Jag tycker att detta i allra högsta grad har med bemötande (och diskriminering) att göra.

För det mesta när man ska på evenemang och ska beställa biljetter, finns ett speciellt telefonnummer för oss som har ett fysiskt funktionshinder och behöver rullstolsplats. Globen här i Stockholm har så, och när man ska beställa biobiljetter hos SF är det samma sak över hela Sverige.

Jag tycker att detta är väldigt diskriminerande, då dessa "specialnummer" ofta bara har öppet på vardagar några timmar på förmiddagen, har lunchstängt och sedan har öppet några timmar på eftermiddagen, sällan eller aldrig öppet kvällstid eller helger. Vi som behöver använda oss av de specialhänvisade rullstolsplatserna på biografer och i arenor o s v har ingen möjlighet att använda oss av internet, som skulle ge oss en mycket större frihet att kunna få tag på biljetter när vi har tid! Det här gör mig väldigt arg och frustrerad! Varför kan inte jag få ringa när jag har tid, utan att jag behöver passa vissa telefontider när de har tid att svara på telefonsamtal från "oss"???

En väldigt skum sak hände en kompis till mig för några veckor sedan, när hon skulle beställa biljetter till sina brorsbarn till en grej i Globen. Hon själv (sitter i rullstol) ska inte följa med på detta, utan det är bara brorsbarnen som ska gå själva. Då ringde hon inte till "handikappnumret" naturligtvis, utan det vanliga numret, dit alla andra ringer. Döm om hennes förvåning när hon sedan hämtade ut sina biljetter, och det någonstans på denna stod ordet "Rullstolsplats"! Hon trodde att hon per automatik hade fått rullstolsplats, och hon ringde för att kontrollera detta. Då visade det sig att telefonisten hade förmodligen pratat med en person precis innan, som beställt rullstolsplats, och sedan hade telefonisten glömt att radera ordentligt. Det fick min kompis att så att säga "få små horn i pannan". För om man via det "vanliga" telefonnumret kan få biljetter som det står "Rullstolsplats" på, varför ska man då ha ett speciellt nummer för oss?? Det är ju ändå samma personer som svarar på båda samtalen, uppenbarligen!

Håller med dig!
Sen är det väldigt irriterande att man ska sitta längt ut på rad 3 när man ska på bio. Jag borde få samma valfrihet att välja plats som andra när man betalar fullpris 100kr!
Det gör ju att man avstår ifrån att besöka bigraferna och hittar på andra lösningar at home.

Ska jag till LöfbergsLilaArena och se på Hockey eller andra event är det ett begränsat antal platser typ 30st av totalt 9000st enbart 0,33%. Det gör det väldigt svårt att få en plats överhuvudtaget!

ja gud vad fok blivit om det varit tvugna att boka biljetter på det viset.

eller varit tvugna att ta de platser som reserverats för *människor med sådana utseenden*

eller inte kunnat ta bussen för att telefontiden gått ut
som färdtjänsten i stockholm, där de stänger 19 å öppar 06 tror jag

Läderjackan skrev: ja gud vad fok blivit om det varit tvugna att boka biljetter på det viset. eller varit tvugna att ta de platser som reserverats för *människor med sådana utseenden* eller inte kunnat ta bussen för att telefontiden gått ut som färdtjänsten i stockholm, där de stänger 19 å öppar 06 tror jag

Här i Stockholm kan man boka färdtjänst dygnet runt på internet. Gå bara in på sll.se så hittar du "färdtjänst online" under trafik. Mycket smidigare än att ringa.

Redigerat 2006-12-09 23:04

Om man ska åka själv så funkar det. Men tyvärr inte om du ska ha en medbokad med dig (en kompis eller så, som också har färdtjänst och rullstol eller permo), som ska både från och till exakt samma ställe. Om jag och min sambo vill dela på en buss måste vi ringa och sitta i kön t ex...tyvärr... En person per internetbokning, lite dumt tycker jag....

Jenny skrev: Om man ska åka själv så funkar det. Men tyvärr inte om du ska ha en medbokad med dig (en kompis eller så, som också har färdtjänst och rullstol eller permo), som ska både från och till exakt samma ställe. Om jag och min sambo vill dela på en buss måste vi ringa och sitta i kön t ex...tyvärr... En person per internetbokning, lite dumt tycker jag....

Är man listig så kan man ju göra en rövare.
Man bokar att man är 2 pers. och ser vad chauffören säger när bägge sitter i rullstol/permo. Är h*n trevlig så blir det inga protester .
Tycker inte det borde spela någon roll om ens kompis är gående eller sitter i stol.
Det låter ju som en form av diskriminering.

Redigerat 2006-12-10 22:30

Berghman skrev: Är man listig så kan man ju göra en rövare. Man bokar att man är 2 pers. och ser vad chauffören säger när bägge sitter i rullstol/permo. Är h*n trevlig så blir det inga protester . Tycker inte det borde spela någon roll om ens kompis är gående eller sitter i stol. Det låter ju som en form av diskriminering. Redigerat 2006-12-10 22:30

En rövare - jovisst! Men det är ju sa lagom lustigt när bilen/bussen kommer och det är fullt, bortsett från en permo/rulleplats och ett säte!

Hjulia skrev: En rövare - jovisst! Men det är ju sa lagom lustigt när bilen/bussen kommer och det är fullt, bortsett från en permo/rulleplats och ett säte!

Tja det hänger ju på om man får samåkning eller inte.
Jag brukar i stort sett alltid slippa samåkning. Så fullsatt bil/buss är jag inte orolig för.

Jenny skrev: Jag tycker att detta i allra högsta grad har med bemötande (och diskriminering) att göra. För det mesta när man ska på evenemang och ska beställa biljetter, finns ett speciellt telefonnummer för oss som har ett fysiskt funktionshinder och behöver rullstolsplats. Globen här i Stockholm har så, och när man ska beställa biobiljetter hos SF är det samma sak över hela Sverige. Jag tycker att detta är väldigt diskriminerande, då dessa "specialnummer" ofta bara har öppet på vardagar några timmar på förmiddagen, har lunchstängt och sedan har öppet några timmar på eftermiddagen, sällan eller aldrig öppet kvällstid eller helger. Vi som behöver använda oss av de specialhänvisade rullstolsplatserna på biografer och i arenor o s v har ingen möjlighet att använda oss av internet, som skulle ge oss en mycket större frihet att kunna få tag på biljetter när vi har tid! Det här gör mig väldigt arg och frustrerad! Varför kan inte jag få ringa när jag har tid, utan att jag behöver passa vissa telefontider när de har tid att svara på telefonsamtal från "oss"??? En väldigt skum sak hände en kompis till mig för några veckor sedan, när hon skulle beställa biljetter till sina brorsbarn till en grej i Globen. Hon själv (sitter i rullstol) ska inte följa med på detta, utan det är bara brorsbarnen som ska gå själva. Då ringde hon inte till "handikappnumret" naturligtvis, utan det vanliga numret, dit alla andra ringer. Döm om hennes förvåning när hon sedan hämtade ut sina biljetter, och det någonstans på denna stod ordet "Rullstolsplats"! Hon trodde att hon per automatik hade fått rullstolsplats, och hon ringde för att kontrollera detta. Då visade det sig att telefonisten hade förmodligen pratat med en person precis innan, som beställt rullstolsplats, och sedan hade telefonisten glömt att radera ordentligt. Det fick min kompis att så att säga "få små horn i pannan". För om man via det "vanliga" telefonnumret kan få biljetter som det står "Rullstolsplats" på, varför ska man då ha ett speciellt nummer för oss?? Det är ju ändå samma personer som svarar på båda samtalen, uppenbarligen!

Har aldrig hört talas om att det finns ett speciellt "handikappnummer" eller "specialnummer". Det finns inte i Umeå iallafall.

på sf och Atorias hemsidor finns det

Läderjackan skrev: på sf och Atorias hemsidor finns det

Och för biljett bokning på Scandinavium, Ullevi och lisebergshallen m.m.

Om du tex. ska boka något hos ticnet måste du ringa till det aktuella stället/arenan medans normala platser bokas direkt på ticnet.se..

På SF bio ringer du oavsett var du är till en telefonist i stockholm som inte har någon koll på hur lokalerna är på biograf du bokat.. Bäddat för problem och missförstånd!

På arenor som Globen o Ullevi får du iaf prata med någon på plats

Att kunna beställa biljetter på internet skulle underlätta för alla.. Vi med rullstol vill oxå kunna använa Biomaten på SF

Vi kanske inte förstår hur man bokar på nätet.. nä CP:n o Invalider klarar ju inte sånt ÖÖÖÖH... eller?

Nej, vi gör väl inte det, se bara hur besvärliga vi är här på funktionshinders.se

Bryr mig inte så mycket om Globen och så... det är mest störande att hkp-platserna ibland tar slut långt innan resten gör det. Å andra sidan kan det vara tvärt om också...

Men bio. Där vill jag beställa via nätet. Tips: Rigoletto salong 1 funkar. Där finns inga speciella hkp-platser utan det finns massor m plats längst bak.

Jessma skrev: Men bio. Där vill jag beställa via nätet. Tips: Rigoletto salong 1 funkar. Där finns inga speciella hkp-platser utan det finns massor m plats längst bak.

Ja det är bästa salongen!

Jag har dessutom råkat ut för att vi var två rullstolsburna som fick exakt samma plats medan de 5 andra rullstolsplatserna i salongen var lediga. Man borde ju få en egen plats när man nu så snällt ringer eller som i mitt fall besöker bion och fixar biljetten på plats. Men det är dårlig stil att hänvisa oss till telefonnr som dessutom inte är bemannade dygnet runt. Det med numrena är kanske för att sålla bort alla dem som inte går över lik för att få sin plats på olika arenor eller biosalonger.

