Som assistansanvändare känner jag att jag står inför en djungel av alternativ, etiska överväganden och andra frågetecken. Många är dom som ger råd, varnar och informerar. Allt som oftast är det värdefulla tips, men jag har också märkt att många känner allt mer förvirring och oro ju fler alternativ och överväganden det finns. Man drunknar i information. Ändå är det verkligen inget negativt i all valfrihet man erbjuds, och beslutet och processen är inte så ogenomtränglig som den kan kännas.

Själva grundtanken med assistansreformen är just att erbjuda möjligheten till egna överväganden och självständiga val. Det är bara vi som assistansanvändare som kan utveckla alternativen inom assistansområdet genom att vara aktiva. Väljer man själv att vara arbetsgivare har man ju all möjlighet i världen att använda assistansen som man själv tycker, men också när man väljer bland andra arbetsgivaralternativ finns stor möjlighet hitta den assistansanordnare som bäst speglar hur man tänker kring personlig assistans.

Det man i första hand ska försöka försäkra sig om är att administrationen sker enligt de lagar och föreskrifter som finns. Sedan är det bara Du som person som kan avgöra hur just din assistansersättning ska användas. Många av oss har säkert olika syn på vad som känns etiskt korrekt, vad som leder till självständighet, vad som ger oss trygghet m.m. Här finns en uppsjö av tankar och åsikter som går kors och tvärs.

Min åsikt är att det är viktigt att ha gjort överväganden kring vad som är grundtanken med assistansreformen och välja det alternativ som man tror ger den bästa administrativa kvaliteten på assistansen. Seriös assistansverksamhet enligt mig är när den tillhandahåller tjänster som gör oss som assistansanvändare jämlika med andra medborgare. Tragiskt vore det om assistansersättningen bidrog till det motsatta; att försvaga oss i kampen mot diskriminering.

För min del är assistansersättningen så mycket mer än en ekonomisk ersättning. Assistanskommitténs arbete pekar ju också på att lagstiftarens intentioner mer handlar om en stor social reform än ett enkelt ekonomiskt bidrag. Genom att använda ersättningen fullt ut till vad den är ämnad för, kvalitativt god personlig assistans har vi större möjlighet att frigöra oss, arbeta och försörja oss samt vara en aktivt påverkande del av samhället.

Frågorna är alltså visserligen stora, men se det dock inte allt för mycket som ett livsavgörande beslut som inte går att ändra eller påverka. Är du missnöjd, var tydlig med detta och tala om vad du vill förändra eller byt till en annan anordnare. Finns bara en möjlighet till att branschen blir bättre och inte allt för urvattnad, regellös och det är att vi med rätt till assistans ställer krav och väljer god kvalitet.