Whiskyn skvimpar runt i sitt glas och bredvid på bordet ligger en uppslagen bok. Min laptop står väntande, undrande blinkande med sin markör. Offside prasslar med sina fotbollsidor, och vill ha min uppmärksamhet.

Konduktören kommer och går från sida till sida och ser på folks biljetter. Jag höjer på ögonbrynen när han bara sveper förbi mig utan att fråga om min biljett.

Om det finns någon positiv diskriminering är det väl det här. Han trodde väl också att det var äppeljuice i glaset.

Jag låter den bärnstensfärgade drycken svida ner i halsen. Min dystra blick ser bort mot lekrummet där barn hoppar i bollhavet.

Dom har nyss börjat sin åktur och har sin barnatro kvar. Hoppas att dom får ha den länge än. Själv var det år sen som jag skrämde bort drömmen om att den här resan har en mening. Det känns som om inget har hänt. Jag åker med mina grejor mot slutet utan nåd. Okej, jag har skitit fram några hyfsade rader då och då. Det spelar ingen roll när drömmen inte håller glädjen vid liv.

Jag måste le åt flickan några säten bort när hon sträcker ut ett nyfiket finger åt mitt håll.

Skönt att barn fortfarande är intresserade av det så kallade ovanliga.

Min blick följer flickans sökande efter något roligare än spasmer som smårycker i min kropp. Hennes fascination lyser ur ögonen när hon ser dom smått berusade äldre männen. Hennes haka faller ner när männens släpiga röster börjar en långsam vals med varandra. Dansen innehåller kärleken som var allt men som slutade i tomhetens brunn. En av männen pekar på gluggen som gapar svart i tandraden.

- Det här är det enda jag har kvar av henne.
Jag böjer mig fram över min laptop och får ner några bokstäver innan tröttheten drar mig tillbaka.

Nog gör kärleken hål. Jag är en resande Västerbottenost med många hål. Smaken har för längesen dunstat bort.

Jag studsar till av flickans pickande finger på min axel.

- Farbror, farbror vad tittar du på?

Min barnskräck försöker skaka bort henne och jag stirrar envist på granskogens taggighet.

- Farbror, farbror, kom och lek med oss andra så blir inte resan så lång.

Jag ser med ett flin mot bollhavet. Vad finns där i?