Vilken är den mest minnesvärda kommentar du fått pga funktionshindret?

Jag brukar höra ofta: att du kan vara så glad och positiv när du är så.. handikappad.

Förstår inte riktigt vad de menar egentligen, men den är minnesvärd då jag får höra den ofta.

Kanske att de menar att egentligen så jag deppa och bara prata om hur eländigt jag har det, jag vet inte.

Mmm... jag har också hört det! Brukar svara dem att livet blir ju inte bättre för att man går omkring och deppar.

Shyst sajt

En vanlig fråga som jag får är, har du ont i benet?

Då jag svarar nej ser folk ut som fågelholkar,vem har egentligen med min häsla att göra mer än jag själv *Skrattar*

Jag tycker dom mest minnesvärda kommentarerna brukar komma från rätt små barn, i 3-4 års-åldern. En gång var det ett litet barn som sa till sin pappa: Pappa, pappa, sån där traktor vill jag oxå ha.*s* (han syftade såklart på min permobil)

Det tyckte jag var minnesvärt...

Kul kommentar, ta den m glädje!

Den vanligaste frågan jag får är:

- Vad har du gjort för att hamna i rullstol?
- Ingenting! svarar jag.
- "fågelholk* *fattar ingenting*

I nästa andetag talar jag givetvis om att jag har en kronisk sjukdom.
Då ser jag hur vederbörande andas ut och stänger munnen!

*ler* jo.
Innan räknade jag ihop veckans "uttryck", dvs vad jag hört, sett och svarat tillbaka. Blev en del kul.

En kul sak jag testat när en frågade om jag satt i rullstol var att blåneka. Man får anpassa vad man svarar beroende på hur den frågar om orsaken till att man inte går.
Nej, rullstol, jag.
Nej vad får dig att tro det!

Och bara rulla vidare som den andra är helt blåst. Och den försöker förklara att jag visst sitter i rullstol... *busig*

en dag då jag var på café med en vän satt det en liten två-årig tjej och tittade storögd på mina hjul och kröp in under och gömde sig - hon var överlycklig då hon fick utforska alla delarna, medan föräldrarna skämdes.
Jag ler bara eller pratar med barnen om de kommer med kommentarer eller frågor. Det är ju bättre att de tidigt lär sig att vi som sitter är precis som de gående.

Ninnie - jag har funderat en del för att försöka minnas, och har kommit fram till att det finns två kommentarer som känns lite speciella, så de får väl "delad förstaplats"...:

Den första levererades av min yngsta syster - som fyller 12 i år - när jag, hon, min mor och möjligen ytterligare någon person hade sett premiären av "Livet är en schlager". Vi galghumorskrattade ju på många ställen, ofta igenkännande, eftersom jag har en CP-skada, och när vi sätter oss i bilen för att åka hem kommenterar min syster den dåliga behandling som filmens huvudperson blir utsatt för genom att utbrista: "Vilken tur att CuslonGodibb inte är CP-skadad!" Gissa om vi andra höll på att spricka av spontanskratt...! Det visar ju att min syster inte tänker särskilt mycket på min diagnos. Att jag råkar ha just en CP-skada hade hon väl antingen glömt eller struntat i. Vi andra fick oss ytterligare ett gott skratt - till min systers förvirring, ska jag väl tillägga. Men hon instämde i skrattsalvorna när vi förklarat orsaken till dem.

Den andra kommentaren fick jag under ett sista-april-firande anordnat på en DHR-gård i mina trakter. De hade anlitat mig som "bakgrundsmusiker" under samvaron. Några icke funktionshindrade bekanta till mig/oss - ett gift par - hade kommit för att lyssna på mig, och det visade sig att de hade en äldre dam med sig, som frun var god man åt. Tydligen hade frun pratat med den gamla damen om mig i förväg. Jag hälsade på dem, och den gamla damen sa helt apropå: "Vad stilig du ser ut!"

"Tack", sa jag, något förvånat... Det är inte det första gamla damer brukar säga till yngre killar i rullstol, känns det som. Min erfarenhet är att de snarare brukar köra "stackare-replikerna" eller "vad-duktig-du-är-fastän-du-sitter-i-rullstol-repliken", men den här damen gjorde snarare ett konstaterande än en värdering, och jag kunde ju inte annat än känna mig smickrad...