Jag har faktiskt mailat till SF och påpekat detta och frågat om förändring. Fick svar där dom skrev att det var tekniskt omöjligt nästan att veta om den som bokar verkligen var behov av hk-plats. Vore ganska enkelt ha inga sätten där. För det är väl bara rullstolsburna som behöver använda dessa. Kan ju ha lösa stolar för assistenter/medföljare. Tror även att normalt skulle en icke-funktionshindrad ta en annan plats. Nä, SF är nog giriga och vill inte offra fyra platser i en biosalong som fallet är i Växjö biografens sämsta platser trots väldigt nybygg filmstad (deras gamla var bättre kunde man boka ytterplatser).
Förresten det är väldigt svårt att veta att man ska ringa och boka bioplats i alla fall på deras hemsida. Funderar på om skulle boka via internet, mest för att veta vad som händer. Biljetten är betald och då kan man inte bli nekad (diskriminring) hmm intressant. Undrar om SF har tänkt på det.
Sen detta med antal hk-platser hände en tragiskomkisk sak när det var ishockey. Jo Växjö lakers har abonnerat ut 7 hk-platser på årskort (konstig att man sålt alla tänk om man sålde alla platser på årskort) men nu kom det en ytterligare som ville se men blev nekad full hk-läktare enligt biljettbkning. Nu var bara det 5 av de funktionshindrade kom inte blev lite konstigt nekad trots tom läktare. Fast det hela lede till förändring byggt ytterligare hk-platser som inte går på årskort och man för en dialog med hockeyklubben om ersättning för färdtjänst om man åker dit men fullsatt eller att man måste förboka hk-plats så man vet om det är lönt.

La_dolce_vita skrev: Jag har faktiskt mailat till SF och påpekat detta och frågat om förändring. Fick svar där dom skrev att det var tekniskt omöjligt nästan att veta om den som bokar verkligen var behov av hk-plats.

Det är i så fal lika svårt för en telefonist att vara säker på att personen behöver rullstolsplatsen.. så det kan de (enligt mig) inte ha som förklaring till att internetbokning saknas!!

Om det är svårt att lösa med tonvals telefon kan jag förstå men på hemsidan är det inte så jättesvårt.. deras webbmaster måste bara lägga till den funktinen i det befintliga bokningssystemet. Jag brukar gå in på "köp med presentkort" och kolla hur fullt det är innan jag ringer.

Man kan klicka på exakt den plats man vill ha. Rullstolsplatsen är faktiskt utmärkt och går inte att klicka på.

...då man beställt rullstolsplats en gång kan man ju förväntas sitta i rullstol. Då alla inloggningskonton är unika så vore det busenkelt att koppla möjligheten att boka rullstolsplats till just de användarna.

Rent tekniskt är det en barnlek.

Till sidans topp

Sitter man i rullstol får man en känsla av att rörelsehindret sitter mellan öronen.

Min man åkte in på sjukhuset. Han var mycket sjuk i cancer och hade över tjugo metastaser spritt överallt i kroppen.
Sjukdomen Malingt Melanom fick han första gången för femtom år sedan. Sedan återkom den för 1½- år sedan.

Efter att han fick vänta på kissflaskan i tre kvart, ville jag prata med en sköterska och ha en förklaring.
Dröm om min förvåning när sköterskan hade mage och fråga. "Vet du om att din man har cancer i hela kroppen?"
Vad säger det om sköterskanssyn på min förståndskappasitet?

Liknande bemötande stötte vi på ganska ofta under min mans sjukdomstid.
Dialogen med läkare var lika med noll. Ställde man frågor så fick man känna att man var inte i den ställningen att man kunde ställa några frågor, vi var på en nivå som inte ta till oss någon sorts information, därför bortkastad tid.
Frågorna är tusentals och man behöver ett bollplank. Kanske inte alltid att man kan få klara svar, men att inte få några svar alls är hemskt.
För att få veta hur illa det var fick vi begära ut journalkopior, även på magnetröntgen.
Sedan fick vi skaffa oss information på nätet så gott det nu gick.
Det var fruktansvärd att vara så ensam och utlämnad under dänna tid.
I onsdags var det två veckor sedan han dog och jag är rasande och förbannad över hur vi behandlades.

Har någon annan varit med om något liknande?


Jannet.

Redigerat 2006-12-04 07:55

Det finns säkert fler som blivit bemötta på samma skrämande sätt. Jag tycker att du skall anmäla detta, om du orkar vill säga.

Man blir så besviken. Visst har man vart med om en hel del kränkande situationer, men detta tar nog priset. I en sån situation som du och han var i då krävs (och förväntas) verkligen stöd från all sjukhus personal. När ska folk lära sig? Jag börjar tro på att det inte kommer hända.

Beklagar sorgen.

Jag hittade detta, kan vara intressant läsning om bristen av stöd till de cancersjukas anhöriga.

http://www.cancerfonden.se/templates/Article____38
3.aspx?full=1&skip=20

Jag blir verkligen både arg förbannad ledsen och besviken när jag hör om sådan här saker. Att folk inte fattar av vi faktiskt är människor vi också.

Jag beklagar sorgen och tycker också att du ska anmäla detta om du orkar.

Ta hand om dig...

Hej!
Jag känner så med dig i din sorg.
Att bli bemött på detta sätt är helt oacceptabelt. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen att sånt händer i svensk sjukvård år 2006. Eftersom jag själv både är undersköterska och mamma till ett son med rörelsehinder blir jag otroligt illa berörd när människor som valt vården som yrke beter sig på detta sätt.
Du borde få ägna dig åt att sörja och ta hand om dig själv istället för att ha det här snurrande i huvudet just nu.
Jag håller dock med tidigare person som sa att du borde anmäla det, de flesta sjukhus har en patientombudsman el likn och man ser allvarligt på dåligt bemötande.

Till sidans topp

Det är mycket diskussioner kring hygien i "vårdkretsar" så här på hösten och vintern, framförallt med tanke på förkylningsrisken/influensarisken (som kan ge en känslig person lunginflamation, och jag behöver kanske inte utveckla det närmare här *ler*) och vinterkräksjukan.

Framförallt vinterkräken sprids ju gladeligen inom sjukvården (var väl någon avdelning som fick lov att stänga helt för någon månad sedan pga detta). Många vårdinrättningar "slarvar" med hygienen, både pga okunskap, "slöhet" och med tanke på brukarna.

Vilka hygienrutiner skulle ni uppskatta dit ni kommer och tränar/får behandling/när ni får hembesök? Vad skulle ni uppleva som kränkande/otrevligt? Här följer lite exempel från en hygiensköterska:

* Att alla (funkisar/patient/brukare och assistenter/anhöriga) tvättar och spritar händerna innan de börjar träna i träningslokalen.

* Att behandlaren tvättar händerna och eller spritar dem mellan föregående behandling och din, samt före nästa patient.

* Att behandlaren byter kläder innan behandlingen (från vardagskläder till jobbkläder) för att undvika att föra över bakterier hemifrån (t.ex. barn som är på väg att bli sjuka fast man inte vet om det ännu).

* Att behandlaren vid nära kontakter (t.ex. britsbehandling, gånghjälp etc) har plastförkläde eller liknande för att undvika att bakterier sprids mellan brukare/patienter via kläderna. Detta även vid hembesök då sjukvårdspersonen gör flera hembesök på raken.

Kommer inte på flera exempel just nu, men det kanske räcker så länge. En följdfråga är också om ni själva har några sådana här hygienregler för era assistenter, t.ex. att de ska byta kläder eller tvätta händerna när de kommer till er för att minimera smittrisk med otrevliga sjukdomar.

Ser fram emot era reaktioner.

Dom skall sprita sina händer innan dom hanterar min mat, och efter toabesök även deras eget toabesök, och alltid efter det att dom skitit på min toalett så skall dom använda toarengöring på toaletten och dassborsten. Jag avskyr att känna stanken av andras gödsel, jag gör ju rent efter mej själv.

Förkläde vi sjukgymnastik nääe tack men handsprit gärna

Assistenter då..
handsprit vid toabesök och att de stänger locket efter sig. Sen att de spritar sig efter rökpauser.
Gillar själv inte plasthanskar riktigt men har det för de assar som vill, spriten räcker för min del

Hmm...

Kanske är dumdristig, men jag är inte alls särskillt nogrann med hygienen och mina ass... 2 år sedan jag var sjuk också (peppar, peppar), och jag tror att för stor nogrannhet kan leda till minskat imunförsvar...

Har både handsprit och handskar... används ytterst sällan. Handskar om de måste göra nåt mycket intimt direkt med fingrarna. Annars finner jag det kränkande. Handsprit... hmm... Jo, hon som jobbade igår använde det för hon var lite förkyld. Annars tvättar de väl händerna efter toabesök och innan matlagning... eh... oftast iaf... hmm... Jag bryr mig lite, de bryr sig så mycket eller lite de vill... alla är nöjda, alla är friska (nåja, men faktiskt så har de aldrig smittats av nåt härifrån).

Till sidans topp

Iallafall där jag jobbar..
Som elevass i en 8-10:a träningsskole klass med DS gångare..
Vi är integrerade på en högstadie skola (tillsammans med rulle träning, högstadie+gymnasie å grundsär, högstadie å nåra låg/mellan tränings klasser)
När vi kommer med våra elever i korridoren så bemöts vi av alla möjliga kränkande saker...
Till ex. Dom kastar sig åt sidan, trycker sig mot väggen å ser helt livrädda ut.
Komentarer och blickar.
Mängder med tjaffs rörande hur våra elever ser ut i matsaken, dom som e dom mest väluppfostrade eleverna på hela skolan!!!

