte alltid. Du får nog gå på "mag känslan" om du tror att det är rätt läge att fråga det du funderar på eller om du ska strunta i det.

Jag sitter som många andra här i rullstol och är van att folk både tittar och glor. När jag var nyskadad tyckte jag det var lite jobbigt, jag var rädd att jag skulle ramla med rullstolen och klanta mig och kanske behöva andras hjälp. Nu bekommer det mig mycket sällan om folk tittar på mig.

Vissa smyckar sin kropp med tatueringar, persingar, tuppkammar osv det behöver inte jag, iaf inte för att synas. Jag sticker ut ändå Jag är trygg i mig själv och det är det viktigaste. Sedan kan det ju vara en fördel att synas, det måste inte vara en nakdel. att lägga ned energi på att irritera mig över folk som spanar in mig ser jag som fruktansvärt onödigt. Jag spanar ju in folk själv, det är rätt kul. Det finns förståss gränser och då kan man ju fråga - Ville du mig något, eller? Att bli spanad på är en sak men "trampad på" en annan.

Hemma i mitt lilla samhälle är det sällan folk som glor. De har sett mig förut, så jag är bara en i mängden av invånare.

Bästa medmänniskor!
Oj, så mycket det var att läsa på detta forum, härligt.
Med mitt funktionshinder som inte är synligt om jag inte använder el-moppen eller har linne på mig som avslöjar alla ärr på ryggen så finns det ingen som tror jag ÄR funktionshindrad. Mamma mia..jag har hört många kommentarer på senare år, nu för tiden orkar jag inte bry mig, det är INTE värt att lägga sin energi på att bemöta sådant anser jag för min del. Jag brukar bara svara en del personer med att "du..tänk på att det är inte alla fuktionshinder som syns, men jag kan vara sjukare än dig.."

Häromdagen var jag med Vigge på centrum, det var såklart jättevarmt och vi kom direkt från stranden och han hade sin soldräkt på sig. Jag tog av dräkten så han satt i bara blöja i vagnen och oj vad folk stirrade.
En kvinna tittade så mycket att hon krockade med en klädställning. Jag kunde bara tänka "vad tittar dem på" för själv tycker jag inte att han ser konstig ut när han sitter och man ser honom framifrån, ett navelbråck trattbröst och flera ärr efter cvk är allt.
Om han däremot skulle stå och gå blir ju kyfosen och skoliosryggen tydligare samt de böjda knäna.

Men jag försökte tänka på det vi talat om här, att de kanske tittar just för att han sitter halvnäck eller för de tycker han är väldigt söt. Vilket han ju självklart är, världens sötaste faktiskt

Var på en musikal nyligen med min brukare, som dreglar ymnigt bl.a. I offentliga miljöer torkar jag ganska flitigt, eftersom det stör folk, annars bara om det rinner ner på maten vi alla ska äta eller ömtåliga kläder.
Nu lutade hon åt än det ena, än det andra hållet och jag puttade och stöttade och torkade. Som vanligt.

En man satt och glodde intensivt på oss från vänster. Riktigt elakt ibland. Tydligt blängde på oss eller min brukare, förmodade jag, så jag blängde tillbaka när jag tyckte att han var då allt för oförskämd.
Min brukare kunde inte bedöma den situationen.

Ett par ungdomar satt under hela musikalen och pratade, fnittrade och kommenterade hela föreställningen, sitt privatliv och allt annat de kunde komma på, högt, från höger. Jag sorterade bort dem, men kunde inte sortera bort mannen som glodde på min brukare. Jag glodde till slut intensivt tillbaka!!
Han verkade helt oberörd av mina blickar och sa tillslut argt: "Nu får ni verkligen vara tysta!!!"

Det var ungdomarna han hade glott på!! Min brukare hade han över huvud taget inte sett!
Möjligen mitt gloende, för det var tillslut inte diskret på något vis. Skämdes djupt.
Skamsen och glad på samma gång!! Det var inte min brukare han hade glott på! Ändå hade han vågat se åt vårt håll och verkligen vrålstirrat!! På grannarna.

Jag skulle nog gjort likadant som du på IKEA. Klart man är intreserad. Märker kanske om folk blir iriterade på att man tittar då kan man kanske förklara. Ofta blir det ett intresant möte. Det har jag erfarenhet av. Jag har hafft mycket med både friska barn och handikappade att göra. Frågvisa på alla områden som barn skall vara. Barn är så underbart naturliga. De tittar frågar och konstaterar. Inget är märkvärdigt i deras ögon. För min del har jag svarat och sen är det inget mer med det. Får de tillsägelser att inte titta på fh börjar de så klart undra kanske om människor i ex. rullstol är farliga. Det är väl mer kränkande om folk helt nonchalerar en och talar förbi en. Jag tittar ju så klart om jag för exempel ser en ny funktion och lift på en handikappbil för att det intresserar mig. Om den handikappade tror jag tittar på personen kan jag ju inte veta. Folk ser ju på varan hela tiden, olika klädslar med mera. Mig stör det inte ett dugg.
Hälsningar Svante

Oj ja...detta med bemötande kan te sig ut på så många sätt, folks/barns reaktioner på en funktionshindrad.
Jag måste berätta en "härlig" situation som hände mig i förra sommaren. Jag var och badade vid havet, hade på mig bikinin och då syns mina stora ärr bak på ryggen, ungefär där lungorna sitter. En söt liten flicka kom då fram och frågade mig "tanten, har du fått nya lungor?!"
Jag förklarade med glatt hjärta vad som hänt mig och sedan kom flickan fram till "tanten", , och gav mig en blomma och sa att jag skulle vara rädd om mig. Åhh denna flickas varma och goa sätt att vara och fråga glömmer jag aldrig...varje gång jag tänker på det så blir jag faktiskt glad.