Sedan visade det sig att den gamla damen var dement, och jag råkade kunna spela en av hennes favoritlåtar. Jag fick spela den minst tre gånger, och hon blev lika förvånad och imponerad varenda gång...

Det hände förresten en liknande sak när jag spelade på ett ålderdomshem:

En äldre herre frågade om jag kunde en viss låt - "Hammarforsens brus", heter den - vilket jag inte kunde. Nästa gång jag kom dit för att spela hade jag lärt mig den för att uppfylla herrns önskan. Jag spelade några andra låtar, och så annonserade jag "Hammarforsens brus" och spelade den. I pausen före nästa låt frågde samme herre: "Kan du spela en låt som heter "Hammarforsens brus"?"... Jag förklarade att det var den jag just hade spelat, varpå herrn sken upp som en sol och applåderade igen...

Ninnie skrev: Vilken är den mest minnesvärda kommentar du fått pga funktionshindret?

Det kan ha varit när min stora dotter som då gick i 1:a klass fick skjutts av mig. Hon skulle hem från skolan och in i bilen klev också tre klasskompisar. En av dem hade inte träffat mig (hon var ny). Den nya tjejen frågar de andra tjejerna i baksätet vems rullstolen var som stod i bagaget på vår 245. En av tjejerna svarar medan jag och Frida sitter där fram och tittar på varandra och lyssnar. - Jo det är Fridas mamma, hon är handikappad, fast inte så handikappad för hon kan både köra bil och prata.

Redigerat 2006-05-31 22:30

Ninnie skrev: Vilken är den mest minnesvärda kommentar du fått pga funktionshindret?

Det har blivit många goa kommentarer de sista åren...och många mindre goa åxå iofs.

En jag minns särskilt väl är jättesöt:

Niklas och jag var på Ikea för att köpa en möbel. Vi strosade runt på skrivbordsavdelningen när jag såg att en liten tös, ca 3 år, tittade med stora ögon på rullstolen. Hon märkte inte att jag tittade på henne.

När Niklas och jag kom närmare henne drog hon sin mamma i armen och sa:
Mamma, jag vill åxå ha en sån Nalle Puh-stol!

Jag hade en Nalle Puh-ryggsäck hängande bak på stolen. Visst är det väl härligt med ungars kommentarer?

Hjulia skrev: (...)När Niklas och jag kom närmare henne drog hon sin mamma i armen och sa: Mamma, jag vill åxå ha en sån Nalle Puh-stol! Jag hade en Nalle Puh-ryggsäck hängande bak på stolen. Visst är det väl härligt med ungars kommentarer?

Det är såna kommentarer som gör att man får ett leende på läpparna ett tag efter och står ut med pensionärers klappande på huvudet/axeln och kommentarer som "vad synd det är om dig". Kanske vi ska ge svar på tal med "va´lever du än!" Det är ju inte mer kränkande

Tänk om man ändå fick en go kommentar för varje taskig kommentar man fått.
Då skulle vi le ännu oftare.

Terinon skrev: Det är såna kommentarer som gör att man får ett leende på läpparna ett tag efter och står ut med pensionärers klappande på huvudet/axeln och kommentarer som "vad synd det är om dig". Kanske vi ska ge svar på tal med "va´lever du än!" Det är ju inte mer kränkande

Klart att man inte skall dra sig för att ge svar på tal. Jag tror att "vi" många gånger är alltför artiga och låter oss bli förolämpade och bara ta emot. Varför skall man göra det? Det gör ju bara ont. Nej, fräs tillbaka och markera tydligt att de har trätt över din personliga gräns oavsett om det är ett barn vuxen eller pansio.

Jag skulle inte kunna bli "otrevlig" mot ovetande människor, så där så att jag fräser tillbaka eller så... Jag brukar mest le och säga "mm" till svar eller nåt...

Jenny skrev: Jag skulle inte kunna bli "otrevlig" mot ovetande människor, så där så att jag fräser tillbaka eller så... Jag brukar mest le och säga "mm" till svar eller nåt...

Jag brukar åxå försöka att hålla igen lite och iaf vara artigt arg - annars blir det lätt så att alla f-hindrade dras över en kam och blir kallade för elaka o oartiga.
Visst, det är tråkigt att folk generaliserar så, men alla gör det - även vi.... :o/

Dessutom - frågar nån om jag vill ha hjälp är jag alltid artig när jag tackar nej. "tack för att du frågade".
Det kan ju faktiskt vara så att nästa gång en person ser en f-hindrad, som kanske behöver hjälp men inte vågar fråga, inte blir tillfrågad eftersom personen tidigare blivt avsnäst.