Ja fattar inte!!
Blir så jävla arg å lessen!!
Va har dessa "normala" elever för fel??
D e ju inte så att rullen/ståskalet/gåstolen/utseendet eller handikappet hoppar över på den som råkar vara närmast!!!
Å vilka e d som uppför sig som grisar i matsalen???
Jooo, dom som gnäller mest på våra elever!!!

I "min" klass har vi 6 underbara, artiga å väluppfostrade elever (visserligen alla med sina egenheter )!!
Ja skulle aldrig vilja byta jobb för allt smör i småland!!

Vad har ni för erfarenheter om integrerad särskola??
Är det bara på "min" skola d ser ut så här??

Naturligtvis fungerar inte integreringen. Alla som sticker ut på något sätt har, och blir, i alla tider mobbade och utfrysta. Det är så världen funkar, det är så det alltid har varit. Varför är någon förvånad? Jag blev mobbad för att jag hade glasögon, vad är det jämfört med att ha permo och/eller sluddrande tal? Naturligtvis blir de annorlunda barnen utstötta och mobbade.
Jag är bitter och förbannad över detta, men, till vilken nytta? Det spelar ingen roll vad det gäller, alla annorlunda blir utfrysta, det är så grupptillhörighet/gängpsykologi fungerar. Jag blir förvånad över att någon blir förvånad.
Jag hade glasögon...särelever har något ännu gottigare för mobbare att sätta tänderna i. Det går inte att integrera, det är värdelöst, vansinne, dömt att misslyckas, för alltid...

Offa skrev: Naturligtvis fungerar inte integreringen. Alla som sticker ut på något sätt har, och blir, i alla tider mobbade och utfrysta. Det är så världen funkar, det är så det alltid har varit. Varför är någon förvånad? Jag blev mobbad för att jag hade glasögon, vad är det jämfört med att ha permo och/eller sluddrande tal? Naturligtvis blir de annorlunda barnen utstötta och mobbade. Jag är bitter och förbannad över detta, men, till vilken nytta? Det spelar ingen roll vad det gäller, alla annorlunda blir utfrysta, det är så grupptillhörighet/gängpsykologi fungerar. Jag blir förvånad över att någon blir förvånad. Jag hade glasögon...särelever har något ännu gottigare för mobbare att sätta tänderna i. Det går inte att integrera, det är värdelöst, vansinne, dömt att misslyckas, för alltid...

Du har rätt till en viss gräns tycker jag. Jag är för integrering i skolan när det gäller rörelsehindrade. Har haft min muskelsjukdom hela livet och bara gått i "vanliga skolor". Flera gånger har jag känt mig utfryst, men att gå i en särskola/RH-klass kändes uteslutet.

felet med särlösningar är att de ofta är en "glasbubbla" som knappast är positiv för barnens utvecklingen. övergången till vuxenlivet försvåras. Det blir katastrof när föräldrarna inte är där längre och de aldrig fått lära sig att bli självständiga individer.

Redigerat 2006-12-02 13:21

Redigerat 2006-12-02 15:41

De enda gångerna jag känt mig lite konstigare än andra så har det varit när jag gått i skolor med andra funktionshindrade... men det berodde på mig lika mycket som alla andra... mobbad eller retad har jag aldrig varit... när jag gick i en helt vanlig skola var jag en i gänget som alla andra... så jag håller inte med dig! Fram för mer integrering, och sluta med alla rh-skolor.

Offa skrev: Naturligtvis fungerar inte integreringen. Alla som sticker ut på något sätt har, och blir, i alla tider mobbade och utfrysta. Det är så världen funkar, det är så det alltid har varit. Varför är någon förvånad? Jag blev mobbad för att jag hade glasögon, vad är det jämfört med att ha permo och/eller sluddrande tal? Naturligtvis blir de annorlunda barnen utstötta och mobbade. Jag är bitter och förbannad över detta, men, till vilken nytta? Det spelar ingen roll vad det gäller, alla annorlunda blir utfrysta, det är så grupptillhörighet/gängpsykologi fungerar. Jag blir förvånad över att någon blir förvånad. Jag hade glasögon...särelever har något ännu gottigare för mobbare att sätta tänderna i. Det går inte att integrera, det är värdelöst, vansinne, dömt att misslyckas, för alltid...

Samma sak har man sagt om andra funktionshindrade, invandrare, homosexuella och t.o.m kvinnor. Ska vi fokusera på alla de som inte motsvarar "normen" som ett problem så har vi en "elit" kvar som påminner om hur tongångarna gick under andra världskriget.
Du har ju i princip tagit mobbarnas parti här.

Detta är en utveckling av den sk. "Carlbeck komitten" som (S) satte i gång för några år sedan, detta efter att Särskolan börjat kosta för mycket pengar och hela utredningen är en skrämmande läsning, men det hela gå ut på att endast personer med begåvningshandikapp skall gå i särskolan, dvs under 70 i wisc (mätmodellen) vilket innebär att min dotter med grav autism, fast med normalt intullekt skall gå i vanlig klass fast utan elevassistent, det enda som sker för att läraren skall kunna hantera situationen är att denne erbjuds att läsa 20p specialpedagogik (Frivilligt inget krav). Vad som kommer att hända vet vi , dottern kommer att sättas på undantag eller så får hon all uppmärksamhet och resten av klassen hamnar på undantag.

Vansinne!!!

//Wolf

Wolf skrev: Detta är en utveckling av den sk. "Carlbeck komitten" som (S) satte i gång för några år sedan, detta efter att Särskolan börjat kosta för mycket pengar och hela utredningen är en skrämmande läsning, men det hela gå ut på att endast personer med begåvningshandikapp skall gå i särskolan, dvs under 70 i wisc (mätmodellen) vilket innebär att min dotter med grav autism, fast med normalt intullekt skall gå i vanlig klass fast utan elevassistent, det enda som sker för att läraren skall kunna hantera situationen är att denne erbjuds att läsa 20p specialpedagogik (Frivilligt inget krav). Vad som kommer att hända vet vi , dottern kommer att sättas på undantag eller så får hon all uppmärksamhet och resten av klassen hamnar på undantag. Vansinne!!! //Wolf

Det vore katastrofalt att helt ta bort särskolan.

Själv tycker jag dock att icke-begåvningshandikappade bör integreras så mycket som möjligt. Valfrihet är alltid bra. Barn borde inte behöva bli intvingade i det ena eller andra "facket". Att bara utgå från intelligenstest som t.ex. WISC låter inte så genomtänkt.

Min erfarenhet av Rh-klasser är delad.. kompisbiten tycker jag är helt klart bättre.. det var därför jag bytte i 8an, hade redan kompisarna där.. Vi höll oss mest runt våra klassrum men for oxå runt endel me permobilerna både i skolan o närmaste grannskapet (till assistentgruppens förtret)
Men vissa av lärarna där var ju under all kritik

På Gymnasiet oxå där RH-klass (Riksgymnasiet) var lärarna en aning bättre men inte alla. De bästa var de som hade både RH och "vanliga" klasser.
Skolan låg i en ganska invandrartät stadsdel. Några speciallinjer som drar elever längre ifrån finns oxå. En lite häftig grej och bra för den delen som jag kommer ihåg.
På ett par ställen finns sluttande korridorer där de med manuell stol kämpade sig uppför (för en gående ser detta extra jobbigt ut) och då någon erbjöd en hjälpande knuff så var det oftast någon av de tuffa invandrarkillarna som brukar stå o hänga i gäng vid elevskåpen.. Svenskar drar sig allt för gärna från att ge en hjälpande hand

JAG blir inte ett dugg förvånad över d hela..
Bara rent å skärt förbannad!!!
Hur i H-vete kan de "vanliga" eleverna vara så trångsynta å ouppfostrade??
Hur kan deras föräldrar vara så trångsynta å rädda??

Å visst d e "bara" träningsskole elever i mitt arbetslag (ca 5 klasser)..
Men d innebär ju att d är elever som har ett förståndshandikapp utöver sitt fysiska..
Innebär d då att "mina" elever inte förstår innebörden av andras handlingar??

Ja blir bara sååå irriterad å arg..
Ja hoppas verkligen att d finns skolor där d fungerar..

Det beror på vad du menar med integrering. Jag tycker absolut att särskolan ska finnas på den "vanliga" skolan men givetvis ska eleverna inte ha lektioner tillsammans. Med gemensam matsal, friluftsdagar, skolfoto, osv. anser jag är viktigt.
Sen är det givetvis inte så bra att vissa elever är rädda eller kanske rent av elaka. Men det löser man inte genom att öka isoleringen och lägga locket på.
Det är flera faktorer som påverkar barns inställning till saker och ting. Deras föräldrar, lärare och grupptryck kan vara några av anledningarna. Men om vi får ett samhälle där vi anser att vi ska gömma undan vissa människor för att de inte blir behandlade på rätt sätt så är vi tillbaka 50-60 år tillbaka i tiden.

Lilleman skrev: Det beror på vad du menar med integrering. Jag tycker absolut att särskolan ska finnas på den "vanliga" skolan men givetvis ska eleverna inte ha lektioner tillsammans. Med gemensam matsal, friluftsdagar, skolfoto, osv. anser jag är viktigt. Sen är det givetvis inte så bra att vissa elever är rädda eller kanske rent av elaka. Men det löser man inte genom att öka isoleringen och lägga locket på. Det är flera faktorer som påverkar barns inställning till saker och ting. Deras föräldrar, lärare och grupptryck kan vara några av anledningarna. Men om vi får ett samhälle där vi anser att vi ska gömma undan vissa människor för att de inte blir behandlade på rätt sätt så är vi tillbaka 50-60 år tillbaka i tiden.

