När jag handlar så scannar jag alltid varorna i matbutiken. hur gör ni som är rullstolsburna när kortläsaren sitter för högt upp? Ica har centralt satt upp nya läsare och de sitter så högt även om man vinklar ner dem så långt det går så ser inte jag vad som står. Är det flera än jag som har detta problemet? /Zanna
PA får fixa. Utan PA så får någon i butiken scanna varorna och sen dra loss kortläsaren så jag kan slå koden. Här där jag bor så vinklar de ofta kortläsaren när det är min tur i kassan. Eller så erbjuder de att dra kortet när de ser att jag inte når. I butiker där man scannar varorna själv så kan man roa sig med att köpa många av något (men inte veta exakt hur många så hjälpen måste räkna) och om hjälp av någon som jobbar där - 27 nötcremé och sen några andra små billiga saker... kan få de att inse problemet att en del kunder inte når!
Nu brukar inte jag handla mat, men i butiker i övrigt är det enligt mitt tycke butikens problem om de vill ha betalt eller inte. Dvs de får väl se till att det går.
Jag stör mig allra mest på de extra breda rullstolskassorna som inte har låga kortläsare..
Till sidans topp
Ni som också använder rullstol, händer det ofta att folk går före er när ni köar? Det hände aldrig mig innan jag hade rullstol men nu för tiden händer det titt som tätt. Vad fan tror folk?! Att man bara står där för skojs skull utan att ha ett ärende som alla andra?! Jag blir så jävla provocerad varje gång det händer att jag vill slåss. Vad säger/gör ni som också har upplevt fenomenet?
Jag blir hyper förbannad, men jag säger till, jag accepterar det inte!!!!
Det hände mig senast i går på vårdcentralen av alla ställen. Satt i kö för provtagning, men tanten som trängde sig hade inte uppfattat att jag hade tagit en nummerlapp Upplever att detta händer lite till och från. Accepterar givetvis inte och säger ifrån, men orkar inte slösa energi på att bli arg. Tror att det handlar om allmän tanklöshet för det mesta.
Det har hänt och jag är alltid observant på det och har stenkoll på min plats i kön. Ser till att jag får ögonkontakt med expediten när det är min tur och är "på". Skulle någon ändå göra ett försök så säger jag högt till. Ett tråkigt fenomen och jag tror att i många fall tar folk helt enkelt chansen att gå före och i andra fall så "finns man inte" för dem. Men herregud, den som säger att han/hon inte ser mig när jag står i kö, är dum i huvudet och skall behandlas därefter.
Jag är observant när jag står i kö och vet inte på rak arm att någon har gått före mig.
Knuttan, Anna och Ninnie: Varför har ni sluppit detta tror ni? Jag sitter här med tre kvinnor i olika åldrar och vi alla har råkat ut för att folk gått före oss i kön eller trängt sig vid andra tillfällen. Vi är inte diskreta någon av oss utan ganska färgstarka och verbala men trots detta så är vi i vissa sammanhang osynliga. Är det så att vi tolkar omvärlden annorlunda än vad ni gör eller har ni några hemliga trix som vi inte känner till? Redigerat 2010-08-26 14:32
Spontant tänker jag att vi är väldigt lyckligt lottade som inte har värre problem än att ibland bli förbigångna i kön. Ganska skönt att inte befinna sig i t ex Pakistan just nu.....
Jag har inte åkt rullstol på heltid mer än 8 månader men så är jag väldigt vaken när det är min tur så jag har nog hunnit före.
Moon jag skulle aldrig acceptera att någon gick före mig så jag tror att det beror på att vi är vakna och kanske har mera kontakt med de som också står i kön. Vad vet jag........
Har hänt EN gång, på Oslofärjan. En välklädd kostymnisse med finaste whisky flaskan klev rakt över mina ben in i kön, jag gjorde en snabb gir med permon och lyckades ta alla hans tår på ena foten. Ett sakastiskt -Oj, ursäkta, jag såg dig inte, från mig fick resten av kön att brista ut i skratt. Han höll sig på andra sidan av båten hela resan. Men det är faktiskt enda gången ddet hänt.