Hm, det blev rörigt men jag tror ni hajjar.

Jag brukar också säga typ "nej tack, det går bra, men tack för att du frågade". Det låter lite trevligare, åsså som sagt så kanske vederbörande "vågar" fråga nästa, som i sin tur kanske inte vågar säga till....

Jenny skrev: Jag skulle inte kunna bli "otrevlig" mot ovetande människor, så där så att jag fräser tillbaka eller så... Jag brukar mest le och säga "mm" till svar eller nåt...

Vad är det som säger att de är "ovetande"? De är kanske mycket elakt beräknande personer som passar på att trycka till någon som de tror de kan vara elaka mot. Och även om de inte är elaka utan "bara" kränker ens integritet av oförstånd - varför skall man inte reagera?

Jag talar nu inte om bara lite fumliga och klumpiga personersom inte riktigt vet vad de skall göra eller säga utan de som verkligen gör oss lessna.

Moon skrev: Vad är det som säger att de är "ovetande"? De är Jag talar nu inte om bara lite fumliga och klumpiga personersom inte riktigt vet vad de skall göra eller säga utan de som verkligen gör oss lessna.

Själv har jag aldrig råkat ut för sådana människor, såna som gör en ledsen....

Jenny skrev: Själv har jag aldrig råkat ut för sådana människor, såna som gör en ledsen....

Då är du bara att gratulera, Jenny. Personligen så tar jag illa vid mig när människor avsiktligt inte ser mig, talar nedlåtande till mig, glor på mig, ställer mycket priva frågor till mig, ler mot mig samtidigt som de lutar på huvudet eller är öppet agressiva.

Hjulia skrev: Det har blivit många goa kommentarer de sista åren...och många mindre goa åxå iofs. En jag minns särskilt väl är jättesöt: Niklas och jag var på Ikea för att köpa en möbel. Vi strosade runt på skrivbordsavdelningen när jag såg att en liten tös, ca 3 år, tittade med stora ögon på rullstolen. Hon märkte inte att jag tittade på henne. När Niklas och jag kom närmare henne drog hon sin mamma i armen och sa: Mamma, jag vill åxå ha en sån Nalle Puh-stol! Jag hade en Nalle Puh-ryggsäck hängande bak på stolen. Visst är det väl härligt med ungars kommentarer?

Jag råkade ut för nästan samma istan för några veckor sen.
Jag har oxå en nallepuh-ryggsäck...
Men denna ungen vill har sen sån här stol för att kunna rulla själv... Få bestämma... "såna hjul mamma... " Och så visade ungen hur den skulle göra...

Sen finns även den vanligaste kommentaren numera: "Du kan faktiskt dö av det där!" Den får jag när jag hoppar ut från bussarna, det är ju ett avstånd på ca 30-40 cm ner till marken, men kommentaren beror väl mest på chocken de får när de ser en rulle flyga ut genom en buss och sedan köra vidare som om inget hänt.

Terinon skrev: Sen finns även den vanligaste kommentaren numera: "Du kan faktiskt dö av det där!" Den får jag när jag hoppar ut från bussarna, det är ju ett avstånd på ca 30-40 cm ner till marken, men kommentaren beror väl mest på chocken de får när de ser en rulle flyga ut genom en buss och sedan köra vidare som om inget hänt.

Det är chocken som talar. Råkat ut för det på tunnelbanan ibland. inkl av polisen...
"men lyft hela mig istället"

Hehe... träffade på en unge häromveckan. Han var väl fem-sex år. Tittade, och sa till sin mamma: "En sån vill jag också ha". Mamma var vettig och sa nåt i stil med: "mmm, kan tänka mig det så slipper du gå" (inte typ sssh, inte titta). Sen undrade han var alla knapparna var till för. Började demostrera, och han tog snart över med alla lysen och blinkers. Tillslut den bästa kommentaren: "En sån sitter man i för att benen inte fungerar."

Han gjorde min dag!

Jessma skrev: Hehe... träffade på en unge häromveckan. Han var väl fem-sex år. Tittade, och sa till sin mamma: "En sån vill jag också ha". Mamma var vettig och sa nåt i stil med: "mmm, kan tänka mig det så slipper du gå" (inte typ sssh, inte titta). Sen undrade han var alla knapparna var till för. Började demostrera, och han tog snart över med alla lysen och blinkers. Tillslut den bästa kommentaren: "En sån sitter man i för att benen inte fungerar." Han gjorde min dag!