Klockrent skrivet. Integration är ofta det bästa sättet att moverka fördomar. Det är bättre att få möta omvärldens oförstånd ibland än att vara undangömd.

Jag jobbar inom särskolan som skolkurator och jag anser att integreringen hos oss fungerar ganska bra. visst kan allt göras bättre men vi är duktiga att titta på oss själva och se vad VI kan göra för att eleverna inom grundskolan inte skall bete sig som galen-kaka beskriver. Vi är med på "kramdagar"=kompisdagar, och lärarna och personalen är mycket aktiv i att grundskolans elever är välkomna in i särskolans verksamhet/lokaler. Om inte vi själva inom handikappsvären bjuder till och tar steget framåt och bjuder in till gemenskap så är ju vi lika dåliga som de vi klagar på. Personalen på våra skolor som vi har särkskoleklasser på går runt och informerar om särskolans elever, utan att berätta för mycket och ta bort sekretess eller utsätta någon för något kränkande. Det funkar bra hos oss, men vårt mål är att det skall bli ännu bättre.

Lilleman skrev: Det beror på vad du menar med integrering. Jag tycker absolut att särskolan ska finnas på den "vanliga" skolan men givetvis ska eleverna inte ha lektioner tillsammans. Med gemensam matsal, friluftsdagar, skolfoto, osv. anser jag är viktigt. Sen är det givetvis inte så bra att vissa elever är rädda eller kanske rent av elaka. Men det löser man inte genom att öka isoleringen och lägga locket på. Det är flera faktorer som påverkar barns inställning till saker och ting. Deras föräldrar, lärare och grupptryck kan vara några av anledningarna. Men om vi får ett samhälle där vi anser att vi ska gömma undan vissa människor för att de inte blir behandlade på rätt sätt så är vi tillbaka 50-60 år tillbaka i tiden.

Jag håller med Lilleman. Om man av någon anledning har svårt att lära - då blir man inte bättre av att bara vistas bland andra med samma problem. Däremot krävs kanske en annorlunda pedagogik och fler utbildade personer som kan stötta och hjälpa. De som mobbar bör uppfostras och det kan skolans personal göra fast det krävs mer och kunnig personal. Det är en förbannad skyldighet vi gemensamt har att stödja och hjälpa dem som har det svårare än oss själva.

Kjell skrev: Jag håller med Lilleman. Om man av någon anledning har svårt att lära - då blir man inte bättre av att bara vistas bland andra med samma problem. Däremot krävs kanske en annorlunda pedagogik och fler utbildade personer som kan stötta och hjälpa. De som mobbar bör uppfostras och det kan skolans personal göra fast det krävs mer och kunnig personal. Det är en förbannad skyldighet vi gemensamt har att stödja och hjälpa dem som har det svårare än oss själva.

Det är en kedja av händelser som går fel när situationen uppstår att vissa elever blir isolerade, mobbade eller utestängda. Barn måste vara trygga i sitt hem och växa upp i en miljö där nyfikenhet är positivt och uppmuntrande. Idag har skolan redan en egen plan för eleverna och det är sifferminnet man tränar upp istället för förmågan att dra egna slutsatser och kunna analysera och hitta lösningar. Bristerna beror tror jag tyvärr på en för dålig lärarutbildning. Man tar inte upp många utav de problem eleverna ställs inför. När sen en oerfaren lärare får en klass på 30 elever blir det problem.
Vi har också fler elever som kommer från en svårare bakgrund idag än vi hade förr. Föräldrarna är ofta själva märkta av en svår bakgrund vilket gör att barnen tyvärr växer upp i otrygga miljöer utan något stöd hemifrån. Då tar gängen större plats i ungdomars liv och det är en farlig utveckling när ungdomar använder gängen för att få den självkänsla och det stöd som egentligen borde kommit mer hemifrån.

Men tillbaka till ämnet. Jag tror att vi måste förändra vår syn på skolan. Forskning har visat att vi har olika förutsättningar för att lära oss saker även om vi är "normalbegåvade". Därför bör man hellre göra nivåer än årsklasser där man sätter rimliga mål för varje elev och gerupp tron på att man ska kunna göra varje elev till geni. Jag tror alltså att det krävs en helt ny skolplan där man börjar fundera lite på hur vi faktiskt lever och vad det är för vardag som kommer möta eleverna en dag. Då ser dessutom vilken lärare som helst att man inte kan acceptera mobbning och allmänt dåligt uppförande. En skola som uppmuntrar barn till att vara nyfikna alltså. Därför kan man inte isolera någon grupp och låtsas att inte alla elever går på skolan - alla efter sina förutsättningar.

Lilleman skrev: Det är en kedja av händelser som går fel när situationen uppstår att vissa elever blir isolerade, mobbade eller utestängda. Barn måste vara trygga i sitt hem och växa upp i en miljö där nyfikenhet är positivt och uppmuntrande. Idag har skolan redan en egen plan för eleverna och det är sifferminnet man tränar upp istället för förmågan att dra egna slutsatser och kunna analysera och hitta lösningar. Bristerna beror tror jag tyvärr på en för dålig lärarutbildning. Man tar inte upp många utav de problem eleverna ställs inför. När sen en oerfaren lärare får en klass på 30 elever blir det problem. Vi har också fler elever som kommer från en svårare bakgrund idag än vi hade förr. Föräldrarna är ofta själva märkta av en svår bakgrund vilket gör att barnen tyvärr växer upp i otrygga miljöer utan något stöd hemifrån. Då tar gängen större plats i ungdomars liv och det är en farlig utveckling när ungdomar använder gängen för att få den självkänsla och det stöd som egentligen borde kommit mer hemifrån. Men tillbaka till ämnet. Jag tror att vi måste förändra vår syn på skolan. Forskning har visat att vi har olika förutsättningar för att lära oss saker även om vi är "normalbegåvade". Därför bör man hellre göra nivåer än årsklasser där man sätter rimliga mål för varje elev och gerupp tron på att man ska kunna göra varje elev till geni. Jag tror alltså att det krävs en helt ny skolplan där man börjar fundera lite på hur vi faktiskt lever och vad det är för vardag som kommer möta eleverna en dag. Då ser dessutom vilken lärare som helst att man inte kan acceptera mobbning och allmänt dåligt uppförande. En skola som uppmuntrar barn till att vara nyfikna alltså. Därför kan man inte isolera någon grupp och låtsas att inte alla elever går på skolan - alla efter sina förutsättningar.

Dethär är en stor fråga och mycket komplicerad. Det finns många olika pedagogiska modeller, som alla leder till en nyfikenhet hos eleven när modellen passar eleven
Varför inte ha en skola med öppna klassrum så eleverna kan välja den pedagogik som passar just dem. Henrik Pluckrose (kan vara felstavat) förordade en helt öppen skola. Det fanns elever som lekt ända upp till 10-11 års ålder. Då först upptäckte de att de måste kunna lite av varje för att gå vidarei leken. Vid 16 års ålder var de vida bättre än de som enbart gått i traditionell undervisning.
Vi är alla olika och ändå i många stycken lika.
För ett antal årtionden arbetade jag bland utvecklingsstörda. Några har suttit gråtandes i mina armar över att de var annorlunda. Samtidigt visste jag att de reagerade illa över krig och våld lite runt om i vår värld. Ja sa: de som åstadkommer detta räknas inte som utvecklingsstörda utan är i flesta fall universitetsutbildade. Ni är mycket bättre än dessa. Tårarna slutade rinna. Ytterst få om ens någon förståndshandikappad skulle åstadkomma något så djävulskt som krig.

Kjell skrev: Dethär är en stor fråga och mycket komplicerad. Det finns många olika pedagogiska modeller, som alla leder till en nyfikenhet hos eleven när modellen passar eleven Varför inte ha en skola med öppna klassrum så eleverna kan välja den pedagogik som passar just dem. Henrik Pluckrose (kan vara felstavat) förordade en helt öppen skola. Det fanns elever som lekt ända upp till 10-11 års ålder. Då först upptäckte de att de måste kunna lite av varje för att gå vidarei leken. Vid 16 års ålder var de vida bättre än de som enbart gått i traditionell undervisning. Vi är alla olika och ändå i många stycken lika. För ett antal årtionden arbetade jag bland utvecklingsstörda. Några har suttit gråtandes i mina armar över att de var annorlunda. Samtidigt visste jag att de reagerade illa över krig och våld lite runt om i vår värld. Ja sa: de som åstadkommer detta räknas inte som utvecklingsstörda utan är i flesta fall universitetsutbildade. Ni är mycket bättre än dessa. Tårarna slutade rinna. Ytterst få om ens någon förståndshandikappad skulle åstadkomma något så djävulskt som krig.

Då är vi i praktiken överens. Jag är också för att hitta andra pedagogiska modeller där det ska finnas något som passar alla. Det där med öppna klassrum låter intressant.

När det gäller utbecklingsstörda så tror jag också att man måste lära ut att annorlunda är OK. Att ingen är lik någon annan. Sen har ju utvecklingsstörda också negativa egenskaper som alla andra och det gör de ju också på ett sätt som alla andra. Att de inte startar krig beror ju snarare på att de inte har "lärt" sig hur man startar ett krig än att de är godare än andra människor.