Jag fick detta svar från en kompis per e-mejl, efter det att jag skickat länken med den nästan fatal insidenten med ungdomar som spottade på en kvinna i permobil, med ett barn i knäet.

Var inne på den sk. Posten häromdan. Stod en tjej i våran ålder framför. Tanten i kassan var minst sagt frustrerad.
-Du har ju inte fyllt i på rätt rad ju!!!!!!!!
-Nähä, då får jag göra om det......
Tillbaka till samma kassörska.
-Men att det ska vara så svårt!!!(Högt, så att alla som ville skulle höra)
-Mmm, men kanske du kunde hjälpa mig då??, ( till kassörskan)
- Tror du, att jag hinner med detta?? Och förresten så får jag inte det!!, Har du ingen FÖRMYNDARE???!!!
- Hrmm, det har jag verkligen inte. Saken är den att jag har Dyslexi. Ibland lite svårt att fylla i på rätt rad. -Kan du visa......?
-Nix!!!! Nästa!!!!

Ett exempel som finns vilket sk handikapp man än har. Trångsynta människor!!!
Och, Jodå, tillsammans, tjejen å jag, så fixa vi hennes, obs, Betalning.
Var finns ömsintheten???
Och, har faktiskt blivit avsnäst av handikappade med, när jag erbjudit dom min "hjälp".
Men kanske att jag försöker förstå "dom". Men hoppas att det även är ömsesidigt. Finns ju faktiskt folk som VILL hjälpa. Utan att kränka. Eller hur??

Några ggr jag bett om hjälp med dörr, ta mig över ett hinder att jag fått svaret "att du borde inte vara ensam. Var är din assistent"
När jag svarar att jag fått avslag. Att kommunen anser att den hjälp jag behöver kan vem som helst hjälpa mig med så blir det ilska mot mig.
Som om jag antastat, kränkt personen genom att be om hjälp!
Nu är det inte ofta.

Jag får mycket oftare hjälp. Av barn, vuxna.
Om man frågar om hjälp på ett positivt sätt är det helt klart lättare att den som får frågan ser det som en självklarhet.

Sen får man tjata och tjata och förklara sig grön när det gäller hemhjälpen. En del tror att man ska lära sig det.
Att de är istället för föräldrar. Att de som får hjälpen ska lära sig klara det själv... Det gäller en del. Men långt ifrån alla! En del är faktiskt funktionshindrade för all framtid!

Ja, jag minns allt för väl alla dom tusentals gånger jag har varit tvungen att be om hjälp när jag har varit ute och handlat eller nått liknande och varit tvungen att be anställda i butiker och liknande att hjälpa mej. Då kommer det, du skall inte vara ute själv och besvära andra, har du ingen skötare osv

Sunshine skrev: Ja, jag minns allt för väl alla dom tusentals gånger jag har varit tvungen att be om hjälp när jag har varit ute och handlat eller nått liknande och varit tvungen att be anställda i butiker och liknande att hjälpa mej. Då kommer det, du skall inte vara ute själv och besvära andra, har du ingen skötare osv

Då kan jag säga att så sent som i förmiddags fick jag motsatt bemötande i affären där jag handlar dagligvaror. Dom sade när dom såg jag sträckte mig att jag skulle skrika om jag behövde hjälp. Snacka om olika på orter och butiker!

Samma för mig, på mitt lokala Ica. Men så är jag där och handlar nästan varje dag och sambons moster jobbar där. Så dem känner igen mig. Skönt, för många varor står väldigt högt upp, knappt så jag når dem dagarna jag kan resa mig upp från stolen för att nå.

Tråkigt när folk säger det dem tänker, att dem stirrar och tänker "den där ska inte vara ute själv, vart har den personen rymt ifrån" osv, är en sak, men när dem säger det då är det helsjukt.

Jag är hörsel och synskadad. När jag har varit ute med min f.d. dövblinda kompis som nu är död så har många stirrat på oss. En av orsakerna är nog att min dövblinda kompis och jag har pratat och tecknat. De som är döva de pratar inte är folks uppfattning. Och om man tecknar och pratar då är det lite konstigt. Dessutom så tecknade jag i handen på henne och det ser ännu konstigare ut.
/Maria Ebbeskog

Behöver det vara nedlåtande att folk "stirrar"?
Jag "stirrar" jag med även att jag är funktionshindrad men det betyder inte att jag är nedlåtande, ex:

Jag så en kvinna i vår lilla stad med "burka", har aldrig sett detta o jag stirrade verkligen av nyfikenhet.

