Hej Ninnie jag och min familj tittade på er igårkväll,jag såg bara ca halva programet men de andra i familjen såg hela, det jag såg tyckte jag var bra ha de gott bägge två mvh Peet
Kul att du gillade det du såg, och ha det bra du med.
jag skulle ha sett det igår om vi hade haft 5:an men eftersom min morfar hade så spelade han indet så jag ska se det imorgon
Till sidans topp
Så var det äntligen över. Outsiders, alltså. Ganska nöjd på det hela taget, bortsett från terminologin. *grr* Ska absolut ta upp det med dem. Men fyyy vad jobbigt det är att se och höra sig själv...
Toppenbra inslag. Jag skulle vilja se råmaterialet... Men det var rätt bra klippt. Inget jag tyckte var helt skumt som snabba övergångar för att förvränga det som visas, ibland visas en person lite lätt uppifrån, inte hela inslaget utan bara vissa delar, trots att samma tagit bildern... hel kokko... finns nästan aldrig anledning till att "se ner på ...". Och dom filmade väl bara det du/ni sa ja till. Att höra sig själv är pest. Man vänjer sig aldrig, vilket jag trodde för 15 år sen. Nu jobbar jag inte med TV längre. Kanske tur det. Jag skulle redigera bort mig själv och sätta in en tecknad spretig steckgumma istället.
Ville bara säga att det finns ett forum på kanal5.se och Outsiders. Jag har startat en tråd om terminologin där...
Du var bra, men generellt är TV5 alltid ytligt och tenderar att vara bevarande av traditionella värderingar - för hela programet i sig hade en vinkel av just det typiska att det är "hemskt" med ett funktionshinder, fast vi är duktiga och klarar av det. Men om det hade varit jag, så hade jag tack nej till medverkan och blivit irriterad av att pressas in i ett program där mitt "jag" blir missbrukat för att ge bifall åt ett tankesätt jag spyr åt. Jag hade dock mördat kärringen i inslaget som nedvärderade dig, typ kört över henne - för att befria henne från det lidande hennes ignorans måste skapa. Nja, inte riktigt men jag hade ialla fall satt funktionshindernationens genetiker på uppgiften att spåra upp den genetiska uppsättning som skapar en sådan defekt i hjärnan hos icke-funktionshindrade. Obs! Detta är galghumor, så ni inte tar mig på allvar. Men utifrån den du är sköte du dig bra, även fast jag ibland mår illa över din strävan att vara som alla andra - det har ingen betydelse för folk måste se vår mångfald. Så vi behöver dig Ninnie, vi behöver mig, Permoman, Mortica så folk får se att vi inte är farliga...
Haha, ja det var nog den märkligaste människa jag träffat på... Tack för dina ord, och ja... För mig är normalitet (vad f-n det nu är) helt ok.
A.L: jag är visst farlig *ler* Du skulle bara möta mig när jag är ute på jakt efter små levande varelser att slakta och äta... eller vad hon nu polisanmälde mig för den där tanten... (Jag blev polisanmäld för grovmisshandel och barnmisshandel av en dam när jag bodde i en liten stad. Problemet var att just den dagen hon var så säker på att jag röjde runt och högg ihjäl folk låg jag medvetslös...)
Mortica: Säg inget mer jag kanske blir kär i dig.
Tror att den risken är rätt liten.
Nu har de ändrat på femmans hemsida. Bättre sent än aldrig... *förbannad*
Jag tycker meningen fotfarande låter helt fel dock, han är ju din man i första hand...
Håller med dig... 100%, snacka om att lägga tonvikt på fel sak. Vi har varit tillsammans i fyra år - han har jobbat hos mig i ETT år...
Förstår verkligen att du blev förbannad. Skötare lät lite väl dumt.. men visar väl en del hur omgivningen ibland ser på de som inte är som alla andra!
Min mamma säger skötare om dom som hjälper mig. Och jag är patient...
Dom sa skötare...