Naturligtvis behöver utvecklingsstörda stöd i deras frågor om sig själva. Men jag har märkt att de också växer genom att man ställer krav och att man vågar prata om både deras positiva egenskaper och deras negativa. Då förstår de vad det är att vara annorlunda.
Det är ganska vanligt, tror jag, att man antingen är för otydlig med utvecklingsstörda, oengagerad eller för hjälpsam. Jag har nog glidit ifrån ämnet men jag tror att man måste våga ställa krav. De känner också av hur man själv mår och på vilket humör man är och kan lätt skifta humör efter ens eget humör.
Jag hade ett utbytesprojekt med utvecklingsstörda i Serbien och Sverige och det var intressant att se skillnaderna som blev uppenbara mellan deras deltagare och våra när man möts på det här viset. Jag lärde mig saker om våra deltagare som jag inte upptäckt annars. Bland annat att utvecklingsstörda ofta själva ser sig som barn oavsett hur gamla de är. Det är därför jag menar att man måste behandla dem som vuxna och uppmuntra dem att ställa krav.

Lilleman skrev: Då är vi i praktiken överens. Jag är också för att hitta andra pedagogiska modeller där det ska finnas något som passar alla. Det där med öppna klassrum låter intressant. När det gäller utbecklingsstörda så tror jag också att man måste lära ut att annorlunda är OK. Att ingen är lik någon annan. Sen har ju utvecklingsstörda också negativa egenskaper som alla andra och det gör de ju också på ett sätt som alla andra. Att de inte startar krig beror ju snarare på att de inte har "lärt" sig hur man startar ett krig än att de är godare än andra människor. Naturligtvis behöver utvecklingsstörda stöd i deras frågor om sig själva. Men jag har märkt att de också växer genom att man ställer krav och att man vågar prata om både deras positiva egenskaper och deras negativa. Då förstår de vad det är att vara annorlunda. Det är ganska vanligt, tror jag, att man antingen är för otydlig med utvecklingsstörda, oengagerad eller för hjälpsam. Jag har nog glidit ifrån ämnet men jag tror att man måste våga ställa krav. De känner också av hur man själv mår och på vilket humör man är och kan lätt skifta humör efter ens eget humör. Jag hade ett utbytesprojekt med utvecklingsstörda i Serbien och Sverige och det var intressant att se skillnaderna som blev uppenbara mellan deras deltagare och våra när man möts på det här viset. Jag lärde mig saker om våra deltagare som jag inte upptäckt annars. Bland annat att utvecklingsstörda ofta själva ser sig som barn oavsett hur gamla de är. Det är därför jag menar att man måste behandla dem som vuxna och uppmuntra dem att ställa krav.

Du tänker mycket bra. Ibland kan ett funktionshinder vara ett plus. Jag har, exempelvis, kontakt med en mycket skicklig dataexpert, som gläds över att han har Asbergers syndrom vilket är honom till hjälp i sitt arbete som datakunnig. Ett funktionshinder behöver inte alltid vara något negativt. Alla har vi + och - sidor.

Tvärr så funkar inte detta alls på vår skola..
D e klart att ja åxå ser att vi behövs..
men e d så smart av kommunpolitikerna att lägga oss på en högstadieskola??
När våra elever hellst vill sitta i sandlådan eller leka kull..
På en låg/mellanstadie skola skulle våra elever visserligen vara stora men ändå smälta in bättre..
Ja tror tyvärr inte att elever som aldrig varit i kontakt med FH kommer att acceptera..
Å inte gör d heller saken lättare att vår skola är nästintill helt uppbyggd med vattentäta skott mellan ALLA arbetslag!!

På en skola där all personal och ledningen har acceptans och förståelse för särskoleelever e d klart att d kommer att funka eftersom d vuxnas attityd "smittar av sig" på eleverna..

Tyvärr är detta inte fallet hos oss..
Vissa medlemmar i ledningen/lärarkoren på grundskolan e nästintill lika rädda dom men klarar av att dölja det..

Tycker att ni måste ta upp det med ledningen för skolan..
Om inte ens de vuxna kan hantera situationen vem skall då kunna kräva att eleverna skall fixa det. Det är allvarligt på en skola med dessa grupper av elever

På gymnasieskolan jag gick på åt särskolan i samma matsal... På gott och ont. Det ökade knappast acceptansen av förståndshandikappade. När man ser en sådan slicka av samma smörkniv som ska användas av alla andra, och sedan stoppa ner den i smörbyttan igen blir i alla fall jag fördomsfull.
Förvisso var det kul när en av dom alltid dansade när han tog sitt glas mjölk vid maskinen...

Butcheredatbirth skrev: När man ser en sådan slicka av samma smörkniv som ska användas av alla andra, och sedan stoppa ner den i smörbyttan igen blir i alla fall jag fördomsfull. Förvisso var det kul när en av dom alltid dansade när han tog sitt glas mjölk vid maskinen...

Du behöver knappast ens säga att du är fördomsfull - det måste vara årets understatement!

Butcheredatbirth skrev: På gymnasieskolan jag gick på åt särskolan i samma matsal... På gott och ont. Det ökade knappast acceptansen av förståndshandikappade. När man ser en sådan slicka av samma smörkniv som ska användas av alla andra, och sedan stoppa ner den i smörbyttan igen blir i alla fall jag fördomsfull. Förvisso var det kul när en av dom alltid dansade när han tog sitt glas mjölk vid maskinen...

Det beror helt och hållet på hur integrationen förklaras och utförs. Är lärarna positiva och svarar på de frågor som kan komma upp så kan konsekvenserna bli positiva. Men pratar lärarna skit om dessa elever eller inte svarar på deras frågor så blir följderna uppenbara. Det är också så att många barn inte har rätt stöd hemifrån för att acceptera andra människor.

Jag kan förstå att man inte gillar att någon slickar på smörkniven och stoppar tillbaka den i smörbyttan men om du ska ta upp det med någon så ska du ta upp det med personalen eller på ett snällt vis förklara att det inte är bra att slicka på smörkniven.

När jag gick i skolan så kasta icke-funktionshindrade elever gafflar och mat på varandra. Men jag gjorde vad jag skulle utan att klaga. Det du också måste förstå är att varje gång du skrattar åt särskoleeleverna så tror dem att det är så man ska göra. Integration fungerar inte om det inte samtidigt förs samtal och förklaras. Det har det uppenbarligen inte gjort i det här fallet och då blir resultat fördomar.

Galen_kaka skrev: Tvärr så funkar inte detta alls på vår skola.. D e klart att ja åxå ser att vi behövs.. men e d så smart av kommunpolitikerna att lägga oss på en högstadieskola?? När våra elever hellst vill sitta i sandlådan eller leka kull.. På en låg/mellanstadie skola skulle våra elever visserligen vara stora men ändå smälta in bättre.. Ja tror tyvärr inte att elever som aldrig varit i kontakt med FH kommer att acceptera.. Å inte gör d heller saken lättare att vår skola är nästintill helt uppbyggd med vattentäta skott mellan ALLA arbetslag!! På en skola där all personal och ledningen har acceptans och förståelse för särskoleelever e d klart att d kommer att funka eftersom d vuxnas attityd "smittar av sig" på eleverna.. Tyvärr är detta inte fallet hos oss.. Vissa medlemmar i ledningen/lärarkoren på grundskolan e nästintill lika rädda dom men klarar av att dölja det..

Vad gör ni från särskolan för att bjuda in grundskolan?

Tjaa...
D e en bra fråga faktiskt!!!
Inte mkt alls e nog svaret.. Tyvärr!!!
Då jag varit hemma i ett år med min son å började jobba igen i septebmer har iaf inte JAG hunnit "ta tag" i saker och ting..

Iof har vi startat en "trivsel-grupp" med en vuxen representant från varje arb. lag.. Vilket självklart innebär även från särskolan..
Denna är jag med i..
Vi ska hitta på trevliga aktiviteter som HELA skolan gör tillsammans!!
Nu på Lucia har vi en gemensam pysseldag..
Alla är välkommna att komma och gå som de vill på alla stationer Så med andra ord så jobbar JAG på det för fulla muggar!!

Mitt arb. lag har även bjudit in grundskolans lärare på ett öppet hus, för att ge dom lite mer insikt i vad vi gör och hur vi gör..

Ledningen är ny sen förra hösten så dom börjar väll förstå hur stenen BÖR dras för att det ska funka..

Å ang. kommentaren innehållande smörkniven så är det nått våra elever INTE gör!!
Pga att vi inte vill utsätta dem för att bli utskrattade!!

Min tanke är att ju tidigare integreringen sker desto lättare, kanske redan i första klass. Ju äldre man blir desto fler fördommar hinner man lagra på sig, plus att den intelektuella skillnaden blir större och större ju högre upp i åldrarna man kommer.

Linda skrev: Min tanke är att ju tidigare integreringen sker desto lättare, kanske redan i första klass. Ju äldre man blir desto fler fördommar hinner man lagra på sig, plus att den intelektuella skillnaden blir större och större ju högre upp i åldrarna man kommer.

Du har rätt Linda. Integreringen bör ske redan i förskolan. Men det krävs kunnig och tillräckligt med personal. Då lär man sig från början att vi alla är olika och ändå så lika.