Jag tycker inte att man ska ta för givet att de som stirrar är nedlåtande utan allmänt "nyfiken" på sånt man inte sett/upplevt innan. Däremot kan jag tycka att jag behöver inte vara "en öppen bok" för alla slags frågor från allmänheten.

Lotta skrev: Behöver det vara nedlåtande att folk "stirrar"? Jag "stirrar" jag med även att jag är funktionshindrad men det betyder inte att jag är nedlåtande, ex: Jag så en kvinna i vår lilla stad med "burka", har aldrig sett detta o jag stirrade verkligen av nyfikenhet. Jag tycker inte att man ska ta för givet att de som stirrar är nedlåtande utan allmänt "nyfiken" på sånt man inte sett/upplevt innan. Däremot kan jag tycka att jag behöver inte vara "en öppen bok" för alla slags frågor från allmänheten.

Jag kan absolut hålla med dig! Jag tycker att jag kan SE på folk om de stirrar av ren nyfikenhet eller om de är nedlåtande eller elaka.

Jag tycker inte heller om när de stirrar, men det behöver som sagt inte vara för att man har nåt handikapp, för alla andra ska ju inte behöva blunda bara för att en i mängden sitter i rullstol, hoppas ni förstår hur jag tänker. Alltså, jag menar att det oftast inte är för att vara elaka som man stirrar, utan mest för att man är nyfiken. Jag kollar på andra som sitter i rullstol, för att jag blir nyfiken t ex.. KRAM<3

Redigerat 2007-11-28 13:17

Journalist skrev: Jag tycker inte heller om när de stirrar, men det behöver som sagt inte vara för att man har nåt handikapp, för alla andra ska ju inte behöva blunda bara för att en i mängden sitter i rullstol, hoppas ni förstår hur jag tänker. Alltså, jag menar att det oftast inte är för att vara elaka som man stirrar, utan mest för att man är nyfiken. Jag kollar på andra som sitter i rullstol, för att jag blir nyfiken t ex.. KRAM<3 Redigerat 2007-11-28 13:17

Jag brukar också reagera och titta lite extra om jag ser en "stol" om jag är på "stan"(Gävle i detta fallet). För jag brukar tänka om det ev kan vara någon jag känner. Genom att man själv sitter i "stol" så är det ju lätt till eftersom dom flesta kompisar man har med funktionshinder sitter. Man tittar inte för att man är nedlåtande. Och i dom flesta fallen jag råkat ut för nu på senare tid när någon tittat på mig så har det varit mest barn. Sedan finns det ju dom äldre som tycker man är SÅ duktig som klarar det man klarar fast man sitter i stol. Precis som när man var liten när dom klappade en på huvudet och Tyckte Synd! Sådant kunde göra mig smått vansinnig

Vissa äldre är ju väldigt envisa med att "hjälpa till" att köra... >.< okej, vänlig tanke, men man kan fråga innan man bara gör något liksom, eller vad tycker ni?

Ja det är klart! Ser man att någon uppenbart är förvirrad och har problem så känns det iaf för mig narutligt att erbjuda personen en hjälpande hand. Men att förutse att man inte ska klara sig bara för att man har ett synligt funktionshinder, det är kränkande!

Vad gäller stirrandet, så är min åsikt att det är oförskämt och kränkande att stirra, oavsett anledning. I en stor stad som Stockholm hör det till vardagen att man ser avvikande och uppseendeväckande beteenden ute, och självklart hajar man ju till ibland. Men jag stirrar inte, blänger inte. Att barn tittar är naturligt, eftersom barn är nyfikna och ska vara uppmärksamma på sånt som de tycker är konstigt. Så då brukar jag titta tillbaka, le och börja prata med dem. Ungar är ju så söta o goa så det går liksom inte att bli iririterad för att de tittar!
Däremot ungdomar och vuxna, då blir jag ilsk! Ofta tittar de sådär provocerande och irriterande och jättelänge på mig. Oförskämt! Jag har också svårt att dölja min irritation. Är jag med en kompis så brukar jag säga nåt till kompisen i stil med "men de va fan va vissa måste stirra då!", högt såklart så att personen ska höra.

Men liksom att andra förutsätter att vi behöver hjälp, lika vanligt är det säkert att vi förutsätter att de tittar av illvilja. Exempelvis en gång när jag var på Lidl, så stod en kvinna och stirrade på mig jättelänge, följde mig med blicken när jag gick omkring i affären och jag kände iriitationen komma. Jag vände mig mot henne och frågade vad hon tittade på. Då kom hon fram till mig och sa att hon var min granne och att hon kände igen mig! Hon ville bara prata med mig. Snacka om att jag skämdes!

Men som många andra skrivit här, man lär sig att känna in vilka som är vänliga och inte, genom att se på deras ansiktsuttryck och kroppsspråk hur de tittar. Men eftersom jag har dålig syn är det svårt för mig att avgöra det.