Synd att de sa 'skötare' tycker jag... DUmma dom. Men du ser snygg ut på TV
hehe, det är två nya som har registrerat sig sen programmet började..
ja du är bra Ninnie o dom andra med, bara dålig speaker...
Jag sa några dråpliga tankar högt... Hemhjälpen var här och hon tyckte så synd om den pojken... Måste vara jobbigt att leva så. Med en mamma utan armar och ben... Jag trodde hon menade killen som spelade fotboll, risk för skador och sånt, dåligt sällskap, sprit, tjejer och aannat farligt ni vet :->
Tack allihop!
Tack själv! För att du bjöd på dig och ditt liv, inkl det privata
Var just in och gav dig mitt stöd i kanal5 forum
Jag uppmanar även alla här att göra detsamma! Skapa lite kalabalik på kanal fems sida vettja Y
Hej! Vi såg Outsiders igår - ett bra inslag med er! Det som vi också reagerade väldigt negativt på var ju ordvalet - handikappad, skötare... Det var verkligen klumpigt uttryckt av kanal5! Skötare är ju verkligen ett kränkande och nedvärderande ord!
Vad nu? Har jag missat något eller?
Kolla datumet på inläggeb Jack..
Du undrade om du missat något, så jag trodde att du inte sett att det var länge sedan programmet gick. Man har ju typ inte missat något om man inte känt till personen som varot med i programmet. Rörig förklaring till hur jag tänkte hoppas du förstår vad jag menar.
Från kanal5.se: "Ninnie, 28, är född med en svår muskelsjukdom som gör att alla hennes muskler är försvagade. Hon lever ihop med sin skötare, Stefan, som hon ska gifta sig med. Ninnie berättar hur hon blir bemött på stan och hur det känns att bli sedd som allmän egendom. Och så avslöjar hon hur man förför någon när man är i hennes situation." Eh... skötare!?
Studsade oxå 5 meter! Ska bli väääldigt intressant att se inslaget
Gissa hur mycket jag har ringt och skällt och gormat...
Kan tänka mig det...
Jävligt nervöst inför morgondagen...
Hoppas att det blir som Stefan och du önskar!
Jag mailade dom detta för några timmar sedan, inget svar än: Hej! Mitt namn är Eric Hammarstrand, gick nyss in på eran Outsiders webbsida för att läsa om veckans avsnitt. Detta ska handla om rörelsehindrade och jag tycker det är kul då jag har en muskelsjukdom. Läste texten om Ninnie, som har samma diagnos som mig, och vart enormt upprörd över ordvalet ni använder. Ni skriver skötare istället för personlig assistent. Skötare var sådana som arbetade inom mentalvården på 70-talet. Personlig assistans är ett serviceyrke likt t.ex. servitör eller frisör, det har inget med vård eller sköta om någon att göra. Jag kräver en ursäkt och att ni ändrar detta SNARAST. Hoppas verkligen inte att ni använder samma ordval i programmet. Jag råder er isåfall att ändra även i programmet och om nöden kräver även skjuta upp avnittet. Vad har dom sagt till dig Ninnie?
Suveränt, Permoman! Mig har de lovat att ändra på det, men det har de inte gjort. Kanske vill ni andra skriva något liknande? *blink*
Det har jag givetviiiis redan gjort
Har också mailat, jag har tyvärr bara skogsteve (1,2 och 4) men skall få programmet bandat. Camilla
Bra Eric! Du har alltid kläm på dina värderingar och är en hyvens kille. Skönt med någon som handlar. Vi ser väl alla fram mot programmet med spänning och lite s¨å där lagom nervösa.
Haha, så 1800-tal av TV5... Men, Ninnie, hur försvar du att din partner jobbar som PA? Det borde inte, enligt mig, vara lagligt att anställa anhöriga på detta viset. Lite överdrivet, men vi bör nog vara nog med att inte blanda ihop dessa två roller.
Försvarar? Enkelt... Det fungerar för mig, för honom, för mina andra PA. Det är det enda som är relevant.
Så om ni har sex på hans pass, så får han betalt? Du vet att det är olagligt att köpa sex?