Jag är så kluven i detta, tycker ju att alla ska gå i vanlig skola, men har ju själv en dotter som särskolan bokstavligen räddade livet på.
Hon är inte utvecklingsstörd utan har ADHD med inlärningssvårigheter och närminnesproblem. Dvs, det hon lär sig gör hon genom att använda alla sinnen. Hon fattade inte att bokstäver blir ord som blir meningar eftersom hon inte såg logiken, då tar det lång tid att lära sig läsa och när hon väl lärt sig det kom hon till att hon vid tredje meningen glömt första eftersom det tog så mycket energi att läsa. Samma unge kunde prata engelska som 7åring och svara rätt på alla "vad hände i den här berättelsen" om det var muntligt. hon hade dessutom en omätbar IQ eftersom hon hade 0 på vissa och alla rätt på andra. Vanlig skola gick hon i till 8 klass, då hade ett flertal lärare kallat henne lat, jobbig och odräglig, för att inte prata om vilken jävla jobbig morsa hon hade. I åttan var hon aldrig i skolan, hon ville dö, ansåg sig inte vara värd något och vi fick äntligen hjälp. På barnpsyk skällde de ut rektorn för att han inte gett henne de resurser hon behövde och för att hon skulle få tillbaka sitt självförtroende och hinna lära något på rätt sätt fick hon plats på särskolan. Vilken skillnad, de såg hur hon fungerade och sakta lyckades vi bygga upp henne igen, hon fick praktikplatser och jobba med saker hon var bra på. Om 11 dagar åker min lilla tulta, som nu är en klok vuxen 20 åring till Afrika på 3 månader, hon studerar till biståndsarbetare inom Sida och om hon gått kvar i vanlig skola hade hon nog inte funnits idag, för hur mycket man än peppar och stöder som förälder så vistas barn minst 6 timmar varje dag i skolan bland oförstående eller okunniga eller tidspressade lärare som har pengabesparande rektorer över sig.
Nästan varje vecka går mina tankar till de lärarna på särskolan som i mina ögon var änglar sända från ovan för de hade hjärtat med när de jobbade.

KarinSch skrev: Jag är så kluven i detta, tycker ju att alla ska gå i vanlig skola, men har ju själv en dotter som särskolan bokstavligen räddade livet på. Hon är inte utvecklingsstörd utan har ADHD med inlärningssvårigheter och närminnesproblem. Dvs, det hon lär sig gör hon genom att använda alla sinnen. Hon fattade inte att bokstäver blir ord som blir meningar eftersom hon inte såg logiken, då tar det lång tid att lära sig läsa och när hon väl lärt sig det kom hon till att hon vid tredje meningen glömt första eftersom det tog så mycket energi att läsa. Samma unge kunde prata engelska som 7åring och svara rätt på alla "vad hände i den här berättelsen" om det var muntligt. hon hade dessutom en omätbar IQ eftersom hon hade 0 på vissa och alla rätt på andra. Vanlig skola gick hon i till 8 klass, då hade ett flertal lärare kallat henne lat, jobbig och odräglig, för att inte prata om vilken jävla jobbig morsa hon hade. I åttan var hon aldrig i skolan, hon ville dö, ansåg sig inte vara värd något och vi fick äntligen hjälp. På barnpsyk skällde de ut rektorn för att han inte gett henne de resurser hon behövde och för att hon skulle få tillbaka sitt självförtroende och hinna lära något på rätt sätt fick hon plats på särskolan. Vilken skillnad, de såg hur hon fungerade och sakta lyckades vi bygga upp henne igen, hon fick praktikplatser och jobba med saker hon var bra på. Om 11 dagar åker min lilla tulta, som nu är en klok vuxen 20 åring till Afrika på 3 månader, hon studerar till biståndsarbetare inom Sida och om hon gått kvar i vanlig skola hade hon nog inte funnits idag, för hur mycket man än peppar och stöder som förälder så vistas barn minst 6 timmar varje dag i skolan bland oförstående eller okunniga eller tidspressade lärare som har pengabesparande rektorer över sig. Nästan varje vecka går mina tankar till de lärarna på särskolan som i mina ögon var änglar sända från ovan för de hade hjärtat med när de jobbade.

Det var verkligen en solskenshistoria. Väl att det även kan hända bra saker. Det beror nog inte så mycket på särskoletypen utan hur just lärarna var i den skola din dotter hade turen få komma till. Jag önskar henne LYCKA TILL I AFRIKA.

Till sidans topp

Jag vill bara berätta om en sak som hände mig i går.
Jag var och tränade i bassängen på vårt lasarett. Det hade varit ett antal återbud, så jag var ensam på slutet av mitt träningspass. När jag sitter i transportstolen på väg till duschen kommer det in en kvinna som skall träna. Hon frågar sjukgymnasten: Oj, är det alldeles tomt här? Har ni inga som tränar i dag!
När vi kommit utom hörhåll frågar sjukgumnasten mig om jag var osynlig! Kvinnan såg i alla fall inte mig!!!(hon var gående)
Jag vet inte om man skall skratta eller gråta! Jag föredrar att le åt människors dumhet!

Om jag vore du hade jag snabbt öppnat munnen och sagt att: "Det är inte alls tomt här, jag är ju här!"

Jag skulle naturligtvis haft något fyndigt svar till denna okunniga individ, men jag blev så paff att jag för en gångs skull blev alldeles tyst! Jag tror inte att hon fattade det dumma i det hon sa. Det är ingen vits att lägga krut på sådana som inte är värda det.......

Loulou skrev: Jag vill bara berätta om en sak som hände mig i går. Jag var och tränade i bassängen på vårt lasarett. Det hade varit ett antal återbud, så jag var ensam på slutet av mitt träningspass. När jag sitter i transportstolen på väg till duschen kommer det in en kvinna som skall träna. Hon frågar sjukgymnasten: Oj, är det alldeles tomt här? Har ni inga som tränar i dag! När vi kommit utom hörhåll frågar sjukgumnasten mig om jag var osynlig! Kvinnan såg i alla fall inte mig!!!(hon var gående) Jag vet inte om man skall skratta eller gråta! Jag föredrar att le åt människors dumhet!

En välkänd paradox; antingen blir man uttittad eller så är man osynlig. Det har med makt och värde att göra. Kan jämföras med mannen som tittar in i fikarummet där det sitter sju kvinnor och han säger: Finns det ingen här?

Svårt att bemöta sittande blöt och kall i en pirra, det är öht svårt att bemöta eftersom anledningen till kommentaren ifråga är ett bottenlöst förakt. Här är det bara en hård och tuff kommentar som gäller.

tvärtom för oss,

Vår dotter som är gravt autistisk har ibland ett agerande som väcker stor anstöt i affärer eller stormarknaden etc. Då ser vi på många at de tittar
på oss som om vi är värdelösa föräldrar som inte har kunnat uppfostra vårt barn, ibörjan var det jobbigt men nu för tiden går vi ofta fram till de som står närmast och talar om att hon är autist, vilekt de flesta får något jagat i blicket och säger "aha" och sedan piper de flesta iväg.

Visst är det roligt med förståelse och medkänsla

Ha en bra dag,

Wolf

Det är väl tur att inte världen består av enbart dessa oförstående människor, utan merparten är ju faktiskt trevliga och snälla!

Le åt denna stackars människa som inte begriper bättre, så slipper i alla fall du själv må dåligt. Tänk så synd det är om henne som missar en massa trevliga och intressanta människor bara för att hon inte "ser" dem.

KarinSch skrev: Le åt denna stackars människa som inte begriper bättre, så slipper i alla fall du själv må dåligt. Tänk så synd det är om henne som missar en massa trevliga och intressanta människor bara för att hon inte "ser" dem.

Jag är glad att folk kan va så där positiva som du är, för jag kan det då inte.

Rooto skrev: Jag är glad att folk kan va så där positiva som du är, för jag kan det då inte.

Inte jag heller! Jag säger som Socker Conny: Med ett jysst järnrör förändrar jag världen.

Det är viktigt att man markerar att dessa människor har trätt över en gräns som gäller acceptabelt bemötande.

Rooto skrev: Jag är glad att folk kan va så där positiva som du är, för jag kan det då inte.

Det kan jag inte heller alltid men den mesta delen av tiden bryr jag mig inte, de kan oftast inte rå för att de inget begriper, och de är de som missar en trevlig bekantskap (mig , jag vill inte umgås med dem i vilket fall som helst.

Jag förstår inte riktigt vart järnröret kommer in, eller vilken betydelse det har. Jag tror inte att folk lyssnar mer på mig om jag kommer med arga kommentarer till deras dumhet. Jag är nog mer inne på linjen att bjuda på ett leende och möjligen ett bra svar om jag kommer på något just då!

Loulou skrev: Jag förstår inte riktigt vart järnröret kommer in, eller vilken betydelse det har. Jag tror inte att folk lyssnar mer på mig om jag kommer med arga kommentarer till deras dumhet. Jag är nog mer inne på linjen att bjuda på ett leende och möjligen ett bra svar om jag kommer på något just då!

Socker Conny är en välkänd argsint seriefigur med ett jysst järnrör.

Jag säger som Rooto, att jag har inte lust/tålamod att bemöta puckon med ett leende. Jag tror tvärtom att våra leenden tolkas som att vi tyst godkänner deras sätt att bemöta oss. Jag vill inte bli förolämpad och bli trampad på utan att reagera högt och tydligt. Idioter lyssnar alltid på någon med stenhård kraft, därfter kan man bli trevligt bemött av dem.

Men som sagt, detta är bara min ödmjuka åsikt och de som vill böja sin nacke med ett leende medan de blir spottade på - skall naturligtvis fortsätta med det.

Moon skrev: Socker Conny är en välkänd argsint seriefigur med ett jysst järnrör. Jag säger som Rooto, att jag har inte lust/tålamod att bemöta puckon med ett leende. Jag tror tvärtom att våra leenden tolkas som att vi tyst godkänner deras sätt att bemöta oss. Jag vill inte bli förolämpad och bli trampad på utan att reagera högt och tydligt. Idioter lyssnar alltid på någon med stenhård kraft, därfter kan man bli trevligt bemött av dem. Men som sagt, detta är bara min ödmjuka åsikt och de som vill böja sin nacke med ett leende medan de blir spottade på - skall naturligtvis fortsätta med det.

Håller med dig.
Tycker inte man ska behöva ta nån skit pga sitt funktionshinder. Bara jag blir behandlad som alla andra så är jag nöjd.