MissIndependent skrev: Exempelvis en gång när jag var på Lidl, så stod en kvinna och stirrade på mig jättelänge, följde mig med blicken när jag gick omkring i affären och jag kände iriitationen komma. Jag vände mig mot henne och frågade vad hon tittade på. Då kom hon fram till mig och sa att hon var min granne och att hon kände igen mig! Hon ville bara prata med mig. Snacka om att jag skämdes! Men som många andra skrivit här, man lär sig att känna in vilka som är vänliga och inte, genom att se på deras ansiktsuttryck och kroppsspråk hur de tittar. Men eftersom jag har dålig syn är det svårt för mig att avgöra det.

Hej ja detta känner jag också till eftersom "alla" vet vem mina föräldrar är så har de ofta ringt till min mamma och pappa när jag inte har betett mej "normalt". I början när jag bodde i egen lägenhet så hälsade jag inte på grannarna utan jag vände bort blicken. Man har ju lärt sej att man inte ska stirra och jag känner inte mina grannar så mycket. Men de har hälsat på mej ibland och jag har inte svarat men det syns ju inte på mej att jag är hörselskadad och ser dåligt.

Om jag hade hetat Johansson i efternamn då hade de inte kunnat ringa min mamma. Men nu har de slutat med detta påfund sen jag har börjat prata om det med alla nya och gamla grannar.
/Maria Ebbeskog.

Till sidans topp

Jag håller just nu på att plugga till en juridiktenta på uppsala universitet. Igår repeterade jag "Skadeståndsrätt", upplagan kom ut 2006 och boken är skriven av Jan Hellner och Marcus Radetzki.

På sidan 377 som handlar om vilka ersättningsposter skadestånd kan utgå för om man drabbas av en personskada kan man läsa följande:

"Både vid akut sjukdom och vid invaliditet kan den skadelidande drabbas av "andra kostnader", till exempel för resor, vistelse på kurort, anpassning av bostad och så vidare. Av något annat slag är kostnader för proteser och invalidfordon. Även sådana utgifter kan ersättas"

Vad menar man med invalidfordon? Jag och mina juristkompisar har hittills kommit med följande förslag;

1. Invalidfordon är en bil som är invalidiserad, dvs. det saknas två hjul eller nåt sånt.
2. Invalidfordon är en handikappanpassad bil. Vi förstod då inte bara varför bilen blev invalidiserad av ett handreglage. Eller blir bilen invalid om någon funktionshindrad sitter i den, fast det är en helt vanlig volvo?
3. Med invalidfordon menas att man får en färdtjänstbuss eller bårtransport.
4. Invalidfordon syftar egentligen på en rullstol eller elrullstol. (men det får man ju av hjälpmedelcentralen?!)

Vad röstar ni på?!

Vill bara tillägga att boken är en av de mest framstående inom ämnet och används både av studenter och yrkesverksamma. Typ som en skadeståndsrättsbibel...

jag skulle rösta på alt.2 men det är en skrämmande förlegad syn som fortfarande hänger kvar...någon borde påpeka det för bokförlaget och författarna.

Becky skrev: Jag håller just nu på att plugga till en juridiktenta på uppsala universitet. Igår repeterade jag "Skadeståndsrätt", upplagan kom ut 2006 och boken är skriven av Jan Hellner och Marcus Radetzki. På sidan 377 som handlar om vilka ersättningsposter skadestånd kan utgå för om man drabbas av en personskada kan man läsa följande: "Både vid akut sjukdom och vid invaliditet kan den skadelidande drabbas av "andra kostnader", till exempel för resor, vistelse på kurort, anpassning av bostad och så vidare. Av något annat slag är kostnader för proteser och invalidfordon. Även sådana utgifter kan ersättas" Vad menar man med invalidfordon? Jag och mina juristkompisar har hittills kommit med följande förslag; 1. Invalidfordon är en bil som är invalidiserad, dvs. det saknas två hjul eller nåt sånt. 2. Invalidfordon är en handikappanpassad bil. Vi förstod då inte bara varför bilen blev invalidiserad av ett handreglage. Eller blir bilen invalid om någon funktionshindrad sitter i den, fast det är en helt vanlig volvo? 3. Med invalidfordon menas att man får en färdtjänstbuss eller bårtransport. 4. Invalidfordon syftar egentligen på en rullstol eller elrullstol. (men det får man ju av hjälpmedelcentralen?!) Vad röstar ni på?! Vill bara tillägga att boken är en av de mest framstående inom ämnet och används både av studenter och yrkesverksamma. Typ som en skadeståndsrättsbibel...

Ja du, det undrar jag också, det är ju samma sak med bostäder, och liknande. En hadikappad hiss skulle jag vilja se.

Precis som att vi inte har lägenheter, villor o s v, utan det vi bor i kallas "boenden"..... Vad gäller frågeställningen ovan skulle jag rösta på nr 2 eller t o m nr 3.