En del småttingar i sulky tittar beundrande och säger drömmande: Titta mamma, hon kan köra själv.
Man riktigt ser framför sig hur de själva tar sig fram med sulkyn.

Ingen kommentar direkt men kul ändå. När min yngsta var ca 2-3 år hade jag rullstol när det var långt att gå, men inte alltid när vi var ute kortare sträckor, denna dag gick jag och vi var i ett rätt stort varuhus. Min dotter gick vid sidan om mig och barnvagnen, rätt vad det är springer hon iväg och bort till en äldre dam i rullstol, börjar ilsket slita i henne och morrar ursinnigt. - Min mammas, du har snott min mammas rullstol. Bort dumma dumma du.
Lite pinsamt men hemst gulligt.

En vanlig fråga: Har du klämt dig? Ingen vuxen skulle våga fråga om de inte verkligen trodde att jag klämt mig, men det har jag inte.
Den mest minnesvärda är från två förskoleflickor när vi skulle gå ut på promenad: Pax för att hålla i den äckliga handen!

Ungar är åtmistonde rakt på sak.

Min mamma har brännskador på sina båda fötter. Den ena är betydligt mer skadad med några amputerade tår och massor av transplanterad hud. Den foten kallade min stora dotter för den gulliga foten då hon var liten.

Ninnie skrev: Vilken är den mest minnesvärda kommentar du fått pga funktionshindret?

Jag var och informerade på en lekskola en gång. Jag berätta om mig och hur mitt liv ser ut, att jag har katt och så bland annat. Jag sitter i rullstol bör också sägas i sammanhanget....När det var dax för ungarna att få ställa sina frågor stålsatte jag mig lite för vad som komma skulle. Så ser jag en liten kille sträcka upp handen: "Vad heter din katt?"

För en tid sedan när jag var på en anställningsintervju i en kommundel i Stockholmsområdet och sökte arbete som verksamhetschef för personlig assistans så sa chefen där, apropå att jag hade min PA med mig och även ämnar ha det under arbetstid: "Var ska HON sitta då?"

Två exempel från helt skilda världar!

Redigerat 2006-06-02 17:17

CP-skada??
Men du är ju helt klar i huvudet!

Kommentar i fikarummet efter 5 veckors praktik.

// A E

_Anna_ Elisabeth skrev: CP-skada?? Men du är ju helt klar i huvudet! Kommentar i fikarummet efter 5 veckors praktik. // A E

Är du seriös nu? *chockad* Hur fasen bemöter man nåt sånt?

JA, jag är seriös. Dessvärre!

Personen som sa det är en av de snällaste jag har träffat, men hon är SÅ korkad - inom alla områden!!
När jag började undrade om det skulle stå "PRAO" på min id-bricka... (Det var bestämt att jag skulle praktisera där minst 1 år)

32 år och praoelev - kul!

// A E

Man blir mörkrädd. Men vad svarade du henne? Jag hade nog blivit helt blockerad.

Redigerat 2006-06-03 12:50

Jag tappade andan. (det gjorde de andra i sällskapet också)
Sen sa jag: Klar i huvudet? Det beror nog på vem du frågar!

Så det blev ett skratt av det. Jag är rädd att hon skulle inte förstå annat... Tragiskt, men sant.

// A E

_Anna_ Elisabeth skrev: Jag tappade andan. (det gjorde de andra i sällskapet också) Sen sa jag: Klar i huvudet? Det beror nog på vem du frågar! Så det blev ett skratt av det. Jag är rädd att hon skulle inte förstå annat... Tragiskt, men sant. // A E

*skratt* Jo, ibland är humor verkligen det enda att ta till, kan ju vara en överlevnadsstrategi i de där situationerna också.

Som sagt - hon är väldigt snäll och omtänksam, men hon är naiv som ett barn. "Varför har inte en städerska samma lön som informationschefen?!"

Hon är oerhört fördomsfull och dessutom smygrasistisk, hennes son är engagerad i ett "helsvenskt" parti... *ryser*

// A E

Att vara naiv är ett funktionshinder i sig. När det är sådana människor får man ha tålamod och förståelse och visa med handling att de misstagit sig.

Till sidans topp