Har ni hört talas om att den skulle vara tidsbegränsad?
Vart annat år gör de en uppföljning på mitt.
Jaha, uppföljning.
Sanningen inifrån) Jag har förstått att Catwalken i Nacka forum den 21 mars ses som positiv av dom flesta .. Men jag själv som var med på Catwalken skäms och trodde aldrig i mitt liv att Funkisbyrån skulle lägga upp det på detta sett . Visst man kan ta hänsyn till att detta var en utav första gångerna "handikappade"exponerats på detta sett. Men hallå .. Alla vet vi även om vi inte vill erkänna det att dom så kallade "vanliga människorna " redan har en väldigt objektiv syn på människor i rullstol.. Nu pratar jag enbart ur eget perspektiv. Jag tycker det är bra att man tar initiativ till att ha handikappade som modeller, Men det ska vara samma krav på dessa människor som på vanliga modeller.. Detta ger redan en negativ syn till unga handikappade som tror att dom kan bli modeller bara för att dom sitter i rullstol och det är ända kravet som ges , Och visst vi kan sitta här och tjafsa om att rullstolsburna/rullstolsbundna / dregel muppar osv osv blir diskriminerade . Men det blir människor i hela världen . för att dom inte har rätt hudfärg eller att dom är smala /tjocka fula , korta eller långa .. så alla blir vi diskriminerade... Det jag försöker säga är att man kanske inte skulle börjat med att rulla ut gravt funktionshindrande det första man gjorde , man kanske även skulle lurat folk genom att sätta skit snygga Gående människor i rullstol .. så att människor fick en annan synvinkel på handikappade.. Ja kan tänka mig vilka reaktioner jag startar genom att säga detta , men jag utgår från mitt perspektiv . Funkisbyrån är mycket för att man inte ska diskrimineras .. men jag kan meddela er , att det pågick grov diskriminering bakom scenen som doldes väldigt bra!!! Frågan är , vad lyckades vi med ? Jooo Vi bjöd på en freakshow !!!
Kan förstå din tankegång, det är svårt att bli modell även om man är ung, vacker och det kan räcka med en krokig näsa för att man inte ska duga, och jag tycker absolut att man ska ställa krav på funktionshindrade modeller men att byta ut dem mot gående vackra icke funktionshindrade är väl absolut fel väg. Istället tror jag på att vi själv bör inse att vi inte kan konkurrera med kända modeller, men vem kan det, mina icke funktionshindrade vuxna barn kan det inte (möjligen en av dem) men de vet sina begränsningar och prövar inte. Men är någon i rullstol tillräckligt intressant i utseendet, eller har den utstrålning som behövs så är det väl självklart att hon kan vara modell. För övrigt kan man ju sikta på modelljobb inom kultur, upplysning osv, allt behöver ju inte vara modelljobb inom kläder och skönhet. Jag och min sambo var för många år sedan med i Tara i ett reportage om att träffa sin älskade när man fyllt 40, de fixade smink och "modellerandet" kändes på riktigt, men vi var inte med för att jag var funktionshindrad, ingen av de andra paren hade någon nedsättning, men ändå satt jag ju i min rullstol, fast utan att fokus var på vare sig den eller mitt funktionshinder. Att fösa ihop en massa funkisar och låta dem bara vara modeller blir nog mest freek show, hade däremot det varit "vanligt" folk och en synsvag och en rörelsehindrad hade man kanske nått ett mål, dvs. vi är som alla andra, bland alla andra.