Åh! Invalidfordeon! *skrattar*

Utanför en arbetsplats jag jobbade på fanns en liten avsides parkering med skyltar av äldre modell, typ att kommunen hade glömt bort att de fanns och därför glömt att byta ut dem i slutet på 70-talet. (gissningsvis)
Tre äldre gatuskyltar fanns, varav en var vid hk-parkeringen. Svart skylt, med ett vitt smalt typsnitt: "Invalidbil"

Hur kultig skylt som helst!! Måtte de aldrig ta bort den...

Det blev ju extra komiskt att min bil var ett vrak som knappt gick att starta, så skylten passade särskilt bra till min bil!
Arbetskamraterna var ju inte sena att påpeka att det var "min" parkeringsplats...!

I nutida svenska känns det dock antikt att använda "invalidfordon" i en seriös text. Men som kuriosa på en svart gammal trafikskylt känns det helt okej!

// A E

_Anna_ Elisabeth skrev: Åh! Invalidfordeon! *skrattar* Utanför en arbetsplats jag jobbade på fanns en liten avsides parkering med skyltar av äldre modell, typ att kommunen hade glömt bort att de fanns och därför glömt att byta ut dem i slutet på 70-talet. (gissningsvis) Tre äldre gatuskyltar fanns, varav en var vid hk-parkeringen. Svart skylt, med ett vitt smalt typsnitt: "Invalidbil" Hur kultig skylt som helst!! Måtte de aldrig ta bort den... Det blev ju extra komiskt att min bil var ett vrak som knappt gick att starta, så skylten passade särskilt bra till min bil! Arbetskamraterna var ju inte sena att påpeka att det var "min" parkeringsplats...! I nutida svenska känns det dock antikt att använda "invalidfordon" i en seriös text. Men som kuriosa på en svart gammal trafikskylt känns det helt okej! // A E

Säg att du förevigade skylten, och bilen, med ett kort?!

Jessma skrev: Säg att du förevigade skylten, och bilen, med ett kort?!

På tal om kort - jag blev förevigad på ett foto framför lamorna i Borås djurpark. Jag satt framför ett idisslande djur med en stor skylt "Lama". Jag är väl lite barnslig men jag tyckte att det var jättekul - skulle kanske leta fram bilden och ha den som avatar.

Jessma skrev: Säg att du förevigade skylten, och bilen, med ett kort?!

Jajjemen! Vi har skrattat mycket åt den där bilden!
Eftersom jag jobbade på ett fotoföretag, var det tal om att föra en förstoring av bilden med min skäphög till bil och skylten ... ...men det blev aldrig av.

Man kanske skulle ta och förstöra och rama in bilden, förresten? Den lockar ju fortfarade till skratt (framför allt NU när jag äntligen slipper vara beroende av den skräphögen till invalidbil)

// A E


Sidospår kanske - sorry!

Exempel: http://mo-ped.se/partn1.htm

I lagtexter skriv än invalidfordon... Men det verkar betyda lite olika... bil, moped, rullstol...

Det var illa att den mest framstående boken i detta ämne håller sig med så förlegade benämningar.

På tal om begreppet "invalid-moped". Jag har nyligen köpt mig en gammal flakis. Jag saknar nämligen balansnverve, och kan därmed inte använda en "vanlig" moped. Eftersom jag dessutom fick ett kraftigt epilepsianfall i våras får jag inte köra bil inom minst två år. Därav valet, flakmoped! Tre hjul, fast åt andra hållet. Ok, den kan vara lite krånglig att svänga med innan jag lärt mig tekninken, men det bör gå bra eftersom den inte är vare sig ny, eller trimmad. Har bild på den som den ser ut i dagsläget. Den ska däremot renoveras mest pga skicket. Plåtflak och mindre snyggt målad.

Till sidans topp

Insändaren är publicerad i VLT, Västmanlands Läns Tidning och har rubriken "varför ska allt anpassas för rullstolsburna?"

Ska man skratta eller gråta...?
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=413074

Becky skrev: Insändaren är publicerad i VLT, Västmanlands Läns Tidning och har rubriken "varför ska allt anpassas för rullstolsburna?" Ska man skratta eller gråta...? http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=413074i>

En poäng finns ju kanske, med tillgängligheten, att den ska vara till för fler än personer med rörelsehinder, men jag som arbetar aktivt med MArschen för tillgänglighet t ex har aldrig villkorat tillgängligheten och sagt att det ena är mer viktigt än det andra, men om man inte ens kan förstå att det är diskriminerande att utestänga folk när man har trappor in, så lär det ju ta ännu längre tid att förstå att tillgängliggöra andra saker - men nån motståndare till det är inte jag i alla fall- anpassa på säger jag bara, ju mer desto bättre!

Det var ju en åsikt, det med. Det är ett exempel på varför det ser ut som det gör fortfarande idag år 2007. Tvingas inte företagare och andra att göra det tillgängligt så sker det inte heller. Därför är just en tvingande lag som ADA ett måste för att vårt samhälle skall utvecklas så att alla samhällsmedborgare åtminstone får en chans att delta.