Berghman skrev: Håller med dig. Tycker inte man ska behöva ta nån skit pga sitt funktionshinder. Bara jag blir behandlad som alla andra så är jag nöjd.

Och det kanske var exakt så som skedde? "Tanten" kanske inte ens hade sett kungen...... hon kanske bemöter folk på det viset?

Man kan inte alltid tro att man blir bemött på ett visst sätt bara för att man är fumnktionshindrad!

Hjulia skrev: Man kan inte alltid tro att man blir bemött på ett visst sätt bara för att man är funktionshindrad!

Precis! Med Oj, är det alldeles tomt här? kanske hon menade Oj, är det alldeles tomt här, bortsett från er? Det är väl inte ett såå udda scenario.

Sen att man känner sig utsatt när man sitter blöt i en pirra är ju en annan sak. Men jag tror inte att hon dömde efter funktionshindret - förmodligen var hon ju funktionshindrad själv fast gående, eftersom hon skulle träna.

// A E

Jag måste erkänna att jag är totalt okunnig om denna seriefigur. Den enda serie jag läser är Nemi.(som jag gillar skarpt)
Jag kan inte påstå att jag har för vana att böja min nacke och agera undergivet, tvärt om. Jag debatterar gärna, men bara om det är värt besväret. Om man inte fattar bättre än den här kvinnan jag berättade om, då är det dumt att ödsla tid på att förklara normal mänsklig respekt för henne.

Moon skrev: Men som sagt, detta är bara min ödmjuka åsikt och de som vill böja sin nacke med ett leende medan de blir spottade på - skall naturligtvis fortsätta med det.

Ähhhh, böjer inte ödmjukt min nacke och ler, blir heller inte spottad på, däremot ler jag åt människors dumhet och använder min kraft till att förändra de som har någon betydelse i samhället som politiker och myndigheter.

haha.. ett skratt förlänger livet

å andra sida hade du just klivit ur bassängen så den var ju tom

Hon kanske bara menade att du inte tränade i bassängen just för tillfället? Du var klar och därför vad det ingen som tränade i, presens.

Till sidans topp

Hur blir ni bemötna av Era arbetskamrater. Är Era arbetsplatser anpassade ?

Oerhört bra, måste jag säga... Men min arbetsplats är ju ganska ovanlig.
http://www.bosse-kunskapscenter.se

>

min också.

