Livsstilsprojektet söker ytterligare en coach! Livsstilsprojektet har fått utökat anslag från Allmänna arvsfonden under sitt andra projektår, och kan nu utöka teamet om fyra personer med ytterligare en coach på halvtid under minst ett år. Livsstilsprojektet är ett treårigt projekt som vänder sig till inaktiva ungdomar och vuxna med rörelsehinder eller utvecklingsstörning. Dessa ska genom projektet få hjälp att börja med en hälsofrämjande fritidsaktivitet. Projektet drivs i ett samarbete mellan Handikapp & Habilitering i Stockholms läns landsting och de ideella föreningarna NHR, RBU, FUB, Stockholms Handikappidrottsförbund och Utvecklingscentrum för handikappidrott i Eskilstuna. Läs mer om projektet och hela jobbannonsen på http://www.livsstilsprojektet.se . Ansök med de kontaktuppgifter som finns i platsannonsen.
Till sidans topp
Nästan ntiom procent av arbetskraften mellan 40 och 49 år har någon form av sjukersättni9ng. Detta blir en fatrtigdomsfälla, hävdar tidningen Metro, och Försäkringskassan kontrar med att det ska bli svårare för unga att få sjukersättning. Nu borde arbetsgivarna bli aktiva ochn se till att människor får jobb. Det lär fionnas en företagare som har en familjemedlem med högfungerande autism, och han anställer enbart sådana personer i sitt företag. Det lär funka bra. Regeriungen bör skära ner ner på jobbcoacherna och i stället lägga pengarna på uppfinnare och kretativa personer som kan skapa nya produkter för export, nya framntidsföretag. Dagens politiker är fixerade på teknikaliteter och struintar i framtisvisioner. Därför kan sverigedemokraterna skära pipor i vassen. Vad alliansen gör är bara att flytta resurser från de priviligierade till de mindre priviligieradeMan vill skära ner assistansen för funktionshindrande samtidigt som man beviljar dem friska och relativt välbärgade medelklassen personlig assistans i form av subventionerade hushållsnära tjänster.Tidsstudier vill man införa inom hemtjänst ochn assistans. Varför inte börja med de porrsurfande gubbarna i det fromma Jönköping och fortsätta till ledamöter i kommuner och riksdag. Där har man högre löner än i hemtjänsten, så där kan man spara kosing.. .
Det är inte bara en fattighetsfälla: det är ett förbannat slöseri med duktiga människor som vill och kan arbeta! Som jag har sagt förut, så kommer det alltid att finnas en liten del av befolkningen som av olika skäl inte kan arbeta och de måste ju kunna leva ett drägligt liv ändå och njuta av tillvaron, unna sig lite extra och så. Så de måste få god ersättning eftersom det inte finns något annat alternativ för dem. Men detta gäller som sagt bra en ytterst liten del. De flesta kan arbeta i någon form i någon grad. Många unga är dessutom välutbildade idag och det är hemskt att man inte ska kunna få ett arbete efter att man har utbildat sig länge på t ex högskola, kämpat och kanske tagit höga studielån. Numera får man ju plugga med sjukers men detta är ju nytt så man kan utgå ifrån att de flesta som avslutat sina utbildningar har fått sköta försörjningen på egen hand. Och nu har csn höjt kraven på återbetalning ännu mer. Hur ska de kunna bli skuldfria om de inte tjänar tillräcligt med pengar? Men framförallt så mår man förbannat dåligt av att gå hemma, speciellt som sjukpensionär när man är ung. Man kanske inte är sjuk heller, utan bara har en funktionsnedsättning! Hur kul är det liksom, VAD gör detta för självkänsla, självbild och självförtroende? Det signalerar att "du är värdelös, ingen vill ha dig på arbetsmarknaden så därför måste du tigga hos fk". Om man inte redan är sjuk innan så blir man det garanterat på vägen! Jag själv t ex har lätt cp och nedsatt syn, jag är inte per automatik sjuk eller jag har inte ens nedsatt arbetsförmåga om jag får jobba med rätt saker och har rätt hjälpmedel. Ändå gick jag själv till FK och bad om att få ansöka om sjukers efter att i flera år gått på AF och blivit illa behandlad av de, jag mådde skitdåligt till slut och kände att "nä nu tar jag sjukersättning så att jag slipper bry mig på ett tag". Även fast det var skönt så gnagde det inom mig: Nej detta är ju fel, jag ska inte ha sjukersättning, jag är frisk och arbetsför, jag har utbildat mig och kan en massa saker! Jag blev allt mer rastlös samtidigt som jag började må psykiskt dåligt. Till slut var det så illa att jag frågade mig om det var värt att leva vidare, ingen behövde ju mig här på jorden. När en väninana för några år sen gick bort hade hon precis fått ett jobb. Då tänkte jag "varför dog hon och inte jag, hon har ju precis fått jobb! Jag har gått några projekt för sjukskrivna men jag har aldrig känt att jag passar in där, jag har inte samma problematik som dem. Och jag kan aldirg sluta undra över hur det kommer sig att unga med medfödda och varaktiga funktionsnedsättningar sällan syns i dessa projekt? Eller är det bara jag som inte träffat nån? Jag har vart med i ett par grupper som vänt sig till just denna "grupp" så då har de ju självklart funnits där. Men är det så att de inte får någon inbjudan eller vill de inte delta? Iaf nu på senaste projektet så tyckte jobbcochen att jag skulle jobba som servitris, varpå jag "vaknade", lyfte luren och ringde ett företag som jag fick praktik på. Och nu ska de anställa mig! Så det går, GE INTE UPP! Vad gäller Left is right (antar att det var det företaget som anställer personer med AS du menade) och liknande, det är kanon! Giller eg inte särlösningar men om jag får välja mellan Samhall och det där så hellere privata aktörer, eldsjälar som verkligen är genuint intresserade av att få ut bästa möjliga ur människors kapacitet!