När man talar om och arbetar för tillgänglighet är det naturligtvis inte endast för oss som sitter i rullstol. Det gäller ju även andra funktionshinder. Synskadade skall kunna få ta del av information och den skall även finnas lättläst, information om innehåll i livsmedel skall vara tydlig och stämma etc etc.

Becky skrev: Insändaren är publicerad i VLT, Västmanlands Läns Tidning och har rubriken "varför ska allt anpassas för rullstolsburna?" Ska man skratta eller gråta...? http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=413074i>

Det tror jag nog att man skall göra, beroende på vilken sida av staketet man står.

Becky skrev: Insändaren är publicerad i VLT, Västmanlands Läns Tidning och har rubriken "varför ska allt anpassas för rullstolsburna?" Ska man skratta eller gråta...? http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=413074i>

Jag tycker att man skall gråta! Det var det värsta lågvattenmärke jag sett på länge, utan några som helst nyanser. Samtidigt blev jag förvånad. Ytterst få kaféer och restauranger som jag har besökt har några anpassade toaletter. Sen när blev det ett krav?

Nej du har rätt, många restauranger, kaféer är inte tillgängliga, men bygger man om t.ex ett kafée så skall det göras tillgängligt för funktionshindrade, kom också ihåg vi närmar oss allt närmre 2010 då Sverige skall vara tillgängligt för alla, själv tror jag det blir svårt. Sitter med i en ritningsgranskningsgrupp i min kommun och dt är alltså svårt att få t.ex restaurangidkare att förstå detta. Ta bara detta med alla uteserveringar, varför skall dom byggas upp på höjd, det måste vara lättaret bygga om lågt, här i kommunen håller vi stenhårt på detta,skall byggas enl normer. Undrar om man kan svara på artikeln någon som vet ? Skulle vara mycket intressant eftersom tillgänglighet är ett hett ämne för mig.

Nettan skrev: ...Ta bara detta med alla uteserveringar, varför skall dom byggas upp på höjd, det måste vara lättaret bygga om lågt, här i kommunen håller vi stenhårt på detta,skall byggas enl normer. Undrar om man kan svara på artikeln någon som vet ? Skulle vara mycket intressant eftersom tillgänglighet är ett hett ämne för mig.

Upphöjda uteserveringar stänger oftast ute oss med rullstol.
De är ganska vanliga här i Stockholm, speciellt på backiga gator, där de iofs kan vara nödvändiga ibland.
Har bara sett någon enstaka upphöjd uteservering som är tillgänglig.

Hon har ju en poäng i sin artikel...
det finns ju fler grupper än just rullstolsburna som måste kunna ta sig fram explvis blinda
givitvis ska samhället anpassas till alla
frågan är ju.....
går det göra allt anpassat för alla??

Anonym skrev: frågan är ju..... går det göra allt anpassat för alla??

Ja, skulle jag vilja hävda - det går

Anonym skrev: Hon har ju en poäng i sin artikel... det finns ju fler grupper än just rullstolsburna som måste kunna ta sig fram explvis blinda givitvis ska samhället anpassas till alla frågan är ju..... går det göra allt anpassat för alla??

Hon? Insändaren var ju helt anonym.

Anonym skrev: Hon har ju en poäng i sin artikel... det finns ju fler grupper än just rullstolsburna som måste kunna ta sig fram explvis blinda givitvis ska samhället anpassas till alla frågan är ju..... går det göra allt anpassat för alla??

Det går åtminstone att göra det så mkt bättre än vad det är nu och man kan alltid sträva efter att alla skall få ta del av samhällsutbudet.

Jag tror inte att skribenten som skrev insändaren ville peka på orättvisan att just den fysiska tillgängligheten prioriterades i detta fall utan hur orättvist det var att hon (jag fick också uppfattningen att det var en kvinna som skrev) skulle vara tvingad att ha en anpassad toalett.

Självklart gör det,allt handlar om vilja att göra det!

Ursäkta mig men det måste vara en jubel idiot som har skrivit det här, som inte vet vad tillgänglighet handlar om. Jag blir såå ARG av att läsa sådana här artiklar och åsikter.


Sådana här människor borde istället lägga krut på att lyssna och ta funktionshindrade & allergiker på allvar. Sluta att förhöja er själva genom att slå på dem som försöker att förändra samhället till de mer positiva för alla, gör något vettigt istället!

För tillgänglighet handlar inte bara om trappor och gnäll, nej det handlar om grundläggande rättigheter. Som vi borde ha i det här landet vi det här laget som kallar sig föregångare i mänskliga rättigher!

Det är en mänskligrättighet att ha möjlighet att kunna på toaletten när man vill!

Det är en mänskligrättighet att kunna handla själv!

Det är en männskligrättighet att kunna gå bio med sina barn och själv om man så önskar! Med mycket mera, jag kan bara säga usch inför såna här åsikter och hoppas att det får smaka på otillgängligheten och missanpassningar själva inom kort.

Jag har skickat ett svar på denna artikel, vad jag tycker o tänker men säkert får jag inget svar.