Så det är ok för dig att han är min PA om vi inte har sex under hans betalda tid? Är det korrekt uppfattat? Ehm, den diskussionen hör kanske inte hemma här eftersom vårt sexliv inte är något som du har med att göra... No offense.
Nej, men det var en rolig parantes. Fast rent juridiskt borde det ju vara olagligt - men nu behöver vi inte tala om det utifrån just ert sexliv, utan generellt. Och för att gå tillbaka lite - så är jag generellt motståndare till att anställa anhöriga, då det urholkar yrkets proffsentionalism, status och PA:nas rättigheter som arbetare.
Spännande. Kan du inte starta en sån tråd i Personlig Ass- forumet?
Det var verkligen klumpigt skrivet! Synd att man inte kan se det!
Helt sjuk beskrivning. Hoppas verkligen reportaget är bättre vinklat. *håller tummarna* . Kan inte se det m får det bandat.
Jag läser sedan i augusti månad en apoteksteknikerutbildning på distans i Hässleholm. När jag blivit antagen så ringde jag till den person som var ansvarig för kursen. Han sa: ja dig kommer jag ihåg (pga av de personliga brevet som jag skrev varför jag vill bli apotekstekniker). Att jag verkade vara en tjej som kunde fixa och var inte rädd att ta för mig. Jag blev antagen inte pga av mitt rörelsehinder (som man ibland kan få uppfattningen om) utan pga "brevet". Detta gör mig hur lycklig som helst . Och nu när jag varit i Hässleholm två gånger så känns kursen hur bra som helst. Lärarna är jättebra och "peppar" verkligen och jag känner mig verkligen som " vem som helst". Detta är ibland svårt att beskriva i ord men jag hoppas att ni föstår vad jag menar.
Grattis!!!!!! Jag önskar dig verkligen lycka till! Vi behövs verkligen ute i arbetslivet och du peppar säkert fler nu att söka utbildning tack vare ditt inlägg! Varma hälsningar Lise
Tackar .
Grattis! Jag ska själv söka in på universitet till en lite enstaka kurser, ska försöka lära mig hur man programmerar mobil-prgoram
Hej grattis så roligt för dig hoppas att det blir som du tänkt. Var du i Hässleholm? det är inte så långt ifrån där jag bor jag är i Hässleholm varje tisdag går på varmvattenbassäng där ha de nu så gott Peet
Grattis! Vad roligt.
Den värsta kommentaren jag fått inträffade för länge sedan, i gymnasiet. Skolans rektor fick för sig att han skulle klämma på min redan då tunna överarm och sen kom frågan: får du ingen mat hemma? Okunnighet eller elakhet? Tja, med den mannen visste man aldrig riktigt.
Guu va elakt sagt!! Man blir riktigt arg när man hör sånt!! Och han skulle påstås vara rektor, ett yrke där man skall vara en förebild för både barn och vuxna???
Håller med. Väldigt dumt sagt!
Åååååh vilken tråååååk
*saknar ord* Vad svarade du?
Jag minns inte vad jag svarade, förmodligen ingenting. Man var inte så kaxig på den tiden i den åldern. Det jag minns är att jag bara ville lämna lektionen och försvinna från jordens yta. Rektorn var för övrigt inte riktigt klok, han hade mycket på sitt samvete visade det sig när han pensionerades.
*så förnedrande* Ibland undrar man om vissa folk inte har ngt folkvett alls
Får ofta höra " det är så roligt att SÅNNA som du kommer ut" Undrar alltid vadå SÅNNA som jag. Om jag är en SÅNN vad är då de som ej sitter i rullstol. Frågade sist tanten -Vadå sånn??? Då sade hon- ja men förut så fick ju inte SÅNNA som NI komma ut. ????? Jag har blivit NI och är fortfarande en SÅNN.