Snälla, försök att göra fler radbyten. Det blir väldigt mycket lättare att läsa din text då.
Grattis MissIndependent! Det går att hitta arbetsgivare som vill anställa,men det är svårt-speciellt om funktionshindret är dolt och medför nedsatt arbetsförmåga. Har själv arbetstränat hos en arbetsgivare som tyckte jag var duktigt-problemet när anställning kom på tal var att jag har problem med perceptionen bland annat, och det gick inte att anpassa arbetsplatsen som önskvärt var. Desstutom behövde de anställa på heltid, jag orkar 50-75%. Så där gick den möjligheten om intet. Sen var det en annan sak också... detta,denna arbetsträning var ett led i arbetslivsinriktad rehab,men hur bra fungerar den när AF helt plötsligt,efter 6 månader av ett rehabår, upptäcker att de inte haft det medicinska underlaget-utredningar?Jag har således arbetat i motvind rejält,eftersom jag tvingats förklara och förklara för döva öron.... Jag vill jobba -jag har inte pluggat alla år för att bli utestängd, jag vill göra någon nytta i allafall. Men jag får nej tack för att det inte är på heltid.Har jag bara haft otur? Vet inte. Men Missindependent-det ger alla fall mig en liten ny gnista nu, även om jag inte vet var jag ska vända mig just nu (uttömt en del ideer just nu).Behövdes.
I det projekt jag arbetar med (att arbeta med stöd av personlig assistent) har jag en representant från FöretagarFörbundet. En underbar man som gav mig hopp om framtiden. Han menade på att som småföretagare är det sällan man behöver någon på heltid, och det stora problemet för dem är att hitta någon som nöjer sig med deltid. Jag förklarade att problemet var det omvända för oss. Saken är den att de inte har en aning om de olika stödåtgärder som finns, att de har möjlighet att få stöd till anpassning etc. Inte vet de heller om att det finns en kunskapsreserv hos oss. Så... nu vet jag inte vad du har pluggat Nilla, men mitt tips är att ringa runt till mindre företag, förklara hur allt hänger ihop, och erbjud dina tjänster.
"problemet var det omvända för oss"... Passa er för att generalisera, de kan få för sig att alla med fh är sådana som bara vill/kan jobba 50-75 % och så är ju inte fallet. All respekt för de som är i den sitsen, men passa er som sagt för att säga "oss" och "vi" utan istället säga "jag" och en del av oss" istället. Viktigt det där, eftersom många tyvärr har en tendens att redan från början dra grupper över en kam, att inte spä på det ännu mer.
Min sambo har aspergers och epilepsi och har levt på soc i 3år utan att någon har brytt sig. Man har tyckt att han ska gå aktiviteter genom AF och komunen men inget har varit anpassat eller hur jag ska uttrycka mig. Sista stället sa "jaha, har han svårigheter det har jag inte sett" när vi förklarade varför han inte orkade gå dit. Nu fick han hjälp av en SIUS-handläggare på AF och denne fick ett mail från ett företag att man ville ha en praktikant som ev. kunde leda till lönebidragsanställning. Han gick på intervju veckan efter och det hade varit endel med hög utbildning där men de valde honom ändå. För de såg något hos honom. Så nu går han på 3 månaders praktik, visserligen får han ut ca 17kr/timme så det är ju ingen lön att tala om, men mycket pekar på att han kan få lönebidragsanställning sen och även en riktig anställning efter det. Det är ett litet företag som inte hade någon kompetens alls om funktionshinder, men AF hade knackat dörr och frågat efter platser och detta företag ville anställa men har inte vågat för personen de anställde sist fungerade inte alls. Det känns jättebra för oss två att han äntligen får känna att han kan och är duktig, utan att få höra att han inte funkar på olika punkter. För i rätt miljö fungerar han jättebra. Hans psykolog sa vid utredningen att han inte skulle kunna jobba mer än 25%, nu jobbar han mer än 100%. Detta företag är verkligen helt rätt, stor förståelse och de vill lära sig om hur de kan stötta. Men vi har letat i 3år efter ett sådant ställe. Själv skulle jag troligen inte kunna jobba alls även om jag hade ett sådant företag i ryggen. Så precis som för resten av världen så är vi ju olika.