Herregud!!!!
Jag skrattar när jag läste detta, så "tårarna" kom till slut.
Visst är det upprörande, man kan inte sätta ord på vad man känner när man läser sånt här.
Att få tillgänglighet till grejer, vad det nu än kan vara, är ju en självklarhet tycker jag. Och, jag tycker det är viktigt att påpeka att många funktionshindrade har det så att deras handikapp/funktionshinder inte syns men ändå finns...man kan vara fullt gående men ha svårigheter ändå. Jag får själv väldigt ofta höra det när jag påpekar nåt, men tar gärna diskussitionen för att se om det finns nån medmänsklighet. Oftast slutar det med att vederbörande står där och "gapar" !!!

Becky skrev: Insändaren är publicerad i VLT, Västmanlands Läns Tidning och har rubriken "varför ska allt anpassas för rullstolsburna?" Ska man skratta eller gråta...? http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=413074i>

Insändaren är utan tvekan upprörande och provocerande. Men jag tror att åsikten är vanlig. Till viss del tror jag faktiskt att vi själva måste ta åt oss av kritiken.
Vi måste bli tydligare att förklara vad vi vill och varför. Vi måste lära oss att argumentera för att tillgänglighet är en investering som ökar kundgruppen och därmed intäkterna och inte kräva och klaga. Rättighetsargumentet är ju viktigt för oss men vi kan inte förmoda att det är utgångspunkten för alla andra - troligtvis är det inte så.
Det kan man tycka vad man vill om men vill vi uppnå förändringar så kan vi börja där vi KAN påverka - dvs i våra egna förbund. Idag sker tillgänglighetsprojekt på flera olika håll inom handikapprörelsen. När man för fram kritik i omgångar istället för på en och samma gång så tror jag att man så småningom tröttnar eller åtminstone blir förvirrad över vad vi egentligen vill.
Hur ska andra ta oss på allvar när vi inte är överens inom handikapprörelsen?

Det svåra tycker jag är att kunna bemöta åsikter som i insändaren eftersom kritiken mot funktionshindrade, oavsett vad det är, framförs för det mesta anonymt.
Här tror jag också att vi har en liten skuld i det hela när vi inte riktigt accepterar andras åsikter.
Jag känner mig inte kränkt över insändarens åsikter. Jag känner inte jag vill gråta. Jag vet att hans ord inte betyder mer än mina och att vi borde jobba hårdare för att förklara varför vi funktionshindrade inte tycker att det är tillräckligt att komma in i 1 restaurang av 100.

Jag tänkte först skriva inlägget anonymt, men som lilleman säger så blir jag svår att bemöta då.

Jag undrar bara hur man ska göra i lokaler med toaletter som det är svåra att anpassa. En liten toalett på ett litet ställe som skulle bli ännu mycket mindre om toaletten var tvungen att byggas ut. Det skulle kunna tänkas att det för ägaren vore billigare att ta bort toaletten helt, och det känns väl inte heller som ett steg i rätt riktning kanske. Att kräva att varje servering ska ha en toalett kan ju bli lite svårt. Mitt favoritfik har ingen toalett alls.

Ett sätt att lösa det på vore kanske att få upp fler almänna toaletter och handikappanpassa dessa. Man slipper då det bekymmer om vem som ska betala toaletten som skulle uppstå om alla toaletter som renoverades antingen skulle anpassas eller tas bort.

Jag hoppas att jag inte missat något viktigt. Jag är ju trots allt funktionsohindrad och förstår kanske inte problemets alla delar till fullo.

Jag tror nog att även ditt favorit fik har en toalett, men dom vill inte låna ut den till allmänheten. Bara för sina anställda och deras kompisar.

Jo det förståss.. Det kan vara lite svårt att jobba där alltså. Visserligen finns det många yrken som är svåra att utföra med hunktionshinder på grund utav olika faktorer, men att behöva avstå ett jobb för att arbetsplatsen har för dålig toalett verkar ju lite surt.

Tror nog att det finns en toa, har för mig att det måste finnas det om man ska få tillstånd till servering sådiva det inte är en tillfällig servering på en strand eller marknad.

Lilleman skrev: .. Vi måste bli tydligare att förklara vad vi vill och varför. Vi måste lära oss att argumentera för att tillgänglighet är en investering som ökar kundgruppen och därmed intäkterna och inte kräva och klaga. ....

Nu är det ju inte så att handikapprörelsen arbete för tillgänglighet började i förra veckan av några lätt naiva men upprörda aktivister. Detta har pågått under en mkt lång tid och på ett skickligt och kunnit sätt och mkt i samhället har blivit bättre. Men motkraften är så mkt starkare att får stå utanför de mest självklara saker i samhället.

Moon skrev: Nu är det ju inte så att handikapprörelsen arbete för tillgänglighet började i förra veckan .

Nej det är helt rätt men det märkliga är att man jobbar med samma problem idag som för snart 50 år sedan utan att ha kommit någonstans.
I något fall har det kanske gått en aning framåt men i en hel del har det också gått bakåt.

CHBL skrev: Nej det är helt rätt men det märkliga är att man jobbar med samma problem idag som för snart 50 år sedan utan att ha kommit någonstans. I något fall har det kanske gått en aning framåt men i en hel del har det också gått bakåt.