Väldigt dumt sagt... Säger någon det igen tycker jag du ska fråga dom likadant, och säger dom likadant att "innan fick ju inte SÅNNA som NI komma ut" tycker jag du ska fråga vidare för då vet dom inte vad dom ska säga... Hoppas dom slutar med att säga så dumma saker iaf. Ha det bra Emma
Jag mår ofta dåligt flera dagar efter att någon uttryckt sin OTROLIGA "Imp" över att "EN SÅNN SOM DU-någonting. Jag har verkligen försökt fundera om det finns någon "vettig ursäkt" för deras beteende. Det enda jag kommit fram till är att de MÖJLIGEN (säger MÖJLIGEN) är impade och känner att "detta skulle jag "ALDRIG" kunna klara själv. Vad de då inte tänker på är, att de flesta människor får oanade krafter att klara av det mesta. "Såsom din dag är skall och Din kraft ock vara" står det i Bibeln, som faktiskt har en del sannigar i sig.
Ja du AnnaMaria, den kommentaren har man ju fått otaliga gånger. Blir lika fascinerad varje gång... Hur jag bemöter det hänger på dagsformen.
Mmm... hela tiden... Känner mig lite småkaxig idag. Få se om jag snäser av dem ikväll...
Hej allihop! Jag sitter på Sisus och ska uppdatera vår Idébank där det finns massor av artiklar om bemötande på olika sätt. Vi vill väldigt gärna ha lite feedback på vad vi behöver förbättra eller om det är något som saknas. Det finns en länk dit i länkarkivet så gå gärna dit och titta. Jag vill jättegärna ha nya idéer så maila mig på sahra.rydh@sisus.se /Sahra
Hej jag sitter här och läser gamla meddelanden,såg din om elrullstolar.Jag har en invacare storm 3 jag tycker att den är jätte bra just på vintern den tar sig fram i 10-15 cm snö utan problem,jag blev ganska snopen själv första året jag skulle ut i snön.Jag har ju en liten hund som ska ut i alla väder,tänkte det skulle vara ett tips mvh Peet
Tänkte svara på tråden nedan först, men tyckte att diskussionen urartade till en nivå som jag inte känner för att diskutera i... Men iallafall: Jag håller fullständigt med er att det är skitjobbigt att få höra sånt där, för det händer även oss som är gående och r ute själva utan ass eller ledsaga. Eller, kanske i SYNNERHET oss som är "självgående, för då blir det på en helt annan nivå. Nämligen det här "gud va duktig du är som ger dig iväg hit aldeles själv" eller #"stääädar du verkligen själv, åååå va tapper du är!"... *Suckar*. Fattar inte hur man ska orkka bemöta sånt. Och det känns som att hur man än bemöter det så blir det fel. För jag vill liksom inte spela med och säga "tack va snäll du är". För jag känner mig INTE tacksam och glad för att ha fått en komplimang, utan förolämpad, jag kan bli fruktansvärt ledsen om jag har en dålig dag och får höra sånt där, det kan ta ner mig fullständigt. För alla tror att man är så modig och stark som vågar göra sakjer själv trots att man ser/går sämre tex,och inte fan säger jag till dom att "näe jag är inte alls stark" utan jag låter dom tro det och sen går jag hem och gråter för att jag blir påmind om hur svag och feg jag egentligen är... Allt är ju inte vad det ser ut att vara men folk dömmer en alltför snabbt efter utsidan. Om jag t ex ät ute med en vän i rullstol så tror ju alla att jag är den som är i överläge, att jag har kontroll och att det är jag som tar hand om dne som sitter ir ullen... Ganska intressant, eller nåt
Jaa Du "Trasdockan!" Jag har samma problem som Du och har mött dessa "vansinniga kommentarer" i 50 års tid nu. Jag hade ju hoppats att "kommande generation" skulle vara mindre fördomsfull än "di gamle", men ack vad man bedrog sig. Ibland önskar man att man hade en dold kamera eller bandspelare med sig när man är ute. Vilken doku-såpa det kunde bli. När jag växte upp fick jag ipräntat mig att jag "får ALDRIG utnyttja mitt funktionshinder", men jag har blivit utnyttjad på grund av funktionshindret ett par gånger. En gång på Postkontoret i Farsta en lördag då det var packat med folk. En kund knuffade omkull mig med flit, slet sedan upp mig och drog mig fram till en av kassorna och sade att vi måste gå före alla eftersom "den här mannen hjärtfel gjorde att han föll ihop". Vi borde ha köat i kanske 45 min., men var ute efter 5 min. längst bak i kön. Vad gör man i ett sånt läge?