Verkligen GRATTIS till sambon som lyckats! Ja precis vi är olika och därför menar jag att man inte ska säga "vi" och "oss" utan "jag". Du kan ju inte veta om eller hur mycket du kan jobba, även om det känns så just nu så kanske det ändras senare, det kan du ju inte veta. Tycker inte du ska tänka på det nu heller utan fokussera på din gravididtet och kommande mammaroll, i och med det är ju inte arbete ändå aktuellt i ditt fall . Lycka till till dig med! Kram
Tackar, jo vi är superglada att han har lyckats komma vidare. Jag ser ändå tiden nu 1.5år frammåt som en tid då jag ska sammla kraft, hur man nu gör det med en liten. Men min plan är och har alltid varit att plugga klart. Hoppas på att kunna göra det om 1.5år. Innan dess så blir det bara fokusering på här och nu och förbereda det som går att förbereda och framförallt stötta sambon så han fixar praktiken och det blir jobb. Men allt lutar åt det. Så det går att komma vidare även om man som i hans fall inte har klart gymnasiet och har kämpat länge med att få sin diagnos och "landa". Sen att endel aldrig kan klara av ett jobb eller praktik men många i samhället verkar ha åsikten att antingen så kan alla jobba eller så om man så har ett finger amputerat så är man "värdelös" och inte ska satsas på. Så det blev ett bra stöd nu när AF gick in och hjälpte lite.
Hej. Tack för tipset,Jessma. Det är i varje fall en öppning, en början för på sikt klarar jag kanske 100% men dessförinnan är det att börja på 50 under en tid och trappa upp som gäller. Jag har ganska bred kompetens så något bör kunna fungera att komma in på. Bakgrund: en musikutbildning (musikstudier sammanlangt 5 år-musikhögskoleförberedande), en högskoleexamen inriktning information, samt en kandidatexamen i pedagogik (arbetslivsinriktning). Bör gå att få ihop till något någonstans.... Måste dock nämna att de småföretagare jag varit i kontakt med har nobbat mig när jag nämnt att det inte handlat om 100% till att börja med,utan att jag vill börja på 50-75%.... Men jag ska ändå försöka gå vidare på det spåret,det finns de som behöver halv-trekvartstidare.Det gör det alltså fortfarande bara att jag kommit fel så att säga. Jag ska följa ditt råd men kanske se till att söka mig till en annan stad också-men dt är en anna n historia. Jag fick lite ideer nu.... Tack än en gång och ha en bra dag. Nilla
Hej! Mitt namn är Elisabet Söderberg och jag är doktorand vid Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Min forskning gäller rörelsehindrade i studie- och yrkesvalet. Jag planerar att under hösten genomföra en enkätundersökning om rörelsehindrades studie- och yrkesval. Jag söker nu deltagare. Jag önskar att dessa ska • vara myndiga • inte vara över 35 år • ha haft sitt rörelsehinder under uppväxten • i alla fall delvis ha genomgått svenska skolsystemet • räkna sig själva som rörelsehindrade Stämmer du in på dessa kriterier? Då hoppas jag att du vill bidra med dina viktiga erfarenheter från ditt studie- och yrkesval till min undersökning. Jag behöver hjälp av dig för att kunna fullfölja den här studien. Din insats kan bidra till att rörelsehindrades behov bättre tillvaratas i studie- och yrkesvägledningen i framtiden. Tack för att du ger av din värdefulla tid för att medverka! Deltagarna garanteras full anonymitet. Enkäten beräknas ta cirka 20 minuter att besvara. Jag nås på elisabet.soderberg@ped.su.se eller 073 073 93 79. Jag vill tillägga att jag själv har ett rörelsehinder. Bästa hälsningar, Elisabet Söderberg