Håller med dig helt och hållet. klart att de finns någon stjärna där ute som mycket väl skulle kunna vara modell fast dom sitter i rullstol, har sett flera ex i Usa , Canada, och England, Men då är det samma krav på dom som alla andra .. okej att man ska vara 180 kan bli svårt .. Men att man har något speciellt och att man är medveten precis som alla andra i den industrin eftersom den är väldigt ytlig. men jag håller med om att vi kanske bara borde lägga ner att vara så mycket som alla andra . för det är vi inte .. utan vi är alla människor och vissa passar som modeller och andra som kontors råttor . så är det bara , och det har inget med om du har ett handikapp och göra. Men om man kanske hade dragit ner det lite och haft en eller 2 så hade det fungerat bättre ! Blir där emot förbannad när jag hör att Tara inte tog med er för att du sitter i rullstol , när inte reportaget hade med hur du tog dig fram och göra.. men där är skillnaden .. vi borde exponeras som människor , inte som exempel på en apa i en bur !!!
Allt guld för dom!!!
Håller med Karin om det hon säger i sitt inlägg .. Svar om vad som hände mer denna dag!! Tex så ringde JAG /Funkisbyrån och frågade om jag ville vara modell , min första tanke va ! - Men jag är inte tillräckligt snygg eller smal! Men va fan vill dom ha med en Mupp kan ja bjuda på det. kanske blir kul..? Kommer dit på morgonen och då har ju redan dom Gående modellerna varit med i en dag extra och fått välja kläder och smycken .. När "vi" kom så var det mer här är dom fan va jobbigt. Men det är klart att det inte var något dom pratade högt om . Dom gav oss kläderna som vart över som vi fick prova ut , och kolla vad som satt bäst på var och en .. och jag som inte direkt är pin smal utan både har bröst och rumpa fick inte på mig denna byx klänning i stl xs. Ingenting var organiserat utan allt var en hönsgård .. vi borde ha fått komma dit några dagar innan och provat ut som alla andra , men nej nej det fanns det inte tid för . (Redan då hade jag nog valt att inte gå med ,) vi vart sminkade och fixade i håret . och sedan ställdes vi på led bakom scenen , Och ja minns dom gående modellerna som pratade med en som man både vore efterbliven och döv, jag fick sådan ångest för då förstogd jag vad jag hade gett mig in på . Tidigare låste jag in mig på toaletten och bara hade sån panik ångest och tänkte att - jag tänker inte rulla ut med dessa muppar , eftersom jag inte ens kan känna någon som helst identident gentemot dom. Ja kom ihåg att ja ringde min pojkvän och satt jag inte ville vara med i nån jävla mode show med massa jävla muppar som ska rullas omkring .. han trodde självklart att jag bara hade drabbats av någon vanlig brud noja om att ja var för tjock . Men han hade dock varnat mig några veckor innan att denna mode visning skulle sluta i katastrof och att det inte alls skulle va så att handikappade sågs som normala utan helt tvärt om... Och han hade rätt!!!
Jag förstår ditt sätt att tänka men jag ser nog funkisbyråns Catwalk lite mer som en del av ett påverkansarbete och inte egentligen en modellshow. Det vi ska lära oss av showen är att personer med funktionsnedsättning inte ÄR sin funktionendsättning utan också kan göra och finnas med i sammanhang där inte funktionsnedsättning står i centrum. Det är mer som ett konstverk i modern tappning. På ett ställe i texten gör du mig lite upprörd när du i princip säger (förmodligen utan att mena det) att personer med funktionsnedsättning inte kan vara snygga utan att det behövs fler snygga gåendes som modeller. Jag tycker att tanken med att integrera "gåendes" i "funkissammanhang" är bra men tänk gärna på att din formulering kan tolkas som att man inte kan vara snygg om man har en funktionsnedsättning. Och då är kanske funkisbyråns verksamhet inte rätt forum för dig trots allt. Jag tycker inte heller att du kan ha ambitionen av att modellerna i funkisbyråns catywalk ska ha modellstatus då ersättningsnivån säkerligen inte når upp till den nivån. Jag tror inte heller att ambitionen är att funkisbyråns catwalk ska uppnå modellstatus. Jag har sett lite av en catwalk där man under Almedalen uppträdde i t-shirts. Det kan jag tycka är lite tamt. Jag tycker att modellerna ska ha bra kläder, snygga kläder och se vårdade ut. Men att kalla det för Freakshow och dissa folks utseende tycker jag tyder på att du inte riktigt har förstått poängen bakom evenmanget.