Kan sånt hända? Jag hade vrålat av full kraft. -HJÄLP den här mannen knuffade mig. Han är nog psykopat, han försöker ta mig som gisslan. -SLÄPP MIG!! osv. så att alla skulle fatta att jag inte kände honom, jag skulle aldrig låta någon utnyttja mig på det sättet, hade blivit vansinnig.
Något man lär sig tidigt när man har ett rörelsehinder är att långtifrån alla människor är riktigt kloka.. Jag använder numer rullstol för att kunna ta tunnelbanan till och från skolan, och på kort tid har jag hunnit samla på mig en hel del erfarenheter.. idag kom ett äldre par fram till min assistent (självklart inte till mig) och frågade om vägen till en restaurang en bit ifrån där vi var. min assistent har bara jobbat hos mig i drygt en vecka och hon känner absolut inte till stan, därför beskrev jag vägen för dem. vi pratade ett tag och de var väldigt trevliga. när de sen gick vände sig mannen om och sa "krya på dig". Det verkade som om han inte kunde låta bli att liksom markera att jag inte var som de, jag var annorlunda. Jag kan inte "krya på mig", det tillståndet jag är i nu är mitt normaltillstånd vare sig jag vill eller inte. Jag hade varit lika sjuk om jag stod upp, men det hade inte han märkt och då skulle han behandlat mig som om jag vore frisk. jag blir så trött på människor som inte kan se förbi ett rörelsehinder..
Just detta med att fråga om vägen är intressant. Folk frågar ALLTID min assistent. Och det slutar vanligen ALLTID att det är jag som får förklara.
Jag kan tänka mig det.. det är väl oftast du som känner till stället bäst, både du och assistenten är ju där på dina villkor.
Att folk frågar din assistent efter vägen istället för dig, det tror jag inte beror på att du sitter i rullstol. Snarare tror jag det beror på att assistenen och den som frågar befinner sig på samma höjd från marken! Helt enkelt kan det kännas naturligare för folk att prata med andra i samma höjd, när möjligheten finns. Det kanske känns mer onaturligt att sänka blicken för att kunna möta din och fråga dig. Det beror inte på funktionshindret i sig utan på att man sitter lägre i rullstolen än människor på promenad.
Vette tusan. Får inte den känslan...
Men har ni märkt hur högt folk tilltalar dom som sitter i rullstol? Som om det inte skulle räcka med det så tar folk det säkra för det osäkra ... "det är säkert fel på hörseln oxå"!!
Jo, jag har allt märkt också hur folk nån gång har höjt rösten lite när de pratar med Johan de gånger han använder rullen. Nu är ju han så pass lång (närmare 190 cm) och använder 26 tums rulledäck, så han när nästan lika lång som mig, fastän han sitter ner. Men, jag tror nog att folk i allmänhet är rädda för att såra, trampa nån på tårna. Man vet inte hur man skall förhålla sig till de som använder rulle. Är det dessutom en ny bekantskap, så är man kanske så upptagen med att veta hur man skall förhålla sig att man pratar lite väl högt, alltför tydligt o.s.v. för att inte eventuellt såra den som sitter i rullstol. Men, konsekvensen blir ju dessvärre den motsatta. Jag kan gott tänka mig att det blir en lite knepig situation, speciellt för lite äldre människor, med "gammalmodiga" värderingar, att förhålla sig på ett bra sätt till yngre, aktiva människor som använder rulle.