Följande mail kom till admin: Hej, jag arbetar som projektledare för ett nystartat 1-årigt projekt som Intresseföreningen för assistansberättigade (IFA) har initierat. Projektet bekostas med medel från Allmänna Arvsfonden och har namnet ”Att arbeta med stöd av personlig assistans”. Bakgrunden till projektet är att undersökningar visar att arbetslösheten hos de med funktionsnedsättningar är hög, vilket även gäller för dem som är beviljade personlig assistans. I propositionen till LSS står det att personer som har rätt till personlig assistans ska kunna använda denna för att kunna få eller behålla ett arbete och vi vill med detta projekt visa upp exempel på personer som har gjort just detta. Syftet med projektet är att informera, inspirera och visa på möjligheter för såväl assistansberättigade och deras anhöriga som personal på olika myndigheter och enheter samt såklart även framtida arbetsgivare. På så sätt hoppas vi att antalet personer med funktionsnedsättningar i arbetslivet kan öka. Projektet kommer att utmynna i dels en hemsida, dels en bok. Jag söker nu efter personer med personlig assistans som har, nyligen har haft eller ska få, ett arbete och som kan tänka sig att ställa upp på en djupintevju. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att assistenten måste vara med under arbetstiden, utan det kan också t.ex. innebära att assistans finns att tillgå under övrig tid och att det p.g.a. detta är möjligt att arbeta (ta sig upp och till arbetet). Personer med lite mer ”udda” yrken eller arbetsplatser är extra intressanta för projektet, samt de som inte redan figurerat mycket i media, men alla är så klart välkomna att höra av sig. Jag söker också efter personer involverade i projekt som syftar till att öka antalet personer med funktionsnedsättningar i arbetslivet. Kanske är ni ett grupp som startat ett arbetskooperativ, en bemanningsbyrå eller något helt annat? Tanken är också att intervjua olika kategorier av personal som kan påverka assistansanvändare att söka sig ut till arbetslivet. Det kan röra sig om läkare och rehabpersonal, men också studievägledare, biståndshandläggare m.fl. Är ni intresserade att delta som respondent, eller känner ni någon som kan vara intresserad så tveka inte att höra av er till mig. Eftersom projektet är nystartat tar jag också gärna emot synpunkter, idéer och frågor om det. Ni når mig lättast på min mail. jessica@intressegruppen.info. Hälsningar Jessica
Hej. Behöver råd och hjälp. min son som går i 5an ska få ny ass för den han har , ska bli uppsagd. Dom "måste" ta ngn i organisationen (spara pengar) å han har fått en dam på 60+ som inte ens vill.... Min son sitter i elrulle, väger 80 kg behöver hjälp att rätta till sitsen flera ggr om dagen och hjälp med påklädning, toabesök, mm. Denna dam är liten och späd och jag känner HJÄLP!!! Har pratat med rektor som hänvisar mig högre upp och där har jag i skrivande stund inte fått tag på ngn. Vad har vi för rättigheter, vad gör jag?? Hur gör jag. Just nu är jag så arg så jag inte kan tänka klart.... suck Ge mig råd,snälla ni. Malin
Hej, jag har då haft exakt samma problem hela grundskolan. Okej, inte så tunga lyft men annars identiskt. Mej sket de helt och hållet i och jag pratade med alla i kommunen. Under 6 års tid försökte jag få dem att inse. Men under typ 8an gav jag mer eller mindre upp och gick aldrig på toa i skolan och av den anledningen åt jag eller drack jag knappt någonting under skoldagen. Men det är ju här i Norrköping alla fullständigt skiter i en. Hoppas ni lyckas att få ordning på det.
Får din son sina assistenter anställda från kommunen eller privata företag?
Det är kommunen som väljer bland sina "utbildade ass"... Jag har bråkat på alla höga chefer utom den högsta. Oscars sjukgymnast ska åka till skolan och kolla om hon klarar av att utföra den hjälp som han behöver. SEN ska jag gå till högsta hönset.. Varför ska man behöva riva upp hela världen VARJE gång det handlar om helt normala ( ivåra ögon) anpassningar och human hjälp. Eleven i centrum och individuell utvecklingsplan... Yeah, right!!!! Malin
Ja eleven är då aldrig i centrum när det gäller special fall som både Oscar och jag. Då är pengar viktigast.
Jag har också suttit i den sitsen med min dotter. Först fick vi en assistent på dagis som var totalt botten sedan fick vi en jättebra som läste av min dotter super men som inte fick följa med till ettan utan då kom det en ny uppsagd dagmamma som inte ville jobba i skolan alls. Det blev mååååånga samtal de åren kan jag säga. Man är väldigt liten i dessa lägen men vad du än gör, GE INTE UPP!!!