Tack Lilleman, det är just precis så det är. Ett redskap för påverkan som har fungerat bra hittills. Däremot kan jag tycka att de borde ha tagit presentationen efter visningen istället, men det lärde de sig och nu senast gjore vi så och kommer att göra det hädanefter, det blir mycket mer naturligt då, och roligare. Kasia: Tråkigt att du tycker såhär. Men, så du menar att de andra modellerna som var med inte är snygga nog? . Vad gäller den diskriminering du sa dig uppleva: modellvärlden är en synisk värld med stenhård konkurrans och jag lovar dig att diskriminering och rasism pågår överallt i alla kulisser. Du ska inte vara i modellbranschen om du inte kan ta det. Sad but true.
Jag är inte heller tillräckligt snygg för att vara med .. jag tycker bara att man inte ska fokusera på handikappet utan personen .. men ibland kanske man ska inse att alla människor kan inte vara modeller , det ja tycker att JAG försöker få de att framstå som.. men det är min åsikt ingen behöver dela den...
Hej Kasia, jag är verkligen ledsen över din upplevelse i Nacka. Hade jag förstått att du kände det så hade jag förstås tagit in en reserv. Catwalken i Forum Nacka var en helt vanlig modevisning som ett produktionsbolag arrangerat. Vi övertalade dem att ta med några av Funkisbyråns modeller, vilket de tyckte var en bra idé. Mig veterligt är det första gången det har gjorts en catwalk på det sättet. Vi valde tillsammans med dem ut de fyra mest modellsnygga av våra modeller, varav du var en. Detta för att man skulle vara med på lika villkor: att alla modellerna var lika snygga. (Sen kan man ha en annan diskussion om snygghet som ideal). De andra modellerna hade inte heller fått välja kläder, däremot hade en stylist tagit fram deras kläder - liksom era, med den skillnaden att de andra modellerna var kontrakterade långt innan er. Många unga tjejer drömmer om att bli modeller, oavsett om de färdas med rullstol eller ej. Funkisbyråns syfte har aldrig varit att bli en vanlig modellagentur. Vårt mål är att förändra mediebilden i samhället och synliggöra människor med funktionsnedsättningar i både tidningar och reklam. Vi vill förändra mångfaldsbegreppet så att även människor med funktionsnedsättningar ingår där (precis som man idag tänker på jämn könstillhörighet och etnisk mångfald). Genom det tror vi man kan bekämpa fördomar och otillgänglighet i samhället. Modellagenturen är ett medel för detta, liksom att vi anordnar catwalks - arenor där man tidigare aldrig fått vara med. Förr i tiden skulle man gömmas på institutioner i utkanten av samhället. Idag tar man plats, och det vill vi medverka till. Bortsett från Funkisbyråns politiska syfte så får modellerna uppdrag; allt från catwalks till fotouppdrag, och en av våra modeller har genom Funkisbyrån fått titelrollen i en stor internationell film! Min dröm är att Funkisbyrån inte behöver finnas; att det är så självklart att man inkluderas så att det inte behövs särskilda agenturer för det. Funkisbyrån jobbar även med att påverka politiker, reklambyråer och företag, och jag är övertygad om att det går att förändra samhället. Jag tror att det är bättre att göra något - även om några tycker det är fel saker - än att inte göra något alls. Lou Rehnlund, grundare av Funkisbyrån
Hej Lou och alla andra!! Kul och se att ja fått svar, och att svaren är så olika.. Tycker det är bra att alla säger sin mening. kan dock hålla med om att jag möjligtvis utryckt mig lite klumpigt.. angående snyggheten .. Det jag försöker få fram är något helt annat ... Jag vet bara att det är väldigt många funktionshindrade som delar min uppfattning... Och det borde ju säga något ? Tycker bara att hela upplägget var helt fel och väldigt slarvigt av staylisten och att vi inte sågs som seriösa utav folk runt omkring , att dom pratar med en som att man vore 5 år ... Och visst jag tycker det är jätte bra att man tar handikappade modeller ... Men det ska va samma krav på dom som på vanliga undomars dröm att bli modeller ...