http://www.independentliving.org

Ninnie skrev: Oerhört bra, måste jag säga... Men min arbetsplats är ju ganska ovanlig. http://www.bosse-kunskapscenter.se
Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Nettan 2006-11-07 Kl 21:52
		Min arbetsplats har anpassats efter mina behov, höj o sänkbara bord. Köksdel med skåp o spis som är höj/sänkbart. Egen parkering, dörröppnare. Mina arbetskamrater är mycket hjälpsamma, en stor del av dom är brandmän. Har varit ute på kryssning nyligen med dom, mycket hjälpsamma
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Moon 2006-11-08 Kl 10:38
		Nettan skrev: Min arbetsplats har anpassats efter mina behov, höj o sänkbara bord. Köksdel med skåp o spis som är höj/sänkbart. Egen parkering, dörröppnare. Mina arbetskamrater är mycket hjälpsamma, en stor del av dom är brandmän. Har varit ute på kryssning nyligen med dom, mycket hjälpsamma En kryssning med brandmän ........ mmmmmmm... Har ni plats för en praktikant? Vi har också en anpassad arbetsplats. Men det var ett himla jobb för att få en så enkel sak som ett arbetsbord till min kanslist. Avancerade utrustningar lämnas ut men inga instruktioner hur de används. Här försvinner mkt pengar som inte kommer ngn till del.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Jenny 2006-11-08 Kl 10:52
		Jag är som "vem som helst" i mina arbetskamraters ögon. Det har vid olika tillfällen hänt att de nästan glömmer att jag faktiskt sitter i rullstol...de ser inte rullstolen i första hand. Kanske för att jag är ganska självgående, behöver inte så mycket hjälp av dem. Det är både positivt och negativt. Negativt i den bemärkelsen att vi för några år sedan skulle till något ställe i Gamla stan (fullständigt otillgängligt med andra ord, precis som allt annat där). Det de inte tänkte på var att jag har rullstol, och orkar inte gå långa sträckor, och trappor går väl sådär... De hade fått för sig att jag var med på samma ställe året innan, och att det hade gått bra. Men jag var inte med den gången, för jag var ledig... Så det kan gå! Vad gäller anpassning så är mitt jobb att skriva patientjournaler efter diktering. Det jag har är ett handreglage istället för fotreglage, som mina kollegor sköter sina diktafoner med. Dessutom har jag en s k Mercadostol istället för en vanlig kontorsstol. Kontorsstolar är rent livsfarliga för mig, då de har hjul men ingen broms, vilket Mercadostolen har. Köket här är dessvärre inte anpassat överhuvudtaget efter mig, så om jag ska ha tallrik och glas måste jag be om hjälp (når inte heller om jag ställer mig upp).
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Terinon 2006-11-10 Kl 13:35
		Min främsta arbetsplats (dvs skolan) blir allt sämre i tillgänglighetsväg. Pga brandsäkerhet har det satts in tyngre dörrar och de vet inte om det kommer dörröppnare. Jag måste sitta bredvid borden eftersom borden är för höga för en bra arbetshöjd och jag får nackproblem av hörsalarna. Svaret jag fått är att det går inte att ändra på saker och ting för 4 funktionshindrade (2 manuella rullstolar och 2 med rollator) + ett antal med arm-/axelproblem som också måste be om hjälp för att öppna dörrarna i huset. Det finns endast dörröppnare på en enda dörr. Att det finns 180 AT-studenter och ett 20-tal lärare med utbildningen i ryggen gör inte arbetsplatsen till ett mer tillgängligt/anpassat ställe. Om jag behöver arbetshjälpmedel måste jag kontakta min "favoritAT nr 1" (mycket ironiskt menat) som endast ser till diagnosen och inte behovet. Eftersom jag inte har rätt diagnos, så får jag ingen hjälp. På praktikplatserna (de gånger jag inte fått nobben) är det osäkert 1a dan då de bara ser problemen, men sen är jag en i gänget och de glömmer bort att jag är sittande. Detta är då alltid på sjukhuset, så det är ganska ok, men även där
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: AnnaBär 2006-11-08 Kl 17:23
		Jag försökte att själv ansöka om en stol med hjul höj och sänkbar att ha på jobbet. Det är när jag hjälper barnen på dagis med påklädning att jag inte behöver resa mig upp hela tiden. Att jag då ska sparka mig fram! Jag fick då avslag! Det sa att arbetsgivaren skulle bekosta den! Är det så att de kan söka bidrag? Jag vill inte vara till ekonomisk belastning för vårat lilla föräldra koperativa dagis! Någon som vet?? Anna
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Jessma 2006-11-08 Kl 17:39
		TROR arbetsförmedlingen kan hjälpa till med såna här saker. Sen att det säkert är jättesvårt att hitta rätt person på arbetsförmedlingen är en annan sak.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Moon 2006-11-08 Kl 18:42
		AnnaBär skrev: Jag försökte att själv ansöka om en stol med hjul höj och sänkbar att ha på jobbet. Det är när jag hjälper barnen på dagis med påklädning att jag inte behöver resa mig upp hela tiden. Att jag då ska sparka mig fram! Jag fick då avslag! Det sa att arbetsgivaren skulle bekosta den! Är det så att de kan söka bidrag? Jag vill inte vara till ekonomisk belastning för vårat lilla föräldra koperativa dagis! Någon som vet?? Anna Jag har för mig att det är Afs anvsvar med hjälpmedel under första året men sedan går det över till ......... rätt svar vinner en ros! Troligtvis den vanliga arbetsterapeuten eller arbetsplatsen men jag har inte riktig koll på detta. Redigerat 2006-11-08 18:43
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: _Anna_ Elisabeth 2006-11-08 Kl 18:49
		Om arbetshjälpmedel: http://www.ams.se/admin/Documents/faktablad/hjarb. pdf // A E
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Errkki 2006-11-08 Kl 18:56
		Moon skrev: Jag har för mig att det är Afs anvsvar med hjälpmedel under första året men sedan går det över till ......... rätt svar vinner en ros! Rätt svar är: Arbetsgivaren Arbetsgivaren pyntar de första 10.000 utöver detta kan Arbetsförmedlingen bekosta (men man måste göra en ansökan). Mejla mej så får du adressen dit du kan skicka rosen! Redigerat 2006-11-08 18:57
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Nettan 2006-11-09 Kl 07:28
		Det är Försäkringskassan som skall stå för arbetshjälpmedel, man får lämna åter när man inte behöver dom längre. Prata med FS
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: KarinSch 2006-11-10 Kl 13:44
		Nu har jag tagit reda på fakta. Arbetsförmedlingen betalar för allas hjälpmedel under de första 12 månaderna, detta oavsett om man har lönebidrag eller ej. Därefter betalar FK/arbetsgivaren för de som inte har lönebidrag och Af alltid för dem med lönebidrag.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Vejron 2006-11-09 Kl 09:51
		AnnaBär skrev: Jag försökte att själv ansöka om en stol med hjul höj och sänkbar att ha på jobbet. Det är när jag hjälper barnen på dagis med påklädning att jag inte behöver resa mig upp hela tiden. Att jag då ska sparka mig fram! Jag fick då avslag! Det sa att arbetsgivaren skulle bekosta den! Är det så att de kan söka bidrag? Jag vill inte vara till ekonomisk belastning för vårat lilla föräldra koperativa dagis! Någon som vet?? Anna Du verkar ha fått knäpp information från FK. Mitt hjälpmedel som jag använder på arbetsplatsen har jag själv ansökt om. Arbetsgivaren kan också ansöka om arbetshjälpmedel, men då behåller de det om du skulle sluta. Det är försäkringskassan som handhar ansökningar om arbetshjälpmedel och också de som betalar ut bidragen till detta.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Jenny 2006-11-09 Kl 11:08
		Min arbetsplats (inom Stockholms läns landsting) har köpt in min stol. Jag tror inte att FK var inblandad överhuvudtaget. Men det kanske är olika på olika ställen...?
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Vejron 2006-11-09 Kl 11:15
		Jenny skrev: Min arbetsplats (inom Stockholms läns landsting) har köpt in min stol. Jag tror inte att FK var inblandad överhuvudtaget. Men det kanske är olika på olika ställen...? http://www.fk.se/privatpers/funktionshindrad/arbhj alpm/ http://www.fk.se/privatpers/funktionshindrad/arbhj alpm/stod_fran/
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Nettan 2006-11-09 Kl 12:33
		Ja, det finns ingen kommun som hanterar ärenden likadant. Jag var för 4 år sedan på Riksdagen vi från olika handikappsföreningar var inbjudna + en del förskrivare. Där försökte vi att få fram att det skall vara lika över hela Sverige. På en del orter får man si ochpå en annan så. Här i Örebro Län får vi betala nästan alla hjälpmedel själv, till en rullis blir det dyrt med däck då har jag ändå en manuell stol, dom som har elstolar pungar ut med en hel del.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: KarinSch 2006-11-09 Kl 22:01
		Numera är det Arbetsförmedlingen som står för alla arbetstekniska hjälpmedel, dock vet jag inte om summan 10.000 kr kvarstår som minimibelopp (det var så på den tiden FK bekostade dem). Min arbetsplats är också bra, de köper in bra ergonomiska saker till alla oavsett om man har funktionshinder eller inte så alla har typ olika stolar, tangentbord och dyligt. Tyvärr är inte köket anpassat men jag har ju assistent så det kvittar.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Anna 2006-11-09 Kl 23:52
		KarinSch skrev: Numera är det Arbetsförmedlingen som står för alla arbetstekniska hjälpmedel, dock vet jag inte om summan 10.000 kr kvarstår som minimibelopp (det var så på den tiden FK bekostade dem). Min arbetsplats är också bra, de köper in bra ergonomiska saker till alla oavsett om man har funktionshinder eller inte så alla har typ olika stolar, tangentbord och dyligt. Tyvärr är inte köket anpassat men jag har ju assistent så det kvittar. Sedan NÄR blev det arbetsförmedlingen som står för arbetshjälpmedel. Jag talade med Fkassan i förra veckan om ett ev. arbetshjälpmedel för mig. Handlar det om ifall man har lönebidrag eller ej, eller? För oss som inte uppbär lönebidrag så hjälper ju inte arbesförmedlingen till med någonting ?? Eller
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Vejron 2006-11-10 Kl 09:15
		Anna skrev: Sedan NÄR blev det arbetsförmedlingen som står för arbetshjälpmedel. Jag talade med Fkassan i förra veckan om ett ev. arbetshjälpmedel för mig. Handlar det om ifall man har lönebidrag eller ej, eller? För oss som inte uppbär lönebidrag så hjälper ju inte arbesförmedlingen till med någonting ?? Eller Jag förstår ingenting nu.....OM det är så att FK inte länge har ansvaret för arbetshjälpmedel, VARFÖR finns det info om det på deras hemsida då? F ö så var jag i kontakt med dem i förra veckan angående ett arbetshjälpmedel som behövde lagas och då sa de inget om att det skulle vara någon annans ansvar nu. FK måste väl ändå ha enhetliga regler? Att det inte BEDÖMS lika överallt det vet vi ju, men det måste väl ändå vara samma huvudman var man än bor?? Konstigt......
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: KarinSch 2006-11-10 Kl 13:15
		Anna skrev: Sedan NÄR blev det arbetsförmedlingen som står för arbetshjälpmedel. Jag talade med Fkassan i förra veckan om ett ev. arbetshjälpmedel för mig. Handlar det om ifall man har lönebidrag eller ej, eller? För oss som inte uppbär lönebidrag så hjälper ju inte arbesförmedlingen till med någonting ?? Eller Det vet jag inte, jag har inte lönebidrag och heller inte några anpassningar som AF gjort, däremot har vi hjälpt våra medlemmar ochde har båda lönebidrag, båda anpassade AF till, tror att det gick över till dem i jan i år. Här har det blivit mycket bättre än när FK hade hand om det, lättare att få de hjälpmedel som behövs och faktiskt minde byråkrati.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Anna 2006-11-09 Kl 23:48
		AnnaBär skrev: Jag försökte att själv ansöka om en stol med hjul höj och sänkbar att ha på jobbet. Det är när jag hjälper barnen på dagis med påklädning att jag inte behöver resa mig upp hela tiden. Att jag då ska sparka mig fram! Jag fick då avslag! Det sa att arbetsgivaren skulle bekosta den! Är det så att de kan söka bidrag? Jag vill inte vara till ekonomisk belastning för vårat lilla föräldra koperativa dagis! Någon som vet?? Anna sök det som arbetshjälpmedel hos försäkringskassan. det kan gå igenom beroende nog på var man bor dock.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: AnnaBär 2006-11-10 Kl 09:24
		DET VAR ARBETSHJÄLPMEDEL SOM JAG SÖKTE FÖR. nU SÖKER ARBETSGIVAREN ISTÄLLET SÅ VI FÅR SE!
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Anonym[1] 2007-01-04 Kl 17:29
		Hej! Jag jobbar på en låg och mellanstadieskola, som jag en gång i tiden var elev på. Så jag har inga problem bland mina arbetskamrater. De ser mig inte som hadikappad. Kan vara till nackdel en få tal gånger. Jag undervisar barnen i data från åk 1 till åk 6. Innan jag har åk 1 första gången brukar jag komma in i klassen och berätta om mitt handikapp och de får ställa frågor till mig. Vill inte ha en massa frågor när vi senare ska ha datalektion. Barnen har väldigt bra frågor måste jag säga. De tänker verkligen. Vem lagar din mat? Hur sover du? Är det roligt att sitta i rullstol? är vanliga frågor man får. Svaren på dessa frågor brukar bli: Om jag inte lagar maten själv får jag ingen mat. Jag sover som du. Om det är roligt att sitta i rullstol brukar jag svara att så länge jag kommer in och fram utan problem så är det helt okej. Har ju inget allt annat alternativ. Ibland brukar jag göra en slalombana så de får prova min rullstol. Eftersom min stol inte har tippskydd så måste klassföreståndaren gå bakom och se så de inte tippar. Det brukar vara populärt. De vill till och med byta med mig men bara över en dag Redigerat 2007-01-04 17:30
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Nettan 2007-01-04 Kl 19:03
		samma frågor får jag när jag är i skolorna och pratar funktionshinder. Varje år har årskurs 7 på en skola här i kommen en handikappsdag, det är jättekul att vara ute hos dessa elever. Man ser att dom tänker till lite när man börjar berätta om olika funktionshinder. Har även varit på lågstadiet, vilka goa ungar det finns så spontana.
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: A-nette 2007-01-11 Kl 20:04
		Hej... Även jag arbetar inom skolan, som extra resurs/ass... Jag har turen att få jobba med kollegor som accepterar mig och mitt dolda handikapp. (dvs det syns inte direkt på mig att jag är svag i mina muskler och har låg uthållighet..) Jag berättar alltid för de nya eleverna att jag kan behöva hjälp ibland för att mina "ben och muskler är sjuka och trötta". Kollegorna lägger friluftsdagar och utflykter som kräver muskelstyrka på de dagar jag är ledig...... Det gör att jag inte behöver känna att jag inte räcker till!! Jag har verkligen underbara kollegor och elever på mitt arbete!! / Anette
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Rosetta 2007-02-16 Kl 11:57
		I morse funkade inte hissen, så jag fick ställa min rollator nere vid spiraltrappan och gå upp och me min jobbarkompis hämta den. Detta gjorde han med ett stort leende och sa att det var synd att han inte behövde bära upp mig också När jag var tvungen att byta arbetsplats för ett par år sedan var min nya chef mycket skeptisk till mig. Hon stressar som en skållad råtta, och i somras bröt hon lårbenet av sig. Vi har fått en helt annan relation sen dess - hon var jätteglad att kunna släppa sina kryckor
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Vejron 2007-02-16 Kl 12:10
		Rosetta skrev: När jag var tvungen att byta arbetsplats för ett par år sedan var min nya chef mycket skeptisk till mig. Hon stressar som en skållad råtta, och i somras bröt hon lårbenet av sig. Vi har fått en helt annan relation sen dess - hon var jätteglad att kunna släppa sina kryckor Det är ju detta alla måste fatta; Funktionshindrad kan alla bli precis närsomhelst! Kravet på tillgänglighet är inte förbehållet en liten isolerad grupp-ALLA kan beröras!
		Svara		Rapportera detta inlägg

		Ämne: Arbete/jobb Av: Moon 2007-02-16 Kl 17:23
		Vejron skrev: Det är ju detta alla måste fatta; Funktionshindrad kan alla bli precis närsomhelst! Kravet på tillgänglighet är inte förbehållet en liten isolerad grupp-ALLA kan beröras! Vi får bilda en undergroundgrupp som bryter lårbenen av makthavare på lämpliga positioner. Skämt såklart men det hade nog funkat!
		Svara		Rapportera detta inlägg

Till sidans topp