Jo, det har jag märkt också att folk först talar med ett tonläge till den jag har med mig och sedan höjer rösten väsentligt när de talar med mig och nästan skriker rakt in i örat. Nu är jag oerhört ljudkänslig, varför jag får muskelkramp och "helt okontrollerat" skriker tillbaka: SKRIK INTE SÅ FÖRBANNAT!!! Efter en sådan grej (som jag inte kan "rå för") mår jag jättedåligt eftersom jag uppfört mig "illa". När jag väl lyckats återgå till mitt normala tonläge brukar jag säga följande: "Jag är MYCKET ljudkänslig och Ditt skrikande har medfört att jag nu har fått kramp och kommer att ha värk i flera timmar". Resultatet brukar bli att de rusar sin väg utan vidare kommentarer
Jag hade en intervju med en tjej som sökte som assistent hos mig och hon talade löjligt högt och "väldigt" tydligt. Jag frågade henne genast om hon alltid talade så högt? Hon såg ganska fånig ut och bad om ursäkt med en ursäkt att hon hade en höselskadad pappa och till hennes nesa berättade jag för henne att min pappa oxå är höselskadad.
Liselott - jag tror du har en poäng! Nog händer det väl då och då att folk pratar till mitt sällskap i stället för mig. Då brukar jag passa på att snabbt fråga: "Pratar du med mig...?" De flesta brukar svara "ja" och fortsätta konversationen direkt till mig... Eller så ser de bara allmänt besvärade ut... Men det här med att inte hamna i ögonhöjd med folk upplever jag själv som ett stort problem. Eftersom jag nog är rätt kort för min ålder - gissar jag, har ingen aning - och sitter i rullstol så hamnar jag rätt lågt. Dessutom får jag lätt ont i nacken, så jag brukar undvika att titta för mycket uppåt för att slippa få ont. Fast det får mig att känna mig "oartig", som om jag rent av undviker folks blickar... Personligen tycker jag i så fall att det känns bättre om folk sätter sig ner på en stol eller på huk när de pratar med mig. Men andra kanske skulle ta det som en förolämpning, eller något ditåt? Jag vet inte... Egentligen är det inte så konstigt om folk blir lite osäkra på "oss" i rullstol eller med andra funktionshinder, eftersom varje individ säkert har sina egna önskningar om hur folk ska bete sig. Min mor har sagt några gånger - och det kan det nog ligga något i - att min ögonhöjd på sätt och vis underlättar i kontakten med "mina" elever. Jag studerar till lärare, riktar mig mot grundskolans tidigare år och har gjort min verksamhetsförlagda utbildning i en 3-4-5:a. Jag har haft intressanta samtal med dem angående mitt funktionshinder - mycket givande, har blivit genomgående bra bemött av barnen - och vi kunde konstatera att jag hade ungefär samma ögonhöjd som de hade. Det är ju möjligt att de kan ha en viss betydelse; jag ser ju aldrig ner på "mina" elever, varken bokstavligt eller bildligt talat.
Egentligen är det inte så konstigt om folk blir lite osäkra på "oss" i rullstol eller med andra funktionshinder, eftersom varje individ säkert har sina egna önskningar om hur folk ska bete sig. *funderar* Ibland kan detta säkert stämma men .... så funderar jag på hur jag själv uppför mig mot människor som inte är: vita, vuxna, friska och i åldern 18-32. Behandlar jag barn som helt ovetande? Nej. Talar jag till äldre tanter och farbröder som om de var idioter? Näää. Flackar jag nervöst med blicken och vågar inte tilltala killen från Somalia utan vänder mig till hans svenske polare istället? Nej, det gör jag inte. Etc etc. Vad jag menar, det är att "vi" inte skall vara alltför förstående utan kräva ett gott bemötande av människor vi möter även om "vi" sitter i rullstol, går vingligt eller talar lite konstigt.
Varför ser mitt inlägg så konstigt ut? Ellre är det bara i min dator som texten är kursiv och smal?
Allas inlägg ser konstiga ut.
Ja, alla är smala och konstiga i denna tråden. Fel på sidan?