Vi har haft samma problem. Albins assistent som han hade skulle sluta och skolan var "tvungna" att ta den som låg överst på LAS-listan. Det blev en sur, trist tant som inte alls var intresserad av jobbet. Hon lyssnade inte på oss eller någon annan heller för den delen...Vi pratade med rektorn och fick först bara svaret att vänta o se hur det blev. Men ganska snabbt insåg alla inkl rektorn själv att hon var på fel plats. Hon blev förflyttad och de lyssnade på våra och Albins krav på assistent. Vi tyckte att han skulle ha en kille, dels p.g.a av integriteten och dels pga lyften. Så de satte in en annons och sökte efter en kille (så den där LAS-listan var då inte så viktig att följa iaf, inte när det fanns särskilda behov )Vi fick t.om. vara med och läsa ansökningar och vara med på intervjuerna. Det slutade med en kille som varken hade utbildning eller erfarenhet, men som kändes jättebra. Nu har vi haft honom i ett par år och allt har funkat kanon! Så mitt råd till dig är bara att fortsätt att ställa krav. Ge dig inte! Det var kanske inte så mycket till råd, men jag ville ge dig vår historia, så det kan sluta lyckligt, även om det inte känns så just nu. Lycka till!
Under mitt sista år på gymnasiet praktiserade jag på H&M här i Värnamo, två dagar i veckan. När jag frågade butikschefen om jag fick jobba där när jag slutade skolan sa hon bl.a. till mig att hon inte kunde anställa mig för att jag inte kan göra allt i butiken. Jag undrar om man får säga så som chef till sina praktikanter?? Är tacksam för alla svar jag får. Förtydligande Jag vill förtydliga min fråga...... Jag gick yrkesförberedande handels programmet på gymnasiet, i det programmet har man väldigt mkt praktik timmar. Sista året väljer man med hjärtat, eftersom man är på praktiken två dagar i veckan under ett års tid, med hopp om att få fortsatt arbete. Under hela året berömde de mig, tyckte jag gjorde ett Jätte bra jobb. & jag fick hopp om fortsatt arbete. Det enda jag inte fick göra, som heller inte praktikanter skall göra, var att stå i kassan. & självklart, eftersom jag sitter i rullstol hängde jag inte upp kläder på höga höjder, men att hänga upp kläder på hästarna osv klarade jag ju utan problem. Uppackning av varor, prismärkning, sortering av kläder, städning you name it. När jag sedan frågar om jag kan få jobb efter gymnasiet, svarar hon (chefen) att hon inte kan anställa någon som inte kan göra allt. Jag bad inte om en heltidstjänst, utan lite jobb bara. OM det nu är så att H&M har det skrivet i sin policy "vi anställer inte folk med funktionshinder som inte kan göra allt".... borde detta ha kommit till min kännedom redan vid förfrågan om jobb hos dem. Håller ni med? Självklart är det bästa när chefen är rak och ärlig, men var det redan från början i sådana fall (vilket jag också bad om, ärlighet och öppenhet från start). Jag vet om att diskriminering på arbete är olagligt, och min direkta fråga till er är räknas detta som diskriminering på arbetsplats - eller inte? /Madde Redigerat 2009-07-29 18:34
Nej, sen hänger det ju på vad hon menar med allt? Inte har jag märkt att alla anstälda i en butik kan allt.
är det sant? är det saker som man måste kunna för att ha jobbet? hur har det fungerar under praktiken? om det är sant så är det väl bättre att chefen säger som det är än ljuger. om det inte är sant, om du kan det som behövs för att kunna jobba i butiken så är det fult gjort. däremot vet jag inte om det är "olagliget"
Diskriminering i samband med arbete är olagligt.
Tyvärr är det så att ett butiksjobb i regel är väldigt fysiskt. Ta emot varor, packa upp och prismärka är en stor del av jobbet. Klarar man inte av det, så har man nog rätt att neka anställning. Men har du kollat upp möjligheten att kunna få lönebidrag eller arbetsplatsassistans? Det kanske skulle kunna öka dina chanser, för då blir ju företaget kompenserat för att du inte kan utföra alla uppgifter. När det gäller regler för diskriminering så skulle jag kontakta facket för att kolla vad som gäller.
Vad gjorde du som praktikant, och hur upplevde du själv att du klarade jobbet. Om man har assistans kan man ju utföra mycket med hjälp av denna, om inte måste man ju söka jobb där man kan göra saker själv, att inte ha assistans betyder ju oftast att man är rätt rörlig och har större möjligheter att klara ett jobb. Just att jobba i affär är ju tungt, lyfta upp kläder och sånt är tungt, och oftast är ställningar det ska hängas på högt upp. Att arbetsgivaren inte vill anställa någon som inte kan göra alla arbetsuppgifter tycker jag inte är så konstigt, alla går ju runt och ska kunna göra allt och hoppa in för varandra vid sjukdom och ledighet. Om du däremot får en anställning med bidrag så är du utanför vanlig personal och de kan ge dig speciella uppgifter.