Sedan är det väl också så att det inte är själva modellen som säljs? Hela grundidén med modellandet är ju att man oftast säljer en produkt, kläderna man har på sig, eller möbler osv... Det som säljer är att man på något sätt upplever produkten/tjänsten attraktiv. Vad är det funkisbyrån vill sälja? Kläder, produkter som alla andra modellbyråer, eller vill man visa upp olika funktionshinder? På olika modellsåpor på TV så framhålls det ofta att det är kläderna/produkten som skall visas upp och säljas. Modellen skall vara snygg, men inte ta fokus från plagget/produkten. När det gäller film och teater är det kanske en annan sak. Där välkomnas alla typer av utseenden, bara de passar in i produktionen.
Syftet är att i det långa loppet att modellens funktionsnedsättning INTE ska ta fokus från produkten man visar. Det kommer att ta tid, lång tid. Och det kommer alltid alltid att finnas människor som är emot. När en person med utomnordiskt utseende läser nyheter, när en norska läser vädret, när en skåning läser Stockholmsnyheterna, det var precis amma sak i början. Folk hängde upp sig på det och tyckte att det var konstigt. Nu är det helt naturligt. Med allt man gör, i alla sammanhang kommer man stöta på sånt här varje gång man bryter mönster, och vi måste bryta mönster för annars kommer alla att se likadana ut och hur kul är det?
Hej! Jag hoppas på bra svar utan påhopp! Det är så att jag fick bilstöd 2003(då gällde det i 7 år), köpte en bil men krockade den och verkstan sålde min bil (innan 7 års perioden). Vad gäller nu, det är ju 7 år sedan jag fick bilstödet men lagen har väl ändrats så att det gäller i 12 år eller något sådant nu? Kan jag söka nytt bilstöd nu eller har det förlängts? Vad händer med den sålda bilen, kan jag bli återbetalningsskylldig?
Varför sålde verkstaden din bil? Det är inte deras egendom att sälja om inte du sagt att dom kunde göra det.
Hej! Jag är ingen specialist, men försöker svara med det lilla jag vet, med reservation för feltolkningar från min sida. Det stämmer att de ändrat perioden från 7 år och det nya är 9 år. Det finns en möjlighet att söka nytt bilstöd tidigare än 9 år, dels om behovet ändras och dels om du kört mer än 18000 mil. Om du köpte din bil 2003 så borde 7/9 av ditt bilstöd vara avskrivet vid det här laget. Vet inte vad som gäller för regler när bilen är krockad, men om du beviljas nytt stöd innan 9 år förflutit så borde det nya stödet vara just 7/9, dvs man drar av 2/9 från det nya stödet. Hoppas att du förstår vad jag menar. Om du skulle bli återbetalningsskyldig så borde det gälla 2/9 av stödet, dvs om du fått 60 ooo så handlar det om 13 330 kr. Tror dock att det förra gäller, dvs du borde ha möjlighet att söka nytt stöd, med avdrag för 2 år. Kolla med FK! Lycka till! PS Verkstaden har ingen rätt att sälja bilen utan ditt medgivande!
Hej, När jag fick bilstödet perioden var 7 år,lagen kom cirka 2 månader efter att jag fick bilstödet men FK sa till mig även om jag fick bilstödet innan det nya lagen så gäller det 9 års perioden.Jag fick veta från en kille från en anpassningsföretag att det kanske går att söka på nytt bilstödet innan 9 års perioden bara om man avstår från grundbidraget.
Hur funkar det om någon anpassning går sönder, står an för det själv då eller?
Det är FK som står för det...
Vad räknas som för gamla då? Typ om man har golvsänkt men elramp, specialsäte som är elektriskt och om något av det går sönder. Är det då FK som betalar? Hur gör man när man köper bil, betalar FK direkt till säljaren eller sätts det över till en själv först?