Jag tycker inte det är samma problem som man arbetar med idag - verkligheten är helt annorlunda nu. Samhället idag ser helt annorlunda ut och ställer helt andra krav än vad det gjorde för 50 år sedan. T ex när det gäller arbetsmarknaden är det mer komplicerat och kräver mer kunskap och kraven på människor är mkt högre än för 50 år sedan. Människorna har också en annan problembild än för 50 år sedan. Då var man invalid om man haltade lite och hade man en mer omfattande skada så överlevde man inte. Så nu skall människor med mkt mer komplicerade problembilder fungera i ett avancerat kunskapssamhälle och det funkar inte så bra. Men har man ett enkelt okomplicerat rörelsehinder och en bra utbildning som efterfrågas på marknaden så tror jag inte att det är omöjligt att få ett jobb. Samtidigt så har samhället byggt ut ett bidragssystem som gör det möjligt för "oss" att inte arbeta men ändå kunna bo och överleva. Det är bra att folk inte svälter men man blir och kanske tom tvingas till ett bidragsberoende som inte är bra för självkänslan.

Tillgängligheten är mkt bättre än för 50 år sedan, åtminstone i de större städerna. Men arbetet med att förbättra tillgängligheten har ju varit ett och ett halvt sten fram och ett och en kvart tillbaka. Mkt arbete går åt till att det inte skall bli sämre förutsättningar och det jobbet ser man ju inte. Det är så starka marknadskrafter som intresserar sig för att bygga billigt och snabbt att finns inte en tvingande lagstiftning kan man inte göra ngt. Se så snabbt det går i Gbg att anpassa kollektivtrafiken nu när färdtjänsten har blivit för dyr - med ekonomiska incitament går allt som på räls.

Attityderna mot människor med funktionshinder har ändrats, tycker jag. Man tycker inte längre så synd om oss utan det är tvärt om lite av en backlashkänsla. Tidigare så läste man debattartiklar i de stora tidningarna - och hur många befolkningen läser dem? Nu kan man läsa arga upprop på nätet som många kan läsa och reagera på. Jag tror att det kommer bli en otrevlig stämning mot "oss" ju mer utrymme i samhället vi kräver. Men mkt här är också att bevara positionerna - hur hade fosterdiagnostiken sett ut om inte hk-förbunden hade tvingat fram etikska debatter? Jag tror att människovärdet hade varit mkt mer urholkat än vad det är i dag.

Så här kan man fortsätta att beta av intressefråga efter intressefråga och konstatera att visst har det hänt en massa samtidigt som samhället förändrats och människorna med funktionshinder har fått andra utgångslägen som kräver helt andra kamper. Men vilka för dessa strider? På politikforum kan vi läsa att måna tycker att det inte är deras sak att engagera sig i h-k rörelsen (de har helt rätt i sin kritik) men samtidigt - hur 17 skall vi få som arbetar med dessa frågor orka och kunna nå någonstans om merparten ställer sig utanför?

Till sidans topp

"I have a dream..." -Nej jag ska inte börja recitera Martin Luther King"s berömda tal. Men jag kan inte låta bli att fundera på en sak: När ska det bli hippt att vara funkis? Jag menar, för ca 10 år sen var det inte vidare värst många som "kom ut" som homosexuella, men så hände nåt...kändisar började komma ut och helt plötsligt var det som om de där garderoberna hade svängdörrar - ALLA som "var nåt" kom ut som homosexuella. Jag ser inget fel alls i det, inte ett dugg! Men nu kommer min observation: Detta fenomen har börjat komma i USA när det gäller olika former av sjukdomar och funktionshinder. Såg senast idag en intervju med Ty Pennington, där han berättar om sin ADHD. Michael J Fox berättar öppet och ärligt om sin Parkinson. Skådisen, som spelar patolog i "CSI Las Vegas"(minnns tyvärr inte namnet) är benamputerad och sticker inte under stolen med det - tvärtom. Så min undran är: Hur länge dröjer det innan denna "trend" kommer till Sverige? Tror inte jag, med undantag av Louise Hoffsten som berättar om sin MS och några som berättat om sin ALS eller Dyslexi , har sett eller hört någon "kändis" komma fram och erkänna sin funkis-status.....Nåja, bara en fundering....

Redigerat 2007-05-18 11:09

Det kommer nog skall du se, allt som sker i USA brukar dyka upp i gamla svedala förr eller senare.

Till sidans topp

Var det någon av er som tittade på tv4 i söndags?
Där kanske ni såg mig prata om mitt liv.
Det var jag och min fru som satt där vid Tilde.

Tyvärr så missade jag det.

Gå till http://www.tv4.se -> Nyhetsmorgon -> Se inslag från programmet (i högerlisten) -> Övrigt -> Aspergers syndrom.



// A E

http://www.tv4.se/player/categories.aspx?treeId=10
0311

Jag såg en del av det på webben. Det måste ha varit nervöst. Tilde förresten, det skulle vara kul att snacka lite med henne, hon verkar trevlig.

Till sidans topp