Det är visserligen bättre att vara ärlig direkt och säga vad hon tänker och känner istället för att bara anställa dig för att vara snäll. Men alla kan ju inte göra allting någonstans, oavsett funktionshinder eller ej. Däremot har hon ju möjlighet att få lönebidrag för dig eftersom du inte klarar vissa saker just p g a ditt fh. Är hon nöjd med dig för övrigt, och funkar det bra med kunderna? Känner du att du verkligen vill arbeta i en klädbutik så ska du verkligen göra det, dessutom behövs det verkligen personal med funktionshinder i synnerhet i klädbutiker! Kan bara önska dig lycka till, och stå på dig! Mvh Linda Redigerat 2009-08-03 12:31
Hon sa hela tiden till mig att jag var duktig och allt. Jag ville jobba i en klädbutik men nu känner jag inte för det längre. Jag har fått för mycket negativt både från en av mina lärare från gymnasiet och från H&M nu så jag orkar inte med det mer. Jag ska försöka glömma det som ahr hänt och gå vidare heltenkelt.
Vet en kille med ryggmärgbråck som jobbar på Stadium så nog går det alltid. Stå på dig!!
Lite konstig fråga enligt mig för visst får väl en chef anställa vem han vill och visst är det väl ganska självklart om en chef tvekar gentemot en pers i rullstol för visst f**n är vi begränsade när det gäller högre höjder! I en butik ska det även skyltas ibland med div saker som oftast ska hägas upp i innertaket osv. Men det lär ju bli svårt, eller hur?JAG ansvar inte att något är diskriminerande om det är FAKTA. En blind bär tex inte anställas som chaufför utan att det blir diskriminering! Jag sitter i rullsol men innan det har jag jobbat i butik tidigare o skulle själv aldrig ge mig in på att söka jobb i en butik! Men visst vill du så får du övertyga dom om att du KAN men den som hävdar motsatsen kan knapppast anklagas för att diskriminera dig!
Synd att hon missade en grym försäljare efter som denna inte nådde upp till översta hyllan:P Denna tanke har växt hos mig under min utbildning och efter. Jag kan inte svara på din fråga men vill belysa ditt problem ur ett annat perspektiv och vikten av att diskutera detta. Måste en sjuksköterska måste kunna ge en spruta eller Inte? Är det försvarbart att låta ett litet moment som inte går att genomföra, och som man vet inte kommer att utföras av studenten i sin blivande profession pga inriktning grusa förhoppningar och drömmar? Är det moraliskt riktig att hindra att denne att blir den duktiga och uppskattade yrkesutövaren som vars empiriska kunskap uppskattas av kollegor och patienter/kunder? Vill bara nämna att jag nyligen träffade en sjukgymnast som jobbar som arbetsmiljökonsult, hon berättade att hon inte tagit i en patient på 16 år.
Hej, jag är student och har försökt söka sommarjobb, men de flesta sommarjobb är tyvärr sådana som jag inte kan klara av(grav synnedsättning) Jag undrar om det finns ekonomisk stöd för oss som inte kan ta vilka sommarjobb som helst så att även vi kan överleva mellan terminerna?
Alla som inte kan klara sig ekonomiskt kan ansökan om försörjningsstöd (fd socialbidrag). Kolla på din kommuns hemsida efter information om hur man gör i just din kommun.
Hehe, ja där ser man vad fördomar kan ställa till med . Jag trodde ju att Blatteförmedlingen endast vände sig till invandrare, men det står på deras sida att den vänder sig till alla, även svenskar! Funktionshindrade står inte med direkt, men jag utgår ifrån att de även menar det, för funktionshinder är ju också mångald, så jag ska registrera mig där. Jag råder er alla som söker jobb att registrera er där! http://www.blatteformedlingen.se är adressen.
det var ett skitdumt namn! vad är det för mening med det? mina fördomar gör att jag inte ens vill gå in där Redigerat 2009-07-01 01:29
jag har fördomar mot nedsättande tillmälen? om man använder ett nedsättande omdöme om något intresserar det inte mig precis att läsa mera
rätt eller fel, jag hade tittat lika lite på en sida som var döpt till 'svenneförmedlingen'
Ja, dom är sjyssta på Blatteförmedlingen. Hade en del att göra med dom i tjänsten.
Hur upplever du att de är skysstare än den "vanliga" arbetsförmedlingen? Utveckla gärna
Blatteförmedlingen ... ? Jag trodde slavhandel var avskaffat?