Mina assar (t.o.m. min man) säger -Fråga henne, hon hittar bättre än jag, och då bor alla mina assar här omkring, men jag och de gör så i "utbildningssyfte" för inskränkta personer.
Känner igen det så... Dom frågar den jag har med om något denne inte kan alls. Som väger hit eller dit... Jag bor här, dom är bara här tillfälligt... Och dom frågar mig så där markerande att den som frågar borde frågat mig från början. Ett par ursäktade sig förra veckan... Dom trodde jag lyssnade på något. Utan lurarna *hummar* Ibland har det blivit urfånigt när dom envisas med att forsätta prata med han som jobbar och han ska fråga vidare... Nu känner jag killarna jag har som ledsagor rätt väl. Och det kan bli rätt sarkistiskt... En gång ringde han och bekräftade att omvärldens tolk till mig skulle jobba!
Den här tråden får mig att reflektera över två saker: Angående knäppa komplimanger; varför inte bara strunta i dem? Det brukar jag göra. Folk får tycka vad de vill om mig, bra eller dåligt, det är ändå upp till mig att avgöra vad jag tycker om mig själv. När jag kör min permo i centrum känner jag mig glad och fri. Det kan ingen ta ifrån mig. Angående rullstolsburen/gående: Jag har själv erfarenhet av att använda rullstol mer eller mindre i olika perioder i mitt liv, och jag tycker mig också märka att folk inte förstår att man har ett funktionshinder om man t ex går med rullator. När jag går med rullator anstränger jag mig mycket mer och är mycket tröttare än om jag kör permobil, om du petade på mig skulle jag ramla. Men när jag går tar folk för givet att jag kan göra en massa saker utan problem, fastän det egentligen är tvärtom, jag orkar göra mer saker när jag använder permobilen, fast då frågar folk: Vill du ha hjälp med det och det och det? Min slutsats av detta är alltså att jag får ett bättre bemötande när jag kör permon, för då ställer folk inte längre så höga krav på min fysiska förmåga.
Det där med permo/rullator stämmer verkligen. Håller med ovanstående.
Jag har märkt att Johan får mera hjälp när han använder rullstolen än de gånger han går. Vad det beror på är svårt att veta, men jag har en fundering kring detta. Jag tror att folk i allmänhet har lättare att förhålla sig till människor som man märker har problem/bekymmer med att förflytta sig om det finns en rullstol, synkäpp, ledarhund, elmoppe eller annat hjälpmedel. Jag tror att man lätt blir lite osäker på hur man skall bemöta personer med funktionshinder, man vill inte såra, inte dalta, inte vara framme och "klappa på huvudet". Det blir kanske lättare att hjälpa till (öppna dörrar o.s.v.) om personen i fråga använder t.ex en rullstol: då kan man "koppla ihop" en människas rörelsehinder med rullstolen och får därmed kanske lättare att agera därefter.
Jag blir bara kränkt av verbala förolämpningar från folk jag känner. Om någon främmande säger att jag exempelvis har en dålig attityd tänker jag ju bara, h*n borde träffa mig om 5 min, då får h*n se på dålig attityd. Vissa saker fastnar, men inte sånt främlingar säger. De känner ju inte mig, så det handlar bara om dålig uppfostran eller dålig självkänsla. Jag visar ju oftast min starka sida utåt.
Eftersom jag är en ond och elak människa (ironi) brukar jag bemöta sånt trams med att vända kommentarern mot dem, typ - Men jag upplever det som att du är mycket duktigare än jag, du har ju dessutom en man/hustru att ansvara för, eller -Du har ju nog mycket större lägenhet än jag och det är duktigt av dig att orka. Är folk över 70 sväljer jag, de är uppfostrade i en annan tid och då lerr jag och säger tack, men är de i min ålder blir jag faktiskt förbannad, oförstånd är en sak men ren dumhet accepterar jag inte. Är man mentalt frisk kan man genom att läsa tidningar och lyssna på div. debatter och titta på dokumentärer lära ig tänka själv. Att bemöta andra som man själv vill bli bemött är en himla bra levnadsregel.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