Det här är vad jag hade behövt men så är det tyvärr inte riktigt. Man måste någon gång ha fått sin bil med hjälp av bl.a. grundbidrag, då har FK i nio år framåt skyldighet att om funktionshindret ändras öra en ny bedömning på om anpassningen ska ändras, men man måste ha fått både grundbidrag och anpassningsbidrag först till just den bilen.
Lyckas inte göra en länk, men gå gärna in på den här sidan: http://www.typisktsvenskt.se/
Ja, hur gör man? Redigerat 2010-06-12 16:24
Det beror väl på syftet med föreläsningen? Informera - påverka - sälja - underhålla - demonstrera/visa etc. Börja i alla fall med att göra en målgruppsanalys; vilka är mina åhörare? Vad vill jag att de ska få ut av föreläsningen/hur vill jag att de ska agera efteråt? // A E
Om man har assistans från början, och flyttar inom samma län, men från en kommun till en annan; kan man riskera att bli av med assistansen då, för att de i den nya kommunen har andra åsikter om ens hjälpbehov etc?? Kanske dum fråga, men lite relevant ändå... Eller har man den assistans man har så länge inte Försäkringskassan går in börjar bråka?
Har man LASS från FK så kan man flytta utan risk för direkt omprövning. Har man PA enligt LSS från kommunen så gäller det beslutet enbart i den kommunen. Flyttar man måste man fixa nytt beslut.
Sambon har ju assistans från Försäkringskassan...rätt många timmar. Så vi behöver inte vara oroliga då...?
Du vill komma tillrätta med något speciellt på ett smidigt sätt, och du tycks nu få slumpartad assistans.
Hej! Jag försöker skriva en berättelse (rent hobbyprojekt), där en av personerna har en ryggmärgsskada och jag inser att jag har tusen frågor (minst). Men till att börja med undrar jag om det är troligt att den här personen har någon form av personlig assistans och i så fall hur mycket och i vilka situationer? Personen kommer nämligen mest att ses i det vardagliga livet hemma och jag behöver veta om jag bör ge rum åt en assistent i berättelsen. Eftersom personen ju är fiktiv är allt jag kommer att berätta nedan flytande och kan ändras, men i nuläget tänker jag mig att han är man, skadade sig när han var fyrtio år gammal och har varit skadad i sex år. Hans skada är (tror jag) en komplett skada på nivå C6. Han är numera gift, bor i villa och har ett kontorsarbete. Jag kan ge mer information om det behövs. Under berättelsens gång kommer han med kort varsel bli ensam hemma under några veckor. Om man behöver mer hjälp då, kan man då få det, och hur? (PS. Jag kan inte lova att det nånsin blir något av den här historien, men än så länge tycker jag om att skriva den och vill gärna att den ska vara någorlunda realistisk.)
Tack för svaret! Innan jag ställde frågan här hade jag gjort lite research på nätet, i böcker, osv, och det verkar skilja en del från person till person om man har assistans eller inte. Vilka faktorer mer än skadenivån kan påverka hur mycket assistans man behöver?
Vissa "icke funktionshindrade" blir anfådda i en trappa, andra bestiger Everest utan syrgas. Det handlar mycket om motivation och hur mycket man vill kämpa. Övervikt är ju naturligtvis inte bra. C6 är nog gränsfall, det krävs mycket för att klara sig utan assistenter.
Vad är mest realistiskt för en ganska välmotiverad 46-åring i god fysisk form, som skadade sig som 40-åring, då? Spelar ålder någon roll, eller är det först när man kommer ännu högre upp i åren som det kanske gör det? Om C6 är ett gränsfall, vilka situationer kan vara knepiga utan assistans?
C6 skada som dessutom är komplett, då lär han vara en tetra. Då rehab tiden nu är kort så brukar det kompensers med assistans. Med tanke på att killen är 40 och nyskadad lär han nog ha det litte pyssligt med att klara sig själv men visst går det. Lika troligt är nog att han har assistans.
© Copyright 1999-2026 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