Hej! Här önskar jag att ni som fått någon åtgärd genom FK och AF för att komma ut i arbete berättar om era erfarenheter. Jag har skrivit om det lite förut men intresset att diskutera det seriöst verkar vara svalt. Eller så är det som jag upplever det, att personer med varaktiga (främst fysiska) funktionsnedsättningar som rörelsehinder eller synskada är kraftigt underrepresenterade i de här sammanhangen. Jag har varit med i två åtgärdsprogram och det ena stod af unga funktionshindrade för så där var det ju nästan bara rörelsehindrade, men sedan for vi ju alla iväg till privata aktörer, och iaf på min (Elvira AB) var det bara jag som hade synligt fh. Visst så kan man ju som sagt ha fysiska fh (rörelsehinder) som ej syns så jag vet ju inte säkert, och där jag går nu (Reventum) är det en med ms, en med ryggproblem och ett par till med synnedsättning. Men jag får ändå en känsla av att det är mest långtidssjukskrivna för typ utbrändhet å likn. som deltar i sådana här kurser. Det är ju så välidgt väldigt många av er här som är utan arbete men inte vewrkar göra några större ansträngningar för att få jobb, och jag vet ju att det är skitsvårt och att man inte orkar hur länge som helst. Det är hemskt att man ska ge upp bara för att man inte orkar kämpa längre . Jag skulle önska att man inte bara diskuterade det här lite då och då, utan att man kunde starta nån slags grupp som stöttade varandra och jobbade aktivt och intressepolitkskt med denna fråga. Är själv just nu ganska förvirrad och det känns lite hopplöst, eller iaf hopplöst ostrukturerat. i höst börjar jag en utbildning i att starta cooperativt företag men sen då liksom? Hur ska man orka kämpa vidare sen för att starta och driva något vettigt och givande? . Måste ju finnas en hel drös människor här på forumet som känner precis som jag, och som borde vilja göra något, kanske vi kan slå våra hjärnor ihop och komma på nåt...? Ni kan kontakta mig via meddelande här på fh eller via mail kontakt@lindlife.se om ni inte känner för att skriva här i forumet. Kramar från Linda
Bra initiatv Linda för detta är ett jätteproblem. Jag tror att AF resonerar så här att man måste själv vilja och precis som andra söka de arbete som man är kvalificerad till eller söka och gå utbildningar så att man kan komma ifråga för jobb. När man väl har ett jobb på g, så ställer AF och FK upp. Lite cynskt kan man ju resonera att klarar man inte av den biten att skaffa sig en adekvat utbildning och söka jobb klarar man troligtvis inte heller ett arbete. Jag undrar VARFÖR inte människor utbildar sig? Var brister det så duktiga 30 åringar varken har utbildning, arbete men en kass ekonomi grundad på 100 % bidrag. Ett svar är kanske att unga människor med funktionshinder är vårdade till apati så de heller väljer tryggheten i sin aktivitetesersättning än börjar studera. Ett annat svar är ju att om man inte kan, vill, orkar studera men har ett funktionshinder så finns det inga enkla okvalificerade jobb längre. De jobben är nu olika bud, serveringspersonal och vårdanställda och de jobben går ju oftast helt bort. Förr fanns det utrymme för olika enklare kontorsuppgifter etc. Något ställe borde finnas där man blandade ren syo-information med en fet spark i rumpan samt faktiskt info om att världen behöver inte gå under om man inte har ett jobb bara man kan fylla livet med nyttigheter så att man inte går under.
På Facebook finns det nu en grupp som heter "Meningsfull vardag för alla" och är av och för funktionshindrade. Jag har försökt starta en diskussion om jobb där jag har skrivit mina tankar och ett drömprojekt jag har, men responsen har inte varit så stor. Meningen med den där gruppen verkar mest vara sysselsättning i allmänhet, mest betonat på fritid (tidsfördriv). Det är ju också jätteviktigt att man har en bra fritid och kan ägna sig åt sina intressen så att man utvecklas och kommer ut mm! Så grupen rbra, men dess "säte" finns i Jönköping och alla bor ju inte där. Jag har en hel massa idéer och jag skulle vilja starta någon form av arbetskooperativ. Inte något flummigt "vi sitter i en barack och broderar blommor på små dukar för att ha något att göra". utan det ska vara något viktigt som riktar sig utåt men även ger jobbtillfällen till funkisar själva. Har en färdig idé och ska gå en starta eget-kurs i höst för just kooperativ verksamhet. Men ensam är det ju svårt att starta upp något samt få tillräcklig drivkraft att genomföra det.
http://www.regionbiblioteket.stockholm.se/upload/Social%20ekonomi%20071029.pdf http://www.pust.coop/page4/page31/page31.html Här kan man läsa lite om social ekonomi, det som du talar om. Det är lite flummigt men verkar vara en mycket intressant väg att gå.
