Media väljer konstant att förmedla en mycket onyanserad bild när det handlar om detta. Personer med funktionshinder förväntas ha behov av, och nöja sig med, att köpa sex av prostituerade. Att detta skulle vara helt ok att utnyttja en annan människas kropp bara för att man har fysiska tillkortakommanden. Och nu senast, att det behövs en särskild datingtjänst för ”oss”. Vad är det som gör att vi inte kan använda en av de hundratals datingsiter som redan finns, utan tros behöva en egen?
Jag ställer mig också frågande till vilka människor utan funktionshinder som kommer att dras till sådana siter, som personer med udda läggningar och fetisher.

Allt detta gör mig och många andra smått illamående. Det känns som att gå ett antal år tillbaka i tiden och bli ihopklumpad med enda gemensamma nämnare att man har en fysisk begränsning.
Att jag inte kan gå innebär inte att jag har en annan typ av sexualitet eller andra behov och ideal. Det är på inget vis synd om mig och jag blir förolämpad av medias framställning av mig som annorlunda än andra.

Hur kommer det sig då att det är svårare för en person med funktionshinder att träffa en partner? Den frågan diskuteras aldrig i media, utan man fokuserar enbart på problematiken och att tycka synd om ”de stackars handikappade”.

Som jag ser det ligger svårigheten i vårt fortfarande skamligt otillgängliga samhälle. Med detta menar jag, att jag på grund av att jag använder rullstol inte har tillträde till kollektiva färdmedel, restauranter, krogar och biografer (för att ange några få exempel). Det är inte så himla lätt att träffa någon om man inte har möjlighet att ta sig in. Man missar helt enkelt många spontana tillfällen att komma i kontakt med en potentiell flirt, eller till och med partner, enbart på grund av de fysiska svårigheterna att ta sig fram.

Därtill kommer den höga arbetslösheten som tyvärr råder bland funktionshindrade, som inte heller den får någon fokus i media.

... Och som grädde på moset måste vi som har funktionshinder ständigt motbevisa de fördomar som kommer fram i radio, TV och tidningar - där vi aldrig framställs som medborgare på lika villkor.
Det säljer inte lika bra att skildra en alldeles normal person som har ett alldeles normalt liv och alldeles normala värderingar. De som skildras är de som sticker ut, och de får skapa normen för hur ”personer med funktionshinder” är.
Fokusera på att lösa dessa problem och skapa förutsättningar istället för att lätta era samveten genom att tycka synd om oss fullständigt normala människor!