Till: Maria Lundqvist-Brömster (fp)

Regeringens proposition "Kostnader för personlig assistans" (prop. 2007/08:61) kommer att innebära oerhörda negativa konsekvenser för personer som är beroende av personlig assistans. Detta gäller såväl privat, socialt och arbetsmässigt, och lagens intentioner urholkas i och med detta.

Förslaget innebär bland annat att man inte ska kunna spara assistansersättningen mellan avräkningsperioder, vilket känns mycket ogenomtänkt av regeringen. Som arbetsgivare måste man ha en buffert för större och oväntade kostnader. Denna nödvändighet försvinner om förslaget går igenom. Följande är exempel på vad som kommer att ske:

Det blir inte längre möjligt att resa för funktionshindrade. Det gäller såväl semesterresor som resor i tjänsten, inom förtroendeuppdrag eller i tävlingssyfte. Inte heller kommer det att vara möjligt att åka på rehabiliteringsresor. Detta eftersom det många gånger behövs ett flertal personliga assistenter under varje resa, vilket gör att kostnaderna blir mycket höga. Kostnader som är omöjliga att spara ihop pengar till under endast sex månader.

Det innebär i praktiken att funktionshindrade får svårare att konkurrera på arbetsmarknaden än de redan har. Dessutom kommer många att tvingas att förtidspensionera sig då de inte har möjlighet till den rehabilitering de behöver för att orka arbeta. Dessutom riskerar depressioner och liknande öka när man som funktionshindrad känner sig låst i sitt hem. Detta kan inte anses positivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Vidare kommer detta förslag inte vara till gagn för assistenterna, som redan är en utsatt yrkesgrupp med dåliga villkor. Eftersom arbetsgivare inte vill riskera att hamna i arbetsrättsliga konflikter utan ekonomiska medel att lösa dem kommer assistenter troligtvis att anställas med ytterst osäkra anställningsformer. Lönerna kommer vidare med all sannolikhet att sänkas, eftersom man efter varje avräkningsperiod snabbt behöver få in en ny buffert. Arbetsgivaren kommer heller inte kunna fullgöra sitt arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar, då det under vissa delar av året inte finns några medel för att bekosta sådana åtgärder, trots att de kan vara väldigt viktiga.

Det behövs även en buffert för oförutsedda händelser. När personliga assistenter är sjuka betalar arbetsgivaren ut sjuklön och fakturerar kommunen denna kostnad. Det kan emellertid ta mer än en månad att få denna ersättning vilket innebär att arbetsgivaren i influensatider kan behöva göra stora utlägg. Likaså kan man som assistansberättigad vara tvungen att anställa flera personliga assistenter på en gång, och med kort varsel. Hos en hel del assistansberättigade krävs bredvidgång på minst 20 timmar per assistent. Detta är en utbildningskostnad som är omöjlig att planera och förlägga då det finns pengar.

Vi kräver att förslaget röstas ned och ett mer genomarbetat förslag, med förankring i verkligheten, tas fram!

Skriv under namninsamlingen här:
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?riva

(Sprid gärna ovanstående länk till alla i din närhet!)