Det jag har upplevt från AF:s sida är att man inte tar tag i problemet. När jag fick min adhd-diagnos var jag redan sjuk men var under utredning så man gjorde inget. Handläggaren då berättade att det fanns en del som jobbade med personer med funktionshinder men dit var det lång kö. Sen hände inget alls på ett år. Då var jag med i ett projekt hos en privat arbetsförmedlare, där hade man inte alls kompetens om funktionshinder, bla kom man inte åt hissen utifrån utan någon en halvtrappa upp var tvungen att öppna. Allt var sen upplaggt för personer som kunde ta sig överallt och fråga folk och kan ta villket jobb som hellst osv. Kom tillbaka till AF och fick höra att den handläggare jag hade inte är den jag borde ha för han har inte kunskap om funktionshinder, jag bad att få byta men det fick jag inte. Nu när jag försökte få lönebidrag för att börja se hur mycket jag klarar så blev det stopp. Både från AF:s sida där man inte hjälper till alls och från vården då jag behöver en massa läkarintyg först, villket jag inte kan få för det är semester osv. Sochandläggaren har försökt få in mig i ett EU-projekt som komunen har det är riktat till personer som har soc-bidrag och är nysvenskar eller har sjukdom eller funktionshinder. Tyvärr är inte miljön eller upplägget anpassat alls. Toa finns inte som jag kan komma in på så jag måste åka hem för att gå på toa. De såg inte ens sambons problematik med asperger trots att vi har påtalat det. Allt gick så jättebra var deras omödmme. Jag vill gärna plugga färdigt men så länge vården bråkar så funkar det inte, sen har jag bett AF om att få träffa någon som kan den här biten med jobb och funktionshinder, det är ju ganska nytt för mig och jag är osäker på vad jag kan klara, och hur det är med arbetsprövning eller om jag ska tänka om helt och plugga till något annat. Men man säger bara "vi väntar på alla utredningar" För sambons del är det jätteviktigt för hans mående att han får sysselsättning, AF skiter i honom, soc ställer massa krav men hjälper inte till. Nu pratas det om lönebidrag för honom men ingen hjälper honom konkret att ordna möte på AF, ta reda på vad som gäller osv. Han anses klara allt sånt själv. Så jag tycker det är svårt att hitta hjälpen att gå vidare vem man ska fråga osv. Jag kann få träffa en syokonsulent men då är det mer allmänt och inte någon som kanske förstår svårigheterna som kan finnas.
Hemskt att höra, jag blir så arg och frustrerad ! Att man kan vara so fruktansvärt ointelligent att man glömmer bort att FYSISK tillgänglighet är en förutsättning för att funkisar ska kunna delta i olika jobbsökaraktiviteter etc! På de ställen jag har varit har det faktiskt varit tillgängligt, funnits hiss och hk-toa mm.
Nu vet jag att komunen startat upp ett projekt för personer med neuropsykiatriska funktionshinder, soc-tanten vill ha med oss där men vi bestämmer inget förrens vi träffar dem. Vet att det fanns något sånt här i stan tidigare men den verkar ha lagts ner, i alla fall så var det i en källare utan hiss eller ramp. Som de sa hos personligt ombud "ja de som planerar vart vi ska vara tänker inte på att det kan finnas personer med både fysiska och psykiska funktionshinder" I den lokalen är det en halvtrappa upp och sen hiss, samma sak hos godman, där är det visserligen en brant ramp upp i halvtrappan men jättesmal hiss. Jag tror inte man tänker helt enkelt och sen blir det "jamen du är den första vi haft här och vi har hållt på i flera år" En av mina vänner som sitter i stol skulle på möte hos AF och alla gick iväg till den lokal de skulle vara i, en halvtrappa ner. Där stod hon och ingen tänkte på henne, fanns ingen ramp eller hiss. Men hon kastade ner stolen och kröp efter. Så jag tror mycket handlar om att man inte tänker, det är ju ofta små saker som hindrar en. Men det är ändå hinder som försvårar att kunna göra saker på samma villkor som andra.
I oktober ska det förhoppningsvis startas upp en ny arbetsförmedling speciellt för unga långtidsarbetslösa (alltså för alla sådana ungdomar, och även för funktionshidnrade). Fryshuset är inblandade bl a. Läs mer här: http://www.foraldrakraft.se/arbete-och-bostad/fryshuset-satsar-pa-arbetslosa-ungdomar.html Vad tror ni om detta? Kommer de att lyckas lika bra med de funktionshindrade ungdomarna som med de andra? Jag hoppas verkligen det. Ska bli mcket intressant att se!
Så det gäller alltså inte för långtidsarbetslösa vuxna med funktionshinder...? Hade varit bra...
Mmm, har tänkt på att det är väldigt mycket grejor som ordnas för unga och unga vuxna men dit räknas man ju inte när man är över 30 . Av en händelse gick jag nu in på Blatteförmedlingens hemsida http://www.blatteformedlingen.se. Den har ju varit mycket uppmärksammad och de har också lyckats väldigt bra. Jag har gjort några halvhjärtade försök att nå Ivan Daza som startade den, men han verkar vara en mycket upptagen man, förståligt nog. För jag är nyfiken på hur de har lyckats och vad skulle motsvarande aktörer som jobbar med funktonshindrade arbetssökande kunna lära sig av dem? Borde man starta en liknande och kalla den typ för "funkisförmedlingen" eller likande och köra sama koncept? Tror ni det skulle funka?
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
